Senaste kommentarerna i forumet

@Sture86 Jag är också rätt ny här. Min åsikt är att det inte är gener, utan "mindset". Är helt övertygad om att detta kan man programmera sin hjärna till. Precis som man progarammerade IN beroendet, så kan man programmera BORT det. Men det är min egen åsikt.
Man kan behöva en hel del hjälp, oavsett vad man tänker om varför man hamnat där man är.
Jag har läst " Jag som var så rolig att dricka vin med" och den kan jag rekommendera att du läser eller lyssnar på.
Kram, Solana

@Solana Tack! Ny här, men inser att "generna" hunnit ikapp nu... Jag tar gärna emot tips på hur man tacklar detta.

Idag var alkoholdjävulen svår. Hade ju bestämt att gå ut i dagsljus för att handla mjölk och limpa. Vilket är gjort, men vid avdelningen för läsk och sånt kom ett akut sug efter pilsner. Tankarna gick som så att, nog kan man väl ta sig bara en liten oskyldig pilsner nu när det var så längesen. Känslan och logiken hade verkligen brottningsmatch inom en. Du vet ju att det inte bara blir en öl utan det blir att köra igång som vanligt sade logiken. Känslan kontrade med att, nu när det så smått är lite vår och så i luften, så ska det väl firas alltså – eller hur...

Förhandlingen med mig själv satte igång och alkoholdjävulen lade in en ny växel. Du behöver ju inte köpa 3,5:or det finns ju 2,8:or, och för smakens skull kan du ju även nöja dig med att köpa bara en liten lättöl, det är du väl värd i alla fall. Det var allt en kamp vid läsk-avdelningen idag. Men jag vann matchen till sist. Stoppade ned ett par alkoholfria flaskor med äppelcider i korgen. Är nu imponerad av att jag klarade av att stå emot alkoholdjävulen även denna gång.

Men man kan allt undra hur det kommer att gå när vårsolen sätter igång att skina på allvar framöver. Sommaren blir nog inte lätt att tas med den heller kan jag tro. Men idag gick det då vägen och det är man då tacksam för. Sitter nu här vid köksbordet och pustar ut och dricker en slurk cola och tänker på äventyret som nyss var i matbutiken liksom.

Ha en fin dag!

@Surkärring Det är din tråd du skriver vad du vill och vara ärlig är viktigt! Du är inte ensam om detta alla / de flesta som är här är ju för att man inte kan hantera alkoholen
Ingen big deal du är ju tillbaka i nykterheten starkt ju !!! 🏅

@Andrahalvlek Blir det inte stressigt m larm och to-do-listor? Förmodligen inte för dig eftersom du verkar ta göra vad som krävs av både larm och listor. Jag tänker att det ändå krävs vilja, motivation och ork t att göra det. Risken för mig är att jag skulle nonchalera det hela iaf i den sinnesstämning där jag befinner mig nu.

Kram🤗

@has du är så klok!
En tanke jag har är, att min pappa dog förv1,5 år sedan få började jag läsa en bok.... kroppen håller räkningen den handlar om barndomstrsuman och vad det ställer till med i kropp och psyke. Där började jag riktigt ifrågasätta vårt förhållande och dessa ångest påslag jag ständigt har när han dricker det skapar ju mina känslor från barndomen oxå , jag har aldrig kunnat umgåtts med fulla människor utan att få ångest.

Det kanske är en kombination.. men det är fruktansvärt att bli ledsen precis hela tiden.

Tack för du tar dig tid ❤️

@Blidenjagvillvara77 Jag är också på min nionde dag idag! Precis, jag krigar på. det känns enklare att tacka nej till sig själv med att köpa öl..

Dock idag kände jag mig väldig "bakfull" tung i kroppen. vet ej vad det beroede på dålig sömn(?)..

@Se klart Så gott att du tittade in igen. Jag trodde nog inte att du hade tagit återfall och definitivt inte på ngt sunkigt ställe för vad du skriver om är att du är mycket stabil i din nykterhet fast alkoholismen är en lömsk sjukdom! En del som har skrivit ett tag i "Det vidare livet" och är stabila i sin nykterhet försvinner ju bort efter ett tag. Vi vet aldrig varför hen slutar skriva men hoppas ju alltid att det går bra. Du är den som alltid har skrivit och därför blev jag orolig kanske inte för att jag trodde att du hade börjat dricka igen utan mer för att du skulle blivit sjuk utav kanske utmattning. Så som du beskriver här på forumet är min upplevelse att du har ett intensivt liv där det hela tiden pågår ngt och du ska räcka till för så många före jul tex skrev du listor med allt vad du skulle hinna med. Ja, jag behöver ju inte berätta för dig....jag tänker att du vet själv...fast i och för sig så vet man inte alltid för det är full fart i ekorrhjulet.
Du skriver om att du kanske inte längre vill vara anställd...du nämner att du inte kommer att bli fattigpensionär men du vill inte heller rulla tummarna....Min känsla är återigen utifrån vad du har berättat....att det kommer kanske inte hända...men hur ser du dig själv som pensionär? Vad är viktigast? Jag tänker att hur vi ser våra liv som pensionärer beror mycket på vilket liv vi har levt när vi var yrkessamma. Tänk att så småningom kanske bara bo ute i din stuga, odla växter, plocka svamp, äta croissanter, mysa med dina katter...Skulle det vara ett för lugnt liv eller skulle du kunna njuta? Jag tror att jag själv kommer hamna väldigt nära gränsen till fattigpensionär men så länge vi är två så tänker jag att jag kommer klara det. När jag blir pensionär vill jag öva mig på att trivas i mitt egna sällskap, åka på retreat, bo i en stuga nära havet en natt, bli volontär...det är inte säkert att det kommer att hända jo, att bli volontär tror jag kommer att hända...samt att äta lunch på mysiga ställen ute på naturvänliga restauranger.

Krya på dig! Varm kram!

PS. När hunden flyttade in i somras hade jag larm för att komma ihåg och rasta honom x antal gg/dag. Jag ville inte behöva komma ihåg det, jag påmindes av larmet och då kunde jag släppa det aktivt ur tanken. Likadant när jag skriver ner saker som ska göras. Då står det där. Jag behöver inte aktivt tänka på det just nu. Hundkisspaus-larmet behöver jag inte längre 😊

@Varafrisk Tricket är att börja i liten skala. En god vana i taget, helst sådant som görs varje dag oavsett om det är helg eller vardag. Som att borsta tänderna och äta frukost. Till min hjälp ställer jag larm i mobilen och skriver to-do-listor på ett block som ligger på köksbordet. Ställer larm för allt som måste göras. En period hade jag larm för fmfika, lunch, emfika osv för att inte bli sittande framför jobbskärmen. När en vana sedan sitter kan jag ta bort det larmet.

Kram 🐘

OBS: Det blev ett ”inte” för mycket i sista meningen i första stycket, men du fattar nog poängen.

@Andrahalvlek Jag tänker att det är din styrka det här med att skapa vanor. Jag tänker särskilt på vanor som är viktiga för hälsan och går av sig själv så bra det är!! När är ledig har jag varit väldigt bra på att gå upp äta lite lättare frukost, ta en promenad antingen med hund eller utan, för att komma tillbaka efter en halvtimma en timma och då ta en kopp kaffe och en knäckemacka något som jag har mått väldigt bra av. Tyvärr, så får jag inte riktigt till det som tidigare...mycket pga min trötthet, fastnar i tankar el sociala medier...jag behöver verkligen bryta den ovanan. Du är klok som en bok!

Kram!

@Surkärring Generellt ska man inte ta för lätt på återfall. Av två skäl egentligen. Antingen går det hur bra som helst att dricka några glas en kväll - och då väcks alkoholdjävulen: ”Se, du är nog inte alkis egentligen!” Och då blir ”undantagen” med tiden fler och fler - och sen sitter man på ruta ett igen efter ett halvår-ett år. Och då kan det vara svinsvårt att sluta dricka igen. I värsta fall ger man upp, man tror inte längre på att man inte klarar av att sluta dricka.

Andra skälet är att det kan inspirera andra här på forumet att ”testa”. Och de kanske tillhör dem som går helt bananas och vaknar upp nästa morgon utan kläder och pengar i ett annat land. Efter ”bara” några öl.

Vi vet inte vilken sort vi tillhör innan vi ”testat” att ta ett återfall. För mig är det i alla fall inte värt risken. Plus att jag verkligen sen lång tid tillbaka identifierar mig som en person som inte dricker alkohol. I alla lägen, utan undantag. Jag dricker inte alkohol. Punkt. Den punkten på tillfrisknandets väg är viktigt, och det tar sin tid att jobba fram det tänket.

Kram 🐘

Är hemma från jobbet idag. Är ju mer eller mindre alltid trött men i söndags och igår så knockade tröttheten dessutom min IBS-mage. Ska ha samtal med min rehabkoordinator på torsdag om hon inte har en tid till läkaren då kommer jag inte ge mig förrän jag hon har gett mig en tid före veckans slut, en tid som jag behöver snarast. Min chef ordnade ett trepartssamtal hos företagsläkaren...första tiden 12/4. Men hallå??? Vart är vi på väg?!?! Hur patientsäkert är detta? Hur som helst den här gången tänker jag inte ge mig...man kan ju alltid vända sig till patientnämnden. Den energi som jag har den går åt till att bry mig om min dotter. Många säger till mig "vilken tur att hon har er föräldrar". Ja, men eller hur fast ingen tänker på hur länge ska vi orka. Jag förstår absolut inte att man kan ha så dåligt med uppföljningar med en patient som har varit så svårt sjuk som vår dotter har varit och så som hon mår nu. Man pratar om boendestöd och samtalskontakt men när hon säger nej så blir det ett nej. Nu försöker jag på ett fint sätt försöka få henne förstå att hon behöver dessa kontakter. Anledningen till att jag gör det "fint" är hela tiden med tanke på vår relation och med respekt för hennes integritet och självbestämmanderätt.

Idag avbokade jag faktiskt massagen känner att jag orkar inte åka iväg någonstans. Ska ta mig ut på en promenad (hör du vad jag säger Onkel F ...jag säger inte försöker utan ska...haha) även om den inte blir lång så ska jag ut. Har understället på mig. Ska ta ett varmt bad efter det och därefter bara softa...se min serie...som inte kräver ngt av min hjärna och inte heller sätter några spår eller förresten jag kanske hittar ngn gammal feelgood film som jag har sett tidigare och faktiskt kan se om. Men innan dess ska jag rensa bort energitjuvar....har några vänner som jag vill ha kvar i mitt liv...men som tar energi från mig...jag är inte deras närmaste vän..så det är inte så noga med att svara på sms el höra av sig...och jag försöker underhålla kontakten..kanske ngt mindre när jag är så trött....men de finns i min hjärna och de tar energi....de får banne mig vara slut med det. När det gäller jobbet så har jag två saker att förhålla mig till....antingen hoppas att människor ska fråga hur jag mår...lite mer bjuda in till samtal...eller annars utgår jag ifrån mig själv...och pratar som vanligt, bjuder in och bryr mig...för det är sådan jag är...det andra förhållningssättet går jag sönder av fast jag lägger mer energi på kollegor som ändå ger ngt tillbaka..Och när det gäller mitt team ja där handlar det om att vara professionell...då vi ska teama runt våra patienter.

Ibland känns det som om den här resan till att få tillbaka energi och må bra är längre än vad jag vill acceptera men jag behöver göra det för annars kommer jag inte vidare. Jag behöver att det här med "att jag vet att jag vet att jag vet" inte stannar endast i mitt huvud utan sjunker ner till hjärtat till själen.

Ha en fortsatt fin tisdag! Kram till er alla var ni än befinner er på livets stege!

Har tappat sugen, lite grand, på det mesta. Livet bara rullar på. Inget jättekul som händer. Inget jättejobbigt heller. Jag började ju på ny nolla, men det var inte så dramatiskt, vill inte skriva om de krumelurer jag gjorde, för att inte trigga någon, men mår fortsatt bra, är fortsatt alkoholfri, efter en kortare alkoholfri paus. Konstigt uttryck.. Funderar på om det kommer att vara så.. ett halvår helt alkoholfri, för att sedan inte vara det vid ett tillfälle eller två, och sedan köra alkoholfritt igen. Känns mindre dramatiskt för mig. Kan jag skriva om det här? Eller blir det fel...

@TessanTuss grattis, så himla bra jobbat!

@Qwer1 är inte så insatt i det där med PEth men för varje dag bör ju det fysiska suget minska. Det psykologiska kan nog hänga i längre gissar jag beroende på hur länge och mycket man drickor. Hur hårt vanorna sitter. Bra kämpat dessa dagar! Håll i och håll ut. Alla säger att det blir lättare med tiden 😀 själv är jag på min nionde dag men har inte varit den som druckit dagligen. Jag kanske borde räkna antalet helger i stället för dagar 🤔 fortsätt kämpa. En dag i taget 👍

Grattis till två nyktra helger! Bra jobbat! Jag hoppas kunna säga samma efter kommande helg, då har jag också avverkat två. Ser fram emot den dagen man inte ens tänker på alkohol! Just nu är det många tankar som snurrar, mkt fokus på beslutet att sluta med A men man (jag) tänker mycket på det just nu. Ena minuten sååå säker och övertygad för att i nästa känna mig arg/ledsen för att jag behöver de ta detta beslut. Men det är väl en del av processen antar jag. Önskar dig en fortsatt fin vecka 😀

Hej @sommar2023!
Det låter som att sjukdomen fått övertaget igen och bortförklaringarna troligen beror på det.

Har själv en man som nyligen blivit nykter och försöker göra en ”mental plan” för hur jag ska agera om sjukdomen tar över igen.

Att lita på min egen känsla och inte köpa bortförklaringar eller nekande till att ta blodprov är just såna saker jag tänker blir viktiga för mig att vara observant på.

Vi har gjort en gemensam plan där jag har fått kontaktuppgifter till ansvarig person på hans arbetsplats (som är ansvarig för hans behandling) så att jag kan meddela dem om jag upplever att något verkar konstigt i hans beteende igen.

Kände motstånd inför det, men insåg att jag ju skulle ringa efter ambulans om han fick en hjärtinfarkt. Då kändes det lättare för mig att se till att han får möjligheten till hjälp även för denna sjukdom, speciellt som den egna insikten ofta brister.

Finns det någon du kan kontakta? Hade ni några överenskommelser runt blodprov du kan hänvisa tillbaka till?

Förstår att situationen kan kännas hopplös. Har du någon egen samtalskontakt som kan stötta dig?

Du överdriver tyvärr inte alls. Tvärtom vet ju vi anhöriga ofta inte om hur illa det egentligen är.

Fy så jobbigt @kärringen! Visst skulle det kunna vara trauma band.

En annan tanke jag får är om det kan vara så att du nu har utrymme att känna alla känslor du tidigare inte hunnit med att känna och därför tryckt undan eftersom du varit upptagen av personen som dricker?

Eller kan det finnas annat som du upplevt längre tillbaka i tiden som triggats av den nuvarande situationen?

Hoppas du också kan se din styrka i att stå fast vid ditt beslut att lämna trots att du är så ledsen. Det kan vara lätt att falla tillbaka, även när känslorna av kärlek tagit slut.

Ta hand om dig❣️

Tack @andrahalvlek och @vår2022
Ni har båda rätt.
Jag behöver dra ner för att hinna njuta och vara här och nu- inte sen och eventuellt.
Fröna vill jag inte ska vara ”bocka av” utan njuta av. Middagarna likaså.
Och så behöver jag aktivitet och vila i en bra cirkelrörelse. Och jag inser att om jag inte aktivt ser till den balansen- då fungerar den inte. Balansen uppstår så att säga inte av sig själv- när det gäller mig iallafall.
Det som har varit oerhört skönt när jag varit sjuk (och ledsen) är att min man lagat mat till mig- varje dag. Fisk och grytor och vegolasagne. Har känt mig rörd över det, och att han bara låter mig vara som jag är- lite skruttig.
Inatt när jag inte kunde sova började jag (igen) fundera på att sluta vara anställd.
Med en ordentligt mindre lägenhet och uttag av tjänstepension redan nästa år skulle det inte bli så många resor till Rio. Men det skulle nog gå. Jag skulle förstås kunna jobba på konsultbasis om jag behövdes- men jag skulle inte vara tvungen.
Det är förstås ett stort beslut för det bestämmer/minskar min pension ”livet ut” en del men vi pratar inte om fattigpension och dessutom är vi två.
Ska räkna vidare. Har ju med flit maxat boendet pga bra sätt att investera när man har råd/jobbat mycket. Men vid någon punkt vänder kurvan ner- maxkurvan.
Att jobba till 67 som ”min pension” föreslår känns som en omöjlighet. Jag jobbar i en väldigt ”ung” organisation, är redan äldst på jobbet.
Men bara tanken på all den tid som skulle uppenbara sig känns ju nästan berusande. Men man ska ju ha råd att göra något mer än att rulla tummarna också… tack för kloka ord mina forumvänner, betyder mycket! 😍🙏🏅

Dag 1 🙂

Godmorgon!
Jag har ägnat mig åt att förbereda mig mentalt och få till ett bra mindset senaste veckan. Som jag tjatat om så länge är jag less på loopen av att falla för vin flera kvällar varje vecka. Jag orkar inte mer. Kan inte ha det så. Jag bara orkar inte mer.
Jag vill hålla resten av mars utan det förbannade vinet!

Nu ska jag skapa en ny bra dag ❤

@prinsessa Så bra att du kunde hålla det måttligt och att du mår bra 🙂 Yes, vi skapar en bra dag. Jag skall göra en föreläsning inför imorgon - men det är ju eoner av tid kvar 😋

@Se klart Krya på dig från mig också❤️. Vad sorgligt med din bästa vän❤️. Ibland ger man så mycket av sig själv och tar in så mycket att energin inte riktig räcker till en själv. Då skulle det vara skönt att även själv att få bli lite avlastad hos någon. Livet kan vara så oerhört tufft och orättvist ibland, men man måste bara orka ändå. Hoppas du kan vila lite från allt och återhämta dina egna krafter. Kram❤️

@vår2022 TACK fina! Blir rörd av din omtanke!🙏🙏🙏🙏❤️