Senaste kommentarerna i forumet

Du vet, jag HAR en elak humorgen :-) När du skrev att du sökte äldre finsktalande rivjärn fick jag en vision av hur ett skrämmande, bistert fruntimmer slog sig ned vid cirkusens köksbord och dängde en flaska Koskenkorva i bordet (=frukost)... Huga! Glöm inte att skriva i annonsen att personen ifråga ska vara nykter. Förresten finns det ju au-pair-förmedlingar. När man anlitar en sån tror jag man har rätt att byta aupair om det inte funkar. Kan ju vara ett alternativ till att göra dem till familjemedlemmar? (oops I did it again. Samma tema. Nu är jag tjatig också.)

Jag förstår om dygnets timmar inte räcker till för dig. Det är en stor och krävande uppgift att ratta tre ongar och ett hushåll, vänja ongarna med en ny kultur, stötta dem i deras saknad efter mamman (med skuldkänslor för egen del?), vara emsamförsörjande och ha ett nytt jobb som kräver resor... Till råga på allt har du dragit på dig ett kattskrälle. Det kanske är tur att Lusekatten inte är som Trollis förlaga till Katten Gustaf... Så nu tycker jag att du ska göra som nämnda katt och bara lapa i dig allt beröm du får! Du gör en fantastisk sak för dig själv och dina barn! (Tyst nu, låt det bara sjunka in. Jag anar ett alltför självkritiskt öga hos dig. Ta emot: det du gör är fantastiskt och kärleksfullt!)

Kram/ NN

Har inte så mycket mer än det. Är glad över att det går bra för dig...att det finns ngn det går bra för.

Skönt med dina ord om att det blir bra i slutändan. Ja, barn är tuffare än vad man tror. Klarar ganska mycket...men givetvis betyder det ju inte att man kan behandla dem hur som helst.

Dina tycks ju iaf. ha "förlåtit". Ville inte dottern göra London en gång till med dig? Alltså kan du inte vara värsta tok-fylle-kajan i deras ögon ;-)

Godmorgon kram/R

Att det faktiskt är bra! Tyst behöver man inte vara för att min inte orkar stötta andra. Men vill/behöver man inte skriva här så ska man inte ;-) skönt att du har din blogggdagbok att skriva av dig i. Kan tänka mig att trots tårarna så är den hysteriskt rolig. Skönt att det har vänt för dig vännen! Kramar/R

Vet du, Berra? Jag sitter ju här, vaken mitt i natten och filosoferar. Kan inte sova pga för mycket C-vitamin från min nyponsoppa. Jag, personligen, fattade vad du ville förmedla med din berättelse om firmafesten. Eller rättare sagt: jag tog till mig berättelsen utan att bli provocerad, eller så. För mig var berättelsen/händelsen ett praktexempel på en vanlig svensk fest på företaget. Förlåt, alla, men det är så himla typexemplariskt, det Berra beskriver.

Som nykter betraktare ser man hur kollegor gradvis "går ner sig i skämsträsket". Det är tyvärr så på många företag. Kanske inte dom små, men när det gäller stora företag och det är firmafest är ju tyvärr det här den bistra sanningen. Varför?

Det kan inte jag svara på, men tyvärr, måste JAG säga personligen: det du beskriver, Berra, är nog den sk "Svenska modellen".:(, eller:)??

Hoppa på mig, reagera, snälla medmänniskor!!/Sims

Hej, nu skriver jag mitt i natten, men jag har upptäckt att nyponsoppa är ganska bra. Om man tycker om det. Inte för o sova, men som komplement till vatten. Rik på C-vitamin. Men, det var ingen vidare idé och dricka det nu, för jag blev jättepigg, så här kl. 02.33..Oj, va dumt det blev.

Nattpigg/ imorgontrött sims

Oj! Hujeda mig! Varför kan inte jag vara så klok som ni är? Kanske för att jag är en bondmora från landet, en äkta lantis? Nej, skämt o sido, spelar ingen roll om du bor mitt i city av Stockholm, eller någon annanstans; vi har samma problematik i grunden ändå: drickandet.

Kan man tillåta sig vara en sur bitch ett tag, för att sedan mjukna upp till en vacker fin Askunge? Vore så fint om mössen hjälpte mig att få en fin klänning och..hallå?! Det är en saga! Jaha..ok. Så, då kommer inte HAN och räddar mig..? Attans! Gör satans ont nu! Sitta här mitt i natten och inse att ingen kan rädda mig, utom jag själv! Jag ska läsa i den där AA-boken och se om jag är klokare imorgon.

Natti natti!/sims

"Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova.
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig

Sov mitt barn i bädden hos mor,låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge han en hönsaskank, om ingen annan har tatt 'en.
Du varg, du varg kom inte hit, ungen min får du aldrig."

Kan inte riktigt sova så tittar in och sjunger en nattvisa för er andra som sitter uppe. Funkade på hunden i alla fall som ligger och myssnarkar på sin kudde helt omedveten om lusakattor eller ylande vargar...

Jamen det är ju faktiskt bra! :)
Skriver mest på min bloggdagbok nu. Haft den ett år och där finns många tårar och ännu mer skratt.

Men ni finns ju kvar i tankarna..känner mej väl mest som en dålig stöttare nu och då kankse man ska va tyst.

Det går fint här.
Kramarrr!!

Jag blev lite smickrad...fast du inte ens smickrade mig. Så bekräftelsetörstig är jag...men bättre det än törstig på A.

Som du själv gissade; Min enda drivkraft var överlevnad och barn. Jag mådde verkligen inte bra de åtta månader som vintern varade i byhåla. Mörkret och kylan. Så jag satt bara framför tv:n och tröstdrack. Vi är alla olika...en del älskar snö och slask...jag mådde skit.

För mig blev det en välsignelse att åka på rehabiliteringshem...där fick jag ta tag i mitt drickande. Men sen kom nästa välsignelse; Jag blev sjukskriven ett tag till eftersom jag inte kunde gå (En helt annan löjlig historia). Så på nykter kaluv fick jag tid att bara tänka.

Drömmen om Italien hade funnits länge. Jag visste väl också att jag kunde få jobb här. Men orken fanns inte så länge flaskan fanns. Bara en massa ouppfyllda drömmar. Allt skulle ske imorgon...idag skulle jag bara ta ett glas till...

Så jag tror att vi orkar/kan/vågar mkt mer än vi själva tror. Men all kraft gå till att tänka på att inte vara för bakis, uthärda en dag till innan man får komma hem till A. Så jag tror inte det är mod...kanske en smula framåtanda. Jag är en sån person som agerar först och tänker sedan. Vilket inte alltid blir så där tokbra.

Du kan också förändra vad som förändras måste...och nu börjar du inse det. Du saknar nog inte mod och att vara rädd för vägskälen finns inte på kartan för en kvinna som har slagits mot A. Vi har tyvärr bara ett liv...så det är nu satsningen måste ske.

Yep, det blev ett svammligt svar...men jag är hemskt trött. Är alltid trött nu förtiden. Sena kvällar och tidiga mornar. Precis som du sover jag FÖR lite. Men det funkar det med...så länge man inte vaknar bakis. Tack Tilde! Godnatt /R

Jag skrattade högt när jag läste om kattskrället. Sova i handfatet liksom...? I hund-kontra-katt-diskussioner brukar ju kattmänniskorna säga att hundar är så tråååkiga, så förutsägbara. Katter är däremot intressanta för att de går sin egen väg. Eller hur? :-)
Det verkar som om du har katternas katt hemma hos dig. Inte bara förlagan till Gustav utan king of cats. Men Trollis, låt honom INTE titta på Mästerkatten i Shrekfilmerna! Då kommer han nämligen att få för sig att han är latino-eldig charmör också...
Kram från Nynykter

Jag har varit på ett till möte och jag ska fortsätta gå dit oavsett hur det blir med relationen. Kändes väldigt bra att ha gått på mitt andra al-anonmöte, (första gången var jag så nervös att jag knappt kunde säga mitt namn) men jag rycker liksom till varje gång de säger "gud". Vet att det är många som går där eller på AA som inte är religiösa men det sitter ändå en liten antiauktoritär filur bakom mitt öra som reagerar på orden "gud" och "makt".

Jag träffade en psykolog för några år sedan som sa att jag skulle "lyssna till min inre visshet". Det hade jag lättare att ta till mig och jag försöker ersätta "gud" med det. Egentligen inget problem, bara dit tanken gick för stunden.

Bara att ha skrivit förra inlägget, tryckt på spara och sedan gå tillbaka och se att någon dessutom har svarat, underlättar jättemycket. Bättre än en dagbok där man tillåts att älta oemotsagd i en evighet. Nu kan jag i alla fall släppa det något så att jag kan sova.

Sov gott och tack för att ni finns!

Du är så bitsk fröken NN. Faktum är att jag har annonserat efter ett redigt äldre finskspråkigt fruntimmer/rivjärn. Fick inte ett enda svar. Men jag fattar ju nu att en annons i "Corriere della Sera" var bortkastade pengar. Ska sätta in en ny annons i "Helsingin Sanomat". Det ska nog lösa sig. Blev så uppmuntrad av det du skrev om att du faktiskt hade läst om en äldre kvinna som trivdes med jobbet. Det är inte det att jag är lat...men jag hinner verkligen inte med. Hunden ska rastas, lillkillen ska ha ngn hemma...ja, du fattar.
Känner ngn ett nyktert finskt äldre rivjärn som vill se Italien...låt mig veta ;-). Kram själv frk Bitsk/NN

tillsammans är vi nu... Igår kväll uppstod en situation där mannen för ett kort ögonblick visade en sida som jag inte sett på länge - ett "skämt" som berörde mig illa... dvs först brydde jag mig inte och var nöjd med det - men vaknade på natten och kände obehag, en glimt av "den gamle ..." - och ändå inte eftersom jag inte tvivlade på nykterheten. Jag sade det här imorse och han blev olycklig. Samtidigt har det uppstått praktiskt trassel kring min fredagsplan... med resa och möte i sora stan... och jag som är lite lat och bekväm tänkte skippa planen - vilket jag sade precis så - och han blev så besviken och ledsen. Lite jobbigt alltihop. Och katten, den kära, är sjuk:(

När jag kom hem fr jobbet idag väntade han och ville tala om allt detta - som verkligen berör våra djupaste bottnar. Och vi talade... som så många gånger förr - men på ett naket sätt i absolut tillit. Jag känner verkligen att han behandlar mig som en "prinsessa", tar ansvar för att jag ska ha det bra - så har det eg alltid varit men det var inte "hållbart" när han var onykter. Nu har vi delat våra bördor, jag har gråtit lite i största allmänhet, han har massor att göra imorgon inklusive ta katten till veterinär.
Jag tror att jag ta-mig-tusan ska ta ledigt i morgon och hjälpa till. Det är något helt omtumlande att ens tänka så... men det tror jag.

Sett Gardell och är berörd. / mt

Åh vad härligt det låter, att du har hittat lugnet. Mitt mål är att det där lugnet ska finnas i magen jämt, även när det gungar. Det måste gå. Tack för att du påminde mig om sömnen, har slarvat och ska dra åt tyglarna! Tror på det du skriver, i sängen sover man, vet också att det blir bäst så.

Du, den där jantelagen, be den dra nåt gammalt över sig! Här får vi spy ut det som är jobbigt, och skriva upp det som är bra. För att påminna oss själva, men också för att inspirera andra. Det är ju då man vågar ge det en chans, när man tror på att det kan bli bra. Vi duktiga flickor är alldeles för bra på att hålla tillbaka, vi måste bli bättre på att berömma oss själva, och det även när vi inte presterar hundra!

Önskar också att jag kunde sluta älta, det är inte gamla grejer för mig utan saker i min omgivning just nu jag är förbannad över. Samma saker jag går och gnäller om, blir så trött på att höra mig själv! Antingen förändrar man, eller så accepterar man, punkt. Men så jäkla svårt i praktiken ibland. Har du några tips? Hur bryter man?

Hej vännen!

Du sätter fingret på en hel rad med saker...

"Jag knarkar honom" - så klokt sagt! Det där skall jag komma ihåg. Det är ju precis så det är. Vi är beroende av deras bekräftelse och ömhetsbetygelser, på samma sätt som de är beroende av sin drog. Och konsekvenserna blir lika tunga.

Vet du, det är faktiskt ganska vanligt att anhöriga inte klarar av nykterheten. Alltså, när missbrukaren blir nykter så blir skillnaden så stor, rollerna så förändrade, att den medberoende inte klarar av att hantera det. Jag har hört berättas om anhöriga som övertalar alkoholisten att börja dricka igen efter en tids nykterhet, för att det är enklare med den invanda situationen. Det är, precis som du skriver, svårare att vänta på återfallet än att leva med en aktiv alkoholist.

Så bra att han har gått till AA - det är ett viktigt första steg. Har du varit på fler Al-Anon-möten? Fortsätt gå dit!

Ett tips kan vara att backa tillbaka och läsa igenom din egen tråd här på forumet. Läs igenom hur du har skrivit i olika faser, det kanske kan hjälpa dig att reda ut dina tankar lite... Så har det i alla fall funkat för mig många gånger.

Var rädd om dig!
/H.

PS. Och skäms inte, det blir inget bättre av!

Ja, jag bröt mitt ultimatum. Igen. Känns som om jag knarkar honom.
Kände mig så stark och säker. Kände en lättnad, en frihet över att kunna gå vidare i livet.

Men, så skulle jag till att hämta mina sista kartonger hos honom, trodde att jag dragit på mig stålmasken före jag gick dit, men så var det som att bara hipp happ så satt jag där och drack kaffe, och hipp happ så satt jag där och skrattade, och hipp happ så började jag hoppas igen.

Börjar fatta innebörden av att vara medberoende nu, som sagt, jag knarkar honom, sopar undan långa stunder av ångest och rädsla för de där tillfälliga stunderna av glädje, samhörighet, bekräftelse.
Han har inte druckit sedan jag ställde mina krav, vad kan det vara 2veckor kanske. Vet att jag spelar ett farligt spel, känner redan oron komma tillbaka, om det händer igen, hur lurad, sviken och dum jag känner mig då. Han säger att han inte vill dricka, han vill vara med mig men jag kan ju inte lita på något. Han har varit på ett AAmöte, som han tidigare bara hånat, och det glädjer mig såklart men det ligger ju där och skaver, den söndertrasade tilliten och besvikelsen över att jag inte klarar av att göra vad som är bäst för mig även om jag vet.

Förvirringens tid är nu.

Om han dricker igen så vet jag att jag kommer att lämna honom igen, men hur länge då? Då blir det ju bara som förut bara det att de nyktra perioderna blir längre men egentligen är det ju de som är jobbigast för under de onyktra perioderna så behöver jag inte oroa mig för att "det" ska hända.

Jag önskar att jag var bättre och att jag kan börja bete mig som en vuxen människa någon gång.
Lura mig en gång, skäms på dig. Lura mig tusen gånger, skäms på mig.

Hej Tilde! Tack för ditt långa fina inlägg på min tråd. Det kändes extra kul eftersom jag idag har läst hela din tråd istället för att jobba på förmiddagen. Blev så nyfiken efter att ha lämnat dig i Filosofiska rummet i morse. Vem är den kvinna? Har nog missat lite eftersom du ramlade in jst när jag hade det som mest fix med flytt/semester. Men nu känns det som jag vet lite mer. Du skriver väldigt vackert och utlämnande. Man känner vad du menar. Visst har du Kämpaglöd. Ska utveckla det senare. Nu måste jag mata onghögen... (De är stora nog att äta själva, men middagen är den enda gången vi hinner prata hela klanen) Vi hörs! Kram/R

Aha, du jagar också, trollet? Vilken cool tjej du är, människa! Ja, du som är så tusen gånger mer stark än din manliga (troligtvis, vet inte, men gissar efter erfarenhet...kan säkert vara med och påverka även där i skogen, typ: är det så himla lyckat och dricka sprit när du ska använda bössan..?

Hur är det möjligt? Vi andra tjejer/kvinnor som beter oss vidrigt p.g.a alkoholen döms MYCKET hårdare om vi druckit hemma med barnen hemma, än t ex Peter, 45, råkade skjuta sin jaktkompis, för: han såg ut som ett vildsvin.

Sims

Lägger mig i här, kanske, men gillar du bakelser? En stor j-a god buffé med mat du gillar? En film du velat se på bio? Kanske allt på en kväll? Först en god buffé på en restaurang, där du äter så magen står i fyra hörn, sen bio (en film du tror du verkligen vill se), sen om du ens orkar: gå vidare och ta en jäättestor dessert någonstans. Orkar du mer efter det..osh! Då vet inte jag, med mitt tunga alkoholproblem. Räkna ut va mycket pengar du lagt på alkohol en kväll och se, (oftast, ungefär lika mycket som en helkväll med mat, mat, mat). Köp choklad, om du gillar det, för det har en slags lugnande effekt, inte vet jag varför. Sitter här och försöker ge råd. Jag är verkligen inte en människa o ge råd, just nu, men hoppas att du kanske inte kommit så långt i missbruket som jag. Kanske mina råd hjälpt mig själv för hundra år sedan, när jag utvecklade denna sjukdom/ alternativt valde/sket i vad jag gjorde/var hänsynslös/blev sjuk...you name it.

dU VÄLJER! / SIMS

Hej Framtidsdrömmar!

Jag känner igen det där med att man jämför med andras berättelser och att man då är väldigt snabb att tänka att man själv kanske överreagerar.

På anhörigträffarna som jag var på fick jag höra hårresande berättelser. Precis som du berättar om 80-åringen så finns det människor som har levt hela sina liv i medberoende och psykisk misshandel. Det finns kvinnor (för all del även män) som är så rädda för sina alkoholister att de skakar.

Men... vad är det som gör att du (och jag, då) tror att du måste vänta tills det blir SÅ illa för att vilja göra en förändring?

Det är inte meningen att en relation skall vara inte-lika-illa-som-för-en-del-andra-som-är-livrädda. En relation skall vara BRA. Om den inte är det, så har du all rätt i världen att förändra den.

Eller hur? Kram!
/H.

stressade ganska lagom, iaf om man jämför med hur hyper jag brukar bli i den här typen av situationer. Men nu kommer då problemet. Jag är ganska övertygad om att jag klarade tentamen men hur firar man nu? Hur belönar man sig på ett sätt som gör mig lika superpigg och glad som champagne brukar göra? Hur går man på tentaöl och dricker mineralvatten? Hur FIRAR man saker? Åh. Idag är jag SUR för att jag inte får dricka som belöning.

Hej igen, tyvärr ser jag inte problemet längre. Detta har funnits i dina tankar så oerhört länge så.
I februari skrev du att ni haft dessa diskutioner i tre år..........
Tre år för länge, han vet om problematiken så det kan inte komma som någon nyhet!
Gör slag i saken.........

LÄMNA! Hälsa från mig
/A

Hoppas du hade en skön promenad, själv arbetar jag natt och har legat och dunat en sekund.
Men du?
Vad menar du med att du tror att du kanske bara förstorar upp "problemet", att det kanske inte är så farligt när du läser hur alla andra har det?

Skärpning, det ÄR ett problem så fort du får tanken i skallen. Och det bästa, det är inte du som äger problemet!'
PUNKT.
Problemet ägs och sköt av dinsambo. Det är han som äger problemet, vill han få ett slut på alkoholdiskutionen så är bollen hos honom.
Det kan aldrig bli så att det är ditt fel, att du bryr dig för mycket.

För brydde han sig det minsta om dig eller er så hade han respekterat dig i ditt ställningstagande.
Och om han hade gjort ett moget ställningstagande själv så hade dina "spärrar" minskat och han hade nog kunnat dricka lite öl.
ALLT ligger på honom.
Du har fastnat i en ond spiral där slutscenen är att det är du som är den elaka häxan.

Men glöm det nu, lär dig att se vari problemen ligger.
Vem som har problem.........
Gör dig själv en tjänst:

LÄMNA !!!!!
Du fixar detta och kommer gå vidare som en otroligt stark rakryggad tjej med gott självförtroende.
Du klarar allt!!!!!
Jag hoppas och tror på dig och vet att detta är i stort sett en baggis.
Kramar med massa energi!
Use it well now babe!
//Andréas

Jag har funderat mycket på din resa... ja dina båda resor. Din resa till ett liv utan alkohol och så resan utomlands till ett nytt liv. Jag känner beundran blandat med en "hur gör han?"-känsla när jag följer dig här. Jag riktigt klurar på "hur gör han den mannen? Vad besitter han för krafter"

Själv har jag blivit mer o mer feg eller rädd med tiden inser jag. Förr trivdes jag med mig själv så mycket att jag kunde sticka iväg själv ut i världen o fixa jobb eller bara ta dagen som den kom utan nån som helst oro. Jag gillade det o jag reflekterade aldrig över att ensamhet o uppbrott kunde vara något hot. Det var heller inget hot.

Trodde aldrig jag skulle bli så här ... "gammal" :) på nåt vis förknippar jag det med att bli gammal o bekväm, trist o förutsägbar :(
Vart tog jag vägen...

Nu är jag ganska rädd för vägskälen och för att ta de där avgörande stora besluten i livet... Det kan gälla uppbrott, avslut, lämna, jobb, relationer... Men du, du lämnade alkoholen som var ett stort problem för dig och så bryter du upp och beger dig till ett annat liv, ett annat land. Vilket mod och vilken framåtanda. Kanske i överlevnad för dig o dina barn, det anar jag kan vara den största drivkraften. Ett stort mod har krävts vad än orsaken var.

Jag vill verkligen försöka ta igen lite av min gamla styrka. Blir inspirerad genom att titta på hur du har gjort... och du lyckades göra det på så kort tid. För mig går det inte så fort, men jag får ändå "träningsvärk" i hjärnan av att vrida på tanken i väldigt snäv riktning dagligen och stundligen... Men så känner jag den där sagolika glädjen ibland också... yees, jag kan, jag vill förändring, jag vågar!

Så himla bra att jag får följa med och se dina resor.
Tack Dompa.
Tilde

Heder åt författaren, samt alla ni andra i denna tråd.
NI HAR SÅ OTROLIGT MYCKET ATT VARA STOLTA ÖVER>!!!!!!!
Sträck på er, upp med näsan och säg till er själva hur fantastiska ni är!
/A