Senaste kommentarerna i forumet

@Påvägmothälsa Bra där! Alkohol är den falskaste trösten som finns, det blir bara värre. Mycket bättre med chokladbollar😁

@Flarran Att bli förbannad kan verkligen vara en drivkraft! Jag har fått mycket gjort i mina dagar genom att bli förbannad😂. Bra gjort så att du får en nice frukost imorgon.

Ha det gott!💪

Nu är litrarna är hemma och morgondagen och helgen är räddad. Mjölk snackas det om och ingen alkohol fast det hade kunnat blivit pilsner i stället. Detta då det fanns ett litet svagt alkoholsug ännu. Men är man bara envis som själve faen så går det mesta. Köpte även limpa så nu kan man festa loss på choklad och limpmackor i morgon också. Det var svinkämpigt, för idag var då energinivån så låg att det var rent skrattretande alltså. Men i stället för att bli deppig över detta som vanligt, så blev jag för en gångs skull skitförbannad i stället och gick och handlade på ren jävlar-anamma-känsla.

Ha en fin kväll mina vänner!

Tuff torsdagskväll efter en tråkig händelse igår. Starkt sug att"trösta " med alkohol. Klarade av att stå emot, gjorde chokladbollar istället.

@Flarran tack så mycket ❤️

Mina magproblem är det jag måste bli av med, själv har och har sedan länge känt att det är ohållbart att misshandla min kropp på detta viset.

Jag försöker tänka att andra har också gjort bort sig och kanske ännu mer än vad jag har gjort men usch vad jag skäms ändå och önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och få saker och ting ogjorda.

@Amanda L tack fina du. Jag har läst mycket här och du är verkligen en förebild ❤️

Jag är fortfarande så skamsen att jag vill absolut inte erkänna för mina närmaste hur det ligger till….och arbetsgivaren, hellre dör jag ur ångest än att ringa dem….så känner jag just nu. Ska försöka nu i två veckor, själv…funderar på och ringa vårdcentralen och be om remiss till psykvård. Min läkare vet om att jag har haft ångestproblematik (har gått på antidepp i omgångar) men konstigt nog har de aldrig misstänkt att jag kanske dricker alldeles för hårt. Jävligt konstigt när jag tänker efter…samma sak med arbetsgivaren och mina kollegor…de kanske undrar men vågar inte fråga hur man har det.

Känns som jag behöver prata med någon och erkänna allt. Bryta ihop och gråta i 4 dagar. Utan att blanda in mina närmaste.

@Andrahalvlek tack så mycket och grattis till dina 1628 dagar!

Själv är jag väldigt duktig på att lösa problem och prioritera allt i mitt vardagsliv, bara det inte har med mig att göra….jag önskar ibland att någon kunde fånga upp mig och ta över när jag inte orkar mer. Men jag är dålig på att be om hjälp, vägrar erkänna att även jag har problem och är svag. Ska dock försöka inte grubbla mer, det blir som det blir och min sista fyllenatt och dess bravader (kommer inte ihåg vem eller vilka jag pratade med eller om vad 😓) får jag väl släppa och hoppas inte var något farligt som jag behöver sota för senare.

Jag ska köpa mig boken som många här pratar om. Jag har kollat lite youtube-videos på folk som lyckats….ångesten gnager men jag kommer inte ta mig ett glas.

Vet inte heller hade en bror som avled i en olycka för 18 år sedan . Kram

@Amanda L Tack för ditt svar! ❤️
Jag ska ta till mig dina tips och hålla tummarna för att jag hittar något som kan hjälpa mig ur den här misären. Vill inte ha det här livet.

Hej! @B.Å, Det är bra att du har hittat hit till detta forum och nu är besluten att testa att vara nykter. När det gäller magproblem så är det då något som man känner igen. Det bästa fysiskt för mig med att vara nykter är att dessa problem gick över ganska snabbt efter att jag tog sista glaset med alkohol i höstas. Hade ju tack och lov inte halsat brännvin på tom mage liksom, så man hade då inte dragit på sig magsår i alla fall vilket man då är tacksam för.

Psykiskt sett har även de allra mörkaste tankarna mildrats. Det skedde också relativt snabbt efter att man slutade dricka alkohol. Vilket ju är naturligt då alkohol ju ofta förstärker depressiva känslor. Det är ju även rätt så känt att magproblem är vanligt vid överkonsumtion av alkohol. Tror att din mage kommer att bli glad av ett längre alkoholuppehåll.

Skamkänsla är rätt naturligt att få vid drickande som spårat ur och även något bra till viss del om den kan få en att försöka att vara helt alkoholfri. Men du ska nu undvika att fastna i ett deppigt tänkande kring gårdagen. Ta nu allt steg för steg och ge dig sjutton på att vara nykter var dag och fokusera på nyktra prylar som du känner är positivt i din tillvaro trots allt.

Det här att onykter göra bort sig det kan alla som dricker för mycket drabbas av. Det har man då gjort många gånger. Så försök att leva nyktert och normalt och älta inte knepiga grejer så att du får onödiga psykiska låsningar som du sedan kanske försöker dränka med onyttiga drycker. Håller helt med om att det viktiga är att aldrig ta det första glaset, slurken eller burken.

Kämpa på kompis!

@Willie Ring Alkohollinjen och prata m någon av rådgivarna. Så kan du säkert få en hel del tips.
Du kan vara anonym.
Det finns många olika sätt, men det är så olika för olika människor!
Jag blev bykter genom att läsa och skriva här, ofta. Jag läste också en del böcker. Den jag hade mest nytta av var nog Annie Grace bok Tänka klart, som förklarar hur beroende, hjärnan och alkoholen fungerar.
Det gjorde det lättare att kämpa.
Jag gick också igenom Alkoholprogrammet här. Gav tips och enslags plan för det hela.
Nu har jag varit nykter i 1 år och 5 månader. Något jag sällan tänker på. Det är helt enkelt så jag lever nu och bara naturligt och bra:)
Kämpa på, så bra att du tar tag i saken. Du kommer inte att ångra dig!❤️❤️

@Lonely Man Ja, låter konstigt? Kanske är dina systrar lite rivaler om dig? Själv har jag inga syskon och vet inte hur det kan fungera….🥹❤️

Ursäkta lite stavfel o saknade ord, dålig på att skriva i mobilen…🥹

@B.Å Det är alkoholen som skapar ångest och skam. De flesta verkar må mkt bättre redan efter 1-2 veckor.
Just då brukar många också börja dricka igen eftersom du just mår bättre igen.
Plötsligt känns skammen överdriven, ”så farligt var det väl inte?” Börjar beroendet låta så, kan det vara bra att påminna sig. ”Jo, så eländigt mådde jag…”
Annars är det lätt hänt att allt börjar om igen.
Skammen går över och blir mer hanterbar.
Du kommer förmodligen byta ut känslan av skam mot stolthet efter ett tag.
Stolthet över att du tagit tag i saken, försök känna dig nöjd över att du är på väg, rätt väg!
Du kommer att må så mycket bättre!
Känner du att du behöver proffshjälp så sök den. Arbetsgivaren är skyldig att hjälpa till. Vården kan också vara en möjlighet. Alkoholen är som ett troll. Så länge man fösöker ljuga och gömma beroendet är det starkt, drar man ut det i ljuset så spricker det och dör.
Jag tyckte det var fruktansvärt skämmigt att erkänna att jag var alkoholiserad. Och det var svårt att säga att jag inte ville dricka alkohol i början ( då skulle folk ”förstå!”. Men snart märkte jag att det inte alls kändes så farligt eller konstigt. Ja, de flesta verkar inte ens märka det…
Det gick iaf fort över, tillsammans med skammen..:)
Mig hjälpte det mycket att läsa och skriva mycket här. Många har gått igenom nästan samma saker. Alkohol programmet var också bra. Fullt av tips och råd.
Hoppas att jobbar vidare, att bli nykter är en process. Lita på den och det kommer att bli bra.
Den tar tid, men du kommer att lära dig mkt om dig själv och du kommer hela tiden framåt. Bara inte ta första glaset!
❤️❤️🙏🏻

@B.Å Det är så himla olika hur snabbt det går. En del har behov av att fundera över det förgångna länge. Men när man förstår att grubblandet inte leder någon vart har man kommit en bit. Själv är jag lösningsorienterad till min natur, och jag lade all energi på att lära mig allt om nykterhet. Böcker, poddar, youtube - i början lade jag nog motsvarande en heltidstjänst på att plugga nyktra fakta. Plus mitt vanliga jobb. Att jag gick in så stenhårt gjorde att jag inom några veckor slapp skammen. Däremot sörjde jag faktumet att jag druckit bort så stor del av mitt liv. Det kom i vågor, från och till under ett år. Jag sörjde också att jag inte kunde dricka normalt, men inte lika länge.

En dag i taget. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Det är det enda du behöver fokusera på.

Kram 🐘 (som varit nykter i 1628 dagar)

En rättelse. Idag är faktiskt min fjärde dag utan A. Inte för att jag mår bättre för att jag kom på det men då är jag i alla fall en dag närmare mitt (första) mål än jag trodde.

Idag visar min Sockerstopp-klocka 23 dagar, tjoho! Så idag kände jag mig redo att utmanas. Trött, trött, trött, men skulle behöva handla lite. Moffade i mig två nektariner och körde till affären. Och kom hem utan sockerstinna produkter. Heja mig! Kändes inte ens svårt, sannolikt tack vare nektarinerna.

Jag är fortfarande trött efter festen. Ont som fan i knäna. Men det funkar att jobba och jag går korta, lugna hundpromenader. Inte göra ont är målsättningen, men framåt kvällen gör det ändå ont.

Det är så förbannat surt, senast förra veckan hade jag piggat på benen rejält. Hade utökat antalet minuter/steg och hade högre tempo. Och nu bara: ”Krasch!” Så känns det 😢

Jag försöker ta hand om tröttheten, låta den vaggas till ro. Tidigt i säng. Tvingar mig inte till mästerdåd på jobbet, good enough är fullt tillräckligt. Låter mig tycka synd om mina ben också. Varken trötthet eller benvärk blir bättre av socker. Tvärtom faktiskt.

Jag vet att ork, lust och styrka kommer tillbaka. Nu är inte alltid.

Kram 🐘

@Gabi79 Ja, det svåraste är de sociala situationerna. Jag har svårt att se på när andra dricker öl eller vin, och jag säger till mig själv att jag bestämde ju, ingen alkohol i dag, men det gnager inombords på något sätt, kan känna mig nästan arg utan att veta vem eller vad jag ens är arg på. Och att stå ut med tjatet, "Ett glas kan du väl ta?" Tjatet blir värre ju mer berusade de blir. Men på något sätt måste jag lära mig att säga nej tack, när jag hade bestämt mig för att säga nej tack, att just idag dricker jag inte, och det är bara min business, ingen annans. Hoppas att din grillkväll gick bra, och kämpaglöd till både dig och mig 💜👍

@Carisie
Det var inte särskilt angenämt....förstår inte varför jag älskade att bli onykter förut. Jag kan tänka mig att ta ett glas, men absolut inte bli onykter!

Sommaren för två år blev väldigt full av vin. Hittade mellan festkvällar lugnet i ett glas vin efter jobbet. Bara för att slappna av. När sommaren va över bestämde jag att nu va det slut med vardagsdrickandet. Men september har ju fortfarande fint väder. Och i oktober lagar man höstgryta och då passar ju ett glas vin. Och vid december blev jag lite skraj över hur fort tiden hade gått. Och för hur många bibbar jag hade i min papp-återvinning. Då bestämde jag mig för att sluta. Nu har det snart gått 2 år och jag säger samma sak till mig själv varje morgon jag vaknar skakis och bakis. I sällskap av vänner dricker jag nästan aldrig. Och om jag dricker blir det knappt ett glas. Men i min ensamhet varvar jag ner med ett glas vin. Eller flaska. Eller två.
Jag har någonstans blivit en tragisk ensamdrickare som inte vill något hellre än att vara nykter. Hjälp.

@Andrahalvlek tack så mycket för ditt svar. Jag är helt besluten och ska testa vara nykter. Har fruktansvärda magproblem (troligtvis pga missbruk) och tänker bara på att jag måste avstå och se om jag blir bättre i magen. Helst hade jag velat supa mig redlös och bli av med alla jobbiga känslor/minnesbilder som sköljer över mig titt som tätt.

Kanske en dum fråga men hur lång tid brukar det ta att bli av med värsta skulden och känslan av att man inte kan visa sig bland folk?

Funderar på och be om professional hjälp men vet inte vart jag kan vända mig. Har mycket att ta tag i…mitt liv har kantats av svåra händelser som jag aldrig har sökt hjälp för. Inte för att det är en ursäkt men jag tror att mitt drickande har spårat pga ibland så orkar jag inte känna efter hur jag egentligen mår.

Vad man ville bli när man gick i lågstadiet var nog faktiskt cykelreparatör och senare även att jobba i matbutik, eller då kanske allra helst i nån kiosk, för man gillade ju smågodis som det hette på den tiden. När man på lördagarna fick sin veckopeng brukade man ju gå och handla godis styckevis i kvarterets kiosk för nåt öre styck. Bland det första man gjorde sen var att jobba ett tag på ett bageri och packa bröd och det var rätt nära att man hade blivit bagare vilket inte var så konstigt.

Detta eftersom morsan ett tag var städare på bageriet ifråga när man var liten och man sedan dess alltid har tyckt att det luktar så himla gott med nybakat bröd. Men sen efter skolan blev man ett tag biltvättare eller bilrekonditionerare som det väl numera heter. Pysslade sedan ett tag med lite direktreklam och en del kontorsjobb med mera. Provade även i egen regi på att spekulera lite i aktier och optioner, men det blev för stressigt.

Men skulle jag haft ork att göra nåt nu så skulle det väl blivit att satsa mer på musikproduktion som väl är det man är mest intresserad av liksom. Men så har man ju social ångest också, så att stå på scen i någon form faller ju bort, och då blir det ju inte så värst lönsamt, för det är ju liveshower som drar in stålar åt de flesta i musiksvängen. Men nog har man provat på lite olika prylar i sina dar.

Det är då som du säger @Andrahalvlek, att det är viktigt att ha mål och drömmar. Mitt närmaste mål här idag är att ta mig utanför dörren efter mjölk och en limpa fast man är helt slut och orkeslös. Får väl försöka att göra ett stordåd och släpa mig ned till lokala matbutiken innan stängningsdags. Som dystemiker har man inte mycket energi för det mesta, men försöker se positivt på tillvaron nu i all fall, för annars sitter man väl snart och deppar i alkoholträsket igen. Vilket jag då faktiskt gett mig sjutton på att inte göra.

Ha det gott kompis!

@B.Å Skammen lägger sig med tiden. Förutsatt att du gör ditt yttersta för att verkligen sluta dricka. Det förflutna kan du inte påverka, men du kan påverka det du gör här och nu.

Kram 🐘

Hej

Dag tre utan alkohol. Jag har så mycket skam och skuldkänslor över allt jag har gjort (och inte gjort, för den delen) pga mitt beroende de senaste 15 åren.

Jag har isolerad mig, druckit ensam, varit antingen bakis eller full och minns inte hälften av mitt vidriga och pinsamma beteende under dessa år. Får nu nästan flashbacks och bilder från denna tid, där jag pratat för mycket, betedde mig gräslöst, fått snedfyllor och gråtit och varit allmänt så jävla vidrig att jag vet inte hur jag lyckats se mig själv i spegeln under dessa år. Dricker själv, hemma och vaknar med ångest varje gång. Ser på telefonen att jag har pratat i flera timmar med någon jag knappt känner, dessutom videosamtal….har vaga minnen av det, jag vill dö. Ibland har jag vaknat med blött hår efter duschar jag inte minns och ofta har jag lagat mat utan att komma ihåg det. Mitt barn (utfluget) kan ringa mig ibland och fråga vilken tid ska ses, då har jag planerat saker som jag inte minns, jag skäms så oerhört för allt jag har gjort och sagt att jag vet inte hur jag ska klara av detta.

Har kunnat skött mitt jobb. Mycket hemmajobb och jag arbetar i en bransch där det är väldigt accepterad att man dricker friskt och ofta. Jag går inte med på AW:n längre eftersom jag kan inte sluta dricka när jag väl börjat. Dricker till jag däckar och har kommit på att det gör jag allra bäst hemma.

Jag tror jag behöver hjälp nu. Har bestämt mig för att sluta dricka och har satt ett mål på 7 dagar nu. Ska klara det och förlänga till 2 veckor och sedan 3 månader. Jag vet att jag inte kan dricka ”normalt”. Jag kunde göra det när jag var yngre men inte nu längre vilket kanske inte är konstigt med tanke på mina gener och släktens historia.

Men just nu mår jag bara så fruktansvärt dåligt, har 15 års ångest att ta tag i och vet inte hur jag ska göra eller om det ens går att bli av med alla jävla minnesbilder som kommer upp hela tiden och får mig att vilja kräkas och flytta/byta identitet eller något ännu värre. Jag föraktar mig själv och förstår inte hur jag kunnat sett mig själv i spegeln under alla dessa år.

Vet inte varför jag skriver hit, det är väl kanske i hopp om att någon känt likadant och kommit över det…

Jag har läst väldigt mycket här det senaste året och beundrar er som lyckats och lever livet utan rus och ångest. Jag har svårt att se framför mig hur jag ska lyckas, denna ångest alltså, jag vet inte hur det ska gå till.

@Flarran Veterinär sa jag som barn. I åttan sa jag journalist, och det blev jag också 🥰 Vad ville du bli? Väldigt många ungdomar idag kan inte svara, inte ens på gymnasiet vet de. Min äldsta bestämde sig i nian för att hon vill bli psykolog, och det blev hon också. Mål och drömmar är viktigt, tror jag.

Kram 🐘