Senaste kommentarerna i forumet

Slå inte på dig själv för att du är i en situation du är van vid.Så gör vi människor.Nej jag har inga hurtfriska råd.Risken är förstås att du dras med ned i hans avgrund och löften om du stannar kvar.De är ju duktiga på att snärja fast oss och ibland tror jag att det är en del av den skräckblandade förtjusningen för oss som är med en som dricker.Att få vara viktig och i centrum.Om du kan,så gå och låt han som är orsaken reda upp ert orediga liv som han har lurat in dig i.Låt honom ta konsekvenserna.Det ekonomiska löser sig alltid och du måste ju kunna bi friskriven från lånen om du flyttar ut och ni separerar.

Tack Ullabulla att du skrev tillbaka. Jag skulle gärna skapa en egen ny tråd men vet inte så mycket om datorer.

Jo, det är väl så jag känner mig, grundlurad, men också dum. I flera veckor har jag undrat hur just jag, med all erfarenhet av andra alkohol missbrukare, lyckats gifta mig med en till. Min första man drack också och resultatet blev skiljsmässa. Så den här gången kändes det som jag verkligen visste vad jag gett mig in på. Men hur lyckades han lura mig hela den tiden vi var ihop innan vi bodde ihop? Det fanns ju aldrig så mycket som en tom spritflaska i hans hem när jag var hos honom. Som det var har jag listat ut att de veckor han jobbade helger, då var han ledig mitt i veckan och då var jag aldrig hos honom pga avstånd och för att jag har ett måndag till fredag jobb. Så ja, jag känner mig grundlurad nu men har kommit över det bittra stadiet. Nu är det väl det stora steget att ta och det drar med sig så mycket annat, allt praktiskt som följer en skiljsmässa och fördelning av inkomster osv. Huset lär varken han eller jag kunna överta hela lånet så då måste vi sälja. Huset vi köpte ligger inte centralt alls och vi fick det mycket billigare just för att det varit på marknaden så länge. Sedan tar det evigheter, för honom, att hitta en ny lägenhet eftersom det knappt finns någonting att hyra i staden. Detta innebär att vi kommer tvingas att bo ihop en relativt lång tid till från och med att vi gjort slut. Den sträckan kan vara tuffast för min del. Jag kan ändå vara hans vän men står inte ut med att det blir den där hemska tystnaden då han inte ens kan se mig i ögonen. Några råd?

Du gör det jättebra, du kan klara att bli fri från alkoholen. En dag åt gången. Man kan ha det lika trevligt utan alkohol som med, och man har det desto bättre nästa dag. Var bara försiktig med at dricka alkoholfria varianter av øl, vin och cider, det var så min man började dricka efter att han hadde varit nykter i 1,5 år. Han gick på AA möten och berättade att han bara drack öl utan alkohol. Där var det en äldre mann som sade att han hadde inte vågat dricka dom alkoholfria varianterna av öl för han var rädd för att trigga alkoholismen. Jag vet inte om det är något som stämmer, det kan kanske någon med alkoholproblem svara på. Oavsett så tycker jag du är duktig, ge dig inte, du har allt att vinna på att hålla dig nykter, det förtjänar du och din familj. Kram:-)

Ge upp,lämna släpp taget,kapitulera och gå så långt du kan och dit näsan pekar.Det finns alltid en väg tillbaka om du känner att du inte orkar fullfölja.Men det första klivet måste vara ditt.Han kommer inte att ta det,för han har det för bra med dig kvar i sin närhet.

Ville bara tacka alla som peppar här på forumet så himla skönt att höra. är ny här och har idag tagit min första antabus dos. Jag är 34 år, har man och tre barn som jag ska leva nykter med resten av livet. Trevlig lördag kväll på alla er där ute.

J***la skit! Är så less. Jag krossas . Nu ger jag upp snart. Inget jag säger spelar någon roll :-(. Såååå ledsen

han har börjat dricka igen, det var en rejäl chock för dig. Återfall är tyvärr vanligt, min mann höll upp ca 1,5 år och så var det på'n igen. Jag hoppas han gör ett nytt försök att sluta snart, ju snabbare desto bättre. Ta hand om dig själv nu, kram till dig.

Det är som att stånga huvudet i väggen när man ska få en som dricker att sluta. Det går inte om dom inte vill det själva. Man provar allt, men vill dom inte så är det lönlöst. Hoppas du kan få henne att prata med dom på alkohollinjen, kanske du och din pappa borde kontakta Al-anon, där kan ni få stöd och hjälp. Jag har inte så många råd att komma med, men fortsätt att sätta gränser för henne och berätta att du är orolig för henne och att hennes drickande plågar dig och resten av familjen. Hoppas du vet att det inte är ditt ansvar att få henne till att sluta, det kan vara att hon aldrig slutar att dricka.

Tackar, det värmer! Som sagt, den sköna känslan går inte att beskriva med ord!

Som Elisabeth och flygcert skriver så är det inte så mycket du kan göra. Din pappa måste själv välja att få hjälp, och han måste göra det för sin egen skuld. Det kan vara att han aldrig slutar att dricka och det kan vara svårt att inse. Var där för honom utan att du blir utbränd. Akseptera att det bara är han som kan sluta att dricka och att du inget kan göra åt det. Hoppas han en dag väljer att sluta med alkoholen.

skyddar honom längre. Att han dricker och uppför sig illa är hans ansvar. Det är också viktigt att du får stöd från din omgivning. Bra att du berättar hur du har haft det. Ser ut som du inte sitter i medberoendefällan. Hans motivation för att sluta måste vara han själv, inte för att han ska få dig tillbaka, så det är bra att du har sagt det till honom. Annars börjar han dricka igen om det inte blir er två, och det är ju ett jä... ansvar att ha för att någon ska hålla sig nykter, att man måste vara i ett förhållande med personen. Du har lämnat honom, och har bestämt dig för att få en bättre framtid, håll fast vid det. Lycka till, det låter som du är en stark tjej, och detta klarar du:-)

Du kommer att bli starkare av att låta bli alkoholen. Det är jag helt övertygad om. Din självkänsla och styrka kommer att växa så du orkar att ta dig ur en dålig relation. Styrke kramar.

Nu är jag tillbaka här igen. Det har blivit för mycket vin i januari och nu har jag bestämt mig för att det får vara nog. Jag har gått upp i vikt och känner mig sliten och trött. Det räcker nu! Jag vill hitta tillbaka till mig själv igen. Det blev inget vin till lördag middagen i dag och på den vägen ska jag fortsätta. Hur har jag hamnat i det här pimplandet? Den största faran för mig är maken. Han köper hem och häller upp åt mig. Jag har pratat med honom om att jag inte vill dricka så mycket och helst inte alls. Det hjälper inte så mycket, för han vill ha sällskap att dricka. Då kan man tycka att det är väl bara att säga nej tack. Men så enkelt är det inte. Jag måste bli stark och ta hand om mig själv. Det är faktiskt min skyldighet mot mina barn. De är visserligen utflugna, vuxna och har inte en aning om att mamma dricker för mycket. Vi har en god relation och den vill jag inte riskera.

I en destruktiv relation sedan många år, flera gånger har jag försökt ta mej ur denna relation och när jag inte lyckats har självkänslan åkt ner ett pinne hål och jag har ökat alkohol konsumtionen och därmed fått höra att jag aldrig kommer fixa att vara själv för då kommer jag dricka mer och detta har jag trott på. Nu har jag bestämt att bli nykter, 4:e dagen och hoppas detta ska göra mej starkare och stabilare att skapa mitt nya liv.

Jag har druckit i flera år och har inte förrän nu insett att jag måste göra något. Du har alla chanser att lyckas denna gången, en dag i taget och försöka hålla ut när suget slår till, inte lätt men du kommer fixa detta! Du e stark och har insett att du måste förändra. Kram du fixar detta

Jag har också tagit till vinet för att orka och ta paus, tyvärr växte behovet och känslan efter mer och mer. Förstår att det är tungt, kanske det går att få avlastning från kommunen eller vi a arbetet. Ta hand om dej

som att du blivit grundlurad.
Ta så stort steg tillbaka som du klarar och försök se situationen utifrån så gott du kan.

Det kan vara jättesvårt och framför allt vill man så gärna förstå och förlåta speciellt med en bakgrund du har.
Du kan ha stor hjälp av detta forum genom att titta runt och läsa.Ta till dig det som passar dig och fortsätt skriva av dig dina funderingar.Det kan vara bra om du kopierar in ovanstående text och skapar en egen ny tråd.Då blir det lättare att följa dig och ge kommentarer och svar.
Och sist men inte minst,välkommen hit!

Jag valde namnet Olga då det påminner om Vodka.... Är inte ryskt och gillar inte heller starksprit. Jag är en sådan " vin-tant ".. Har alkoholismen i släkten och insett att det sitter väl också i mina gener.. Shit... Jag vill gärna sluta " koppla av " med vinet, då jag fattar att det inte fungera..
Jag lever ensam med två barn,har ett jobb och bra boende... Flera misslyckade relationer bakom mig...

Mitt liv är kämpig: Har ensam vårdnad och släkten bor i ett annat land, tunt social nätverk.. Barnen är små och jag har långa dagar... Jag hämta,lämna,fixa mat... allt själv.. Året runt...
På kvällarna dricka jag rödvin och det känns som det bästa på hela dagen...

Jag känner att jag befinner mig på väldigt tunt is... :-(

En dag i taget och att även hålla ut tills systemet stänger är jättebra!
Plocka fram allt som är positivt med att inte dricka.
Och känslan av att må bra!
Skickar en styrkekram och jag kämpar på vid din sida, du är inte ensam.

Låter nog som det

Vinkärringen verkar krympa när hon inte får vin när det gått ett tag. Tänker att det är lite som att hon på samma vis växer till sig och hämtar kraft så fort hon blir lite "matad". Så det är nog som du säger bra att börja tänka så, inte dricka alls.
Ikväll har sambon köpt zingo till mig.
Så imorgon kommer det kännas bättre, igår var en patetisk och misslyckad dag. Dag 34 dök hon upp, kärringen.
Avskyr att vakna och kolla om jag gjort nåt dumt, skickat sms eller lagt upp nån fylleuppdatering på Facebook.
Som tur var så var det inget sådant men huvudvärk och kymighet i kroppen påminner mig om gårdagen.
Kram

Stort grattis till dej!

Är nu inne på fjärde dagen utan alkohol och har hjärt klappning och ont i bröstet och svettas och känner mej yr? Hänger det ihop är det det här som kallas abstinens?

Jag var ute en sund igår, ventilerade till 2 av våra gemensamma vänner, de verkar ha fått höra att mannen vart elak, o det var så skönt att de tog upp det, jag berättade kortfattat vad jag fått höra för skit av mannen, och de verkade fatta att jag vart ensam. Jag har ju skyddat det här från dem, o de är pga att mannen känner dem med.

Jag börjar prata om det, inge skitsnack, men sanningen måste fram... tycker inte han ska få komma undan med det, det ska inte vara nån hemlighet som jag måste hålla ifrån andra....
jag ska tala om om mannen frågar om det han kanske får höra nu att jag måste ventilera o det du gjort är npt du får ta ansvar över. Konsekvenserna kommer nu

De ska jag börja prova omedelbart! Får inhandla lite mint och frukt samt börja nyttja det där gym kortet, Bra att boka in tid för att reda ut min trassliga relation som är totalt upp och ner. Svårt att ta mej ur den då jag är osäker på om jag klarar mej själv. Usch vad mycket jag har rört till i mitt liv