Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda_ Halloj! Tänk att det finns två Amandor här? Ganska otippat, eller hur?
Vill bara gratta dig till 100 dagar. Bra jobbat!
Och det blir bara bättre och lättare ju mer tiden går.
Själv har jag varit nykter 2 år och fem månader nu. Mitt bästa beslut!
♥️🌸☺️

@Sommarsol_2023 jag tänker precis som Åsa skriver att det är bra att sätta upp delmål. Så att allt inte känns så oöverstigligt. Jag separerade förra sommaren och vi har tagit det i etapper. Vi gjorde så att jag hyrde en lägenhet i andra hand där jag och tonårsdottern bodde en period medan vi gjorde värdering av huset, pratade med banken, ansökte om skilsmässa mm. Om man har möjlighet att ha två bonden under en kortare period så kan det göra att det blir lättare att få distans till allt och tänka klarare.
Vi hade tänkt att det skulle ta ett år men det gick snabbare. Hoppas ni hittar ett sätt som fungerar bra för er. Lycka till!

@Andrahalvlek Tack för pepp👍

@Higgins Bra jobbat! Fokusera på alla fördelar med nykterheten så blir de fler och fler med tiden. Tröttheten är helt normal, den obefintliga sömnen likaså. Sov när du kan, tids nog blir den bättre.

Kram 🐘

Ja då var första veckan som nykter avklarad Vad har då hänt jo det värsta av abstinensen har väl försvunnit märker att jag mår bättre för varje dag som går har inte haft något sug det tycker jag nog är lite konstigt men men Är fruktansvärt trött det förmodar jag delvis beror på att sömnen är nästintill obefintlig sover någon timma vaknar är uppe ett par timmar lägger mig o sover någon timma så är det ingen sammanhängande sömn Hörde av någon att det tar 14 dagar innan man får tillbaka en bättre sömn vi får se vad som händer Positivt är att jag fått tillbaka matlusten Detta skriver jag enbart för att jag skall kunna titta tillbaka på mig själv o se utvecklingen av min nykterhet Blickar fram mot vecka två Ha det bra alla som kämpar för ett nyktert liv

Kan det hjälpa att bryta ner processen till delmål? Det kan göra det lite mer hanterligt. T.ex. att inom tre månader ska vi ha tagit in en mäklare som gör en värdering av huset, efter det nlitar vi besiktningsman som ordnar besiktningsprotokollet, sen fattar vi beslut om att fotografera och lägga upp objektet som kommande försäljning på mäklarens egen sida, efter det bestämmer vi när vi ska sälja och beslutar om visningsdatum. Då får ni en lista som ska bockas av och det kan kännas lite mer hanterbart.

@NeverlastingDream hur har det gått för dig?
Förstår att det är jättetufft, men vilket mod av er att genomföra en intervention! Har du funderat på vad du skulle vilja se för reaktion nu, när det har gått en tid? Har ni funderat på att söka samtalsstöd i familjen? Medberoende är tufft för alla, inte bara den sjuke, och alla kan behöva prata med någon. Jag tror också det kan vara hjälpsamt för dig, och er, att tänka att er pappa kanske inte har kvar förmågan att göra kloka val, och välja familjen. Beroende är starka saker och det kan göra att den sjuke helt enkelt inte förmår göra andra val än att alkoholen ska gå först. Jag säger detta i all välmening. Hans beslut att dricka har inget med er att göra. Han är sjuk.
Skickar dig styrka ❤️

Hejsan! @Molnet det var trevligt att du tittade in här en sväng. Ja, värme och solsken i måttliga doser är nog mera min melodi numera. Det var helt perfekt en stund, men sedan satte solen igång att skina igen, värmen gjorde en riktigt stark repris alltså, och kör tydligen på ett tag till. Kanske något lägre temperatur i skuggan, och något bättre luftfuktighet, men runt 35 grader i solen på balkongen har det varit länge idag. Temperaturen börjar väl sjunka lite nu. Men mera moln för lite svalka lagom för promenad och sånt behövs alltså.

För har varit så stressad att gå ut och vara duktig för att lyckas bada nånstans. Men samtidigt varit alldeles för trött och slut för nån utflykt i värmen. Det är lite deprimerande när man vill, men inte orkar att göra sånt som man gillar. Men om nån timme är det väl lite svalare på balkongen igen och då kan man ju sitta där igen en stund och äta en glass, kanske kommer man även senare ut med en soppåse också som legat på och stressat i tanken.

Man får anpassa sina stordåd efter dagsform. Sånt tänkte man ju inte så mycket på när man körde med konstgjord andning på flaska från bolaget. Men nåt besök till detta luriga ställe blev det då inte idag heller. Så man kan då vara lugn att det inte blir nån dikeskörning vare sig idag eller i morgon. Man får ta en dag och stund i taget. Får då vara tacksam att man inte hade alkohol stående i huset för då hade man nog korkat upp av bara farten när man kände sig som värst dyster och orkeslös för nån timme sedan.

Ha en fin kväll kompis!

Jag har hittills mest läst på forumet och ibland lämnat en kommentar eller två men här kommer mitt första egna inlägg.
Jag är medberoende till min man och vi har barn. Min man har nog alltid haft ett beroendebeteende men varit ”hanterbart” fram tills för ett par år sedan. Då drickandet bara har ökat.
Han de senaste åren; kört rattfull, blivit av med körkortet, hotat med att ta sitt liv, skyllt drickandet på mig, gjort så att vi har fått två orosanmälningar. Ja det är bara lite av toppen på isberget.
Han försöker idag att hålla sig nykter. Men jag har insett att jag inte vill leva med honom längre det har tagit alldeles för mycket på mig. Jag har tynat bort och finns inte kvar. Bara spillror av mig.
Vi har kommit överens om att separera och vi har kommit överens om att det ska få ta lite tid.
Men frågan är hur mycket tid det får ta?
Så mycket som snurrar i huvudet när en separation är ett faktum. Barnen! Hur ska det gå för dem, kan han hålla sig nykter när barnen ska vara hos honom?

Sen kommer vi till att prata om försäljning av hus. Vilket inte har landat så bra. Han vill inte sälja än utan vill vänta minst ett till två år! För att vi köpte lite dyrt och kommer inte att få igen pengarna som det ser ut idag.
Ska läggas till att han är sjukligt snål.
Jag klarar inte två år till. Jag bryr mig inte om att förlora pengar vill bara ut ur detta rädda mig och barnen. Men vi måste sälja för att få till en separation.

Ja@TappadIgen det ska jag fundera på. Som många andra här jag under många år vetat om att mitt drickande inte varit sunt. Har hållit upp i perioder och känt att jag mått mycket bättre då. I maj drack jag mer och mer, fick ingen bra effekt av alkoholen hur mycket jag än hällde i mig. Jag fick märkliga fysiska effekter, domnade i kroppen, pirr i musklerna. Nästan ingen bakfylla fast jag drack ansenliga mängder. Allt kändes bakvänt. Kanske ett sätt för kroppen att säga att "nu räcker det". Det var kanske dags att prova något nytt.

@TappadIgen .Tack!😀👍💯

Gummiplanen! Inte plantagen 🤣

@TappadIgen Hoppsan, då får jag vara uppmärksam. Det finns grader i he… och det här är inte lika illa som när jag vurpade första och enda gången som jag skulle spela padel. Insiktitivt försökte jag glida mot bollen, som man gör på squashplanens parkett. Men här på en gummiplantage tog det det tvärstopp och jag föll som en fura. På revbenen.

Min motspelare tyckte att jag ramlade så snyggt att han trodde att jag tränade judo 🤣 Själv höll jag på att dö - både av skam och smärta. Så det blir nog som yngsta dottern brukar säga så fort någon slagit sig: ”Det går över”. Just det uttrycket har hon själv fått höra hela uppväxten ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Usch då! Behöver du hjälp med något? Kanske inte just med att ta på dig BHn :o men något annat? Jag slog i revbenen för cirka 20 år sedan när jag skojbråkade med någon. Då bodde jag inte i Sverige, men det blev först lite bättre och sen mycket sämre. Jag hade lyckats få kostokondrit. Det är inte särskilt ofta jag uppsöker läkarvård så det kändes väldigt allvarligt då. Jag minns att jag fick Vioxx utskrivet och det hjälpte sannerligen fort men inte så långt senare slutade man med just det läkemedlet för att det orsakad en del dödsfall.

Såhär nära smällen är det väl just smärta från den du känner men vi får hoppas att det inte leder till någon inflammation.

@Molnet wrote:"Ja tänk så många gånger jag rusat till apoteket röda näsan för att inhandla sprattelvatten för att förändra mitt mående , mina behov & känslor.Funkade det då?Ja men bara en stund.Dagen efter ännu värre & därtill bakfylla,kemisk ångest,skuld & skam.Tror att min nya & noga uträknade modell kommer att fungera bättre.Inte för stunden men på sikt."

Du resonerar mycket klokt, och det bådar gott. Jag brukar säga något i stil med att dricka för att bota ångest är som att ta blancolån för att betala räkningarna. Fungerar det? Jo, men man får betala tillbaka med ränta senare och det är inte hållbart i längden. En mer långsiktig och hållbar strategi måste på plats och ditt funderande gör att du är på god väg att få den på plats. Kör på! Jag tror på dig!

Jag har så ont i mina triceps efter fallet att jag knappt tar mig upp ur badkaret. Knappt kan ta på mig bh-n. Och när jag väl fått den på mig gör den ont mot revbenen. Vilken jävla räddning mina armar gjorde. Mäktigt att kroppen funkar så väl när det väl gäller. Faller rakt platt mot asfalten men hinner få upp armarna och hindra att ansiktet gick i backen. Men just nu är jag ynklig.

Kram 🐘

@Ny dag .Vilken härlig dag & helg du har framför dig.Låter superhärligt som en riktig sommardröm.Det är du så väl värd.Vet hur jobbigt det är att kasta sig upp i sadeln igen efter en dikeskörning.Så starkt jobbat av dig.Likaså att välja a-fritt när andra väljer att dricka vin.Det är inte heller alltid så lätt.Och vilken fin komplimang av din vän som dessutom motiverades att dricka a-fritt.Hen tog rygg på dig & ville få det du har.Så roligt att läsa.Behåll de orden & den händelsen som ytterligare motivation att hålla dig på den nyktra stigen.Må så gott!👏🌻👍🎶

@Flarran .Vad härligt att du stod emot värmeböljans utmaningar & frestelser.Skönt att det är lite mindre hett ute nu.Ja ett svalkande dopp/några simtag ute är jättehärligt.Och som du själv skriver.Finns inga måsten i hur man håller sig nykter.Var & en har sin egen väg att vandra.Alla nykterhetsresor ser ju olika ut men mot samma mål:Nykterhet & välmående.Ha det fint på balkongen idag!🕶️👒☀️🌻🎶

@Himmelellerhelvette .Tack!Ja acceptans på att man vissa dagar mår skit är nog ett måste för att uppnå det jag vill.En fysisk & emotionell & hållbar nykterhet.😎🎈🦋

@Ny dag .Tack.Saker blir så tydligt med➡️🤣Ja tänk så många gånger jag rusat till apoteket röda näsan för att inhandla sprattelvatten för att förändra mitt mående , mina behov & känslor.Funkade det då?Ja men bara en stund.Dagen efter ännu värre & därtill bakfylla,kemisk ångest,skuld & skam.Tror att min nya & noga uträknade modell kommer att fungera bättre.Inte för stunden men på sikt.Och ➡️Det är ju dit jag vill komma.Till en hållbar & fysisk & emotionell nykterhet.Inga diken i sikte idag!😀😎

@Silvertärnan Grattis till två månader! Och vad var det som hände egentligen i maj? Det kanske du aldrig får reda på, men det skadar inte att fundera på det och vara tacksam för det. Jag förespråkar också att skriva här på forumet, vilket du ju gör. Ibland tänker jag att man tror att man har koll på hur man ser på saker och ting men sen när man väl skriver ner sina tanka så förstår man dem på en liten annan nivå.

Nu har det varit riktigt hett i över en vecka, 29-30. Idag någon grad svalare. Mycket folk på tomten, plättkalas på liten kobbe, kortspel och fika m rabarberpaj. Yngsta barnbarnet salig över alltihop. Nu har hon sytt en liten påse att ha saker i- stort! Jag har latat mig med mycket gott samvete, för varmt för att göra just någonting mer än hänga i parasollskugga och läsa deckare. Två veckor kvar, små tankar på stan börjar komma. Den där flaskan vin som jag köpte till klasskamratsträffen, den har gått åt till såser o soppor. Ingen dricker. Utom mitt i allt två gäster till min syster- stannade ett dygn, tomma vinflaskor hopade sig och allt mer förvirrade snack framåt kvällen. Håhå.

@vår2022 tack för pepp! 🤩🙂

@hoppfullsambo Jag hoppas att samtalet går/gick bra. Tyvärr är det ju så att förnekelse av sjukdom är ett av symptomen. Det kan bli svårt, som du säger, att hitta ett bra tillfälle. Jag har funderat ganska mycket själv på hur jag skulle kunna hjälpa andra som är i den situation jag var i innan jag slutade. Jag tar mig friheten att kopiera in en text jag skrev kring detta för ett par år sedan i slutet av mitt inlägg här. Jag tror inte att jag har ändrat syn särskilt mycket sedan jag skrev det. På ett sätt tänker jag att någon som vet hur det var skulle kunna vinna mer gehör, men beroende på var man är i sin alkoholism så kan det vara svårt att identifiera sig med någon som var alkoholist och sen slutat. Dels för att man förnekar att man är alkoholist själv och dels för att sluta inte finns på karta. Där finns problem, det kan man nog ändå delvis erkänna åtminstone för sitt inre jag och kanske utåt skulle man kunna säga "Det har blivit för mycket någon gång", men det är ju bara att skärpa sig.

Kanske skulle din sambo var betjänt av att läsa några av resorna som gjorts här inne på forumet? Men han måste nog själv vara lite nyfiken på det och inte göra det för att han måste för att det ska ha effekt.

"En sak jag har funderat på, på sistone, är vilken kontrast det är i hur jag tänker och ser på saker idag mot hur jag gjorde för t.ex. 5 år sedan. Om jag då för 5 år sedan hade kunnat få en glimt av hur mitt liv ser ut idag, så hade jag nog inte trott på det. Min relation till alkoholen var då sådan att det skulle vara otänkbart att jag skulle vara nöjd med att vara nykter. Då trodde jag att det var en paradox att använda både nykter och nöjd i samma mening. Jag hade en relation, till alkohol, trodde jag, som var unik. Visst kunde jag dricka lite för mycket, men det var ju något som jag skulle kunna ordna upp. Jag var ju inte som andra alkoholberoende som hade problem, tänkte jag. När jag fick höra historier om de som hade druckit lite väl mycket under en period som gått och blivit helnyktra tänkte jag att jag har ju inget gemensamt med dessa personer alls. Deras alkoholproblem har varit av en helt annan art än mina, tänkte jag, för jag kan inte relatera alls till det där med att sluta helt.

Nu har jag ju förstått i efterhand att jag inte var särskilt unik utan mina problem var väldigt lika många andras. Visst relativiserade jag genom att kontrastera mitt eget beteende mot andras och på något sätt kunde jag hålla uppe den här fasaden mot mig själv på det viset. När jag gick förbi parkbänks-a-lagarna på väg till systemet kunde jag ju tänka att "Jag är ju inte där". Så kunde jag lista saker som jag visste att andra hade gjort som inte jag hade gjort. Jag jobbar ju och har familj. Så farligt är det ju inte. Och när jag inbillade mig att det inte gick ut över jobbet. Idag känns det konstigt att jag ens har tänkt så. Men samtidigt, hade jag kunnat berätta allt jag vet idag till mig själv för 5 år sedan så hade mitt dåvarande jag förmodligen inte kunnat relatera till det jag säger överhuvudtaget. Det är det som är så konstigt idag. Hur kan jag idag vara så nöjd utan alkohol att jag är med på en afterwork som ensam nykter utan att ens fundera på att ta ett glas?

Kanske är det det som gör att det är så svårt att ge råd också. Jag tänker att om någon som är i en liknande situation som jag var i för fem år sedan läser det här så tänker de nog "Vad är det här för ett UFO? Han hade näppeligen en sådan relation till alkoholen som jag har".

@Onkel F Grattis till 7 månader! Jag vet att du har fått kämpa men det låter på dig som att du har verktygen för att fortsätta på din väg. Jag tror på dig!