skrev Amanda L i Här igen då

@Liten på jorden Ibland kanske man får välja det minst onda. Om du kan få hjälp då kanske det spelar mindre roll om någon får veta. Jag slutade dricka för ett år sedan och nu vet alla mina vänner och släktingar att jag slutat. Och de kan såklart räkna ut varför. En del har jag också berättat för att jag haft problem med alkoholen.
När man blir nykter så märks det. Det fina i kråksången är stt det inte gör något. De flesta bryr sig faktiskt väldigt lite. Och efter ett tag blir det helt normalt. Då har man blivit ”hon som inte dricker”.
Dessutom släpper all ångest och skam som hör ihop med alkoholen.
Läs här i trådarna så ser du att många har väldiga våndor över vad folk ska tycka och tro.
Men det släpper väldigt snart. Det är istället skönt stt kunna vara ärlig och stå upp för den man är.
Och det är ju oändligt mycket viktigare hur DU mår.
Du har allt att vinna❤️🙏🏻


skrev Amanda L i Orkar inte mer

@viol Så tråkigt att du inte kommer fram! Kanske du kan mejla till dom istället och be dem ringa dig om det funkar. Annars tycker jag du ska ta hjälp av din vårdcentral. Det finns medicin mot suget och kanske kan du få hjälp med någon samtalshjälp den vägen. Värt att pröva tycker jag.
Jag vet stt det kan vara svårt att söka hjälp för man är så fylld av ångest och skam. Men dom känslorna hör ihop med alkoholmissbruket och finns mest i våra egna huvuden..
Det är egentligen starkt och modigt!
När du väl är på banan kan lättare ta itu med andra problem.
Jag gissar att du söker vänner och meningsfull samvaro. Det finns, men först bra att ta itu med beroendet.
Och läs och skriv mycket här. Det hjälper väldigt mycket!
Kram!❤️🙏🏻


skrev Sture86 i Kaffestugan

@Natalia Mycket bra skrivet, tack!
Drack 11 50cl starköl och 5 33cl igår... Det blev för uppenbart och sambon konfronterade mig. Jag blev tvingad att öppna upp och vara ärlig, inte om mängden för den är jag inte redo att berätta, men frekvensen på drickandet vilket på slutet varit varje dag...
Imorse var jag in och pratade med min chef om detta. Han höll inte med mig i att det är pinsamt och skamligt. Otroligt stöttande och han skulle gå vidare och presentera allt som företaget kan erbjuda (tydligen väldigt vanligt i mitt yrke). Att få öppna upp och vara så ärlig jag bara klarade av känns skönt. Har inte druckit nåt idag, inte känt nåt sug fast att jag har kvar öl i kylen, nåt som inte hänt på ett bra tag.


skrev Majaella i Det är dags nu!

Hur går det . ?
Är själv på dag 2 ✅


skrev User37399 i Förvtivlad- återigen på samma ställe

@högkänslig
Du måste lämna…

Tyvärr är det så.
Och skaffa givetvis inte barn - de föds inte med uppgiften att rädda någon,
Med största sannolikhet får de en mycket destruktiv uppväxtmiljö så det funderar du väl inte på.
Välj dig själv och livet nu. Ärren blir värre om du stannar.


skrev viol i Orkar inte mer

Jag vill vara nykter. Det går 3-4 dagar, sen mår jag dåligt, känner mig ensam, ingen att prata med. Och jag åket till bolaget och köper vin.
Har ringt flera ggr till numret här, men kommer inte fram.
Jag vet verkligen inte hur jag ska gå vidare.
Hänt massor av saker och kanske har jag förstört mitt liv. Men vet inte än hur det blir.
Jag sköter mitt jobb. Men snart orkar jag inte mer.


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

@Natalia Hurra för dag 3 och skön ledighet. Jag tycker att du har en sån energi i dina inlägg ❤️ Jag skall också vara lite ledig, och skall varva ned nu efter det första yogapasset jag gjort på lääänge. I och för sig "bara" online, men ändå. Hoppas att du får fint väder imorgon 🌞


skrev Blidenjagvillvara77 i Var gick det fel?

@Smillans det där med att fly sina känslor är det nog många av oss här på forumet som har gemensamt. För egen del har alkoholen varit en sorts flykt men det ledde ju bara till ännu mer jobbiga känslor… jag tycker det är
Starkt av dig att stanna upp och tillåta känslorna komma för det är sannerligen inte enkelt. Heja dig!


skrev Blidenjagvillvara77 i Hej från en vinkärring

@CMG välkommen i gemenskapen! Du är inte ensam och vi två har mkt gemensamt. Tänk vad pigga, fräscha, glada och nöjda vi kommer vara utan det där vinet! Varje helgmorgon jag vaknar pigg med vetskapen om att jag inte druckit, jag minns allt och känner mig till freds när jag vaknar… det är så värt mer än de där första vinglasen (som man tror ska bädda in en i bomull) som aldrig stannar vid två och hur måendet är dagen/dagarna efter. Nej, det är inte värt det. Guldkant ska vi nog kunna hitta på annat håll! Nu kör vi! Kommande helg blir min andra nyktra, detta är min 11 dag sedan jag tog beslutet att det får vara nog. Helgerna är helt klart en trigger, men jag försöker planera in saker som ex träning under de mest ”kritiska” timmarna. Det har funkat för mig 😀 vi hjälps åt och fyller på listan med aktiviteter 😀


skrev Flarran i Promillebikt

Det kunde man då aldrig tro. Skulle egentligen bara kasta en soppåse, men sen fick man för sig att ta en promenad i det vackra vädret nu när det inte längre är snöslask, is och jäkelskap. Tyckte det var dags att handla lite i en matbutik en bit längre bort som har en salladsburk som liksom står på ens topplista just nu. Tokhandlade inte lika mycket som sist, men drygt 12 kilo blev nog i alla fall. Kollade stegmätarenn, och 3,5 kilometer blev det totalt. Så nu har man för ovanlighetens skull inte bara suttit och degat vid datorn i köket som så ofta.
Ha en fin kväll mina vänner!


skrev Blidenjagvillvara77 i Alkoholjournalen

@CMG kunde vara jag som skrev det där! Exakt så är det! Men vi får påminna oss själva om att det är en falsk trygghet som inte alls hjälper oss i den riktning vi vill. Vi mår bättre utan. Vi behöver istället för att säga ja till alkoholen lära oss att säga nej till sådant vi egentligen inte vill eller orkar. Vi kämpar på en dag i taget 🙏 och som du skrev tidigare: vilken himla tur att detta forum finns!! 🙏🙏🙏


skrev aeromagnus i Återfall

Buljong skulle jag inte fixa. Kör med matdagboken och färre kalorier. Problemet på kvällen när man vil småknapra framför tv:n. Köpt lite salta pinnar man kan knapra på. På två veckor har det blivit 3,5 mil i löparspåret iaf men det är tungt att dra runt på kroppen.


skrev Blidenjagvillvara77 i Alkoholjournalen

@Denlillamänniskan så himla träffande det du beskriver! Exakt så är det för mig också men du satte verkligen ord på de känslor jag själv gått/går omkring med! Jag tänker att vi är såna personer som utåt sett har hög social eq och förmodligen uppfattas som extroverta och social fast det egentligen är tvärtom. För mig har det inneburit en press av att leverera den bild andra har om mig, som egentligen är fel. Inte konstigt man är trött! Men precis som du beskriver bidrar ju inte vinet med något positivt mer än högst ett par timmar. Sen går det bara utför och priset dagen efter betydligt högre än insatsen.


skrev Solana i Kaffestugan

@Natalia Du beskriver så bra! Tänkvärt det du skriver om beroende.


skrev Milady i Vad innebär måttlighet egentligen?

Måttligt drickande är kanske något jag klarade bäst när jag bara drack väldigt sällan. Tror att måttligt enligt dom nya medicinska normerna är 1-2 glas, en till två gånger per månad..........inget som jag klarat på många år.


skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu

@CMG japp samma här! Har också sprungit maraton! Ibland känner jag mig som en stor bluff! Tänk om folk visste! Bara den känslan är ju jättejobbigt. Mycket bättre att kunna leva fullt ut, utan att känna att man måste dölja, eller kompensera bristerna med att leverera.


skrev Detblirbättre i Alkoholjournalen

@Denlillamänniskan oj vad väl beskrivet om vinet som en snabbtransport till inre lugn. Exakt så har det varit för mej. Sociala situationer suger musten ur mej. Trodde länge jag var extrovert men är nog snarare introvert. Och jag har också jagat trygghet hela mitt liv. Att dricka vin har varit som att bädda in sej i bomull.
En stund, tills det sen blir ångest och hjärtklappning och skit.


skrev Detblirbättre i Det är dags nu

@Blidenjagvillvara77 exakt! Jag har konstigt nog klarat av att springa maraton kombinerat med detta vinpimplande. Så det går verkligen att hålla upp en fasad som inte alls stämmer överens med verkligheten. Har nog tränat med baksmälla vilket ju är rena vansinnet.


skrev Detblirbättre i Det är dags nu

@Blidenjagvillvara77 exakt! Jag har konstigt nog klarat av att springa maraton kombinerat med detta vinpimplande. Så det går verkligen att hålla upp en fasad som inte alls stämmer överens med verkligheten. Har nog tränat med baksmälla vilket ju är rena vansinnet.


skrev högkänslig i Förvtivlad- återigen på samma ställe

Nu har det gått lite tid sen jag fick reda på att han faktiskt inte försökt vara nykter. Tydligen så var det så att han var nykter 4-5 veckor efter att han igen i slutet av november lovade mig att sluta, fram tills att han skulle göra PETH test på beroendekliniken, för han antog att jag kanske skulle fråga om resultatet.
Hans lösning på allt var tydligen inte att ta tag i problemet utan att dölja det från mig istället.

Vi har pratat fram och tillbaka sen jag fick reda på det och under tiden har han druckit vid några tillfällen utan att dölja det. Såklart märktes det direkt att han blev väldigt uppåt av alkoholen och han började blinka med ögonen som han gör när han är påverkad.

Igår skulle vi ses och prata över middag och då dök han upp rätt påverkad och berättade saker han stör sig på med mig. Antar att han gör så för att intala sig att det är fel på mig och inte på honom. Han sa att han lever för dagen och går på känsla med saker och har svårt att leva efter att hur han är nu påverkar framtiden, tex att jag sagt att vi kommer ju inte kunna skaffa barn om han håller på såhär. Han tycker att han anpassar sig efter situation och skulle man få barn så skulle han såklart inte fortsätta så. Det har jag svårt att se???

Finns det några solskenshistorier där någon som har haft såna här problem kan lära sig dricka normalt?


skrev högkänslig i Förvtivlad- återigen på samma ställe

@Åsa M Verkligen, jag inser det mer och mer nu. Alla gånger han har insett och sagt att han nått botten och vill sluta, har ju bara varit något han sagt i stunden men inte fullföljt. Han sa själv att egentligen känner han ju att han inte kan och vill sluta, men vill verkligen inte förlora mig pga det, och därför försökt att sluta, men det har ju bara funkat några veckor...
Har så svårt att förstå att han väljer alkoholen framför det vi har. Det känns så sjukt.
Hur sjutton går man vidare? Han kommer bara fortsätta med sitt liv och jag ska gå vidare med stora ärr inombords


skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu

@CMG ja det där med ätandet känner jag också igen. När jag dricker alkohol tittar jag inte bara djupt ner i glaset, gräver också djupt i chipsskålen 😅 det blir liksom dubbelt fel. Försöker man dessutom äta bra och träna hårt om veckorna så är ju allt jobb förgäves när det kommer till helgernas orgier av vin och chips!


skrev Tröttiz i Hjälp min fru dricker i smyg

@Rikard930
Riktigt bra med dessa, och speciellt om hon själv är motiverad.

Jag kan förstå att alkoholen lett till att tilliten fått sig en törn.

Det är bra med familjerådgivning, har du funderat på att prata med någon professionell? "Bara" du?

Sköt om dig.
🌺


skrev Lonely Man i Nya Given..

Hej.
I mer än 4 år har jag varit med i alkoholhjälpen då jag kände att drickandet började spåra ur. Sedan höll jag upp ett tag, drack mindre än period. 2022 höll jag mig nykter en lång period men började tyvärr igen. Sedan har det varit fram o tillbaka. Nu känns det som om nykterheten har tagit skruv och jag inser att jag inte kan dricka mer någonsin och jag orkar inte börja om en gång till. Den senaste tiden har jag tittat mycket på Youtube om alkoholism om hur beroendet fungerar. Jag gör detta varje kväll som en hjärntvätt. Dessutom är allt bättre utan alkohol och jag slipper ångesten och minnesluckor. Känns också som om man måste ändra saker i livet för att lyckas. Jag kommer att arbeta lite som volontär utöver heltidsarbetet. Tittade också på fråga doktorn häromdagen om alkohol. Mycket bra. Använder också appen Im sober som är bra samt online gruppen Lifering.
Kämpa på alla därute.✌️