Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack för att du delade med dig så att man inte behöver känna sig ensam i sina tankar.

Jag tror oxå på ödet, att det finns en rengbåge där någon i slutet står och väntar i sin ända lila mycket som jag står och väntar på henne i min. Men när,hur eller var det är inte upp till mig utan det står ödet för.

Pratade med min terapeut där vi pratar mycket om att inte skuldbelägga mig själv för att jag hamnar i diket ibland på vägen till ett bättre liv är viktigt för det finns isfläckar och andra dårar på vägen som kan orsaka en utkörning. Det är viktigt att tänka vad som hände och kan jag lära mig något av det för att sedan lägga det bakom mig och köra vidare.

Som du skrev är ju all form av snabb doppamin kickar något man ska vara försiktig i början innan man är stark nog att kontrollera det bättre.

Gillar oxå att hitta nu tankar och känslor som kommer när man är nyckter efter ett tag. Är ju lite som att vara en upptäcktsfärd i det okända 😊

Nu börjar jag kunna det här. Har tappat lusten igen. Det är inget roligt liksom, har tröttnat på att skriva en massa deprimerat dravel. Nykter och alkoholfri det är jag. Men det känns bara tomt och allmänt meningslöst. Känner till att man ska rycka upp sig och väl ta en rask promenad. Vilket väl är universalmedlet för att kunna möta ännu en lika trist dag som igår, för att kunna vandra tomt rakt framåt mot evigheten. Har nu liksom tröttnat på att lyssna och göra musik också. Det finns ingen motivation alls längre. Känner inte alls för att skapa mig några påhittade roligheter.

Tröttnat helt på att försöka bry mig. Vet inte vad det är för mening att hålla på och kämpa längre. Saknar faktiskt motivation att ens göra en kopp med varm choklad och limpsmörgåsar med mjukost. Som jag väl borde göra då det i alla fall är en liten ljuspunkt att ha som frukost en stund. Det är nu grått, segt, mulet och känns bara helt som motvind och uppförsbacke igen. Ska väl vara tacksam och njuta av det nyktra alkoholfria livet kanske...

Det var inget paradis att sitta som missbrukare och dricka heller. Man har då inte nån baksmälla när man vaknar om man nu har haft lyckan att få sova en stund. Magen fungerar som den ska. Men det normala psykiska måendet som dystemiker är inte kul. Har inte lust och energi att göra något alls. Minns dagar förr när man mådde så här bedrövligt för flera år sedan när helnyktre farsan levde.

Då brukade han till sist inte orka höra mitt trista gnat om hur jag mådde. Så trots att han hatade allt vad alkohol hette så sade han. Gå och köp öl! Men då sket jag oftast i det också. Fanns väl som nu, även då, ingen energi att ens väl få på sig ett par skor. Han orkade väl inte höra på mitt jävla gnäll, och vem faen gör väl det i längden alltså. Skulle själv inte orka vara i närheten av en sån deprimerande typ som jag.

Har då i alla fall berättat precis hur det är att vara jag för sjukvården och fått all hjälp de har att erbjuda. Det förstod jag då helt utan tvekan här om dagen. Vid den i och för sig rätt så trevliga lilla pratstunden där på den lokala vårdcentralen. Men medicinskt sett, så var väl besöket hos min nye allmänläkare inte så värst givande. Berättade väl för honom om att jag ibland tänkt på att om jag hade haft en pistol så skulle man säkert ha skjutit skallen av sig för längesen.

Men jag har då ingen direkt ångest och självdestruktivt depressivt inslag eller vad man ska säga som alkoholfri i denna stund. Borde väl inte sitta och skriva en massa skit om mitt envetna och tröstlösa skoskav i själen liksom. Det är väl bara beroendehjärnan som spökar lite. Men nog är det tungt, mörkt och motigt allt. Men jag kämpar nyktert vidare så länge det går.

Ha det gott!

@Ljusmorgon Jag har skrivit lite nu, ett bland de senaste inläggen i min tråd om just detta med när tanken går åt att det är väl lika bra att jag dricker! Läs gärna och skriv hur du tänker❤️Kram

Wow vilket fantastiskt inlägg och jag fylldes av hopp och framtidstro när jag läser vad du skriver. Min tanke är att vi får landa lite i våra egna känslor och ta en dag i taget. Är känslorna starka så kommer vi att klara av denna resan tillsammans men just nu är jag bara glad över att vi inte har börjat kasta anklagelser och hårda ord till varandra och att ringarna sitter kvar på oss båda. Så klart förstår jag att han mår jättedåligt och brottas med jobbiga känslor, det verkar nästan som att han är deprimerad och det handlar nog inte bara om detta utan hans liv i stort. Jag ska läsa igenom kommentarerna igen och bara andas. Strax dags för lunch. Gott mos! 🌞

@Denlillamänniskan 😄 nej det tar inte emot alls. Bromsklossar är känskan alkohol ger. Vi har bara fått lite bastning i tråden om hur vi pratar om vin.

Jag är kvar. Det har varit en spännande utvecklingsresa. Det är då jag tycker man ska se på det för här finns massa att vinna för alla inblandade. Man utvecklas inte om det inte får skava lite. Få förändringar går på ett bananskal. Det skaver innan det blir bättre. Nyckeln är att vilja vara med på en spännande förändringsprocess och vara nyfiken på hur man kan hantera sig själv för att uppnå ett lyckligt liv. Man måste alltså både vilja, våga och ha uthållighet.

Om man bedövat sina känslor under flera år har man berövats chansen att lära känna sig själv. Från dag 1 ställs man inför att hantera allt utan bedövningsmedel. Det är tvära kast. Man har inte ännu öppnat sinnen för att ta in allt runtomkring och kombinera detta med hur man själv känner och genom det kunna utrycka sig på ett sätt som man mår bra av. Det tar tid att förstå sig på sig själv. Det kräver övning och att man testar sig fram i olika situationer för att hitta rätt. Skam har tryckt in en i ett hörn, bedövningsmedel har gjort att känslor har förstärkts i vissa avseenden och tryckts ner i andra. Nu ska man istället lära sig att "live life on lifes terms".

Försök att inte springa på första känslan. Försök istället ge dig tid att bottna i dina känslor. Ge det tid så du får möjlighet att fundera lite innan du ger dig in i diskussioner. Lyssna.

Även din partner har "issues". Det är inte sunt att var medberoende. En medberoende har ex problem med gränsdragning. Kan inte kommunicera sina behov och förflyttar sina behov till att hjälpa andra. Även en sådan person måste bottna i sig själv och se hur hans/ hennes beteende påverkar dem hen lever med. Inte leva genom andra.

Jag brukar säga att man inte är kompatibla i en övergångsperiod. Den medberoende känner sig förbisedd, utnyttjad, arg. Den beroende är vilsen, skamsen och rädd. En person som är arg kommer inte få en rädd att dansa tango. Den rädda och vilsna kommer snarare försöka hantera sin skam på de mest märkliga sätten om inte båda tar ett andetag och försöker börja om från början.

Mitt bästa tips. Försök gå tillbaka till tiden ni en gång var förälskade, börja lyssna på varandra och bete er mot varandra som ni gjorde då. Bara bestäm er för det. Sedan våga lyssna och säga hur ni känner. Känslor har inget rätt eller fel. De kan förändras. Med tålamod kommer ni båda utvecklas. Det ni gör nu tvingar er till förändring.

De flesta paren fastnar i en grå sörja. Tar ni detta för vad det är så han ni chansen att ta er relation till nya nivåer. Nyckeln är att våga prata och lyssna. Sedan måste man lära sig att det är ok att tycka olika. Vissa saker får man leva med. Ha förståelse för att ni nu i en övergångsperiod befinner er på helt olika plattformar. Nu ska ni hitta en gemensam. En fantastisk fin utvecklingsresa har ni framför er!

@Natalia Hej! Det tog ett tag innan jag fattade vad "bromsklossar" var för något. Tar det emot att säga ordet alkohol?

Skrivet med värme och en önskan att din dag blir bra!

@Sisyfos Tack för ditt kloka inlägg...som vanligt så kloka och fina inlägg från dig!

Jag har alltid haft lätt för att gråta. Så mycket som jag har suttit både på behandlingen och på möten och gråtit. Fast just nu känns det lite svårare att gråta....fast nu när jag skriver så känner jag dem...tårarna..som lägger sig så att blicken blir lite suddig. Jag försöker verkligen tänka positivt..inte lägga energi på saker som jag inte kan påverka men det är så svårt. Vissa dagar på jobbet går jättebra. Det är oftast de dagar som jag har haft samtal på ett eller annat sätt med föräldrar. När jag får tillbaka min yrkesidentitet den som är anledningen att jag är på jobbet men andra dagar så känner jag mig helt ensam...som i en bubbla. Jag har ju en kollega som har jobbat ca 20-25 år på min arbetsplats (vet inte exakt hur många år) och jag har jobbat 6,5, år. Hon har ju gått in i en del ärenden i mitt team. Hon har pondus och hon brinner för jobbet. Så det är hennes ord som gäller. En annan kollega från ett annan arbetsplats som sitter på min arbetsplats just nu han delade med sig av sina reflektioner igår till mig och han ser vad jag ser och känner. I em ska vi ha kuratorsträff dessa två arbetsplatser gemensamt. Ska bli intressant! Äntligen någon form av gemensam träff! Men, jag har resignerat lite ...orkar inte strida för vissa saker...det är inte värt den energin som det tar från mig. Jag har sökt ett annat jobb men jag är osäker på om jag ens får komma på intervju men jag måste göra något annat. Jag kan inte vara kvar på denna arbetsplats till min pension. När man har det tufft på sitt arbete behöver man ha det bra på sin fritid. Och...ja...det är väl inte det att jag inte har det bra....men tröttheten gör att jag inte orkar så mycket....jag behöver komma in i sammanhang med andra människor...andra sammanhang än möten...men på något vis.....fast jag har inte energi till att ta initiativ till det. Den här tröttheten gör mig ibland väldigt ledsen.

Något som jag ser fram emot är den konsert som min man och jag ska gå på ikväll. Det ska bli jättetrevligt. Vi ska först äta mat, har förbeställt paj och sallad. Imorgon samtal med min terapeut så himla skönt! Och på fredagem ska jag till företagshälsovården tillsammans med min chef, trepartssamtal. Kanske känns det lite ljusare efter dessa tre olika händelser så att jag kan vila i det till helgen.

Idag börjar jag senare pga kuratorsträffen i em så nu behöver jag gå in i duschen. Kom faktiskt ut på en promenad vilket var skönt!

Ha en bra dag alla kära forumvänner! Kram!

@Insikt_24 Och om du vill behålla honom så är det givetvis det du skriver i brevet! När man blir nykter blir man med nödvändighet självupptagen. Man måste tänka på sig själv i första hand. Din man ser nog det. Och hans medberoende borde han söka hjälp för, tex Al-anon. Han behöver också tänka på sig själv i första hand.

Det finns flera lyckliga exempel på förhållanden som klarat krisen, jag hoppas du får råd från andra som gått igenom just det.

Kram 🐘

@Insikt_24 Lider verkligen med dig. När vi tar bort alkoholen så brukar man få syn på andra destruktiva delar av sitt liv, som tex ett dåligt äktenskap. Väldigt många här på forumet landar förr eller senare i en separation, och jag hoppas att de kan råda dig.

För egen del är det tio år sedan vi separerade. Det var min man som till slut bara sa: ”Du, ska vi komma till skott och separera?” Och jag hade tänkt detsamma i flera år så jag svarade: ”Ja, det gör vi.” Och efter det blev vi fullt upptagna med allt praktiskt - hitta lägenhet till mig, berätta för barnen, anhöriga och vänner, inhandla möbler, flytta etc. Från hans första ord till inflyttning tog det 1,5 månad. Minst sagt snabba ryck, men det är min stil i allt. Har man bestämt sig - kör!

Ett sätt vore att skriva ett brev, där du förklarar precis hur du tänker och känner. Ge din man brevet och säg att imorgon kl 18 pratar vi vidare om detta. Då får ni båda möjlighet att slipa på argumenten. Tänk på att i argumentationen utgå från dig själv. ”Jag känner, upplever, tycker…” Så du inte hamnar i att anklaga honom, då riskerar han att känna sig trängd och säger då sannolikt saker som han inte ens menar. Men dina egna känslor kan ingen annan ifrågasätta, dem äger du rätten till.

Vet inte om detta var hjälpsamt, fortsätt skriv om detta för det är sannolikt en stor orsak till att du har druckit.

Kram 🐘

Varje dag känns som en prövning, inte på grund av alkoholintag eller ens sug efter det. Jag känner mig 100% beslutsam och är av naturen envis som synden. Nej däremot så knakar äktenskapet i fogarna och det är där jag lägger mycket tid och energi just nu. Finns det någon här som har lyckats ta sig förbi "skilsmässokrisen" och kommit upp levande på andra sidan? Just nu känns det ovisst och oroligt. Min man har sina demoner att brottas med i sitt medberoende och sina egna rädslor. Kanske går han runt och känner tvivel på om han ännu en gång ska satsa på oss eller lämna mig. Har ni några upplyftande och positiva erfarenheter så får ni gärna dela med er. Jag vet att jag överlever på egen hand men jag vill inte mista honom.
Just nu är vi inget stöd för varandra men kanske i framtiden om vi bara vågar vänta.
Flummigt inlägg men det är skrivet spontant i stunden.
😔

@S.Franzen Lider verkligen med dig - och känner enorm igenkänning. Bekräftelsejunkien är släkt med Alkoholdjävulen. Och Sockermonstret. Och Nikotinsuckern. Och Spelidioten. Alla sätt som kan kicka igång dopaminet inom oss.

Jag levde med barnens pappa mellan åren då jag var 20 år till 44 år. Vid 44 års ålder blev jag som 18 år på nytt, vad det gäller tillfälliga relationer. Sex och inget mer. I bästa fall. Jag ska inte trötta dig med detaljer, men en sak är säker och det är att jag ska vara glad att jag kom helskinnad undan. Mest känslomässigt, men en del blir även väldigt blåsta ekonomiskt. Och våldsutsatta.

Jag är säker på att det finns guldkorn i dejtingträsket, men träsktrollen är betydligt fler. Tyvärr. Den dagen jag blev nykter för drygt fyra år sedan så raderade jag även alla dejtingappar/konton. Det var en tydlig del av mitt dåvarande missbruk. Jag lade istället all min ork och energi på att lära känna mig själv på djupet. Vem är jag? Vad vill jag? Vad gillar jag? Hur ser mina värderingar ut? Hur tycker jag att andra ska bete sig och hur beter jag mig själv?

I början kändes det som ett evighetsprojekt. Med tiden insåg jag dock att jag gillar att jag aldrig blir färdig. Jag gillar att göra det här jobbet med mig själv. Jag tror på ödet, och är det meningen att jag ska träffa en man så gör jag det. Jag brukar skoja om att jag nog snubblar på honom i skogen, för där tillbringar jag mycket tid. Sen snart ett år tillbaka har jag en hundkompis, som håller mig sällskap i skogen - och resten av dygnet - och bättre sällskap kan jag inte ha ❤️

Fortsätt jobba med dig själv, det är så värt det. Resan blir målet med tiden.

Kram 🐘

@stillibåten tack 🙏. Behövde få ur mig då jag inte har någon i min närhet jag vill eller kan dela det med och samtidigt använda min tråd som dagbok och påminnelse om vad jag aldrig mer ska hamna i för situation. Direkt i måndags morse kontaktade jag vården och nu är känslan bättre när jag vet att jag kommer få hjälp. Jag kan härbärgera det på annat sätt och har tillit till att allt kommer bli bra.

@Påvägmothälsa den här morgonen känner jag sådär som jag skrivit tidigare. Skulle till att skriva att jag inte ska lägga på några bromsklossar efter jobbet sent ikväll men märkte hur fort det blev till en tveksamhet.
Liksom kan jag verkligen lova det? Jag kanske visst vill ha bromsklossar ikväll. Det är just på det sättet jag känner att det kan vara negativt för mig att gå in på ett alkoholforum på morgonen men jag gillar som sagt rutinen att kika in 🙂
Känner att morgonen inte är en bra stund för mig att funderar på bromsklossar alls. Morgonstunden är härlig som den är och det är klokast att jag bara följer med de positiva känslorna jag har för dagen med de gynnsamma tankarna och känslorna jag redan har. Det är senare jag behöver lägga krut på eventuella impulser till att köpa bromsklossar.

Har funderat på nåt annat sammanhang som kanske diskuterar tex träning istället. För det blir lite som ett tokigt fokus att vakna, kika in och på ett eller annat sätt väcka tankar om vad ska jag Inte ska göra idag - jo idag ska jag inte dricka bromsklossar.

Knepigt det här 😄

Godmorgon, Lyckades få några timmar sömn tack vare att kunna skriva av mig här. Men viktigare var att jag kunde förstå och acceptera å gå vidare med vad som är det viktigaste just nu JAG.

Så nu sitter jag och ser ut över regniga åsar i Borås från mitt fönster , samtidigt som jag känner hur ångesten/rädslan släpper och rinner ut ur kroppen. Samtidigt som ljus med varm energi börjar pumpas ut från hjärtat till alla kroppsdelar vilket känns varmt och ge mig krafter att även att det som är bäst för en inte alltid är det lättaste att göra eller välja så blir jag en ny tegelsten av erfarenhet i det nya hus som jag bygger upp inom mig.

Därför sitter jag här och lyssnar på musik som gör det hela lite bättre. I mitt fall blev det en låt ifrån min ungdom och en varm sommarnatt i från Ullevi och Gyllene tider. ( Sommaren är ju på väg) 😊

Ha en trevlig dag alla där ute!

Vandra i ett sommarrreng.

Så långt som det är
Är så långt som det går
Du blev till ett sår av timmar och år
Mer vilsen än nånsin
Genom junis snår
Det är sent och vått och längtan är svår

Och jag vandrar i ett sommarregn (vandrar i ett sommarregn)
Ett regn som svalkar sanningen (regn som svalkar sanningen)
Ett regn som sköljer dumheten (regn som sköljer dumheten)
Som vandrar i ett sommarregn

Kanske är det de kvinnor
Jag aldrig borde ha mött
Som lovade sött men bara gjorde mig trött
(Så långt som det är, det är så långt som det var)
Som gör att jag känner (En himmel och ett hav)
Känner att jag (Mer än vad jag klarar av)
Inte är den som jag trodde jag var

Och jag vandrar i ett sommarregn (vandrar i ett sommarregn)
Ett regn som svalkar sanningen (regn som svalkar sanningen)
Ett regn som sköljer dumheten (regn som sköljer dumheten)
Som vandrar i ett sommarregn

Så långt som det är
Är så långt som det var
En himmel och ett hav, mer än vad jag klarar av
Kanske är jag förvirrad
Berusad och sjuk
Men du, jag har aldrig känt mig så ensam som nu

Och jag vandrar i ett sommarregn (vandrar i ett sommarregn)
Ett regn som svalkar sanningen (regn som svalkar sanningen)
Ett regn som sköljer dumheten (regn som sköljer dumheten)
Som vandrar i ett sommarregn

Inatt fick jag sova gott 🙏
Har en lugn och lång morgonstund med kaffet och kissarna innan det snart är dags att bege till dagens långpass.

En fin morgon med sol, god sömn och inga bromsklossar igår ger bra förutsättningar att skapa en ny bra dag 🥰

Kram

Tack @Andrahalvlek❤️ Jag kom på att jag hjälpt andra under en period i en helt annan fråga som pumpat mig på energi så även om jag inte hjälpt att föra budskapet vidare på forumet på ett tag har jag ändå hjälpt, det gör mitt samvete lite lättare🙏

Tack @vår2022 ❤️ Jag tror att du aldrig hamnat i tvivel eftersom du aldrig halkat ur forumet. Du glömmer aldrig för du läser och välkomnar nykomlingar kontinuerligt. Jag har inte prioriterat det och därför ”glömt” förskönat lite och därför glidit lite. Jag har rätat upp mig igen för jag blev så rädd! Jag har lyssnat på massor av poddavsnitt av alkispodden (fortsatt där jag slutade på avsnitt 68 typ) med Roger och Johan, tycker dom är helt underbara❤️Jag har också erkänt här på forumet om mitt tänk och det lättade en del på trycket, jag har erkänt för mig själv i min dagbok där jag tidigare förskönat lite ifall den hamnar i orätta händer men nu skiter jag i det! Jag ska skriva ärligt i den för annars hjälper den inte som den är menad.

Tack @Miriam ❤️ Jag har själv lärt mig mycket av andras berättelser och därför känns det viktigt för mig att dela min här, hjälper jag någon så är det fantastiskt.
Det är så viktigt för mig att granska mig själv när något skaver och ett sånt skav där jag får tanken att det är väl lika bra att jag dricker! Då jävlar måste jag dra i handbromsen! Stoppa allt! Sätta livet på paus och granska mig själv, lyssna inåt, skriva här, få andras tankar om mina tankar och sedan finna skavet och hitta lugnet och tillbaka till min övertygelse om att ett alkoholfritt liv är det ända livet som är värt att leva för mig❤️

@Detblirbättre Det är så otroligt viktigt att vi fyller på oss själva med nyktra fakta när dom där tankarna kommer, då är det alkoholjävulen som fått luft och vittring på en chans och han är slug. Det är så viktigt med att aldrig glömma! Aldrig ta första glaset! Hitta det som skaver och göra något åt det! Vi vill inte tillbaka till det destruktiva lidandet vi gjort oss fria från❤️🙏

10 dagar! Inga som helst problem, ångesten börjar avta men jag är på min vakt. Framåt!

@mattiasr Jotack det är väl ok med mig. Jag är stressad men försöker ta det lugnt. Tyvärr är jag skadad så jag kan inte ta hjälp av träning för att stressa ner och då blir det svårare att låta bli alkohol. Hur går det för dig?

@förvirradtjej Hej, nyss gjort mitt eget första inlägg, för att själv få stöd, men råkade läsa ditt och reagerade direkt. .Han får panikångest för att DU inte svarar i telefon, Alla varningsklockor ringer. Snart får du skulden för alla hans problem. Ta hand om dig!

Godmorgon alla! Hemma efter en härlig och intensiv konferens. Har fått nya tankar, precis som jag hoppades på. Hemma vid köksbordet igen, strax dags att cykla till jobbet. Inatt åskade och blixtrade det intensivt här. Ett riktigt skådespel! Idag unnar jag mig en dag utan enheter. Önskar en fin onsdag !

Ett tillägg;

Vi som druckit för mycket och för ofta har lagt oss till med en slapp vana; Att kurera anspänning och starka emotioner med att hälla i oss vätska. Det är enkelt och det går fort. Problemet är bara att hjärnan formas om och bedövas. Det löser ingenting på djupet och alkohol har tyvärr ingen läkande effekt på hjärnan.

En del kanske blir arga på mig nu; Varför säger hon att alkohol är dåligt och meditation är bra om hon fortfarande dricker? Verkar ju väldigt mycket som dubbelmoral. Då vill jag påminna er som blir provocerade, att mitt mål aldrig varit total nykterhet i all framtid. Mitt mål var att alkohol inte längre skulle vara viktigt. Det är dit jag är på väg. Och jag har valt att lägga tråden på avdelningen "Förändra sitt drickande" av den anledningen. Jag har valt att inte bara sluta skriva och återgå till problemdrickande när den nyktra perioden är slut. Jag ville göra upp min relation med alkoholen på ett grundligt sätt. Jag behövde en djupare livsomställning där alkoholen var ett symptom på att jag inte klarade att hantera mig själv och livet särskilt bra. Alkoholen hindrade mig dessutom att förändra tillvaron till något bättre eftersom den tog så mycket tid och plats i mitt liv.

Ha en fin dag och ta hand om er!

@förvirradtjej fina du, hans drickande beror INTE på dig! Du ska inte acceptera att han säger så. Hans drickande beror på problem som han själv har och inte tar tag i.
Mitt ex fick panikångest när jag inte svarade i telefon en kväll när jag var ute och åt middag med en vän. Han ringde 20 gånger på två timmar och menade att om jag bara hade svarat hade han inte behövt bli orolig. Problemet med den logiken är att han inte behöver ta ansvar för sitt beteende. Det är kontrollerande beteende, det är psykologisk misshandel att kontrollera någons beteende. Jag var helt i chock, jätteledsen och sedan arg. För jag ställde inte sådana krav på honom, för jag litade på honom.
Har du pratat med honom om detta? Säger du att du inte accepterar att han försöker ge dig ansvar för hans eget beteende? Acceptera aldrig att någon kör över dig.

@Carisie Tack för ditt vänliga inlägg!
Jag tycker att Thic Naht Hahn ger väldigt enkla och bra meditationer på Youtube om man önskar guidad meditation. Annars tycker jag själv om gående meditation medan jag vandrar. Jag tycker att zenbuddismen passar mig bäst. Läs gärna någon bok av Thic Naht Hahn. Han skriver bra och det är han som myntat begreppet Mindfullness.

Alla typer av kontemplation i stillhet är bra och den praktiken finns i de flesta religioner. Det behöver inte vara krångligt alls. Medveten närvaro kan praktiseras i många situationer. Meditation behöver absolut inte bara utföras sittande i en speciell position. Men det behövs träning av sinnet och i början är det enklast om man sätter sig i stillhet varje dag, gärna tidigt på morgonen. Så småningom kan man lära sig att smidigt och snabbt förflytta sig mentalt till medveten närvaro när tankarna börjar fara eller man märker en anspänning i kroppen. Det kan man göra genom att stanna upp på promenaden, se naturen och himlen och bara andas några minuter.

Varför skriver jag så långt om meditation på en sida som handlar om alkoholberoende? Jo, för att meditation hjälper hjärnan att reparera sig. Meditation har en läkande effekt på dopaminsystemet som skadats av alkohol när man druckit för mycket och för ofta. Den gör också att man finner alternativa sätt att koppla av och må bra. För egen del tror jag att meditationen har gjort att jag inte längre uppskattar berusningen.

Jag citerar Thay:
Healing is possible in the Present Moment

Tänker rätta mig själv här nu,
Ibland går det bra att dricka några öl en tisdag/onsdag, ibland blir det en riktig jävla fylla. Om jag är med honom så hålls det i styr, är han själv så kan det eskalera.

Han sa att ”anledningen” att han blev så full förra helgen var för att jag inte svarade i telefonen (när jag var på middag) 🙄 och att han blev så frustrerad och därför drack mer, som att han inte har ett eget ansvar.

Har era alkoholister kunnat dricka lagom ibland? Eller har det alltid eskalerat när de dricker? Det hade varit lättare att se på det med klara ögon om han drack varje dag. Eller alltid blev extremt full.

Jag tror dock att min alkoholist säkert dricker fler dagar per vecka än jag trott. Inte så att de extra dagarna isåfall är några mängder, men säkert nån öl till lunchen eller nån öl efter promenaden nån kväll. Det är ju inte problematiskt i sig eftersom det inte går ut över mig, men det känns ju som att det inte går att vara utan då.