Senaste kommentarerna i forumet

tack för era svar. Det värmer att vara hörd och få gensvar.

Jag vet inte det Kalla - att jag skulle vara ovanligt klok. Men jag skulle gärna fika med dig också - dela livserfarenheter och prata strunt:) Du gör ett stort jobb och har min djupa respekt. Visst är forumet fantastiskt! Det har betytt oerhört mycket för mig. Och det är vi tillsammans som gör det!

Adde, just nu känner jag ingen önskan om behandling för egen del, det här året har fört mig långt och jag känner ett inre lugn vad det gäller mitt eget liv. Jag har en A-kontakt jag kan vända mig till när jag vill och även andra möjligheter. Jag vet jag vill leva kvar här och jag är klar över hur jag vill ha det. Men du ska veta att jag är tacksam för din omsorg, som jag sagt tidigare - fortsätt gärna att tjata, det är bra att bli påmind:) Jag vet nu att Gullbranna finns och Gotland, att Jälla är inom räckhåll och alanon känns inte alls främmande. Det har jag fått veta genom dig och jag uppskattar det!

Kram på er / mt

Vad jag skulle vilja sitta och fika och prata med dig MT, jag tycker du är en ovanligt klok människa//Kram Kalla

Spendera 80 % av din tid till att fokusera på morgondagens möjligheter istället för gårdagens problem.Försöker du köra in i framtiden med blicken fäst i backspegeln kommer du att krocka

När man slår sig får man lov att svära och det hoppas jag att du gjorde, högt, för det hjälper. Fy vad jag tycker synd om dig, hade du varit här så skulle jag blåst på dina tår nu när du inte får ta något smärtstillande.
Men nu måste väl ändå måttet vara rågat för din del, nu borde det bara bli bättre och bättre. Och om några år sitter du på ett café i toscana och sippar på en espresso i skuggan under ett olivträd.
Tröstekram!

jag väl närmast på dig...........Det är ju du som deltar och skriver här. Det är din historia.

den här fantastiska kvinnan på Gokväll och var bara tvungen att leta upp henne på nätet för att lära mer. Så hittar jag ett kapitel om hennes förutsättningar och hennes sista kommentarer om att fokusera på det positiva satt sig direkt i hjärtat på mig. Jag blir så otroligt berörd av såna här duktiga människor och jag försöker höra vad de kan berätta för mig om hur jag ska leva mitt liv.

Typ lär av "Di Gamle " :-)

http://www.anneliwester.se/mina_forutsattningar.html

Lilltån spretar rent ut...tejpas ihop med de andra. Tack Stigsdotter för "dumma sockerkaka", älskar uttrycket...för att det betyder noll, men ändå allt. (kan du ha menat sockel?)Ja du kalla, nu känns det som min kvot är fylld. Vad mer kan hända...jo, jag vet...allt. Det är som du skrev...ibland kommer allt. Känns som GUD passar på att tömma hela blåsan på en gång... Men mig ska varken han eller burkaspöket ta... Nu börjar jag om. Filar på mina nya holkar...Magnolia är vacker, lite som kalla...vit, men rosa, gröna blad. Stigsdotter är svår...lite kaos...tänker mig klassiskt...men hur fan bygger man en klassisk holk? Jag tänker äggskalsvit med mörkt mörkt grå, nästan svarta inslag...men, men..."Time will tell"...

Iaf. en turbulent vecka för mig...kämpar på...nykter, grinig och redo att bitas. (tänker på Berras "om du sätter dig på mig, så tar jag ett stort bett ur arsl....ditt") /R

envisheten är en dygd. Den kan också vara ett fall och då tänker jag inte på dig. Hur kan man tvinga en människa till behandling? En människa som sköter sitt jobb och fungerar i tillvaron. Det känns för mig helt omöjligt. Kanske den dagen kommer att det blir behandling, i så fall måste beslutet vara hans och inte mitt. Det jag kan besluta om är mitt liv. I måndags gick det bakåt, ett eller två steg. Igår och idag har det gått flera steg framåt. Hur långt det räcker, i tid och väg vet jag inte idag. Det kommer att visa sig.

Jag känner mig fortfarande lugn. Känner ett starkt stöd för oss båda från de av barnen vi talade med igår. Har ingen tanke på att flytta så som det är idag. Tror att det visar sig ganska snart vilken riktning han väljer. Att tänka på det väcker en viss oro men jag försöker hålla fast vid att valet måste vara hans. Samtalet pågår. / mt

Vad det alltid händer dig saker, men vissa perioder är det så. Men en sak jag menade att alkoholism är samma sak som gluten, en form av allergi som gör att sjukdomen kommer så fort man dricker alkohol.Så länge man inte dricker är man inte sjuk men domen är kvar vad det någon som skrev och så är det nog. Kram Kalla

Det smakar faktiskt inget vidare. Lite härsket liksom. Men, men i medicinskt syfte kanske? Glad att ni tjejer hoppar den medicineringen nu. Själv har jag köpt mitt första ciggpaket på säkert tio år. Inget stolt ögonblick...men inte heller en whisky. /R

Ja hur svårt är det inte att stå fast i sina föresatser när resten av samhället bygger på alkohol (verkar det som ibland). På firmafesten jag var på i fredags var vinet redan upphällt när vi satte oss till bords. Visst, servisen ville väl spara tid men statistiskt sett var det nog inte bara jag som satt och stirrade på det där glaset som jag inte borde dricka.

Nej men det är ju alkohol precis överallt. Jag försöker tänka att om jag inte dricker längre så kanske mina barn ser det och inser att man inte behöver dricka. Redan nu är de inkörda på att alkohol är det "normala", ibland frågar 5-åringen ska du ha vin till maten mamma? Hon borde egentligen inte veta att det finns något som heter vin!

Jag tror det är viktigt att prata med barnen om alkoholen när de blir större, att de åtminstone skall veta att de får ifrågasätta och att de får göra på ett annat sätt än vad "alla" andra gör.

Lider med dig och dina stackars tår, det gör ju så satans ont bara man slår i lilltån! "Dumma sockerkaka" har mamma berättat att jag skrek hemma ibland, då hade jag slagit tårna i trösklarna (fråga inte varför jag sa sockerkaka, det har jag ingen aning om ;-) Men att bryta TRE tår, fy!

Var ciggen god förresten? Jag är glad att jag slutade röka för flera år sedan för cigg och alkohol hör ihop för mig.

Skickar ett gäng styrkekramar, efter regn kommer solsken vet du ;-) ...eller som någon (annelie60?) skrev: Jenka idag, fågeldansen imorgon!

Visst förstår jag vad du menar...framför allt som vi med alkoholspöket själva har dragit på oss problemet...vilken jag misstänker att de glutenintoleranta inte har gjort. Men försök även förstå mitt resonemang. Bor i nedre norrland, här sups det kopiöst och med tre barn på väg in i tonåren är jag bara så djävla livrädd. Jag tycker inte att det norrländska supandet är ok. Jag kan inte förbjuda mina barn att göra som grannarna. Men, men...om grannarna inte super... Jag filar vidare på min tanke.

Nu till ngt helt annat. Bröt tre tår i morse! Haha. Ja hur fan gör man det? Fick in foten under en dörr och lyckades klumpa mig totalt, försökte liksom parera och gå ändå. Så nu sitter jag här, sjukskriven för brutna tår...sex veckor. Men det är snyggare än den sjukskrivning jag redan har för ångest och depression, läs; Alkohol. Ont som satan. Får inget för det heller...mer än treo comp då läkaren misstänker att jag kan missbruka tabletter...vilket jag aldrig gjort. Gipsa gick inte heller. Bara linda och försöka hålla sig still. Djävla arsel...jag alltså. Skitsne för detta.

Nåja...där gick iaf. en förmiddag med lite annat inslag än delning. Och jag var spiknykter under min fylleolycka...för nog fan låter det så. Ringde syrran, barnen och svågern om detta. Alla reagerade med "har du druckit?" I wish.

Nu sitter jag här och väntar på min färdtjänststaxi hem till hemmet (jag är 43 år). Skulle ha kommit för tjugo minuter sedan. Vågar man bli gammal och beroende av andra? Köpte nyss ett paket cigg, har bara feströkt genom åren...men det kändes som jag behövde tröst och en virre var det ju inte tal om. Vilken djävla missbrukare man är...

Detta har rent ut varit en skitvecka i mitt liv. Är lägre än någonsin förr, vet att det är övergående. Borde kanske inte skriva här med allt mitt neggande. Men det lättar att sätta ord på skiten... Skönt att de flesta här verkade fixa valborg. Positivt är det också att jag tack vare olyckan har fått tillgång till mobilen och chans att läsa ikapp alla trådar. Vilket gäng vi är! mt kallar oss forumfamilj...det känns rätt. Jag vet att i mitt fall vet ni mer om mina känslor än de flesta av mina vänner IRL. Kram på er. Stukad, dämpad Dompa.

Har nu inte druckit alkohol på 4 månader, drack det sista på nyårsdagen.
Men vad är 4 månader mot som jag hoppas alla dessa månader jag har kvar av livet kommer jag att klara det, när faller jag dit?
Om jag fortarande hade druckit så hade de fyra lediga dagarna lördag-tisdag inneburit att jag officiellt hade druckit kanske 2 bag-in-box samt i smyg 1-2 flaskor sprit och mått därefter.
Drömde i natt att jag drack vin och att jag kom på efter två glas "jag ska ju inte dricka alkohol"
sen vaknade jag så jag vet ju inte hur jag hanterade det.

Lycka till med er nykterhet.

Gott att höra att du haft det bra Maria, samma här sol, trevligt och nyktert. Visst är det kul det här med vinet, man har ju pimplat i sig en och annan liter och nu säger vi att vi inte tycker om det :-)
Hur många gånger har man inte köpt dyrt vin eller sprit för att det verkar bättre, men har alltid slutat på samma sätt "skit full".
Men måste säga att jag faktiskt njuter av mitt nyktra jag, visst kommer det stunder som kan vara besvärligare men det gjorde det även när jag slutade röka för några år sedan. Då hade man också sina deppar och det händer även nu att en kort sekund blir jag röksugen men det försvinner lika snabbt. Det måste väl vara betingat beteende, belöningen som man vill åt.
Jag har lovat mig själv att inte glömma känslan som fanns den 1 januari när jag gick in på denna sidan, ibland när jag blir för kaxig skall jag ta fram den och känna på den.
Men just nu njuter jag av våren, livet och förändringen/Kramar, styrka och stolhet Kalla

laktos,glutenintolerans, diabetes, allergi mm många sjukdomar som påverkar hur man måste leva. Nu har vi en överkänslighet och beroende av just alkohol men visst tusan kan vi ha ett jäkla bra liv för de. Och de flesta av oss vill ju åt berusningen och flykten från livet, men visst får man försaka mycket men inte lika mycket som den som har t ex diabetes.

Så jag tror iallafall att vi kan leva ett toppen liv utan alkohol om vi bara orkar ta oss igenom sorgeåret.
Hoppas du inte blir sur, Kramar Kalla

Jag känner så väl igen den vilsna känsla som du skrev om. En till kopp te, en ny chokladbit. Ännu en fågelholk... Hur fan ersätter man sin bästa vän? Även om kompisen visade sig att vara en djävul... Just nu sitter jag ju i en "skyddad verkstad", men snart ska jag ut. Snart knackar verkligheten på. En verklighet med "svensk sommar". Så många tillfällen, så många ursäkter att ta den där ölen/kalla drinken/vinglaset. Bara på våran lilla korvgrillarutflykt så kom alla vi fyllon fram till att ngt saknades? Vad var det? Vi hade korv, vi hade sol, vi hade vatten, fågelkvitter, gemenskap...men vi hade velat ha en kall öl. Vad fan! Jag läser här på forum och vissa tycks fixa det...som om saknaden ersatts av ngt nytt/annat. För mig är det inte så...trots all marinering här på hemmet. Funderar mer och mer på att helt byta miljö. Livet är så djävla kort...snart är mina ongar i alkoåldern. Med två generationers arv av överkonsumtion av alkohol. Min underbara farmor lever än, 80+ i toscana...i sommar ska vi dit. Jag och ongarna. Kanske kan man börja om där? Ett helt annat dryckesklimat... Jag förstår om det låter långsökt. Nu har Dompa tappat det totalt tänker ni. Men tanken har funnits där länge. Ongarna pratar språket, då den vackraste och jag alltid har varit överrens om att de ska bli flerspråkliga så har jag oftast pratat italienska med dem. Vi får se...klart är iaf. att jag inte fixar detta. Jag ransakar min vänskapskrets och alla dricker. Även min härliga svåger och dito fru. Inte super...men dricker. Arbetskamrater dricker. Vänner dricker. Min härliga socialassistent dricker! Grannar dricker. Barnens kompisars föräldrar dricker. Jag tror ni fattar bilden. Alla dricker... Mitt i detta alkohav ska jag och ni mina kompisar på forum inte dricka. Snacka om outcast. Min äldsta son är 13 nu...bara en tidsfråga om när - inte om - han dricker. Inte om utan när...tänker på en annan forummedlem vars fantastiska unge son har alkohol hemma. Någonting är skitfel i detta klimat. I veckan var det en tvåbarnsmorsa här som checkade ut. Trots att hon har noll
skyddsnät, trots att barnen är omhändertagna...trots allt detta väljer hon att gå ut i "verkligheten", till en partner som dricker och låter henne att dricka i fred.

Jo,jo...även idag är humöret på topp!!! /R

en åsnas envishet : Behandling.

Jag tycker att det är bra med hänglåset och lådan. Härligt att du har din man med dig. Kanske behöver du inte ens köpa tillbaka sonens sprit. Jag menar vad ska du göra med det som blir över i den nya vodkaflaskan när du har fyllt på hans? Är det samma son som ska vara borta så länge? Kanske kommer han inte ihåg hur mycket vodka han hade när han kommer tillbaka? Kanske är han så fylld av alla nya nya intryck jag inbillar mig att han kommer att få...att en vodkaflaska spelar noll? Skönt iaf. att du är tillbaka på banan. Och skönt att det verkar finnas ett sånt stöd för anhöriga till militärer. Skriv där och skriv här hos oss. Önskar dig en fin dag. Och som Nynykter skrev...inte fan är du på ruta ett! Kram/R

var det här...

på Valborgsmässoaftonens eftermiddag och jag var inte förvånad. Jag har sett inombordsspänningen öka hos mannen. Nu blev det så att det blev uppenbart för ett sällskap att han blev full, snabbt och påtagligt. Ännu för ett år sedan skulle jag ha upplevt djupaste skam och förnedring - nu kände jag bara lättnad, flodhästen blev fullt synlig för några viktiga personer, två av barnen med familjer. På kvällen och natten hade jag ett fint samtal med en son som är nykter alkoholist sedan flera år. Han bekräftade den enorma positiva skillnad jag upplevt det senaste året. Han hade också ett rakt och kärleksfullt samtal med sin far.

Dagen idag har för mannen varit skam och skuld. Efter stor vånda trädde han tillbaka i sammanhanget och valde själv att tala ärligt med ytterligare två av barnen. Jag blev bekräftad i att de sett och förstått olika och olika mycket. Jag blev också starkt bekräftad i svagheten i de vita knogarnas nykterhet. Väldigt djupa och nära samtal har vi haft med barnen idag. Jag är så tacksam över att de säger vad de tycker, både uppskattning och ifrågasättanden, att samtalet är så öppet fastän uppfattningarna skiljer sig åt och samtalet handlar om svåra saker.

Jag åkte iväg några timmar idag - till jobbet och sorterade papper. Återfallet sköt för dagen fram mitt vacklande pensionsbeslut. Idag är jag mindre säker på det fortsatta livet och långt mera lugn inför ett eventuellt uppbrott i och med att det är fullt uppenbart för tre av fyra barn hur det ligger till. För ett av barnen har verkligheten blivit med mångfacetterad. Mannen har också "vuxit" i sig själv det är uppenbart och känns bra.

Mina känslor är för dagen ganska avstängda. Ingen tanke på en omedelbar flytt men en stark erfarenhet rikare och en tvekan inför framtiden. I samtalet med ett av barnen blev dubbelheten så tydlig för mig, jag hörde och nästan såg alkholdjävulen på hans ena axel när dottern hade svårt att ta in hur verkligheten såg ut. Innehållet: Om inte jag skulle vara så sträng så skulle han inte behöva smyga... Om vi skulle kunna dricka vin till maten nån gång... De fem år vi prövade detta liksom inte fanns i hans värld just där och då. Å andra sidan: Han vill verkligen bli en nykter alkoholist av egen vilja. Men vägen dit...

Dagen idag - och gårkvällens återfall - har varit betydelsefullt för familjen och den gemensamma förståelsen. Återfallet varade några timmar men i realiteten flera dagar och var på gång flera veckor. Att se och inse gör mig lugn. Jag förstår också att det för den som inte levt inom våra väggar kan ses som att jag är obegripligt sträng. En samtalssekvens handlade om att för mig får han dricka vad han vill - och väljer han att dricka så går jag. Det är inte lätt att se skillnaden i att jag förbjuder vilket ett av barnen ansåg att jag borde säga.

Jag tar med mig min ramsa, sätter till ett + som är ett minus och då ser den ut så här 24+53+15+173+60+179+1. Ett för första maj som nu blivit andra maj. Gud så skönt att det blir sommar - det ger mig tid. / mt

Är det ngt som jag druckit så är det vin, en riktig vintant var jag. Maken har undrat om jag vill ha alkoholfritt vin till helgen eftersom jag är så förtjust i vin. Men fy, har inte alls lust att dricka det, det är inget gott med vinsmaken, dricker mkt hellre ngn god Ramlösa och jag dricker i vinglas på helgen. Jag ville bara ha berusningen.
Blev full i skratt igår, såg en bekant (tjej) som dricker på tok för mkt och för ofta, hon har samma beteende som jag hade, blir alltid för full. Hursomhelst, hon satt på en uteservering med ett glas champagne, detta var vid 5-tiden. Det ser ju lite finare ut och inte så alkoaktigt att dricka det, hon var garanterat dyngrak innan kvällen var slut. Exakt sådär har jag också gjort, försökt med fina viner för då är man inte alkoholist, i slutet av kvällen drack man vad som helst.
Hoppas ni haft en skön Valborg, jag har haft det lugnt, nyktert och mkt sol.
Kram på er!

Visst är det så att tankarna hela tiden kretsar kring alkoholen, både då, och nu fast tvärtom. Jag tror, och hoppas innerligt att du nu är botad när du inte behöver tänka på det hela tiden. Tråkigt med allergin förstås men pollensäsongen är ju inte för evigt och det måste vara skönt att veta att det finns en anledning till din nedstämdhet. Så att man, som jag, slipper gå omkring och tro att man bara är knäpp alltså ;-)

Det är så bra kämpat av dig och jag är djupt imponerad!

Det var ju detta jag ville komma ifrån. Trött, men inte trött-trött utan trött-seg, migrän och lätt illamående. Och så skammen då. Men lite mindre orolig idag faktiskt. Det har naturligtvis inget alls att göra med att jag var bakis (fast jag i svaga ögonblick försökte intala mig det) utan mer för att jag börjar se lite mer nyanserat på det nu. Det var min första anhörigträff i helgen, jag har envist vägrat att ta till mig information, skjutit det framför mig hela tiden. Det jag inte vet har jag inte ont av. Nu smällde insikten till mig som en råsop i magen och jag var väl lite i chocktillstånd igår.

Tack för att ni försöker stötta mig, ni ska veta att det betyder så otroligt mycket! Och nej Stigsdotter, jag kan inte hälla ut det eftersom det är sonens ;-)Det blir till att köpa en ny flaska och fylla på det som saknas. Men vi har pratat ihop oss jag och mannen och bestämt att vi sätter alla flaskor i en låda med hänglås. Det är så tragiskt på något sätt, att jag måste ha frestelserna bakom lås och bom för att jag inte klarar att låta bli dem. Nästan skrattretande ;-)

Nu stegar jag på igen och jag hoppas ni är med på färden.

Oj vad tiden går. Det var knappt vinter då jag drack min sista starköl. Idag badade ungarna i lilla plaskpoolen. Det har blivit sommar. Suget efter alkohol är, ja, obefintligt. Sedan många månader.

Jag tänker inte heller lika mycket på att jag är nykter. Om tankarna förr alltid kretsade, på något sätt, kring nästa gång man skulle ta sig några öl eller glas vin, så övertogs det tankemönstret av att hela tiden tänka på att man skulle vara nykter. Det upptog liksom lika mycket tid. Och alla hundratals timmar man lagt ner på att läsa här inne. Ojoj.

Men nu. Jag vet inte. Antingen håller jag på att åka dit igen. Eller så är jag "botad".

En sak angående ångesten bara. Den kom tillbaka nu för någon dag sedan. Helt plötsligt. Och igår kände jag mig riktigt nedstämd. Inget var kul. Inte ens roliga saker, som att göra en valborgsbrasa med barnen och sitta och värma sig. Men jag hittade anledningen! Pollen + pollenmedicin = trötthet, orkeslöshet och nedstämdhet, hos mig. Några av de vanligaste biverkningarna hos Cetrizin. Så nu står jag ut med nysningar och snorighet, men glada stunder då och då.

Jag börjar ta hand om mig. Kartlägger saker som jag mår dåligt av, och skalar bort dessa.
Först alkoholen, och nu pollenmedicinen. Jag verkar vara känslig av mig. Men nu vet jag åtminstone det!

...ring anhörigföreningen när du behöver och skriv här hos oss. Kan du hälla ut det som finns hemma?

Varma kramar!