Senaste kommentarerna i forumet

Det låter härligt, jag kommer så väl ihåg när den känslan började komma! Så snabbt det har gått för dig också! Jag var nog där först efter 3-4 månader.

Ha en bra dag! ☀️

Det är så befriande med människor som vågar vara dem de är, sig själva! Ingen kan behaga alla, jag älskar uttrycket "what others think of me is none of my business" eller nåt liknande. Mammor...ja du, jag har en jättetrasslig relation till min mamma. Jag förstår såklart att hon haft sina problem och gjort sitt bästa. Ingen vill ju med vilje skada sina barn. Har haft en uppväxt där jag fått höra mer än en gång av båda föräldrarna att jag ör "knäpp och knasig". Sånt sätter sig. MEN, nu är jag mer än vuxen, jag är den jag är och det finns dem som tycker om mig precis som jag är. Resten struntar jag i. Ja, jag blir inte bjuden på tjejmiddagar, på fester, umgås inte med de andra föräldrarna till barnen. Spelar mindre och mindre roll. Har mitt stora intresse och den gemenskapen, det räcker. Trivs rätt bra att vara bara jag o maken. Eller ensam också för den delen.
Den Soffi du visar här är vi många som tycker om! Du skriver så spännande, det är en ynnest att få följa med i dina vindlingar i hjärnan! Fortsätt vara du!!!

På Alla hjärtans dag!

Bra att du sysselsätter dig med lite framtidsplanering i form av frön. Det slog mig häromdagen att det snart börjar bli dags att ta hand om pelargoner jag försökt övervintra i värmen. Jisses vad tiden går fort!

Kram!

Kommer här! Träningen tycks du hålla i oavsett hur det är. Toppen ju! Snart är det två veckor för dig!

Stor kram på Alla hjärtans dag kommer här från mig till dig Finalisa!

Låter som en helt underbar dag Torn! Jag gick 14000 steg i går med start kl 08.20. Tog kanske två och en halv timme. I går kväll upptäckte jag att jag fått lite färg i ansiktet! Helt fascinerande måste jag säga. Härligt med killarna. Önskar att min son hade intressen mer åt utelivhållet. Om det kniper kan jag få med honom på en kortare skogspromenad. Händer kanske två gånger om året. Å andra sidan är han inte så sälla ute och promenerar på kvällarna (när solen gått ned då). Ensam eller med kompisar.

Kram!

I går hade jag nog årets hittills bästa dag. Jag, min son och två kompisar till honom var ute på en sjö och pimplade abborre. Magiskt fint väder med helt vindstilla och en sol som värmde så gott som en februarisol faktisk kan göra när det inte blåser.☀️ Ett par hundra abborrar blev det också och jag njöt av grabbarnas skratt och skojande. 15-16 åriga grabbar behöver inte alltid vara trotsigt ” tonåriga”. Kul också när kompisarnas föräldrar ringer senare på kvällen och är såå tacksamma för att jag ”ställer upp” och tar med deras söner ut på fiske. Ställer upp.?

Frugan och min dotter gjorde det de gillar bäst. En heldag i Ullared! Vi må ha lite olika intressen i vår lilla familj, men hela kvällen tillbringade vi tillsammans och alla var glada och nöjda med dagen, och hade mycket att prata och skratta om. Det här var väl ingen speciell dag kanske någon tycker. Vi kunde ju ha varit på någon flashig restaurang utomlands och skålat i champagne. Nä, för mig räcker en sådan här dag gott och väl för att bli en dag att minnas, och tänka tillbaka på med ett leende. ?

Sol i dag igen, passa på och njut!

/Torn

Tydligen ska vi alkoholberoende finna ytterligare utveckling under vårt andra år av nykterhet. Det är kanske det du skriver om? Läste att Dee fått tillbaka sina hjärnceller. Får jag det, och därmed slutar prata och skriva tvärtom mot det jag vill ha sagt OCH får tillbaka min planeringsförmåga så blir jag innerligt tacksam.

Kram!

Så underbart att vakna till en soluppgång som sakta färgar himlen rosa. Inte ett moln på himlen och helt vindstilla. Idag vill jag verkligen utnyttja denna härliga vinterdag med att ta med hunden ut, gärna till någon frusen sjö och bara njuta. Är helt sjukt sugen på varm choklad och limpmackor med ost. Jag har inte ätit detta på många år men det passar utmärkt en sådan här dag.
Jag blir så tacksam över mitt beslut att vara nykter. En som denna hade annars bara försvunnit i en kamp mot bakfyllan. Nu kan jag verkligen utnyttja denna dag och få en härlig upplevelse.

Igår var vi hos goda vänner på kvällen. Nu kör jag dit helt automatiskt, frugan har nu vant sig att jag inte dricker så det blir liksom inte ens en fråga kring detta. Vännerna och min fru drack vin som vanligt och jag drack alkoholfri IPA, som vanligt nuförtiden.

En tanke slog mig när vi satt där och det var att jag inte var ett dugg sugen på vin. Verkligen inte. Det var ungefär som om de åt något godis som jag inte tycker om. Jag kan absolut inte förstå hur man kan gå ifrån att ha ett liv som var så styrt av begäret till alkohol till att vara fullständigt ointresserad av denna dryck. Önskar att jag hade ett bra svar på denna gåta att förmedla till världen.

Jag vet att det säkert kommer en dag då det blir en kamp mot suget, men jag är tacksam för gårdagen.

Lev väl därute, kram / N.

Du räcker verkligen som du är ?❤

Underbar känsla att vilja vara nykter länge. Det finns något fridfullt och snällt i det du skriver. Jag känner likadant. Att det är min tur och att nu ska jag ta hand om mig själv ??❤

Ha en underbar oplanerad dag
?????

Jag förstår, alla har vi våra omskrivningar för vissa saker?
Fast just nu kommer jag inte på en enda....?
Måste nog fylla på kaffekoppen ☕!

Önskar dig och alla andra en riktigt härlig Alla hjärtans dag!
???????

Kram⛄

Jag vill också vara ifred och ha mycket egentid i början av nykterheten. Jag blir ofta så trött att jag känner mig rent sjuk, och ja, kroppen börjar ju läka. Och, det är väl naturligt att vilja dra sig undan när man känner sig krasslig. Dessutom dyker det upp en massa tankar och funderingar som jag behöver reda ut, typ vem är jag och vad vill jag.. Inte konstigt då, tänker jag, att även funderingar över relationen dyker upp. Jag brukar dock tänka att jag inte ska agera på dem, inte förrän jag landat i vem jag själv är och vad jag vill, först då kan jag avgöra vem/vilka jag vill ha nära mig. Jag brukar iofs ha ganska kraftiga "ups and downs" i början och det vore ju förfärligt att avsluta en lång och kanske till största delen bra relation bara för att jag är nere. Avvakta, ge det tid, bestäm sedan är mitt motto. Sen får det ju inte gå över den gräns att man stannar i en relation man mår dåligt av. Bara du vet vad du vill.
Jag har också varit med om någon gång att jag blir mer sugen att dricka av "allt alkosnack" här. Dock försvann det snabbt när jag läste vidare om vad alkoholen faktiskt ställer till med för många. Och jag tror på att varje gång jag lyckas "ladda ur" ett starkt sug utan att höja glaset så blir jag starkare i nykterheten.
Vi är alla olika. Vi skriver olika mycket i andras trådar och det variera från dag till dag om man orkar eller "vet vad man ska skriva".
Tänk att du hjälper till bara genom att vara här och skriva i din egen tråd där andra kan läsa och få igenkänning. Det var väl därför du började skriva här? För att du läste om andra, kände igen dig och tänkte att här kan du kanske få stöttning och hjälp? Så skippa det dåliga samvetet!

Du kämpar bra!
Önskar dig en skön nykter söndag.
Kram

Hoppas du kunde sova lite.
Tråkigt att du varit med om trauma. Har du funderat på att få bort smärtan på annat sätt? Det finns ju terapi tex.
Måste finnas medicin också. Jag fick medicin för min sömn och ångest som kom på nätterna och den fungerar jättebra. Men så klart är det individuellt.

Du kanske inte behöver berätta allt till din man. Berätta att du har bestämt dig för hälsans skull. Men att du behöver draghjälp. Som någon annan gjorde metaforen om mat. Det är svårt att äta nyttigt om någon annan äter onyttigheter bredvid. Det skadar inte att fråga ?‍♀️??

Själv har jag varit ärlig till alla som känner mig. Det ökar chansen att lyckas så andra har koll på mig. ?

Hoppas du får en fin söndag. Ta hand om dig ?????

Kraftigt nikotinsug kvarstår. Blir bättre/försvinner helt när jag är ute och rör på mig. När det gäller dieten har jag ju ingen sådan än. Jag äter som jag vill fortsatt. Har inte satt mig på kalorirestriktioner eller att jag inte får äta vissa grejer - än. Just nu jobbar vi fortsatt med att hitta balans för att jag ska slippa blodsockerdippar. Frukosten har jag koll på nu tycker vi så denna vecka är det lunchen jag jobbar på. Jag loggar allt jag äter men gör egentligen inte mer än så. Vill jag äta semla äter jag semla (typ). Tror inte detta egentligen blir för mycket för mig utan jag hänger i med maten. Mitt mål är också att gå ned 15 kg men hellre bra/hållbart än snabbt. Jag är livrädd att väcka någon gammal ätstörning till liv (hade en kort i unga år) men även vinsuget. Hunger kan ju trigga suget, det vet vi vid det här laget.

Jag kan fortfarande ge min vänstra för en prilla men tänker att det går över. Vi vet att det går över. Det gäller att hålla i och hålla ut. En dag kommer det nya tider. Såg din fråga Vjlo. Jag äter Champixen med full ordinarie dos, två piller om dagen.

Känner mig kraftigt introvert nu så kommenterandet i andra trådar blir ännu mer lidande än vanligt. Ni fattar säkert!

Kram!

I mitt fall är det så att jag länge har försökt vara diskret inför barnen.
Jag har knappt fått tillfälle att ta upp ämnet med min sambo eftersom vi faktiskt inte har varit ensamma med varandra mer än vid ytterst få tillfällen under de senaste åren.
Ett par långa samtal har vi haft via SMS, men de har inte lett till någonting.
Han har fortsatt som förut och gjort en massa knäppa saker.
Det har gjort mig väldigt desillusionerad, hans beteende.
Under de senaste månaderna har jag låtit undslippa mig en och annan kommentar om hans alkoholvanor, då i samband med att han själv har haft ett av sina utbrott.
Jag hoppas inte längre på någon förändring.
Alltför många gånger har jag blivit besviken.
Om jag skulle räkna hur många gånger han har blivit full efter att först ha sagt att han inte tänker dricka så skulle det snitta på en gång i veckan.
Till slut vänjer man sig vid att aldrig kunna lita på vad en sådan person säger.
Man distanserar sig känslomässigt.
När han får utbrott blir jag rädd, men jag visar det inte.
Dels vill jag inte ge honom den tillfredsställelsen, dels vill jag inte att barnen ska se att jag är rädd, för det skulle göra dem ännu räddare.
Arg på honom är jag ofta, men jag gör mitt bästa för att inte säga någonting.
Om jag skulle säga rakt ut vad jag tycker skulle han bara få ett till av sina utbrott.
Ingenting jag säger gör ändå någon skillnad.
När jag har försökt prata med honom i mer civiliserade situationer har han varje gång höjt volymen på teven eller liknande och inte alls kommenterat saken.
Han har en fantastisk förmåga att ignorera mig.
Själv har jag, åtminstone som det verkar för andra, stängt av mina känslor helt och hållet.
Jag har ett väldigt bra pokeransikte.
Ler gör jag tyvärr sällan.
Pokeransiktet har liksom fastnat i något slags allvarsamt läge på heltid.
Det ser nog ganska trist ut.

Dricker mitt morgonkaffe med välbehag, jag är fortfarande trött, men vilken skillnad att vara trött och nöjd i stället för trött och förtvivlad över "hur ska jag orka..".
Idag är jag verkligen nöjd med mig själv för att:
-Jag har varit nykter i fyra veckor.
-Det är rent och snyggt här hemma, tom "surdegarna" borta.
-Jag har en hel oplanerad dag framför mig, inga måsten, inga borde ens. Jag ger mig själv en dag för vila, göra ingenting, eller göra vad helst jag får lust med. Förutsatt att det får mig att må bra.

Tänker på att jag vet precis hur jag funkar, ändå är det så sällan som jag följer det. Jobbar oftast emot mig själv, förklätt till ett "jag jobbar med mig själv", en meningslös strävan att bli "normal".
Varför?
Jag vet inte. Herregud, jag är snart 46 år .... typ 42 år av kamp för att vara som andra, att vara duktig, att aldrig vara "till besvär" (jo, jag har minnen och även mammas vittnesmål om hur jag var redan som fyraåring - jag kan se att kampen redan börjat då).
Här är definitivt ytterligare en av orsakerna till att jag druckit. Ja, inte så att jag trott att jag dricker som en normal människa, så dum är jag inte, jag har ju mest druckit hemma där ingen ser. Jag menar att jag druckit för att kampen varit för tuff. Det ÄR jobbigt att spela rollspel varje dag, klura ut hur jag förväntas vara och agera därefter även om det till stora delar är omedvetet, nej "halvmedvetet", eller en vana som går av bara farten.
46 år är väl gammalt nog för att våga vara sig själv även om man kan uppfattas som lite eljest?
För så kommer det ju att bli oavsett...
Jag kan fortsätta som förut, det kommer att innebära att jag snart också dricker som förut, och bli en trött och bitter (fyll-)kärring så småningom.
Eller så kan jag fortsätta på den här nya stigen, nykterhet och självkännedom, att jobba MED mig själv. Då tror jag faktiskt att jag har goda förutsättningar att bli en lite udda men nykter, glad och hjärtlig tant.
Om jag får välja så väljer jag det senare. Sikta mot stjärnorna! ;-) :-)
...
Hoppsan, det här var inte vad jag trodde att jag skulle skriva när jag började med "Tänker på att jag vet precis hur jag funkar, ändå är det så sällan som jag följer det."...
Tankarna ledde mig någon annanstans än att beskriva gårdagen.
Men, det ville väl ut på "pappret" så att jag kan se och läsa...

En fördjupning, ett förtydligande för mig själv? Vad min affirmation faktiskt betyder?
Jag är okej som jag är.
Kanske.

Det blir lite "snurrigt" ibland när tankarna får vandra fritt.
Men.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Känslan idag är att jag vill vara nykter lääänge.
Jag vill leva.
Jag vill må bra och vara glad.
Men jag börjar med att vara nykter idag - det räcker bra.

Kram!

Ja nog drog jag mig tillbaka och funderade i massor i början av nykterheten. Man kan lugnt säga att jag hittade tillbaka till mitt rätta jag, delvis oxå mitt nya jag. Det tar sin tid att vara o förbli nykter, en process som fortgår. Vart det landar vet man ju inte riktigt, men en sak är säker. Att vara nykter slår att vara full alla dagar. Som svar på suget, ja den där alkohol fan lurar överallt , härinne kan den oxå slå till. Grejen är bara att vi tillsammans sopar bort den rätt fort. Jullan

Det låter fint Andrahalvlek, märker oxå att relationerna förbättras. Det är så skönt att kunna njuta av stunden o inte vara på väg hela tiden. Ha en fin söndag

Jo så är det skrållan. Det var många under de här åren som sagt jag skulle lämnat, och det tog sin tid ??

Förstår att det tog tid ?
Men du tog steget ur det
Kram

I mitt tidigare liv längtade jag mycket. Efter saker som skulle hända senare. Jag längtade väldigt mycket efter en ny man, som kunde ge mig den kärlek som jag suktade efter så mycket. Idag gör jag inte det längre, inte alls på samma sätt i alla fall. Istället är jag mycket mer tacksam för de nära relationer jag faktiskt har i mitt liv, som på sitt sätt är lika kärleksfulla och betydelsefulla.

Relationen till min yngsta dotter har verkligen utvecklats. Jag har mycket mer tålamod med henne, och vi kan verkligen hänga på hennes villkor mer. Jag kan koppla bort min tillrättavisande ton ibland åtminstone och lyssna mer på henne - och hon är förbannat klok och rolig som sjutton. Hon får mig att skratta hjärtligt varje dag. Och när hon kryper intill och tankar närhet börjar mina händer genast smeka henne på rygg, armar och i hårbotten. Precis som när hon var liten och varje kväll somnade liggande på mitt bröst. Det sitter liksom i kroppsminnet.

Relationen till min äldsta dotter har också utvecklats, trots att hon bor 30 mil bort. Hon har alltid varit klok som en bok, men jag märker att hon har blivit lite mer nyanserad. Allt är inte lika svart eller vitt, hon kan till och med säga ”jag håller inte med dig, men du får gärna tycka så”. Tidigare skulle hon argumentera för att övertala mig att tycka som hon, vilket inte funkade och då blev det trist stämning mellan oss.

Ikväll har vi ”umgåtts” via Messenger genom att kommentera allt som hänt i mello. När hon kommer hem och ska bo i huset hos sin pappa nästa helg, och ska stanna en vecka, vet jag att hon medvetet planerar in flera tillfällen för oss att träffas. För att hon verkligen vill träffa mig. För att hon vill hänga med sin morsa.

Relationen till min mamma har också förbättrats oerhört mycket. Jag har mer tålamod med henne också. Hösten i förfjol trodde jag inte att hon skulle överleva julen ens. Den senaste julen firade hon med oss i familjen, inte ens coronaskräcken kunde hindra henne. Och jag som har trott att hon lider av generellt ångestsyndrom, hon kunde tidigare inte sova på en månad om hon skulle göra vissa saker. Hennes ångest verkar som bortblåst.

Jag ringde henne idag, och vi har inte hörts eller setts på över en vecka. Inget anklagande i rösten för det, istället sa hon ”åh vad roligt att höra din röst”. Sen bestämde vi att vi imorgon ska promenera till en restaurang och äta lunch ihop, och hon blev så upplyft av det och om möjligt ännu gladare.

Relationen till mig själv har också förbättrats oerhört mycket. Jag är snällare mot mig själv, har större överseende med mina egna egenheter. Min tilltro till mig själv och mina förmågor har blivit bättre, vilket ger min självkänsla en boost. Jag känner mig lugnare och tryggare i mina värderingar, jag tar inte vilken skit som helst längre. Mucka inte med mig. Min ångest är som bortblåst, och det är ytterst få saker som kan stressa upp mig. Kanske för stunden, men rätt snabbt blir jag mer laid back igen.

Att som idag vistas i naturen ihop med yngsta dottern och verkligen njuta av klarblå himmel, sol och gnistrande vit snö gör mig helt uppfylld av tacksamhet. För att jag får uppleva det, och verkligen njuta av det. Visst längtar jag efter våren, men just nu njuter jag till max av den underbara vintern som vi har fått som en gåva. Den är inte självklar på något sätt, nästa vecka kan det regna.

Visst längtar jag fortfarande efter att få uppleva kärlek igen, men jag står inte och faller med det längre på samma sätt. Jag mår bra och har det bra. Blir det så blir det, tills dess njuter jag vidare. Och jag tror inte att jag kommer att anpassa mig in absurdum när det väl sker. Jag hoppas verkligen att jag kan hia mig, djupandas, känna inåt, och sen ta beslut som landar väl i mitt nya liv.

Godnattkram ?

De som hände i fredags var att de blev helt enkelt för mycket av allt, jag var helt slut både kroppsligt och psykiskt. Sen har jag varit helt slut sen dess. När kl är runt 16 så känns de ungefär som jag varit vaken i ett dygn och jobbat tungt. Är helt slut och jättespännande i axlarna så jag har ont i huvudet jämt, känner mig yr mm. Hittat en app från usa PTSD coach som har olika övningar mm som man ska använda sig av när man tex får mycket ångest el är arg mm. Den har hjälpt mig dessa dagar. Men skulle även behöva rejäl massage.

Vi har pratat om det problemet är att när jag bestämt mig för ett återfall då drar jag mig undan och pratar inte med personal men då jag hade sprit kvar i lägenheten så lämnade jag in mina nycklar till personalen i onsdags och frågade vännen om han kunde köra mig hem så jag fick slängt spriten. Så nu är de gjort. Vill jag verkligen ha mina nycklar så får jag ju det men de blir ju ett litet hinder i och med jag måste be om dem och samtidigt förklara vad jag ska göra hemma och förhoppningsvis kan då personal fånga upp mig inan. Plus ska börja återfallsprevention nästa vecka.

Börjar bli trött nu skriver mer i morgon. Sov så gott

Så bra att du avstår!
Önskar dig en fin helg!

Kram,
Dee

Vi som dricker för mycket får ofta ett mkt egocentriskt beteende.
Men under det finns ofta en lite skör person (har jag faktiskt läst mig till här) som inte varit så bra på att stå upp för sig. På olika vis.
Att sluta dricka är att aldrig sluta skala löken- so far.
Allt blir inte, som jag brukar skriva, underbart. Men ingen dag så dålig som en bakisdag.

Att läsa dina rader. Den där påsken förra året var en väldigt tydlig vändpunkt för mig. Kanske var det den här tiden som jag började göra upp planer för ett längre uppehåll. 6 månader tänkte jag då. Sen fick jag se.
Påsken inföll nog just efter tre månader som var mitt ursprungliga beslut.
I januari såg jag fram emot allt som påsken innebär i form av dryck (har inte lust att beskriva utförligt)
En tid innan girade jag hjärnan och tog beslut om att köra på tre månader till. Kom påsken och jag minns att jag kände ett megastort lugn. Tre månader till. Det kommer jag att fixa.
Idag vill jag bara nämna att alkohol inte finns med i mina tankar när jag ser fram emot sommar, valborg, inget av det.
Jag har massor med saker jag måste kämpa med, som alla, livet fortsätter att vara jobbigt ibland. Men- att slippa inkludera alkoholen bland de sakerna är en befrielse. Varje dag. Jag är glad varje dag över att slippa baksmälla, cancer-ångest, demens-ångest.
Jag vet att jag tjatar- och jag har sannerligen inte alla svar, men ett har jag och det är; håll i! Det blir bara bättre. ?