Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din fina och uttömmande svar och råd. När det gäller antabusen så var instruktionen faktiskt sådan att någon annan än hon själv skulle se till att den togs. Hon såg till att receptet blev till men ansåg att hon själv inte av egen kraft skulle ta tabletterna.
Igår så besökte hon en nära anhörig på annan ort med övernattning. När hon kom hem så var hon väldigt uppriven. Jag insåg direkt att det var ett farligt läge för återfall så jag ville ge henne antabus. Hon vägrade. Nu har hon fått ett återfall igen och ligger bara på soffan och sover eller tittar planlöst upp i luften. Jag blir bara så ledsen.
Hon är ju en intelligent kvinna med akademiska betyg men uppför sig som en komplett idiot. Hur är detta möjligt? Hur kan hon välja alkoholen framför vårt fina förhållande undrar jag. Jag har varit i den tron att vårt förhållande skulle vara den motvikt som höll henne från alkoholen. Men så blev det inte. Vad gör jag nu?
Du berättade att din resa inte har varit enkel men har klarat av den. Vi är väl inne på sådan resa och jag skulle gärna veta hur ni klarade av den. Jag vill verkligen leva ihop med denna kvinna men inte till vilket pris som helst.
Det var ett bra råd med att vänta med husförsäljningarna tills det har stabiliserats för hennes del.
När det gäller mitt drickande tillsammans med henne så är det lika med noll. Vi dricker alltid mineralvatten till maten.
Till sist - hur gör man när man är rädd om sig? Jag vet faktiskt inte vad som är bäst för mig.

Tack för din kommentar. Ja du har verkligen erfarenhet av just den problematik som jag står inför. Så det blir inget drickande för hennes del och inte för min del heller.

Tack för ditt svar. Vad händer när när man "kasar ner i skiten" egentligen? Kan man sköta ett jobb när man är alkoholist?

Kära Mulletant och Adde,

Jag bli så tagen av era svar, det känns framför allt väldigt skönt att jag tog just detta beslut att skriva här och kanske etablera en kontakt med er för att få en gemenskap mitt i tomheten, om ni förstår hur jag menar.

Att jag var och numer i denn astund är helt ärlig ser som jag ren självbevarelsedrift. Att välja att dricka vin är inte ett alternativ. Det finns inte. Om jag skullel göra det har jag sumpat allt, det kommer inte att gå att dölja eftersom det kommer att göras slumpvisa tester på företagshälsovården; för min skull.

Trots att det inte är ett alternativ så försvinner ju inte vanan, tankarna och det som kommer istället.

Min alkoholterapeut som jag träffade för första gången igår frågade mig om abstinens och jag har ingen aning. Jag sitter inte med darrande händer uppkrupet i ett hörn med svettningar (min egen stereotypiska bild av abstinens...).

Däremot igår kväll hade jag superdupersvårt att somna! Vaknade till efter vad som visade sig vara en halvtimme och jag hade svettats så lakanet var "klassblött" som vi säger på dialekt här...Har inte druckit på 17 dagar. Så jag antar att detta är abstinens, eller så kanske jag är 35-40 år för tidigt in i klimakteriet. DET känns upplyftande mitt i allt detta. ;-)

Alkolister borde sövas ner under hypnos ett par veckor. Så både vi o dem slapp dem ett tag!

Nykter fredag lördag. Har nog aldrig hänt på våra 30. Fast jag är inte glad ändå. Domedagsprofet, när kommer bakslaget ? Pratade med hans faster idag dom levt ihop med sin man i 50 år o han är alkolist från börja bara p helgerna o semestrarna ( som de flesta svenskar) men efter pension dricker han varje dag från tidig morgon till sena kvällen. Hon mår så dåligt men ändå förnekande. Det är inte så farligt han är ju snäll går o lägger sig.....
Min man är också snäll är aldrig arg, går o lägger sig. "Lullar" runt o snackar strunt. O sover men upp tidigt på morgonen. Nu sover han fortfarande, det är tabletterna han gick sömntabletter till de två första nätterna. O jag vill inte väcka honom
. Tänker att det är nog bäst att kroppen får sova.
Jag är rädd ..........

vi hade ett sjuhelvetes gräl igår - efter ett till synes löjligt missförstånd. Ett tag tänkte jag faktiskt att han druckit - och att det är helt hans ensak. Intressant känsla. Men sen vände allt och det var hans handlande som förde dit - hans initiativ och att jag tog emot...

Man måste vara två för att gräla och två för att bli sams. Vet inte om jag kan säga att det rensade luften för det var ett så obetydligt moln... Jag blev dock medveten om att jag släpar på en del grums inombords som blev klarare för mig själv... en del följde med i stormen, resten får jag ta hand om efterhand - det handlar inte om vårt liv utan om mig och andra relationer.

Underbar morgon, höstguld. Lev väl alla / mt

till din omstart och nystart vill.sluta och tack för hälsningen i min tråd.
Ha en fin höstdag, hoppas solen lyser på dig :) / mt

- jag är inne på tredje portionen Zoega redan - mullegubben har bara hunnit till första muggen :) Det blir en solig och fin dag här hos oss. Höstsol ♥
Kramar / mt

Cyanthiina! Har läst din berättelse och är djupt berörd över din ärlighet och ditt mod. Hoppas få följa dig här längs din resa. Du kommer att känna igen dig i många berättelser här och se att forumet är en fantastisk källa till stöd och hopp.
Allt gott / mt

- så exakt på kornet du beskriver mitt ställningstagande då, för snart tre år sen. Jag har inte heller upplevt att jag ställt ultimatum... inte direkt - bara delgivit och klargjort mitt eget ställningstagande. Skillnaden? Tja, den blev tydlig de gånger han sa något om att han är ställd under ultimatum... eller så. Då konstaterade jag att "det är helt ditt eget val - jag har gjort mitt"... Frågan om ultimatum har ju diskuterats många gånger här på forum, framförallt betydelsen av att stå fast vid det när man väl uttalat det - annars bara flyttar man gränserna. Just nu tänker jag att det avgörande är att man fattat ett beslut för sig själv, för sin egen del. Det (svåra) blir ganska enkelt då. Men vägen dit är troligen längre än att peka på den andre och tala om vad han/hon ska, vad jag kräver av hen för att stanna kvar. Det är det egna, personliga valet det handlar om.
Varm kram ♥ / mt

God morgon fina du! Kändes gott att se att vi var här samtidigt♥ Kaffet är på G...

för din delning och välkommen till forumet Cyanthiina !!

Vilken fin start du gjort i din förändring av ditt liv, strongt gjort att vara öppen med din sjukdom !
Så många frågor har du :-) Svaren kommer i den takt du orkar och hur mogen du är att ta emot dem. Klargörande va ?!

Att vara ensam när man är aktiv är nog en grundbult för att vi ska kunna hålla på som vi gör, allt som stör vårt drickande prioriteras bort. Just nu kan det vara bra för dig för du behöver all kraft du kan uppbringa för att göra din livsnödvändiga förändringen i ditt liv. Det händer massor av grejer i din kropp och knopp det första året i nykterhet, det är en lagningsprocess som inte går att skynda på. Njut istället av allt det nya fina du upptäcker hos dig själv.

Som terapeuten säger....ta ett beslut varje morgon innan du går ur sängen om att just idag så ska du inte dricka oavsett vad som än händer så lägger du dag till dag som blir till veckor som blir.....ja, du fattar :-))
Gärdagen är borta, den kan du inte göra nåt åt. Morgondagen har du inte en aning om vad den bär med sig. Du kan bara påverka dagen idag. Om du står med ett ben i gårdagen och ett i morgondagen innebär det att du pissar på dagen idag....Och det känns inte så fint !

Varför inte ta steget till AA nu när du i alla fall är på språng ? Skaffa personliga kontakter, nån att ringa när det känns djävligt och få ett personligt skyddsnät som kan fånga dig när det behövs.

Fortsätt skriv här för det hjälper mycket mer än man kan tro, både för dig själv och för andra som är på väg att ta samma beslut som du.

Kram !!

Tack Viktoria,

Jag kände att när jag lät det falla så kändes det som att det var ingen idé att hålla tillbaka. Bestämde mig för att köra All in... Än så länge (14 små dagar) har det gått bra. Men idag var en tung dag... kände mig ensam när jag insåg att jag inte visste vad jag skulle göra en lördagkväll när jag gjort klart min att göra lista redan vid 15 snåret.

Tack för peppen!
Jag har faktiskt fått kontakt med en som faktiskt redan går. Känns SÅ mycket enklare. Vi bollar lite tankar nu.
Och så går jag ju in här och ser vad ni skriver om.
Må detta gå min väg nu.

Tack Cyanthiina för att jag fick ta del av din historia! Så himla strongt att berätta på jobbet. Här är en alldeles förträfflig plats att vara på, skriva och läsa om andra. Igenkänningen är stor. Ensam är inte stark, här finns flera i samma båt. Så välkommen vännen.

Idag har mina tankar rört sig kring min kommande födelsedag och firandet som hör i hop med densamma. Hur ska bjudningen se ut? Hur vill jag ha det med alkoholintaget? Andras alltså. Kommer det att bli konstigt för min man eftersom hans nykterhet är nyare än min och ännu inte självklar på samma sätt.

Även detta har rört sig i mina tankar under veckan. Detta med den sk "påtvingade" nykterheten (en användare påminde mig).
Alltså, man kan ju välja att se det så - som att den i vårt fall är påtvingad min man av mig. Eftersom han med all säkerhet inte valt den vägen utan min påverkan.
Fast jag känner inte så, att jag tvingat honom. Jag har däremot fattat beslutet för min egen del. Jag, som nu efter lång kamp själv är nykter kommer inte att leva tillsammans med, eller i närheten av, någon som har alkoholproblem eller ens dricker sig märkbart berusad.
Ultimatum? Tja, kanske. Fast det har aldrig varit menat som ett hot från min sida, bara en delgivning om hur jag beslutat mig för att leva - jag har inget annat val känns det som. Och med tillägget att jag har en innerlig önskan om att vi fortsätter vårt gemensamma liv.
Påtvingat? Nej, jag vägrar ta på mig ansvaret för någon annans val, han var fri att fortsätta tuta på. Bara utan mig då. Jag har varit tydlig med förutsättningarna den här gången så att säga. Men visst ser jag en moloken min vid något tillfälle. Och visst är jag på det klara med att han inte hade valt nykterheten om han inte behövt. Men kan det få bara vara okej så? Är det något så konstigt och fel med det? Vi är ju tvungna att förändra, lära om och kompromissa på en massa olika vis både i våra nära relationer och i samhället i övrigt genom hela livet, inte är det alltid till vår stora förnöjsamhet. So what?! Är det livsviktigt att båda jublar över beslutet, eller kan man få det att funka ändå? Jag tror faktiskt det.
Visst, i den bästa av världar vill båda i ett par samma saker, av samma anledningar, samtidigt. Alltid. I den bästa av världar...
I min värld är det helt okej att han "gått med på" att vara nykter, han verkar tydligen ändå tycka att det är värt uppoffringen eftersom han valt att stanna kvar. Jag har faktiskt också offrat för kärleken, vad går jag inte in på här, men det är så lekens regler är...
Kanske går det att förstå vad jag vill få fram här, kanske inte alls? John Blund står vid sängkanten så lite suddiga är tankarna.
Sov Gott mina fina medkämpar♥

Tack, jag hoppas att det blir bra.

Hej Grodan,

Jag är helt grön här på detta forum, faktiskt det enda forumet jag skrivit på om detta någon gång. Jag har läst igenom dina inlägg och tänker på dig här ikväll. Jag har skrivit så mycket just nu den sista timmen så mina ord är nästan slut förutom några stycken; värme, kärlek och hopp till dig lilla Groda!

Varma tankar
Cyanthiina

Åh vad bra gjort av dig! Starkt och modigt att säga nej och stopp! Inte acceptera. Håll fast vid din ståndpunkt, vad som än händer, så kan du och lillpigan känna er lugna. Varm kram♥

Åh grodan, jag känner så väl igen den känslan, att det inte alltid är någon drömtillvaro att plötsligt vara nykter på heltid. Vad tusan gör människor som inte är på pickalurven så fort det vankas ledighet, tänkte jag?? Har dom så här tråkigt verkligen?? Jag gick och lade mig vid 21 fredag, lördag den första tiden, bara för att det helt enkelt skulle bli en ny dag fortare. Kändes knappt värt att vara vaken en fredagkväll ens. Men våga lita på att det ger sig, för det gör det ju. Allt liksom återgår ju till någon form av normaltillstånd efter en längre nykter tid, alltså normalt som i hur vi faktiskt upplevt tillvaron för alkoholens inträde i våra liv. Då var mycket annat lustfyllt och njutbart och roligt.
Man måste bara hålla ut helt enkelt. Bita ihop och låta dagarna gå. Tid - det är det som är i alla fall den första nykeln tror jag. Sen är det bara resten kvar;-)
Tycker du är en väldigt duktig Groda! Kram på dig/Victoria

Tack snälla för att du tog dig tid att svara. Jag ångrade mig att jag lät henne gå med honom, men allt har gått bra. Hon var glad när jag hämtade henne o han verkade bra. De hade varit ute i parken nästan hela tiden, om man ska tro honom. Nu har jag ringt honom och bad honom att inte dricka när han ska hämta henne. Han började med att han bara drack några öl till matchen igår o att jag typ gör stor sak av det. Sen sa jag att det inte var första gången som jag kände att han luktade alkohol, då bad han om ursäkt och sa att jag har rätt. Han sa själv att det inte var bra och att han ångrar sig. Nu låter jag det vara, men han kommer aldrig att få med sig henne igen om jag känner av lukten. Nu är bara dilemma att han kan "fixa till sig" innan han kommer, men jag hoppas att det inte blir så. Utan att han vill vara nykter med sin dotter.
Tack tack tack igen

Skönt att höra att du är så bestämd. Du kanske skulle byta nick till ska.inte? Samtidigt är det skönt att höra att jag inte är ensam om att vara så vinglig som jag är även om det är sorgligt på samma gång. Avundas dem som uppnått stabilitet i sina beslut. Men, men en dag i taget så kanske jag också blir en av dem. Vad som känns underbart denna gång är att jag aldrig mer behöver känna mig präktig, det har jag bevisat att jag inte är. Ett konstigt problem kanske, men som äldst i syskon skaran till en dubbel uppsättning alkoholgener har inte så litet syster duktig spökat i mitt liv. För mig är det helt ovant och helt nytt att jag är kvar här trots att jag visat mig så svag.

Folk får tänka vad dom vill, det här är faktiskt den här jag är. Att börja visa sig på en anonym site inför människor som är likaledes anonyma är kanske ingenting, men för mig är det en viktig början på något annat- tror jag.

Kramar

Grodan

Tack..ensamheten är annars så hemsk..

Allt väl denna dag åtta. Dottern kommer på måndag. Jag kommer att vara nykter fram till dess. Det känns bara bra. Men, är det inte knäppt jag har plötsligt fått en vansinnig längtan att ta en charterresa till solen. Vet precis vad det handlar om. Trollet fick mig till och med att börja surfa på sådana resor. Det blir dock ingen sådan resa förrän jag är med och hunnit tänka igenom det noga.

Är för närvarande fullt nedgrävd i ett arbete som måste vara slutfört inom ett par veckor. Normal brukar jag för att överhuvudtaget kunna slappna av dricka ett gäng med öl, vilket naturligtvis påverkade min arbetskapacitet nästa dag. Nu har jag låtit bli ölen i åtta dagar och istället för öl har jag konsumerat enorma mängder av deckare och olika kriminalserien via web-tv. Detta är inte det liv jag drömmer om, men just nu är det det bästa som går att få. När den här perioden är över kommer jag nog att vara deckarvaccinerad för alltid.

Cyberkramar till er alla

Grodan på spåret