Senaste kommentarerna i forumet

Klockan är 01,00 den 1 december.
Sitter o försöker knåpa ihop en budget .........jag jobbar alltså !
Måste vara klar till lunch i morgon..........idag !?
Visst är jag lite trött nu, känner av kaffet i magen........
Men detta är stort för mig.........jag har varit helt nykter en hel vecka ........!
Jag förnekar inte att det varit skit jobbigt........att det varit nära att jag fallit för frestelsen ..........
Men trots att jag sitter här mitt i natten med tidspress..........så är jag djävligt nöjd.......
Hade det varit förra söndagen så hade det inte gått..........jag hade inte kunnat fokusera, eller överhuvudtaget kunnat hålla mig vaken............jag hade vart full eller för bakis för att fungera.
Så idag måndag den 1 december 2014 har jag faktiskt fixat att vara nykter en hel vecka !
Tack alla kloka , tappra, stöttande med människor där ute, jag hade inte fixat denna vecka utan er.
Nu är det bara resten kvar..........!

Jag vet inte hur många gånger jag och min fru pratade om att vi var tvugna att skära ner, dricka lite mindre, och lite mer sällan. Det var alltid en fin tanke som höll nån krampaktig månad innan det eskalerade till samma nivå som tidigare :) Det beror på hur man är, men för mig var det tvunget att gå helt överstyr innan jag fattade att jag helt enkelt inte kan dricka alls.

Sen när spriten (eller vilken beroendeframkallande drog som helst) går ur kroppen försöker alltid hjärnan komma med subtila undanflykter för att få en att trilla dit igen, men det är bara att härda ut!

Nu för tiden är inte min värsta skräck att jag aldrig mer ska dricka, det är att jag en dag ska tro att jag kan dricka som "normalt folk" och trilla dit igen. För om man inte kan det, då ska man inte lura sig själv.

Ja det värsta med det där suget är ju att man under en lång tid bygger upp så mycket associationer mellan sprit och saker som egentligen inte borde vara associerat med det, som att:

* Laga mat - Nu vore det gott med en jäkel när man rör i pannan.
* Titta på TV - Barnen får ju läsk, ska inte pappa få nåt i glaset?
* Spela spel - Det är ju mysigt, blir det inte mysigare med lite sprit.

HUR JÄVLA LOGISKT VAR DET :) Men det känns ju vettigt när beroendet är där, och när man sen ligger av så minns hjärnan alla de där idiotiska kopplingarna man skapat till vardagliga saker.

Jag tycker det är grymt som du gör, att skapa nya sysselsättningar fria från dåliga association, som du kan ägna dig åt helt utan att tänka "nu brukade jag ta mig ett glas". Om precis som du säger, visst är det fantastiskt att ha så mycket mer energi än man hade innan, att vakna utan den där tröttheten på morgonen.

Du fixar det här! Grymt jobbat!

Tack för alla som svarade och sorry att jag inte hört av mig. Jag vara bara tvungen att skriva av mig, att på något sätt dokumentera eländet så jag inte bara skulle gå tillbaka till mitt vanliga beteende. Sen har jag inte orkat komma tillbaka hit förrän nu.

Två månader har gått och jag har klarat mig från att röra en droppe, å andra sidan så har jag undvikit väldigt många sociala saker som jag skulle varit på i vanliga fall. Väldigt mycket att mitt sociala liv, och i vissa fall även sociala saker förknippade med mitt jobb är extremt förknippade med alkohol. Det är svårt att förhålla sig till det, det känns fortfarande inte okej när alla omkring mig dricker, jag känner ju naturligtvis sug efter spriten då.

Sen så är många i min umgängeskrets så omogna att ett "nej tack, jag dricker inte" inte är accepterat. Man är trist och konstig i deras ögon. Så det enda sättet som går att vara med är att på något sätt hitta på nån rövare om att "jag kör", "jag måste upp tidigt och skjutsa barnen" eller något liknande om jag inte vill gå ut på bred front med varför jag inte dricker.

Hur har ni andra gjort? Hur tydliga har ni varit med era problem för personer omkring er? Förutom min fru har jag bara sagt som det är till två personer, en på mitt jobb, och min barndomskompis som jag är ute och spelar väldigt mycket med. På så sätt har jag "täckt upp" både arbets-sidan och en stor del av livet utanför med någon som kan stödja en på varje front.

Ibland skulle jag bara vilja gå ut med det till alla, men skräcken över att folk ska bli obekväma eller tycka att jag är konstig håller mig tillbaka.

Vore skönt att höra från någon/några som varit med längre hur de hanterat situationen.

Ha det gott!!!

Har haft en trevlig helg. Känns konstigt men bra gissar jag. Väntar bara på bakslaget. Tråkigt men så är det.

Skickar kramar!♡

Detta är ett bra anonymt forum och du kan skriva av dig här, istället för att ta ett glas vin. Jag är också ny här och tycker det hjälper att dagligen läsa här alla olika historier. Har själv tyckt att det har varit jobbigt att ens prata om alkoholberoende med andra. Klarar inte av det! Men jär går det bra för vi är alla lika.

Visdt är det surt att bli klassad som onormal om man dricker och inte tvärtom. Jag tycker du gör helt rätt. Heja dig.

Allt jag behöver göra är att använda all den energi som tidigare gått till att tänka på alkohol, köra bil till systemet, dricka då o då och planera nästa inköp .. till nåt mer positivt i mitt liv. December månad känns halvjobbig. Min sambo frågade om jag ville följa med på hans firmafest där respektive är inbjuden. Tackade nej direkt. Snart lär grannar o inbjudningskort om glöggkvällar också dyka upp. Känner mig som ett torrfnöske och en riktig partypooper. Kommer inte gå på nåt, då jag klarar inte av än att vara nykter bland massa berusade. Det är för tidigt och bräckligt än. Och det verkar jobbigt att svara på frågan -jaha, varför dricker inte du? Ärligt talas vill jag bara fräsa ett ilsket - Ska väl du skita i,din nyfikna apa! . :)

Har fortsatt mitt nyktra spår och jag tror jag fått mer självinsikt på bara några veckor. Att gå på KBT har hjälpt mig i allt! Och det lustiga är...det är jag själv som kommer med svaren och lösningar! Dessa lösningar har jag alltid haft i mig, men grumliga i bakhuvudet. KBT har hjälpt mig att ställa rätt frågor och ifrågasätta min dumma val jag gjort. Varför har jag valt att göra si eller? Hur kändes det i kroppen då, mådde jag bättre eller sämre av det valet långsiktigt? Hur skulle jag vela må? Hur agerar jag om något negativt händer? Min hjärna känns inte längre alkoholslö och jag KAN utsätta mig för att tänka på saker som kanske oroar mig utan att känna att jag behöver öppna några öl. Själva alkoholen känns inte för mig som det huvudsakliga problemet. Mitt alkoholmissbruk har nog kommit som en äcklig bieffekt på mina andra problem. T.ex stress, sömnproblem, depression, arbetslöshet, relationsproblem m.m. för att jag INTE klarat av att deala detta tidigare. Jag vill mest av allt vara en fungerande människa och ha ett normalt svensson-liv med ljusglimtar i vardagen. Och jag tycker att jag är på god väg trots att jag inte är framme i målet.

Sist jag började med antabus var första dagen efter jag druckit. Så för mig var det inga bekymmer.

läser mina böcker och känner igen mig på varje rad.Försöker gå bakåt och har väl hittat en del nya sanningar.Men det hjälper inte riktigt.Ska fortsätta grovjobbet och hoppas att det lättar sen.

Vågar jag det, bara 30 timmar efter jag druckit?

Ta skiten på morgonen så behöver du inte tänka på det.

Åh, jag har en bra tid nu! Ja, jag vill gärna använda mina erfarenheter, det hade varit fint att stå på torget!
Kramar!

Det är just suget o kampen som uppfyller hela min tanke just nu..........
Att stå emot, att kämpa..........
Började baka bröd i morse, när min tonårs dotter väl masat sig upp ur sängen till nybakat bröd , tittade hon storögt på mig o frågade om jag fått ADHD !?
Tyckte jag var kul.........!
Jag håller mig sysselsatt, det tar inte bort suget men blir ett sätt att kämpa!
Lägga energi på något, nu ska jag ut o vända på gräsmattan :-)

Önskar er alla en lugn söndag

Hoppas du hittar motivationen igen, snart, och att ditt drickande inte eskalerar som mitt gjorde.
Just nu siktar jag på en nykter start på veckan, driven kanske allra mest av att jag just nu är skiträdd!
Har inte känt att jag har styrt det senaste.

Kram så länge!

Jag har Antabus. Ska ta det i morgon em, givet att jag klarar mig. Tänker lämna pengar hemma så att jag inte kan gå på systemet på väg hem från jobbet.
Är ändå rädd, kände mig nästan fjärrstyrd de senaste gångerna till systemet.
Läskigt med kraften i alkoholen. Önskar mig dyrt till nykter dag 5, må jag aldrig underskatta alkoholen igen.
Har eskalerat mitt drickande så himla snabbt.
Håll mig i handen till dag 5?

vilken sammanfattning av det du gått igenom! Jag önskar och hoppas att många, många läser och tar till sig styrka från dina erfarenheter. Du borde stå på ett torg en dag och berätta och svar på frågor från dem som sitter fast i tvivel och rädsla på sin egen förmåga. Alldeles varm av lycka blir jag när jag läser... Kram, kram / mt

För två år sedan hade jag precis förstår att min man var alkoholist och jag började mer och mer förstå att han faktiskt utsatte mig för psykisk, och lite fysisk, misshandel. Under våra år tillsammans så hade jag hållit uppe en fasad som visade en näst intill perfekt, mysig och härlig kärnfamilj. Vi flyttade ihop snabbt, förlovade oss snabbt, köpte hus snabbt, hittade i början på mycket saker, bjöd på middagar, rörde väldigt mycket vid varandra, gjorde nästan allting tillsammans, han träffade vänner och släkt själv ibland, men jag träffade i princip aldrig någon utan honom, byggde hus, fixade i trädgård, renoverade, följde alltid någon serie ihop, och vi var såååå lyckliga, trodde alla...
Först när jag började berätta om enstaka saker som han sagt och gjort så hörde jag på andra att de häpnade, då berättade jag mer och ju mer jag berättade, desto mer förstod jag själv att allt mitt tvivel, all min rädsla, och alla min oro var befogad. Alla dagar som jag ältade och undrade om vi verkligen skulle kunna få det bra, och hoppades att han hade blivit arg för sista gången, all tid som jag var lycklig med honom, men som varvades med att försöka hålla honom lugn och nöjd så att han inte skulle tappa humöret och det skulle gå ut över mig och kanske barnen, alla hundratals nätter som jag bedömde mig för att "detta var sista gången han gjorde/sa så till mig, nu lämnar jag honom", men backade nästa dag för att han var så ledsen och nere, eller så hotfull eller inte kontaktbar så att jag inte tyckte att jag kunde gå eftersom jag inte hade fått hans samtycke.
Under lång tid har jag känt, och känner än idag emellanåt, att jag inte kan stå riktigt för min historia - rädd för att baktala exet, men också pga alla som uttrycker "varför stannade du om han gjorde så" och också för att jag alltid känner att ingen kommer att förstå min historia, för det är ingen som levt mitt liv... Och det ska inte spela någon roll, men ibland vill jag att andra ska förstå precis som alldeles för många av er här på forumet gör.
På socialtjänsten sa en manlig handläggare, helt inofficiellt, under utredningen "se till att du får hjälpa så att du inte fastnar för en sån här man igen. För det är en speciell typ av män som är så här och det är lätt att du fastnat i en roll som gör att du fastnar för en sådan man igen". Han hade under utredningen sett så många saker som fick honom att säga det. Det var en viktig bekräftelse för mig, samtidigt som han inte upplevde att barnen för illa...

Under min resa, som fortsätter än idag, så har jag många stunder av tvivel, många stunder av tveksamhet, men framför allt så har hela tiden stunderna av lugn, ro, harmoni, säkerhet och äkta glädje blivit allt fler. Jag är säkrare på mig själv, och försöker ge mig tid att landa. Längtan efter det fina livet med en man finns ibland nära, och också att bygga upp mitt sociala liv som jag tappade bort det allra mat av under mitt äktenskap. Jag vill sjunga i kör, men vågar inte riktigt eftersom självkänslan är lite låg oxh oron att jag inte ska få varande är stor... Jag tränar lite, försöker träffa vänner och försöker hitta mig själv, och bli av med alla de där sakerna som exet stämplade mig med och som jag tog på mig, och som jag mer och mer inser att de inte stämmer.
Nu har jag bott i mitt egna hus i 11 månader och 2 veckor. INTE EN DAG ÅNGRAR JAG ATT JAG LÄMNADE HONOM. )jag har osäkra dagar, sorgsna dagar, tvivlande, men nej, jag ångrar mig inte, inte innerst inne!) Jag var orolig för ekonomi, ensamhet, osäkerhet, misslyckande, att inte klara mig själv, att förstöra för barnen och familjen, att göra fel, bodelning, ja, och tusen andra saker som jag knappt minns, men en hel massa saker som under lång tid band mig kvar vid honom. Alla saker har löst sig, och just idag väljer jag att se det som att allt löst sig på bästa sätt.
Jag har en god ekonomi, jag njuter av min ensamhet, jag är mycket säkrare på mig och andra saker idag än jag var då, jag har gett barnen ett lugn att vara i, jag har visat barnen att vissa saker är inte okej, vi löste bodelningen och jag har stålsatt mig och varit stark och blivit starkare. Jag får fortfarande samtalshjälp och jag har många turer med soc.

Och SNART FÅR MINA BARN HJÄLP!!!!!! De får hjälp för att jag är som en bulldozer, jag har kämpat och stått upp för dem. D får inte den hjälp som socialtjänsten kunde ha gått emot exet och beslutat om, för de avvaktar "eftersom de tror att en nyckel till bättre mående för barnen är att tingsrätten beslutar att jag får boendet och pappan umgänge" så de vill se vad rätten dömer till... Men - skit samma, på ren svenska, för jag har nästan fått klart att barnen ska få gå till det som jag kallar för Hangaren (där mitt flygcert är säkert och har sin oas;-)). Där behöver inte pappan godkänna att barnen är, men socionomer specialiserade på barn har barngrupper med barn från splittrade hem där missbruk och olika former av våld förekommit. Jag har varit i kontakt med dem förut, och möttes då av kommentarer som "dina barn är för små, du kan inte kontrollera hur de har det hos pappan så släpp det" osv, men nu har jag träffat en ängel som direkt tog sig an allting och DET KÄNNS SOM ATT DET ÄR NU DET HÄNDER! Mitt kämpande ger resultat!

Jag lider med er därute som sitter fast i en relation som får er att må dåligt, som trycker ner er, som får er att tveka på er själva, på ert liv, på era tankar och åsikter och jag önskar att jag kunde vara den som jag hoppades skulle komma till mig innan jag lämnade - jätten som plötsligt öppnade taket på vårt hus, plockade fram det mest nödvändiga till mig och barnen och lyfte iväg oss till ett bättre liv, men allra mest önskar jag att ni ska hitta styrkan i er själva för att ge er ett bättre liv, för styrkan ligger i att ta ett eget beslut som kommer stärka er mest av allt, även om man knappt själv någonsin förstår det fullt ut.

Jag lämnade en dålig relation, som jag än i dag knappt vågar tro att det faktiskt var så illa som jag tror, och jag fixade det - om Du vill lämna en dålig relation så har du rätt att göra det, för att rädda dig, barn eller vad du än vill. Låt inte jul, middagar, födelsedagar, kärnfamilj, ekonomi och andra tankar eller hot stoppa dig. Det är ditt liv, ditt och kanske dina barns liv. Du är värd att leva för din skull, att ha ett harmoniskt liv, utan oro.
Varma adventskramar!

Kan bara instämma i dina kloka ord. De tre första dsgarna ur abstinensväg är värst, sedan avtar det. Du får inte luta dig tillbaka, utan hela tiden jobba och vara vaksam på de signaler hjärnan skickar ut.

Jag tycker du är duktig. Det är en svår och lång väg att gå. Jag går fortfarande efter snart 15 månader nykter. Sällan några tankar på alkohol. Kommer ihåg det där suget, kunde sitta i en hel dag i början. Men sakta minskade det och jag gav mig faan på att stå emot. Blev lättare med tiden. Jag hade som en goja inne i huvudet som sa, att nu har du varit så duktig att du nog klarar av ett kontrollerat. Han försökte hela tiden lura mig. Jag har verkligen varit i botten längst ner hamnade på sjukhus. Usch det var hemskt. Ta en dag i taget, jag tänkte aldrig hela livet utan A.
Ha en fin söndag
Konstnären

Jag försökte på egen hand och det gick sådär. Kontakta en vårdcentral och be att få ut medicin typ antabus. När du får annan typ av behandling så är du nykter och klar redan innan.

Glömde skriva det!?
Men framförallt tack för stödet .
Kommentaren om att JAG själv märker ..............hm .........kanske den viktigaste hittills !

Dregen

Första advent.
Vi pyntade med stjärnor o ljus igår, smuttade på ICAs blossa glögg eftersom ingen varit på systemet !?
Det gick minsann bra det med.........!
Alltså vaknade jag naturligt sömnig o utan ångest dag 6 , första advent.

Det är spännande att mitt värde bromsar och avgör mitt drickande och smusslande........att det känns viktigt för mitt samvete att kunna klara detta, att kunna skriva några rader o få stöd o support!
Funderar lite på varför, varför jag dagligen valt att sätta i mig 1-2 flaskor vin?
Jag har aldrig druckit mycket i sociala situationer, som tonåring , men som vuxen aldrig. Utan drickandet är min egna ensamma syssla .
Somna lagom packad på soffan , för att vakna till en stund senare o dricka en halv flaska till ! Försvinna från verkligheten en stund , för att sen komma tillbaka till något som känns värre en det jag försökte fly ifrån.
Jag är en aktiv o social person..........men det sista året när drickandet ökat till dagligen , så får jag inget gjort , dragit mig undan det sociala sammankomsterna , middagarna, mm mm, helt enkelt för att få vara ifred med mitt smyg drickande!
Jag känner alltså ingen oro för att göra bort mig eller dricka för mycket på tex julfesten , eller något kalas!
Däremot kan jag när jag / vi väl är hemma från en fest , när min fru somnat korka upp en flaska vin o dra i mig innan jag själv en timme senare går till sängs.

Men nu känns det bra, jätte bra faktiskt........även om det snurrar mycket tankar i huvudet, tankar om ånger, svek mm mm men jag tänker att det är precis så det ska vara !

Känns bra att skriva, känns otroligt viktigt att ni finns därute !