Senaste kommentarerna i forumet

gått i terapi och medicinerat i omgångar... det har inte haft någon större inverkan på min lust att dricka, ibland har jag snarare velat dricka mer efter samtal där jobbiga saker tagits upp...
Idag är ändå en okej dag och det är så oerhört skönt att vakna nykter. Kom på mig själv med att lyfta upp vinboxen ute i köket i morse. Det brukar jag göra för att få ett hum om hur mycket jag druckit kvällen innan eftersom jag sällan har koll på det pga är för full. Jag kan nog, helt ärligt, bara genom att lyfta upp en bib, ange hur många liter eller glas det är kvar i den. Sjukt.
Hoppas ni alla har en härlig söndag och tack Mary för all pepp!

Så fint budskap Backen123. Tack detsamma. Det är inte lätt. Styrkekram tillbaka ❤️

.

Sänder dig detsamma??

Jag tänker när jag läser runt och kan konstatera att inget är lätt, lämna, vara kvar med barn utan barn. Psykisk misshandel är slitigt för alla, och det är vad alkoholisten utsätter oss för om det gått långt. Ilskan, skulden dom lägger över på oss, i mitt fall även ett relationsmissbruk. Vi hamnar såklart i ett läge med sorg, ilska, ångest och oro. Oro för ens egna barn, oro för en själv för hur länge vi håller psykiskt och fysiskt. Jag visste ingenting om anhöriga till alkoholister utan bara om föräldrar till knarkande ungdomar, lite light sådär och där det gått bra.
Jag tycker verkligen det här måste belysas mycket mer. Hos vårdcentralerna kan dom nästan ingenting om alkoholism, där duckats det oftast, i massmedia skrivs det litegrann men jag tycker Socialstyrelsen måste ta tag i det här, och framförallt lyfta fram även riskbruk. Jag är i kontakt med försäljning via Systembolaget och ser vilka mängder som går iväg, varje vecka och det är många med barn som är i riskbruk. Nu klarar ju det flesta det och jag umgås med flera där det dricks endast i glada sällskap fast det är mycket. Men vi vet vad det kan vara start till... I mitt fall så gick jag tidigt om man jämför, men jag hade satsat allt för mannen i mitt liv, köpte hus, gifte oss. Anade aldrig omfattningen av att han "misslyckades" på några fester. Efter vårt bröllop så störtdök han, men jag fattade nog inte heller då, kände aldrig alkoholdoft och så utan såg bara ilskan. Trodde det var mitt fel, så dumt men jag gick länge så, i 2år. Det tog mig hårdast, sorgen av att han inte ville ha mig. Efter att jag gått så är det fortfarande det som gör ondast, det brustna hjärtat. Jag känner ingen oro eller rädsla, jag känner ångest inför alla tuffa beslut som jag måste ta, bodelning, skilsmässa för han gör inget åt saken. Han sitter kvar, är nykter. Och jag sitter här, jobbar med både svartsjuka, ilska och ledsamhet över det som inte vart. Så det jag vill ha sagt, det är inte lätt att gå, det är det svåraste oavsett om det är kort eller lång tid för dom är sjuka och spelar inte med samma spelregler som i en "vanlig" separation, tiden efter är jobbig oavsett och det kommer ta tid jag förstår det idag, så mitt tips är ta hjälp av vänner, anhöriga prata, prata våga berätta om det sjuka, om längtan tillbaka om sorgen, det är så skönt och ger så mycket. Ge dig själv en kram, va snäll mot dig själv och påminn dig vad jävla bra du är som står ut oavsett om du är kvar eller gått. Och när jag var kvar så drömde jag om hur jag ville leva mitt liv när jag slapp det här, när jag då bestämt mig men ännu inte vågade. Drömde hur jag skulle umgås med vänner, mina barn, inreda osv. Fick det tipset och det var så vilsamt, och lite hämnd mot mannen, han skulle bara veta ?? och jag gjorde saker med mig själv, med mina barn fast det inte kändes så kul men såhär efteråt så var det också bra, byggde upp självkänslan lite.
Vill önska alla en fin alla ❤ dag, med önska om styrka och mod att leva det liv man vill ha

Det får du av mig i tanken för att orka med dagen, och morgondagen och dagen efter det. Lider verkligen med dig, men det är viktigt att stå upp för sitt hjärta ❤️

Kram ?

I det här avsnittet av Närvaropodden diskuteras anknytningsmönster i relationer. Spännande! Jag har ingen aning om vilken sort jag tillhör. Positivt i sammanhanget är att ens anknytningsmönster i en relation går att förändra - om man är medveten om det och jobbar på det.

Ska genast leta upp Anna Ekenelds bok ”Tryggare i kärlek”.

Kram ?

Jag har nog aldrig litat på min magkänsla. Just nu vet jag ärligt talat inte om det finns någon alls. Det gör bara ont. Ingenting stämmer just nu.
Natten har varit fruktansvärd. Min fru har sovit i vår säng med barnen och jag har sovit i dotterns rum. Igår på träningen så hände något i en övning så det sträckte till från ena skulderbladet och hela vägen upp i nacken. Jag har nog vaknat hundra gånger i natt, varannan gång av smärta i ryggen och varannan gång av starka drömmar som gick om och om igen hela natten. I drömmarna grät jag hela tiden, som om rollerna var omvända och det var jag som blivit lämnad. Varje gång jag vaknade till så kom först den där varma känslan över mig, ni vet när man kommer tillbaka till medvetandet och inser att det bara var en dröm. Men i mitt fall är det ju inte en dröm utan den där varma känslan gick varje gång över som att sticka tillbaka kniven i bröstet, allt detta händer ju just nu. Om och om igen. Varje gång jag vaknade så önskade jag mer än nått annat att allt bara var just en dröm men efter att ha kommit tillbaka till lite klarhet efter en stund så vet jag att det är jag som dragit igång det här, för att jag måste.

Det är svårt att veta vilka känslor som är vad just nu. Vilka som tillhör sorgen att kanske lämna sin livskamrat eller sorgen över att riva upp allting man byggt upp tillsammans.

Vilken jävla dag också att vara just här, Alla hjärtans dag... Ja jag får väl se det på nått jäkla tragikomiskt sätt att jag idag står upp för mitt eget hjärta.

Önskar er andra som har en kärlek att fira idag att ni får en fantastisk dag

Jag har också börjat tänka i de banorna men har väl inte riktigt kommit lika långt som du har. Egentligen är det väl alltid så att vi har mål för framtiden. Det är ju olika för alla, men vi vill kanske ha en befordran, bättre jobb eller löneförhöjning. Vi vill flytta till en bättre bostad, eller få den vi bor i renoverad. Vi har många mål i livet där vi tänker oss att när vi väl uppnår dem så är vi lyckliga.

Men sanningen är att det väl alltid kommer finnas ett gap mellan det vi har och det vi vill ha. Visst, precis när vi har landat toppjobbet så är vi i ett lyckorus ett litet tag, men snart kommer det som tidigare var ett mål att bli till vardag och nya mål siktas i horisonten. Kanske har vi arbetssituationen under kontroll och går inte att förbättra mer än marginellt men det finns alltid andra aspekter av livet som vi kan göra något åt.

Med det sagt så är det såklart inget fel med att ha målsättningar. Det är, tror jag, också en grundförutsättning för att vara lycklig i livet. Men ännu viktigare än att ha mål är att vara lycklig där man är och i resan mot de mål man har, oavsett hur krokiga de är. För kan man inte klara av det så förblir lyckan ett flyktigt element som endast skymtar till då och då i livet.

Jag har väl tänkt lite specifikt om just detta angående nykterheten. Nu har jag 6 månader och det känns bra. 1 år är absolut ett mål, och jag ser väl fram emot det på ett sätt, men samtidigt känner jag att jag längtar inte dit ännu. Jag vill fylla de 6 månader på vägen dit med en massa roligt och sen blir det ju 1 år när det blir.

Man får bara kliva in och se vart det leder. Det kan ju bara bli bättre. Kram

Dagarna bara rullar på.
Förra veckan började jag för första gången känna verklig lycka.
Allt känns så mycket lättare, både på jobbet och hemma.
Kan inte riktigt veta om det är att jag inte dricker eller något annat, men skit samma, så här vill jag alltid vara. Skulle ljuga om jag säger att det alltid är rosenrött, för så är det inte.
Har faktiskt haft lite sug efter ett glas vin vid några få tillfällen men det försvinner lika snabbt som det kommer.
Nu efter drygt 3 månader så har nyförälskelsen i det nyktra livet lagt sig och blivit en vana och då kommer även lite av den grå vardagen tillbaka.
Men som sagt, jag mår väldigt, väldigt bra och har energi att göra det som behövs göra. Plus lite till...
Har tyvärr inte gått ner ett endaste gram tyvärr pga mitt godisfrossande men det tar jag tag i senare. Bikinisäsongen närmar sig ju.. vill inte stå i vassen i sommar.
Nu ska jag ut och njuta av det fantastiska vintervädret. Snö och sol!
Fantastiskt!

Den typen av aha-upplevelser får man hela tiden. ”Oj, mitt tålamod blir bättre av nykterheten. Hmm, jag sover mycket bättre utan alkohol. Shit, det var länge sedan jag kände ångest senast.” Och sen rullar det på och man upptäcker att man har lika roligt utan alkohol, till och med roligare ibland. Att man skrattar mycket hjärtligare, att man är mer närvarande i varje enskilt samtal. Och så vidare. Den nyktra resan är onekligen urhäftig ?

Kram ?

Livet rullar på.
Inte i bemärkelse att det är knappt ok utan tvärtom så stannar inte livet varje helg pga eländigt mående.
Tänker mycket på att varje måndag (bakis då med) var som att börja om- med humör och trötthet. Kraft och energi. @sisyfos du har ju valt namn efter denna insikt helt klart.
I backspegeln ser jag att jag förflyttat mig under det här året. Kommit vidare. Det kan vara tankar och inte utveckling- eller jobbet- där jag rent konkret absolut fått mer ansvar, ny roll.
I relation till min mamma och barnen- utveckling.
Vännerna, MINST lika viktiga som förut. Skrattar mer. Gråter mer. Känner massor. Styr upp.
Orkar (nödvändigt i mitt jobb men inte helt vanligt) driva saker ett steg till. Tidigare har jag satt mig ner på en stubbe och orkar inte.
Nu behöver jag vila- egentid- men jag orkar.
Mer roligt, mer allvar. Att vara i livets små ytterkanter istället för att ligga i mitten och skvalpa.
Ger även mig själv ett ❤️ Idag liksom ett till var och en av er som kämpar!

Gårdagen var nog all time high för året för många av oss ? På olika sätt. ”Flera hundra abborrar”? Hur är det ens möjligt? På spö? Slängde ni i allihopa? Abborre är väl inte ens gott?

Vilken gåva att få uppleva den dagen ihop med sonen ❤️ Ni två bygger på en relation som bara blir starkare och starkare. En relation som gör att han alltid kommer att komma till dig när livet krisar. I relationen till barnen handlar det inte bara om kvalitet utan det handlar jättemycket om kvantitet.

Kram ?

Undrar en forumkompis ?

Ja, den Soffi du visar här är vi många som gillar!
När jag mår bra, då tänker jag inte så mycket på om jag duger, passar in, säger rätt saker. Då är det mer fokus på de bra sidorna som jag har. För de finns! Att befinna sig i sammanhang där man inte passar in är jobbigt. Men ibland är vår rädsla för att inte bli omtyckta den stora boven i dramat. Det gäller att hitta människorna runt omkring som kan backa upp en. Så att man inte stirrar sig blind på de man tror har något emot en. När människor har behov av att racka ner på och förminska andra så brister det oftast i den egna självkänslan. Känslan av att andra inte gillar dig eller tycker nåt är oftast en känsla som bottnar i ens egen självuppfattning.
Så jag tänker, släpp in rätt personer. Det finns människor som får en att må bra och så finns det andra.
De som får dig att må bra, stärker dina positiva egenskaper och lyfter dig i övrigt!
Jag växte upp i ett hem med mycket gräl. Tror att de flesta som grälar agerar precis så... hårda ord rakt på ens svaga sidor! Inte tusan blev det bättre. Det var mycket kärlek också, men det var det här grälandet. Personangrepp! Min sambo nu kan inte gräla, kanske är det bra för då kan jag inte återskapa det familjemönstret. Och jag vet nu hur meningslöst det var. Jag blir bara så trött av gräl nu! Kanske borde ha grälat lite mer på mina barn, läste nånstans att barn som det tjatas på blir mer lyckade, men de är verkligen fina nu mina tonåringar. Om man inte kan gräla, får man jobba lite mer med positiv förstärkning. Barnen är rätt bra på att gräla på sig själva, precis som vi vuxna, märker man när det inte bråkas så mycket. Det räcker bra så! De duger som de är, de också!
Jag har givetvis haft en massa andra ambitioner och inte levt upp till den perfekta föräldern nånstans, men det är som det är. Jag har gjort så gott jag kan, det räcker bra så!

Jag tror du har goda förutsättningar att bli en alldeles utmärkt udda, nykter, glad och hjärtlig tant! Normal tror jag förövrigt inte finns, alla bär nog på nåt. Sen har man fokus på lite olika saker och du duger verkligen som du är tycker jag!

Det är så häftigt när orden börjar resonera med sig själv. Man börjar skriva en sak och plötsligt har viktiga pusselbitar fallit på plats. Skrivande som självterapi. Och sen får man lite pepp och kloka råd också. Vinn-vinn.

Efter 46 års kamp är det verkligen på tiden att du blir din egen bästis. Om du vet vad du mår bra av, hur du reagerar på olika saker, hur du vill ha det - då ska det vara ledstjärnan ⭐️ Och vet du inte det fullt ut så ska du ta reda på det. Att jobba MED sig själv istället för MOT sig själv är så mycket enklare.

Och blir man mer sann mot sig själv, så blir man mer sann mot omgivningen. Take it or leave it. Jag har ett gammalt mantra från Grynets storhetstid: ”Ta ingen skit!”

Kram ?

Hej igen! Förlåt att jag inte varit inne på länge. Tack för att ni besökt och att ni skrivit. ❤

Förra veckan var lugnare och jag mådde bättre. Fick mer tid till avslappning. ❤

Nykterheten går bra. 2 månader nykter nu. Antabus hjälper mycket.

Håller på att trappa ur min antidepp som inte hjälpt på 3 år och trappar upp Topimax som känns som den hjälpt en hel del. Håller fortfarande på med utredning över diagnoser. Får se vart det tar vägen sen.

Jag är piggare av och till men fortfarande ofta trött. Skönt dock att det vänt lite och se att det säkert blir bättre och bättre. ❤

Första på länge.

Jag är inte så mycket för att se bakåt eller älta saker. Jag har liksom aldrig riktigt sett någon vits med det.
Jag reflekterar gärna men det måste gå fort och så måste jag kunna applicera det nya tänket i praktiken och se resultat. Jag vet inte om det kan vara ett hinder för mig i den här processen. Om det finns en risk med att inte blicka bakåt så mycket och att då glömma allt dåligt med alkoholen och det destruktiva. Men jag hoppas och tror inte det. Det som driver mig framåt är liksom alla positiva förändringar och resultat som kan se och som jag kan ta på. Orken, tålamodet, hyn, sömnen, kroppen, hjärnan, lusten, ... med mera. Inte tankarna eller tillbakablickarna på hur jag inte vill att mitt liv ska se ut.

Men, här kommer ändå en liten reflektion: Hur i helvete kunde jag tro att jag kunde dricka mig till mer tålamod?!? Alltså VERKLIGEN vara helt övertygad om att det var så. Att om jag inte druckit så skulle jag ha haft mycket mindre tålamod (med fram för allt barnen). När det i själva verket visade sig vara helt tvärtom.
Coolt.

14-1.

Önskar dig detsamma @finalisa ?Mitt hjärta här hemma har tydligen tagit sovmorgon så kaffet är försenat men nu är han på gång hurra. Kaffesuget kommer jag aldrig försöka bemästra. Njut av dagen!

28 dagar, snart 1 månad, har det hunnit bli! Känner mig faktiskt lite stolt över det - den här gången klarade jag det! Blev faktiskt förvånad att det redan gått 28 dagar, men just nu flyger tiden iväg på nåt sätt.. tror det här mycket med nya jobbet att göra.
Om bara några veckor kommer jag vara ensam i min tjänst och på måndag ska jag börja ta telefon... blir stressad av detta men idag ska jag sätta mig och försöka göra nån slags mindmap, för att strukturera upp alla olika delar så jag förhoppningsvis får en röd tråd och en förståelse för hur allt hänger ihop.

Märker att jag inte är lika kvällstrött längre (läs jag har lättare att förtränga tröttheten) vilket gör att jag sover för lite... måste lägga mig tidigare!
Tycker om den här stunden på helgmornarna när bara jag är vaken/uppe... en bra tid att samla tankar och energi för dagen tycker jag.

Idag blir det lite jobbpyssel och sen övningskörning med sonen. Hoppas ni alla får en fin, nykter, söndag!

Kanske ska man låta saker ta lite tid. När jag slutade sist var jag oerhört arg på min partner. Så jäkla arg. Första gången jag slutade var det mycket som rörde sig i huvudet som man måste analysera. Det är en process att sluta dricka, särskilt om man har använt alkohol som medicin, vilket det faktiskt låter som du gör.
Jag har nog egentligen alltid haft ganska stora behov av ensamhet, men med två barn har tiden för det varit begränsad. Sambon är i alla fall ganska tystlåten och pockar inte på uppmärksamhet.
Jag har ju hållit på med den här processen i många år och har rannsakat vårt förhållande en del och även tittat på andras.
Känns som att de som hittar på gemensamma projekt är lyckligare, gemensamma utflykter på helgen. SPA-weekend lockar många av mina kvinnliga bekanta. Jag känner mig för rastlös för sånt. Tänker att om det är lite jobbigt mellan er kanske ni borde ha nåt mål med en sån resa. Nåt ni båda är intresserade av och vill göra. Nåt ni kan uppleva tillsammans. Bygger er relation nu på verbal kommunikation eller har ni nåt gemensamt intresse? Nåt att göra tillsammans? Har du några intressen? Jag tycker att min sambo är för långsam för mig. Han har inte så många intressen eller vänner. Jag vet att han mår väldigt bra av att ha ett projekt att fixa. Vi har fixat i vår lägenhet, byggt hyllor och bord. Vi jobbar bra tillsammans.
Ett sätt att hitta tillbaka är ju att faktiskt tänka på vad man blev kär i hos den andra. Det är jobbigt när ett förhållande blir som det du beskriver och ni verkar gräla en del. Det är ju ännu jobbigare att få verbal kritik för sin person... för det är väl säkert så ni grälar?
Känns som att du får dina ”må bra” kickar enbart av alkohol. Det är väl det som är det tråkigaste med den drogen att det kanske också blir svårt att känna glädje i annat.
Och ja, jag kan också få dåligt samvete av att inte kommentera. Slutade skriva här under flera år och nu är det mer när jag tycker att nåt är intressant som jag skriver.
Men den känslan som du har kanske också säger en del om din person.,, att du faktiskt är väldigt mån om andra. Å så har du då kanske dåligt samvete hemma också om du behöver lite tid för dig själv. Kanske behöver du börja där, i dig själv med vad du vill, har lust med, gillar. Å så gör du det!
Just nu är det en jobbig tid och jobbar man hemifrån är det väldigt lite intryck. Det är lätt att bli nedstämd. Hoppas du mår bättre snart! Rekommenderar dig verkligen ett längre uppehåll. Just för att få ordning på vem du är utan. Vad som är kul utan. Just för att du använder det som medicin, kanske mot tristess.

Pigg. Utvilad. Rastlös. Ingen ånger pga alkohol, ingen ånger att vara utan den heller. Känns helt ok.

Ditt inlägg.
Ju fler såna soluppgångsdagar man samlar desto längre bort rör man sig från att förstöra dem.
Lustigt, igår var jag på sån där lååång promenad och sa just till min man att vi borde haft varm choklad med oss- så det blir det nog idag.
Skönt att höra att det funkar så bra! Ha en fin söndag.

Blev det igår, livets vackraste väder här och en fin hund till låns en vecka. Kör min kaloridiet några veckor, gjorde sällskap med en kompis, roligt att göra ihop.
Dock så kallt på landet att jag inte fixar att väga mig om morgnarna hehe)
Igår åt vi god middag, med två av barnen. Det dracks någon drink + nötter innan maten och sedan gick det åt en flaska vin.
Blir nästan Münchhausen by proxy-förälder; hur KAN de dricka så lite och långsamt?
Gick och la mig vid elva.
Såg den jättefina filmen Spring Uje Spring och har drömt hela natten om drömmar som handlar om att jag har kort tid kvar att leva så idag var det extra skönt att vakna.
Kram alla ni! ?