Senaste kommentarerna i forumet

@Sargad Vad bra att han slutat , tog han hjälp? Ja det verkar som att han vill ha en förändring men jag tror att det kommer bli en tung resa framåt. Han är väldigt distanserad just nu och säger bara att han mår bra när jag frågar honom, men jag ser ju att han inte gör det. Han svarar mest bara på tilltal just nu. Jag antar att jag bara får låta honom vara ett par dagar och ta upp samtalet igen och se vad han kommit fram till.. terapi hade nog varit det allra bästa

@Dan_Måne, jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Dels detta om att du är ett skilsmässobarn och saknaden av din biologiska far under uppväxten. Dels om den bristande kontakten med din 30-åriga son som delvis växt upp med din nya kvinna, i mitt fall var det att jag växte upp med min mors nya man.

Jag hade länge en frostig relation till honom, men den har mjuknat och blivit riktigt varm med tiden efter öppenhjärtiga samtal. Alltid haft en bra relation till min mor. Vart jag vill komma med detta är att en ny partner kan ha svårt att helt ta till sig "barn som kommer på köpet", och att denna känslomässiga distans mycket väl kan spilla över på relationen till den biologiska föräldern även om det inte gjorde det i mitt fall. Eventuellt kan detta ha relevans för det du hamnat i, en känsla av distans till din son.

Om jag nu sätter mig in i rollen av din son och efter vad jag vet om min biologiska far, mycket framgångsrik affärsman med alla yttre attribut på "success" i sitt nya liv:

Jag tror min far hade så dåligt samvete under alltför lång tid att han aldrig lagt två strån i kors för mig, att det aldrig blev av att vi kunde etablera kontakt igen när jag kom upp i vuxen ålder. Jag gjorde ett försök att ta kontakt sent i hans liv men han gick omedelbart in i någon slags försvarsposition, helt ogenomträngliga lager av skuldkänslor från hans sida gjorde att det aldrig blev något mer.

Detta är tråkigt men jag måste bara acceptera faktum och gå vidare med mitt liv, mina barn och barnbarn.

Jag vill inte tala om för någon vad de ska eller bör göra, men jag har förlåtit honom sedan länge trots att vi aldrig kunde prata om något betydelsefullt vid den korta kontakten jag hade med honom via telefon sent i livet. Genom att förlåta honom i mitt sinne skapar jag kraft för mig och min klan. Visst önskar jag att jag eller han kunde tagit kontakt när jag var 30, det hade gett mycket bättre förutsättningar för en bra fortsättning men så blev det inte.

Min lärdom av detta är att inte låta känslor och beteenden permanentas; endera parten eller båda kan ha rädslor, besvikelser, farhågor att bli avvisad, skuldkänslor som gör att man undviker kontakt men någon måste ta sig i kragen och övervinna dessa för att börja tina upp en relation som av olika skäl hamnat på paus. Som vi ser så finns mönster som upprepar sig över generationer, någonstans måste någon bryta dessa genom aktivt initiativ.

Jag tror du har mycket goda förutsättningar att ta steg här och nu med en stark intension att skapa en varm relation till din son. Så småningom kan det öppna upp för att kunna tala öppet och ärligt om vad som tynger dig i hur du var som ung far och få reda på mer om hur han tänker/tänkte kring detta. Jag tror ni båda måste vara beredda på att bli genuint överraskade, man har en tendens att göra hönor av fjädrar i sitt grubblande.

Varmt lycka till!

Jag känner igen mig till viss del, speciellt känslorna av hopplöshet och att inte vilja vara kvar i förhållandet om missbruket fortsätter. Jag har en make som tills helt nyligen har skåpsupit i åratal. Din sambo har dock självinsikt till vad som är grundorsaken till missbruket och det är början till förändring. Om hen verkligen vill. Samtal för större självinsikt behövs för hens del. Stöd och terapi? Styrkekramar!

Dags för en incheckning 😀 följer forumet varje dag och fyller i alkoholdagboken. Som tur är det den enda fylleriövning jag gör nu för tiden. Livet är sååå mkt bättre utan A. Ibland får jag tankar på A, men det går lätt att vifta bort dom. Har nog blivit bättre på att komma ihåg hur det blir om jag dricker. Blir ju skit och fel. Det som hjälper är att fokusera på en hälsosam livsstil med träning och bra mat. Sen har jag fått en sötsug tidvis som är nytt för mig, men vad säger man? Summan av alla laster är konstant...😉. Den lasten kan jag lätt leva med!
Ser alla nya som kommer in i forumet och gamla som försvinner ur... kämpa alla vänner. Vi är inte ensamma i det här. Skiten borde faktiskt förbjudas tycker jag!

@Andrahalvlek wrote:" Berätta för dem hur du tänker och känner, säg förlåt. Prata med dem om alkohol och droger, och att ärftligheten är stor."

Jag har ett barn som är 30. Han dricker väldigt sällan. Vi har inte så bra kontakt och det är en av de saker som jag har mått och mår skit för. Jag var väldigt ung när han föddes, så här i efterhand tycker jag nog att jag var ett barn själv trots att jag var 22. Hans mamma fanns av olika anledningar inte i hans liv så han har bott med mig och den nya kvinnan jag träffade och som jag sedan gifte mig med.
Om jag fick gå tillbaka i tiden så är det mycket jag skulle göra annorlunda och jag känner ett sådant oerhört förakt för mitt yngre jag för hur jag resonerade då.

Jag är själv ett skilsmässobarn och även om jag hade en styvfar så saknade jag min riktiga far under hela uppväxten.
Han hade en fin yta utåt. Respekterad, fint jobb, fin fru och mycket pengar.
I själva verket var han ett fyllo som bedrog sin fru hela tiden. Hade det inte varit för hans fru hade han slutat på bänken det är jag övertygad om.
Jag lovade mig själv att aldrig bli som honom. Vi hade rätt bra kontakt ett tag men jag bröt den när jag insåg att han var totalt ointresserad av sina barnbarn och varken visste hur gamla dom var eller ens vad alla hette.

Nu är han död sedan några år. Vi återfick aldrig kontakten riktigt och mot slutet var han så sjuk så vi fick aldrig chansen att prata ut på riktigt som jag sa till mig själv att jag skulle göra.
Det tynger mig också. Man slutar ju aldrig älska och sakna sina föräldrar tror jag även om det kanske aldrig varit så bra alltid.

Du har gett mig en del att fundera på och tack för att du bryr dig!

@vår2022 @JHL
Hej vänner ❤️ Det är strålande med mig - startar morgonen på hotell med en wee biscuit 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿
Maken fick extra ledigt och vi bestämde oss väldigt spontant för att dra tidigare till Skottland. Extra ledigt pga jobbat satan och nu mer eller mindre tvingade jag iväg honom för att han inte ska KUNNA jobba 😅😂. Sagt & gjort - vi flög iväg och har nu betat av en del av norra Skottland i camper van 🚐. Helt utan att bry oss om wifi eller annat hade min telefon tom laddat ur! När hände det sist liksom? 😅
Men idag vaknade jag i en skön hotellsäng i Aberdeen och vi ska rulla ner mot Dundee for att landa i Edinburgh imorgon och då ha en hel veckas semester kvar! Härligt va?!

Vädret har varit väldigt september med klar luft men också värme och lite regn men helt fantastiskt. Maken har provat sig genom en del whiskey och öl medan jag haft svårt att hitta alkoholfritt så då struntar jag i det en stund och håller mig till sodavatten 💦. Det finns en öl som heter "Days" som är 0% men alltså vilket blask 🫣. Fler äventyr väntar - ska ta en påtår och läsa ikapp lite sedan ska vi bege oss ut i den annalkande solen som bryter igenom molnen här över byn. Må så gott ❤️🩵

Känner att jag bara vill skriva av mig. Kanske någon kan relatera. Min sambo sedan 13 år har alltid varit glad i alkohol och jag har i många år haft en magkänsla att något inte helt stämmer med honom, men inte förstått vad. Han är en rolig, snäll och välfungerande person, bra med barnen och sköter om hushållet. Men ofta är han väldigt låg, innesluten och irriterad. Jag upptäckte för några år sedan en stor gömma av tomma vinflaskor/spritflaskor. Han sover ofta på soffan, har svårt att komma upp på morgonen och har oftast en dålig andedräkt. Vi har pratat mycket om att han verkar ha ett problem med alkohol och han har berättat att dricker när han mår dåligt/tycker illa om sig själv. Han har lovat att sluta smyga men jag har vid flera tillfällen hittat tomma flaskor i garderoben eller väska. Hans kropp mår inte bra och för kanske 6-8 månader sedan fick han konstiga domningar i foten och vaden. Han blev orolig och kollade upp det men fann inget fel. Det försvann efter nån vecka. Han blir också riktigt sjuk ganska ofta. Influensa, förkylningar, bältros. Jag har läst att alkoholen kan göra detta. Han påstår att han inte har ett stort problem och när jag säger att han ofta är trött, sliten och irriterad säger han att det är ju du med. Jag kämpar men jag känner att jag glidit ifrån honom emotionellt. Jag har kämpat med att lita på honom och sluta leta efter bevis men när magkänslan säger åt mig att nåt inte stämmer så hittar jag alltid nåt. Nu har vi haft ett prat igen och jag har förklarat hur det påverkar mig och att jag inte kommer kunna leva med honom om detta fortsätter. Han säger att han vill ha förändring men inte vad han tänker göra. Han är nu väldigt innesluten och allt känns bara jobbigt.. vi sa att vi ska prata om detta igen om några dagar så han får tid att smälta allt och komma med förslag på hur han ska gå vidare.
Är bara så uppgiven 💔

PS. Jag lovar dig att känslostormarna lugnar ner sig med tiden. Tålamod.

@Dan_Måne En sak till. Tidigare har vi hällt alkohol på alla våra känslor. Som nyktra behöver vi lära oss hantera dem på annat sätt. Ilska, frustration, skam men också glädje, stolthet och förnöjsamhet. Generellt behöver alla känslor bli sedda, tagna på allvar. Stanna i stunden, begrunda, acceptera. Sen kan de komma tillbaka då och då, men lite mindre starka för varje gång. Det är som med sorg - i början är den drabbande, nästan fysisk, sen lugnar den ner sig i intensitet, men försvinner aldrig riktigt helt. Man lär sig leva med den som en följeslagare, påminns inte dagligen längre.

Det dåliga samvetet gentemot dina barn kan du göra något åt - fråga dem vad de vill göra med dig. Nu idag, och även framåt. Berätta för dem hur du tänker och känner, säg förlåt. Prata med dem om alkohol och droger, och att ärftligheten är stor.

Kram 🐘

@Dan_Måne Grattis till 50 nyktra dagar! 🥳🥳🥳🥳 Du jobbar på jättebra, fortsätt så.

Kram 🐘

Idag är det 50 dagar och 7 veckor som nykter.

Kan inte komma ihåg om jag någonsin i vuxen ålder varit det?
Känner mig rätt stolt över det även om en "normaldrickare" nog skulle rycka på axlarna och knappast kalla det en bedrift.

Men men. Huvudsaken är ju att man gör sig själv stolt och idag så klappar jag mig själv på bröstet lite extra.

Lite saker som jag upptäckt är lite annorlunda.

- Pengar.
Det går inte alls lika mycket pengar. I somras gick det en back 50 cl öl i veckan - minst och andra sliskiga alkoholdrycker. Bara det man drack hemma och eftersom man är som en zombie och är trött och likgiltig så blir det mer eller mindre alltid färdiglagad eller hämtmat.

Dyrt och onyttigt. Jag har ett par tusenlappar mer över än vanligt trots att jag inte tycker jag direkt snålat.

Ork. Helgerna blir dubbelt så långa och man kan nästan bli förvånad hur mycket man får gjort och hur pass mycket enklare det känns att kliva upp till jobbet på Måndag morgon.

Självkänsla:
Känner mig mindre och mindre som en loser. Jag kan också liksom.

Sen finns det även inte så positiva känslor såklart.
Känner en väldig sorg över många saker i mitt liv. Saker jag gjort och inte gjort. Saker man prioriterat bort. Saker jag skäms för som jag aldrig kan ta bort.
Det har känts lättare efter en öl eller två.
Det saknar jag väldigt mycket varje helg. Att man kan fly bort från dom här känslorna. Nu ligger dom utanpå. Jag vet inte vad jag ska göra av alla dom här känslorna. Jag kan bli gråtfärdig helt plötsligt. Jag kan titta på nåt av mina barn och känna en sådan kärlek och stolthet.
Självförakt för att jag prioriterat vara hemma och druckit mig full då jag kunnat hitta på saker med dom istället. Känslorna kväver mig och nu kan jag inte gömma mig.

Torsdag idag. Snart helg igen. Det är en annan sak som blir bättre iallafall.
Det blir helg och jag kan faktiskt se fram mot den litegrann utan att vara skräckslagen för all tid jag måste hantera.

Jag har faktiskt köpt ett par nya hörlurar till mig själv i present. Det tycker jag att jag är värd! :)

Jag läser och hejar på i många trådar även om jag kanske inte skriver så mycket. Jag ska försöka bli bättre på det!

Ha en fin Torsdag alla ni som kämpar med era egna demoner!

@Molnet För mig var det viktigt att förlåta, både min mamma och min pappa, och även mina barns pappa och senare den alkoholiserade ex-sambon. Alla fyra har skapat stora sår i mig, på olika sätt.

Genom att dels fundera mycket över vad som hände, och dels inifrån och ut faktiskt förlåta dem, så har jag lastat av stora tyngder och kan gå vidare betydligt lättare. De fyra vet inte ens om att jag har förlåtit dem, det har jag gjort enbart för min egen skull.

Precis som om jag har tagit lilla jag i handen, beskådat eländet, förklarat att det är fel att bete sig som de gjorde, och sen har jag förlåtit dem och stängt dörren. Till slut. Det som hände då kan inte längre påverka mig i nutid. Och det är fan inte lätt, allra helst inte om man har en fortsatt relation i någon form, som med min mamma. Men det är så värt jobbet!

Mina barns pappa är oerhört långsint. Han ältar oförrätter. Nu vid 60+ blir han mer och mer bitter, har svinsvårt att gå vidare. Och det är han som mår allra sämst. Det är ledsamt att se, och ingenting jag gör kan påverka det. Han måste göra jobbet.

Kram 🐘

@zalkin Tack för din reflektion❤️. Ja, det går verkligen att ta sig ur alkoskiten! Jag känner mig själsligt som samma person med ganska god självkännedom, men alkoholen satte mig i status quo, situationen var konstant, stampade på samma plats, alkoskiten ackumulerad, lagrades på hög och rörde sig inte framåt. Det kändes hopplöst för vinet var ju det som skingrade ångesten och oron en kort stund och det är det paradoxala, det var ju alkoholen som orsakade stoppet och högen! Läste här på AH om de som gått före mig och som kommit ur och det motiverade mig till att det kanske går trots allt att bli fri! Och det gör det ju! När ”fönstret öppnas” måste man bara köra på och ta chansen!

Så det är bra att läsa om de som gått före och nu är även du en av dem! Så fortsätt att berätta och skriv om din resa så andra kan bli inspirerade och fortsätt stötta som du gör! Kram❤️

@prinsessa Jo lite så är det, men det skulle vara gott att stå över helt några dagar. Men min plan nu, som förhoppningsvis skall fungera är att fasa ut sakta men säkert. Jag är noga med att fylla i alkohol kalendern utan fusk ☝️Regn idag så det blir ingen öl på altanen efter jobbet i alla fall 👍

@vår2022 Det är fint att reflektera kring innebörden av det du skriver nu...
Att du varit djupt nere i alkoskiten. På den tiden var du sannolikt så upptagen av din egen problematik att du inte kunde vara till hjälp för ngn annan. Men du tog dig ur, blev fri och idag har du hur mycket som helst att ge av dig själv, av din berättelse, som ett levande bevis på att livet successivt får en helt ny mening och innebörd när vi lämnat alkoskiten. Därför är det särskilt viktig för oss att läsa vad de som gått före i forumet skriver, läsa vad nykterheten inneburit.
Med andra ord, ta alltid rygg på de som gått före!

Lite pepp & tips på vägen mot en hållbar nykterhet kommer här:Hur lyckas man?
Sätt tydliga mål: Skriv ner varför du vill sluta med alkohol och vad du hoppas uppnå.
Hitta alternativ: Ersätt alkoholen med hälsosamma drycker som te, bubbelvatten eller alkoholfria alternativ.
Hitta en vän & / skriv & läs ofta på AH:Att göra detta tillsammans med andra ökar motivationen. Skriv ner hur du mår
Fokusera på andra vanor: Kombinera utmaningen med regelbunden motion och bra matvanor för att maximera effekten.
Var beredd på suget: Det är naturligt att uppleva sug, men med ett tydligt "varför" blir det lättare att mota bort det och hitta andra sätt att distrahera sig själv.Gör ett löfte på morgonen om att idag ska jag vara nykter & håll det löftet till dig själv.Med dessa ord säger jag godnatt!

@eling .Toppen.Fortsätt att fokusera på dem!

@S.E.M @Rule74 .Heja heja så bra jobbat.Nu är ni på rätt väg.Påminn er ofta om alla vinster ni får uppleva tack vare att ni avstår A.Ni beskriver redan befrielsen över att slippa känna sig bakfull.Bättre sömn.Prommisar med hundar i skogen.Myskväll med god mat & sällskapsspel med familjen.Slippa ångest & att redan känna sig piggare.Stora vinster på så kort tid.Heja heja!!!

@Molnet ❤️ jag försöker fånga känslorna som är bra.

@vår2022 .Ja acceptans är väl det jag måste jobba på då.Självmedkänsla???När någon utsatt mig för ett svek?Du får ursäkta mig men jag förstår inte hur du menar.Jag är väl medveten om hur detta har påverkat mig & hur det känns i kropp & själ.Kanske förstår bättre när jag klickat på länken.Vet att du vill ge ditt stöd men jag får liksom inte ihop det hela i min skalle😩Kanske klarnar imorgon.😉🌺.Ska gå in & läsa noga i länken imorgon.Vill ju få bort detta skav.

@aeromagnus Skönt. Bra jobbat!

Kram 🐘

@Molnet Tänker kring det du säger att hänt har hänt & lögnen, sveket är fortfarande just det. Då kanske det mest handlar om träna på acceptans och självmedkänsla. Att man är i kontakt med kropp, känslor och behov. Att stanna upp och bli medveten om vad som händer inom mig , vad jag känner i situationen. Då kan man känna mer trygghet i sig själv och vara sin egna stöttande mentor.

Psykologen och författaren Sofia Viotti har sammanställt en pdf som handlar om compassionfokuserad terapi (CTF) där hon skriver om självmedkänsla mm, om du vill veta mer om CFT.
https://files.builder.misssite.com/3c/e8/3ce8f04a-1376-492c-b743-a3ed2d…

Ha det gott!❤️

Återfall nej det har jag inte tid med 😀😀. Jag har inte ens tänkt tanken. Jag klarar inte fysiskt av att supa. Sedan vill jag inte dricka, känner absolut inget behov av det. Går ju på AA varje vecka. Pluggar ju nu också och driver min ekonomiblogg så jag är där jag vill vara.

@eling .Härligt.Njut av känslan av att du mår bra & att det känns bra att vända nytt blad varje dag!Fint!

Idag har jag trappat ner snusandet ytterligare ett snäpp: Max sex prillor per dag - två på fm, två på em och två på kvällen. Har ställt larm i mobilen 🤣 Jag har fan larm på allt jag vill komma ihåg. Tanken är också att jag helst inte ska tänka på snus mellan de sex larmen.

Jag märker lite abstinens. Lite huvudvärk, lite ”tomhet” och trötthet, och när jag väl tar en snus susar det till lite i skallen. Nu ska jag ligga kvar på den här nivån tills jag känner mig hundra procent bekväm med den.

För bara några veckor sedan hade jag snus i truten nonstop. Nu är jag utan snus fler timmar än jag har snus i munnen. Inte så konstigt att det känns ”tomt”, både rent praktiskt och mentalt.

Inte outhärdligt på något sätt, jag hänger i. Sex prillor per dag jämfört med 15-20 per dag tidigare är en rejäl minskning. Förhoppningsvis påverkar det mitt blodtryck positivt också.

Kram 🐘