Senaste kommentarerna i forumet

Ännu en dag utan sug, skönt. Tänker däremot mycket på det här med alkoholen och hur det kunnat bli så här. Är nog en process som behöver gås igenom. Hoppas det kommer en tid när inte detta finns så mycket i tankarna, att det liksom bleknar bort av sig själv.
Ska försöka fokusera på det jag har som är bra och skaffa nya bra vanor.
Är man inte trött av vinpimplandet så kan man ju ägna sig åt annat än att återhämta sig från det på helgerna.
Kommer att bli bra.
🤗

Styrka till dig, du tar dig igenom det här! Det finns AA på nätet, kan det vara ett första steg? Jag tycker livet utan alkohol är enklare och mer fridfullt. Det tar ett tag att ställa om, men den där saknaden släpper.

@Himmelellerhelvette Att jag inte hamnat i tvivel kan också ha att göra med att jag inte utsätts/deltar så mycket på fester eller umgås med vänner som dricker. Jag har mer och mer dragit mig undan vänner när jag drack. Jag drog mig undan och ville dricka ifred sista åren. Mitt umgänge är inte så stort längre och på något sätt trivs jag med det. Jag får mycket socialt utbyte på jobbet, på min träning med andra, med den stora familjen. Sedan tycker jag det är skönt att springa/promenera i skogen själv eller med min man, och vi två delar mycket gemensamma intressen. Sen har vi två hundar som upptar mycket av vår tid, en hel del planerande och pyssel med dem. Så det är fullt upp ändå och nykterheten är en livsstil för mig. Jag är ett mellanting mellan extrovert och introvert, ambivert😁

Sökte hjälp, blev anmäld till soc igen. Det är vår policy så nu har jag varit på soc igen och fått förklara mig varför jag sökte hjälp hos akutpsyk. "Vi gör så för att skydda dig och din familj" Jag tänkte tyst dra åt helvete med era floskler" Så mitt hjälpsökande har inneburit mer problem än innan. Bra svenska systemet. Man ber om hjälp och får problem. Jag har börjat söka andra jobb och det känns bra och på måndag har jag konsultation med min terapeut som jag betalar för själv. Ska försöka komma igång med träningen igen så kanske en del av stressen försvinner. Alkohol har det dock inte blivit någon.

Hej, nej, det måste du inte. Om abstinenssymptomen är starka kan du behöva vård. Ring 1177 för rådgivning tycker jag. Styrka till dig.

@has
Skönt att höra din input på mina funderingar o dina kloka ingångar på fortsatta samtal jag kan använda med min man. Tack!
Är så värdefullt att bolla tankar på detta forum. Känns mindre ensamt❤️

Det är oerhört motigt för mig att ta initiativ till samtal, så får påminna mig att det gick så bra som det gjorde sist. Han tar aldrig upp det själv.
Han tar aldrig initiativ alls skulle jag säga. Inte till samtal, inte till aktiviteter. Han orkar bara bry sig om sig själv o sitt mående eg.
Det är både irriterande o sorgligt o gör mig numera mest arg.
Men är för trött för att agera.
Less på att vara den drivande o den som hela tiden ska förstå den andre utan att få så mycket tillbaka.
Saknar hans omsorg om mig men undrar ibland om den någonsin funnits. Hemsk tanke. Det måste den väl ha gjort - hur har jag annars kunnat valt honom till min man o far till mina barn?!

Jag har tittat lite i dina trådar o din historia o är imponerad över vad du orkat genomföra. Så starkt o så modigt av dig!
Förstår så väl din frustration att vilja o behöva vila, men samtidigt vara rastlös o känna sig jagad inombords.
Är själv nära gränsen på vad jag orkar o klarar av längre. Men har svårt att vila.
Känner igen symtomen nu. Var sjukskriven för utmattning för flera år sedan.
Det var en oerhört tuff tid.
Har dock svårt att be om hjälp.

Du har så rätt i att medvetenheten är ett fösta steg att se vad man behöver.
Fortsätt så, var snäll med dig själv!
Du är verkligen värd en klapp på axeln hur långt du kommit.

Och jag känner att jag fastnar i det negativa lite extra nu o de senaste dagarna. Bara För trött antagligen.
Ska som sagt komma ihåg att samtalet var givande (o de gånger vi väl samtalar på ett djupare plan har det ofta gett mer än förväntat) o fokusera på att han inte druckit på två veckor.

Sen får vi se.
Vad finns kvar i mig o i honom?
Vad vill jag eg?

Ta hand om dig!
Kram

@S.Franzen Vad fint att få ta del av dina reflektioner, tankar och känslor. Och vad härligt att du kommit på många saker om dig själv, vad som triggar och hur du fungerar. Kan känna igen mig mycket i det. Just ensamhetskänslor upplever jag har förändrats en hel del för mig, även om jag är gift och i en relation, sedan jag blev nykter och i arbetet med att lära känna mig själv. Vem jag egentligen är, mina behov, mina tankar om mig själv. Det har lett till bättre självkänsla och trivsel med mig själv och därmed mindre ensamhetskänslor. Det har även lett till att jag trivs bättre med min omgivning❤️

@Ursus Härligt Ursus med denna nystart! Jag tänker att den första relationen, den som är med våra föräldrar, påverkar vår identitet, våra tankar om oss själva oerhört mycket. Om den relationen inte är bra och destruktiv på olika sätt så får man mycket tuffare att möta sig själv, livet och dess motgångar. Då är det lätt att ta till alkohol eller droger för att stänga av alla känslor. Vad bra att du sökt hjälp för att reda ut. Det kan leda dig framåt och att vara nykter är en förutsättning för att nå sina innersta och ofta djupt nergrävda känslor. Det kan också bli en spännande resa om man nyfiket närmar sig och undersöker den. Man får självkännedom och möjlighet till att reflektera, omvärdera, känna medkänsla med sig själv och välja nya vägar och mönster framåt. Den man möter är sig själv och den man reser med❤️

@förvirradtjej mitt ex drack alkohol i stort sett dagligen, men han verkade sällan drängfull, snarare uppjagad och stissig vilket jag sen förstod berodde på alkoholen. Han blev lätt känslosam, babblade ändlösa monologer om saker - det var första signalen, som kom ganska tidigt i förhållandet. När jag frågade vad som hände viftade han alltid bort det. Han ballade ur ca 2 gånger i veckan under det halvår vi var tillsammans tills jag sa på skarpen att han måste söka hjälp. Några kvällar senare ballade han ur mitt i natten och gjorde slut på sms. Sedan följde två år av gråtmild fylle-sms mitt i natten när han hade panikångest. Efter ett halvår av detta drog jag in hans chef.
En lördag räknade jag hans intag av alkohol, då var han uppe i 9 glas vin innan han la sig (från tidig eftermiddag till kväll). Jag var helt paff. Han verkade inte drängfull, han var bara stissig, sprang ut och rökte varje timme, uppepade sig... Det var först då jag fattade hur djupt i skiten han var.

@Ursus Du har helt rätt, känner definitivt igen mig med att ha en komplicerad relation till en eller båda föräldrarna. Starkt av dig att ha lyckats bygga en bra relation till ena.

När jag sitter och tittar igenom min historia på forumet så slår det mig ganska tydligt att jag har skrivit att jag vill bli nykter, misslyckats, börjat om, misslyckats börjat om. Har testat allt utom en sak - angripa det som fick mig att dricka i första läget. Mer eller mindre alla här har ju druckit "på" något och självklart även jag. Ska vara lite personlig här nu. Har haft en svår relation med den ena föräldern och då jag menar jag svår. Det har varit utbrott, pennalism och hot om allt från skador till självmord. Inget har fungerat, men det förstår ju inte hen om. Tyvärr.

Ska inte gå in för djupt - men vill starta om en ny tråd med detta nu och vara ärlig. Jag har ju druckit på denna destruktiva relation jag liksom är "dömd" till då jag är enda barnet och den nämnda föräldern är lätt dement idag och har absolut ingen annan. Det är liksom känslan att jag blir äldre och äldre men blir aldrig fri. Det fick mig att mer och mer deprimerad och sjunka djupare och djupare i drickandet, det var liksom enda tillflykten. Du kan välja ditt umgänge men det är svårt att välja bort föräldrar, även om man kanske borde.

Nu senast bestämde jag mig att ändra på saken, att vägen till nykterhet inte gick genom att bara sluta dricka, utan göra något åt anledningen. Har numer en enbart professionell relation med denna förälder, som fått mer och mer hemhjälp och mer och mer släppt beroendet av mig. Har även sökt hjälp för att reda ut och gå vidare och redan där minskade suget efter alkohol rejält.

Varför berättar jag då detta? Tja, jag är ju inte ensam. Detta är ju inget jag skriver för att nån ska tänka att "naaaaw, synd om honom" utan snarare tvärtom - tror många känner igen detta. Jag är ju inte ensam som växt upp med föräldrar med destruktiva beteenden som många gånger tagits ut på sina barn liksom. Men att det och andra destruktiva relationer kan vara en av de stora anledningarna till alkohol.

Sen denna nystart har liksom Ursus fått en helt annan nystart. Och nu kanske det börjar likna något? Det där med att kunna älska sig själv för att tillnyktra är verkligen sant.

Omstart på riktigt nu. Tack för att ni finns! :)

@Denlillamänniskan Tack för dom fina orden. Jag är en ganska tillbaka dragen människa som inte fick bla. AA att fungera , men hittade här ett forum där jag kan skriva av mig mina tankar när det blir för snurrigt. Har alltid dragit mig för att öppna mig verbalt utan blir då lätt tyst och blyg. Men här kan jag bara släppa loss mina galenskaper 😂😊😁

Måste jag vara nykter, dvs promille 0 för att söka hjälp via sjukvården för abstinensen?

@Carisie Du verkar verkligen ha fullt upp! Har du någonsin tänkt på om ditt liv styrs av "Jag måste" (städa, fixa massa grejer e.t.c) eller om ditt liv styrs av "Jag vill" ?

Det finns en paradox i att alkohol inte ska vara viktigt. Så länge det är svårt att skippa det en kväll, är alkoholen fortfarande viktig. Så länge man är sugen så är alkoholen viktig. Då ska man inte dricka, tänker jag.

Du kan ju prova det jag brukar säga till mig själv; Äh, du kan dricka imorgon, om det nu är det du vill. Alltså En Dag i Taget-principen.

Tack för att du uppmuntran! Det är hjärta i kalendern idag med. Samma sak imorgon.

När är abstinensen så pass farlig att man behöver hjälp via sjukvården?
Sista året så har jag fått panikångest och skakningar varje gång jag försöker sluta. Självkänslan är i botten.
Dricker mycket mindre nu för tiden då jag insett att mitt alkoholbruk blivit en sjukdom. Jag har druckit kraftigt i 15 år, sista 8 åren 4-5 dagar i veckan och sista 2 åren endast helger.
Men det är en ständig kamp varje söndag. Perioderna blir mer och mer jobbiga. Oftast börjar det med en hård helg, och när jag väl är inne i det så äter jag inte. Lider av uppkastningar, förmodligen pga att jag inte äter. När promillen går ner så kommer panikångesten. Förut vid 0, dvs nykter, men nu kan den komma mycket tidigare än förut, redan vid 0,7, vilket gör att jag fortsätter dricka för att ta mig igenom det.
Hur tar jag mig ur det här?
Jag har varit i kontakt med beroendeenheten på kommunen tidigare men ständigt kämpat mig kvar vid alkoholen..

@Andrahalvlek Vad bra du beskriver dopaminjakten i ditt första stycke! Har inte tänkt på att Bekräftelsejunkien är med i ligan. Men det har du rätt i. Hoppas du hittar en trevlig herre i skogen.
@S.Franzen
Fint skrivet! Har också märkt fördelen med hjärnans utveckling utan regelbunden vintillförsel. Det är så för mig också; en ny och intressant väg att gå. Det är nog många som läser det du skriver, även om du inte får någon replik alla gånger. Du är inte ensam med dina tankar.

@Dum Ta dig en funderare med dig själv till att börja med.
Är det du som vill sluta dricka, eller är det familjen som vill att du ska sluta dricka?

Sen går du ut lite försiktigt.... en dag i taget. Det är okej att äta massa godis och se på film varje kväll. Det är bäst om du börjar ta en promenad varje dag. Passa på att äta regelbundet och näringsrikt. Sen läser du här på forum hur andra gjort. Vi har alla slutat dricka. Mer eller kortare tid. Somliga för all framtid. Så det finns en hel del erfarenhet hur det är att ta sina första nyktra steg.

Lycka till och ta hand om dig!

Hej @AndyAndyAndy! Vad bra att du skriver här om ditt mående! Grymt bra jobbat med 4,5år! Det är viktigt tror jag att skriva med andra nyktra alkisar här på forumet när man inte går på AA för annars tappar man lite sanningen om hur illa det var när man drack och plötsligt har man kanske druckit det där första glaset som väcker beroendet och då är det inte säkert att man någonsin ser fönstret öppna sig för att bli nykter igen. Du har kämpat dig igenom separation och behöver vara utan dina barn varannan vecka, sånt är väldigt slitsamt. Jag tycker det hjälper mycket att skriva om mina känslor för hand på papper, att skriva tills pennan nästan går av sig själv, där får jag kontakt med mina känslor och får liksom tag på sånt jag inte förstår med mitt mående annars.

En jätteviktig del i att blivit nykter är att lära sig ha kontakt med sina känslor, inte vara rädd för dom utan låta sig känna det man känner. I en ångestattack försöker jag tänka att den går över, snart kommer toppen och sen kommer det dala igen, andas! Sedan skriver jag ofta på forumet när jag mår dåligt och får då bolla med andra som hjälper mig reda i mina tankar. Stor kram❤️

@förvirradtjej
Hej.

Gå inte på att det skulle vara ditt fel, bland annat så finns det alltid anledning till att dricka. Och det är inte helt ovanligt att personer i missbruk skyller på andra, kanske ett inre kraft av självbevarelsedrift, att skydda sig själv för skam. För de flesta jag vet som dricker för mycket, är någon gång medvetna om att de gör det. Mitt ex, sade någon gång till en kompis att han dricker och är inte stolt över det.

Jodå, "min alkoholist" drack lagom ibland. Visst hände det. Men, jag vet ju inte vad han drack då jag inte såg. Och någon gång verkade han "normal" flera veckor då jag tyckte att jag liksom höll honom under lupp. Han kunde emellanåt säga att nu har jag hållit upp si och så länge så nu är jag värd några öl. Bara en person med beroendeproblematik uttrycker sig så ... :-(

Och en sista sak. Vad du än säger så gör han som han vill gällande alkoholen, det måste till en inre vilja för att ändra en sådan sak.

KRAM.

Kikar in och önskar er en fin onsdagskväll. Var inne snabbt i morse, men skulle iväg på jobb.

@Flarran Bra skrivet.

@ElleW Ja, jag vet. Det var lättare för honom att lägga det på mig för att själv slippa ta ansvar.
Nu när det lagt sig så säger han att det blev fel. Men han blir extra känslig och nojjig när han dricker generellt

@Åsa M Jag sa precis det som du skrev, att man alltid har ett eget ansvar. Att han dessutom visste var jag var och med vilka. Givetvis är det lättare för honom att skylla på det, han hittar ju anledningar för allt hela tiden för att slippa ta ansvar. "Ja men förra veckan drack jag ju x antal dagar eftersom det var påsk"
Så kontrollerande brukar han inte vara, å andra sidan brukar vi båda ha mobilen nära till hands och svara snabbt när vi är ifrån varandra.
Jag förstår dig att du blev jättearg, för jag blev verkligen det med. Jag stod på mig och tog inte hans skit.
Hur mycket drack ditt ex? Jag läser i olika forum / trådar där kvinnor skriver att deras män dricker och är fulla varje dag. Så har jag ju aldrig haft det, och därför undrar jag om jag överdriver.

@Denlillamänniskan Tack så hemskt mycket för tips. Ska prova imorgon när jag är ensam hemma. Har farit runt som en skållad råtta och städat hela huset. En typiskt "ledig" dag 😅 Meeeen efter en långsemester i Thailand ska jag inte klaga. Jag har läst en hel del om Buddhism och bott i Thailand - det är min melodi. Ska verkligen försöka mig på meditation av bägge sorter. Just nu känns det som att jag skulle vilja sitta ner och meditera eftersom jag är på benen på alla arbetspass och sen hemma. Ibland känns det inte som att jag sitter förrän jag ska lägga mig 😅

Oj, det blev en lång parentes.

Jag läste dina tidigare inlägg och konstaterade att vi nog har liknande mål med vårt förhållande till alkohol. Det kändes verkligen både skönt och positivt att någon har liknande tankar som jag och verkar se på framtiden med tillförsikt ☺️

Ha en fin dag och hoppas det blir ♥️ i kalendern

Dag 4. Jag är fortfarande hemma. Vågar typ inte gå ut. Sover mycket när familjen är på jobb och skola. Lyssnar och läser om beroende. Jag har gjort det förr. Till och från så dyker tanken upp, "att tänk om jag vågar gå på ett AA-möte ändå". Kan det hjälpa mig? Kommer jag få panik och kalla fötter? Förmodligen. Men jag låter tanken komma och gå. Tänker fortfarande att mina problem kanske inte är tillräckligt stora för sådana möten. Men har också förstått av allt jag lyssnat/läst de senaste dagarna så är det en vanlig uppfattning bland andra.

Jag pendlar lite mellan dröm och verklighet, jag tror det var i drömmen som jag blev så oerhört ledsen när jag tänkte att jag aldrig mer ska dricka alkohol. I verkligheten känner jag inget sug, jag brukar inte känna det så här mitt i veckorna. Det kommer att komma. Jag ska vara förberedd denna gången.

Jag pratar mellan varven lite lätt om mitt problem med min sambo. Han är snäll, dömer mig inte, han har aldrig talat om för mig att jag har problem, det är konstigt egentligen, men ibland är det svårt att prata om sådant som skaver. Han har i och för sig själv problem (har nog skrivit om det i nån gammal tråd). Han dricker varje dag, men blir aldrig onykter/påverkad. Det är så galet sjukt egentligen att vi båda har varsitt problem, liknande men ändå så olika. Jag fattar inte alls varför man ska sitta och dricka ett antal öl varje dag, och han fattar nog inte alls varför jag eller nån skulle få för sig att dricka upp exakt allt som finns hemma på ett och samma tillfälle. När jag skriver det nu så fattar jag inte det själv heller, varför gör jag så.

Jaja, nu ska jag samla kraft så jag kanske vågar ta mig ut en sväng idag. Jag måste komma tillbaka till jobbet, så vardagen blir normal igen. Men just nu är jag inne i en egen märklig bubbla.