skrev Amanda_ i 2 månader idag! Rastlös!

Milstolpe nådd - 6månader som alkoholfri idag ✅


skrev vår2022 i Beroendemottagning, jag är så nervös.

@LAO Vad fint att du vill ta nya tag! En dag i taget, ny plan, nya tankar och ditt jävlar anamma! Då ska det gå! Kram❤️


skrev Flarran i Promillebikt

Tappade plötsligt sugen fast man hade druckit sitt glas med vitaminberikat vatten, hade ätit som man ska och även tagit en lugnande tablett som man fått utskriven av de medicinska experterna. Men stekpannan står fortfarande odiskad och flinar på spisen. Man borde ju skämmas alltså. Som välsignat nykter och alkoholfri ska man ju kunna slå små volter och hoppa glatt över mindre hustak av vad man läst sig till.

Tacksamheten över tillvaron ska ju kännas fantastiskt och nästan var smått förtrollande vad man läst sig till. Började tänka på att nog hade man kunnat göra en massa saker om man hade haft en flaska portvin, några starkpilsner eller kanske nåt rejält starkt att blanda till en drinkjävel eller två med. Jaså, där kom alltså alkoholdjävulen in och på besök också. Tänkte alltså till och en stund på två sex-pack pilsner från matbutiken i kvarteret.

Så en vända till sophuset med ett par kassar skräp ståendes i hallen var ju helt uteslutet. För då hade man väl av automatik bara hamnat ur nyktert spår. För när energinivån som skulle räckt till att se en trevlig film dippade totalt från kanske en tio procent till nära noll. Så satte dystymins inre negativism igång och mala och man började mulna på i sinnet. Skrev följande till svarsmotorn:

Varför kan det vara svårt för någon med dystymi och add att känna tacksamhet över tillvaron även om det yttre är i till synes balans?

AI-översikt

Det kan vara svårt att känna tacksamhet för någon med dystymi och ADD på grund av en ihållande känsla av håglöshet, låg självkänsla och negativa tankemönster från dystymin, i kombination med ADD:s svårigheter med fokus, impulskontroll och sociala interaktioner. Även om den yttre situationen verkar stabil kan de inre symtomen skapa en känsla av hopplöshet, stress och skam, vilket gör det svårt att uppleva lycka eller tacksamhet.

Symtom från dystymi

Kronisk nedstämdhet:
En långvarig känsla av att vara håglös, ledsen och att sakna glädje, även vid positiva händelser.

Negativa tankemönster:
Negativitet och hopplöshet kan prägla vardagen, ofta med låg självkänsla som grund.

Brist på energi:
Minskad energi och svårigheter att få saker gjorda, vilket kan påverka arbete, studier och relationer negativt.

Symtom från ADD

Svårt att fokusera:
Uppmärksamhetsstörningen kan göra det svårt att koncentrera sig på det positiva, vilket kan leda till att man missar saker som faktiskt går bra.

Sociala svårigheter:
Svårigheter med att tolka sociala signaler och att upprätthålla relationer kan leda till missförstånd och skam.

Känslomässig instabilitet:
Känslorna kan vara intensiva och snabbt skiftande, vilket kan vara svårt att hantera och uttrycka på ett socialt acceptabelt sätt.

Hur de påverkar tacksamheten

En inre kamp:
Känslan av att inte räcka till trots att omvärlden uppfattar situationen som stabil skapar en inre konflikt och utmattning.

Fokus på det negativa:
De negativa tankemönstren från dystymin, tillsammans med svårigheter att fokusera och ta initiativ som är typiska för ADD, gör att det är lättare att uppfatta det som är svårt än det som är bra.

Skamkänslor:
Svårigheterna med att hantera vardagen, både hemma och i sociala sammanhang, kan skapa en känsla av skam. Denna skam kan göra det svårt att erkänna och njuta av de goda delarna av livet.
-
Det här kan man ju och känner delvis igen tänktes det. Såg knappen med texten: Fördjupa dig i AI-läget, så tryckte väl på den då, eftersom jag ju inte hade energi till att göra nåt nyttigare.

AI-läge

Det kan vara svårt att känna tacksamhet över tillvaron när man har dystymi och ADD, trots att de yttre omständigheterna verkar balanserade, eftersom de inre mekanismerna är i obalans. Båda tillstånden påverkar hjärnans funktioner och känsloreglering på olika sätt, vilket gör det svårt att ta in positiva upplevelser och känna glädje.

Här är några av de främsta orsakerna till denna svårighet:

Dystymi (ihållande depressiv störning)

Kronisk nedstämdhet: Dystymi karaktäriseras av en långvarig och ihållande nedstämdhet som är en del av personens grundläggande känsloläge, snarare än tillfälliga svackor. Denna känsla av hopplöshet kan överskugga alla positiva händelser.

Minskad förmåga att känna glädje: Även om dystymi har mildare symtom än en egentlig depression, kan den leda till anhedoni– en oförmåga att uppleva njutning eller glädje i aktiviteter som normalt skulle vara givande. Personer kan uppleva att glada stunder känns avlägsna eller inte når dem på djupet.

Låg självkänsla: Långvarig dystymi är ofta kopplad till låg självkänsla och känslor av värdelöshet. Detta skapar en negativ självbild som gör det svårt att tillskriva sin egen person några positiva egenskaper eller framgångar, även när det finns yttre bevis på detta.

Emosionell avtrubbning: Vissa med dystymi kan känna sig känslomässigt avtrubbade eller "känslolösa". De kan fungera i vardagen men beskriver det som att de "går på autopilot", vilket hindrar dem från att fullt ut uppskatta det som är bra i livet.

ADD (Attention Deficit Disorder)

Svårigheter med känsloreglering: Personer med ADD kan ha svårt att reglera sina känslor, vilket kan leda till humörsvängningar och intensiva reaktioner på småsaker. En positiv situation kan snabbt skuggas av irritation eller frustration, vilket gör det svårt att stanna kvar i en känsla av tacksamhet.

Förstärkt negativitet: Obearbetade känslor och impulser kan leda till ett inre kaos som ökar den emotionella dysregleringen. Den ständiga kampen med koncentration, planering och impulskontroll kan skapa en känsla av inkompetens, vilket i kombination med dystymin förstärker negativa tankemönster.

Dopaminobalans: ADD är kopplat till obalanser i signalsubstanser som dopamin, vilket påverkar motivation och förmågan att känna belöning. En person med ADD kan därför ha svårt att känna sig motiverad och uppleva den tillfredsställelse som är kopplad till tacksamhet.

Samspelet mellan dystymi och ADD

Överlappande symtom: Dystymi och ADD delar flera symtom, som koncentrationssvårigheter och låg självkänsla, vilka kan förstärka varandra. En kombination av dessa tillstånd kan göra det ännu svårare att hantera livet och därmed svårare att känna tacksamhet.

Negativ cykel: Svårigheter från ADD, som att inte få saker gjorda eller känna sig överväldigad, kan utlösa depressiva känslor från dystymin. Denna cykel av misslyckanden och nedstämdhet gör det svårt att bryta det negativa tankemönstret och fokusera på det positiva.

Kognitiv dissonans: En person med båda tillstånden kan uppleva en stark kognitiv dissonans. De kan förstå intellektuellt att deras liv är bra, men känslomässigt inte kunna känna det, vilket skapar en smärtsam inre konflikt.

För att kunna känna tacksamhet behöver en person med dystymi och ADD arbeta med de inre obalanserna snarare än att bara titta på de yttre omständigheterna. Behandling, ofta med en kombination av terapi och medicinering, kan vara avgörande för att bryta de negativa mönstren och gradvis återfå förmågan att uppleva glädje och tacksamhet.
-
Delvis korrekt kan jag tänka. Men så har man ju lite mer komplicerat komplext bagage i form av sånt som psykiatrins experter gick bet på. Man får väl vara tacksam för att det inte är värre. Nu har man kört Rock n Roll som musikterapi och det har väl ljusnat i sinnet en aning.

Man får väl se energibristen som en skaparens gåva för att göra det enklare att inte köra ned i diket och börja slå sig själv i skallen med en flaska alkohol. För hade det funnits energi till det så hade man väl vid det här laget sänkt ett ospecificerat antal burkar med tre-femmor från matbutiken kan jag tro.

Sedan hade morgondagen hetat Bolaget och inget annat alltså. Får nog ta en starkare portionssnus för den här med tre ploppar på förslog då inte mycket. Skulle behövt en kopp starkt kaffe, men har ju inte haft kraft och energi till att koka på nåt sånt på länge. Får nog ta den där burken med energidryck som jag varit för snål för att öppna tidigare idag vilket jag väl nu får vara tacksam för. Varför sitter man och skriver sån här skit egentligen...

Ha det gott!


skrev vår2022 i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Fint att ha dig tillbaka❤️. Du får berättar mer tids nog. Kram❤️


skrev vår2022 i Julen närmar sig

@zalkin Grattis till 11 månader och det klokaste beslutet du fattat🥳. Det är verkligen en värdefull och tacksam vinst för alla. Härligt också att det flyter på så bra med ditt nya nyktra liv. Ett år är en stor milstolpe och en ny spännande resa tar sin början till år två.

Ha det gott!❤️


skrev xyz23 i Nu provar jag igen!

@Nattflimmer Jag vet av egen erfarenhet att de där stora lyckokänslorna en vecka efter A-stopp som YouTube lockar med sällan infinner sig. Och då står man där. Fast just nattlig A-ångest slipper man i alla fall, och det var ju bl.a. avsikten.

Om man får vara lite era världslig; hur mycket betyder ekonomin för dig och för andra som läser? En vinare om dagen blir uppåt 20 kSEK/år, eller kanske 30 lax vid 1,5 flaska, eller vid tillägg av öl och annat. Detta har ärligen blivit en lyckosam tilläggsdrivfjäder för mig. Så mycket pengar per år är skandal att jag spenderade. Men numera är det slut på sådant. Sedan tillkommer såklart all annan skada som A för med sig.


skrev mmm i Julen närmar sig

@zalkin Så bra jobbat 👏 Heja dig! Snart är julen här igen, nummer två för dig utan alkohol 👍 Fortsätt med en dag i taget, på inslagen väg. Jag trodde en gång i tiden, när jag hade varit alkoholfri i typ 18 månader att jag kunde provdricka och vara måttlig. Det kunde jag. I ett halvår ungefär… sedan gick det åt skogen. Jag kommer inte att chansa på måttlighet igen, det har kostat för mycket i ångest, skuld och skam. Mycket bättre med den, i sammanhanget lilla uppoffringen som det är, att avstå alkohol.
Grattis till dina 11 månader 😊


skrev danisa i Livet får en ny början med start idag!

Välkommen hit. Själv har jag känt mycket stöd här. På mitt första AA möte fick jag höra, känn ingen skuld eller skam, det blir man inte nykter av. Tror inte heller på att tycka synd om. Man behöver lära om, hitta andra handlingsmönster och när man ska lära sig något nytt behöver man få positiv feedback när man gör något bra. Så nu peppar vi varandra, tar en dag i taget och njuter av att få skriva 0 i kalendern varje kväll.
😊


skrev xyz23 i Hur hanterar jag skammen

Men kära Annelie, det är av samma anledning många av oss är här, jag också i ett liknande sammanhang. Men, vet du, människor är så självupptagna med sitt; de tycker det är lite kul om något händer, men deras minnen klingar av. Så klart. Andra saker händer, och tiden tar bort det mesta, eller allt av sådan skit. En liknande grej hände förresten en kompis vid en liknande sammankomst, och nu handlar det alls inte om några ungdomar. Inte tycker vi sämre om honom för det.

Allt såklart förutsatt att man tänker till och slår in på en bättre väg, som de flesta här på Ahjälpen försöker göra.

Chin up sweet lass :)


skrev danisa i Ny början

Idag har jag klarat 3 veckor igen. Nu ikväll satt jag och tänkte på när jag var yngre och träffade min man. Vad vilda vi var, kommer ihåg ett tillfälle då vi båda blev ganska så fulla. Jag kände i kroppen så vill jag aldrig mer bli och kom på vad helt onödigt att dricka över huvud taget. Just nu är jag tillbaka i läget där jag inte tänker på alkohol alls.
Hur ska jag göra för att hålla kvar den känslan?


skrev svahnongen i Livet får en ny början med start idag!

Hej på er alla. Jag blir så inspirerad av vad ni alla skriver. Det händer alla andra, hur kan man låta det gå så långt det är väl bara att sluta? Hur kan man välja alkoholen framför familjen? Hur många chanser kan någon få?
Tills man till slut inser att denna någon är jag själv!

Jag känner skuld, skam, ångest och är så förbannad på mig själv för att jag inte tagit tag i det på riktigt innan. Har gått och tagit prover via Företagshälsan, via socialen men utan långsiktig lösning.

Min man frågade mig idag när är din botten nådd?
Jag söp mot full igår och ville bli påkommen, svaret är NU är min botten nådd och jag vill ha hjälp. Jag har nog inte velat det helhjärtat förens nu och för första gången tar jag dessa ord ur min mun. Jag är alkolist och behöver hjälp.
För en gångs skull gör jag det för mig själv och inte för någon annan.
Vet inte om jag kan eller förtjänar tillit och att bli älskad igen. Men det börjar idag. Fr.om. dagens datum alltså 15/10 går jag mot ett hälsosammare liv.

Kämpa på alla där ute. Jag behöver ingen empati eller tycka synd om mig (det tror jag inte att någon behöver)
Vi behöver pepp, erkännande och att välja livet framför alkoholen.
Kör hårt!


skrev Andrahalvlek i Julen närmar sig

@zalkin Grattis till 11 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Nu börjar snart år två och det är magiskt på alla sätt. Då tänker man allt mindre sitt ickedrickande, och njuter av livet fullt ut. Allt har man gjort nykter en eller flera gånger.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Himmelellerhelvette Torn, TappadIgen, Miss Lyckad och Sländan har jag kontakt med via Messenger. Vi har en gemensam tråd där vi tjötar om det mesta. Nästan dagligen. TappadIgen träffar jag ibland, vi råkar bo i samma landsända. Med de andra tre har vi inte fått till en träff. Än. Alla är fortsatt nyktra, trots en del prövningar. Det är verkligen back the days som vi hade alkoholproblem.

Jag tycker också att det är tråkigt att folk försvinner från forumet, men folk har så fullt upp.

Kram 🐘


skrev denso i Nykomlingen

Själv har jag endast 2 nyktra dagar men blir otroligt inspirerad av att läsa allt ni andra har klarat av.
Har försökt så många gånger men inte klarat av det :(…. Skam den som ger sig


skrev Lady175 i Värdelös

@Stinalotta ja det är ju det och jag är tacksam för varje dag för jag vet hur skört det är! Hur går det för dig idag?


skrev TeTanten i Alla tankar på en och samma gång

Veckan rullar på. På vardagarna tänker jag inte lika ofta på vin längre. Är lite förundrad att det får så mkt enklare denna gången än sist jag höll upp.
Jag tror att denna gång gör jag det inte för att bevisa för mig själv att jag minsann inte är beroende, och inte med massa regler och ingen nedräkning. Jag tycker inte synd om mig denna gång. Jag gör det nu för jag vill ta hand om mig, för jag är ödmjuk inför mitt problematiska drickande och är nyfiken på vart det här ska ta mig.


skrev TeTanten i 90 vita dagar

@Hellen57 impad att du testade ett gammalt umgängessätt redan, och intressant att höra hur du upplevde det. Måste ha vart skönt att krypa till sängs kan jag tro och sen vakna utan bakfylla.
Jag har med vänner där vi lixom gemensamt ökat konsumtionen under många år när vi ses. Vi har blivit äldre, fått mer pengar och mer stressiga jobb… Men en gång i tiden umgicks vi ju oftast nyktra.


skrev Himmelellerhelvette i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek vet du hur det är med dom i ditt gamla gäng som inte skriver längre som var nyktra i flera år och sedan slutade skriva? Jag undrar hur det går att inte ha något med forumet eller AA att göra, jag tror ju att man kan falla tillbaka om man kommer för långt ifrån, jag tror att man behöver ha en fot kvar i ett sammanhang med andra nyktra, du hade ju kontakt med @torn men har du även kontakt med några av dom andra? Jag önskar att alla kommer in och skriver någon gång, kanske var tredje månad eller så, bara att ”Hej! Jag är fortfarande nykter och hur lång tid man har!” det skulle räcka så att man kan se hur många det finns som klarat sig i flera år! Tror också det kan ge ett större hopp för nynyktra att se hur många som faktisk varit nyktra i flera år! Jag tror mig ha sett ett gäng som varit nyktra i runt 1-2år också? Du har så mycket bättre koll än vad jag har. Kram❤️


skrev Stinalotta i Värdelös

@Lady175 haha, se där. Jättebra jobbat med 10 dagar! Skönt också att du får belöning av bättre mående. Det är ju fantastiskt bra liv utan alkoholen. Kram!


skrev Himmelellerhelvette i Tillsvidare 2.0

Äntligen är du tilllbaka @Ny dag ❤️❤️❤️ Så bra att du fått utredning och diagnos! Jag håller verkligen tummarna på att medicinen kommer hjälpa dig🙏 Jag är så glad, verkligen, att du är tillbaka! Har saknat dig massor! Kram❤️


skrev Himmelellerhelvette i Nytändning på det nyktra livet

Varmt välkommen hit @B.Å ❤️
Visst är det underbart att känna med hela sitt väsen att man druckit färdigt!🙏

Den där ångesten får jag också emellanåt, skammen och skuldkänslorna men jag har medkänsla med mig själv och tänker att jag vet varför det blev så och det var för att jag inte hade bearbetat allt som hänt mig, resultatet av nedtryckta känslor behövde dövas. Jag hade aldrig lärt mig hur jag skulle hantera ”dåliga” känslor. Det har jag lärt mig tack vare att jag blev nykter! Herregud vad jag behövt känna känslor, jag fick till och med plugga känslor för jag viste inte alla som fanns och hur och varför dom kom och kändes som dom gjorde. Fysiskt ont! I tre år har jag jobbat på att lära känna mig själv och känna hur livet känns! Kan du begripa att jag inte ens viste hur det kändes att vara sjuk! Jag hade druckit varje gång jag vart sjuk de sista kanske 12åren eller så.

Det är så viktigt tror jag att vi lär känna oss själva när vi blir nyktra och är rädda om nykterheten på det viset. När jag får en känsla som säger mig ”svep hela flaskan!” Då tar jag det som ett brandlarm, måste undersöka vad det är som brinner/vart har jag tappat balansen i livet?

Det är så kul att ha dig här i ”det vidare livet”

Kram❤️


skrev Flarran i Promillebikt

Festade till det rejält och struntade i konservburken i skafferiet. Kunde nästan höra rösten av skaparen inom mig som sade: Varför ska du sitta och äta gamla konserver när du har fina ägg i kylen att ta reda på. Så följde väl den magkänslan då. Två smörgåsar, tre stekta ägg och ett glas mjölk och sedan låg man där på sängen och funderade lite fritt på allt och ingenting. Då måste gamle John Blund ha kommit på besök tror jag.

För plötsligt var jag i en stor sal och satt framför en skärm och tittade på film. Kom efter en stund på att det nog var filmen om mig själv som jag satt och tittade på. Det var sommar där utanför fönstret och solen sken så fint. Bodde tydligen i en villa av lyxigare Hollywood-stil. Men hade jag några tankar på att gå ut och röra på mig och ta vara på dagen. Nej, inte ens i drömmens värld var jag mycket för att göra så värst mycket.

När jag hade tittat på filmen en stund så tröttnade jag på allting och kände att det inte var nån större mening med nånting. Men deprimerad var jag inte, fast jag hade insett en del efter att ha tittat på denna väl lite långdragna och intetsägande film. Drama-komedi var det nog och ingen speciellt märkvärdig musik i bakgrunden heller vad jag minns. Men i färg var då filmen. Men inget jag skulle gå på bio och betala pengar för att se. Men kanske skulle denna film kunnat nominerats till en Oscar eller nåt sånt där som trista konstnärliga filmer brukar kunna få.

Tror att jag inte orkade se hela filmen heller, för mitt i den så reste jag mig upp och tänkte ringa efter taxi och ta mig iväg efter några helrör med finare årgångswhisky. Tänk såna drömmar man kan ha ibland. Jag som numera som genom ett underverk blivit nykterkvist och helst dricker päronsaft i pappkartong med sugrör. Vilket ju är bra mycket billigare och bättre om man så säger. Satte mig sedan upp i sängen efter drömmen och funderade på om man skulle åka till bolaget. Men slog snabbt bort den tanken, för vad är det för mening med att slösa pengar på sånt alltså.

Man mår bra en stund, det blir varmt och gott, ungefär som att pissa på sig en snöig vinterdag och sedan blir det bara kallt och otrevligt. Dessutom mår man sju resor värre dan därpå och vill då bara ha mer av sånt man vet att man inte mår bra av i längden. Så när jag tänker efter så firade logiken nog nyktra triumfer på sängkanten där jag satt och funderade över min tillvaro. Nu är det nog dags att dricka nåt uppiggande. Har bara en energidryck kvar i kylen, så det får väl bli ett glas vatten med en brustablett med vitaminer jag slår mig lös och festar till på.

Kom nu på att jag har en oöppnad flaska med yoghurt. Jordgubbssmak också. Man är ju riktigt förmögen alltså. Det finns inget att sitta och gnälla över, man har ju allt man behöver och kan ju inte ha det bättre alltså. Började då i min stilla förnöjsamhet plötsligt tänka på tacksamhet för det man har och även för sånt man aldrig har haft. Så skrev in följande fråga till en svarsmotor på nätet:

Kan man sakna något man aldrig har haft?

AI-översikt

Ja, det är möjligt att sakna något man aldrig haft. Denna känsla kan uppstå som en längtan efter ett ideal, en framtid, en känsla eller ett tillstånd som aldrig materialiserats. Fenomenet kan beskrivas som en sorg över något som aldrig varit ens att förlora, snarare än något man faktiskt tappat bort.

En längtan efter ett ideal:

Man kan sakna en känsla av gemenskap, en viss sorts föräldraskap eller en specifik livsstil som man uppfattar som idealisk, även om man aldrig upplevt den.

Ett annat tillstånd:

Det kan handla om en nostalgi för en tid eller känsla som man inte upplevt personligen, men som kan ha framställts i böcker, filmer eller berättelser.

Filosofisk förklaring:

Ur ett filosofiskt perspektiv kan det förstås genom hur fantasi och perception formar våra upplevelser av verkligheten, och hur dessa "upplevelser" kan ge upphov till känslor.

Känslomässig upplevelse: Även om det kan verka paradoxalt, är känslan av saknad efter något som aldrig funnits en vanlig mänsklig erfarenhet.
-
Tyckte det lät riktigt vettigt detta. Så tryckte snabbt på knappen för ett utökat AI-läge och fick lite mer att läsa om i detta ämne:

AI-läge

Ja, det är fullt möjligt att sakna något man aldrig har haft. Denna typ av saknad är ofta relaterad till en känsla av tomhet, en längtan efter något som kunde ha varit eller en idealiserad bild av något man upplever att man har missat. Fenomenet har flera psykologiska förklaringar.

Existentiell längtan

Sehnsucht: Detta tyska ord beskriver en djup, intensiv längtan efter något outtalat, en känsla av att något saknas som skulle göra livet komplett. Denna längtan kan vara svår att sätta fingret på, eftersom det inte finns någon konkret upplevelse att jämföra med.

Anemoia: Ett annat begrepp som beskriver nostalgi för en tid man aldrig själv har upplevt. Det kan till exempel vara en känsla av att man "längtade hem" till en svunnen tidsepok som man har sett på film eller läst om.

Jämförelse och social påverkan

Vi jämför ständigt våra liv med andras, vilket kan leda till att vi längtar efter erfarenheter vi ser att andra har. Genom att höra om andras upplevelser, läsa böcker eller titta på film kan vi skapa en stark önskan om saker vi aldrig haft.

Denna sociala påverkan kan väcka en känsla av att något saknas i ens eget liv, trots att man aldrig har haft en direkt relation till det man saknar.

Psykologiska tomrum

Människor kan ibland känna en tomhet eller en brist på mening, vilket skapar en längtan efter något som kan fylla det tomrummet.

Till exempel kan en person som aldrig haft en nära relation till sin förälder sakna den kärlek och bekräftelse som den relationen hade kunnat ge. Saknaden handlar då inte om minnen från förhållandet, utan om en sorg över det som aldrig blev.

Fantomsmärta

Vissa psykologer har liknat känslan vid fantomsmärta – den smärta som en amputerad person kan känna i en lem som inte längre finns.

På samma sätt kan en person sörja en relation som aldrig uppstod. Längtan kan då kännas lika verklig och smärtsam som om man faktiskt hade förlorat relationen.
-
Många kloka ord från en AI-driven svarsmotor på en gång. Nej, nu får man väl sluta flumma och ta sig det där glaset med vitaminberikat vatten. Ja, så att man kanske får lite kraft och energi till att diska stekpannan efter äggfesten.

Det är mörkt utanför mitt köksfönster nu, men inte bryr jag mig väl om sånt då jag ju har lyxen av att kunna tända en extra lampa i taket om jag så skulle vilja. Ska nu dra ned persiennerna och se en trevlig film på min video i vardagsrummet. Kan man ha det bättre än så alltså...

Ha en fin kväll!


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Molnet Japp... och den ljusnande framtid är vår eller nåt 😂🩵


skrev Surkärring i Aaaahhhh...

Tror jag måste byta ut mitt frustrerade rop till en lättnadens suck, med en rejäl utandning..
20 dagar utan alkohol är en fis i universum, javisst, men likväl är det framgång för mig.

Jag saknar fortfarande de bra stunderna men känner inte att jag lider nämnvärt utan alkohol. Jag önskade en tydlig signal om att jag måste sluta och det fick jag ju med råge. Budskapet kunde inte ha varit tydligare.

Så jag kämpar på med mitt nyktra liv. Utan att egentligen kämpa så väldigt mycket.
Det gör mig makalöst tacksam.
För jag klarar detta.
Det finns liksom inget annat alternativ.