Senaste kommentarerna i forumet

Lördagskvällen börjar ta slut! Även den utan vin! Det innebär första helgen på läääänge utan någon alkohol, det känns bra. Har gjort saker som får mig att må bra. Kommer kunna gå till jobbet rakryggad med en känsla som inte är ångest. Skönt! Hoppas ni alla har en skön helg där ni gör saker som är positivt för er.

En lördag i PP:s smak. Jag har sett tre filmer som bara JAG ville se. Utöver det gick jag 2,5 mil i naturen med hunden. Vet inte vem som är tröttast, haha. Nu blir det sängen.

Jag och maken har varit på en tvådagars konferens om alkoholism tillsammans. Några stora namn bland föreläsarna, fina delningar från AA-medlemmar, fin musik, fin gemenskap. Riktigt härligt!

Några saker tar jag med mig därifrån, utöver själva känslan att vara bland likasinnade, och ett par av dem vill jag dela med er här.

En föreläsare jämförde kyrkan och AA, och sa att det som förenar dem är de tre meningar som alla människor värderar högst, nämligen:
- Jag älskar dig.
- Du är förlåten.
- Maten är klar!
Det är en fin tanke att både kyrkan och AA handlar om kärlek, förlåtelse och gemenskap, tycker jag.

En annan föreläsare var forskare och han sa att fyra olika behandlingsmetoder är vetenskapligt fastställda som fungerande, nämligen:
- tolvstegsprogrammet
- KBT
- medicin (antabus)
- återfallsprevention (tex med hjälp av mindfulness)
Dessutom sa att han att man har visat att det inte hjälper att kombinera de olika metoderna. Man får alltså inte ett bättre resultat om man kombinerar tex KBT och medicinering. Men! Om man kombinerar AA med någon av de andra, då förbättras chanserna med upp till 50%! (Hänger ni med?)

Han sa också att hjärnan behöver ca 2 år på sig att återhämta sig från det fysiska beroendets konsekvenser (i den mån det är möjligt, vissa skador kan ju vara bestående). Om man har varit nykter i två år så är chanserna stora (jag tror han sa 90%) att man förblir nykter resten av livet. Maken har två år nu, och jag är oändligt stolt över honom.

En kille från AA berättade om sin personliga botten, och sa bland annat om sitt självmordsförsök:
"Jag ville inte leva men vågade inte dö."
Det är en väldigt stark mening... Och det var ju tur att han inte vågade dö, för nu har han en stor uppgift i att förmedla hopp till andra.

Alkoholism drabbar vem som helst. På plats på konferensen fanns människor av ALLA sorter. Olika ursprung, ålder, kön, sociala omständigheter.... Och alla kunde de vittna om sin sjukdom och sitt tillfrisknande. Så lika trots alla olikheter. Det är skönt på något vis tycker jag, att alkoholismen inte handlar om någonting annat än att det är en sjukdom som vem som helst kan drabbas av. Eller hur?

Nåväl. Jag är tacksam för att jag får vara med i sådana här sammanhang!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och
förstånd att inse skillnaden.

Godnatt, vänner!
/H.

Det gick bra tack. Fick en knuff i rätt riktning bara... :)

Nana: underbar läsning! :)

Markatta: hur gick det? Du slog dig inte när vi krockade, va?

/H.

För din skull, men skulle du inte klara att avstå eller stå emot så är det inte! Hela världen. Du är mänsklig.
Men du har kommit till insikt, GRATTIS!
DU ÄR I GOTT SÄLLSKAP.
Lycka till, skriv gärna och berätta hur det gick?
Själv är jag på kalas, fest och avstår från A andra helgen i rad. Och JAG ÄR SKITDUKTIG, hoppas jag...........
/A

Just nu känns det som att jag håller på att fundera sönder mig själv. Ifrågasätter allt och alla, vrider och vänder på allt. Vem är jag och vem ska jag vara i framtiden? Vem har jag varit alla dessa år? Vem är jag utan vin? Vad göra med min pappa som dricker för mycket. Har ju i många år sett detta och varit livrädd för att bli som honom. När vi sedan träffas vilket oftast är under semestern så bjuder han och jag dricker lika mycket jag. Som att det är något som binder oss samman. Nu är jag tillbaks i den där "åh vad jag skäms"-känslan och när telefonen ringer och jag får lyssna på samma saker för hundrade gången stänger jag av mig själv samtidigt som jag innerst inne är arg.

nån gång egentligen... Men jag tror man reagerar på subtila förnimmelser av något man känner igen och som man, på något småmelankoliskt sätt, förknippar med en situation där man tror att man har haft lyckokänslor för att man drack. Talar för mig själv, of course, men för mig kan det vara precis som du säger: Man är på väg hem och känner att när man kommer hem, då ska man riktigt slappna av (och ibland "belöna" sig för att man har varit "duktig" i nåt sammanhang....) och har man under så lång tid förknippat den avkopplingen med A så är det svårt att styra det undermedvetna. Precis som du så träffande beskriver, tror jag att man bara väntar ut suget, gärna genom att göra något aktivt som styr tankarna åt ett annat håll.

Själv står jag upp till armbågarna i förberedelser inför kvällens matlagning, då vi har goda vänner här på middag ikväll. Bara det blir ett litet test i hur väl man kan klara av att inte dricka någon A och ändå få folk att det är den naturligaste saken i världen... Är inte särskilt nervös för att jag ska känna något sug, är alldeles för bestämd för det. Nej, kruxet blir nog snarare att få dem att acceptera förklaringen att jag inte dricker någon A. Vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga egentligen... Tycker det borde räcka med: Ikväll dricker jag inget! Men inser ju att det inte riktigt är så okomplicerat...

Ena stunden säger jag hur skönt det är att inte ha nåt sug efter alkohol och så plötsligt hugger det till. Igårkväll drack min man rödvin och jag tyckte att det luktade surt om det (fast jag dragit i mej åtskilliga boxar av den sorten förut). Idag på väg hem från landet kände jag ett sånt sug, hur gärna jag skulle vilja slå upp ett glas när jag kom hem, fortsätta och dricka mej full. Det går bra att motstå, ett sug är inte farligt och man behöver inte agera på det. Det går om. Så länge jag känner att jag vill supa mej full så är det ändå lätt att låta bli på nåt sätt. Jag ser det orimliga i det. Det skulle just nu vara värre om jag trodde att jag kan ta ett glas och vara nöjd med det. Nu har jag mitt bubbelvatten i vackert glas och ska sysselsätta mej tills suget går om. Intressant på samma gång hur det kan dyka upp från ingenstans bara. Undrar om det nånsin helt går om?

skriver av mig..

då va det fedagskvällen igår... då jag kanske skulle ha vart med han..

ja är glad att ja valde bort det, som ja skrev!! Risken att bli sårad/sviken om igen,låg allt för nära..
mina vänner som känner han ser faktiskt lite små nöjda ut...

nä men så är det väl!?? De kanske velat det här men inget kunnat gjort... ja vet ju själv hur man kan känna om en vän sitter i en sån här situation, det är så att nåt släpper då, när ens vän sätter ner foten o går ifrån en sån man.... det blir skönt på nåt sätt...jag får respekt o känner att åhhh äntligen gör hon nåt ja velat att ska hänt sååå länge...

ja stötte inte på honom igår, va lite orolig.. va ju ändå ute med våra gemensamma vänner...
hörde inte heller av mig...

jag är glad idag o ännu starkare... MEN inte så pass stark så jag skulle våga mig ut igen o riskera att träffa han!!Jag känner mig lite vinglig i känslorna,de är ju så färskt det här nu.. jag har börjat gjort de ja menar, att ta mig därifrån, och då är det bättre att behålla gårdagens vinst med att inte riskera det falla ikväll....skulle bara kännas som jag kastar bort mina framsteg

ja väntar tills den dagen då det sitter i ryggen... då jag inte behöver tänka att ja ska skydda mig utan att det bara finns där helt på automatik !!!

jag mår bättre idag än på länge.. vite vinglig o lite så där känns lite som jag inte träffat mig på väldigt länge... har ju haft fullt upp med tankar om han o hur han är osv...

jag hinner med att må bättre i mig.. o är det så att han skulle höra av sig ikväll eller imorn då skulle det ju direkt kännas om det va positivt eller ej... det skulle växt fram en skillnad... när man är i det finns inga skillnader....

nu har ja hunnit känna att det här stegen från han är bra...

heheheh =D

jaaaa låter roligt hehe såg hela det här framför mig kramar

jag ska uppdatera gört här efter =)

Jag gillar "raka puckar" och att man står för sin åsikt!
Åsikterna däremot, får gärna vara olika.. Det är ju där man lär sig något..
Kan vara saker man inte tänkt på, eller bara att respektera en "motståndare" i debatt..
Dessutom får man ju en chans att "vässa argumentationstekniken", alldeles gratis ;-D

Jag försöker att undvika personangrepp, för det blir så fel.. Inte heller jag är så alldeles "fin ikanten" alla gånger.. ;-/

Jag ser att du ibland verkar "burdus" i dina kommentarer, men det är nyttigt att "tänka till" (tänka själv.. hmm)
Annars är det nog lätt att vi blir en samling "innbördes beundrare"..
Fast i viss mån ÄR det ju precis DET vi är!
Åtminstonde jag beundrar alla de framsteg, jag trots allt ser här!

Så om du berömmer mig, och jag berömmer dig, så blir vi båda "BERÖMDA" ;-D

Ha en gó helg/ trollis

till att jag fortfarande loggar in här. Det är konstigt men jag kan direkt känna vem som är en "soulmate" och sticker ut lite.

VV

Men fisken lös med sin frånvaro.
Ett hugg, inget mer.Kalla men glada åkte vi hem.
Nyduschad läser och skriver jag här.
Fest ikväll, men andra vita helgen känns given.
Nu åker vi.........
/A

Ta på flytvästen för säkerhets skull ;-D
Önskar dig en god fiskelycka! (fast egentligen så är det ju brasan, kaffet å mackorna som är huvudsaken.. / trollis

God morgon skön känsla att vakna på lördagen utan ångest det måste erkännas. Nu laddar jag för även en lördagskväll utan vin. Trevlig helg på er!

När min yngste, helt begaistrad i stor kattdjur, en dag frågade om h*n inte kunde få en tiger, så svarade jag: Ja, på ETT vilkor! DU måste tömma kattlådan själv!
Eftersom vi då hade två katter till, och hon visste vad det innebar i praktiken, blev svaret : "jag tror att det räcker med ett marsvin... ;-D

Dompa, du är inte den enda, som kan känna ett litet "sug, efter ett glas vin... Tror det hänger ihop med "stämningen", som man minns från de där "fina" stunderna..
Åtminstonde, kan jag längta efter ett glas, till den goda maten, när jag minns tillbaks till perioden, då det räckte mer än väl med 2 glas på en kväll...
Tyvärr, så är inte förutsättningarna desamma nu, så jag avstår.. ;-)

kram / trollis

ps, Eftersom jag är en "blandrasig" etnisk svensk, så förstår jag finska, eftersom jag sas vuxit upp med "gruvengelskan"...(också en annan historia..)

Jag gillar, dina roliga och många gånger träffsäkra kommentarer.. ;-D
Hejar på både dig och Nana!
kram vänner! /trollis

Visst är det helt underbart, när man hittar alternativa användnigsområden för självhjälps böcker?
Tog en snabbtitt härinne, medan gubben är ute och hämtar ved
Anars, är dessa böcker mer att hämta inspiration från, lära sig, får man göra själv..
Ha en nykter lördag vänner!
/trollis/

Jag menade inte att lägga skulden på någon när jag skrev: Det senare har jag känt ett antal gånger här (tidigare) - att jag sitter fast i mitt medberoende, att jag borde lämna - för att andra på forumet ibland varit så tydliga i det. Typ så.
Det handlar om det som väcks i mig av andras kommentarer, min känsla och önskan att vara till lags. Det här är en knepig distinktion och jag uppfattar att det är en kärna i de 12 stegen, att ta ansvar för sina känslor och inse att de hör till mig, inte till dem eller det känslorna väcks av.

Vet inte när träffen blir men det meddelas säkert här. Ha det fint idag! / mt

Hej Framtidsdrömmar,

jag önskar att jag kunde ge dig puffen att lämna. Min "undanflykt" har hela tiden varit att jag inte vill lämna barnen i helvetet och inte kunna skydda dem från alkoholisten. Till slut såg jag att jag inte kan skydda dem i hemmet längre. Jag tog steget för en vecka sedan.

Jag har också tvingat mig själv att vara ärlig mot mig själv. Jag hade ett helt egoistiskt skäl att vara kvar, inget jag är stolt över....(men jag är stolt över att jag erkänner nu) Jag ville skapa den där lyckliga familjen med mamma, pappa barn, villa, volvo, vovve och hela kittet. Jag såg att vi hade förutsättningar att bli det. Det här kunde jag inte erkänna inför mina vänner, men jag har diskuterat det med några proffesionella runt mig. Som har stöttat mig och inte fördömt.

Kan Du vara ärlig och säga vad det är som gör att stannar kvar? (du behöver inte svara här, bara du svarar dig själv)

Ups nu ska jag till träning....tar hand om mig själv.....

Kära Gladfrun! Du har aldrig tänkt på att låta din vän räven (finns h.n kvar?) leka lite med Stampe?

Hundtricket är inte aktuellt...jag vill träffa kattmänniskor ;-)

Har suttit här och läst runt över en timme. Glad att så många fixade fredagen utan flaska eller BiB. Tycker om NyMans uttryck att "vaccinera" sig mot dumheter. Det är precis det man gör genom att läsa här. Det har blivit ett beroeende att gå in här varje morgon...de mornar jag inte hinner blir jag nästan störd. Ibland kommer tanken även för mig på att sluta skriva här. Nöja mig med att läsa...det känns som man har sagt "allt". Men att sluta läsa däremot...finns inte på kartan just nu.

Livet lunkar på. Jag saknar fortfarande känslan av första glaset. Många saknar inte A alls...så kanske känner jag "fel" igen. Men jag måste vara ärlig...jag saknar det mellan varven. Men däremot ska jag inte. PiL skrev i Marias tråd att man visst kan bli nykter för andras skull. Det är så för mig...jag har blivit nykter för familjens skull. Att jag själv mår psykiskt och fysiskt bättre av att låta bli drickat är bara en bonus.

Ha en bra dag därute och drick med förstånd! /R

.

som jag hoppades att mina inlägg skulle leda till. Inte bara det allmänna dravlet, utan också tankar från ett annat perspektiv. Dina reflektioner skulle kunna vara mina Pil och jag hoppas att många andra också läser dina kommentarer och begrundar.

VV

Kul att läsa. Hoppas att jag själv kan bidra med någonting liknande framöver.

VV