Senaste kommentarerna i forumet

Nog är alkoholsug rätt lurigt när det egentligen handlar om att man vill berusa sig rejält för att då kunna fly bort från sig själv liksom. Tänker på när man var och handlade för några dagar sen och tittade på ett paket med folköl av den sort man köpt så himla många gånger förr och tänkte att sånt där är inget man längre köper. Kom sen på mig när jag passerade en hylla med strösocker att tänka på den tid för inte så värst längesen då jag hade som hobby att varje månad göra min egna mäsk som man ibland gjorde starkbrygd i plastbrännare med. Som med hästlängder sopade mattan med bolagets prylar, om man nu inte bara på en kort tid drack upp mäsken som den var då den var klar.

Förstår som ny-nykter med knappt fyra nyktra månader i bagaget att det nu krävs mentalt fokus och största vaksamhet på att inte slappna av det minsta och tro sig att man har blivit fri från det mentala beroendet på långa vägar. Tänkte för en stund sen att när man ska titta efter skor man tänkt köpa. Nog borde man väl våga att gå förbi Systembolaget strax intill utan att riskera att gå in och köpa onyttiga drycker som man rätt logiskt nu vet bara skulle få igång en igen till att fortsätta på samma självdestruktiva sätt som tidigare och då dricka på det sätt man har gjort i så himla många år. För visst finns en längtan till att kunna berusa sig ibland kvar inom en rätt starkt av och till.

Men som nykter och mer logiskt tänkande och helt alkoholfri sen över tre månader så fattar man ju tveklöst att alkoholdjävulen så att säga tar varje chans till att få en på fall och helst väl supa tills man totalt rasar ihop kroppsligt och psykiskt. Har ju en andlig tro och förstår vad kristna morsan menade när hon i sin dagbok skrev orden om att man som människa är på gott och ont och att demoner tycks ha en förmåga att komma och gå inom en människa lite hur som helst. Men tack vare detta eminenta forum som påminner en dagligen om vad det kan innebära om man tar det första glaset när man känner till att man har en en beroendepersonlighet.

Då kan man inte ta några risker innan man till hundra procent känner att man är helt stabil i det nyktra tänkandet. Det blir alltså inget inköp av skor vare sig idag eller morgon. Folköl lockar inte längre, sådant kan man numera passera utan fara då det krävs avsevärda mängder för att berusa sig på sådan alkoholhaltigt beskedlig ”oskyldig” dryck som inte lockar. Men tankar på starkare grejer har man då inte kommit ifrån tankemässigt kan jag då säga. Har idag alltså känt ett sug efter inte bara lite alkohol i allmänhet, utan längtan efter en rejäl fylla som logiskt fick mig till att sätta mig här vid datorn och gå tillbaka i min egen tråd och påminna mig om min nyktra resa hittills.

Kämpa på vänner!

Första veckan utan buljongdagar. Känns sådär. Känns ingen skillnad i kroppen, syns ingen skillnad på vågen. Än.

Men i eftermiddag, från klockan 15 ungefär har min beroendehjärna gastat högljutt: Glass, choklad, daimgrottor!!!! Men den ska inget ha, mer än ett varmt bad och avkoppling.

Att ha färdiga matlådor även för nästkommande helg är ett smart drag. Maten för kväller är redan klar. Imorgon hinner jag planera nya matlådor och inköp. Först bara rast och vila, vilket är det jag behöver allra mest efter jobbveckan.

Trevlig helgkram 🐘

Känner mej så ensam, släkt tycker ’du är värd bättre’ men ingen finns där. Ingen ringer, ingen försöker att ses. Har varit helt upp i hans liv och hans sjukdom och nu när han lämnade igen för tredje gången så finns där ingen som vågar fråga , hur mår du? Ska vi ses? Känner mej helt utanför gemenskap. Kämpar för mitt liv helt ensam. Dotter vuxen, bort borta två och halvt år och har eget liv. Föräldrar gamla och syster tagit avstånd pga mitt dåliga mående. Var hittar jag kraft? Sökt samtalsstöd. Kö, har träffar kurator en gång, sökte stöd i okt-nov, fick tid nu. Hur hittar ni kraften tillbaka? Till sej själv, till nån form av livsgjädje? Tycker jag bara överlever.

@Varafrisk låter verkligen som en skitdag. När det gäller tulpanerna föreslår jag att du släpper dem direkt. Det kan iofs vara som du säger, men i bland sparar folk bilder på sina vackra blommor och delar med sig vid tillfälle på sociala medier. I vilket sammanhang la hon ut dem? Jag själv har varit sjukskriven mer eller mindre 4 år. Har aldrig fått ett telefonsamtal från chef eller ngn annan, inte heller blommor. Endast HR hörde av sig när de saknade läkarintyg men inget om hur jag hade det. När det gäller dig, din trötthet och din sjukskrivning tänker jag att du har utmattningssyndrom och inget mildare än det. Tycker det är bra att du gjort som Sattva sa att söka dig vidare till andra professioner nu när läkaren inte hjälpt dig med det vilket vore det självklara. Tror det är bra om du får hjälp att beskriva dina symptom (som helst hamnar i samma journalsystem som din läkare har) så de fattar att du inte kan börja jobba så snabbt igen. Du måste vara helt slut efter allt som varit och i mina ögon är det solklart att du skulle behöva minst ett år med heltids- och deltidssjukskrivning innan du kan återkomma helt. Kanske mer. Du orkar ju knappt gå en enkel promenad. Det betyder något! Minns när jag skulle städa badrummet. Jag orkade dammsuga golvet, sedan var jag slut. Promenader var uteslutet, hade ont i hela kroppen och orkade inte. Det gick inte mer. Det var utmattningssyndrom. Och det betyder att man inte ska ta några promenader just då, eller städa badrummet för den delen.
Du är bäst som inte dricker. Nu måste du bli bäst på att se om dig själv, hela dig, så du kan bli hel på riktigt. Skit i tulpanerna och fokusera på dig i stället.

Kram!

Fredagarna var jobbiga för mig också. I början får man gå på ren vilja. Förmodligen är du kort och gott trött efter arbetsveckan och behöver äta. När du sen går och lägger dig i kväll kommer du förmodligen vara helnöjd med att du inte drack något i dag heller. Jag kunde få starkt sug under de första 6 månaderna, mer och mer sällan, men ändå. Du fixar det!
Kram!

@Sårad...
Hej.
Så ledsamt. Berätta gärna mera om situationen du är i, om du vill.
Kram. 🌺

Fredagarna är värst. Jättejobbigt. Är jättesugen på alkohol för att kunna koppla av en stund. Otroligt jobbigt att inte svänga förbi bolaget och köpa ett par flaskor och hälla i mig.
Det känns som att det är en uppoffring just nu. Att jag missar någonting och att livet blir tråkigare och gråare. Det spelar ingen roll att jag listar fördelarna med nykterhet och att jag intellektuellt förstår att mitt mående sammantaget blir sämre med alkohol. Ändå är jag sugen. Nu är det bara ren vilja att inte dricka igen.

Och konkret mål ja, tre månader känns astronomiskt! Målet blir februari. En dag i taget.

Ikväll blir det chips och citronläsk till soffmys framför TV:n 👍

Tack för bra tips, måste se till att ha tillgång till alkoholfria alternativ, är en del sociala aktiviteter på g det närmsta. Och ska också kryssa för i kalendern!!
Jag ska vara nykter för att jag själv vill det. Tack för pepp!

@Surkärring Grattis till 6 månader, jag fladdrar in på forumet och läser lite här och där ibland men jag brukar aldrig stanna till så länge att jag loggar in.

Men i dag gör jag ett undantag, jag känner så igen mig i det du skriver, efter 6 månader så kände jag fortfarande att det "Lilla aset" ville bli matad med alkohol och jag kände den där olustkänslan att " faan är det så här det ska vara i framtiden blir det aldrig bättre än så här"

Men för mig hände det nya saker när jag kom upp i runt 10 månader, vet att det var runt Oktober det året, då började det hända saker i skallen på mig.
" Aset" gick i lite djupare dvala och efter det så har det bara gått bättre och bättre.
Visst, det var ju inte som att klippa av en tråd och allt blev bra med en gång men har det varit lite uppför och motigt till och från innan så kommer det att gå bra mycket lättare framöver bara du inte tvekar utan fortsätter på din resa.

Så jag ville bara gå in här för att på mitt sätt försöka peppa dig lite.
Fokusera på tre månader till nu det kan bara bli bättre, aldrig sämre.

Ha det bra. 😊

Jag tror det gör det enklare att lyckas om du formulerar ett konkret mål. Tex 3 nyktra månader. Då behöver du inte förhandla under tiden. Det hjälper också att ha en plan för hur man hanterar situationer med alkohol. Att alltid ha med sig alkoholfria alternativ man gillar till fester och middagar. Vad man gör om någon sätter ett glas i handen på en (säg nej tack eller bara ställ ifrån dig och hämta det du vill ha istället). Och minnas att du är nykter för att du själv vill det, och då ingår det att inte dricka fast beroendet försöker lura en att just idag, bara ett glas, och så vidare. Du klarar det absolut, kör järnet nu! Jag tyckte också det var motiverande att sätta ett sträck i min kalender för varje nykter dag.

@Se klart 🤓😇🫣 ! Hittade båda glasögonparen. Ett under soffan o ett i en random byrålåda. Idag är jag mkt piggare, hade ett litet stress-break-down. Två dagar i mörkt rum. Mosig mat. Nu börja lite försiktigt på ny kula. Ev köpare till luta uppenbarat sig. Känner mig ibland som en gammaldags torggumma som samlar sedlar i förklädsficka.

Tack för ditt fina inlägg @Surkärring, fullt av insikt och ärlighet, och det väcker så mycket tankar!

Idag är en j-a skitdag 😰Fel dag igen på vuxenpsykiatrin! Ingen tid förrän 9/2 för dottern! Avslag på min ansökan gällande krissamtal. Kallelse ner t cancergenetiska den 19/2 för att få reda på om jag bär på en ärftlig gen. Min bror fick ett telefonsamtal och jag blir kallad t ett fysiskt möte. Jag tror jag bär den. Men, det som gjorde mig mest ledsen ngt annat…Vi har en grupp på messenger på mitt jobb. Jag har en kollega, vår sjuksköterska som är också sjukskriven. Hon har lagt ut en bild i denna grupp på en bukett m tulpaner som hon fått av våra kollegor förmodar jag eftersom hon lagt ut den i vår grupp. Jag missunnar henne inte denna bukett tvärtom men eftersom jag själv inte fått ngn känns det som om man gör skillnad. Jag fick ont i magen😥Tankar sätter igång. Sådant här hade jag tidigare druckit på men inte nu! Jag ska låta detta sjunka inom mig för att sedan klättra upp igen!

Kram🥰

Hej! @Andrahalvlek,
Kul att du tittade in och skrev lite.
Jag traskar nyktert vidare fast det väl är lite knepigt tidvis.
Ha det gott kompis!

Men jag är också rädd och osäker. Min man blir så trött på mig, i 10 års tid har jag liksom "nu räcker det", "nu ska jag sluta dricka sådär farligt" osv men ändå trillar jag dit?? Kan jag verkligen lyckas denna gången och göra annorlunda? Jag har så dåligt självförtroende..

@Kennie Tack Kennie för svar med pepp och tips! Ska läsa din tråd, tror jag kikat i den någon gång tidigare :) imponerande resa du gjort att du idag kan ta ett glas med lång tid emellan!
Jag ska sätta igång idag, idag är alkoholfri dag nr 1! Ska köpa läsk till kvällen efter att ha hämtat på förskolan. Att vara nyfiken på livet utan alkohol var ett bra tips och sätt att tänka!

Hej! Vad bra att du tagit steget att starta en egen tråd. Känner igen det där att för det mesta kunna hantera alkoholen men rätt vad det är så blir det för mycket. Jag har arbetat mycket med min inställning till alkohol, framför allt den där idén om att det liksom krävs för umgängets skull. Det var jag som tyckte att det krävdes och att det skulle vara en stor sak att dricka alkoholfritt, och anledningen till jag tyckte så var att jag var mentalt beroende. Vill du läsa den långa versionen får du gärna ta en titt i min tråd, den korta versionen är att nu fyra år efter att jag förstod att min alkoholkonsumtion höll på att bli farlig så har jag landat i ett normaltillstånd där jag inte dricker mer än något glas och med lång tid mellan gångerna. Jag väljer numera bort alkohol typ 49 gånger av 50 i situationer där andra dricker. Jag mår väldigt mycket bättre psykiskt, och inser att alkoholen eldade på min stress och ångest fast jag inte drack varje dag, utan 2-3 gånger i veckan. Så jag tror du har mycket att vinna på att göra en rejäl förändring, också eftersom riskbruk ofta går över I missbruk och blir svårare att komma till rätta med ju längre tiden går . Att börja med en längre nykter period, tex 3 månader som Alkoholhjälpen brukar föreslå, skulle jag säga är nödvändigt. Varför inte sätta igång direkt, ta en vit vår och var nyfiken på hur livet blir utan alkohol. Det är toppar och dalar i början, men också en stor lättnad och frid, upplevde jag. Jag önskar dig styrka och mod att våga bryta med alkoholnormen och istället prioritera ditt välmående.

Hej forumet. Jag har läst här i några år, till och från, men startar nu en egen tråd, stort steg för mig! Vet att det finns så många kloka människor härinne som gjort fantastiska resor! Jag är kvinna, lyckligt gift, bra jobb, småbarn. MEN. Jag har alltid haft ett problematiskt förhållande till alkohol. Det dövar och mättar (tillfälligt) den där stora ångesten och nedstämdheten (har generaliserat ångestsyndrom) som livet alltid inneburit för mig. I perioder funkar det bra, dricker två glas vin i soffan med mannen på en fredag, går på en AW här och där. En gin och tonic i solen. Men faller alltid ner i samma djupa grop några gånger per år. Senast igår. Smygdricker, dricker ensam, blir för full, får minnesluckor och en HISKELIG ångest i flera dagar därefter. Jag vill inte ha det så. Jag vill vara en glad, närvarande mamma, partner och kollega. Men vet inte hur jag ska sluta? Skammen är stor. Enorm. Självhatet likaså. På mitt jobb och i min vänkrets och familj är vindrickandet en stooor del av livet. Kan jag sluta helt? Så många tankar... Har sjukanmält mig från jobbet idag pga ångesten. Det är inte sån jag vill vara. Nu har jag iaf skrivit här. Kram till alla.

Ibland är det svårt att uttrycka sig i skrift. Det finns så många saker som är fina och hjälpsamma med Alkoholhjälpen, anonymiteten, ärligheten, stödet, så många engagerade användare som delar med sig. Ibland kan det uppstå missförstånd. Ibland kan en läsa i efterhand att "oj det här kunde missuppfattas, det här menade jag inte på det sättet som det togs emot". Ibland kan det bero på hur jag skrev vid tillfället, och ibland kan det bero på att jag stötte till en öm tå. Och även som mottagare kan en ibland känna en stark känsla för att sedan läsa igen och tolka ett meddelande på ett annat sätt.

Här kändes det som att det blev ett sådant tillfälle där det blev misskommunikation och det väcktes starka känslor. Jag tror inte att någon menade något illa, och ändå kan det ibland upplevas så. @Denlillamänniskan @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette, jag vill bara säga att ni är alla högt värderade forummedlemmar! Fortsätt gärna skriva och diskutera på forumet om det känns okej.

Jag vill inte dö ensam och alkoholiserad som min far gjorde.

@Flarran Härligt att läsa dina morgoninlägg nu när du får sova bättre och bättre. Det blir allt glesare mellan dina dippar, har du själv tänkt på det?

Nykterhetsarbetet är lite som ett sorgearbete tycker jag. Jag jämför det gärna med en grusväg fylld med gropar, så kallade potthål som det pratas massor om nu för tiden. I början ligger man i en djup grop och vältrar sig i dyn, tycker väldigt synd om sig själv. Med all rätt, det är synnerligen obehagligt i en dypöl. Kallt och smutsigt.

Sen tar man sig upp ur gropen och traskar vidare, vädrar morgonluft - och plötsligt ramlar man ner i en ny grop. Vad fan 🤬 Med tiden blir det dock allt glesare mellan groparna i grusvägen, man lär sig väja runt groparna - och om man ramlar i blir man allt skickligare på att ta sig upp ur gropen och traska vidare. Det går snabbare och snabbare, för man har lärt sig hur man ska göra. Upp ur gropen bara. Framåt. Mot den ljusnande himlen som skimrar i rosa. Med fågelkvitter i öronen.

Trevlig helgkram 🐘

Känner mig klar här nu på forum. Tack för de fina meddelanden jag fått!!
Återkommer då och då och rapporterar nykterheten.

Önskar er allt gott!

Ja, jag förbereder mig fortfarande inför döden. Har gjort det genom att gå igenom mitt liv ordentligt nu när jag är nykter. Liksom för att stirra livet rätt i ansiktet och känna mig klar med det, den dagen som det är dags.
Redan tagit beslut om vad jag gör den dagen jag får en dålig diagnos. Jag tar ingen behandling för att köpa lite mer tid. Skulle jag ändå leva frisk som en nötkärna i flera år till, så kommer jag att njuta av den tiden. Och det sista jag behöver göra är att förbereda mig för den ensamhet sjukdom och död innebär.