Senaste kommentarerna i forumet

Hej min fina Mulletant/A. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig ofta. Varma tankar. Kram så länge/Victoria

Du är fantastisk och har gjort helt rätt!
Vad roligt att du och gubben finne r varandra, vårda alla BRA! relationer.
Lycka till,, starten brukar vara tyngst
Nu är den avklarad, fortsätt glidflyg nu.
/A

jag har också förstått att många som blir nyktra alkoholister, och hänger kvar här, har en lite surmulen attityd. Kanske är det något man får förlika sig med den dagen man bestämmer sig för att bli nykter. Jag har, som jag tidigare berättat, bestämt mig för att inte sluta dricka alkohol för tillfället.

Jag vill absolut inte uppmuntra andra till detta, men för mig går det ganska bra just nu. Jag har inga direkta problem med att avvara alkohol men har som så många andra svårt att vara måttlig och när jag väl tar några glas, så blir det gärna några till. Jag dricker inget under veckorna, och just nu så tar jag mig ett rus var fjortonde dag eller var tredje vecka ungefär och det har fungerat förvånansvärt bra och jag har ju ingen familj eller så runt omkring att ta hänsyn till, så jag kör väl med detta så länge det funkar.

Det är dock fortfarande kul att läsa här och man lär sig ett och annat hela tiden.

VV

Kanske kan vara det? Även om det är 20+ just nu så har hösten även nått hit. Småregnar och nätterna är kalla... Kanske är det inte värre än det?

Men jag står fast vid vad jag tidigare skrev; Jag VÄGRAR bli/förbli en surkart! Just say No ;-) /R

Tack vännen! Nu har jag läst ;-). Have fun tonight! Riktigt djävla fun!!! /R

Tack för välkomnandet!
Jag blir innerligt glad för din skull Sundown, det låter underbart och fortsätt på din inslagna väg :)

Jag lyckades också hålla mej borta från A igår kväll men det gick inte så lätt. För mej gick jag nämligen in i mitt tredje dygn utan på hur länge kommer jag knappt ihåg. Svettningarna och huvudvärken har funnits där sen i onsdags så för mig var det verkligen dags att fylla på igår!(fy vad hemskt det ser ut när jag läser det) Kvällen gick hyfsat bra, dock fanns en känsla av rastlöshet och en känsla av att det var tråkigt utan. Har haft en natt med ångest, magont,illamående och huvudvärk... Jag var inte sugen på att gå upp och dricka men det var inget vidare...
När jag väl somnade och sedan vaknade kände jag mig lite överkörd men ändå så stolt och glad över min nyktra fredag. Nu är det snart kväll igen så det blir att bita ihop igen. Jag har läst mycket innan, och fastnat för ord som, "en dag i taget" och "ta aldrig det första glaset"

Hoppas ni får en fin lördags kväll! :)

Framtidsdrömmar!
Jag kan inte ge några råd nu på grund av min egen situation men jag förstår vad du menar.
Just nu håller jag på att fixa vårt hus som skulle bli vår dröm! Nu gör jag det för att fortsätta ensam.
Ville så gärna detta med min sambo och nu känner jag mig ensam.
Tack för att du skrev det om att det känns som ett misslyckande. För det är precis så det känns.

Ser inte ljuset i slutet av tunneln än men jag hoppas för min, din och alla andra människor att det ljusnar snart.
Tänker på dig och det känns skönt att veta att man inte är ensam och det känns hemskt då jag önskar att ingen ska behöva ha det så här!

Kramar till alla!!

Läser du på Fb??

Det finns så många fördelar med nykterheten så att jag nästan skäms att ta upp detta. Men sen jag slutade dricka har jag mer och mer utvecklats till en surgubbe! Är detta min sanna karaktär? I så fall gillar jag det inte. Jag reagerar på saker som jag förr bara skakade bort. Visst, ibland blev jag tokförbannad (men aldrig aggresiv) men oftast skakade jag bara av mig.

Nu tjurar jag för nästan allt...och har åsikter om nästan allt. Jag är inte nöjd med den utvecklingen. Jag är ju inte heller helt dum...ser att många som är nyktra alkisar utvecklar det här beteendet efter ett tag. Kanske de förnöjda slutar höras/skriva/märkas? Går vidare?

Men frågan kvarstår; Är jag en surskalle innerst inne, är detta min sanna natur? I så fall vill jag inte vara med. Nej, jag menar inte att jag ska börja supa igen...jag har tre barn. Men kanske finns det ngt piller som gör en lättsammare? Jag vill under inga omständigheter förvandlas till en fördömande gubbe som tror att det är "my way or the highway" som gäller.

Jag vet att många på forum är emot medicin, men för er som inte är det...inputs? Råd? Jag vill inte att mina ongar ska växa upp med psychodad. Nej, jag försöker att inte pracka på dem mina åsikter...men jag är livrädd för att en dag kanske de bara slinker fram. Jag är emot dödligt allvar...samtidigt som jag vet att jag måste ta ansvar. Haschpundaren kontra svenne-banan-business-mannen.

Eller är detta bara ett steg i processen? Nej, jag tror inte det.

Annars är allt ok, ongar ok, katten ok, hunden ok, farmor ok, nya jobbet ok och till och med den lite supasugna au-pairen ok! /R

PS: Har bokat läkartid på måndag, men är jag verkligen tokig? DS

jag föreslog att jag kunde tvätta idag så att vi kan åka med barnen till badhuset imorgon. barnen blev överlyckliga. :) det känns underbart att ha mer energi för min omgivning!

om någon undrar varför jag går upp med barnen, utför en hel del hushållssysslor, etc, så är det för att min fru är kroniskt sjuk. jag har fått göra det under många år nu. skillnaden nu är att det är betydligt trevligare och lättare att göra det utan att vara trött och energilös från kvällen före .. :)

Jag har 'bara' varit nykter sedan i måndags, så det här ska bli min första nyktra helg. Sov gott i natt och klev upp vid 9 - tiden och upptäckte att jag inte hade någon mjölk hemma till morgon kaffet. Tog på mig kläderna och begav mig till ICA. Insåg på min promenad dit, att detta inte hade varit möjligt förra helgen!! För då hade jag varit så 'skakig' på händerna att jag inte skulle ha lyckats peta in pin koden i kortläsaren i affären utan att andra skulle se!!! Vet att jag många gånger valt att ta ut kontanter istället för att använda kortet, bara för att det är lättare att hantera när händerna skakar.

Shit... vad nyttigt att tänka på, hur skönt det var att känna mig 'stadig'. Nu ska jag snart ta och bege mig ut för att handla lite kläder och skor. Hade inte heller varit möjligt förra helgen! Med mitt drickande följde social fobi. Border line panik ångest.

Inatt kände jag riktigt sug för första gången under min nyktra tid sedan Beslutet. Det var som om kroppen skrek efter alkohol, och särskilt vin. "VIN! VIN! VIIIIIIIIIIN!" skrek den. "Bara liiiite, snälla, jag är inte sån som jag var innan, jag är måttlig!..."

Yeah, right... tänkte hjärnan och spolade fram några väl utvalda scener av förfallet i det mentala TV-rummet. Datorn sattes återigen på och surfandet bland trådarna på Forumet tog vid. Pulsen sjönk, axlarna sänktes och blicken blev, trots den sena timmen, klar igen. Till sist somnade jag med en onge på vardera sida om mig och jag tänkte när jag vaknade, med en huvudvärk som, på något konstigt sätt, påminde om en bakfylla:

-Du blev rädd, rädd för det riktiga livet, men du stannade kvar i det. Bra! Gott så! Bara fortsätt nu framåt och håll blicken lyftad!

Ganska naturligt, förstår jag, att suget sätter in efter en tid. Det är, som sagt, inte så svårt att sluta utan kruxet är att inte börja igen...

Well well, den nyktra resan fortsätter och ytterligare en delsegers skalp är tagen att hängas bredvid de andra i bältet.

Ha en fortsatt härlig helg, allihopa, och fortsätt kampen för ett riktigt liv!

Varma krammar från en, för nuvarande, färdigvaccinerad NM.

Jag läser runt här i trådarna och kan känna att många lider dessa våndor som jag inför att lämna. Stigsdotter har planer i sitt huvud och sitt inre, Sjöstjärnan förstår inte varför och hur hon älskar sin sambo.... Jag har också köpt saker för att på något sätt kompensera den jobbiga tillvaron emellanåt (såsom Stigsdotters säng-köp-funderingar). Man tror någonstans att bara vi gör detta så blir det bra...ett tag sen är man i samma rulle igen. Återigen kan inte lycka och kärlek köpas för pengar. Jag känner också igen känslan av att inte förstå varför det är så himla svårt att ta steget och lämna en dålig relation. Jag fick en annan tanke kring detta ned separation när jag var på mitt senaste nöte med min terapeut..Jag har alltid sett en separation som ett misslyckande (att man ger upp) från min sida, att jag inte lyckats hålla ihop familjen och göra alla glada och lyckliga. Kanske är det den känslan som jag sliter med varje dag. Dock fick min terapeut mig att se det hela från ett annat håll; "se det inte som ett misslyckande och som att du ger upp utan se det som ett val att gå vidare i livet och öppna upp verligeheten för nya roliga saker, ni kanske faktiskt kan bli bästa vänner". Jag bearbetar detta i min hjärna nu varje dag, försöker ställa in mitt sinne positivt och bli av med lite av min rädsla för att släppa kontrollen över min framtid. Det är jättesvårt men jag börjar förstå att det är nödvändigt.

Läste också "familyportrait´s" tråd. Jag fastnade i meningen att hennes pappa alltid sagt att han vill ge sina barn allt han själv inte fick. Dessa ord har min sambo också alltid sagt, han har därför överöst barnen med saker av alla de slag men egentligen sällan FUNNITS där för de i vått och torrt. Just nu känns det som att han kanske har börjat fatta att han måste finnas för barnen. Kan det bero på att jag håller på att förändras??

Kram där ute!

§Ditt köp på gröna skylten är exakt som mitt häromsistens första men inte sista!
Ju mer jag läser desto mer övertygad blir jag i min attityd!
men öl är! så gott, även fint vin oxå samt denna underbara whiskyn.
Men att bara små sippa går ju inte för sig.
Allt eller inget, jag väljer IDAG! inget.
Hoppas imorgon oxå, samma. Och dagen efter den ........o.s.v.

Tjohooo, nu kör vi!
//Andréas som skall ut i regn och rusk och höststäda!!!!

Jag VISSTE DET! Att du skulle klara det ;-D *bara leeeer*
Visst är det lite kul, att vara betraktaren..?
Jättekram! / trollis

Lite ågrän över att jag tvunget skulle peta i mig dessa folkisar. Men men.
Pigg och kry nu idag i vart fall!
Skall rodda med föreningens städdag i detta trista väder.
Upp till kamp alla ni säkra. Själv borde jag vara säker......
Men så precist som Dompa skriver.....när det gått en tid, ja då kan man väl unna sig.
hur farligt kan det vara?
Nu gläds jag åt pistolerna jag sparar, minst 150 kr om dagen ju!
Och det gör att man kan unna BARNEN lite roligt!

Drick med förstånd!!!
//A

Va kul med en sådan rörelse här på forumet! Jag klickar på Skriv ny kommentar, skriver och klickar på Spara, hoppas du kommer igång, det ger så mycket att skriva här!

Gårdagskvällen gick mycket bra och jag är så glad över att vara jag!

Jag drack 0-öl och berättade som det var att jag provade att vara utan A under veckan i "huset vid havet" i somras och att det kändes så bra att jag har fortsatt med det.
Inga frågor utan alla var så upptagna med att dricka sitt medhavda vin.
De två väninnorna som jag brukar dricka i kapp med blev ganska onyktra och satt och hojtade om helt oviktiga saker.....
Jag lyssnade och förundrades över vilken skillnad det är på att vara nykter i sällskapet mot att vara onykter.
Var inte det minsta sugen på deras vin, glansiga ögon, sludder och korkade kommentarer.

Vaknade tidigt i morse och mannen och jag smög upp medan barnen sov, tände ljus och satt uppkrupna i varsitt soffhörn med kaffe och macka och PRATADE på riktigt!

DET är en lycklig stund för mig just nu.

Tack för att ni finns här och utan er peppning hade jag inte varit så stark i går!!

Kram

Håller med Dompa, BRA jobbat.. Nu är det bara resten kvar.. ;-D

Simma lugnt mina vänner!
Ha en nykter och trevlig helg / trollis

Hoppar in och säger hej! ;-)
Alltid kul att läsa dina betraktelser..
Ha en fin helg! / trollis

Som alla skriver; Det är tuffast i början...fejsa folk/gäster. Se dem dricka. Sitta framför TV:n och bara vilja spy åt innehållet eftersom man på nykter kaluv ser hur infantil den sk. underhållningen oftast är.

Sen blir det lättare...och tyvärr är det då man verkligen ska se upp. När man har invaggats i den där säkerheten. " Men jag har ju inga problem, ett par glas kan jag ju ta". Jo, tjena...en del av oss kan inte det. Men nu är du inte där än.

Nu är du i början av din resa och du gör ett djävla bra jobb! /R

Kanske en dag, "Blev motiverad och tänker inte dricka vinet som jag har hemma ikväll. Det blir aldrig bara två glas och känslan över att slippa ångesten, tröttheten som du beskriver måste ju vara värt det."

bra jobbat!! Ja, det är värt det! Jag hade ett litet sug igår efter öl innan gästerna kom igår, och även under tiden. Jag har öl i skafferiet så det hade gått att ordna, men jag bestämde mig för att låta bli det. jag korkade upp en alkoholfri öl (ska inte propagera för mycket för det, har lärt mig att vissa får ett alkoholsug av det. för mig gick det utmärkt) och det gick över. sen när jag la mig så kände jag mig riktigt nöjd! Att kunna lägga sig och vara så där härligt trött och veta att man kan hoppa upp ur sängen nästa dag utan att må som en sönderstampad iller.

Min fru ligger och sover, jag är uppe med barnen och ska snart börja baka, städa och förbereda inför kvällens nya batch av gäster och det känns bara kul! ryser vid tanken över hur det hade varit en "vanlig" lördag. Visst hade jag gått upp ändå, men jag hade varit trött och ångestfylld. det hade tagit mig minst en till två timmar innan jag hade piggnat till tillräckligt för att kunna börja med dagens sysslor. Hela dagen hade känts som en pina. och för att orka med gästerna ikväll så hade jag fått korka upp ett par öl igen. helt galet. :)

Santorini, "Det har väl aldrig hänt att man dagen efter en nykter kväll önskat att man druckit kvällen innan eller? Absurd tanke. Men tvärtemot har man önskat många gånger."

Det är så sant så. T.o.m innan jag började fundera över mina dryckesvanor så kände jag mig alltid nöjd om jag av någon anledning inte hade druckit kvällen innan. men längre ner än så damp inte polletten.

Mammy blue, "Jag är också ny här, har klarat min första ledighet utan alkohol"

grattis!! hur känns det idag? :)

vill.sluta

Underbart! :) Är återigen så nöjd över att jag inte drack en fredag! Hur mår du idag?

Nöjde mig med folkbira igår....
Vaknade fyra,i och med att jag vanligtvis kliver upp tio i tre så vaknar jag samma tid på helgen.
Bara kliva upp, inte ont i håret.
Aldrig, ingen baksmälla någonsin, trots att man ibland tömt en BiB!
Städning ute i föreningen idag,I REGNET!
Kul va, skulle kunna vara ett skäl att stanna inne och korka upp ngt stärkande, men NEJ!
Dag ett igen............
Godmorgon alla vänner.
/A

Grabben o jag är själva den här helgen, dottern hos sin boyfriend, frugan på en spaweekend med sin väninna, och allt är lugnt och stilla...

Grabbens polare ringde och messade stup i ett, ett tag stod de och hängde utanför och väntade en hel kvart på att grabben skulle se klart filmen vi satt och tittade på...
Han var borta i 20 min och kom sedan hem igen, så hann vi med en rulle till på TV'n...

Konstig typ, som prioriterar att sitta hemma med farsan sin när alla polarna väntar på att göra lite tonårsbus, men jag vet vilka ådror han brås på, jag hade båda två sorterna, lugnet och buset...

Efter en del snacks så blev jag törstig, hittade en kall bira i kylen, och var tvungen att tända både ljuset och sätta på mig gubbbrillorna, jo det stod 0,0% på den...
Den var lite fadd i smaken, och då berättade grabben att hans ena polare hade förvissat sig om att det var en skruvkork på den flaskan, det var därför den inte pirrade något i munnen.

Försöker än idag känna efter om jag längtar till alkoholen (eg. buzzet i huvudet..),
men det är nog mer en känsla av längtan än var det är den egentliga längtan...
Svårförklarat...ja det är det, men det är nog som så att det är "tryggheten" i alkoholen som drar mer än vad själva upplevelsen är, tror jag, för det var en trygghetskänsla i att återfalla till helgdrickandet precis som jag läste i någon annans tråd häromdagen..
Tryggheten om att veta att jag till varje helg visste vad jag skulle göra, dricka alkoholen.
Idag vet jag inte om jag ska dricka vatten, bubbelvatten eller läsk, eller kanske ingenting alls.
För behovet att att dricka vätskan är betydligt mindre när den inte har någon verkan längre...

Lite granna som om man bytte ut chipsen mot tärnat vitt bröd, inget knapert, inget salt, knappt någon smak, varför skulle man då käka tärnat bröd om det inte gav något tillbaka?
Då kan man lika väl skita i att äta något överhuvudtaget...

Nää, nu lät jag gnällig och bister igen, fy på dig Berra...

En liten rolig anekdot kanske, i temat man hör det man vill höra...

En kollega till mig utbrast under veckan en mening som fick mig att hajja till..
Han sprang ikapp mig i dörren ner till källaren på jobbet, vände sig om i farten till en kvinnlig arbetskamrat och avslutar följande mening...

"Jo jag kommer snart, ska bara gå till omklädningsrummet och hämta lite glidmedel först !!!!"
Jag häpnade över vad jag precis hade fått höra, och stannade till..
-Nämenva'fansaru?, frågade jag honom med ett överaskat ansiktsuttryck...
"Va!, vaddå? svarade han...
-Ja vadsaruattduskullegörasaru frågade jag honom...
-Vadå???
-Du sa att du skulle ner i källare och hämta vadförnått?, frågade jag honom...
-Likvida medel....till lunchen, svarade han...
-Jaså!!! svarade jag, och brast ut i skratt...
-Ja!, vad var det med det då frågade han mig..?
-Nejnej, ingenting ...fick han till svar, och ett leende som gick från öra till öra,
jag kunde fortfarande inte fatta att jag kunde höra så fel, och så började jag flabba igen...
Och nog förstår jag vad man skulle med glidmedel till, men här på jobbet, och med vem???
Och varför bjöd han inte in mig osv osv, tankarna for som en löpeld genom mina små hjärnceller,
och för några sekunder var jag helt okontaktbar... haha glidmedel!!!
Långt borta hörde jag en röst som försökte få min uppmärksamhet, ..men hallå vad är det som är så förbannat roligt Berra, vad var det som var så kul med det??
-Ingenting.....ingen...tiiiiing fick han till svar medans vi trampade trapporna ner till källaren..
-Men berätta nu, vad var det som var så roligt med detta???
Han fick ingenting veta, och det blev en hemlighet jag fick glädjas åt i en lång stund efter...

Missförstånd och någon microsekund av ohörsamhet kan ge en sådan upplevelse,
när man var full på fester så hörde man ju knappt någonting heller,
och missförstånden haglade men inte var det alltid lika roligt för det...

Nu är klockan missinassen och det blir snart dags att krypa till kojs, nykter!
Ska släppa in kissen uteifrån så man får någon tjej att gosa sig till sömns med inatt,
skillnaden är att den här damen inte får någon go'nattpuss med den andedräkten,
och det brukar sluta med blodvite när det är slut på kelandet..
Men hon kommer nog inte heller att vända ryggen till, sluddra lite sömndrucket "go'natt älschkling"
och avsluta det hela med en svårutklämd fis..

Livet som gräsänkling har sina för och nackdelar..

/Berra

...över min store påg, som aldrig blir sjuk, men nu ändå verkar ha fått någon konstig åkomma. Han fick sent ikväll svårt att andas och han klagade på att han hade ont i halsen. Jag bylsade på honom kläder och fick ut honom en rund runt kvarteret. Verkade som om det hjälpte lite grand i varje fall. Nu ligger han påklädd under dubbla filtar hos mig här i soffan och låter som en blåsbälg, men det känns som han andas betydligt bättre än innan. Blir det riktigt kass igen får vi väl åka in till sjukstugan med honom, men jag avvaktar lite till. Misstänker att han fått nån typ av astmareaktion på att han tränade igår med en, vad jag misstänker, infektion i kroppen.

Det känns ändå väldigt skönt att jag kan bära ut honom i bilen och köra om jag skulle behöva det. Ingen etanol som rusar runt i systemet och sätter stopp för den möjligheten i vart fall.

Imorgon ska det bli riktigt härligt väder och jag hoppas att min grabb känner sig bättre, så att vi kan göra det vi känner för. Han hatar verkligen att vara sjuk, för då kan han inte göra något, som han uttrycker det.

Livet fortsätter, bäst att följa med.

Ha en god natt allihopa, så hörs vi snart igen!/NM

Det är som när man är på ett möte och någon (eller jag) berättar något tokigt man gjort och de andra skrattar! Skrattar igenkännande & nickar. Det är verkligen skönt och ger lättnad - jag är inte ensam om detta tokiga!!