skrev Wilson i Nu får det vara nog

Och drygt 6 år senare mår jag fortfarande skit efter alkohol. Vill verkligen sluta med detta men ångesten tar kål på mig. Inser att jag dämpar min ångest med alkohol och att det ger mig ännu mer ångest i slutändan... IDAG är början på ett alkoholfritt liv!


skrev Sattva i Det är aldrig försent

@Varafrisk Tack Vara frisk🤗!
Jag är ju väl medveten om att jag blivit en okänd person för de flesta av dem som nu är aktiva på forumet. Och det får vara ok så. Och jag skriver väldigt lite även hos dem jag "känner". Och det får vara ok så också!

Ja, det har blivit en märklig vändning på allt i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam över det som är stabilt och bra; jag har två fina barn, ett givande jobb, ett värdefullt fritidsintresse. Det kommer jag långt på i mitt mående! Vad som än händer finns det så mycket gott som väger upp❤️❤️❤️


skrev Adde i Jag tar tillbaka mitt liv.

stillibåten.....
tack för dina kloka ord ! Jag blir också så förvånad när jag hör om vårdinrättningar där personalen har nollkoll på oss beroende ! De förstör livet för så många människor.
Kram !!


skrev Adde i Jag tar tillbaka mitt liv.

Dee....tack för dina fina ord och att du delar din erfarenhet ! Du behövs !
Kram !!


skrev Carisie i Kaffestugan

God morgon alla från ön ☕️ framför brasan idag då det blåser kalla nordanvindar på ön.
Gårdagen avlöpte hur fint som helst - långpromenad på stranden - svärmor skickade med en PET med "picknick" - Den fick gubben avnjuta själv även om det var strålande sol och i lä ☀️ - han sa "du vill väl inte vaska nåt redan nu" jag ba "näpp". Väl hemma i trädgården grävdes det och plockades fram utemöbler etc etc. När svärmor erbjöd lite stärkande så sa jag att jag ville duscha. Sen rullade det på med trerätters med flytande tillbehör och jag drack 12 glas vatten 😅😂 och avslutade kvällen under budget så jag är supernöjd.
@Solana Svärfar fick lätt i sig mer än 35E 😅😂😅😂😅😂 svärmor var inte långt efter heller.

Hoppas ni helgarbetare får lugna arbetsdagar. Vi ska åka hem med en sen färja så jag är tacksam att börja 13 imorgon 🏥

Njut av söndagen 💛


skrev Carisie i Kaffestugan

God morgon alla från ön ☕️ framför brasan idag då det blåser kalla nordanvindar på ön.
Gårdagen avlöpte hur fint som helst - långpromenad på stranden - svärmor skickade med en PET med "picknick" - Den fick gubben avnjuta själv även om det var strålande sol och i lä ☀️ - han sa "du vill väl inte vaska nåt redan nu" jag ba "näpp". Väl hemma i trädgården grävdes det och plockades fram utemöbler etc etc. När svärmor erbjöd lite stärkande så sa jag att jag ville duscha. Sen rullade det på med trerätters med flytande tillbehör och jag drack 12 glas vatten 😅😂 och avslutade kvällen under budget så jag är supernöjd.
@Solana Svärfar fick lätt i sig mer än 35E 😅😂😅😂😅😂 svärmor var inte långt efter heller.

Hoppas ni helgarbetare får lugna arbetsdagar. Vi ska åka hem med en sen färja så jag är tacksam att börja 13 imorgon 🏥

Njut av söndagen 💛


skrev Adde i Div åsikter eller...?

Jag blir deppiga av de 2 stora 50-årsdagar som nu firas under helgen. Abba och Björn Skifs......satan vad tiden går fort !!! Och tanken på att jag supit bort en stor del av den tiden :(
Och ja jag veeeet.....jag har en sjukdom och jag kunde inte hantera den på annat sätt än vad jag gjorde med den kunskapen jag då hade. Så att ångra sig är rätt "fånigt" utan det gäller att leva livet idag så som JAG vill ha det utan påverkan av spriten.
För 50 år sen hade jag inte riktigt kommit igång med utbildningen på min alkiskarriär utan livet lekte utan några större bekymmer. Jag har inga direkt problem i kroppen pga mitt krökande (vad jag vet) men det som finns räcker bra för en gammal gubbe. Tanken dyker ju självklart upp hur livet hade sett ut om jag fortsatt att dricka. Jag tror ju helt ärligt att jag inte hade överlevt till dags dato. Jag var inte mycket till människa när jag bröt min dåvarande livsstil, underviktig och askgrå i ansiktet, darrande händer och misstänksam mot allt och alla. En period på slutet så kunde jag inte styra ena foten utan gick som med en klumpfot.
Alkohol är ett jävla gift som, om det upptäcktes idag, helt säkert skulle totalförbjudas.
Ni som är unga idag : Tänk inte ens tanken på att försöka dra ner på drickande, det fungerar inte.
Sluta helt och lev livet !


skrev Insikt_24 i Andra dagen i mitt nya liv

@Kebne1 Jag känner i nuläget att jag enbart vill dela med mig till de som står mig nära och som vill mig väl. Att öppna upp och berätta en sån sak, det kräver mod. Jag litar inte på mig själv ännu, därför berättar jag för de som kan stötta mig när jag är svag. Från början trodde jag att det inte skulle vara svårt att berätta för vem som helst, men först vill jag hitta mig själv och bli stark igen. 🌻


skrev Kebne1 i Andra dagen i mitt nya liv

Jag funderar på hur viktigt det är att berätta för alla i ens omgivning att alkoholen är ett gift för just mig? Som det är nu vet bara mina allra, allra närmaste. Vänner och andra har ingen aning. Jag kan tycka att det ställer till det lite. Varför man inte dricker är ju ganska provocerande för många. Men eftersom jag är så privat och verkligen hemlig av mig på alla sätt å vis så känns det jobbigt att basunera ut min hemlighet för alla. Hur tänker ni andra som varit nyktra ett tag?


skrev Varafrisk i Det är aldrig försent

@Sattva Läser alltid dina inlägg. Nu skrev du i torsdags men det är alltid trevligt när du tittar in. Jag tänker att du hanterar allt kring din man så balanserat men det måste vara smärtsamt och sorgligt. Det måste vara smärtsamt när någon man har valt att leva tillsammans med förändras och blir t ngn annan. Önskar dig en fin och så bra vecka som möjligt den som kommer🌺

Kram🤗🥰


skrev Sattva i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Varafrisk Så skönt att veta förutsättningarna ett tag framåt! Att jobba halvtid ger dig möjlighet till att forma din arbetssituation till det bättre, samtidigt som du har möjlighet till återhämtning.

Håller helt med, vilken bra insikt som har landat i dig. Att DU kan välja vad som är värt qtt fästa sig vid o lägga energi på. Jag tror att den insikten kommer göra mycket gott för dig.
Ha en fin söndag!🤗🌸🍃


skrev Adde i Ångesten tar mitt liv...

Så skönt att höra av dig Berra ! Jag funderade om jag missat dig i röran i det nya forumet !!??
Jag har samma erfarenhet som du med magsjuka i Afrika. Dag 2-3 så ställer magen om från bakteriestam Europa till bakteristam Afrika ! Men jag har aldrig blivit så dålig som du blivit. Till andra världsdelar funkar det betydligt bättre....förutom Indien :(
Välkommen hem :D


skrev Sattva i Det är aldrig försent

Finns inte så mycket nytt att skriva om. Mailade lite igår med en av mina två yogalärare. Hon vet i stora drag vad som sker i livet. Hon sa så självklart "Bara låt det gå...". Ja, det är den känslan jag haft det senaste. Jag släpper taget.


skrev Flarran i Promillebikt

Det är nog som du säger @Andrahalvlek, att det undermedvetna är inblandat i regisserandet av de konstiga drömmar man har haft på sistone. Har nog aldrig drömt så mycket underligheter. Det är nästan som att ha sin egen biograf inbyggd i skallen. Faktiskt rätt så underhållande. Fast ibland kunde det ju vara bra om man fick sova ut ordentligt nån gång utan vakna helt uttröttad av de rätt snurriga prylar som tydligen far omkring fritt i tankemaskineriet liksom. Men alkoholdjävulen får då allt även denna dag sitta helt torrlagd och törsta, för flytande nervgift får han i alla fall inte en att smaka.
Ha det gott kompis!


skrev Tezzan i Fy fan vilken ångest idag!

Att vakna upp idag var inte angenämt. Igår spårade det ut totalt..... Jag var på födelsedagsfest. Minns allt fram till paketöppningen, efter det blackout. Vet inte vad klockan var. Ramlade på något sätt. Det känns idag, sår på halsen, ont i tänder och i näsan. Minns att folk ringde ambulans, men att jag inte fattade varför. Jag avstyrde den och fick hjälp en bit på vägen hem. Ångest! Ångest! Ångest! Idag hemma själv med 10-åringen. Inte lätt att förklara att man har ramlat men inte riktigt vet hur. Vill bara krypa under en sten och inte existera..... Fick återberättat att jag inte kunde min adress, att jag var arg (är aldrig arg annars), och att jag hade ramlat i min egen spya. Höjden av misär.....Ångest! Vill bara gråta, men kan inte....


skrev Himmelellerhelvette i Att hitta tillbaka till sig själv

@Ljusmorgon Jag förstår fullt ut att det känns jobbigt att din man fortfarande dricker vid varje ledigt tillfälle, någonting skrek inom mig när min man höll på så, det gjorde fysiskt ont och jag förstod att jag gör illa mig själv om jag lever med honom när han har det beteendet som jag slutat med. Min man har fallit in i det beteendet då och då efter han bestämde sig för att bara dricka vid speciella tillfällen (ett år efter jag slutade dricka) Jag blir liksom äcklad av honom när han dricker i ”onödan” men jag är väldigt öppen med det, det blir bråk men han vet innerst inne att jag har rätt när han druckit i onödan.

Har du pratat med din man om hur du känner?

Jag har gjort samma resa som dig låter det som, jag började min nykterhet med att vara alkoholfri för att sedan lära mig bli måttlig. Jag tänkte också efter några månader att jag skulle kanske dricka igen som pensionär men jag fortsatte att hjärntvätta mig med nyktra fakta och sedan utvecklades det till ett intresse att växa i mig själv och utvecklas till en bättre människa med en bättre hälsa och självkänsla. Jag gick över på böcker i personlig utveckling och hur hjärnan fungerar och började meditera för att bli lugnare och börja våga titta inåt. Gick till botten med vad grundorsaken var till mitt beroende och fann dem i min barndom, gick igenom barndomstrauman och rensade upp i allt psykiskt lidande jag har gått igenom. Det som gällt för mig är att ha tålamod och tillit till processen i alla mina processer. Nu efter 20 månader har jag kommit en bit och behöver nog inte gräva något mer bakåt i tiden utan kan bara utvecklas framåt och fortsätta med det i resten av livet. Det är så häftigt att man kan fortsätta lära genom hela livet❤️

Att skriva är verkligen förlösande, både att skriva här på forumet och med penna och papper. Jag har fått andra perspektiv på mina tankar när jag har skrivit. Nu har jag skrivit med penna och papper i över ett år och det har blivit en rutin jag inte kan vara utan. Oftast skriver jag när jag inte kan få fatt i olika skav och många gånger kommer jag till botten med skavet genom skrivandet.

Jag har också väntat med att berätta om mitt beroende för folk. Jag vill vara helt stabil i min självkänsla och fullständigt kunna stå upp för mig själv innan jag går ut med det. Jag vill inte oroa folk omkring mig så dom blir rädda för att jag ska ta återfall, jag vill heller inte att dom ska behöva skämmas för mig för det är så jag upplever människor. Att prata om den som blev beroende ”stackars dom barnen, undra vad dom fått uppleva med en mamma som är alkis” Nej det vill jag bespara dom och även min man ”usch undra hur han haft det med en fru som är alkoholist?” Människor gottar sig i andras olycka genom att prata bakom ryggen och få sig själva att växa genom andras olycka. Det är såklart inte alla som gör så och jag önskar att färre människor hade behovet att att göra så. Hade det varit bara för mig själv om jag inte haft Make och barn då hade jag lättare stått upp för att jag är nykter alkoholist.

Tröttheten har varit som en filt över mig med och även där har jag fått jobba ordentligt med att ha tålamod till att läka min hjärna och kropp och tillit till processen. Nu tycker jag att jag är duktig på att vila när jag känner att jag behöver. Inte pressa mig till att göra saker när jag inte orkar, lyssna på orken utan att vara lat. Det har varit en balansgång att lära mig vad som är att jag behöver vila för att läka och vad som är att jag blir lat. Kram


skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu

@Andrahalvlek tack för tips! Det ska jag göra 😀


skrev Andrahalvlek i Det är dags nu

@Blidenjagvillvara77 Skönt att det känns bra för dig! Läsa gärna mina inlägg om drömmar i @Flarrans tråd.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

PS2. Jag drömde jättemycket och jättekonstigt i början av min nykterhet. Jag kom ofta ihåg drömmarna eftersom jag vaknade mitt i dem. Ofta ville drömmarna säga något till mig, man får analysera dem lite. Drömmen om din mamma och pappa känns given: De är stolta över dig ❤️ Numer kommer jag sällan ihåg vad jag drömmer. Jag tolkar det som att jag inte längre har en dissonans mellan mitt medvetna jag och mitt omedvetna jag. Och så sover jag bättre, det är när man vaknar mitt i drömmen som man minns den. Oavsett är drömmar läkande för hjärnan! Den ska hålla på så där på nätterna. Sortera, slänga och arkivera, cementera inlärning. När vi dricker alkohol funkar det som en slags lättare narkos, hjärnan får inte jobba som den ska på nätterna.


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

PS. Själv drömde jag att jag kaskadkräktes. Ingen guldkant där inte. Det var mitt sista stadie i missbruket, då jag drack nästan en hel vinbox på en fredag eller lördag några gånger, knappt hann ut i badrummet innan jag kaskadkräktes i badkaret. Som en fjortis. En gång kräktes jag i sängen utan att jag ens var medveten om det. Vaknade upp i en spya. Den ångesten 😖 Det var då jag fick nog och slutade dricka helt. Konstigt egentligen att vårt undermedvetna plockar fram de värsta minnena?


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran Den typen av drömmar är ditt undermedvetna som ställer frågor till dig. Menar du allvar!? Ska du verkligen aldrig dricka alkohol igen?

Det tar tid för det undermedvetna att fatta grejen, vi har ju hållit på i så många år och druckit. Kanske slutat flera gånger och börjat igen. Gång på gång. Så länge det finns ett glapp mellan ditt medvetna jag och ditt undermedvetna, en så kallad dissonans, så kommer det att vara stundtals jobbigt. Men det går över.

Det du kan göra under tiden är att 1) fokusera på allt positivt med nykterheten, 2) känna tillit i att tankar och känslor inte kan lyfta glaset till munnen, 3) aldrig ta första glaset.

Ha en bra söndag kompis!

Kram 🐘


skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu

42 dagar sedan jag tog sista glaset och det rullar på med toppar och dalar. Det känns mer som en vecka än 42 dagar vilket jag tänker är positivt. Skulle jag sagt till mig själv att börja med tre månader så hade 3 månader varit min gräns. Då hade jag tyckt att tiden segat sig fram, så funkar jag. Har ju bestämt mig för att fokusera på fördelarna med nykterhet, skriva dagbok och följa min egen resa. I tanken har jag vid några tillfällen bara velat ”ge upp” och tyckt synd om mig själv. Tycker jag jobbar på så bra, tränar, kämpar med allt möjligt så jag är väl värd att få ta ett glas jag med? Men då tänker jag på vad det där glaset skulle leda till? Jag VET ju vart det bär iväg… jag är tacksam för att jag lyckats stoppa det skenade tåget innan det bar iväg utför stupet. Jag tror inte jag hade/har ett beroende men tänker att man kan vara alkoholist ändå? Sen tänker jag att själva ordet har en sådan negativ laddning. I alla fall för mig. Vill hellre kalla det för ett problematiskt förhållande de tlll alkohol, eller att jag helt enkelt inte tål det. Hur tänker ni andra?
Var på en tjejmiddag i fredags och de andra ”tyckte så synd om mig” som inte fick dricka bubbel… jag sa nåt om att det var självvalt och att jag var trött efter en intensiv vecka vilket ju var sant. De är inte så pass nära mig att jag vill säga hur det egentligen är… vi bestämde att vi ska ses snart igen och då hos mig och då minsann ”får du också dricka”. Vet inte hur jag ska ta mig ur det där men jag kommer nog på nåt. Har alltmer börjat tycka synd om
De som måste dricka än om mig som inte för det, men det kan också skifta. Är ödmjuk inför att bakslag kommer och att det kommer många dagar då det inte känns lika självklart. Dock känner jag en viss ”rädsla” inför känslan dagen efteråt. Tung vinskalle och en dålig eftersmak i munnen, trots ett kontrollerat intag (det har funnits sådana tillfällen). Det är så värdefullt att få vakna utan den känslan och att få sova gott om natten! Och på tal om natt så drömde jag en ”mardröm”
I natt. Drömde att jag ”bara” skulle ta nåt glas rött med maken, bara en gång och sen skulle jag fortsätta på min nyktra bana… jag vaknade i morse och var såååå ledsen och besviken på mig själv! Sen kom jag på att det bara var en dröm!
Idag blir det träning, handling, matlagning inför veckan och övriga förberedelser inför veckan som kommer. Ikväll blir det skönt med ett gott fika framför Netflix. Önskar er alla en fin söndag 💛


skrev prinsessa i Kaffestugan

Kikar in denna söndag och säger hej i kaffestugan! Dricker kaffe och njuter av helgen. Har haft en lugn och skön helg, välbehövligt!

Önskar er en fin söndag och hoppas Natalia och påvägmothälsa får det bra på era kortisdagar på jobbet och hoppas ni kan njuta av lite ledighet därefter! Kram


skrev Flarran i Promillebikt

Vilka konstiga drömmar man kan ha som nykter och alkoholfri. Det är söndag idag och kunde inte somna alls fast alla parametrar borde ha varit rätt. Tänkte att då kan man väl när det är söndag och allt kanske för en gångs skull be en stilla bön till Gud om att få sova en stund och få drömma nåt trevligt och intressant.

Det blev inte länge man fick sova, men drömde intressant det gjorde man då. För strax innan man vaknade före åtta. Så hade man i drömmen en gammal skolbekant på besök som hälsade på hos en. Kommer inte direkt ihåg vad vi snackade om för nåt, men det var nog inget speciellt.

Hur som helst så dök även i drömmen mina föräldrar upp. Tänk, dom som har varit stendöda i flera år numera. Dom såg yngre ut på nåt sätt, men jag kände ju igen dom. De sade några ord som jag hörde tydligt och svarade lite lågmält på. De hälsade väl mest och sa nåt ord så där som man ju gör.

Då slog det mig i drömmen att dom är ju döda. Har man gått och blivit helknäpp eller nåt tänkte man då liksom. Så tittade jag på han som hälsade på mig för att se om han också hörde och såg mina gamla föräldrar. Det gjorde han då helt tveklöst. Då kom jag i drömmen på att jag innan de dök upp hade talat om det andliga på nåt sätt. Mina föräldrar hade väl lite lätt skojigt åt mitt lite barnsliga tankesätt kring det hela i stunden.

Men de verkade då inte tycka att man var helt tokig i alla fall. Kommer ihåg från drömmen att skolbekantingen som hälsade på en, nästan väl blev smått religiös av att se mina föräldrar på detta märkliga sätt. Sedan så vaknade man. Borde nog kanske ta mig en kopp med varm choklad och ett par limpsmörgåsar med mjukost på känns det som.

Ha en fin söndag!


skrev Himmelellerhelvette i Att hitta tillbaka till sig själv

@Ljusmorgon Godmorgon! Läste ditt svar först nu. Boktips, som jag använt mig av för att hjärntvätta mig från mitt beroende:
•This naked mind
•skål ta mig fan
•jag som var så rolig att dricka vin med
•beroende: en bok om missbruk och vad det gör med oss och dem vi älskar
•livsstegen: 12 steg till inre hälsa
•beroende på ren svenska

Alla finns på storytel

Det är dom jag kommer på just nu samt Nemos podd som jag tror heter ”en beroendepodd och ”alkispodden” de första ca 70 avsnitten