Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ALLT. Lite av att ÄTA kakan ocj endå ha den kvar.
Så sant när man läser allt det du beskriver. Så rätt.
Ger mig ytterligare bränsle till mittbeslut om att nu får det vara nog.
Jag har sååå mycket som vill komma ut och ventileras.
Få se om vi sammanfattar en liten story om >"Vill.slutas" livshistoria.
Jag bor nu i en förrort med två helt fantastiska ungar 10 och 12. Som jag nu förstår att det är dom! som jag ger mina spår.
I och för sig, jag har alkltid varit en bra pappa. Ställt upp och gjort allt tillsammans med dem.
Men endock att det där glaset vin, eller glasen whisky skall vara sååå goda. Oftast slutade det med att man sovb i soffan.
DET ÄR INGEN BRA UPPVÄXT för barnen. Och snart går det inte att komma med pekpinnar....... då är det kört för min del.
jag har tappat i auktoritet så pass mycket.
Och här har vi ett annat problem jag äger.
Jag börade med att skriva till MulleTant men halt sonika flyttar vi fokus till nåt annat och bara MALER PÅ!
jaja, ni överlever väl.
Ni är ett skönt gäng jag är glad att jag kommit hit.
Hoppas det är ömsesidigt så jag får stanna, just nu sitter jag i ett tåg bredvid Vackla, vi är påväg norrut...................
//A
(det sista var en metafor)

om jag håller på att födas på nytt. En helt ny tanke. Det gör ont förståss.
Men det är inte farligt att det gör ont.
Har aldig använt sömnmedicin för att kunna sova, men använt vin när det blivit för lite sömn och för mycket oro. Dålig kombination av orsaker till att dricka vin förstod jag nog egentligen då och gör det definitivt nu.

Jag är mycket lugnare nu, ja jag är lugn nu. Och jag behöver inget vin för att döva eller för att kunna sova, döva eller kunna sova... man kan fortsätta i oändlighet för de hänger ju ihop, de där båda vapenbröderna.

Kan känna lite sorg eller vemod över mina livslögner. Jag har trott att det är lättare än vad det är. I relationer framför allt. Å vad svårt det är med beslut, att lämna eller kämpa på i lite för stark motvind i en relation. Alla dessa val... Vägskäl.

...OCH
det är mycket lättare att tacklas med problem nu när jag inte skymmer sikten med lite ljuv dåsighet i hjärnan. Jag tycker OM att ta itu med det... Vad skönt det är. Det går lätt att vända sorgen till kämpaglöd. I natt var jag ledsen nu känns det som att jag VILL massor och jag KAN.

av de på Forumet som jag kände mig lite i samma sits med, när jag gjorde min tråd här. Förstod o förstår dig väl när du kämpar fram på din resa. Jag är glad för dina framsteg ska du veta!

Apropå sömnen. Jag har lärt mig på min sömnkurs :) att man ska minimera tiden i sängen, lägga sig senare och försöka få effektiv sovtid den tid man ligger där. Om man ältar är det bra att gå upp från sängen en stund (jag gör inte det alltid, fel av mig) helst lika länge som man legat o ältat.
Finns flera olika sätt att ta hand om de där tankarna man inte vill ha på natten. Man kan välja något, men jag vet att du haft något sådant råd till mig tidigare så de teknikerna kan du nog redan.
Jag har köpt min kurs på nätet. Tycker det ger resultat. Det är sömnschema och en massa matnyttigt... lite mindfulness o annat trevligt :)

Ha en fortsatt skön dag i soffan! Det är nåt jag tycker man ska unna sig. Att vara sjuk när man är sjuk... baaara vila och mysa. Det är det kroppen behöver o vill ha...
Kram Tilde

lyssna och gör som trollis säger, hon är så klok smart och vis.
Jag är med och hejar på dig!
kramar Nanna
/Andreas

Var tror du de fick idén om Gustaf från.. Han kliver upp på tangentbordet, försöker skriva copycat och trycka enter...
Vill ha minst 2 frukostar..
och sedan ett par mellanmål innan en
S t a d i g lunch...
sedan måste man ju gå ut en stund (.. ni vet inkomster å utgifter...)
Ett litet snack för mellanmålet e inte så dumt.. (speciellt inte om man gjort av med en maaaasssaa kalorier på att fånga mellanmålet..
Å så ett stadigt kvällsmål, före "natta-biten"... Så man orkar sova tills det är dax för frukost..

Däremellan, så tar man sig en lur, i handfatet ( usch, måste människor borsta tänderna härinne på morgonen..)masar sig till tvättkorgen istället..
sedan kan man prova soffan, hatthyllan, och föröka klämma sig in emellan det bredaste av elementen och förnsterbrädan (jodå, kisse luktar n ä s t a n vidbränt och har små "vågor" i pälsen..)
Att krypa in i en garderob och in på strumphyllan e fint..( Man syns inte, om man gräver ner sig..)

Och hörseln är minst sagt selektiv.. Ropa på katten, för att du tänker gå ut, och han är borta..
S m y g fram en burk kattmat och du hinner inte ens öppna, innan han har lindat in sig 2 varv (så att byxbenen oavsett färg, är orangea)runt fötterna...

trollis

Det är så fint att ni hittar hit och katterna med.
Katt-a-strofen skulle nog behöva komma hit och softa lite. Här finns lugn och stillhet för alla. Jag lovar att skrället ganska snabbt kommer att rulla ihop sig helt stilla i en av fåtöljerna.
Men Trollet, jag tror inte att du ska låta katten din läsa serierna om Katten Gustaf. Han verkar ha fått en dålig förebild där :-)
Peace & Love
Nynykter

alltså, Dompa, det låter som om du skulle behöva en au-pair eller nåt!
Men, nävisstja, det kanske inte var någon bra idé... :-)
Skämt åsido, det är tufft att vara ensamstående förälder. Vi som har förmånen att ha varannan-vecka kan ju i alla fall pusta ut när ongarna är hos exet.
Men en fördel är att barnen nog blir mindre curlade. Så sätt dem i arbete efter förmåga!

Kram från Nynykter

Bra jobbat Sommar! Det är starka krafter vi slåss mot, hjärnans kemi, omgivningens påtryckningar och snedvridna minnesbilder för att nämna några. Och du vann!

Jag tror inte att lyckan är konstant. Jag tror det handlar om de små lyckliga stunderna, likt den du kände på morgonkvisten. Och i takt med att vi tillfrisknar, och kroppen skapar lycka på naturlig väg kommer dessa stunder ske så ofta att vi kommer se oss som lyckliga, trots dalar och motgångar emellanåt. Det enda vi kan göra under tiden är att acceptera våra känslor, bra som dåliga och fokusera på att inte dricka. Och det fixar du ju galant vännen!

Kramar!

Goddagens i mulleholken! Det verkar vara ett fint ställe att bo på nuförtiden!
Att läsa om din och andras resa här, ger tröst, styrka och en stor portion tålamod..
Vilka beslut vi än tar, så tror jag att vi måste nå vissa "gränser"..
Att säga stopp och nog, behöver inte betyda att man överger för alltid!
Men det an vara en "skarp markering", att DETTA klara inte jag av längre..
JAG mår inte bra, av att du dricker..
Det btyder ju inte att man förbjuder, utan att man lämnar ett alternativ..
Ett val mellan "vårt liv" eller "ditt liv, med flaskan"..
Svårare eller lättare är det egentligen inte.. utom när man tar det till den Riktiga Verkligheten..
Det är där, vi måste vara sanna mot oss själva, och sluta blunda..

Det är INTE att vara SNÄLL, när man ständigt ger en person det DE vill ha!
Ibland måste vi våga ge dem det de behöver.. Och det kan vara ett nej och en gräns!
(läs gärna Stefan Einhorns bok om att vara snäll!)
kram/ trollis

Jag gjorde precis som du i början....satte upp ett mål om att vara nykter ett tag...Det höll i 1,5 vecka sedan var jag också jätte full mitt på blanka eftermiddagen inför mina barn och min man. Jag hade själv insett att jag hade problem med alkoholen sedan länge men visste inte hur och vågade nog inte riktigt att ta tag i det. För vad skulle alla säga? min familj och mina vänner, jag kommer ju aldrig kunna gå på en fest igen eller ha kul över huvudtaget....Jag är väl ingen alkis..Men efter den sista fyllan som var den 19 maj i våras så pratade jag och min man igenom min situation. Han fattade att jag hade stora problem och ja la alla korten på bordet och berättade om att jag druckit i smyg, gömt vodka flaskan i tvättstugan mm. Det var skrämmande men ändå som en sten som släppte från mitt bröst i och med att jag berättade för honom. Sedan ringde jag och anmälde mig själv till ett beroende centrum i min kommun där jag fick hjälp. Jag går nu i treapi samtal som har hjälp mig på vägen. Jag sitter här nu 4 månader senare och är fortfarande nykter, och jag är jätte glad för att jag tog detta beslutet. Jag har fantastiska vänner och familj runt om kring mig som inte hade en aning om hur det låg till, men är väldigt förstående och gulliga mot mig nu. Jag berättade för vissa valda personer om allt som hänt, för ens närmaste vänner förstår och stöttar oavsett vad som händer.Så mitt råd till dig är att berätta detta för din man och att du sedan på egenhand försöker att hitta dig en väg som kan hjälpa dig att komma på fötter igen. Det är ingen annan än du själv som kan hjälpa dig själv. Jag skrek åt min man där och då den 19 maj att han kunde väl minsann se till att få mig inlagd men det fungerar ju inte så. Jag blir fortfarande sugen på vin helst när helgen kommer....men dessa tankar slår jag bort med att i stället tänkta på alla de gånger jag kört bilen till skola och dagis med barnen i och varit osäker på om jag varit nykter, alla de nätter jag legat och sovit dyngrak, tänk om det börjat brinna eller om mina barn försökt att väcka mig av någon anledning. Eller om något av barnen hade gjort illa sig när jag smög omkring och va full...skulle jag komma till akuten i en taxi då??? Jag tänkter ofta på när ska jag kunna ta ett par glas och dricka lite "normalt" igen..Jag fyller 40 i januari nästa år och hade det först som mål att inte dricka en droppe fram tills dess. Men nu tror jag skippar det målet och siktar på 365 dagar i första hand för jag litar inte på att jag kan hålla mig till ett glas eller två. Vi är många som sitter i samma båt som du, men försök att dela med dig av detta till din man. Det går bättre när man har någon i sin direkt omgivning som får en förståelse till dina handlingar. Berätta hur det går...Kram

Jag som alltid varit duktig på att skriva och formulera mig på papper i både glädje och sorg har plötsligt blivit helt analfabet. Mina tankar och funderingar snurrar runt i mitt huvud och jag får liksom ingen struktur. Jag har velat skriva ett brev till min sambo i över ett år men orden hamnar aldrig vid pennans spets eller på papper utan blandas i en grynig massa i mitt huvud där de blir svåra att sätta in i rätt sammanhang. Här på forumet känns det lättare på nåt vis även om jag känner att inläggen blir röriga här också. Just nu har jag funderingar som jag skulle behöva skriva om så jag får se om jag lyckas just idag när allt snurrar igen.
Funderar åter igen på varför jag har så svårt att lämna.. När jag läser runt på forumet och förstår att min sambo inte dricker ens hälften av vad en del andra gör så tvivlar jag ännu en gång på min egen magkänsla, överdriver jag detta? Använder jag hans drickande som nån slags ursäkt för att lägga skulden på honom om jag skulle välja att lämna detta förhållande. Att drickandet är en sköld för att jag ska slippa vara tvungen att säga att mina känslor är så förvirrade att jag inte vet om jag vill vara singel eller fortsätta vara sambo. Mitt i allt detta så plockar jag ändå fram episoder som hänt tidigare och även hänt nyligen och jag känner i min kropp och själ att vårt förhållande inte är sunt. Tänk om han faktiskt försöker bättra sig och jag vägrar se det eftersom jag är så alkoholanti att jag reagerar med ilska så fort han dricker en öl och då är hela cirkusen igång och han dricker ännu mera bara för att jag blir sur och tvär... Jag VET att det inte är mitt fel att han dricker men kan jag vara en bidragande orsak?
Jag har en bästa kompis vars sambo tog sitt liv för några år sedan. Deras dotter var då 4 år. Hon var, precis som du "vill.sluta." nere i det svarta hålet och har varit tvungen att klättra uppför stegen igen och ta tag i allt vad gäller praktiska saker och känslomässiga saker under dessa 7 år som gått sedan allt hände. Hon har gjort det jättebra och lever med en ny man idag och mår bra. Hon säger många gånger till mig "har jag klarat att gå igenom det jag gjort så kommer du också att klara av detta". Jag vet att jag kommer att göra det men jag tror att när man har möjligheten till att planera den närmsta framtiden och har möjligheten att vara rädd för olika konsekvenser så blir startsträckan så lång. Skillnaden mellan en plötslig händelse och en mera utdragen är väl att man inte har nåt val om det händer plötsligt. Då måste man göra något åt situationen här och nu. Har det som i mitt fall pågått i flera år så bromsas man av om och men, av rädslor och farhågor och egna fantasier och rädslor. Med detta menar jag inte gradera vad som är värst i olika situationer, jag försöker bara förstå mig på mig själv. Jag måste lära mig att leva för dagen och vara närvarande. Jag kommer ofta på mig själv att tänka på helt andra saker när jag egentligen gör något annat.

Min terapeut berättade att hon hade en 80-årig kvinna med på anhörigträffarna. Denna gamla gumma hade sagt när hon kom "jag har levt i detta helvete i 50 år, nu ska jag leva bra de resterande åren jag har kvar av mitt liv". Jag rös när jag hörde berättas om henne, vilken kraft och vilket mod att i den åldern bestämma sig för att leva och må bra.

Jag tror att jag håller på att ge upp, jag orkar inte kämpa mera. När jag tänker på det så knyter det sig i magen och som jag skrev förut så får jag dåligt samvete för att jag känner så här och rannsakar mig själv...Har jag verkligen kämpat tillräckligt, är jag för känslig vad gäller hans alkoholkonsumtion?
Hans mamma och bror har ju också problem med alkohol. Hela hans familj är så trasig. I detta är min sambo medberoende och försöker hjälpa. När han visar att han är less på dem så kan jag tycka så synd om honom som inte har en fungerande relation till sina nära och kära + att relationen till mig är dålig. Han har ju verkligen ingen kvar om jag skulle försvinna. Jag har provat att hitta nyckeln till hans hjärta men aldrig hittat den stora som verkligen leder ända in i det djupaste rummet. Han har aldrig släppt in mig.

Rörigt inlägg men det var allt för nu.
Nu ska jag ut på en långpromenad för det är något jag tycker om att göra.

Sköt om dig idag missH!
Är det inte fantastiskt, vad lätt det har blivit att be fröken duktig gå och dra något gammalt över sig ;-D

Förresten, tycker jag att alla som verkligen stannar hemma, istället för att idka sjuknärvaro på sina arbetsplatser, är de allra klokaste i denna stirriga värld!
Varför ska de friska acceptera att både bli nedsmittade och få göra en del av jobbet (eftersom den sjuknärvarande inte riktigt orkar, utan går runt med feberglansiga ögon, heroisk hållning och snorar ner allt i närheten..)

Fortsätt läs, DET behöver du inte ha minsta dåligt samvete över ;-)
krya-på-dig-kram /trollis

Hahahaha, grävling! Det var en bra beskrivning :-)

Läser Sockerbomben och bara gapar av förvåning, sida efter sida. Det är ju mig hon skriver om! Är jag inte kass alltså? Ingen dålig karaktär? Men hur ska man kunna sluta med socker? Ärligt talat känns alkoholen och rökningen som en piece of cake i jämförelse...jaja, en sak i taget.

Ligger nedbäddad i soffan idag, var arg som ett bi imorse när jag insåg att jag var sjuk. Efter en halvtimmes dividerande med mig själv sjukskrev jag mig och sa till fröken duktig att gå och gömma sig. Är man sjuk så är man sjuk, och jag har faktiskt inte dåligt samvete. Framsteg!

Vi är redan inne i oktober, vilket innebär älgjakt i större delen av landet.. Jodå, jag vet att de börjar tidigare norröver..
Fick höra om ett förståndigt jaktlag. De har varit medvetna om den gamla sedvänjan att ta med en liten plunta för att värma sig.. Inte alla, men det räcker ju med att någon passar på och "firar" senast nedlagda bytet dan före...
De har sonika införskaffat en alkoholmätare ( av dyrare modell!) och infört nolltolerans för att få ha skjutvapen med i skogen!
De som får minsta utslag vid blåsning, får antingen gå i drevet, eller vänta tills de är nollade!
De som blåser rattfyllegräns, ombedes gå hem/blir hemskjutsade... Man kanju inte ha "fyllon" vankande omkring i skogen hur som helst..
Jag tycker att det är ett JÄTTEBRA initiativ!
Någon tyckte att det var lite "fåningt", eftersom de flesta skyttar är samvetgranna och förståndiga..
Ja, det är de flesta bilförare också...
Och jag tror att det är Y t t e r s t få, som skulle deklarera att de tänkte ta sig en rackabajsare innan de sätter sig bakom ratten! Likaledes, tror jag att det är väldigt få jägare, som med berått mod, dricker alkohol, och sedan sätter sig med en skarpladdad bössa i skogen..
Men det finns tyvärr alltför många, som överkattar sin egen kropps förmåga att förbränna alkohol!
Och alltför många som inte sätter en sämre koordinationsförmåga, reflexer och finmotorik i samband med en rejäl BAKFYLLA! (den behöver inte ens vara "rejäl"...)

Nu ska jag bara leta rädd på min knalloranga jacka, och kolla att det inte är något jaktlag ute på mina bästa svampmarker.. ;-D

Vad veckorna rusar iväg, mannen bortrest och min kalender är fulltecknad så det kommer bli fullt upp. Visst är katter underbara HT, men min är lite klok för sitt eget bästa öppnar kylskåp och serverar hunden olika smårätter, tror att mitt huvud är en kudde på natten, kan öppna alla dörrar i huset och bankar på fönstret om han inte blir insläppt :D

Nu blir det en skogen, måste ta tillvara höstsolen och sen till jobbet för ett långpass.

Kramar till er alla där ute//Kalla

Hade tänkt skriva en kort betraktelse, men jag har suttit och läst ikapp på forumet, så både jag och katten har blivit hungriga..
;-D
Tar en paus, så får vi se när jag får tid att kika in igen..
kram på er! /trollis

Ser att du fått ta en del om-tag, men att du i alla fall fortfarande är med! SKÖNT!
Fortsätt simma! Jag vill inte missta dig..
kram trollis

tittar in och säger hej!
alltid tänkvärt att läsa det du skriver!
kram trollis

Gillade det där med KF ;-) ( i morse hade jag kunnat sälja katt-a-strofen till LÄGST-bjudande..
Men som vanligt, sätter han sig bredvid, sätter tassen på min arm och tittar mig djuuuuupt i ögonen (matte, jag äääääälskar dig...)
så, suck, jag kan bara inte fortsätta vara arg...
Stor kram för att du är en av dem som tagit täten! / trollis

Grattis till dina sju veckor Askan!
Hoppas att du inte stressar för mycket nu.. Visserligen är det bra att vara sysselsatt, men blir det för mycket, så kan sådana som vi få problem.. ;-D
kram /trollis

Häng kvar här, oavsett hur det går.. Jag vet att du har större chans att lyckas, eftersom du redan varit här mer än en dag!
Ett tips.. Köp hem mineralvatten, häll upp och ta ett par rejäla klunkar, när du blir "törstig".
Se till att du har MAT,
Måste påminna om HALT, som så många skrivit om.. Tillfällen när vi har lätt för att falla..
H = hungrig
A = Arg
L = ledsen (även lonley)
T = trött

Vi hörs! Lycka till! /trollis

Blir glad när jag läser dina inlägg missH!
Känner igen det där med tonårstjejerna.. Ungdomsfyllorna, hur kul var de egentligen..?
Och alla utekvällarna?
När jag nu tittar tillbaks, så var det mer ett "Kejsarens nya kläder".. All (nåja nästan alla) vinglade omkring och tjöt: guuuuuud va FUUULLLL ja e.. Och försökte dricka ännu mer, trots att gränsen var nådd.

Det spyddes och gräts ute på damtoan och i restaurangen hade "killen" för länge sedan slocknat, halvägs ner under bordet...(varpå, man hade att välja på att gå hem själv, eller försöka baxa med honom..)

Numera är det faktiskt UNDERBART att vakna, utan huvudvärk, ågren eller känslan av att en grävling varit och gjort det stora i munnen på en medan man sov.. ;-D
Ha en fortsatt underbar tillvaro!/ trollis

Jag gillar de här "berättelserna" ur livet ;-D
Det är bra, att på ett "torrt sätt" ta del av det man förut tillhörde..
I början skämdes jag, eftersom jag kunde ha varit en av "huvudrollsinnehavarna", men icke nu längre..

Jag tror att vi är åtskilliga som använder forumet som någon sorts dagbok, ett ställe att skriva ner sina betraktelser..
Jodå, vi kommer att upprepa oss själva! Vi kommer att "tjôta" om samma saker, om och om igen..

Det är upp till läsaren, att antingen läsa eller låta bli.

Och visst får man "tycka", Vi kan aldrig förbjuda någon att ha en annan åsikt! Men vi ska också RESPEKTERA att vi har olika åsikter, och att vi befinner oss i olika livssituationer!

En del av oss, har inte haft för tanke att bli helt nyktra, andra har det!
Så att börja med paj-kastning, är ju bara löjligt..

Fortsätt med ditt skrivande berra (en vacker dag, kanske vi skriver en bok ihop?)
kram /trollis/

Hej höst trollet!

Hittills har det gått över förväntan. Har somnat, vaknat, somnat, vaknat under hela natten men det var väntat. Sitter och äter müsli med mjölk as we speak och det går ner. Under dagen har jag en del aktiviteter att ta itu med som kommer hålla mig sysselsatt åtminstone från lunch fram till fyra-fem-tiden. Men alla vardagar är kritiska dagar för min del då jag har ett systembolag, öppet till 20 som ligger tio minuter bort. Men det var länge sedan jag kände mig såhär motiverad att sluta dricka - så ska försöka köra lite "gamla" KBT-metoder som jag lärt mig i andra sammanhang och applicera dem på den här situationen helt enkelt.

Ser att du haft häcken full i helgen, Dompa!
Och du, det ÄR många kvinnor som "medicinerar".. (en del av oss har ju hamnat här *fniss*)
Den här helgen, svor jag över keramiska packningar i blandarna.. (dj*la skit) Slutade med att vi åkte 16 mil t.o.r och inhandlade ny blandare till badrummet..
Jag fixade blandaren, medan gubben fixade maten.. (nå´n rättvisa får det vara..)

På det sättet, kanske vi är lite unika, vi delar i stort sett på allt jobb här hemma.. Och det vi inte kan/vill göra, det lejer vi bort..

Föresten, sa inte gud att just söndag, var vilodag, utan det är något vi männsikskor har hittat på..
Kommer sig av att han skapade världen på 6 dagar och vilade på den sjunde...
Men jag säger väl som fiskaren, som inte var i kyrkan på söndagen, när han träffade pastorn, som undrade varför:
Jo, se jag tyckte att det var bättre att jag var ute och tog upp mina nät, nu när sillen gick till, och tänkte på vår herre, när jag satt i båten..
Än att jag satt i kyrkan och tänkte på sillen i mina nät...