Senaste kommentarerna i forumet

Hur går det för dig? @Monica01 🫶🏼

Jag är ingen parteurapeut men det låter ju som dina känslor svalnat och förtroendet är väck. Förhållande bygger väl lite på förtroende och känslor. Oerhört jobbigt ändå är det.

@Ny dag Ja men precis så är det för mig med. Insett att dricka måttligt inte går för mig. Jag är lite sådan som person också. Ganska ofta är det allt eller inget. Kanske därför jag hamnat här. Men det håller ju på att vända och nu är fokus hälsan istället (bara snuset som ska bort) MEN, en sak i taget. Hellre snusa än dricka. 😀 Detsamma en fin kväll till dig 🫶🏼

Nytt jobb. Äntligen tog jag steget och ska till hösten börja på en annan arbetsplats. Förra veckan blev droppen när förälder och elev satt och öste skit över oss i skolan. Att det är vårt fel att hen beter sig som hen gör. Gapar, skriker, hotar, slår, röker inomhus, kommer för sent, skiter i att jobba. JAG fick stå upp för hela kollegiet inte min rektor. Nya rektor blev överlycklig när jag sa ja. Min nuvarande rektor sa jaha. Säger väl allt.

Bra Amanda skulle kunna handla om mig din beskrivning. Jag ser antabus som ett gips. Har du brutit armen behövs gips. Se det som ett hjälpmedel. Kan man inte dricka kan man ju inte heller köpslå med sanningen.

Fy vad jobbigt att inte kunna få vila ut. Jag hoppas att du kan få någon form av hjälp. Sedan är ju kroppen specialist på att anpassa sig men sömn är ju viktigt.

@Påvägmothälsa ❤️ Hoppas du vaknar till en bättre dag imorgon.

3 månader som alkoholfri idag, eller igår beroende på hur man räknar 🤔 nåväl. Lite reflektioner så här långt:
Vissa dagar känner jag mig bokstavligen fri! Fri från tankar på om och när jag ska dricka vin, hur mkt och att allt skulle firas med alkohol. Allt skulle bearbetas med alkohol och inget var roligt eller färgglatt utan alkohol. Så knäppt egentligen! ”Hurra, jag har fått nytt jobb så jag firar med lite gift, eller ”nu har jag varit duktig så då är jag värd lite gift..” osv…
Andra dagar fladdrar tankarna och sorgen kommer över mig. Både över att jag inte kan dricka som andra och allt jag gjort/inte gjort, sagt och lidande jag orsakat andra. När sådana dagar kommer spelar jag filmen. Vad händer efter första glaset? Jag vet vad som händer och dit vill jag inte. Jag brukar också förställa mig känslan av den lätta berusningen. Var den verkligen så rolig? Fick jag ut något av den, egentligen? Svaret är nej och nej. Det känns som att ju längre tid som går desto mindre vill jag ha alkohol i mitt liv. Att då vakna varje dag pigg (inte alltid kanske), fräsch, utan bakfylla och ångest är så värdefullt! Varje morgon tackar jag mig själv för att jag inte drack dagen före. Sakta men säkert börjar självkänslan komma tillbaka och jag gläds åt saker som jag tidigare knappt la märke till. Men det finns några saker som skaver i mig:
Ensamheten. Jag har ingen förutom er härinne som jag kan dela dessa tankar med. Jag har min man och han är ett bra stöd men i övrigt är jag inte redo att berätta för någon annan. Kanske djävulen försöker hålla dörren öppen tänker jag då? Jag vill göra så många saker men har ingen att göra det med. Det sociala umgänge som vi har står kvar på samma fläck och gnuggar på. Alkohol varje helg som maskeras av snittar och bubbel. Samma människor, samma dryck, samma samtal…jag får nästan kliande utslag av att ”sitta fast” i detta ekorrhjul utan någon större input i det sociala.
Tack och lov har jag ett mycket givande jobb som jag ser fram emot att gå till varje dag och kollegor som bjuder på spännande och intelligenta samtal blandat med härlig humor. Men på hemmaplan är det mer som en grå sörja, mellanmjölk.
Jag är högst medveten om att jag själv bär ansvaret för min egen lycka men jag vet inte var jag ska börja. Samtidigt känner jag stor frustration av att min man och jag är så olika. Jag är mån om mitt utseende, tränar mycket och äter bra mat. Han bryr sig inte alls, går dagar innan han rakar sig, tränar aldrig och är alltid trött. Jag håller på att bli tokig!! Dessutom pratar vi knappt om något annat än barnen och vardagen. Men det kanske ska bara så efter nästan 20 år ihop? Han är ju snäll, omtänksam och en bra pappa! Så jag kanske ska sluta gnälla och vara tacksam istället? Jag vet inte… hjärnan går
På högvarv av allt grubblande. För 3 månader sedan hade jag druckit vin för att få tyst på tjattret i huvudet och dövat alla mina tvivel. Det var min go-to. Har inte hittat någon bra ersättning. Jag tror att vi alla behöver få vila från tankar och grubblande ibland men det känns inte som att en ljudbok på promenaden eller en bra podd riktigt hjälper mer än för den stunden. Nåväl… allt är inte svart, träningen ger mycket så den är en bra ventil. Nu blev detta långt och kanske lite rörigt men jag behövde lätta på trycket. Tack för att ni finns! 💛 mot fler nyktra månader! 👊

@Blenda Som sagt, önskar dig medgång, att livet blir lite snällare mot dig nu. Sömnen - eller snarare bristen på densamma - påverkar oss mycket. Tack och lov sover jag mycket bättre, kanske inte alltid mer, men med högre kvalitet. Med tiden kanske du får lite mer sammanhängande sömn du med. Håller tummarna för det. Kram 🥰

Lever i en exakt likadan situation. Han förnekar sitt drickande, gömmer brukar och flaskor. Jag och barnen var iväg från honom i 1 h och när jag kom hem så satt han i princip och sov i soffan. Han hade då ansvar för vårt minsta barn, som han hade lagt för att sova. Hemskt att låta de två större på 9 och 7 se sin pappa såhär. Såklart märker de när han sitter och slöddrar när han pratar med dom. Han snubblade också runt i huset. Trots detta så förnekar han att han druckit.

@Ny dag Dina insikter blir flera under resans gång och jag tänker att du är nära slutdestinationen, kanske rentav framme. Hoppas att vi ses på fredag. 🥰

Hej Amanda - och vilken överraskning! Så härligt att höra att du äntligen nått ditt mål. Du är inte ensam om att ha tagit tid på dig att nå fram.

Själv började jag skriva här hösten 2017 och har nu varit nykter i drygt 1,5 år. Visst hade det varit bra om vi fixat det på en gång, men kanske behövde vi processen för att nykterheten skulle bli grundad, rejält stabil. Huvudsaken är att vi är framme och att det inte kostade oss alltför mycket under resans gång. Jag kom undan med blotta förskräckelsen och i grevens tid, det hade nog inte gått så mycket länge till.

Hur som, välkommen tillbaka! Skriv gärna något mera om livet just nu - om du vill.

@Geggan, vad roligt att du vill komma på fredag. Blev lite orolig ett tag att jag skulle bli ensam... Nu verkar det vara flera på gång. Håller med Varafrisk om kravlöst och trevligt. Har varit på två träffar tidigare och de har varit så givande.

@Smillans och Ny dag, vad glad jag blir att jag hittar er konversation just nu. 🥰 Funderar också över vilka som kan tänkas komma på fredag. Jag har anmält mig och har förstått att det är åtminstone ett par till som gjort det. Vet ytterligare någon som är intresserad. Skulle vara jättekul om ni också dyker upp. Även om jag inte skrivit så mycket hos er är ni kända forumvänner. Jag har ju varit på två tidigare träffar och har uppskattat dem mycket. Förstår att det kan kännas lite obekvämt vad gäller anonymiteten, men jag tänkte att om jag träffar någon bekant där så är den där av samma anledning. Hoppas att vi ses! 🥰

@Lora kloka och tänkvärda ord!

@Margareta P Tack alla som svarar 🥰 Ja, jag blir faktiskt mer arg och ledsen över detta när jag tänker på det. Fick som sagt info/provsvar över telefon i fredags em. Det som sades innan provtagning var att det gällde sådant som kunde ha påverkan på min hälsa; sköldkörtel bla och alkoholkonsumtion. totalt togs 7 provrör så det var ju en hel del annat också. Om läkaren är informerad eller beställare av proverna vet jag ingenting om ännu.
Och är det nu nämnt och hotat med att läkaren kan behöva kontakta transportstyrelsen och mitt körkort blir indraget så kan jag säga att då kommer jag att protestera högljutt över utebliven information. Främsta anledningen att vara hos VC är hjärntrötthet och hos min terapeft har vi också pratat om en problematik med för hög alkoholkonsumtion som jag vill göra något åt. Förtroendet är inte på topp just nu men jag hoppas att det kan räta upp sig.

Tack alla!

Jag fick rådet här att berätta för hans chef. Det tog skruv.
Själv kan man inte göra något åt det.

Du kan inte ersätta alkoholen, han är beroende av den. Det du kan göra är att dra gränser för dig själv. Vad är du villig att acceptera?
Om han själv inte ser ett problem med sitt drickande lär han inte heller vilja förändra det.

Mitt ex förstod inte att hans drickande var ett problem heller. Han har druckit i halva sitt liv, sumpat relationer och närapå sitt jobb över det också. Inget *jag* sa till honom hjälpte. Det enda som hade viss effekt var att jag gick till hans chef och berättade om hans missbruk. Då blev han skickad till missbruksvården och sedan omplacerad på jobbet. Tror dock inte han har slutat supa för det...

@Miriam tack för informativt svar. Det släpper lite för varje dag så jag ser ljusningen. Skakar pyttelite i fingrarna idag, men annars inga symptom. Det ”positiva” dock är att det gjorde mig lite rädd vilket gör att jag inte är sugen på alkohol just nu 👍🏼

Hej Zarysz! Det är alltid svårt att ge råd till någon annan, eftersom en bara ser den lilla delen som presenteras samt de egna erfarenheter jag som läsare har, som också påverkar den egna uppfattningen. När jag läser ditt inlägg känner jag viss oro för dig och tänker: läs om alkoholism och fundera på om det här blir bra för dig, då detta tyvärr är en progressiv sjukdom. Det går inte att hjälpa någon som inte själv vill ha hjälp.

Det finns ett nummer du kan ringa till Alkoholhjälpen och få bolla dina funderingar.

På sidan finns även ett anhörigstöd som beskriver sätt att hantera en anhöriga alkoholproblem.

Ta hand om dig! Med omtanke, fru till en nu nykter alkoholist.

@roppåhjälp @Awoa @thompa90 Fortsätt läs och skriv här, här finns många som är och/eller har varit i samma situation och stödet här är fantastiskt. Det finns även bra böcker att läsa, Annie Grace, Craig Nakken, Allen Carr är några författare som jag kan rekommendera. Idag är vi nyktra🌱

@bpo Japp, vi finns här för varandra och andra som precis som vi siktar mot nykterhet. Tycker det är lättare när vi strävar mot samma mål, jag har insett att måttligt drickande inte är för mig eftersom jag utvecklat ett beroende. Jag vill heller inte tillbringa resten av livet med att räkna enheter. Min make har ett sunt förhållande till a, han dricker ytterst måttligt och sätter på korken efter 1-2 glas utan det minsta sug efter mer. Ofta får resten av vinet frysas in för att användas i matlagning. Det gjorde jag också en gång i begynnelsen, men kanske först efter 2-3 glas…. Nog om detta,hoppas du haft en bra dag och får en fin kväll🙏🥰🌱

Ja jag ska allt klura ut någon att belasta med detta 🌸 har oerhört dåligt med vänner men de finns allt ett få personer jag skulle kunna dela de med men har väl egentligen inte velat belasta dom med min skit.

Ja varför ska man ta ett glas och sedan sluta? Korka igen en flaska nä, helst ska flaskan i! Framför allt om det är bubbel. Usch så dumma tankar ! Här har du falskhalsarn numer 😥 eller aldrig mer!

Det har öppnat upp för mig på självhjälpen nu så de ska jag absolut titta på 😊

Min alkoholbank är också noll, heja heja 🌸🌸

@Awoa 🌸 en till förälder med denna eländiga sjukdom. Kämpa på!

@thompa90 hej!
Här har du en till med barn under 10 som det gått riktigt utför: smyger, dricker SPRIT som jag aldrig tålt. Min familj vet inte att jag smyger men de vet att jag ofta blir för full. Skäms så oerhört att mina barn sett mig så. Haft ångest sedan 02:00 i lördags då ja vaknade efter en lucka och kände nej nej nej vad håller jag på med.
Jag har svårt att se mig sluta( ja vill bli måttlig men jag vet inte om jag kan.

Jag har satt upp ett första mål, SMYG inte! Det är orsaken till karatefyllan varje gång.
Började också väldigt tidigt (12 år tror jag) och är idag mellan 30-35 år

Älskar ruset och att koppla av. Tror det är för att jag har så många inre nedklankande röster och är så osäker i mig själv att jag försöker finna en paus de och kassa gener. Uppväxt med för mycket alkohol och vet hur de kan kännas i magen och nu har jag utsatt mina egna för de fruktansvärda.

Kämpa på nu! Visst ska vi fixa detta? 🌸