Senaste kommentarerna i forumet

Tomen, Äntligen kom det ett livstecken från dig efter helgens tågresa till Stockholm. 14-1 är ju extremt bra resultat så här i halvtid. :)

Då har man klarat av tågresa t/r till Stockholm. På hemvägen satt jag dessutom väldigt nära bistrovagnen där det gick o köpa öl, vin och sprit. Men klarade jäklar i mig av det . Var nära, men höll mig till kaffe och vatten. ?? 14-1 och kämpar vidare.

Sovit dåligt, trött, stressigt på jobbet. Av gammal vana kommer sug efter vin. Inget jag inte kan hantera, mest bara irriterande att det dyker upp. Men jag vet att det handlar om andra behov, alkohol är verkligen inget man behöver! Däremot behöver man sömn...
Även onödigt tjafs m maken igår. Tar så enormt mycket energi. Har inte råd slösa bort den energi jag har på onödigheter. Han har nog rätt dock att jag har ett kontrollbehov och häftigt humör. Tänder till alldeles för snabbt. Behöver jobba på det...

Hej MrX, kul att höra från dig, det var längesedan. Hur är det med dig?
Jo det stämmer ju, några år sedan är det ju inte riktigt än men ca 1,5 som jag skrev ovan. Och ja precis, jag unnar mig fortfarande några få glas under helgen, precis som jag skrivit förr och njuter skuldfritt. Oförändrat sedan slutet av 2019. Såklart ploppar det upp djupt rotade tankarna ibland som säger att ett glas kanske är lösningen på en riktigt jobbig dag, men jag vågar nog påstå att jag knappt ens varit nära att ta nått på det viset efter 2019. Framför allt inte för att dränka nått jobbigt. Tvärt om är det nästan som att jag nuförtiden öppnar upp ännu mer för att låta det jobbiga kännas för det är det enda som kan besegra det. "What you resist persists". Kanske den bästa frasen i hela världen.
Var det något jag skrivit som lät annorlunda eller varför trodde du att du missuppfattat?

Jag har haft psykologsamtal länge och har nyss också gjort en psykologisk utredning och börjat medicinering för bipolaritet. Så på den biten har jag haft stöttningen ganska länge nu och har hänt en hel del. Tänkte du på mina födande tankar allmänt eller just de kring mig och min fru?

Kram

Jag fortsätter skriva här för det hjälper. På onsdag får jag tillbaka mina saker och har allting samlat igen. Fick meddelanden igår och idag men jag jobbar med mig själv. Känslor som dyker upp lär jag mig att hantera på ett mognare sätt än tidigare.
Vill bara tipsa om en man som har videos på youtube som hjälpt mig de senaste dagarna.
Hoppas det är ok för admin.
https://www.youtube.com/watch?v=nagE2MS2zrk
Ha en fin dag alla, ta hand om er!

Förstår!
Läskigt vad jag känner igen mig själv hos dig...
Jag hoppas att du fortsätter skriva här och dela med dig av dina erfarenheter.
Tror det är många här som upplever liknande situation efter att ha tillfrisknat ifrån sin överkonsumtion.
All lycka till dig!

Jag led av sömnapné de sista 20 åren och det försvann efter att jag slutade dricka. Mina snarkningar försvann också. Så jag är helt säker på att det berodde på alkoholen och inte på något annat. Om man inte provar att vara helnykter en längre tid, så vet man ju inte om det beror på alkoholen. ?

Ha det bra Varafrisk! ?

Jag ska inte sluta med CPAPen. Har knappt börjat. Idag är det första gången som jag ska skicka in mitt datachip med mina registreringar.
Vad man har sagt till mig på Sömnmedicin dvs läkare och sjuksköterska är att sömnapné (jag har lindrig) kan bero på hur man ser ut inne i kroppen (heter det anatomiskt?), ärftliga faktorer, alkohol och övervikt. Min läkare sa att tio kilos viktminskning kan göra stor skillnad. Man har även sagt att för en del hjälper inte cpapen så bra. Dessutom har man sagt att det kan ta fyra,fem månader att vänja sig vid den. Jag har väl haft den nästan två månader men inte varje natt. Så jag kommer att fortsätta med maskinen och hoppas på bättre sömn men jag vet att även alkohol och övervikt försämrar sömnen. Fast än så länge är vi inte helt kompatibla med varann men jag har inte gett upp??

Varafrisk, Lider du av sömnapne ska du absolut inte sluta att använda din sömnmaskin (C.P.A.P). Sömnapne och alkoholberoende är två olika tillstånd som inte har något samband. Jag själv lider av sömnapne och sover med min sömnmanskin sedan 15 års tid. Innan jag fick den provade jag allt annat inklusive operation i halsen. När jag vant mig att sova med c.p.a.p en fick jag ett helt nytt liv. Blev så mycket piggare och slutade att känna mig tung och deprimerad pga sömnbrist.
/Mrx

Jag förstår hur du tänker och jag försöker ha med det. Jag har dock varit stabil med alkoholen under snart 1,5år. Det stämmer att jag har påbörjat en ny medicinering nyligen men är än så länge bara i en lång upptrappningsfas på halv dos. Jag inbillar mig faktiskt visserligen redan att jag känner av medicinen lite och känner mig lite mer avtrubbad allmänt men inte på ett negativt sätt. Jag upplever att jag grubblar lite mindre och känner mig lugnare och mindre stressad, kanske t.o.m. lite mer "klar" och här och nu. Mindre hjärnbrus. Vilket låter ganska rimligt för medicinen används också vid epilepsi som ju beror på "retningar" och rundgång av signaler i hjärnan. Men såklart ändå svårt att säga om det är medicinen eller bara inbillning än som sagt.

Tyvärr är det känslor jag upplevt så länge, som vi bråkat om mycket i perioder tillbaka genom alla år. Både när jag mådde sämre och drack och nu när jag kommit till ett mycket bättre leverne. Alltså väldigt olika perioder av mitt liv men problemet har legat konstant. Kan t.o.m känna att jag många gånger drack pga det, att den inre saknaden bubblade ut då, i min ensamhet, med ett glas i soffan när resten av familjen gått och lagt sig. Det fanns ofta mycket sorg i ruset.
Skillnaden nu är kanske att när jag själv blivit mer stabil har jag bråkat mindre om det och känt mer den här uppgivenheten i tysthet. "Det spelar ingen roll vad jag gör eller säger ändå, det finns ingen lösning"
Det knepiga är också att detta problemet inte har påverkat hela vår vardag utan uppstår under mindre stunder då och då. Därför går det att kväva under långa perioder då man inte blir påmind om det hela tiden och kan glömma det. Men det har infekterat mitt inre mående och humör mer och mer och när jag ställde mig frågan om det fanns någon möjlighet att ha detta inom mig livet ut så var beslutet klart. Eftersom vi bråkat och diskuterat problemet om och om igen på alla sätt som går så måste nog tyvärr detta vara det ändra naturliga nästa steget som måste tas förr eller senare. Det har egentligen varit senare för länge sen.

Jag fick kloka ord av mina bröder och far igår som jag bär mig nu, att oavsett vad som händer så blir det till det bästa nu. Antingen så inser nån av oss att det var det rätta eller inser vi att det var fel beslut. Det som jag tror många faller på är att man ger vika för den första akuta sorgen. Allt det otrygga med att hela livet vänds uppochner, alla vanor och rutiner som krossas. Så det viktiga är nog att orka härda ut den första tiden och låta sig landa i att vara isär. Låta läget lugna sig och att känna känslan av att vara själv. Det kommer såklart bli jobbigt och inte det bästa under själva separationsresan, främst om vi känner olika efter "provet". Men oavsett om nån av oss inser att det var det rätta att dela på oss så blir det ju då "det rätta" för då är det inte ett förhållande att bygga vidare på. Med andra ord så kan vi båda bara bli en erfarenhet rikare genom att prova att dela på oss. Sorgligt men sant.

Pianisten, Jag har en fråga om din alkoholm konsumtion just nu. Vad jag minns slutade du att supa för några år sedan. Enligt vad du skrivit i forumet har du unnat dig några glas ibland men aldrig stora mängder. Jag kanske har missuppfattat vad du skrivit tidigare. Jag vill inte ge dig några konkreta råd i frågan om separation eller ej. Det är alltför svåra frågor för mig som utomstående att ta ställning till. Jag funderar om du kanske skulle må bättre av att prata med någon profisionell människa om dina tankar, typ en psykolog.
/MRx

Du behöver verkligen träna på ditt tålamod ? Jag lovar dig att ork och energi kommer tillbaka med råge när din kropp och hjärna har läkt alkoholskadorna.

Med din intensiva personlighet kommer du att bli som en Duracell-kanin - även utan alkohol i tanken. (Fast jag vet att Duracell är ett batteri så liknelsen haltar lite).

MEN, och det är ett viktigt MEN, du måste hitta sätt att pausa din intensitet för annars kommer du att springa in i väggen gång på gång på gång. Du behöver lära dig mini-pausa dagligen och total-pausa när det svajar rejält. (Det senare brukar jag kalla ”dra i handbromsen” och det brukar jag få göra någon-några gånger per år.)

För mig har djupandning varit en gamechanger. I kombo med sångmantra, yoga eller på skogspromenader. Med hjälp av andning och medveten vila dagligen ser jag till att mitt hamsterhjul har ett lagom och hållbart snurrtempo.

Kram ?

Jag mår verkligen bättre utan alkohol. Det är sanningen, även om jag glömde det i helgen.
Finns inget gott att söka efter på botten av ett vinglas.

..... Igår. Underbart väder och jag var ute på två långa rundor. Äntligen fick jag min varma choklad samt ostmacka serverad vid en frusen sjö i strålande solsken. Härligt!

Jag har funderat en hel del på Torns kommentar att det har gått snabbt för mig att hitta ett mycket större välmående i livet. Jag tror att det beror på att jag startade en process redan i januari 2020, alltså för drygt ett år sedan. Hela förra året så satsade jag mycket mer på träning, att äta nyttigare samt stresshantering med hjälp av ljudböcker/meditation. Dessutom så slutade jag med snus samt drog ner på kaffe till ett minimum. Snacka om att börja i fel ände.... alkoholen skulle givetvis haft prio 1, men det klarade jag aldrig av.

När jag nu 2021 äntligen klarade att vara nykter en tid så tror jag att jag stod på en väldigt stabil grund som gjorde att förbättringarna kom snabbare än de gjort annars. Dessutom är det lugnare på jobbet under vinterhalvåret, så mindre stress gör mycket för återhämtningen. Lugnt på hemmafronten också. Många på detta forum lever i en verklighet som är bra mycket tuffare än min så deras kamp är så mycket svårare.

Hoten som jag ser framför mig är:
Ökad stress på jobbet
Våren/sommaren, då gror min alkohol-gen som ett ogräs i min kropp och vill ha näring.
Någon större händelse som jag inte orkar tackla mentalt.

Tack för respons Torn och Se klart.

Ha det gott därute, så hörs vi. /

Också ett härligt inlägg. En "syster" med lika djupa tankar som jag, kanske lite röriga och jobbiga emellanåt men ändå tankar som då och då leder till nya kloka insikter. Jag ser många meningar jag fastnar i som flashbacks från egna inlägg, mycket bra saker.

"Vara här och nu... ...andas in och ut, slappna av"
"What you resist persist" (kanske det viktigaste av allt)
"Lat är fortfarande bättre än att vara full"
"Mycket har hänt de veckor jag varit nykter. Mycket mera kommer att hända. Vila i tanken om att jag inte vet"

"Riktningen är ett nyktert liv" ...ja där kanske jag kan tänka att den riktningen behöver bytas ut så småningom. Missförstå mig rätt, inte att du skall byta ut att var nykter, men att, när tiden är inne, välja en annan riktning som kan bli ett annat fokus än nykterheten och att "inte dricka".
Om du är som jag på det sättet också så kanske du känner att den där frågan är så stor nu. Vad ska bli min mening, min nya riktning i livet nu. En sån mening måste ju vara så bra på alla sätt. Stor, betydelsefull, allsmäktig.
Försök att inte tänka så stort. Välj nått litet, nått du vet att du uppskattar i vardagen. Laga mat, plantera blommor eller kanske måla. Prova om nått litet kan växa.

Kram

Skriv!!!
Hoppas allt är väl!

Tänker nu när du så smått smakat a igen...
Fortfarande glad i din nykterhet?

Lögner tillhör missbruket, ärlighet tillhör nykterheten.

Du måste prata med din man, berätta hur illa det faktiskt är och vilket stöd du behöver av honom. Kan du ärligt inför oss uttrycka att du är alkoholist så har du slutat stoppa huvudet i sanden - och det är svinbra. Men för att lyckas med detta så måste du vara ärlig mot din man och kräva att han stöttar dig. Genom att inte ha alkohol framme, kanske till och med vara nykter ihop med dig första månaden etc. Den första tiden är man så skör, så det är viktigt att man inte utsätts för frestelse och prövningar.

Vad är det värsta som kan hända? Att han blir arg och skriker på dig? Att han vägrar vara nykter ihop med dig? Att han säger att han vill skiljas? Hur illa det än kan gå så är det nog tyvärr nödvändigt. Att bli nykter är inget man klarar helt på egen hand. Man måste ha stöttning i någon form. Av forumet, av närstående, av AA, av beroendecentrum etc. Något stöd måste man ha.

Kram ?

Har läst din tråd och igenkänningsfaktorn är stundtals väldigt hög :)
En sak som jag tänker är att du kanske inte skall ta de riktigt stora livsbesluten just nu när du just slutat med a och håller på och ändrar lite i din medicinering. Ligg lågt ett tag tills du känner att du nått ett mer normaliserat tillstånd innan du bestämmer dig för att lämna frun då risken är överhängande att du senare ångrar dig.
Ett litet tips i all välmening :)
Lycka till!

..och en sak som jag undrar är om du tidigare druckit periodvis eller om det varit utspritt på de flesta dagar?
Jag har läst/hört någonstans att man kan trigga ett periodiskt drickande genom att ta uppehåll utan att reda ut vad som ligger bakom själva drickandet.
Du skriver att du fick ett återfall och drack i fem dagar - var det mer intensivt än hur du brukar dricka?
Tänker att du såklart måste vara vaksam så du inte utvecklar ett periodiskt missbruk som verkar vara mycket mer intensivt under aktiva perioder.
Är det någon som vet mer om detta?
Stort lycka till med allt!

Inte klokt!!
Gör ont i hjärtat när du beskriver situationen du är fast i och jag har verkligen full respekt för hur du tänker. Jag skulle heller aldrig lämna mina barn hos en jag inte litar på. Aldrig!
Om man ansöker om skilsmässa så blir det vårdnadstvist, antar jag... inte skoj
Önskar jag kunde säga ’gör så här så blir det bra’ men jag vet inte :(

Det går ju inte att flytta med barnen utan den andres godkännande om man har gemensam vårdnad. Man bryter mot lagen då. Kvar kan man ju inte heller lämna dem när den andre föräldern inte tar hand om dem. Inte ens på halvtid skulle det fungera. Svensk lag ser inte till barnens bästa.

Så bra för dig, i situationen du befinner dig, att dina barn är så stora, och dessutom dina egna, att de klarar sig själva. Då är du fri att ta tag i ditt eget liv. Du har alla chanser i världen att bli lycklig. Om inte mannen din skärper sig kan du lämna honom när som helst. Om och när det sker är helt upp till dig när du känner dig redo.

De som dricker använder ofta drickandet som ett sätt att slippa tänka på tråkiga, jobbiga saker. Han säger "aa vi måste prata" men tänker kanske "nu ska jag nog ta och dricka en skvätt så att jag slipper tänka mer på det här jobbiga samtalsämnet just nu".

Tiden liksom stannar när man dricker, samtidigt som den går fortare. Man missar en massa annat, vilket nog ofta är precis vad man är ute efter, oavsett om man inser det eller inte. Den nyktra personen bredvid fastnar lätt i något slags mellanläge där ingenting blir gjort för att man väntar in den andre.

Har tagit ledigt några dagar för återhämtning och möjlighet t nyktra dagar.

Inget inbokat idag mer än promenad, läsa och äta bra ev se ngt avsnitt av ngn serie i repris.

@Torn ..vet vad du tycker...det är solklart??Tack?
@FinaLisa Tack?
@Miss Mary Poppins Tack?

Kram?

Då slipper jag iaf ens fundera på saken. Konstigt hur man har sådan vriden bild av ruset. Vi tror det är något helt magiskt ?? Men man blir bara full! Bra ord det där med "full!!!"

Nu har du testat. Inget för dig. Vi går framåt. Punkt!

?????

Känslan av overklighet och tvivel på mig själv var det som gjorde att jag hittade hit.
Är det verkligen så farligt, överdriver jag, många har det värre, är det värt att flytta för detta, hur ska han klara dig, våra gemensamma vänner... listan är lång på alla tankar som kommer upp.

Öppnade upp igen igår för att vi måste prata, att jag undrar vad han vill och känner? Vill han fortsätta dricka precis som han själv vill, så behöver jag veta det. Då är det ju ingen idé för mig att försöka kämpa, då måste jag övertyga mig själv att jag är viktig och att mina känslor ska jag ta på allvar - alltså att då är alternativen att stanna på hans villkor och köpa läget eller lämna relationen.
Men inte ett ord kom från honom, endast ”aa vi måste prata” men sen inte ett annat ord. Tillfällen fanns absolut för något ord, att bara säga något... men nä, helt tyst och låtsas som vanligt.
Känns som jag håller på att explodera inombords!
Vi har inga gemensamma barn, och bara mina som bor hos oss (de är 20+) och på väg ur boet.
Till er som har små barn så lider jag med er!! Men snälla ni, flytta!! För er egen skull och barnen, ni är värda att må bra och känna er trygga i ert eget hem - så viktigt!!
Styrkekramar!!