Senaste kommentarerna i forumet

Fortsätter att dela mina tankar här. Tiden kryper fram. Hunnit vara på två möten idag och ikväll ska jag på ytterligare två. Jag behöver prata med likasinnade. Men jag har fortfarande så dystra tankar. Känner mig så hemsk som människa, som inte förtjänar detta jordeliv. Fruktansvärt!

@vår2022 sist jag drack var i måndags, jag vill ju inte dricka egentligen, men den djävulen är stark som en oxe, jag är "allergisk" mot alkohol som många andra.. och ett liv mot nykterheten går inte snabbt, det är ett heltidsjobb..
Har fått tid på missbruksenheten samt infoträff angående 12-stegs behandling. Det jag tror att jag behöver är antabus. Hoppas bara att jag passar i deras ram som possibel kandidat..

Jag kan endast prata för mig själv, men jag började kröka till rätt så hårt redan i unga tonåren, och innerst inne har jag väl vetat att mina alkoholvanor har varit lite väl åt det maxade hållet. Jag började gå på AA för strax över 5 månader sen, gruppmötena är väldigt bra, men utan att göra stegen eller skaffa en sponsor så är det väldigt svårt.. man tror att det är ett sug som hux-flux skall försvinna. Men det är långt ifrån den bittra sanningen..

@AlkoholenFörstörMig Har du druckit mer eller har du stoppat drickandet? Kan ni prata med varandra om det som hänt och framåt?

@vår2022 Tack, jag försöker.. Jag vet att det inte går att spola tillbaka tiden, har gått igenom femtioelva olika scenarier där jag inte tackade ja till det där glaset med rött till maten.. där jag kom hem till hennes öppna armar och hennes smittande leende..
Allting hade varit så annorlunda idag..
Men istället så är allting "on an all time low"
Vet inte vad jag kan göra.. hon kan knappt kolla på mig utan att se aset som ringde henne efter alkoholintag utan minsta samvete..
Jag kan endast ta en dag i sänder och hoppas på att jag kam vara tillräckligt stark denna gången..

Vill ha tips på var jag kan hitta information om återfall. Känner mig just nu stabil o inget sug efter A men vill läsa om återfall för att förhoppningsvis inte trilla dit igen.

@Andrahalvlek Ja, väldigt otrevlig utveckling😞 Några av våra sommarbarn kom därifrån…Dimvädersgatan. Födda -63 och -67 men bor nu någon annanstans. Ja, dessa miljonprogram
som finns i väldigt många städer framförallt storstäder.

Kram🌺

@ensamobesviken, du har redan fått många varma och omhändertagande kommentarer här. Så fint! Vi rådgivare vill också förmedla att vi sett det du skrivit om ditt mående. Jag har skickat ett personlig meddelande till dig, läs gärna det!

Allt gott,
Miriam

@Varafrisk Hisingen är mina hoods. Bodde i Länsmansgården och gick i skola i Biskopsgården. Miljonprogram, med väldigt tråkig utveckling tyvärr. Glad att slippa fostra mina barn där.

Trevlighelgkram 🐘

@Åsa08 du har redan fått många fina kommentarer och här kommer en till från mig. Jag tänker att du beskriver just det jobbiga med att vara anhörig till någon med beroendeproblematik; hur svårt det är att gränsa och ge sig själv rätt att bara ta hand om sig själv -och inte någon annan. Du blir osäker på vad som är rimliga förhoppningar.

Ni har nyligen separerat då du fått nog och ni hamnat i en situation där du blev rädd. Nu har du kanske fått lite distans och nya funderingar väcks till liv. Bara du vet vad som är bäst för dig att göra, men fortsätt gärna att hålla dig själv och dina egna behov i fokus oavsett vad du bestämmer dig för att göra. Det är svårt att släppa taget men du har samtidigt rätt att ha det bra och vara trygg! Fortsätt gärna att reflektera här, det brukar göra det lättare att sortera i tankar och känslor.

Önskar fin helg,
Miriam

@Detblirbättre @Andrahalvlek Tack för era svar🙏🏻 Jag ska ha ett samtal m min läkare 12/6 om jag inte mår bättre då så ska jag ta upp diskussionen då. Funderar på att ringa läkaren på företagshälsovården hur hon tänker i det hela. Jag tänker att motion är jättebra men när jag dippar kommer jag inte ut då fastnar jag i en chipsskål. Idag har jag iaf tagit en liten kort hundpromenad.

Kram🌺

@Andrahalvlek Det är spännande det här med åldrar. Min äldste bror var elva år äldre än mig. Skulle fyllt 73 i år men dog när han var 46,5 år. Jag är född i december och min mamma fyllde 38 år en månad efter min födsel och min pappa fyllde 38 två månader efter mamma. De var 26 år när de fick min bror. Jag var 32 och 36 när jag fick mina barn. Jag blev äldre pga att de är adopterade.När jag var i ungdomen hade jag bestämt mig för att inte vara en ”gammal” förälder men ödet ville ngt annat fast nu för tiden hade det inte varit konstigt. När jag var barn/tonåring så var det mer skillnad i synnerhet när det gäller kläder. Fast å andra sidan känns det idag som vi aldrig får åldras…evigt unga. Men jag känner tydligt att min ålder tar ut sin rätt när det gäller nytt som jag inte är så intresserad av som tex det digitala på jobbet. Hur som helst så ha det mysigt i Gbg. Om du vill berätta… i vilka områden växte du upp i?
Jag tycker väldigt mycket om Gbg. Ska dit om några veckor och lyssna på min systerson på Lorensbergsteatern.

Kram🌺

Träffar du honom igen och de ögonen kommer så möt inte blicken, provocera inte - ta dig därifrån.
Knuffad blev jag men hade vid två tf råkat mycket värre ut om jag inte bara lagt mig.
Det kom blixtsnabb hos denna normalt fredliga person.

Det kan leda till mycket negativa händelser som ger livslånga konsekvenser.
Han dunkade även huvudet i en spegel en gång, sitt eget alltså. Skulle ta livet av sig osv.

Bra att ni inte har barn iaf .

Du.. gå vidare. Finns många bra män.

@Geggan Åh, så spännande 🤩 Det är sunt att downsiza. Man blir bara stressad av för mycket prylar. När min mamma flyttade till min hemstad flyttade hon in i en liten tvåa, från en stor trea. Jösses vad vi slängde och skänkte. 14 flyttlådor med prylar och husgeråd bara till Röda korset. Och nu kan hon njuta av att ha mycket mindre saker omkring sig och mindre yta.

Trevlighelgkram 🐘

Jag har under flera års tid druckit nästan dagligen. Inga stora mängder utan 1-2 glas vin per kväll.
Anledningen är att livet blir så otroligt tråkigt utan.
Inrensiva dagar på jobbet, mat som ska lagas, tvätt som ska vikas osv. Vinet har gjort så att jag både orkat med vardagslivet samt hållt humöret uppe.
Dagar jag inte druckit har känts olidliga..

Jag behöver hjälp med att få till ett annat synsätt och göra vardagen uthärdlig och tom rolig.

Blir det bättre efter viss antal veckor utan detta gift?

Berätta gärna mer! 💛

@Geggan Jag och min mamma har faktiskt just nu den bästa relation vi har haft i typ hela mitt liv. Vi är så pass samspelta att jag kan säga åt henne ”sluta med det där nu är du snäll” utan att hon tar illa upp. På samma sätt som jag kan säga åt min yngsta dotter när hon tjatar. Det stärker bara min tes att det är med gamla människor som med barn: Det krävs kontinuitet för att få kvalitet på umgänget ❤️

Trevlighelgkram 🐘

@Varafrisk Min mamma är 77 år och jag 54, så hon var 23 år. Inte jätteung för den tiden. Själv var jag 28 och 30 år då jag fick barn. Min dotter lär vänta tills hon passerat 30 år. Min kusin, som jag också ska träffa i helgen, fick sitt första barn i höstas och hon är 36 år. Onödigt länge att vänta, efter 30 är det hälften så lätt att bli med barn.

Kram 🐘

@Åsa08
Ja, de där "svarta ögonen" griper tag i en. Själv har jag aldrig blivit slagen, men jag är övertygad om att hade jag i vissa situationer inte backat hade knytnäven kommit fram. Som en demon som tatt över honom. Fruktansvärt obehagligt.
I detta är jag orolig för dig då läget blivit så där, "Dr Jekyll / Mr Hide". Och på fötter kan bara han göra - det är hans jobb, hans resa. Man kan vara ett stöd där förstås.

Det här med att vara för förstående, svårt att säga. Man ja, man kan vara så förstående så att det går ut över sin egen hälsa - och vad är den sunda relationen då? Men man bryr ju sig samtidigt. Det som jag tror blir ohållbart i längden är om man själv försöker agera vård, vi är inte deras vårdare. Att få det stödet/hjälp, det finns "riktiga" vården för det. Risken är att rollerna blir helknas om vi förutom partners, familjemedlemmar m.m. försöker agera vårdare. Jag tänker så så att konsekvensen kanske då blir att dessa roller missgynnar både den beroende och oss anhöriga. Blir fullständigt kaos?

Skriv gärna igen och berätta hur det går.
Sköt om dig.
KRAM!!

@lugnro känner så igen mig själv i mycket av din beskrivning av drickandet. Det där smygandet med egna gömmor att fylla på med så maken inte skulle se hur mkt man drack… jakten på berusningen och ointresset av social tillställningar för då måste man ju ”hålla igen”…
Att du skriver här är modigt och ett första steg. Det finns en vilja till förändring och då finns också förutsättningar att lyckas! Själv har jag valt att sikta på att vara helt alkoholfri. Detta för att jag inte orkar med kampen att räkna glas, begränsa, eller tänka på om eller när och hur mkt jag kan eller får dricka. Jag har provat den strategin men det gjorde mig mest frustrerad och arg. För andra funkar det utmärkt och det finns många som klarar måttlighet utan att de tänker desto mer. Vi är olika och måste hitta den väg som
Funkar för oss. Idag har jag varit alkoholfri i 74 dagar och har inte ångrat en enda nykter dag. Kämpa på en dag i taget och läs och skriv! Det hjälper! Kram 💛

@bella70

Ja någonstans djupt därinne förstår jag nog att det aldrig kommer gå - jag har ju än så länge aldrig hittat en historia där en person lyckas ta sig ur det och kan fortsätta sin relation

Det är bara en sådan enorm sorg för mig, jag har nog inte ännu lyckats släppa det där sista hoppet ännu

@Ny dag Ibland när jag läser dina inlägg tänker jag att du är precis som jag var innan jag blev nykter. Jag läser därför in mig själv i vad du skriver…så kanske jag skriver ett inlägg men då stämmer inte min känsla in. Kanske har jag skrivit det förr men det känns som om du är helt upplessen på alkoholen och har varit ett bra tag men det finns ändå något som gör att du dricker. Och det som gör att du dricker tänker jag är att du är beroende. Jag tänker att du testar olika saker men många saker har du testat förr men det har inte hjälpt. Jag tror du har läst Annie Grace tidigare, vad är det som tilltalar dig i den boken? Jag tänker du har kunskapen, du har teorin men ibland får jag känslan att du är inte riktigt ”där”. Jag tänker att många är inte ”där” när man slutar dricka. En del blir inlagda på psykiatrin, andra åker på behandlingshem, en del tar antabus …och många vittnar om en riktig jobbig tid under de första månaderna.
Som jag berättade tidigare så drack jag hela tiden tills jag inte drack. Hade inget uppehåll i mitt drickande förutom på söndagar och storhelger. När mitt beroende inte längre var en hemlighet blev jag nykter. För när det endast var några få som visste så kunde jag fortsätta dricka. Framförallt att inte chefen visste att mitt jobb inte visste…ja då kunde jag fortsätta dricka. Jag var inte heller på botten…jag hade inte heller förlorat ngt. Min man, mina barn, mitt arbete och mitt körkort hade jag kvar så jag kunde fortsätta att dricka. Många klarar av att bli nyktra utan berätta man kan ha sin lilla hemlighet. Jag menar givetvis inte att jag berättade/berättar för alla men jag ville inte, orkade inte bära på denna hemlighet. Att jag dessutom fick gå denna öppenvårdsbehandling var ett stort lyft för mig. Jag skulle gärna gå ut och föreläsa om mitt beroende för hur många gånger har du hör att en kvinna i 60-årsåldern föreläser om sin resa? De som brukar föreläsa är män i olika åldrar men ofta yngre eller medelålders män med en historia om olika droger inkl alkohol och kriminalitet. I nuläget är inte nykterheten svår. Mitt liv blev inte per automatik lättare när jag blev nykter men hade jag druckit under hela det senaste året när min dotter har varit så sjuk ja….då vet jag inte hur det hade blivit. Jag har på mina möten mött tre olika människor i min ålder där en dog pga att hjärtat inte längre orkade, en har fått en stroke och en utreds för problem med hjärtat. Det skulle kunna vara jag….för jag vet inte om alkoholen kan ha gett mig någon skada men jag vet att idag lever jag och är nykter🙏🏻

Kramar 🥰❤️

@Majaella oj! En stor fest i antågande! Jag förstår att vissa saker får vänta tills efter festen. En sak i taget och andas däremellan .
Mina somrar (främst semestern) har varit ett långt ”dricka rosé i solen (trots att det inte varit sol…). Inte många alkoholfria dagar på semestern och det har blivit bubbel mitt i veckan, vin hit och dit trots jobb för ”det är ju sommar” osv. Detta har sedan tenderat att försätta till ett vardagsdrickande. Vid enstaka perioder under året har jag tyckt det blivit för mkt och ”skärpt till mig”.
Bara fredag och lördag.. det har hållt i sig någon vecka och sen blev det söndag för det fanns ju vin kvar… och så blev det mitt i veckan för det var lillördag och då fanns det ju kvar vin på torsdagen och så handla mer inför helgen… en jäkla karusell!! Och mitt största problem är att jag inte blir nöjd efter ett glas. Vill ha minst två, gärna tre och efter det tar djävulen över och det blir för mkt. Så har det hållit på i flera år… så detta blir min första alkoholfria sommar på 11 år. Utmaningen blir att fylla tiden tror jag. Jag kan ju inte träna flera
Timmar varje dag liksom 😅 men jag ser fram emot att få en sommar där
Jag äntligen uppskattar det fina utan att sudda ut det med vin! Uppleva solnedgångar och soluppgångar med rent och klart sinne! Ha en fin dag! Kram 💛

@Andrahalvlek Önskar dig en trevlig helg tillsammans med din mamma i dina barndomstrakter🌺När någon pratar om sin mamma/sina föräldrar relaterar jag så ofta till min mamma/mina föräldrar. Dina mamma var ganska ung när hon fick dig? Jag har många kollegor som är min ålder i 60-årsåldern som har föräldrar kvar i livet vilket inte är konstigt därför relaterat t mina föräldrar är de unga föräldrar.

Kram🌺

Nu skall jag cykla bort o titta på lägenheten som jag skall flytta till om en månad. Och antagligen sen bo i resten av mitt liv. Det blir att använda skohorn och framförallt göra mig av med saker igen. Bära och kånka. Sortera.