Senaste kommentarerna i forumet

@jurryj Tror att jag förstår dina känslor!
Känner igen mej!!!
Vi kan inte göra något åt det som varit!
Jag grämer mej jätte mycket o har sån ångest för knäppa saker jag gjort!
Men vet du; DU är viktigast i ditt liv!!!
Vi ska absolut ta hand om och vara rädda om våra nära o kära! Men DU ska även ta hand om och förlåta dej själv!!!!
Försök se framåt!!! Verkligen inte lätt, men det är det enda vi kan påverka!!!
Du är så bra! Det kommer bli bättre, särskilt utan alkohol!!! Vi hjälps åt!!!!

@Sattva Ja, vi påverkas verkligen av våra anknytningsmönster och det är en nyckel till att börja förstå sitt egna beteende som man växt upp i. Jag har också under årens lopp märkt hur lik jag varit min mamma i många olika avseenden och som jag inte då såg så tydligt. Olika terapiomgångar under åren har hjälpt mig att tydligare se det då det känts som störningar i mitt liv. Det jag för många år sedan var på spåren var mitt medberoende, eller anpassning som du skriver om. Som att medla och inte följa mina egna behov och anpassa dem mycket utifrån min mammas behov och mående. Mönster som följt med mig i relationer och där jag också ofta använt ilska på fel sätt när det tex handlat om besvikelse eller att jag inte känt mig sedd. Min mamma har gått mycket i försvar när jag försökt prata om saker och blivit offerkofta. För drygt 4 år sedan drog jag en gräns och flyttade inte på mig och först senaste året verkar hon backa och acceptera läget. Vi har kunnat mötas på bättre sätt och hon gör sitt bästa för att förstå. Hon bär på mycket skuld sedan barnsben och för att relationen knakat, att hon inte varit en bra mamma. Hon är en jättebra mamma på många olika sätt och om hon kan ta emot det som inte var så bra så kan man försonas och komma vidare på ett bättre sätt. Det är det svåra för det kan göra så ont, men det kan även lätta på den börda som hon ändå bär på, skulden. Då hjälper man även sitt barn till att släppa skulden man ärvt. Då kan skulden genom förlåtelse leda till försoning. Det är lätt men ändå så svårt.

Det viktigaste är ändå att man kan försonas och känna medkänsla med sig själv. Att man själv förstår hur anknytningsmönstret hänger ihop med ens egna beteende och tankar. Att man försöker bryta sig ur det mönstret och hitta sitt autentiska jag. Att man själv lyssnar på sina barn och orkar möta dem om de knackar på dörren. Att man ger dem bättre förutsättningar att hitta sitt autentisk jag och inte bära på någon ärvd skuld.

Det är verkligen intressant och givande att försöka hitta, förstå och reparera det som skaver för att livet på olika plan ska bli mer berikat. Sköt om dig❤️

@Lilith okej, hoppas de går bra med proverna och att du snart återfår friheten de är med körkort.

@Vjlo Inte bara lite stolt utan jättestolt! Stort Grattis 🥳🎉

Kram 🥰❤️

@Tombor Jag tänker att det är så det är och så har det varit för oss alla fram tills den dagen man kapitulerar. Historien upprepar sig gång på gång. Det är därför man bör spela upp filmen för sig själv före man tar första glaset för troligtvis är det samma historia som kommer upprepa sig. Tänker också att vi är många som också har velat hålla dörren på glänt eftersom det gör en möjlighet att få dricka…en dag inser man att dörren måste vara stängd till 100% och för evigt. Man vill helt helt enkelt må bra. Slippa ångest.
Du gör ju ändå en del förändringar t det bättre men det är fredagen som är lurig.
Känner du till HALT? Hungry Angry Lonely och Tired….det är väldigt lätt att dricka på dessa känslor. Testa och ät direkt när du kommer hem fr jobbet nästa fredag..vila…stanna i din känsla….vad känner du?

Ha en fortsatt fin lördag☀️

Kram🤗

Måttlighet är en dygd heter det väl och när det gäller alkohol har man då i sina dagar varit rätt så odygdig får väl erkännas. Nu har bolaget i staden stängt och alkoholdjävulen förlorade dagens kamp om att väl försöka krossa ens vettiga ambition till en fortsatt alkoholfrihet. Hade jag inte kört med all beprövad teknik för att mota bort alkolsug och längtan till berusnig som jag har lärt mig använda under de senaste nio månaderna inte minst som medlem på detta eminenta forum. Så hade det med all säkerhet inte varit nykokt kaffe som man nu suttit i begrepp att gå lös på kan jag då helt klart erkänna. För idag var det inte bara öl och vin som fanns i tankarna, det var betydligt starkare grejer som det stundtals funderades över alltså. Men jag lyckades att sätta mig över känslan till att helt ge upp den nyktra kampen. Denna seger i kampen mot alkoholdjävulen så att säga, firas nu i denna stund med en kopp kaffe som jag då verkligen tycker att jag har gjort mig förtjänt av.

Ha en fin dag mina vänner!

Tack @Påvägmothälsa och detsamma till dig ❤

@Sattva Håller med @Andrahalvlek det är inte alls ointressant. Jag tänker att vi alla här på forumet och i synnerhet i Det vidare livet skriver om våra liv vad som pågår i vardagen. Det händer saker i våra liv som är allt från glädjefyllda till mycket tunga så som livet är men utan alkohol i våra liv klarar vi av att hantera det mycket bättre. Tänker att det är viktigt för de som kämpar med att bli nyktra…att livet är inte lekande lätt utan alkohol men det finns inget som gör att vi vill använda alkoholen igen utan vi hanterar svåra saker på ett nyktert vis. Och det är värt allt🙏🏻❤️

Kramar 🥰

@Natalia Skickar en kram och hoppas att du har en fin helg!

@Carisie Låter som en bra dag att pyssla om dig själv på!

@Carisie ❤️

Lördag och ledig helg, så skönt! Ikväll är vi bortbjudna på födelsedagsmiddag, med övernattning (i tält 😊 ). Mycket mysigt. Sätter målsättningen max tre enheter. Det klarar jag.

@Andrahalvlek Tack! Det är väl jag själv som kan känna att det är ett evigt skrivande om "maken". Börjar inse hur mycket energi han dragit. Eller, jag som tillåtit det. För att jag inte riktigt fattat vad som pågår.
---------
Där jag är nu i kursen handlar det om att lära sig känna igen signaler inifrån att mönstret triggas. Vara i känslan. Inte försöka lindra den genom tex anpassning av något slag. Eller söka kontakt/ bekräftelse på att allt är "bra" o ingen är arg etc på en. När man vet att man faktiskt inte gjort något fel. Stå emot de impulserna. Och se på sig själv med empati o kärlek. Anpassningarna är något som hjälp en som barn att få (iaf något) av det man behöver. Det tar tid att läka.

Detta om att barndomen påverkar en, ja jag köper det fullt ut. I kursen jag går, går man på djupet in i dessa tidigaste anknytningarna i olika perspektiv. Och där har funnits brister. Mina föräldrar har ju också haft sina anknytningsmönster med sig. Och deras föräldrar bakåt etc etc.
Jag är stolt o glad att jag gör allt jag kan för att bryta denna kedja.
Samtidigt, nej jag är inte arg på mina föräldrar. Känner snarare en ömhet. Åh vad de måste ha kämpat med sig själva, med varandra. Och samtidigt fyra barn i tät följd...phu. Och önskar att min mamma hade kunnat få ro innan hon dör (papoa dog för 10 år sedan). Hon har fått ta emot så mycket anklagelser från ffa min ena syster över saker min syster är djupt besviken över. Men mamma har inte kunnat ta emot det, utan gått i försvar. Som jag själv gjorde gentemot min dotter innan jag fick hjälp av terapeuten att se vad som egentligen pågick och vad min dotter behövde.
Men mamma är där hon är. Och det är helt ok.

@Chrij Precis så är det! Jag glömde. Tänkte att det var ju inte så svårt att avstå och då var det nog inte ett så stort problem ändå! Korkad är bara förnamnet!

@Ros Det gick inget vidare. Jag var helt nykter i en vecka och sen har jag druckit vid några tillfällen varav en ledde till en onödig konflikt med maken. Nu är vi iväg på semester men jag dricker inte. Får ta nya tag även om det känns tungt!
Hur går det för dig?

Bara en vanlig dag precis som det ska vara och ingen dimmig stirrig tomhet orsakad av korkat intag av nervgiftet alkohol. Nu är det grått utanför mitt köksfönster och konstigt nog känns det helt prefekt idag då jag annars när solen skiner blir så himla stressad av att vara någon annanstans än här hemma i lägenheten alltså.

Brukar aldrig kunna vara riktigt lugn och stilla för när jag väl är på en plats som jag förutsatt mig att nå så är det alltid splittrade tankar som drar mig åt nåt annat håll. Det är svårt att vara så himla ofokuserad. Det här med att vara medvetet och stilla reflekterande närvarande är då ibland en svår konst att bemästra. Det är då rätt så lätt att bara ge upp och rusa iväg till bolaget efter drycker som stänger av det mesta så att säga.

Men nu så är fokuset helt på att klara av denna dag. Trots drygt nio månaders total avhållsamhet från alkohol så är inte känslan till det gamla felaktiga sättet att bemästra inre oro helt borta. Det är så lätt att känna att allt bara är grå tristess när man inte har ork att göra sånt som man vet att man väl borde göra. Vissa dagar när energinivån är rejält låg så är man då inte så värst munter och starkt fokuserad, det är då allt tur att det då inte finns flaskor med flyktsoda i skåpet så att säga.

Skulle vara så himla lätt att bara korka upp en flaska med sånt som man vet är onyttigt alltså. Man ska fokusera sin tankar på annat än sånt man vet är splittrande av det nyktra fokus som man arbetar för att hålla fast vid, fast nog är det psykologiskt sett en rejäl kamp ibland. Kör nu i mina hörlurar svängig instrumental Rock n Roll för att komma i lite bättre mood så att säga.

Har även nyss öppnat en burk med energidryck och förhoppningsvis känns det bättre om en stund. Minns att gamla farmor väl sade att nervös känsla och inre oro är sådant man måste sätta sig över. Man kan gå på gym eller ta sig en rask promenad för att fysiskt sett fly iväg från svåra tankar, men man får nog inte tro att det går att bortse från vikten att även arbeta på den mentala träningen i att kunna sitta stilla fast det kanske är turbulens inom en.

Det krävs ett starkt psyke och förmåga att känna förnöjsamhet med sånt som väl inte kanske är nån fest för att klara sig nykter från en dag till en annan ibland. Nu är det inte värst lång stund tills bolaget stänger och det går mot söndag vilket då känns betryggande. Vissa dagar är då alkoholdjävulen extra svår att brottas med alltså.

Kämpa på!

@Onkel F Blev fel….skulle vara 🤗 inte 🤔

@Onkel F Vad kul att du tittar in…spelar ingen roll till vem bara du ger ett tecken ifrån dig är gott nog🙏🏻

Kram🤔

@Sattva Inte ett dugg ointressant! Vi vill dig det allra bästa - och vi stöttar dig hela vägen. Den där kursen låter otroligt intressant också. Att anpassa sig in absurdum har följt mig genom livet. I relationer och på jobbet. Som jag brukar skoja om - att jag var beredd att lära mig spela golf för en mans skull 🤣 Nu efteråt blir jag nästan rädd för mig själv, det hade jag ju aldrig pallat i längden. Golf verkar aptråkigt.

Kram 🐘

Idag vaknade jag kl 8, pigg och rask. Faktiskt. Kändes mycket bättre i knäna, vilket jag firade med en lite längre promenad. Sen åkte jag på inköpsresa. Först grisöron och tuggben på Rusta, sedan en säck hundmat på Landtmanna och slutligen mat till mig själv på Maxi.

Det som verkligen är värt att notera att jag inte kom ut med choklad från Rusta och choklad, bakverk och glass från Maxi. Jag köpte enbart det stod som stod på lappen, inga sötsaker. Visst såg det läskande gott ut med bake-off-kakorna, kladdkakor, chokladbergen vid kassan osv. Men det var inte speciellt svårt att avstå.

Jag ska inte äta sötsaker. För att jag mår bättre utan. Punkt. Och det är så tydligt att lite väcker mersug och att det för mig därför är bättre att avstå helt. Precis som med alkoholen. Idag visar min sockerstopp-klocka 25 dagar, tjoho! De första svåra tre veckorna har passerats nu.

Kram 🐘

@Sattva Det är lite som med studenten. Jag hade två viloår mellan studentkalasen. När yngsta hade tagit studenten drog jag en suck av lättnad. Jag suckar lika lättat varje år när jag ser glada studenter. Är glad för deras skull, men lika glad att slippa allt jobb.

Kram 🐘

Känns nästan dumt att skriva igen för det är alltid ungefär samma sak som avhandlas efter liknande situationer. Börjar ofta med att jag känner mig nöjd efter en bra insats på jobbet som jag fått beröm för. Då brukar jag passera systembolaget och köpa en flaska vin. Dricker aldrig ur hela utan brukar åka ner till puben och dricka 3-4öl och sen hem ofta i hyfsad tid. Till saken hör att jag nästan aldrig äter något innan jag tar första glaset vin. Det är uteslutande fredagar det handlar om med några få undantag. Dagen efter brukar jag vara låg och tankar på självanklagelser brukar komma som ett brev på posten. Fast jag vet och vetat under många år så tar jag samma beslut, alkoholen är verkligen lömsk. Har ändå gjort framsteg bl.a. cykelträningen har varit bra för mig. Deltagande i kyrkan har även det varit givande. Har insett att drygt 35 års alkoholkonsumtion har fått ett grepp om mig som visserligen är hanterbart men som också bidrar till försämrad psykisk hälsa. Har ibland undrat varför jag inte till 100 % vill sluta utan lämnar alltid dörren på glänt. En orsak är att jag är osäker på om jag klarar det och är rädd att misslyckas. Sen är alkoholen svår att tas med. Annars vore vi inte alla vi som skriver. Fortsätter kämpa på och göra så gott jag kan. Ha en fin lördag allihop😊

Så mysigt när det är lördag och du kikar in @sattva! Kram 🥰

Välkommen hit, så bra att du ser och förstår att du behöver ta tag i problemet. Alkohol är lömskt.
För alltid kan kännas skrämmande lång tid så jag tänkte ”en dag i taget” den första tiden. Nu är för alltid istället en försäkran om ett gott mående, ett bra och rikt och FRITT liv. Går inte att jämföra.
Jag har varit nykter dryga 4,5 år. Mitt livs bästa beslut.
Startade morgonen med en kopp kaffe, gick ner till en närliggande brygga och tog ett dopp. Nu ska jag sätta en deg och städa lite. Ljuvlig lördag enligt mig! Noll ångest och noll ånger.
Heja dig, läs massor här, skriv massor, ta hjälp av alla som gått före, tro på att du kan, ”hoppas” inte att du ska hålla dig nykter- utan ta beslut och håll fast vid dem. En timme, en stund, en dag i taget!
Kram 🤗

Man ångrar inte en nykter dag när man sitter och funderar alkoholfritt dagen efter en utflykt liksom. Nog ligger det mycket visdom i sådana ord som man ofta har läst här på detta eminenta forum. Men precis som jag misstänkte igår, så är jag idag efter gårdagens ansträngning mör i kroppen som en bankad biff. Tog nog ut mig alldeles igår. Man är ju inte tonåring längre fast man i livsglädje nog kände sig som en sådan igår en stund.

Borde nog inte varit så envis och suttit och cyklat uppför den där branta backen igår kväll som jag gjorde. Men nog känns det då bra att jag lyckades att ta mig ut i naturen igår och även lyckades att simma några hundra meter vilket jag verkligen hade längtat efter.

Har stark motivation att åka iväg och titta på om det finns några kul CD-skivor på loppis i stan, men tror att jag idag är tvungen att vila mig rent kroppsligt, tänker på det här med att man inte ska ta ut sig fullständigt och att prylar det har man väl egentligen redan så att det räcker och blir över. Jag är då tacksam för att det inte finns någon alkohol i huset, för då hade man nog hällt i sig sådan som bedövningsmedel mot träningsvärken.

Men nu övar jag på att fungera normalt utan sådant nervgift. Det får idag bli en paus och lite stilla reflektion över utflykten igår samt även lite redigering av de foton jag tog igår i stället. Man måste försöka att lyssna på kroppens signaler och inte rusa iväg så att man rasar ihop kroppsligt i onödan. Men psykiskt sett så är det då inga problem just nu fast man som sagt har en hel del träningsvärk och känner sig kroppsligt utmattad. Nu är det återhämtning som gäller, kanske skulle man ta sig lite nyponsoppa om en stund kändes det som just nu då jag tog mig en slurk vatten.

Ha en fin lördag!