Senaste kommentarerna i forumet

kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkKKKKKKKKKKKKKKKKRRRRRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrrrrrrraAAAAAAAAAAAAAAAmMMMMMMMMMMMMMMMMMMM

Åh vad bra att du markerar, barbalala! Heja dig! :-)

Ja, det är mycket arbete... Men det börjar ju på något sätt ge frukt, eller hur?

Kram!
/H.

Tack fina ni. Jag körde och hämtade honom och efter några minuter började predikningarna om hur egoistiskt och aningslöst det är att välja skilsmässa i dessa tider. Jag får en stor klump i magen och blir tyst vilket gör att han eldar på ännu mer. Till slut säger jag bara att jag inte tänker köra honom mer. Jag köper vinterdäck till hans cykel. Det är inte jag som blivit av med körkortet! Han drar i handbromsen. Det var halt! Vi sladdar och stannar och han kliver ur. Jag har kännt mig lätt sedan dess. Haft en skön och glad helg med barnen. Jag förstår att arbetet med att sätta gränser inte är över och att det inte skrider framåt av sig själv. Det är ett arbete för varje steg.

Har haft en skön söndag med långpromenad i skogen, med hunden och mannen. Tycker även han har blivit piggare av att dra ner intaget av alkohol och han blir kanske lugnare när jag mår bättre. Nästa vecka skall han resa med jobbet, känns faktiskt tråkigt och lite oroligt. Förut tyckte jag det var kanon, då kunde jag ju dricka hur mycket och när jag ville. Har bokat upp mig på lite gympass och annat för att inte ha chansen att dricka, jag tror inte att jag skulle göra det. Men som sagt den lilla djävulen dyker ju upp ibland och kommer med dumma förslag och jag vill inte att den får tillfälle.
Maria kokospannkakor lät ju kanongott,, får pröva det till helgen. Har faktiskt börjat tappa en del vikt, efter dom här veckorna och det känns ju inte fel.
Hoppas att ni alla har haft en skön söndag, kramar

Tre veckor utan alkohol.
Känns så skönt, sover bra på nätterna med allt vad det innebär.
Har dock kännt sug efter ett par glas vin ett par gånger.
Hmmm vad man försöker lura sig själv med att bara ta ett par glas vin, det hade blivit en rejäl fylla.
Har nog blivit lite självsäker och glömt bort denna viktiga regel.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.
Måste komma ihåg den!
Lycka till med er nykterhet.

Du får kapa min tråd precis hur mycket du vill!
Det kanske till och med fanns en anledning till att du gjorde det, med tanke på vad du precis kommit till insikt om...

du är fantastisk! du ser till dina barns bästa, inte ditt eget... fantastisk möjlighet för dem att få uppleva en frisk familj när de besöker svågern, antagligen precis vad de behöver: de får vara barn fullt ut utan att behöva ta ansvar för föräldrarnas drickande och konflikter... kan det vara ett alternativ för dem under en längre tid, kanske?

du klarade att hålla dig borta från drickandet under hela veckan... då kan du klara helgen också, det gäller bara att ställa in hjärnan på det från början, och verkligen kämpa! kämpa för dina barn! och jag håller med Lelas, du var ärlig mot svågern, och därmed har du tagit ännu några steg!! Starkt!

skriv, läs och skriv, och jag håller tummarna för ert samtal idag...
stora kramar!
/k

Fina Dompa!

Jag kan inte svara på hur en vårdnadsfråga skulle lösas i er situation, men jag är övertygad om att barnen i längden kommer att må bättre av en förändring än att ha det som det är nu. Jag menar inte att du måste gå till handling på stört, men det här är ohållbart för era barn så när du känner dig mogen för en förändring så blir det till det bättre även för dem. Du tänker tanken att kontakta myndigheterna - utmärkt! Jag tror faktiskt att det är det bästa du kan göra.

Du har dessutom tagit ett viktigt första steg som har pratat med svågern och faktiskt låtit bli att ljuga för honom. Bra jobbat!

Du undrar varför du inte har sett din frus alkoholproblem... ja, du... dels har du antagligen haft fullt upp med ditt eget drickande, men dels är det också så ett medberoende kan visa sig. "Alla" andra ser det, men inte den som lever närmast. Jag tror att det har två sidor - för det första att alkoholisten lägger mycket större vikt på att dölja sitt drickande för de närmaste och kanske lyckas så bra med det att vi faktiskt inte märker något, och för det andra att vi anhöriga faktiskt inte vill se problemet och lurar oss själva in absurdum.

Kram!
/H.

Hej jag heter Jonny Karlsson, jag är 34 år gammal och bor i ystad i skåne med min lilla familj bestående av min fru och mina två små underbara barn. Jag kommer ursprungligen från uppsala. Mitt liv har i stort sett gått ut på jagande och drickande av alkohol, jag har varit hemlös och varit riktigt i botten. Jag är både barn till alkoholist och har själv missbrukat alkohol under lång tid, jag var 13... år när jag var en renodlad alkoholist och inte förän jag var 30 år fick jag ett uppvaknande och insåg hur snett livet har varit. Jag har skrivit en barnbok för barn som växer upp med föräldrar som har missbruks problem eller som har levt i en familj med missbruk. Jag saknade en sån bok för att på ett enkelt sätt kunna förklara för mina egna barn vad som pågick och varför pappa var borta på sjukhus. Först började jag skriva på en bok om mitt liv, men slutade med att jag gjorde en barnbok till att börja med, för jag känner att det är viktigt att kunna förklara för små barn vad som försigår. Många barn som växer upp med föräldrar med alkohol problem är ju i stort sett lika medberoende som din partner och gör allt för att skydda familjen.Alkoholismen är en vanlig folkskjukdom i dagens samhälle, och är snart lika vanligt som diabetes, men det är skamfyllt och ska gärnas tystas ned, vilket är dumt eftersom jag tror att många barn växer upp med alkohol och får lära sig att det är inget man pratar om. Med den här boken vill jag lyfta på locket och låta det komma ut, det är inte skamfyllt och sköter man sin sjukdom så mår man bra, precis liknande diabetes att äter du rätt så mår du bra.. Ni kan antingen beställa den direkt av mig eller via adlibris.se eller på bokrondellen.se boken kom ut den 17 januari 2012 och sålde 40 exemplar på 4 timmar. Är du intresserad av en bok så kan du klicka på länken nedan, faktura går att ordna för företag.
http://hjalpminpappa.wordpress.com/
Mvh
JONNY KARLSSon

Har följt dina inlägg, många styrkekramar till dig.

Skillnaden på friska barn och sjuka. Svågern var precis och hämtade våra. Han hade två egna med sig. Starka vackra rakryggade ungar. De tog plats på ett sätt som våra aldrig gör. Fan, fan, fan.
Om detta samtal idag inte leder någon vart så måste jag skrämmande tanke kontakta myndigheter. Dompa

Din input betyder mycket, vetskapen om att någon annan vet om skiten. Med det menar jag INTE att du har ansvarnför mig. Känner att jag måste klargöra det med tanke på bla. de hätska inlägg jag sett på Mulletantens tråd. Ja, vad händer om jag söker hjälp? Om jag låter myndigheter veta att tre barn lever med alkoholister? Kan jag mista dem? Vårdnaden går väl alltid mer eller mindre till kvinnan? Jag är inte redo för det än, vilket kan tyckas vara oschysst mot barnen. Istället har jag ordnat så att barnen ska vara hos svågern idag. De trivs där, stor lantgård med massor av djur. Konstigt blev det dock när jag ringde honom. Nej, det var inga problem med att ta ungarna, men varför? Min första inpuls var att ljuga. Men jag sa som det var; att jag behövde tid att prata igenom mitt drickande med min fru. Skamligt nog (jag skäms som satan) sade jag också att jag ville prata om hennes drickande. Svågern svarade att "alla" visste att hon drack och att "alla" trodde att jag tyckte det var ok. Att vi kommit fram till någonslags överrenskommelse. Jag avskyr detta att alla ser oss som trasiga alkoholister. Att jag drack visste jag, att min fru också gjorde det kom som en djävla överraskning. Vad är jag för människa som inte såg det? Iaf. denna dag har jag avsatt för att möta trollen. Kanske kommer inte allt ut men jag måste börja någonstans.
Hälsar Dompa

Läste ditt svar till mig i en annan tråd, skrattade till, nej vi var nog inte så charmiga tidigare, haha. Oftast var det nog långt därifrån.
Skönt att det går bra för dig, jättehärligt att vi är på dag 22. Vad bra vi är!!
Hoppas du får en härlig söndag! Ska nu upp och göra kokospannkakor till familjen, det har blivit ny favorit här. Kram!

Oj, Dompa.... vilken situation!

Undra på att hon inte vill se dina problem. Om hon började diskutera hur du skall bryta dina dryckesvanor så kommer det som ett brev på posten att hon måste ta tag i sina egna också...

Ja, hur mår era barn? Antagligen inte speciellt bra. Barn märker mer än man tror.

Får jag fråga dig: vad skulle hända om du fokuserade helt och hållet på dig själv och hur du mår och din vilja (som växer hela tiden, som jag tolkar dig) att sluta dricka? Vad skulle hända om du "struntar" i din fru och söker hjälp själv, för din och barnens skull?

Det är bättre för barnen att han en förälder som är/försöker vara nykter än att ha två som dricker. Eller hur?

Du är inte bara alkoholist, Dompa, du är även anhörig till en alkoholist och alltså en av oss medberoende. Och lösningen på båda de problemen är att börja respektera sig själv och satsa på att må bättre för sin egen skull.

Kram!
/H.

Kapar din tråd igen, hoppas det är ok. Har haft en överdjävlig men samtidigt givande vecka. Läser här dygnet runt. Men, i onsdags när jag kom hem så trillade poletten äntligen ner. Min fru drar i sig ca två liter vin om dagen. Tror att hennes hätska reaktion på mitt erkännande av mitt drickande delvis kan bero på det.
Innan så såg jag verkligen inte. Nu sitter vi i skiten bägge två. Vilket jag kanske skulle kunna hantera om vi inte hade tre barn i typ 10-års åldern. Själv höll.jag mig nykter hela arbetsveckan men igår fredag satte jag mig ner men en whisky för att "ladda ner, landa". Min fru hade tutat hela dagen. Hur fan mår ungarna? Vad är detta för relation? Hur gick det sådjävla snett? Varför orkar hon inte prata? Mycket yrslar omkring i huvudet. Och jag vet att mycket är mitt fel. Dompa

ledig dag som ligger öppen för allt. Lite gråtrist väder och halt. Jag tänkte att jag skulle ta en långpromenad nen får väl se. Vill inte halka och slå mej gul och blå igen. Jag ska börja med att läsa lite i min roman. Lugnt och skönt. Jag hoppas fredagskvällen gick bra för alla, det är värsta triggerkvällen för mej men jag hade bara ett snabbt övergående sug. Lördan kan också vara lite känslig men eftersom jag absolut inte känner för att dricka så är det ju inget att orda om.

en riktigt bra kväll i min ensamhet. Min man kom hem mitt i natten efter en jobbresa och då sov jag. Det gick otroligt bra. Inte var det nåt intressant på TV direkt men jag såg Skalan och minns vad det handlade om, ha,ha. Jag håller med dej kalla, man ser på andra på ett annat sätt när man själv är nykter. Jag brukar tycka att min man blir väldigt fånig när jag inte själv hänger med. Vi får väl jobba på det. Lösningen är inte att dricka själv i alla fall.

Jag hade en väldigt underlig dröm, för första gången sen jag slutade dricka drömde jag om alkohol. Jag höll på och smusslade åt mej en flaska vin. Jag hade fått en som hade bara 5,2% alkohol och jag försökte byta den mot en annan med mera procent och blev tagen på bar gärning. Mycket pinsamt! Och det värsta är att det skulle mycket väl ha kunnat gå till så i verliga livet. Men jag är desto gladare att det bara var en dröm.

Det gick bra i går en trevlig kväll med god mat och lite spel. Men något annat kom jag på i går, har alltid trott att det var jag som blev tyken och små bråkig av att dricka. Men igår visade det sig att det är min man. Dom drack väl lite whisky och några öl, men eftersom jag var nykter såg jag det hela på ett nytt sätt. Han är lite av en mobbare när han är berusad och det med trötthet efter en hård arbetsvecka gjorde honom till en jäkla typ. Tänker inte bråka om det i dag, utan jag skall kolla hur det är nästa gång innan jag drar upp det. I dag blir det en lugn hemma kväll med film och stor godispåse.

För ikväll känner jag att det skulle blivit en sådan kväll där jag provocerar fram något. Jag känner mig irriterad, rastlös, less på mitt äktenskap, sur i största allmänhet. Jag inser att en sådan kväll tidigare ofta lett till gräl eftersom jag ju gärna efter ett eller par glas låter dessa känslor komma ut i form av irriterade pysar.

Nå, lite irritationspys kommer nu med ("att gå ut med skräpet ingår i diskningen", "varför släcker du inte lamporna efter dig?" o liknande) men jag vrålar inte tillbaka när maken fräser ifrån så som jag skulle gjort tidigare, nästan nöjd med att få lite mothuss. (fast nog skulle det vara gott med ett glas vin nu...).

Usch jag är så missnöjd med skrället. Vi diskuterar vad bra det är för mig att inte dricka, vad bra man kan må, det där med att alkoholen tar så stor plats i samhället och överallt. Men han sitter där med sitt vinglas. Inte en tanke på att kanske själv låta bli? Å ena sidan tänker jag att jag ju inte kan ta ansvar för fler än mig själv, och att jag måste lära mig att leva med att a finns överallt (även i mitt eget hem). Men samtidigt. Kan man inte göra den uppoffringen för den man älskar (fast fan vet om han gör det).

Nä usch vad sur och grinig jag känner mig. Satt på tuben hem och tittade på ett par och deras sätt att vara uppmärksamma på varandra. Det är ju så jag vill ha det känner jag! Fast jag vet att det ju mest är i början. Fast så behöver det ju inte vara heller - finns ju gammelpar som går och håller varandra i handen och fortfarande tycker om att prata med varandra...

Jag tror att jag håller på att få upp till ytan något som jag måste ta tag i och som kan vara något jag tidigare dolt i mitt vinglas... känns inget vidare men helt säkert nödvändigt...

fantastiskt bra jobbat! Så skönt! Den dagen kommer för mej med, det vet jag! Grattis!

Jag tittade på alkoholfritt i min matbutik ikväll. Dom har en del sorter, både vitt och rött vin och cider. Inte för att jag tänker börja dricka alkoholfritt vin, det tror jag inte, men det är intressant att veta vad som finns. De flesta sorter hade lite alkohol, 0,5 %, det är ju inte alkoholfritt eller? Är det ok? Jag köpte en cider på skoj för att prova, den hade 0 %. Ska kyla den och prova. Glad att jag inte har det minsta sug efter alkohol ikväll, det är så skönt. Bara en kort glimt på hemvägen och sen var det bra.

jag blir varm av lycka av att läsa ditt inlägg! Du är också ovärderlig och en ... ... lillbrorsa tror jag i "min forumfamilj". Mycket trevligt folk där! Ha det bäst, kram! / mt

har vi klarat. Jag fick förstås en vision på hemväg från jobbet av hur trevligt det skulle vara med lite vin i alla fall på fredagkvällen. Men jag har kommit så långt att jag inser att det inte slutar med "lite vin". Jag inbillar mej inte att jag skulle kunna dricka bara lite. Jag vill inte ha bara lite, jag vill ha mycket. Och jag vill inte ha konsekvenserna så det blir ganska enkelt att avstå i alla fall. Jag menar, suget försvann ganska snabbt för jag inser hur omöjligt det skulle bli. Det är skönt. Jag skulle inte stå ut med mej själv om jag föll igenom. Nå det är ingen risk men det visar bara att sug kan slå till när man känner sej säker. Kom an bara! Ha en trevlig nykter kväll mina vänner!

ja visst krävs det vilja till det här. Jag har inte haft nåt sug sen i lördags men idag när jag var på hemväg från jobbet slog det till. Oj fredag efter jobbet, skulle sitta fint med lite vin. Ja om det skulle räcka med lite vin men jag kan faktiskt spela filmen ända fram nu och då ser jag ju att vid 19tiden skulle jag redan vara berusad om jag började nu och sen blev det ingen ordning. Förutom den oerhörda skammen inför min man-jaså det varade inte längre-skulle han åtminstone tänka om inte säga. Både han och jag skulle tappa respekten för mej. Så det blir inget av med det, förstås. Jag har ju slutat. Och nu känns det bra igen. Man håller ut lite och så går det om. Ingen har sagt att det är enkelt men det är alla gånger värt det.

Det är ju helt fantastiskt att klara 1 år, du inger verkligen hopp om att det här kan gå. Ser det lite som du står på toppen av berget och vi på dag 20 just börjat klättra. Men nästa år vid nyår kommer vi upp till dig, så jätte grattis till dig.

Ett nyktert år har passerat och livet fortsätter. Och livet är just livet.

Jag har vid ett par tillfällen känt den otrevliga känslan av att jag vill strunta i mina problem, och försvinna in i några dagars fylla.

Två tankar hjälper mig att låta bli, först och främst ångesten och svettningarna de första nyktra dagarna, och mina vänner här och i verkligheten, som vet om att jag inte dricker.

Det är så uppenbart dessa gånger att tankarna på att dricka kommer inte från att uppleva något positivt, utan att få slippa negativa känslor.

Bortsett från dessa få sena kvällar när mycket känns för mycket, så är tankarna på alkohol sällsynta. På vanliga dagar eller helger finns inte en tanke eller önskan om att smaka. Det stinger dessutom om både vätskan och som som dricker. :)

Många kramar människor, ni är ovärderliga och en del av mig.