Senaste kommentarerna i forumet

Kevlarsjäl,det är lugnt.
Vet bara att den kontakt jag hittade härinne som gått utanför forumet har varit riktigt hjälpsamt.
Härinne filtrerar man en hel del.
Med henne har den "fula" sanningen ofta kommit fram då man ibland känner att man bara går i cirklar.
Men jag finns kvar om du ändrar dig.

@Andrahalvlek enough is enough! Du vet ju vad göra. Kram! 🙂

@vår2022 Du låter som en fantastisk mamma. Ja det är så viktigt att vi lär oss att hantera våra egna känslor som just det dom är. Det är våra känslor som vi inte ska spegla på våra barn. När vi ger dom utrymme att växa som egna individer och samtidigt visar att vi alltid finns om dom behöver oss blir det fina relationer tror jag. Inte vara för på och inte heller vara för off. Kram

Tack fina @vår2022❤️ Så är det ”enda vägen ut är vägen in” Jag mår bättre nu när det gäller min mamma, jag har suttit i gropen och känt min ångest och accepterat att jag har den sorgen och att den ibland kommer upp till ytan och vill ha uppmärksamhet och då får jag ge den det. Nu känner jag mig på banan igen. Inte helt mig själv men påväg. Skadade knät för några veckor sedan så jag har inte kunnat springa eller promenera och det har bidragit mycket till att jag hamnade i gropen. Kram

@Kameleont Allt behöver inte vara slutgiltigt slut. Jag träffar min man när vi båda känner att det passar. Det var det jag menade med att jag bara tar "de goda dagarna". Det finns fortfarande ett slags vi. Jag vet inte hur framtiden ser ut, men jag vet att jag kan bara påverka min egen inte hans

@Kameleont Vill bara tillägga att just nu sitter jag och hunden på min balkong och njuter av kvällen. Avslappnat och harmoniskt. Jag har en mycket närmare och "ren" kontakt med mina vuxna barn, även om vi alltid stått varandra nära. Talade igår två timmar i telefon med min son, det var längesen och han har börjat öppna upp om hur han känt inför sin pappas missbruk, han har stängt om sig förut. Jag menar vara att allt inte behöver vara slut för evigt även om man inte bor ihop. Det viktigaste är att jag tar hand om mig själv nu och jobbar hårt för att inte ta på mig hans problem för jag kan ändå inget göra.
Nu tar jag bara "de goda dagarna"
Självklart är det jävligt ibland, men de dagarna är färre än när jag var "mitt i". Faktiskt.

Så sitter jag här i förtältet och dricker fruktdryck ur vinglasen som jag druckit så mycket vin i. Det känns bra men lite konstigt. Undrar om det är så att man måste genom 1 år. Göra allt för första gången utan alkohol.
Väntar på tevatten, en kaka och en bit choklad.

@Kameleont "Har varit ett skönt lugn blandat med lite förvåning när han dag två var nykter fortsatt" Jag blir gråtfärdig när jag läser ditt inlägg. Jag känner igen allt så väl och ute på "andra sidan" med distans till allting ser jag ju hur sinnet förändras som medberoende och hur gränserna flyttas tills det liknar världen i "Alice i Underlandet". Jag är rädd för att du är på väg mot ett riktigt dåligt mående och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig. Det jag vill att du gör är så svårt, du är nog inte där än. Jag tror du måste skapa distans, vet inget annat sätt, men jag vet också hur skrämmande och hemsk tanken är. Jag lider med dig och är samtidigt så förtvivlad och rädd för att du ska göra som jag. Stanna, "acceptera" och klamra dig fast vid de goda dagarna.
Jag är mer säker än någonsin att det enda en medberoende kan göra är att skapa distans, lämna fysiskt. Det ger även den beroende en större chans att ta ett beslut att tillfriskna. Tänker på dig ofta. Ta hand om dig är du snäll ❤️

@Ullabulla Tack för att du frågar, det värmer verkligen. Jag letar varje dag nya pusselbitar för att bli en hel personlighet igen, den jag en gång var, eller kanske ännu hellre, bli den jag borde blivit. Ångesten har varit hanterbar några dagar nu, har känt en slags ro och bestämt mig för att ransonera umgänget med min missbrukare ännu lite mer. Jag har varit ärlig med vad jag tycker och vad jag tror om hans beslut att börja dricka lite öl ibland Vi har inte samma uppfattning, han tror att han ska kunna hålla det på en låg nivå, ha kontroll. Jag vet att det inte kommer att gå. Men försöker klargöra både inför mig själv och honom att det inte är mitt ansvar eller mitt problem, utan hans val. Inget bråk om det och det är nog ett tecken på att det börjar bli en realitet för oss båda att det är så, hoppas det. En insikt som hjälpt mig väldigt mycket, även om det är sorgligt, är att vi inte är en familj längre. Jag, min man och våra två vuxna barn och deras familjer behöver inte hålla ihop längre, vi behöver inte fira helger och födelsedagar tillsammans allihop, utan kan hitta nya sätt och nya traditioner. Jag och barnen har pratat om det och det lättade verkligen både för dem och för mig som varit lite av en sambandscentral i familjen som försökt medla och undvika att någon blir sårad. (Ibland kan man ju undra om man är normalbegåvad som man beter sig. Helt idiotiskt 😠) . Min son är inte alls förtjust i kalas, så nu kan han slappna av och inte känna nån press och alla kan fira som de vill i olika konstellationer som passar bäst just då. Jag tycker att det går framåt, men naturligtvis kommer det att bli sämre dagar igen. Jag funderar över ditt erbjudande, det som håller mig tillbaka är att jag är ganska introvert och har en väldigt stark integritet. Men ditt erbjudande är generöst och jag funderar på det. Jag är bara en extremt försiktig person. Jag kan ju se att vi har liknande upplevelser och tankar, så det ger mig mycket att "tala" med dig och flera andra I forumet. Tacksam att du finns här ❤️

Svär lite inombords ... Men nya tag är det ju, exet och numera min vän är ju inte osams eller så. 🙏 Tur det. Det får man ju vara glad för, men att diskutera med honom i telefon vart ju inte klokt nånstans. Det kom ju fram senare att han inte mindes allt. 😒 Jag som för det mesta har koll. Och numera kan sätta gränser. För det mesta. Suck.

Jag vet ju sedan tidigare att kontakt har sina sidor, och att man som anhörig kan trilla dit. Att göra något mindre klokt.
Att jag inte ska vara så hård mot mig själv.

Jag har ju också trots allt kommit långt i mitt medberoende, en acceptans om läget. Kommit till ro. Hans liv hans val. Jag är inte med i hans val.

Det jag har kvar är att avbryta samtal då han druckit, den kampen sker mer sällan men nyligen förlorade jag - och han.
Han minns ju inte allt. Jag var den friska som kunde lägga på luren.
Men - nya tag. 💪

Kram.
🌺

Hur går det för dig kevlarsjäl?
Själv har jag både bra och dåliga dagar.
Tittar framåt och blickar bakåt mer än jag borde.
Erbjudandet kvarstår om du vill ha kontakt utanför forumet.

15 dagar passerade, en halv månad alltså. Strålande. Nu gäller det att hålla motivationen uppe på något sätt. Det är ju så lätt att trilla tillbaka ner i träsket. Bara tanken på det fick mig genast att få lite mer motivation :-)

Jag som trodde att jag var klar med det här, men så enkelt går det inte. Jag antar att det är rätt unikt hur man påverkas, hur snabbt man bygger tolerans och hur mycket som krävs. Jag är en sådan som har relativt lätt att ta pauser har jag lärt mig men jag har svårare att hålla längre pauser från alkoholen. För mig är det nog så att jag upplever att jag mår bra och känner mig frisk efter några veckors uppehåll och då smäller det till. Pang. Klart man ska ha ett glas. Och så börjar karusellen snurra igen och har man väl druckit en kväll så går det ju bra en kväll till. Så enkelt faller i alla fall jag ner i gropen. Trigger kan ju vara att andra dricker, att det hänt något jobbigt eller kul, eller att det är lite tristess men värst är nog att känna sig frisk från alkohol-triggern, den måste man ju hantera med extra vaksamhet!

Tidigare har jag ju brottats med mer tydliga problem som gav mig rejält med huvudbry. Det gick verkligen inte att sluta dricka, mer eller mindre varje dag slank glasen ner. Nu sitter jag med en lite annorlunda situation och även den måste lösas. Jag håller tummarna för att orka hålla uppe motivationen!

@annika111 du kommer nå fram till ett inre lugn när du har tagit dig ur relationen, bearbetat vad du varit med om och läkt. Det tar tid! Ge dig den tiden. Det är så lätt att bli manipulerad och månaderna och åren bara går med man tror att de ska sluta dricka för att man själv mår dåligt av det.

@ccss Jag tror att många kan känna igen sig i de dubbla känslor som du beskriver. Att säga upp kontakten var något du behövde göra för att värna om din egen ork. Det var starkt och modigt gjort! Och samtidigt väcker det mycket jobbiga känslor hos dig att inte ha kontakt med din mamma - besvikelse, ilska och sorg över att hon inte hör av sig. Fullt förståeligt att det blir tungt att bära runt på! Hur känner du kring kontakten med din mamma nu, hur skulle du vilja att den såg ut?

Ofta bär även den som dricker/druckit på jobbiga känslor av skam och skuld över hur det har blivit och de relationer man har skadat. Jag menar inte att det är en ursäkt, mer en möjlig förklaring till att hon inte hör av sig. Kanske är det svårt för henne att ta kontakt? Vad tänker du om det?

@Varafrisk Härligt med träningen! Perfekt att cykla fram och tillbaka. Håll nu fast vi detta. Bestäm vilka dagar det ska göras - och låt det gå före typ allt annat. Att nöta in nya vanor kan vara slitsamt, men när de väl sitter går ungefär hälften på automatik.

Härligt också att du fått träffa en riktigt bra terapeut. Jag har inte heller funderat över min barndom så mycket tidigare, men jag har gjort det mer på senare tid. För att jag har insett att de anknytningsmönster jag skapade då påverkar mig än idag. Och att jag måste se och förstå mönstret för att kunna göra annorlunda.

Ha en riktigt trevlig resa!

Kram 🐘

Grattis @Ros! Vad härligt att läsa om din första semestervecka utan alkohol, att du fått uppleva så många positiva effekter av att inte dricka. Vad tror du att du behöver för att fortsätta på samma sätt resten av semestern?

Heja dig!

@Adina98 det hade kunnat vara jag som skrev din kommentar. Jag hoppas att du lämnar. Precis som alla mina närstående hoppas att jag ska lämna min partner. Säger inte att det är lätt, jag sitter i exakt samma sits som dig.

Men om du är född 98, så hoppas jag att du inte sitter kvar i samma sits som jag gör nu: 32 år gammal med ångest över att jag sumpat chansen till familj och barn pga av jag valt att stannat med en alkoholist.

Tänk på dig själv, ta hand om dig själv. Om ingenting förändras, vill du leva så här resten av livet eller vill du ha något annat? Något bättre? Sök hjälp och ta ett litet steg i taget mot allt du drömmer om.

Håll fast vid att absolut inte skaffa barn i denna relation! Bra att du tar ansvar för det 👍

Gå nu och gå vidare. Du träffar en ny partner och kan bilda familj under trygga förhållanden.

32 är inte mycket - men hade jag varit du o haft önskning om familj osv så hade jag inte låtit mer tid gå!
Du har många är på dig att hitta rätt och du är inte fast i denna sitsen längre än du själv väljer ❤️

Jag har levt med min partner i snart 5 år, han har alltid druckit mycket. När vi träffats ett tag gick han och pratade med behandlingsenheten några gånger men tyckte inte att det var bra och slutade.

Under pandemin eskalerade drickandet till en början och vi tog en paus, men sedan har det varit förhållandevis lugnt och jag har därför känt mig trygg att fortsätta vår relation. Även om han sällan slutade dricka på egen bevåg när han han börjat så kunde vi ha bra samtal, han lyssnade och respekterade mina gränser, och jag kände mig förhållandevis lugn.

Senaste halvåret har drickandet eskalerat efter att vi blev sambos officiellt. Vi har pratat mycket om barn och jag har sagt att det inte är aktuellt när han dricker som han gör. Han är påverkad minst två gånger per vecka, ofta fyra gånger. Dricker ofta till vardags och har ingen gräns när han börjar oavsett om det är vardag eller helg. Han slutar först när alla andra slutat, när stället stänger eller när alkoholen är slut, dricker mest i sällskapet. Vi kan inte längre prata, han blir arg, elak, tycker att jag överdriver, har alltid en anledning eller ursäkt till att dricka och förstår inte alls min oro eller ångest.

Jag älskar honom, hans familj, vårat gemensamma liv när alkoholen inte är hans fokus. Jag har så fruktansvärt mycket ångest över att kanske aldrig få barn om jag går nu, och kan samtidigt inte alls tänka mig att leva resten av mitt liv tillsamman oavsett om han blir nykter eller ej. Jag önskar så innerligt att vi aldrig fortsatt efter vår paus och känner sådant starkt hat, främst mot honom men också ett självhat jag inte känt tidigare. Hur kommer man till acceptans och förlåter sig själv och tar steget vidare? Jag känner mig som världens mest korkade människa som satt mig i den här sitsen…..

@Varafrisk Hej igen 👋🏼 Mina ögon har också börjat rinna men min optiker sa att det finns ögondroppar att få mot det om det blir mycket besvärligt. Vaselintricket är mest för att tårarna ska rinna över sminket och inte kladda runt ☺️😂 Jag brukar hålla en tops i ögonvrån & låta den suga upp tårvätskan under sminkning - det brukar funka. Hoppas du har en härlig dag 🩵

Har varit på Friskis två gånger. I lördags och igår. Jag vet inte om man har e-gym på alla Friskis men man har det på ”mitt” Friskis. Jag hade inte varit på det sedan i höstas och då funkade det inte så bra för mig. Det har funnits tillfällen då man kunnat boka in sig för att få ny instruktion men antingen har det legat på arbetstid el kväll, på kvällen har jag haft svårt att komma iväg. I lördags bokade jag in mig på ett sådant tillfälle fast det visade sig när jag kom dit att det var för de som hade kommit t nästa steg. Men en trevlig tjej hjälpte mig och äntligen jag förstod!! Vilken känsla! Så gott för mitt självförtroende! Så igår var jag där igen för att få min hjärna att minnas. Cyklade dit och hem ca 4 km enkelresa för att slippa stå på ett löpband. Å jag tyckte det var kul och jag kände mig så stolt😅💪🏻

Nästa vecka är det ett år sedan min dotter insjuknade i detta långa skov…mani/psykos/depression. Tur att vi inte visste vad som skulle ske…och än är hon inte helt på banan. Min man och jag ska åka iväg t Skåne imorgon tom söndag. Tycker alltid att det är jobbigt att åka iväg när hon inte är helt bra. Jag är inte orolig för att det ska hända något men hennes ensamhet kan jag inte värja mig ifrån den går in i min ensamhet. Jag frågade för ett tag sedan om hon ville följa med men hon svarade nej. Jag både ville och inte ville. Frågade henne i lördags igen och då svarade hon nja.

Var h min terapeut igår. Jag har sagt det förr och jag säger det igen…min terapeut besitter sådan kunskap! Vi pratade om min dotter och om min känslor gällande bådas ensamhet. Min terapeut sa…det är ju inte så att du överger henne…det är ju fyra dagar. Och då kunde jag skratta åt det…hur stort det blir för mig!! Men dottern ska med på vår resa. När jag frågade hur hon tänkte sa hon att hon ville följa med, att hon kan vara i stugan om min man och jag hälsar på kusiner t mig för då vill hon inte vara med. Hon sa….då har jag också gjort någonting. Det känns bra nu att hon följer med. Även en friskfaktor. Hon kräver absolut ingenting.

När jag var h min terapeut igår kom hon/vi åt saker som jag upplevt som ungdom men som påverkar mig i relationer. Inga allvarliga saker fast ändå…När jag var ung var jag iväg i två månadslånga vistelser i London resp Köln. Gick på språkskola för vuxna. Bekostade det själv. Min mamma ringde aldrig. Det var för dyrt. Likaså när jag arbetade på Camping en hel sommar på annan ort. Min mamma stod som oftast vid spisen i mitt föräldrahem. När pappa hade hjälp av någon med skogsarbete så pratade männen och mamma var ganska tyst. Så blev jag också uppfostrad att vara. Jag minns att jag tänkte aldrig ska jag ha det så. Så när vänner inte hör av sig i synnerhet när jag varit sjukskriven så länge, el ingen frågar hur jag mår….så går det SÅ djupt in i mig. En djup ledsenhet om att jag inte är värdefull….betydelsefull.Jag gör därför allt som finns i min makt att mina barn ska känna sig betydelsefulla. Alla möten i mitt jobb att eleven/brukaren/klienten…ja, vad nu personen…kallas…att du är värdefull! Efter sommaren ska vi jobba vidare med känslan inom mig för att jag ska förstå att jag är värdefull. Att släppa tankar. Släppa spänningarna.

Så…jag skriver inte så mycket h er andra för jag orkar inte riktigt…men jag läser och…ni är värdefulla❤️❤️

Kram🌺

@vår2022 Så är det. Ny mardröm i natt och dålig sömn. Men är det något jag lärt mig är det att sömn går att ta igen. Det hjälper inte att stressa över att man inte somnar. Och det hjälper definitivt inte med alkohol. Vin, öl och sprit är en kortsiktig lösning som visserligen kan få dig att däcka men den sömn man får är så extremt lågbudget att det knappt är värt det.

Semestern gnetar på. Har medvetet undvikit att planera för mycket och kör på känslan. Det känns bra, tidigare har jag planerat allt in i minsta detalj men har insett att det bara blir stressigt. Dessutom ska det bli så otroligt jävla gött att ha en helt nykter semester för första gången sedan gymnasiet.

Hoppas alla har det bra!

Sanningens minut. Kläderna börjar strama. Igen. Vågen visar +5 kg jämfört med min lägstanotering i vintras. Fortfarande -12 kg jämfört med i höstas, men nu drar jag handbromsen. Jag måste för min kropps skull, den orkar inte bära omkring på så här många kilon. Jag vill leva aktivt och rörligt den andra halvleken av mitt liv.

Fortsatt sockerstopp och buljongdagar på tisdagar och torsdagar får det bli. Om det inte räcker får jag börja räkna kalorier igen med hjälp av appen MyFitnessPal. Jag tror dock att mina måltider och mellanmål är okej - det är allt annat jag stoppar i mig som inte är okej.

Kram 🐘

@Se klart Halv påse Pim 🤣 Då är man sockerdesperat! Jag har en kollega som i sina krisigaste stunder äter strössel… Så lågt har jag inte sjunkit. Min lösning är att inte ha godsaker hemma, och att alltid ha frukt hemma. En frukt stillar suget och mättar. Får mina hjärnceller att kvickna till lite. Krisigast för mig är att handla…. I värsta fall får jag handla online och hämta. Just nu siktar jag in mig på att veckohandla, när jag är utsövd och mätt.

Kram 🐘

@Varafrisk Hej! Det blev tre cykelturer på raken vilket känns i benen. Igår var jag dock ut på puben. Det blev 2 glas vin och fyra öl. Skriver alltid upp hur mycket det blir. Mår hyfsat idag men samtidigt skämskudde eftersom jag inte hållit det jag och behandlaren på kommunen kom överens om. Men! Min dotter fyller år idag och henne ska jag och familjen fira. Hon är mitt allt och en stor anledning till att ta hand om mig själv. Önskar dig en fortsatt fin dag😊