Senaste kommentarerna i forumet

Jag var på ett Al Anon möte ikväll. Jag grät mest. Blev känslosam av att höra andra berätta, och av känslorna som jag har för denna mannen. Men det var bra, jag ska fortsätta gå

Igår pratade vi, han ville prata om allt.
Han tycker att det är så sorgligt om vi ska behöva separera eftersom vi har det så bra ihop annars, så han önskar att han bara kan få sköta alkoholen själv utan att jag är där och kommenterar om han dricker öl på en tisdag eller ej 🙄
Lösningen är alltså bara att jag ska anpassa mig.

Jag sa att jag är frustrerad för att det inte spelar någon roll vad jag än säger, och givetvis- ikväll när jag var borta och han skickade bild på sin mat så skymtade jag ett ölglas i bakgrunden. Han tycker inte att det räknas för det gällde säkert bara ett par öl. Imorrn är det onsdag vilket betyder att han vill äta ute och till det dricka 3-5 stora starköl. Sedan fredag och lördag innebär ju större mängd alkohol såklart.

Jag blir galen i det här och undrar fortfarande. Är det rätt att döma honom för att han dricker några öl under 2-3 vardagar? Han sa det med igår att han lyckades ju smyga under så pass lång tid, att han vet att han kan hålla det i schack utan att det blir extrema mängder, eftersom att jag inte märkte då…
Varför stör jag mig så mycket på att han ”måste” dricka några öl under tex tisdag onsdag? Sålänge han inte blir jättefull?
Det är mer att jag får för mig att han måste bedöva sig med alkohol eftersom han inte kan stå emot vad jag än säger?

Klockan är nu 23.30 och jag känner ett tryck över bröstet, försöker sova men det känns som att hela kroppen håller på att få en panikångestatack. Jag är rädd för att min son ska fortfarande vara vaken och se sin pappa skaka och nästan i fullt upplösningläge.

Varför? Vad har hänt? Är jag onykter igen?

Faktiskt inte jag har bara fått insikten varför jag jagar förhållanden via gud vet vad alla appar heter. Trillade dit igen förra måndagen. Visst det är i grunden som ni som läser min tråd ensamheten som är den största boven. Men jag har tack ett par kloka ord från en vän ikväll så var det som att allt föll i platts och hur långt jag kommit själv med min samtalsperson från kommunen som var med vid första rundan och är nu tillbaka jobbar varje vecka med.

Vad hände? Jag är lite troende eller jag tror på att man har en ljus energi som sitter på din ena axel och en mörk på andra. Alkoholen är ett mörktmonster som vill dig illa. Jag har alltid trott att jag dricker för att bedöva ensamheten i mitt liv och om jag bara håller mig nyckter så kan han inte nå mig. Men dom senaste dagarna har jag i sett att han har nog steppat upp sitt spel och lärt sig att byta skepnad och bli något helt annat men att skapa en falsk känsla och samma doppamin kick som han i så många år gett mig via alkohol.

Så här är det... När jag lyckades vara nyckter i sådär många månader för snart två år sedan började jag hitta vem jag var på riktigt. Jag lärde mig att stanna upp leva här och nu. När jag gjorde det blev ensamheten inte skrämmande längre och jag utstrålade en ljusare energi. Och hipp som happ attraherade jag rätt sort människor in i mitt liv. Nu var jag som sagt lite för snabb och det höll inte i längden men det var ändå ett stort steg framåt och jag lärde mig en massa.

Nu fixar jag att vara nyckter i bara några veckor sedan tappar jag fokus igen. Är det en ny sorterns ensamhet denna gången som är svårare att hantera? Ikväll så insåg jag vad det är och det får mig ikväll att ligga och skaka.

Det är alkoholen som har bytt kostym och nu heter Ticktok,Badooo ,Tinder mm. Mörkret har lyckats tränga bort ljuset och trotts att jag får "träff" på dessa appar är det bara kvinnor som viskar mig honung i mina öron och gör mig trollbunden trotts att jag inte igentligen är det minsta i intresserad. Men då kommer han in och slår ner ljuset stampar på henne (ljuset i mitt huvud är en kvinna) och viskar så sött att det är väll bättre med att någon säger att du är fin och att dom är kära och tillome att dom älskar dig bara efter några dagar, än att du sitter ensam utan att din mobil låter. Du vet ju hur skönt det känns och hur glad du blir just nu, inte ska du lyssna på någon annan än mig. Men så går det några dagar och ljuset som är logiken, det positiva och det som vill mitt bästa fram, men bara lite lite åt gången. " Du är ju påväg mot nya höjder och du vill ju igentligen inte detta. Du vill ju inte vara någons bekräftelserobbot bara för att du är ensam själv och helt slutar tänka på var du är , vad du vill och vart du är på väg. ........

Så ikväll när jag faktiskt insåg att mörkret inte bara direkt finns i ensamheten utan kommer i andra skepnader och sammanhang. Att den kanske inte når mig med bara kännslor av ensamhet längre tack vare att jag börjat känna efter och lära mig med olika verktyg hantera dom känslorna. Nu kommer den istället i trasiga människors behov att söka närhet kanske på exakt samma problem som jag har. Via appar som dränker en i falska förhoppningar för åtminstone jag inte lärt mig säga NEJ du är inte tyvärr vad jag söker efter och sedan säger tack och hej och letar vidare. Jag säger inte någon tror att det handlar om någon annan än mitt indre, Det är inte lätt att säga nej även om man vet om att det är det man ska göra.

Så imorgon ska jag ta upp detta med min terapeut.

Nu är klockan 0.23 och jag har slutat skaka. 😊 Godnatt alla

@Tezzan
Vad kul att du redan sprungit halvmara! Då har du ju ett färdigt mindset😀👍

Jag börjar gråta varenda gång jag går in och läser och även när jag läser mitt eget..men det är nog bra. Kram till alla som kämpar 🥰❤️

@himmelellerhelvette. Så glad jag blev när jag loggade in nu såg dina två svar. 🥰Har varit ovanligt trött ett par dagar. Hjärnan har inte riktigt fungerat. Och idag kände jag mig otäckt nära i tanken att dricka. Jag blev så ledsen över en sak och i kombination med tröttheten så tyckte jag väl synd om mig själv. Men det är en otäck känsla när någonting i en har lust att ge upp. Det är så blandade känslor i den destruktiva känslan på något sätt. För tvärtom är det ju fantastiskt när man har motivation och ett djävlar anamma. Men jag kände mig gladare och lugnare när jag läste om att vi går igenom liknande saker. Jag ska läsa igen och svara mer när jag sovit men tack igen för dina ord och alla tipsen. ❤️❤️🙏kram

@Denlillamänniskan Hej. Så fint du skriver och att du ändå ser på framtiden med tillförsikt. Det har funnits stunder då jag undrar om jag ens haft nån framtid. Trodde även att mitt tåg gått - med det hade det inte. Det ankom i precis rätt tid för att magi skulle uppstå. Tyvärr har jag inte alltid hållit mig på den smala vägen med alkohol - därför gör jag nu en förändring. En förbättring för mitt nyktra jag är mycket bättre än mitt påverkade. Jag har försökt hitta BRA meditation (endast funkat på yogaklasser) - har du nåt tips?

Heja dig med fler ♥️ än siffror

Din man måste få hjälp och sätta gränser för kontakten. T ex inte svara i telefon.

Prio måste vara att han och inte minst du får det bra.
Vad säger han om den tanken?

Nu är det sen kväll och man skulle väl gå och lägga sig nu egentligen. Men då gick man upp istället för en stund sen, tänka sig. Inte kom jag utanför dörren heller fast jag fick upp energinivån en stund på eftermiddagen med hjälp av både kaffe och andra prylar. Tappade sugen i alla fall och blev helt ofokuserad. Men gick då och vilade mig i stället för att åka iväg och köpa alkohol som det nog lätt hade kunnat bli. Så har sovit minst fyra timmar i sträck framtill kvart över nio här på kvällen.

Det är ju väldigt mycket omställningar i kroppen och psyket på många sätt när man går från dagligt missbruk av alkohol till att försöka att komma in i en mer normal dygnsrytm. Men försöker lyssna lite mer på kroppen nu och inte tvinga mig själv till att göra sånt jag inte tycker om eller är road av. Blev nyss så märkligt sugen på en röd grapefrukt, så satte i mig en hel sådan, och det var helt rätt. Hade faktiskt tänkt på grapefrukt ett par dagar och det är nog nått i den som behövs just nu.

Kanske en lite knasig, men väl ändå rätt vettig känsla infann sig nyss om att jag snart borde sluta med snusande och äta mer grapefrukt i stället. Så det kan bli när man är helt nykter och kan tänka lite mer normalt utan att krångla till allting. Har aldrig varit storkund av produkter från avdelning frukt och grönt om man så säger. Det har bara varit alkohol för hela slanten. Men nu kan man ju gå på upptäcktsfärd i fruktriket som väl kroppen blir mer nöjd och glad av. Har faktiskt funderat mycket på päron ett tag, vad det nu betyder. Har i denna stund inget alkoholsug alls och det är ju bra. Kanske dags för en kopp te och rostat bröd eventuellt...

Ha en fin kväll!

Morsning, tittar in och hejar på lite. Skönt att du hittar nya vägar att avleda suget. Och nu kommer ljuset och värmen tillbaks och det finns så mycket att njuta av utan alkohol. Grönskan lugnar och stärker oss..

Ja här kan man gå in via kommun sidorna. Kolla runt på orosanmälan vuxen

Läser tillbaka och ser att det ”bara” blivit vindrickande vid två tillfällen sen 17/3. Ena gången 1,5 glas och andra gången ca 7 glas. Är ett stort framsteg för mig och känner att jag är på rätt väg.
Fortsätter framåt och är tacksam för hjälpen och stöttningen jag får, både av er och utifrån där jag sökt hjälp.
Idag känner jag inte det minsta sug efter vin men tror att det kan komma tillbaka inför helgen. Då är jag beredd att slåss mot beroendehjärnan igen👊🏻
Får planera in aktiviteter där inte alkohol ingår, gärna något som kräver bilkörning på förmiddagen. Det borde funka.
En sak till som jag kommit fram till är att undvika att utsätta mig för tillfällen med personer som dricker alkohol över gränsen, skrivit lite om det tidigare. Tyvärr påverkar det mig negativt vid de tillfällen min vän dricker över en viss gräns och det ska man nog inte utsätta sig för även om man egentligen vill vara med personen. Ett dilemma faktiskt.
Man kan ju inte ändra på någon annan, bara på sig själv eller hur.

🤗

@Kärringen Kan man göra soc anmälan på en vuxen människa som bor med sin man?
Vi barn är vuxna och bor inte längre hemma.

Min svärfar har grovt alkoholmissbruk. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns fel att skriva om det, han är inte min pappa, det är mitt livs kärlek som är utsatt, inte jag. Jag vet inte. Vågar knappt skriva här. Men det tär på mig så mycket att se min partner behandlas så pass illa av sin egen pappa. Jag försöker vara stark och stöttande, men det gör så ont. Han är medberoende och måste själv inse att det inte finns någonting han kan göra nu, men min svärfar är så manipulativ, så elak när han dricker. Min svärfar har gjort sitt val, och han valde alkoholen.

Kan man få stöd även om man endast är anhörig till en medberoende?

Det är tyvärr vanligt att dom med gastric bypass får alkoholproblem.
Tror inte på hota och be om det gått så långt! Möjligtvis en soc anmälan man kan göra det anonymt

Skickar styrka

Hej. Min mamma 64 år har haft problem med sitt drickande under många år och jag och mina syskon upplever att det har blivit värre efter hennes magoperation (gastric bypass). Vi har försökt lyfta det med henne i flera år. Men det har övergått till att hon har smygdruckit nä vi är på besök eller att hon dragit sig undan mer och mer få sociala sammanhang inom familjen. Till att hon knappt är närvarande alls i dagd läget.
Hon går i pension om några veckor och då känner vi en oro i hur hennes drickande kommer eskalera då hon inte har "en tid att passa".
Som det ser ut just nu så dricker hon alla dagar i veckan och kommer inte ihåg samtal vi haft. Om man försöker ringa tidigt under dagtid så kommer hon heller inte ihåg dessa samtal.
Hon har en eskalersnde alkoholdemens och jag vet inte hur jag kan försöka konfrontera min oro för henne eller hur jag ska ta upp att jag vill att hon söker hjälp innan det är "för sent".

Någon tanke?

@Majaella oj vad det låter jobbigt med din man. Dethär händer tydligen en del; att relationer försämras/förändras när den ena blir nykter. Det är ju inte mer än rimligt att du ber honom skippa vinet när du är med. Hoppas du kommer till nån insikt eller lösning. Sen känner jag igen mej i att nykterheten kan kännas rätt meningslöst eller tomt när den största nykterhetseuforin har klingat av.
Men inget blir bättre av alkohol. Vi kämpar vidare, en dag i taget, kram!

@Denlillamänniskan

Hej!

Nja det går upp och ner. Drack bubbel i helgen. Men bara lördagen. Har dragit ner på det iallafall. Idag va en jobbig dag på jobbet och va såååå nära att svänga förbi systemet påvägen hem men så helt plötsligt där i bilen så ändade sig mitt mindset. Valde handla på en affär som inte ligger i närheten av ett systembolag och handlade bara hem nyttigheter istället. Åt direkt när jag kom hem och sen va suget helt borta. Just nu ligger jag och ser på hockeyn (som för övrigt brukar va ett skäl till ett eller flera glas) men nykter och stolt över mig själv!

Hur går det själv för dig?❤️❤️

Nej, så klart inte. Men chefer har ett långtgående ansvar för hälsa och arbetsmiljö, och om ganska missbruk gör honom t.ex. olämplig att sköta vissa arbetsuppgifter så måste chefen få veta det. Sekretess gäller i personalärenden.

Mitt ex var chef med personalansvar för 18 personer och hade ansvar för en stor budget. Det är inte bara direkt olämpligt utan också en säkerhetsrisk med en missbrukare som chef.

Om du orkar, så prata med honom hur hans plan ser ut för att få hjälp. Det är jättesvårt att avsluta ett missbruk på egen hand och arbetsgivaren kan vara en väg in i systemet för att få hjälp. Vi anhöriga mäktar ofta inte med att dra hela lasset själv. Och sannolikheten att en så sjuk person klarar att söka vård på egen hand och följa ett behandlingsschema hade jag i alla fall varit tveksam till. Mitt ex hoppade av behandling så fort han trodde det var safe, men då fick hans chef veta det och tvingade honom in i programmet igen. Det blev ett villkor för att få behålla jobbet, att han måste genomföra behandlingen enligt plan. Det kan låta grymt, men jag tror inte han hade lyssnat på något annat.

Jag har druckit sedan jag var ung, men måttligt. Steget att söka hjälp nu, som gammal, var enormt, så skamfyllt, fast jag vet att det är ärftligt och mina barn-och ungdomsår verkligen inte var en dans på rosor. Så det kunde jag ju alltid ursäkta mig med inför mig själv, när jag tog ett glas rödvin till. När jag väl tog upp att jag dricker för mycket tog det flera år och flera läkare innan jag verkligen fick hjälp. Hänvisades till psykolog. Jag ville ha täta kontroller … mina skamkänslor skulle hjälpa mig. Det fungerade - tills läkaren slutade.
Något år senare bad jag en anna läkare skriva ut antabus. Hen kunde inte det, påstod hen, men borde jag inte tala med kurator. Ytterligare en, min husläkare f ö, skrev ut en medicin, men inte den som det talades om i tidningen regionen ger ut. Jag läste bipacksedeln och vågade inte ta den, den var ju för morfinister! Läkaren, muslim, noterade i journalen att jag vägrat ta medicinen, men hen ignorerade mitt problem. Min neuropati kunde bero på många olika saker hade han tidigare förklarat utan att nämna eller fråga om alkohol.
För ett år sen fick jag en ny husläkare och det blev både kurator och naltrexon. Jag har minskat konsumtionen rejält, men behöver åtminstone göra ett rejält uppehåll, och det har jag inte gjort. Jag dricker dagligen, kanske bara folköl, men ofta starkare än så.
En vecka har jag druckit max 1,5 burk folkölom dagen, i går ingenting. Är så trött, så trött. När kommer jag att må bättre?

Han jobbar, men vill inte berätta på jobbet om sina problem.

Så bra att du har tagit hjälp för dig! Ja, jag känner tyvärr igen det där med förminskandet. Varje gång mitt ex tappat kontrollen med spriten och jag efteråt frågade vad som hände svarade han svävande "jag hade knas i huvudet", och så var det inget mer med det. Hjälp vägrade han ta. Till och med när vår gemensamma arbetsgivare ålade honom att söka hjälp sa han efter ett par dagars (!) behandling att han redan var frisk. Man kan liksom inte annat än att ge upp...
Jobbar din sambo, kan du få draghjälp av hans chef?

Alla har vi väl vår egen metod för att mota bort alkoholdjävulen när denne lömskt knackar på och säger att nu skulle det väl allt sitta fint med nåt alkoholhaltigt när det är så fint väder ute. Men den här gången knäcktes denne fan med 3 deciliter svinstarkt svart kaffe, ett par lugnade piller, ett par portionssnus i lakritssmak samt en halvtimme med blandad snabb hårdrock i hörlurarna, alltsammans avnjutet i gassande solsken på balkongen. Har väl nu skruvat upp det mulna humöret och den ständigt låga energin så pass att man kanske nu kan ta sig utanför dörren och kanske gå och köpa sig en påse med kubb till kaffet och nog även ett par liter mjölk. Kör alltså helt alkoholfritt vidare även denna dag fast det ett tag kändes som ett omöjligt uppdrag. Inte kunde man väl nånsin tro att det skulle vara ett heltidsarbete att försöka att ge sig på att bli helnykterist. Förresten, @Andrahalvlek, kul att du tittade in en sväng kompis.
Ha en fortsatt fin tisdag!

@Himmelellerhelvette tack för din fina och insiktsfulla text! Lite så upplever jag det också, att anledningen till nykterheten suddas ut. Har den senaste tiden haft samma känsla, ”det var väl inte så farligt”. Men det var det ju. Smygdrickandet, gömda flaskor, ångesten mm mm!

Ledig dag som börjat med lite bilkörning tidigt på morgonen. Blir likadant imorgon bitti. Skönt att kliva iväg en tidig vårmorgon och känna sig redo att möta dagen med klart sinne.

Har reflekterat över det där med att "Leva i nuet". Mindfullness i det dagliga. Min meditation har gett mig djupare förståelse hur det kan användas dagligen även när man bara gör sig en vanlig dag. Att stanna upp då och då och bara registrera vad som försigår i hjärnan.

Jag har märkt att jag gärna glider över i dagdrömmar och de har alla samma mål; att vara lycklig och tillfreds. Så jag drömmer om att elda brasa i liten mysig stuga. Hur fint jag ska göra i min lilla trädgård nu på våren. Aktiviteter som jag ser fram emot.
Ja, just det....... Sen!! I framtiden!! Så svårt att bara stanna upp i ögonblicket. För där finns ju sorgen över det jag inte uppnått. Insikten att jag börjar bli gammal och att kanske tågen redan har gått. Samtidigt finns där förnöjsamheten att jag nu styr mitt eget liv. Jag bestämmer allt själv. Ja, det kan vara en fördel att leva på egen hand! Att vara tillfreds med livet är att acceptera att det är som det är. Utan bitterhet och uppgivenhet, utan med lugn och tillförsikt.

Alkoholen lockar såklart fortfarande ibland. Men jag börjar förstå på djupet att alkoholen i sig inte ger så mycket gott som jag tidigare inbillat mig. Vinet har tappat sin magi och mysfaktor till stor del. Något som jag märkligt nog inte riktigt vågar tro på. Därför fortsätter jag skriva mina hjärtan i kalendern de nyktra dagarna, och hur många glas jag druckit andra dagar. Ser till min glädje en trend; Det färre glas numer och det är lätt att ställa undan glaset när jag tycker att det räcker. Vågar såklart inte ropa Hurra!! För det är så lätt att ramla tillbaka i gamla vanor. Det har jag stor respekt för.

Det är därför som jag fortsätter att skriva här på forum. Tänker att det hjälper mig att fortsätta styra mitt liv till en bättre tillvaro.