Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek

Känner till Henrik Wahlström. Har nog följt honom på Instagram under ett år, har hans bok, lyssnade t honom i höstas i en grannstad. Har köpt nyckelring, klistermärken och bär halsband med symbolen ”uppochner”…allt för att bidra till att upplysa min omgivning om bipolär sjukdom och psykisk sjukdom. Det sägs att vi måste prata om psykisk ohälsa…jag tänker…vi måste agera..Det är år 2024 men fortfarande råder en stor okunskap och rädsla att prata om psykisk sjukdom.
Det behövs kontinuitet inom psykiatrin…ja…det behövs så mycket mer!

Kram🥰

Jag klara att ibte dricka idag . Första dagen på semestern så jädra skönt . Gick runt i lägenheten och drack cola zero istället. Klättra på väggarna men det gick . Fan vad skönt det känns . Fem dagar nykter nu . Bara att kämpa på .

Tänk, det kunde man då aldrig ha trott i morse. Men nu har det cyklats säkert en mil i alla fall. Kom mig även för att fota lite naturbilder och testade mobilkameran lite mer ingående. Men någon vidare videokamera är det väl inte i den, då bilderna blir rätt skakiga om man inte står still eller går försiktigt i snigelfart med den.

Men det är ju heller ingen actionkamera så att säga. Det höll inte på att bli något bad först som var orsaken eller motivationen till att man kom utanför dörren. Vilket man till sist ändå lyckades med. För efter några kilometer på cykel så var orken nästan slut. Det blev ändå faktiskt en simtur på minst en tre hundra meter kan jag tro. Hade ju bett till skaparen om lite mer kraft och energi när jag stod i skuggan av ett par buskar och flämtade när det var som allra varmast och soligast.

Blev tydligen bönhörd då jag nästan ett tag exploderade av energi. Då blev man så positiv i sinnet att faktiskt även alkoholdjävulen tittade fram i tanken och liksom fick en att börja tänka på att fira det hastigt påkomna energitillskottet med alkohol. Men den enkla prylen gick jag då inte alls på. Har ju gett mig sjutton på att vara nykter så länge som det bara går alltså.

Tog i stället fram en flaska med kallt kolsyrat vatten som fanns i ryggsäcken. Efter simturen kände jag mig så duktig att man då plötsligt fick påhälsning av alkoholdjävulen återigen. Började tänka på en åktur in till bolaget som man gjort så himla många gånger varje år efter en längre simtur. Men i stället så plockade jag fram en medhavd burk med energidryck som tömdes på stående fot, och då gav sig till sist alkoholsuget med sig. Allting går tydligen bara man är envis som bara den alltså. Sitter nu alkoholfri och dricker lite kallt kolsyrat vatten vilket inte är så dumt liksom.

Ha en fin kväll!

@Carisie Hoppas kvällsjobbet blir okej. Jag har landat hemma efter lite handling, bland annat köpte jag lite alkoholfritt bubbel som jag lagt på kylning. Det är varmt och soligt ute, tar mig nog en tur i trädgården. Önskar alla en skön fredagskväll 🌞

Jag funderar också på att göra en orosanmälan på min sambo, men vad leder det till? Kan man få hjälp lättare då? Även om han inte vill ha hjälp? Har en gång försökt få han lob:ad men det var inte lätt, det gick inte. Man får ju enligt polisen vara hur full som helst i sitt hem..

@Se klart Mina barns pappa är snäll, men han är en jättebebis. Totalt oförmögen både att planera och betala tyvärr. Ingen nyhet för mig. Han hade inte ens fixat present till dottern 🤬 Hon fick fritt välja om hon ville vara hos pappa eller mamma dagarna innan kalaset för att slutfixa. Hon valde mamma. Jag tycker synd om honom, men han får fan steppa upp. Pengar är bara pengar, och jag är van att betala. Tyvärr. Men jag låter inte det smutsa ner känslan inför hennes kalas. På själva festdagen ska han få bära och kånka, diska och städa så han storknar!

Kram 🐘

Jag skrev fel, det ska vara @henrikwahlstroem

@Varafrisk Jag tänker att medicineringen borde följas upp noga. Om hon får Litium så är det ju nedvarvande, så att hon inte ska gå i spinn och komma i mani. Men hon kanske ska sänka dosen lite, eller prova en annan medicin? Det kan bara en läkare svara på.

Jag kan rekommendera @waehlstrom på Instagram. Han har bipolär diagnos och pratar om den mycket i olika sammanhang. Han har också skrivit en bok om diagnosen ihop med en läkare. Han fick nog prova fem-sex olika mediciner innan han hittade rätt. Det är viktigt att hitta rätt medicin och dos, för annars är risken stor att patienten slutar ta medicinen, med maniska skov som konsekvens. Och när manin blommat ett tag kommer de depressiva skoven.

Jag förstår att du tycker att psykiatrin sviker din dotter, och jag kan bara hålla med. Psykvården i Sverige är generellt urusel. Plus att stigmat är stort. Det är som om hjärnan inte tillhör kroppen och är värd samma vård, otroligt konstigt. Sen är det skit rent ut sagt att dåligt under sommaren för då är bemanningen ännu sämre. Jag vet, har varit där själv flera gånger. Mått uruselt när solen skiner och alla i omgivningen mår toppen. Oerhört kluvet. Att man mår dåligt känns då ännu mer betungande, och det sista man vill är att belasta andra.

Det är ingen lösning att du drar hela lasset. Sitt bredvid när din dotter själv ringer. Kör henne, men låt henne gå in själv till läkaren. Hon måste ta ansvar för sitt eget mående också, även om hon får praktiskt hjälp av er föräldrar.

Kram 🐘

@Geggan När jag känner den typen av uppgivna känslor är det oftast vila från intryck jag behöver. Sitta på en stol och fånglo ett dygn, åtminstone mentalt. Sen brukar lusten att göra saker komma tillbaka. Vi måste själva fylla våra liv med roligheter 🥰

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette ja, precis så är det. Sällan mera än en eller ett par dagar. Sen är det borta och man har inte alls kontakt med de känslorna.

Ville ju skriva det här också…..om det ändå fanns en kontinuitet på vuxenpsykiatrin med samma personal så att de lärde känna vår dotter. Det är ju stafettläkare/AT-läkare som stannar i ca tre månader, nya sköterskor. Om jag som förälder visste att det var samma läkare/sköterska… så skulle jag känna ändå någon trygghet att man ser min dotter men så är det inte.

@TessanTuss tack . Ska kämpa på fast det är jävligt tufft ! Du är grym !

@Himmelellerhelvette Tack!

Skriver på datorn nu och då är jag inte så bra på emoijisar eller annat som man kan tillföra!

Känner att jag är tvungen att skriva av mig min frustration någonstans och det blir här på forumet. Jag känner att jag är starkt medberoende till min dotter. Det går lite upp och ner. Jag försöker tänka på hur jag agerar och reagerar men ibland är det svårt när jag ser min dotter inte må bra, och när hon själv uttrycker det. Hon säger inte att hon inte mår bra men hon säger att hon inte känner någonting varken ledsen, arg eller glad. Hon upplever att hon kommer åt sina känslor mer när hon är manisk. Jag tänka mig att hon känner så men jag som anhörig upplever att hon även då mår mycket dåligt dessutom är mycket så destruktivt. Om två veckor ska hon börja arbetsträna. Jag ringde vuxenpsykiatrin idag för att ta reda på när nästa uppföljning kommer att äga rum. Min dotter har gett mig samtycke tidigare till att ringa men hon vet inte att jag ringde precis idag. Hon skulle aldrig ta initiativ till att ringa själv inte ens när hon är sitt vanliga jag. Hon kräver inget av sjukvården. Jag fick veta att i september skulle det ske en uppföljning, tydligen går sjukskrivningen ut då även om hon ska arbetsträna till början av november. Senaste gången som hon träffade läkare vilket var i samband med möte med FK och arbetsgivare var nog i slutet av april dessförinnan i mars. Jag tycker att det är en alldeles för lång tid då vuxenpsyk inte har kontakt med en ung vuxen psykisk sjuk person. Om inte vår dotter hade oss föräldrar så skulle hon ju vara helt och hållet ensam. Hon vill ju inte ha boendestöd eller någon annan hjälp från vuxenpsykiatrin. Jag sa till sköterskan att hon behöver egentligen stöd i sin vardag men det är vi föräldrar som är det. Vi har i princip daglig kontakt med henne. När jag ringer till vuxenpsykiatrin känner jag mig inte alltid tagen på allvar kanske lite mer som en överdriven orolig mamma för allt handlar ju om vad min dotter vill. Och så är det ju...individens egna vilja...men nu vill hon ju må bättre...vill ju inte må så som hon gör. Jag sa att jag själv vill prata med någon för att få mer kunskap om bipolär sjukdom/psykoser. Ibland hänvisar de mig/oss till bipolärskolan vilken vi redan har gått som egentligen gav varken min dotter eller mig någonting....inte mycket igenkänning där. Jag har redan kontakt med kommunens anhörigstöd vilket är jättebra men där finns inte den kunskap som jag vill åt. Och om min dotter inte frågar mer, ber om mer information om dessa olika diagnoser är det ingen som berättar. Jag sa till sköterskan att det finns en publikation som Socialstyrelsen har gett ut som handlar om anhörigperspektivet i sjukvård och socialtjänst. Till slut sa hon att jag kunde få ett anhörigsamtal....jag har bett om det tidigare...men fått nej...men nu om jag har tur ska jag en kurator ringa upp mig...hoppas att hon har kunskapen. Nu har jag ringt detta samtal idag och nu kan jag faktiskt inte göra mer...jag kan inte rädda min dotter...jag kan inte styra över hennes beslut...jag kan inte styra över vuxenpsykiatrin...om min dotter pratar igen om hur hon mår ska jag peppa henne att ringa vuxenpsyk...för då måste de lyssna...nu kan jag bara vara det stödet i vardagen som jag redan är...och jag måste öva mig igen och igen och igen....att inte bli helt filterlös.

Solen skiner hos mig...och jag ska åka och simma....försöka släppa tankar och ta vara på dagen!

Kramar:)

Hade ett bra samtal med honom igår. Så vi får se vad som händer efter det.

Jaa @anfrahalvlek samma här, alltså den självcentrering som kommer med ålder eller som kanske alltid funnits där.
Jag har också sörjt klart- alltså önskar inget mer av det, men det jag märker är att jag inte varit arg- klart ✅ Och jag har ingen avsikt att vara arg på min mamma, hon är för skröplig och skör och så liksom ovan att sätta sig in i hur det är ”för mig” att det inte är meningsfullt.
Men känslan behöver få veckla ut sig inombords mig själv. @himmelellerhelvette det är jätteskönt att inte vara ensam. Att ha ett syskon är också ovärderligt. En som bekräftar.
Den här sommaren är en där det inte händer så mkt på utsidan men desto mer inuti.
Idag: klippa visset i rabatterna och prepp för en kort roadtrip imorgon.
Kram på er 😍

Det är väl ingen konst att vara nykter, det är ju bara att låta bli att dricka sprit eller att inte inta någon annan dryck med alkohol i, så som öl eller vin alltså. Det är väl ingen kost att vara en glad skit om man inte är deprimerad och ständigt nedstämd. Det är väl ingen konst att vara alkoholfri och hålla sig nykter om man har hittat sin egen väg här i livet som får en att känna en mening med tillvaron.

Men om man tittar faktiskt på saker och ting så kommer man hur som helst till sist att vara aska spridd för vinden eller att ligga som benknotor och multna i någon grav någonstans. Det är ibland rätt lätt att känna sig trött på allting. Man kan ibland vilja och känna sig behöva vila ifrån sig själv. Men tänker här på ord av min helnyktra mormor som brukade säga att, vila det får man göra i graven.

Sedan fick man väl även höra något ord om att man skulle lova att aldrig bli som sin gamle farfar som väl blev känd för sitt drickande tills han inte längre kunde hålla på som han visst gjorde då hans mage väl sade ifrån liksom. Spiknykter på vita knogar kan man vara av olika anledningar. Men äkta nykter och känna sann förnöjsamhet med tillvaron kräver nog tilltro till lite mer än att bara ha goda föresatser och förhoppning om en bättre morgondag här i världen.

När jag inte kunde sova på vettig tid i natt då jag hade sovit på helt fel tid om man nu då inte är en nattmänniska vilket man faktiskt ju kan vara. Då fick jag plötsligt för mig att städa lite i mina pappershögar med gamla brev, fakturor och reklam som blivit liggandes då jag som nedstämd dystymiker inte har haft ork och kraft att städa upp i oredan efter mer än trettiofem år av i stort sett en mer eller mindre ständig berusning. Hittade då en massa kvitton här och där från bolaget som visade att jag inte alls varit direkt snål mot staten när det gällt frivillig skatteinbetalning via skattepålagor för inköp av hälsovådlig alkohol.

Sitter nu här vid mitt köksbord precis som så många dagar tidigare och filosoferar lite stilla över tillvaron och dricker ett glas med vanligt vatten och tänker att det spelar ju egentligen ingen som helst roll med någonting alls, om man nu inte tror att det finns ett andligt liv för ens själ efter detta jordiska jagande så att säga. För då kan man ju festa på tills ögona blör och livslågan slocknar som ett flämtande ljus som har brunnit ut. Nu skiner solen utanför mitt fönster och det känns som att det inte vore så dumt att ta sig en cykeltur till någon trevlig sjö för att få sig en liten simtur.

Men trist nog har jag trots att jag har sovit gott i fem timmar ingen som helst kraft och energi till att göra något som helst. Det är så jävligt att man skulle kunna bli så förbannad på alltihop att man bara gav upp och gick och hängde sig i källaren. Men det är då inget nöje som nån jävel ska få uppleva. För man kan precis som att vara nykter på vita knogar även leva på dessa omtalade knogars sätt. Vilket jag väl har gjort ända sedan jag var en liten grabb. Nu ska jag ta och fylla på mitt glas med vatten för sånt blir man då inte helt knäpp i skallen av. Inte kostar det heller många ören.

Har nu i tanken hälsat på min Gud och hans son Jesus Kristus och andligt även bett om lite extra kraft och styrka till att orka gå vidare ännu en dag. Man är kanske en korkad idiot som har en tro på något som inte syns, men ändå inom en känns helt närvarande. Det har man väl ibland en känsla av. Men det skiter jag fullständigt i då det ju för mig känns helt rätt och märkligt nog även fungerar alltså.

Man kan välja sin livsväg, och man kan välja att spotta på allt som kanske är heligt som man väl gjorde som fyllskalle ibland. Sommartid är det nu och jag har tittat på några naturbilder jag tog med min mobilkamera för några veckor sedan och tänker att skaparen han är då fantastisk som har skapat så mycket vackert som kan få en att känna tacksamhet om man nu har begåvats med den förmågan. Har inget alkoholsug idag heller utan det räcker gott med lite vatten som inte är så dumt att börja sin dag med så att säga. Ska nu gå ut på min balkong och få mig lite frisk luft.

Ha det gott!

Vad du fixar och donar @andrahalvlek 🥰
Hoppas pappan drar sitt strå till stacken.
Och hoppas allt går som planerat! Skönt att du känner dig nöjd med ledigheten. Eftersom jag avslutade med mammas förkylning så ligger jag lite back- men har tid på mig + bokat in lite mer ledigt i augusti! Glöm inte att andas 🧘 Kram 🤗

@jurryj Bra där!!! Gymmet är perfekt ställe ! Jag försöker tänka att alla muskler jag bygger upp förstörs helt av alkoholen! Det gäller att hitta nytt fokus!
Kanske fåfänga kan bli en drivkraft till att vara nykter?! Det är helt ok! Snygga, starka, stora muskler får vi inte av alkohol !
Kör!!! Du är så bra! 💪💪💪
Vi hörs här igen🤩

@TessanTuss tack för din motivation den behövs . Skönt att veta att det är inte bara jag som gör bort sig konstant hela tiden . Den jobbig perioden börjar nu . Första dagen på semester . Det är pang väder och det ända man vill göra är ett ta en bärs. Jag har okså börjat styrketräna fem dagar i veckan . Vill bli riktigt ripad. Måste satsa på det istället för alkholen . Måste våga tro att det går . Precis som du säger . Man ska inte tro att man kan dricka normal för det kan jag inte. Jag dricker tills det är slut . Eller tills man däckar .Har vart så hela livet . Totalt missär. Torska många bra vänner och flickvänner pga av mitt drickande. Nu måste det bara taslut . Packar min rygga och dra till gymmet . Ska pumpa ut mig ordentligt så jag inte pallar lifta på kroppen . TACK KRAM

Nu är vi på upploppet. Århundradets fest. (Nåja, lite överdrivet.) Yngsta dottern fyller 25 år och på söndag har vi fest. (”Inte kalas mamma, FEST!”) Vi har hyrt lokal, vi blir 50 totalt, smörgåstårta och prinsesstårta är beställd och ska hämtas vid två olika tider på söndag.

Storasyster har fixat tipsrunda och olika aktiviteter, vi har bokat levande musik, och inköp av frukt, chips, godis och dricka sker imorgon lördag. (Festen blir helt alkoholfri.) Klockan 11 idag hämtar jag hem dottern och sen är det fullt ös medvetslös långt in på söndagskvällen. Måndag morgon börjar jag jobba igen och årets sommarsemester är över. Känns helt okej. Jag har fått vila, upptäckt nya ställen, vila, umgänge, sol, bad, regn och ännu mer vila. Bra kombo.

I och med den här 25-festen inleds att vi ”bara” firar med kalas/fest när hon fyller jämnt, 5 och 0. Återstår att se hur det går, hon älskar att fylla år 🥰 Stå i centrum, få paket, ta emot alla gäster som kommer för hennes skull. Så här har det inte alltid varit. Hon var nog 10 år innan hon ens deltog på sitt eget kalas. Hon satt på övervåningen i huset och lyssnade på gästernas sorl. Ville inte delta. Man knappt tro att det är sant, man får nypa sig i armen för att fatta hur mycket hon faktiskt har utvecklats. Jag har köpt en vit fin klänning till henne, hon kommer känna sig som en prinsessa ❤️

Nu kör vi!

Kram 🐘

@Evach
Hej. Så jobbig situation, och jobbigare blir det ju med tanke på distansen kan jag tänka.
Beroende är starkt, den som hamnat där så kan ha riktigt svårt komma ur och då förlora allt för att substansen har personen i sitt grepp.

Det verkar som att du har försökt visa på vad det finns för hjälp att få, att det nu är upp till honom. Det är klart, blir det så att du eller någon annan får vetskap om att han är en fara för sig själv och andra, då kontaktar man ju rätt instans för detta.

En person med starkt beroende skyller ofta på andra. En tanke jag får då han skriker åt dig är att han emellanåt inser att han är illa i träsket, att han kan känna att han inte kan kontrollera situationen och din omtanke att det ska gå bra för honom bara blir jobbig. Att det så att säga för honom en jobbig dialog att vara i, det är beroendet som "talar".

Kanske du kan kontakta honom genom olika kanaler? Tror du att han önskar kontakt?

KRAM!

@vår2022 🙏❤️

God morgon alla ☕️
Idag blir det kaffe hemma ☺️ Se över plantagen som vuxit sig vild utanför balkongdörren och mest pyssla lite innan det är dags för kvällsjobb.

Ha en fin dag
🩵

@Himmelellerhelvette Ja, tror också att det handlar om följa den egna inre rösten om var gränsen går liksom. Att går man över denna gräns så kommer man inte att bli fri. Min mamma försökte att dra mig tillbaka genom att vara sårad, säga att hon är en dålig mamma mm, en offerkofta. Jag har så många gånger gått tillbaka, i medberoendet. Men denna gång, för många år sedan, vällde ilskan ur mig och jag kände mest hat. Då kunde hon vara så giftig tillbaka. Det handlar om att min mamma inte fått det hon behövt av sina föräldrar i sitt liv, fått mycket skit och dålig självkänsla. Hon både stöter bort och vill vara nära och tror att hon inte är omtyckt och inte duger.

Hon är medveten om dessa saker men det blir mycket projektioner och primitiva känslor när hon triggas. Hennes medvetenhet om detta har också gjort att hon någonstans kan förstå. Hur som helst så har jag dragit mig ur medberoendet för att överleva själv och för att kunna bli stark i mig själv. På så sätt har hon också tvingats utveckla sig om hon vill ha kvar någon relation till mig. Det har kostat mycket och vi har inte haft så mycket kontakt. Jag tror hon insett att hon riskerar hela relationen om hon inte släpper taget, att jag inte kommer att komma tillbaka till det som varit. Släpper taget om sina oförätter hon tycker hon blivit utsatt för och vill ha en ursäkt för = att det är mitt fel. Hon har släppt taget och hon har gått vidare och det känns äkta. Jag har varit väldigt osäker på hur allt ska utveckla sig och det har varit en sorg.

Vi kan ha djupa samtal om många saker, men att gå in djupt i det som hänt oss har jag insett är för svårt för henne och troligen skulle det inte leda framåt. Vi vet var gränsen går och jag tror och hoppas att det är en bra och framkomlig väg som håller för oss båda. Jag är ändå glad att vi är där vi är idag❤️

@Varafrisk Så bra jobbat! ❤️