Senaste kommentarerna i forumet

@jojje1970 Bra att du är här! Vi är många många som kämpar, tillsammans är vi starkare! Jag har fått mycket hjälp o pepp! Så svårt att förklara problemet, känslorna o ångesten för familj o vänner …. Men här finns stöd och kraft!
EN dag i taget!!! Hoppas du har en bra söndag!

@Ros tack

Var på fest igår, kändes rätt avslappnat iallafall till en början, sen när klockan närmade sig midnatt så började fyllan bli rätt hög i lokalen och då började jag känna mig rätt obekväm och kände att det var dags att röra mig hemåt.

Ja då kom min man hem ifrån husvagnen där han varit över helgen.Jag blev överöst med fina sms om hur mycket han älskade och längtade efter mig.Allt skulle bli så bra nu.Han går ju på antabus.Han skulle aldrig ta en droppe mer.Han hade fattat nu när han satt ensam i husvagnen att detta måste få ett slut.Jag hörde ju när han ringde hem att han inte var nykter men det var jag som var nojig!Så kom han hem.Jag kände ingenting.Jag brukar sakna honom när han varit borta ett par dagar men jag tyckte bara att han störde mitt lugn som jag fått av att få vara ifred.Jag märkte ganska snabbt att han var orolig o rastlös.Han frågade om vi skulle åka o bada.Jag såg inte då att han var berusad.Det märkte jag när vi kört en bit.Jag ville att han skulle vända om men det ville han inte.Jag märkte på körningen att han inte var helt nykter.Jag fick panik o började gråta men det hjälpte inte.När vi kom fram såg jag ju tydligt att han inte var nykter.Vi badade o kom lyckligtvis hem.Tänk om det hade hänt något!Han kunde ju kört på någon.Fy så hemskt.När vi kom hem drack han ännu mer o började gapa o skrika om allt möjligt.Nu har han gått o lagt sig.Jag hoppas att han sover tills imorgon.Det är inte roligt när han vaknar efter att ha sovit ruset av sig.Imorgon ska han in till beroendemottagningen o prata med sin läkare.Jag sa till honom att han får åka härifrån sen.Han får vara i husvagnen.Min son ska komma hem imorgon med våra barnbarn.Jag hoppas att han är härifrån då.Jag har funderat på att göra en orosanmälan eftersom han har mist all kontroll över sig själv.Jag är så orolig,ledsen o rädd.Vad ska det bli av oss?Hur ska man få kraft att orka leva i detta helvete.

Jag har flertalet gånger skrivit att jag skulle inte skrivit i @Se klarts tråd, använt @Andrahalvleks namn eller ordet ”stör”. Och, nu avslutas denna diskussion i min tråd.

@Varafrisk Ja, vi ser på saken lite olika. Förstår också att du har fått vara med om mycket och att det har både varit sorg, tufft men också vänt i en stor glädje och kärlek när dina barn kom till dig.

Jag menar att det är själva handlingen och hur du uttryckte dig som är fel. Det blev lite gränslöst och det är det som skapat reaktion hos mig. Vad det gäller egna barn eller barnbarn och känslor kring det är inget som jag har uttryckt mig om. Jag skrev tidigare att det står var och en fritt att uttrycka en önskan och ha hopp om saker och händelser i livet. Jag upplever som att du mest reagerar på tillrättavisningen men inte själva handlingen. Att du reagerade som du gjorde i fråga om barnbarn i tråden och ställde dig själv frågan varför du reagerar så, kopplat till skrivna inlägg, blev gränslöst ihopblandat. Det kan ibland vara svårt att tydligt se sin egna handling när andra känslor tar över. Det är också mänskligt och som alla råkar ut för, men orkar man lyssna och stå ut i de känslorna så kan man inta nya perspektiv. Det har jag varit med om så många gånger, jobbigt men nyttigt.

Ha det gott!❤️

@Himmelellerhelvette TACK! För din pepp!

Bra vecka och ännu en nykter helg! Men ångest o hjärtklappning….
Förstår att det är en process jag går igenom. Har fått höra av en vän att jag är modig som jobbar med mej själv. Jobbigt men viktigt! -Det ger styrka!
Den ”enkla” vägen är väl att köra på som vanligt och låta livet ”gå an”… men jag vill må bra !
Ta hand om er alla fina här! Vi hjälps åt, tillsammans!
Önskar alla en skön söndag kväll!

@Kirskål kämpa på nu. Jag brukar tänka som så att ”första glaset” leder mig bara till mitt sista glas och all ångest det gav mig…det går inte!

Ta bilen och lyssna på hög musik. Skrik och få ut all ilska. Du har kämpat så hårt nu och du klarar en dag till.

Kram ❤️

Imorgon tar jag tillbaka min morgon meditation rutin ,i den finner jag ro och stabilitet för dagen.IFradags efter jobbet noterade jag att mitt jobb startar stress i min kropp som får mig att tänka på vin och jag vet att jag behöver varva ner då så imorgon då kör jag.. Annars kommer tankar om man måste gå ett tolvstegsprogram för att finna den behagliga vägen.Jag vet att på forumet är det inlägg om att man kan klara resan själv💪Jag fortsätter att känna mig frisk och ren
Från Pilla

@Kirskål Gör något aktivt och distrahera tankarna med en promenad, träning eller annat. Drick mycket vatten. Fundera på HALT, är Hungrig, Arg, Ledsen eller Trött, det kan skapa sug. Lyssna på Alkispodden. Sitt ner och andas, lång inandning, lång utandning ett tag. Registrera att suget finns där och låt det passera i tankarna. Sug går alltid över, precis som ångest. Ge inte för mycket fokus på ditt sug, fokusera på hur skönt det är att vara nykter och hur duktig du är som är nykter. Du kan också ryta åt alkoholdjävulen att dra åt helvete! Att du minsann är starkare och bestämmer i ditt liv. Det har hjälp mig😁.

Du klarar det! Det går över! Kram❤️

När man har varit nykter ett tag och alkoholfritt kan se på sitt liv och den sekund man befinner sig i, då kan man göra stora insikter om sig själv och kan då komma på att det är mycket man har att lära sig som man kanske inte riktigt i var stund orkar med så att säga. Men det är väl det som är livet och meningen med det hela kanske. Det att man måste möta olika utmaningar här i livet och därigenom förhoppningsvis kunna växa psykiskt och andligt till en högre nivå av andlig förståelse. Har man då en övertygelse om en högre makt som vill en väl så går det då kanske med tiden lite lättare att vandra vägen fram med ett nyktert sinne så att inte annat yttre bortom sånt som alkoholdimma förmörkar ens sinne och får ens själ att komma på avvägar från den väg som leder till ljuset om man nu har en tro på en högre makt och verkligen vill växa till den man kanske kan vara om man nu är redo att ta nästa steg i sin utvecklingsprocess. Tacksamhet till detta eminenta forum och till alla som öppet vågar berätta om sina livserfarenheter där alkohol är för centralt, eller har fått en för stor plats är då något man ofta utan tvekan kan känna när man som nu sitter vid ett köksbord efter att ha läst lite tänkvärda ord och i stunden dricker lite vanligt vatten som är så värdefullt fast man väl inte alltid tänker på det liksom.

Ha det gott!

Åhhh, upprördheten och ångesten har tagit ett nackgrepp på mig idag! Just nu är suget 8 på en 10-skala!!! Jag har inget vin hemma - men man kan ju gå till en bar eller restaurang som jag brukar göra när det är tomt i mina lager. Det är min fjortonde alkoholfria dag och jag borde verkligen stå emot - men just nu är jag ambivalent - och som sagt, suget stiger, stiger, stiger ...
Jag ska försöka göra mitt bästa för att stå emot!

Imorgon 12/8 börjar jag ett nytt jobb med allt vad det innebär. Mitt trygga gamla jobb där jag kunde allt lämnas och ny skola, med nya elever, nya rutiner, nya vårdnadshavare. Ja allt är nytt. Detta skrämmer mig en aning och jag är absolut inte taggad att börja jobba. Jag borde vara tacksam för mitt jobb, min ekonomi, min familj och att jag är nykter. Vi får se på måndag 12/8 hur det känns. 12/8 är också sista samtalet med "sanningen" Fredrik Asp i från podden "Två fyllon och en sanning". Har givit mig otroligt mycket. Efter vår speedwayresa till Polen i slutet av september så slutar jag med min antabus och kommer stå på marken utan kryckor men med käpp (AA).

Träna mindre hårt. Jag gjorde likadant men minskade intensiteten och körde lite längre. AA är ett bra forum där man kan prata med andra människor som varit ute för exakt samma elände som du och jag. Sedan är det viktigt att man försöker tycka om sig själv för den man är. Ställ dig framför spegeln på m orgonen och säg tre saker du är bra på. Det är svårt att tycka om sig själv för den man är men man måste träna på det.

LCHF hjälpte mig men slog ut magen. Blev trög. Så ha linfrön eller fiberhusk hemma som du kan blanda med vatten. Ja sockret ger ett jävla sug. Första veckan var hemskt jobbig sedan släppte det. Lycka till. Det viktigaste är att ge fan i alkoholen... Och du den bryts ned till socker :) Lycka till

@Andrahalvlek tänker mycket på det där med återfall och att statistiken säger att vi tar återfall. Har tänkt sjukt mycket på detta men imorse hände det något. Jag insåg att den senaste tiden har jag varit så medveten om mitt sjuka beteende att denna period kan betraktas som ett långt och konstant återfall.

Varje gång så tänkte jag: ”aldrig mer, nu räcker det” för att en dag senare tycka att ”nej nu unnar jag mig bara ”ett” (!!) glas” var dagens snilleblixt.

Skön insikt, det är klart liksom. Jag är klar med alla återfall jag fick utdelade och behöver inga fler.

Tack för att du tittade förbi. Klok och varm som alltid 🤗

Idag tar jag inte det första glaset. Jag vill inte ha det och har redan tagit mitt allra sista glas.

Glad och nykter söndag önskar jag oss alla.

@Sisyfos Hej! Jag är också här för tredje gången nu, skapade en ny tråd i forumet vara alkoholfri. Det är dit jag ska gå för att lyckas! Önskar dig Jahopp all lycka-kanske är det tredje gången gillt för oss båda?

Tredje gången gillt på forumet! 2017 var jag här med tråden "Förändring" och höll i under några månader. Ambivalent i målet med min närvaro, jag hade insikt i att jag överkonsumerade alkohol och en vilja att kunna dricka kontrollerat men först med en tids uppehåll-oklart hur lång tid det skulle vara. Med facit i hand var det första kvartalet 2017 där det blev några enstaka dagar med alkohol, men de flesta utan. Sen körde jag oreflekterat vidare som förut, kanske med ännu större intag. 2022 gjorde jag ett kort inhopp på forumet och konstaterade att "Nu är jag här igen!". Med backspegeln i hand så har jag druckit hårt sen dess, men också varit utsatt för en enorm psykisk press i form av nära anhörigas sjukdomar, egna karriärbyten och sjukdomar. På läkarbesök i maj frågade läkaren rutinmässigt som avslut på vårt samtal om "hur har du det med tobak och alkohol" och jag svarade ärligt om alkohol och fick ett hyfsat bra samtal ändå där han var tydlig med att med mina sjukdomar är det nollintag som gäller. Jag svarade att jag vill försöka minska själv och börja med ett mer medvetet intag, innan jag eventuellt klipper.
Innan semestern blev det mer att jag kunde överblicka och se att där väljer jag att inte dricka, där dricker jag men max fyra glas på kvällen, och så vidare. Sen semester med ett väldigt överblickbart drickande...ca kl 16 på dagen fick jag min första öl av min danske vän och sen drack vi öl/vin innan vi åt middag ute och då minst en flaska vin till maten. Genomsnittet på våra två veckor var nog ändå ca 2 flaskor vin/person/dag. Sen hade jag en vecka med andra vänner, svenskar :) , och då landade vi på i genomsnitt 1 flaska/dag.

Nu har jag hunnit arbeta två veckor. Första veckan drack jag alkohol ungefär som om jag fortfarande hade semester. Ligger i skilsmässa och min man kom på besök, vi drack tillsammans och en bag på en kväll inga problem. Sen åkte han. Droppen för mig var när jag på söndag kväll plockade ihop efter mig själv och insåg att jag på egen hand druckit sex flaskor vin sedan fredag kvällen.

Så i söndags bestämde jag mig. Detta måste ta slut! Jag kan inte fortsätta såhär! Än så länge funkar kroppen och knoppen hyfsat, än så länge går det bra med jobbet och relationerna till vänner och barn. Men vad kan komma att ske om jag fortsätter dricka??

Så, vad vill jag nu då? Vad vill jag denna gången? Jag har beslutat mig för att avstå alkohol helt och hållet under kommande sex månader, kanske längre men allra minst ett halvt år. Jag har oreflekterat, regelbundet och under senare år allt mer frekvent och i stora mängder hällt i mig av ett nervgift som vi vet påverkar oss psykiskt och fysiskt negativt.
Jag har aldrig tagit reda på hur jag mår UTAN detta nervgift?

Idag är sjunde dagen utan alkohol. Under gångna veckan har jag haft ont i kroppen, huvudvärk, känt mig yr och svag och ofokuserad samt oerhört trött och energifattig! Den här helgen har jag feber, men inga andra förkylnings-eller sjukdomssymtom. Jag tror det är min kropp som är i chock och återhämtar sig och för att säkerställa att jag inte hittar på några dumheter ger den mig feber för att öka chansen till stillhet och ro!
Jag har skaffat en alkoholcoach för att ge mig ett bollplank och utöver det så tänker jag hänga här och läsa och skriva när andan faller på!

@jojje1970 Välkommen hit du är inte ensam. Vi är många som kommer vilja stötta dig och ge dig tips o råd. Gå in o läs och skriv här så ofta du kan. Vi vill hjälpa dig. Jag kände som du när jag började min resa. Detta forum har varit mitt största stöd. Du fixar det vi hjälper dig🤗

Idag har jag varit nykter i 24v.🙏Jag är så tacksam att jag slutade. I början väldigt stressad ville ha en stämpel på pannan att jag lyckats. Läste, lyssnade massor om alkohlism. Tog långa promenader huvudet gick på högvarv av paniken jag kände då jag började inse vem/hur jag blivit av många års alkohol drickande. Blev helt slut av allt detta. Men förstår nu att det var en nödvändig del i min process till att fortsätta avstå A. Jag känner mig lugnare nu o fortsätter min resa o ser framemot nya insikter. Kör mitt mantra Avstå Alkohol tills döden skiljer oss åt. Nu en dag i taget till v.25🤗

@B.Å tack det värmer 👍🏻

@jojje1970 så bra att du har hittat hit och bestämt dig. Jag hejar på dig och ser framemot att få följa din resa.

Nu tar vi en dag i taget – mot ett så mycket bättre liv.

Kram

Hej,
Jag mår jättedålig för igår. Firade min sons födelsedag och givet så drack vin mm.
Förlorade min man för snart 4 år sedan och då blev det en vändpunkt med mitt drickande.
Drack varje kväll tills jag deckade. Dricker inte lika ofta idag, men när jag gör det blir det ofantliga mängder. Oftast är jag glad och pigg, men ibland blir det som det bor en demon i mig som tar över. Blir först väldig ledsen och tårarna rinner, sen blir jag arg och skriker och gapar på alla.
Min son har sett mig genom de senaste åren och självklart vill jag inte att han ska se mig såhär, ingen annan heller för den delen.
När "demonen" tar över blir det som jag är med i en skräckfilm. De jag har omkring mig står eller sitter bara helt stilla. Som de har frusit i tiden.
Då blir jag rädd för dem och vill bara fly.
Min partner är arg och besviken på mig och min son och hans flickvän tyckte det var otäckt att bevittna.
Vet ej om jag har kvar min sambo......
Det känns som jag inte passar in i livet längre. (inga självmordstankar)
Jag måste ta tag i detta nu innan alla försvinner ur mitt liv.
Ibland mår jag dåligt och gråter när ingen ser.
Pratade i 2 års tid men en präst det var bra. Försökte få stöd från sjukvården men de ville bara stoppa i mig tabletter vilket jag inte vill.
Googlade runt på nätet och hittade denna sidan, läst många trådar och kände kan ni skriva om era problem så kan jag med det fast det tar emot och blotta sig.
Alkoholen intalar man sig att det är en vän vilket den absolut inte är.

@vår2022 Vi skrev nog samtidigt. Jag tänker att du har nog fortfarande inte förstått mig. Jag förstår att du menar väl. Både @Se klart och du var mycket tydliga när ni skrev så jag har förstått ert budskap. Jag har förstått @Andrahalvleks budskap. Jag har även förstått @Himmelellerhelvettes budskap. Jag vet att ni alla menar väl. Och, vad ni skriver är inget nytt för mig…och jag vet inte om det har gett mig ny styrka el andra tankar om mig själv. Jag går i terapi och jobbar med tolvstegsprogrammet. Jag lär mig hela tiden om mig själv och om andra.

Jag känner absolut ingen sorg över att jag inte fick biologiska barn. Den sorgen hade jag släppt när jag klev på planet på Landvetter. Att få bli förälder är ingen rättighet men att ha tillgång till båda sina föräldrar är en rättighet för ett barn. Något som jag ofta uttalade när jag jobbade med familjerätt. Så det var en gåva att få bli förälder. Genom mina barn har jag lärt mig så mycket om mig själv och min omgivning. Innan jag fick reda på att vi inte kunde få biologiska barn var det en självklarhet att möjligheten att få barn skulle vara enkel så var det inte. Jag har/hade därför med mig vetskapen att det är ingen säkerhet att få barnbarn. Det handlar ju inte om att få barnbarn t varje pris utan för det barnet att födas in i ett tryggt hem. När jag nu befinner mig i ” mormors-och farmorsåldern så är det många runt i min omgivning som får barnbarn och lägger ut på Facebook/Instagram. Jag säger inte att man inte ska göra så för jag förstår deras glädje skulle förmodligen gjort likadant. Jag hade också velat berättat om mitt barnbarn, visat bilder osv. Men eftersom jag inte befinner mig där så blir det en påminnelse om det som inte kommer komma. Det är inte så smärtsamt än så länge men det känns. Ibland tittar man på foton och är artig. Man lyssnar och är artig. Och, jag tänker den där efterrätten om man inte får den…blir det alldeles tomt då?? Givetvis blir det inte det utan man/jag fyller mitt liv med annat. Jag har två vuxna barn som jag är så stolt över och älskar. Jag tänker att har man inte upplevt barnlöshet eller barnbarnslöshet då kan det vara svårt att förstå hur det verkligen känns.

🌺🌺🌺

@Sisyfos Har läst här på forumet ganska länge nu . Men har inte tagit mitt riktiga steg i rätt riktning. Men nu kanske