Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Det är klart att vi fortsätter - det är alltid givande att se saker från ett annat perspektiv eller med andra glasögon. Hur man nu vill säga det. Jag har alltid haft ett stort intresse av att utbyta erfarenheter med andra - kanske därför jag har det jobb jag har. Det är precis som du säger att slentrian kan gå över till beroende. Vi människor har en fäbless för vanor - men det finns ju både bra och dåliga vanor. Borde man inte kunna byta en dålig mot en bra? 🙄😇

Hoppas du får en fin dag
🩵

Min man har fått mycket hjälp genom vården (faktiskt) - samtal med alkoholterapeut några månader och sedan dess går han regelbundet på möten hos AA/ACA. För hans del är det ingen alkohol alls som fungerar, inte ens alkoholfri öl eller vin. Tidigare var de alkoholfria varianterna vägen tillbaka till ett drickande. Han har hittat sätt att arbeta med sin missbrukarpersonlighet, inte bara hålla sig ifrån drickandet.
Ställ krav, för din skull och för barnens. Kan/vill han inte ta tag i det direkt kanske ni bör bo isär en tid? Det är han ansvar att lösa sin situation, ditt ansvar att stå upp för dig själv och dina barn. Han behöver förstå vilken påverkan det har på dig, era barn, er relation. Viljan att sluta måste vara hans. Jag tror att du stöttar bäst genom att ställa krav utifrån dina och barnens behov. Förhoppningsvis väljer han att ta tag i det på riktigt, så att ni slipper flytta isär och den oro det också för med sig. Önskar dig lycka till.

@Himmelellerhelvette Jag tror som du själv är inne på att det är ett slags känslomässigt ätande som triggas av känslor som uppstår inom dig. Som när du fick en käftsmäll av din pappa på telefon. Att du då hetsäter för att lugna dig och för att trycka bort obehagliga negativa känslor. Att du redan som barn började med det för att hantera den ångesten som uppstod inom dig. Och att det gav lättnad och var ett effektivt sätt att få lindring. Att du på så sätt fick en slags kontroll över situationen. Sen blir det en ond cirkel och en inlärning i hjärnan som triggas, likt det med alkoholberoende. Man gör det man kan för att kunna hantera en ångestfylld situation, men det blir en ond cirkel. Ångesten och skammen som kommer efter man spytt eller vid en baksmälla och då försöker man lindra det med mat eller alkohol.

Jag tänker att din situation med din mamma och säkerligen din pappa också, triggar igång massor av känslor inom dig som du ångesthanterar med mat, att det ger lättnad för stunden. Något du också gjort under din barndom för att stå ut med tillvaron. Det måste ha varit så tufft för dig att växa upp i din dysfunktionella familj med mycket slagsmål och missbruk och du hittade ett sätt för att orka med och stå ut❤️.

Mat, alkohol och andra former av missbruk skapar lätt beroende om man använder det som medel för att reducera ångest och oro. Man flyr från sina känslor som man inte vill ta i och man har ofta heller inte fått lära sig att hantera dessa känslor. Kanske vet man inte hur man gör eller var man ska börja och det kan kännas otäckt och jobbigt. Hjärnan är ju också påverkad av dessa inlärningar i belöningssystemet och sätt att hantera ångest och oro, och signalerar om ett visst beteende när känslorna kommer för att få lättnad och felaktig belöning. Jag tänker att missbruket sätter en dimridå över det verkliga problemet, känslorna där i djupet inom dig och att det är där som man behöver göra jobbet. Att ta upp känslorna på ytan, synliggöra dem och ta tag i dem. Att släppa upp och ut det man varit med om och ta sitt lilla jag i handen. Försonas med sig själv med allt som man varit med om och inte låta det ligga där inkapslat och begravet. Enda vägen ut, är vägen in, säger Joakim Månsson och det tror jag också.

Du är modig som tar upp det som kan kännas skamfyllt, men här är allt tillåtet och vi ska hjälpas åt att släcka skammen, den är mest bara i vägen för helande. Så var det för mig. Kram❤️

Det är verkligen förbjudna känslor att tycka att ens barn är skitjobbigt. Samtidigt är det så. Och det vore lögn att inte medge det. Jag hör hur dottern packar och donar, hon vill hem till sitt. Jag märker att dottern är lika irriterad på mig som jag är på henne. Men vi håller oss sams, kämpar båda två från varsitt håll.

När döttrarna var yngre bodde de växelvis varannan vecka hos oss föräldrar. När det var dags att byta hem var yngsta dottern helt galet irriterad på den förälder som hon skulle lämna och överlycklig över att se den förälder hon nu skulle bo hos kommande vecka. Så höll det på, år efter år. Den äldsta flyttade hemifrån för 8 år sedan, den yngsta fortsatte bo växelvis. Den veckan vi inte hade yngsta dottern pustade vi föräldrar. Slapp allt tjat ”vad ska vi göra sen?” Och sen längtade vi halvt ihjäl oss efter henne när vi väl träffades igen en vecka senare. En vecka i taget var precis lagom. Då.

Det är med dem vi älskar vi verkligen kan visa vad vi tycker och känner. Min äldsta dotter kan vara väldigt tydligt irriterad på mig. Jag bara ler brett, vet precis hur känns att vara irriterad på sin mamma. Jag kastar inte in några vedträn i brasan, jag låter det småglöda en stund tills det lägger sig. Likadant gör jag med yngsta dottern och min mamma. Irritationen får sjuda lite, det får märkas att den står i farstun och stampar. Men jag släpper inte in det stora grälet, vilket ofta sker över skitsaker om man ska vara ärlig. Jag djupandas och backar istället. Jag tänker att det är vuxet och moget att göra så.

Nät jag tänker efter var det just irritationen, och de stora grälen ibland på fyllan faktiskt, som knäckte min relation till barnens pappa. Det blir tio år i höst sen vi separerade. Han var framför allt väldigt irriterad på mig, hackade på mig konstant. Allt jag gjorde och inte gjorde var fel i hans ögon. Och jag teg och led - och ibland när jag var onykter fredag-lördag gick topplocket.

Min yngsta dotter, som knappt minns att jag och hennes pappa har bott ihop, började prata om det häromdagen. Hon har en språkstörning och är förståndshandikappad så det är liksom ingenting vi har pratat om precis. Det är svårt att veta hur mycket hon förstår och tänker på. Hon sa att hennes kompis S har ”båda två, mamma och pappa hemma”. (Till skillnad från dottern som hade två hem med en förälder i varje hem.) Sen sa hon ”de är kära fortfarande”. Och ”du och pappa inte kära, bara kompisar”. Och sen sa hon ”du skrek, så jag och E blev rädda”. Och jag får lite ont i magen, usch. Hon minns visst grälen. Jag som trodde att hon sov 😢

Det är ändå lite fint att hon glatt kan säga ”du och pappa är inte kära längre, ni är bara kompisar”. För det är vi ju. Vi har skapat en ny typ av relation, jag skulle säga att han är som en bror för mig. Vi umgås inte till vardags, men vi umgås ihop med barnen, på alla högtider och födelsedagar. Folk tycker att vi har en fånigt lycklig separation. Och jag blir fortfarande irriterad på honom, och han på mig, och då ler jag brett och säger ”den dörren öppnar vi inte nu, tack” och sen börjar jag prata om något annat. Det känns vuxet och moget.

Man ska inte gräla i onödan över skitsaker. Hellre backa. Men man ska göra det för att man vill, för att man mår bättre av det. Man ska inte göra det för att man känner sig tvungen, då begår man nog våld på sig själv. Det gjorde jag i min relation - jag stod inte upp för mig själv, jag teg och led, begick våld på mig själv. Skillnaden mellan att backa för att man vill - för att bibehålla en god relation och inte bli osams över skitsaker - och för att man tvingas till det av en påstridig motpart är stor. Inte i handling kanske, men känslomässigt.

Jag är grälskadad sen uppväxten. Mina föräldrar grälade nästan 24/7, varvat med en irritation som klibbade på väggarna. Sorgligt. Och det har påverkat mig mer än jag förstår sannolikt.

Kram 🐘

God morgon alla 🙏🏼
En ny dag ligger framför mig. Jag har drömt så absurda mardrömmar om jobbet inatt 🤦🏼‍♀️

Allt från att gå vilse i sjukhuset i jakt på kläder som inte fanns i min storlek. Drömde att jag råkade ta Stilnoct före jobbet och var livrädd att jobba hög eller somna. Väl inne på jobbet var allt kaos. Ny patient kom och det fanns inga slangar till respiratorn och när jag skulle koppla upp på EKG så såg kopplingen "fel" ut. Då var det en gammal CVK som hängde där. Inte ens mitt undermedvetna vill gå & jobba!

Jag vet ju redan att det är KAOS. Ledningen har fattat några riktigt dåliga beslut för att lösa personalkrisen i sommar. Tyvärr på vår bekostnad och i förlängningen så är det ju patienten som drabbas. I min bransch drabbas även de närstående - och sedan kallar man svensk sjukvård för ett skämt - trots att vi som jobbar ger allt. Usch. Det där får jag allt ta och skaka av mig nu - det är inte "rätt" arena här att dränka er i den här smörjan.

Jag tänkte gå nykter till jobbet.. bara så ni vet 😂 Det bli en nolla idag också. När jag läser allt jag skrivit så tycker jag inte det är konstigt att jag tidigare bedövat mig med A vid tillfällen - dock ALDRIG på/före jobbet. Det vill jag verkligen ha sagt!

Upp & göra frukost till tonåringen hör innan hen flyttar till nästa ställe i en vecka. @påvägmothälsa Sitt lugnt i båten ... det blir nog fint ska du se ⛵️
@prinsessa För blåsigt för att bada? Här for mina gurkor som vindspel i sina stänglar igår! Otroligt att de inte ramlade av!
@flarran Det blir presskaffe för mig här! Ska skaka rumpan till gammal hederlig Bowie 🎶

Önskar alla en fin dag 0️⃣ från mig
🩵

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det handlar mycket om de egna tankarna och känslorna om att inte riktigt ha varit så närvarande pga alkohol men att det är den egna upplevelsen och barnen kan ha en annan upplevelse. Mycket skedde som sagt inte för öppen ridå. Jag har pratat lite med barnen om det och bett om ursäkt. De har som äldre sett att jag varit påverkad, men de säger inte så mycket om det. Då har jag mest varit lite hajpad och glad. De är stolta över mig för att jag dricker men liksom inte mer än så. Jag säger att de kan ha mina gener och bör se upp, den osynliga dricker inte alls och men den som syns gör det, men verkar ha det under kontroll. De är ju vuxna nu. Känner ändå att vi kommer allt närmare varandra eller att de närmar sig mig på något sätt, men de är ju inte heller tonåringar längre och relationen blir en annan. Vad gäller den osynliga så är han mer lik sin pappa. Mer introvert och inte så socialt beroende av andra. Eller att sociala sammanhang inte ger näring, det tar mer energi. Jag kan känna lite oro för det, men tänker att jag lätt blandar in mina egna känslor i detta. Att vi är olika jämfört med mig och den som syns. Genom att inte ”blanda” mig i och försöka pusha åt något håll, utan bara finnas där, stötta och lyssna in så kommer närmanden. Vi har fina samtal när initiativet inte kommer från mig. Vi är olika och jag har lärt mig mycket av det och jag stöttar det fullt ut och det ger oss en trygg relation på bådas villkor. Kanske därför jag fick det fina smset❤️ kram❤️

@vår2022 Tänk vad mycket det gör att ha er på forumet! Tack vare att @seklart kom in och ”kollade läget” började jag nysta i varför jag inte mår bra. Det verkar som att jag inte faller i gropen plötsligt utan att jag sakta som kvicksand dras ner i gropen, sedan förstår jag inte varför jag sitter där eller hur jag hamnat där.
Ni mina fina forumvänner uppmuntrade mig att skriva för ni vet att det brukar trassla upp sig när man skriver och bollplankar med andra.

Nu behöver jag ta tag i matmissbruket igen! Tog tag i det förra måndagen men det gick bara i två dagar så idag tar jag nya tag. Jag mår så dåligt av detta! Det är efter middagen som det börjar. Jag behöver inte ens vara sugen utan det är så skönt bara att sätta sig i soffan, streckkolla någon serie och bara äta konstant tills jag spyr. Usch det gör så ont att erkänna det, även om jag erkänt det massa gånger förut på forumet. Jag har varit frisk från detta i långa perioder i livet men något triggar igång det varje gång. I åtta månader har jag nu haft flera återfall. Det räcker att jag mått illa och försökt allt i min makt att inte kräkas men tillslut har jag mått så dåligt att jag behövt kräkas och det triggar igång och så är jag igång i olika långa perioder. Ibland kan jag hålla hetsätandet till bara helgen men oftast spiller det över på vardagen. Jag har haft årslånga uppehåll men plötsligt blir det något som triggar till återfall. Jag klarar inte av att känna mig tjock, jag kan ha vägt exakt samma i flera månader och mått hur bra som helst men plötsligt är det något som hänt och jag tycker jag är tjock och behöver gå ner i vikt. Det är så konstigt, då har jag inte tyckt något varit fel på kroppen med de kilona på så länge men plötsligt är det fel. Var är det som händer då? Jag vet att jag kommit på mig vid ett tillfälle på en sådan trigger. Jag mådde toppen men fick en sådan jävla käftsmäll av min pappa, något han sa på telefon och när jag la på hatade jag på min kropp direkt! Det är första och ända gången jag kopplade ihop att något som händer som jag inte kan hantera vänder jag mot min kropp. Hur kan det vara så? Jag började med detta när jag var kanske 11-12års åldern. Innan dess hade jag ätit mig väldigt tjock! Så åt mina känslor gjorde jag nog redan som runt 7års åldern. Min uppväxtfamilj var oerhört dysfunktionell , mycket slagsmål och missbruk. Jag åt på mina känslor antar jag och fick nog mycket skit att äta. Så jag blev tjock och det passade inte omgivningen som gav mig kommentarer som resulterade i att jag slutade äta tills jag inte orkade stå emot och kom på att man kunde äta och spy.

Ja, nu har jag nystat en stund och ska fundera vidare! Kram❤️

@ElleW God morgon 🌸 Usch ja - har drömt mardrömmar om jobbet. Allt från att inte hitta kläder som passade till att jag råkat ta sömntabletter på morgonen och var livrädd att verka hög eller somna på jobbet. När det kom en ny patient saknades slangar till respiratorn och inga EKG-kablar fanns plus att det hängde gamla blodiga infarter på sänggaveln 😂 Jag tror verkligen inte jag vill gå & jobba idag 😅

Skönt att din oro för hälsan har släppt. Alltså det här med ork och att åldras - jag känner ju av det redan nu. Jag orkar inte vara uppe på kvällar/nätter. Nu under semestern precis som annars är jag den som lägger mig först. Men jag har också slarvat med kosten och motionen under hela vintern/våren. Dels pga semester & lathet - men också för att jag under flera veckor var sjukskriven med en parasit i magen 🦠 Blev inte så pigg av det.
Men om du drar igång ett projekt - måste du slutföra det på en viss tid? Projekt är bra 🙏🏼 Du kanske kan ha ett?

Jag behöver inte heller nån alkohol - skulle ev bli dålig stämning om jag kom påverkad till jobbet?! 🤦🏼‍♀️ Njut av din dag!
🩵

@booktok Hej & välkommen. Att sluta dricka är väl en jättebra idé. Jag tror dock ingen "lär sig av sina läxor" vid risk/missbruk. Tvärtom verkar man (även jag) efter att skuld & skam lagt sig - att förminska den skada man åstadkommit. Ta en helnykter period till att börja med och återställ balansen i hjärnan. Skriv här- läs - gör självhjälpsprogrammet. Men jag tycker du ska försöka gå och prata med någon ang din självdestruktivitet 🌺 En beroendemottaging? Kanske kommunen kan hjälpa dig med terapeut?
🩵

@vår2022 Nej det är aldrig försent❤️ Så underbart med ett sådant sms❤️
Min osynliga har börjat kramas mer och spontant och pratar mer, kryper ur sitt skal sakta men säkert. Att den osynliga omedvetet haft känslan av att det inte spelar någon roll att synas gör ont men det är min tolkning. Jag har inte fått den tolkningen bekräftad. Det är väldigt lätt att analysera och tänka sig fram men det betyder inte att det är så. Det är nog mycket det dåliga samvetet som spär på känslorna. Eftersom den som syns och hörs hela tiden tagit all uppmärksamhet kanske den osynliga varit sån oavsett om jag hade druckit eller ej. Jag vet verkligen inte om och hur mycket skada jag gjort dom. Jag har ju druckit i smyg och hållit mig väldigt sysselsatt så det inte skulle märkas att jag hade druckit. Tyckte jag att det blev att det märktes gick jag och la mig och sov. Så jag tror att det som gjort djupast sår är att jag varit mentalt frånvarande och en väldigt upptagen mamma. Den äldsta förstod mycket mer att det dracks alkohol ofta och kan nog dra slutsatsen att det dracks mer än normalt. Jag är oerhört tacksam över att det aldrig varit fyllefester, fyllebråk och att jag alltid haft stort behov av att det ska verka som jag sköter mig. Det är ju ganska långt upp i ålder som dom fick lägga sig tidigt och då kunde jag gasa på när dom sov, när dom blev äldre var dom upptagna med Playstation, TikTok, Nintendo och sånt på kvällarna så då såg dom heller inte, kom dom, låtsades jag vara väldigt inne i filmen på tv. Kram❤️

jag skulle behöva lite goda råd och insikter från er. När jag fick min första pojkvän när jag var 14 år började han introducera mig för alkohol och droger. Vilket jag aldrig hade ett intresse för innan. Men när jag väl började dricka kunde jag inte sluta, jag älskade hur jag blev när jag var full, folk gillade mig (är annars väldigt introvert) och jag älskade livet. Men nu vid 30 år (gift) kan jag fortfarande inte sluta dricka. Min man dricker inte överhuvudtaget men jag dricker tills jag får blackouts. Jag kommer inte ihåg någonting av det jag har gjort och min hjärna spinner iväg, detta är för jag har gjort väldigt många dumma val på fyllan som jag har fått reda på sedan. När jag väl börjar förtära sprit det är där allt går snett. Jag bara dricker. Men jag dricker inte ofta, vi har alkohol i hemmet (vin) och nära till ett systembolag men går aldrig dit. Det är vid sociala sammanhang där allting går snett, jag skämmer ut mig och min man sedan vaknar jag med otroligt mycket skam, skuld och ångest. Men jag verkar inte lära mig en läxa.

Och det roliga är att majoriteten av tiden jag dricker tycker jag inte ens att det är gott. Jag tycker inte ens om smaken men ändå dricker jag som en idiot. Jag har lidit av självdestruktivt beteende som ätstörningar och skar mig (vilket jag inte gör nu) men jag upplever att jag bara försöker hitta andra sätt att skada mig på och nu är det alkoholen. Som sagt jag dricker väldigt sällan men när jag väl dricker finns det inget stop. Min man anser att jag väljer alkoholen framför honom och nu börjar jag tro att det är sant. Vi har varit tillsammans i 12 år och gått igenom mycket, jag vet att han menar väl och faktiskt älskar mig.

Jag vänder mig hit för jag vill inte förlora honom och vill sluta dricka helt och hållet.

Hejsan i Kaffestugan! Tänkte just att nu sjutton får det väl vara vara nog. Man kan inte bara sitta och fundera kring det här med alkohol dagen lång. Så tog då helt enkelt och kokade på en kanna med hederligt gammaldags kokkaffe. Så sitter nu och dricker en rejäl kopp spiknykter även denna måndag precis som varje måndag och varje dag sedan man började tänka lite mer nyktert än tidigare år för en åtta månader och två veckor sedan drygt. Sitter och diggar lite svängig Rock n Roll med gruppen Dr Feel Good och deras version av låten Get Rhythm vilket inte är helt fel tillsammans med en kopp kaffe om man vill vakna till så här på morgonkvisten.
Ha det gott mina vänner!

@Påvägmothälsa Det blåste ordentligt på västkusten och i Värmland igår, men nu är det bättre tror jag och vi får se fram emot en fin vecka.

Dricker gott kaffe och önskar er alla en fin måndag!

Måndag morgon sista lediga veckan. Jag harvar på och försöker hålla min stabila struktur. Igår höll jag min maxbudget.

God morgon. Tidig morgon i båten, vi har legat inblåsta i gästhamn och skall segla ut idag efter att bonusbarnen mönstrat på. Vi har inte seglat tillsammans alla fyra förut så en viss anspänning är det. Önskar alla en fin måndag!

@Carisie Glad att veta att du har vintersemestern att se fram emot, två veckor är på tok. Strålande duktigt att avstå helt. Det gör inte jag, men kvantiteten är minimal. Jag har inte diabetes men värdena är förhöjda. Det var inte längre tal om leverröntgen. Och i och med det här släppte ångesten över min hälsa - för den här gången … nu är jag i slutet av ”min” vecka ( som i praktiken krympte till tre dagar eftersom min man glömt viktiga saker hemma, inklusive saker jag packat ner och han plockat upp igen …😆) Tiden innan var också jobbigare än på länge, det blev inte ens någon träning. Tränat och promenerat har jag i a f gjort och sedan ett par dagar tagit itu med det jag verkligen vill göra, men oftast får stå tillbaka av olika skäl.
Vet du, en av de saker jag tycker är svårast med att åldras är, att inte veta hur länge orken räcker. Vågar jag sätta igång med olika projekt?
Men idag är det min egen dag. Och jag kommer inte att ”behöva” någon alkohol. Inbillar mig dock inte att jag är ”botad”. Tack för allt stöd!

Hej! @Chrij, det var kul att du tittade in här på morgonkvisten. Hoppas att du får en fin och nykter måndag kompis. Vet att det kan vara kämpigt att stå emot tankar på drickande, men det går att vara nykter om man ger sig sjutton på det och inte tar det där första glaset eller slurken ur burken som brukar ställa till det hela liksom som väl vi alla här på detta eminenta forum känner till.

Ha det gott!

@Flarran
Ha en fin dag du också!!

God morgon! Har tittat på några fina sommarbilder som jag har tagit på en del av mina finaste smultronställen här i mina närmaste omgivningar. När jag nu sitter här i köket och dricker mitt morgonvatten så tänker jag att det inte är så dumt att vara nykter och alkoholfri. Det tog bara över trettiofem år drygt att komma fram till denna känsla, men som man brukar säga så är det väl bättre sent än aldrig. Kan nu verkligen förstå att skaparens son som en dimmig dag liksom satt vid min sida en morgon för drygt ett år sedan inte var riktigt nöjd med mig alltså. Men nu tänker jag då lite annat, men tar inget för givet då jag vet hur lätt det är att ta fel beslut ibland. Hur som helst, så blir det då ingen alkohol för mig idag heller. Tacksamhet är väl inget som jag känt så värst ofta genom åren, men nu så verkar den känslan nog ha vaknat till liv så sakteliga. För nog finns det saker att vara lite tacksam för när man tänker efter med ett nyktert sinne.

Ha en fin dag!

@Adina98
Se till att komma iväg hemifrån själv ett tag..

Redan nu påverkar detta ditt liv negativt och tyvärr har du ännu mindre kraft om ett par år.. många blir sjukskrivna och helt låsta vid hemmet utan ork att ta sig därifrån.
Du kan ❤️

Ibland blir jag så galet provocerad av min mamma. När hon kvittrar som en lärka och allt är toppen, och vi två har en sådan kanonfin relation. Bla, bla, bla. ”Och det är fan inte din förtjänst” vill jag bara skrika till henne. Men det gör jag förstås inte.

Istället blir jag kort i tonen och lite snarstucken, vilket hon märker och då blir det ”om jag får vara till besvär” eller ”om jag inte är till besvär förstås” osv. Nejdå, inte alls. Jag kan inte låta bli att bli irriterad på henne. Ingen kan irritera mig som min mamma.

Och egentligen är inget hennes fel. Jag är bara trött efter att i flera dagar ge, ge, ge, ge till min yngsta dotter, och samtidigt lyssna på hennes tjat om typ allt. Himmel vad hon kan upprepa allt många gånger.

Jag har legat av mig, det är tre år sedan hon flyttade till LSS-boendet. När hon bodde hemma (varannan vecka tack och lov) lärde jag mig att filtrera bort ungefär hälften av hennes babbel, nu hör jag allt ofiltrerat.

Imorgon efter frukost kör jag hem henne. Fyra nätter i sträck var för mycket. Två-tre nätter är mer lagom. För oss båda tror jag.

Kram 🐘

@Carisie Tack själv för kloka inlägg och diskussioner, det fortsätter vi väl med😁. Jag tänker att det är viktigt att fundera på sin konsumtion för det kan som du säger gå illa, om man inte drar i handbromsen i tid. Slentrian kan övergå i beroende. Alkohol påverkar vår hjärna och det är ju inte vatten vi pratar om😂.

Sov gott och ha en bra arbetsdag imorgon!💕

@danisa Vad bra att du blir stärkt av det jag skriver. Det känns bra om jag kan vara till något stöd för dig i detta svåra. Här är lite mer som jag läst och som kan vara bra för att stärka dig i dina känslor om vad som pågår: Vad kännetecknar psykisk misshandel?

Här följer några exempel på psykisk misshandel du bör vara extra uppmärksam på.
* Kritiserar eller förlöjligar dig
Oavsett vad du gör så är det aldrig tillräckligt bra enligt din syster. Hen kan förödmjuka och skämma ut dig offentligt. Som hon gjorde när hon skrek på dig inför alla i midsomras.
* Skämtar på din bekostnad
Din syster drar elaka skämt på din bekostnad, som du inte tycker är roliga. Hen säger sedan att du är överkänslig om du blir upprörd.
* Skyller på dig varje gång ni bråkar
Din syster kan anklaga dig och säga att det är ditt fel då du provocerar henne. Hen kan också förneka eller bagatellisera det som skedde.
* Isolerar dig från familj och vänner
Detta sker oftast smygande, för ju mer isolerad du känner dig, desto mer förlorar du perspektiv och desto mer beroende blir du av den som misshandlar dig. Tänker på det du berättade om att hon försöker splittre dig och din man.
* Manipulerar dig
Detta kallas också för ”gaslighting”, vilket innebär att din syster manipulerar dig genom att tvinga dig att ifrågasätta dina tankar och upplevelser. Till slut kan du drivas så långt att du ifrågasätter ditt eget minne och din hälsa. – Gaslighting är en kraftig manipulation som ingår i begreppet psykisk misshandel. Det handlar om att någon hela tiden försöker påvisa att du uppfattar saker fel, glömmer saker och anklagar dig för att vara till exempel aggressiv eller psykiskt instabil.
* Hotar dig
Hotar eller antyder att hen kan skada dig fysiskt, lämna dig eller få dig att lida på något annat sätt. Hon hotade med att ”tömma stugan”.
* Invaderar ditt personliga utrymme.

Läste också att – Din förövare vill inte att du lär dig om manipulation eller har kunnigt folk omkring dig som du kan fråga. Därför vill förövaren isolera dig och få dig att tvivla på allt och alla. Du ska bara lita på hens ”sanning”. Så ju mer kunskap och ju tydligare du ser allt som sker, desto svagare blir hon, liksom av att du tydligt markerar gräns och avstånd från henne och hennes grepp om dig och står på dig.

Och du, vad bra att hjärnan vaknat, det kommer att hjälpa dig genom detta och göra så att du kan hantera allt så mycket bättre med ett nyktert sinne😁. Om detta är något som plågat dig mycket i bakgrunden och genom åren så har det säkert bidragit till att du använt alkohol för att lindra och minska stress och oro.

Oj, vad mycket jag skriver men vill bidra så gott jag kan❤️

@Kameleont ja, man upphör aldrig att förvånas över de mängder som kan drickas utan att det syns eller märks på dem. Jag klockade nio glas vin på en dag för mitt ex en gång, han kan ha hunnit få i sig ännu fler innan jag kom dit 14.30. Han var knappt påverkad.

Jag tror du dippar över sakernas tillstånd för att du helt enkelt inte orkar med dem längre. Bördan är för stor, och det är så outsägligt hopplöst allting. Och kontrasten blir så stor om man precis haft en "bra" dag/timme/stund och fått känna på hur det SKULLE kunna vara.
Om bara inte den jävla alkoholen fanns.

@Adina98 Distans brukar vara skönt, man behöver lite lugn och ro som medberoende anhörig för att kunna känna efter ordentligt. Det låter som en klok tanke!