Senaste kommentarerna i forumet

Jag har "alltid" haft glasögon, ganska starka, och började med linser tidigt. Har det fortfarande, även om det kräver en annan justering för att jag ska se bra med linserna. Framför skärm på jobbet ser jag bra utan läsglasögon/terminal, även på håll, men om jag ska sitta länge och läsa så tar jag på mig läsglasögon, antingen billiga från macken, eller lite dyrare jag har ställt in olika styrka på höger/vänster :-)

Det börjar bli ljusare här, solen går faktiskt upp redan halv åtta!! Hopp om livet och annat.

Jag sitter på jobbet och ska strax börja arbetsdagen. Det är ett privlegium att få åka iväg till jobbet som omväxling, sitta på avstånd och vinka till jobbarkompisar. Det är lite lättare må bra med just omväxlingen, att inte hela veckan gå mellan olika rum i lägenheten och försöka få struktur genom att ta promenader osv osv.

Kram

Du är och förblir en i gänget. En dag "fattigare" men en viktig erfarenhet rikare.

Vandringen fortsätter, idag är en bra dag att vara nykter.

Kram ?

Aborre är fina fisken. Vilken mysig helg du haft. Kram

Såklart, kom igen??

Vad skönt att få en liten lägesrapport från dig!
Har tänkt på dig och undrat hur du har det...?

Hoppas att du fortsätter att hämta kraft och styrka, det gäller att ha tålamod efter en sådan pärs du och din man varit i.
Tror också att några samtal hos en psykolog kan göra skillnad.
Jag har själv en psykolog nu och känner hur väl det hjälper mig.

Lycka till och fortsatt krya på dig!
??
Kramar ???

Har varit sjuk i två veckor. Hängig, förkyld och trött.
Klarade inte av tristessen och känslan av att alla de positiva vinsterna med att inte dricka försvann genom sjukdomskänslan. Drack vin i helgen. Inga stora mängder men det var ju inte vad jag planerat. Känner mig misslyckad och som om allt är förstört.
Det enda som var positivt var att jag passade på att känna efter hur jag egentligen upplever ruset. Det är inte speciellt kul alls. Blir bara avtrubbad och jättetrött.
Så jag fortsätter med er alla. Kan inte rekommendera alkoholintag om någon liksom jag glömt bort upplevelsen.
Nu är jag iallafall frisk och nykter.
Får jag fortsätta med er?

Kram Pixie

Det snurrar mycket där uppe i skallen nu. Var ska jag börja?
Allt som händer i mig, allt som jag hört eller läst senaste tiden. Framtid, dåtid, här och nu. Tips, råd och tekniker. Nederlag och framgång.
Nykter och må bra.

Igår när jag la mig försökte jag verkligen vara här och nu, känna hur kroppen var tung, sjunka ner i madrassen, andas in och ut, slappna av. Låta tankarna komma och gå. Jag har haft en riktigt bra och skön helg. Ändå så fanns där en riktigt ettrig och envis tanke. En tanke som fortsätter envisas nu på morgonen.
"Det här är inte hållbart, så här funkar inte att leva i längden"
Okej, hjärnan är kroppens alarmsystem vars huvuduppgift är att varna för faror, hjälpa oss att överleva.
What you resist persist.
Tacka för tanken/varningen. Välja en ny positiv tanke.
Ja, det är ju sant. Även om jag mådde bra och kände mig lugn och tillfreds igår så är det inte hållbart i längden att leva så. Att "vara lat och göra ingenting". All den tid, massor av timmar sammanlagt, som jag lägger på att vila, lära mig bara vara, hänga i soffan och lyssna på podd, tillåta mig att känna all tidigare uppdämd trötthet, låta den komma. Allt för att hålla mig nykter. Nej, så kan jag inte leva. Det funkar inte. Tack för tanken!
Jag har ingen aning om vad jag ska göra istället, hur jag ska få fart på mig själv nykter. Men, det finns INGEN anledning att ta till flaskan redan nu, bara för att jag ser en risk att "jag kommer ändå att göra det" när jag lackar ur på min egen lathet.
Lat är fortfarande mycket bättre att vara än full. Mycket har hänt de veckor jag varit nykter. Mycket mera kommer att hända. Vila i tanken om att jag inte vet, att ingen vet, hur framtiden kommer att bli. Jag kan välja riktning men jag kan inte bestämma vad som kommer att komma.
Riktningen är ett nyktert liv. Jag fortsätter att göra vad jag kan och vet funkar just nu för att hålla mig nykter. Skit samma att det inte är hållbart i längden! Lita på att någonstans runt kröken finns fler verktyg och nycklar som kommer att hjälpa mig.
Det här kommer att bli bra. Nej, det här ÄR bra.
Livet är här och nu. Just nu mår jag bra - alltså är livet bra.

Släpp taget!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Dags att starta dagen.
Utan att ha en aning om vad den kommer att innehålla så vet jag att idag är en bra dag att vara nykter - inte illa va', jag har blivit "lite synsk" ?.

Önskar er alla en bra måndag!
?Kram!

I år är det första gången min mor inte får en ros på alla hjärtans dag.
Tack för det Coronan, men hon undslipper inte blommor och presenter under veckan då hon fyller 89 år.
Vi lär få stå på två meters håll i dörröppningen, vi är båda dessutom förkylda som vårat barnbarn så vänligt bjussat på.
Hon har verkligen varit instängd sedan mars förra året, ett tag var jag orolig för att hon skulle bli rejält deppig.
Men hon har repat sig, och som allt annat det går upp och ner.
Jag pratade med henne nyligen, men det hamnar mest runt att hon pratar om sjukdomar och att hon känner sig rädd inför det samhälle som har utvecklats på sistone, vilka som har dött osv.
Tröttsamt men jag härdar ut, säger jaja då och då och bara inväntar på att hon ska avsluta samtalet.
Hon är min mor och man får ta allt det onda med det goda, mest rädd är man väl att man själv ska låta så om några (många) år.
Men min fru, min dotter och son har fått sina rosor, denna gång köpte jag de i affären när vi handlade i lördags.
Var osäker på om blomsterhandeln skulle ha öppet på söndagen, dessutom är de så fruktansvärt dyra.

Denna helg har inte skilt sig så väldans mycket mer än andra, vår dotter har bott här under helgen med barn och hundar då hennes sambo jobbat hela helgen, och det är väldigt mysigt.
Barnbarnet har varit morfar väldigt tillgiven, suttit i knät när hon behöver tröst, skrikit i höga skyn då jag har busat med henne, hon är outtröttlig och det har tagit på mina krafter ordentligt, så jo jag är nog en morfartyp.
Hundarna har konkurrerat om min uppmärksamhet och den stora jycken vet att det alltid finns lite godis i förrådet under trappen och hon sätter sig vid soffan och sätter sina framtassar i mitt knä samtidigt som hon slickar sig runt munnen med ett högt smackande.
Hon har lärt sig ordet godis och även om man försöker bokstavera det med g-o-d-is.
Jo det är alltid jag som skämmer bort dem under matbordet med en liten smakbit, och ja, jag vet, det binder ris till min egna rygg, de följer mig troget vart jag än går, om jag än så bara ska gå på muggen.

Den här veckan har absolut inget med alkohol serverats, frugan som brukar vara lite sugen på ett glas vin till helgen har helt enkelt inte varit sugen, sonen eller svärsonen inte heller.
Det går åt desto mer läsk, köpte fyra flaskor med lite olika cider, alla var slut ikväll efter två middagar med mellan 5-6 personer, okey socker är inget bra, men alkoholen mycket värre, så man får helt enkelt ta det...

Jag och frugan tog antikroppstest på Coronan i veckan, redan dagen efter kom resultatet, positivt!
Jag visste det, har känt mig på det hela tiden, jag som är både snusare och nagelbitare har fingrarna i munnen mer än hundra gånger per dag, skulle ha torskat för länge sedan.
Så det tester jag gjorde i mellandagarna stämde nog, jag hade redan haft den, om än i en liten omfattning.

Har startat upp ett nytt pillemoj projekt, svärsonen släpade hem ett par gamla ebersprakare från skroten.
De har legat i flera år i garaget men nu när det är kallt i uterummet så behöver vi lite extravärme.
En ebersprakare har ett annat namn som påminner om den men det är en diesel/bensin-driven bilvärmare.
Rev upp härvan med sladdar och började klia mig i skallen...
Så nu behöver jag leta upp en begagnad bilkylare med 20mm slanganslutning och en 12volts fläkt, den ska klara 4,6 kw värme, ett 12volts aggregat som kan leverera ca 25 ampere eller sätta ett blycell som klarar det höga strömstötarna, 20 mm kylarslang ca fem meter och sedan en låda att bygga in den i.
Jo jag vet jag låter som Sickan i Jönssonligan, jag har en plan, utarbetad in i minsta detalj...
Men känner jag mig själv så plöjer jag ner en massa pengar i den och så kommer den ändå inte att funka som jag hade tänkt mig, så jag lägger lite band på mig själv, men samtidigt så vill jag överträffa mina förväntningar.
Först måste jag få den att fungera, provkoppla innan jag lägger ner en massa energi.
Den är smutsig och rostig efter att ha suttit i ett motorutrymme.
Huvudet är fullt av en massa idéer och jag hinner starta fler innan de tidigare är avslutade, suck!

Klockan närmar sig ett på natten och jag har ett bokat pcr-test på jobbet imorgon, ett krav från arbetsgivaren att göra detta var 14:e dag, oavsett om man redan har antikroppar.
Jag är ju lite förkyld och de säger att testet kan slå på andra infektioner också, så har jag otur blir jag hemskickad i 11 dagar, jag som har tre grejer bokade under morgondagen, bland annat en ergonomiutbildning.
Jag har ett annat stort projekt som jag är ensam om, jag sköter installationen av en herrejösses utrustning där installatören inte kan komma och installera och starta upp den, pga ja...Coronan.
Så jag ska sitta med datorn och FaceTime’a med tyskarna på torsdag, vad händer om jag har kopplat fel och eldar upp 4,7 millar?
Jo jag har hängt över axeln på installatörerna förut och sugit åt mig bara för att jag har varit intresserad, och utan att skryta så är jag nog bäst på att laga dem också, vi har ett tjugotal av dem och chefen sätter alltid mig på dem när de andra killarna har misslyckats.
Jag har ett logiskt tänkande och är fruktansvärt envis, en bra kombo ibland...
Lika envist som jag har hängt kvar här på forumet under alla år....
Men inte lika logisk till en början innan jag fattade vad alkoholen förstörde för mig.
Den har satt krokben för mig tidigare, nu vet jag var fällorna finns och de är i mitt undermedvetna.
Det är i hjärnan alla fallgropar ligger, lömska tankar som att ett glas skadar väl inte..
Och det kanske det inte gör, utan det andra, tredje och så vidare.
Problemet är att jag alltid tog ett glas åt gången, och då nollställdes ju räkneverket, en, en en ...

Ett annat logiskt tänkande borde ju vara att somna här i sängen, men natten är min när jag ligger ensamt vaken och har all tid för mina tankar, och de är så många så de står på kö...

Jag är nöjd med helgen, absolut, jag har fått tid för återhämtning och fått umgås med de jag älskar.
Mitt hjärta är fyllt av värme och det är väl så det ska vara på alla hjärtans dag.

Berra

Ligger här nedbäddad i soffan. Lite lugn igen på nått avtrubbat sätt. Tror alla känslor idag har blivit övermäktigt.
Trots allt mycket utveckling idag. Frun åkte till sina föräldrar tidigare idag och när hon kom hem pratade vi lite mer. Hon hade fått nys om ett hus att hyra som låg inte jättelångt härifrån. Hon skulle nog titta på det redan imorgon. Allt känns så overkligt.
Min bror ringde sammanträffande nog också tidigare idag och ville bjuda över oss på lite korvgrillning vid lunch. Båda barnen var iväg på annat så det passade bra och jag åkte dit. Både min andra bror och pappa var också där. Det tog inte många sekunder från att de frågade varför jag kom ensam tills att jag gjorde ett meningslöst försök att kväva gråten. Jag fick mycket stöd och fick pratat ut en stund, det gjorde väldigt väl idag.

Hemma till kvällen igen så började frun oväntat prata om min diagnos. Kanske försökte hon hitta nått samband med den och att jag så plötsligt satt igång detta. Det sa hon inte men hon har aldrig frågat nått om det sen jag berättade när jag fått den men just idag hade hon tydligen varit inne och läst på 1177. Jag svarade vänligt på hennes frågor. Efter det blev det tyst igen.
Jag smågrejade i köket med matförberedelser inför veckan och hon satte sig vid TVn. Nästan som en markering kändes det som satte hon på ett av programmen vi brukar kolla på tillsammans medan jag var kvar i köket så när jag var klar tog jag med mig datorn, en skål med godis och en läsk in i sovrummet och kollade på samma avsnitt. Jag ska ärligt säga att jag tänkte på en stor jävla whisky idag. Glad att det "bara" blev en skål med chips men ni kan vara lugna, det var aldrig ens nära. Tror att just så som jag känner mig nu, lite lugn och avtrubbad är vad som händer om man inte stoppar sina känslor med nått annat. Tillslut så måste väl känsloruset ta en paus och man får ett naturligt andrum.
Under flera stunder idag har jag frågasatt vad jag själv har startat igång men nu är jag tillbaka till insikten om varför. Kommer garanterat bli många kast innan sista ordet är sagt.

Under några år då jag bodde i huset gick jag helt bananas på pelargoner. Köpte sticklingar och planterade. Sen lyckades jag inte övervintra dem, så det blev en väldigt dyr hobby ?

Det är något speciellt med gröna vänner. Jag har en relation till alla mina krukväxter, de flesta är typ jättegamla eller sticklingar till en jättegammal. Den äldsta krukväxten jag har är snart 30 år. Moderplanta till många sticklingar. Min yngsta dotter har ett så kallat paradissträd som jag planterade som stickling när hon föddes för snart 22 år sedan. Den ska givetvis följa med henne till det nya hemmet.

Kram ?

PS. Vi får föreslå en träff även söderut. Stockholm är alldeles för långt bort, om man inte flyger.

Fiskar i akvarium anpassar sig efter storleken på akvariumet och träden i skogen måste gallras för att inte bli taniga, så jag fattar grejen. Vilken vinn-vinn det blir! Ni får fiska och fåglarna får mat som de inte kan få tag på själva pga isen. Det finns en fågel som heter kungsfiskare och den lär inte äta fisk på marken, den måste fånga sin fisk. Det är väldigt jobbigt för den nu när även åarna fryser ?

Idag såg jag en rödhake, och de är så fina ? Annars har jag mycket koltrast vid min matning nu. Det är så kul att stå på insidan av köksfönstret, se dem landa på brickan utanför, kolla upp på mig och sen i ren panik kasta sig iväg handlöst. Blåmes och talgoxe är inte lika känsliga, jag tänker att de kanske vänjer sig vid mig med tiden liksom. ”Hon är ofarligt, hon ger oss mat, låt henne glo.”

Nu blev det lite fågelprat också ?

Kram ?

Ja, idag på åttonde dagen har jag vilat från det mesta. Bara lagat enkel mat och sett på serier.
Köpt tulpaner och det var inte igår jag köpte blommor till mig själv!
Det tyckte jag var bra gjort..??

Kram ???

Du kan, du vill, du törs!!
Kram ???

Känner jag är i samma läge som i tisdags när jag drog nu. Men nu har jag berättat det för personal för de kommer bara bli skit om jag dricker nu. Känns som jag kommer krascha när som helst och då kommer jag explodera har så mycket ilska inom mig som jag inte får ur mig. Alltid haft lätt visa ilska och plocka fram den men nu går de inte, vänder den bara inåt mot mig själv istället. Är nog därför jag är så himla trött, går åt så mycket energi också.
Sen är jag ordentligt stressad över mötet i mån men de försöker jag bara låta bli tänka på. Kan ju inte påverka mötet nu ändå.

Guldstjärnor och ett❤️..Från mig..Jättebra gjort att träna..Träningen gör betydligt mer nytta i en a-fri kropp..Skönt att dom nyktra dagarna blir fler och fler..Kram???

Torn tycks bo i närheten av där jag är ifrån också :o Fast jag har inte bott där sedan jag var... 19 måste jag ha varit när jag flyttade. Då cirka 650 mil västerut. Nu 40ish mil sydösterut.

Om det blir en alkoholhjälpenträff IRL någon gång om Corona skulle råka gå över så blir det väl förmodligen i Stockholm, antar jag. Det känns lite långt :)

Jag har velat fram och tillbaka med odlingen nu. Hade bestämt mig till slut för att köpa ett växthus i mindre format i plast men när jag hade promenerat till affären så var de slut. Jag har nu bestämt mig för att bygga själv istället. Det blir bäst så, och jag kan utnyttja utrymmet på bästa vis och maximera sol. Dock har jag inte bråttom med det för utplantering blir ju inte förrän om en massa veckor framåt i tiden ändå.

Så nu ligger de första fröna planterade och fler frön är på väg. Jag kommer säkert lyckas med alla nybörjarmisstag, men det gör inget. Då vet jag till nästa år :)

Senast i går när jag var på konstutställning blev detta problem med synen väldigt tydligt. Ömsom läsa på små lappar på väggen, ömsom se tavlan på lagom avstånd så att man ser så skarpt som möjligt. Ja jisses.

Tack Vjlo! Jag har självförtroendet med mig från alkostoppet och vet att det hjälper att hålla ut. Fortsätter så. Har precis gått en runda. Egentligen önskar jag att jag hade tid att vara ute hela dagarna och gå. Just där och då finns bara det vackra livet.

Kram!

Nu när vädret är fint och vi går mot ljusare tider så fantiserar jag mig bort till fina sommarkvällar vid grillen med en god öl i handen.
Men det får stanna där i fantasin.
Det finns ju ett enormt utbud av alkoholfria öl, det är lite trendigt har jag förstått.
Vågar inte riktigt köpa hem det ännu för jag är livrädd att det ska trigga igång något.
Men jag saknar faktiskt öl just nu, inte ruset utan smakupplevelser

Förstår precis din oro, själv drog jag i mig 2 st 50cl 7,0% för att våga öppna dörren till min beroendemottagning första gången.
Man är fullkomligt livrädd för att erkänna att man har tappat kontrollen.
Men det lättar så enormt mycket när man fått prata ur sig lite med någon som lyssnar, förstår och inte dömmer.
Det kommer att gå bra, jag ser fram emot att läsa din rapport.

Har jag skaffat som terminalglas. De fixar nära håll och upp till några meter. Med mobilen och stickning kör jag billiga +2,5.

Terminalglas betalar oftast jobbet upp till en viss summa var tredje år.

Kram ?

Jag känner så väl igen dethär samtalsämnet, likadant för mig! Han tror fortfarande att jag inte märker att han blir mer och mer konstig vartefter kvällen går, och prata om det går varken full eller nykter. Jag fick också upp ögonen på allvar för vad han håller på med när jag började hitta gömda både ölburkar och tomma starkspritsflaskor i allt från bokhyllan bakom böcker, bland kläder i både skåp och hall, bland verktyg, i bastun och i badrumsskåptet, i stort sett alla förråd... jag lyfte ibland demonstrativt fram det jag hittat medan han såg på, med påföljd att han glor på mig som att detdär har inte han nåt att göra med, som om dom inte fanns..som jag var galen och inbillade mig fastän tomflaskorna står mitt på bordet! Jag har formligen exploderat ett antal gånger, sagt exakt vad jag känner och tycker och att jag vägrar leva så. Oftast säger han ingenting. Inget alls. Tittar som igenom mig. Går ut efter en stund utan att säga ett ljud. En enda gång fick han ur sig ett Jamen inte ska väl nån behöva flytta...Han fattar inte och det tro jag inte era gör heller. Vilken stress och galen ångest man bär på när man inte vet om man kan lita på sina egna upplevelser och känslor, när man alltid blir bemött av tystnad. Sen ska allt vara som vanligt och så får man höra man är sur jämt och ska laga problem av skitsaker. Den skitsaken ledde för mig till att jag skaffade egen bostad. Han fattar fortfarande inte.

I det här avsnittet av Närvaropodden diskuterar Bengt Renander med psykolog Katarina Blom. Henne har jag hört och sett i jobbsammanhang, jag gillar henne.

Visste ni att studier visar att yttre faktorer endast påverkar 10 procent om vi känner oss lyckliga. 10 procent! Och det handlar mindre om hur vi har det, och mer om hur vi tar det. Och att ge andra gör oss lyckliga på ett sätt som magnetröntgen kan visa.

Otroligt spännande avsnitt, som går hand i hand med mitt inlägg om tacksamhet. Det känns onekligen som år två har en del spännande att erbjuda, om man vill.

Definitionen av lycka är för övrigt att man är nöjd och tillfreds med det man har. Mer himlastormande behöver det inte vara.

Kram ?

Jag har gjort precis det jag sagt att jag inte skulle göra. Jag har druckit alkohol för att stilla min oro och lugna mina nerver. Men: Beslutet ligger fast, på onsdag kommer jag att infinna mig på beroendemottagningen. Det värsta som kan hända är att det går åt helvete! So what? Jag är på väg dit om jag fortsätter dricka som nu.

@Kontentan: Tack för det du skriver. Det får mig att känna mig lite lugnare.

@Jullan: jag hoppas du inte misstycker, men jag ser dig som lite grand av en vägledare. Du har kommit dit du är idag med hjälp av de medel jag hoppas skall hjälpa mig. Jag hoppas kunna traska på i dina fotspår.

Ja, det är mycket som är annorlunda nu. Man går varandra lätt på nerverna när man umgås för mycket. Hos mig är det lite annorlunda, för min sambo är ute och festar större delen av sin lediga tid. Han bryr sig inte om pandemin. Själv umgås jag med barn hela dagarna. När min sambo är hemma skriker han, vilket leder till att jag får huvudvärk, vilket leder till att jag inte orkar göra allt som måste göras i ett hem nog effektivt, vilket leder till mer skrik ... För mig kommer det inte att bli bättre efter pandemin, om den över huvud taget tar slut, men jag tror absolut att det kommer att bli bättre för många andra människor. Som världen ser ut just nu är det svårt att planera. Mycket ändras ju - arbetsplatser som stänger, skolor som stänger och öppnar igen ... Hela samhället verkar lite instabilt.