Senaste kommentarerna i forumet

Glasögonen på halvkant - det har jag ibland... men då när jag sitter med datorn o ser på TV samtidigt. Eller så accepterar jag att jag bara ser datortexten bra, och resten kasst...

Jag är engagerad i styrelsen i huset där jag bor - och det tar ju lite tid, är kul oftast, om det inte handlar om att hantera en störningsfråga eller något annat extremt trist. Plus att jag ju deltar i lite distansaktiviteter i kyrkan. Försökte vara med lite i blåbandsrörelsen, men det får nog ligga lite på is - för det var ganska konstigt komma in digitalt i ett helt nytt sammanhang, så mycket lättare det skulle vara att lära känna några "på riktigt".

Aldrig glömma? Hm.. det var lätt göra, med flit. Fast som jag skrivit några gånger - jag försöker se det som en bra "ajabaja-gör inte så igen"-upplevelse.

Jag sitter här med en kopp kaffe, lyssnar på ett avsnitt ur en pod (Kvartals veckopodd tror jag det är - om generation ångest), och småpysslar lite med mina kretsar och kablar, läser på, skriver väldigt korta programsnuttar - jag måste ju förstå hur kretsen fungerar, och skickar över programmet till kretsen.... Lite kul faktiskt. Det enda jag garanterar är att din poncho är snyggare :-) :)

Problemet är bara att jag inte talat klarspråk här hemma hur stora problem jag egentligen har. Det är ingen som vet hur mycket jag druckit och den egentliga vidden av mina problem. Därför är det svårt att vaska vinet eller ställa krav på sambon att hjälpa mig...
???
Men jag hör vad du säger och förstår att det är sant...

Hade jag valt istället för att stå och steka pannkakor just nu. Och vinboxen hade jag vaskat. Din sambo kan hålla ordning på sin vinbox istället för att fresta dig. Låsa in den eller nåt.

I början ska man göra nya saker, andra saker som inte är förknippade med alkohol. Och är de förknippade med alkohol så ska man göra dem på annat sätt. Och man ska inte ha alkohol hemma eller ens umgås med människor som dricker i början. Det är att be om att inte klara av det. Det är verkligen ingen baggis att sluta dricka, så man måste ta det på stor allvar och detsamma måste omgivningen.

Kram ?

steker pannkakor till barnen... blir otroligt sugen på vin och inser att det inte är så konstigt för det var precis så det var. Jag är van att hinka vin medan pannkakorna steks. Alltså den 1,5 timmen det tar kollar jag på film och dricker minst fem glas vin samtidigt. En vardag mitt i veckan. Att det är så bortom skevt inser jag ju, men reflexen sitter djupt. Suget att ta steget bort till vinboxen just nu är monumentalt....

På lördagar gör jag precis vad jag vill. Allt nyttogöra får vänta till söndag. Vill jag ligga i sängen hela dagen gör jag det. Vill jag laga mat gör jag det, annars blir det hämtmat. Utgångspunkten är att lusten avgör.

Idag ville jag vakna vid åtta och äta frukost i sängen, och sen ville jag ta dagens första promenad. Efter det ville jag åka iväg med yngsta dottern till en ö i närheten, där vi först tog en lång promenad och sedan fikade. Det var klarblå himmel, strålande sol och gnistrande vacker snö. Sagolikt vackert ? Snacka om förundranseffekt!

När vi fikade ville jag ha en kanelbulle OCH en kladdkakemuffins med grädde, som jag åt helt utan dåligt samvete. Sen ville jag köpa med mig hem smörgåstårta till dottern och räksallad till mig själv. Nu vill jag strax ta en höneblund, och sen ser jag fram emot mello ikväll.

Imorgon ska jag dammsuga, torka golv, diska, laga mat och tvätta. Men idag struntar jag fullständigt i det. Mitt motto är ”Vila först, jobba sen”. Det går så mycket enklare då, och blir faktiskt roligare.

Chill helgkram ?

Så sa alltid min chef när vi hade släppt en bomb om omorganisation eller liknande. Då var det bara att ducka så gott man kunde.

Ibland är det nödvändigt. Upp med allt på bordet. Thats it. Vad gör vi åt det? Det är klokt att låta din fru samla sina tankar, hitta sina ord, sova på saken. Fundera på vad hon känner och vill egentligen. Ibland hinner man inte få kontakt med sina känslor alls, man bara köttar på i vardagens hamsterhjul.

Det du kan säga är ju typ ”Jag är redo att prata när du är redo.” Så hon inte tror att det ska rinna ut i sanden igen. Det är nästan värst tycker jag. När man vänder upp och ner på himmel och jord, och sen rinner det ut i sanden. Igen. Ingen förändring, tillbaka på ruta ett igen snabbare än man hinner blinka. Fy, så destruktivt det är för själen.

Kram ?

Det språket verkar grymt svårt ...med eget alfabet dessutom!
Vilken utmaning det måste vara, eller vad tycker du, Se klart?
Önskar dig en skön och vilsam helg☀️

Kram ?♥️?

Så lugnt och fint det låter om er relation ? härligt att det gått så bra för dig miss lyckad ?

Det är så jättebra att du är kvar härinne och stöttar och peppar oss som svajar till ibland ?
Tack för att du finns ?

Kram ?♥️?

Tack för dina kommentarer i min tråd. Min väg har varit lite krokig under år 2020. När vi träffades för ett par år sedan var jag inne på att bli hel vit. Jag har inte tappat fotfästet helt och hållet. Jag anser mig ha bra kontroll på min alkohol konsumtion. Jag mår bäst när jag avstår helt. Det tror jag alla människor gör för alkoholen är ju ett nervgift. Jag tog kontakt med en professionell alkohol terapeut i somras. Efter några samtal kom vi fram till att jag hade kontroll och hon kunde inte hjälpa mig mer. Jag skriver upp allt jag dricker. Märker jag att det går åt fel håll stannar jag upp och reflektera. Är det så här jag vill leva mitt liv, vill jag må som jag gör, etc. Det har varit ett jobbigt år socialt sett. Jag har jobbat heltid hemifrån sedan mars år 2020. Vi får inte ens åka till kontoret. Vi kommer att fortsätta jobba hemifrån till efter semestern i år. Privat har vi inte kunnat umgås med våra barn barnbarn och kompisar. Vi har fått ställa in två utomlands semestrar. Vi har inte kunnat besöka släkten i Norrland. Allt har blivit annorlunda och konstigt. En dag i taget ?

Stå ut! För mig har 3e dagen alltid varit värst. Så är det inte för alla, men de flesta mår bättre i slutet av första veckan. För mig vänder det lite runt dag 10. Så bättre tider väntar på dig. Stå ut!!!! ?????

Jag har inte varit inne på väldigt länge och läst eller skrivit något själv, men kikade in nu hos dig då jag såg att jag hade 12 nya inlägg att läsa i din tråd!

Här går nykterheten bra, inget sug, stabil i mitt tänk med fokus på nolltolerans (livet ut) trots att jag som din fru jobbar skift och har slitit hund under covid-19, plus en massa annan negativ stress för närvarande. Jag är så tacksam att jag har byggt en sån stark grund och att fasaden min inte krackelerar trots stormiga perioder i mitt liv psykosocialt. Jag räknar idag 799 nyktra dagar!
Nyckeln till kontroll ligger absolut i min nolltolerans. Fördelarna är många: ingen diskussion och inga andra beslut än just att vara nykter, ingen ångest, inga bakfyllor och framförallt hjärnceller som nu (dryga 2 år senare) äntligen fungerar och agerar. Snabbt dessutom.

Jag måste få fråga, i all välmening, då jag nu läst ikapp massa inlägg, hur mår du egentligen?
Dina nedåtgående spiraler av diskussioner och ursäkter för att du tog dig en fylla oroar mig en smula.

Kanske du borde söka professionell hjälp och sträva mot nolltolerans.
Ta hand om dig.
/Dee

Jag behövde verkligen vara ifred och låta tiden gå. Och de första veckorna kunde jag bara tänka på mig själv.
Men nu (är på sjunde vecka) njuter jag av ensamhet. Vill inte gå på dejt. Eller mysa med någon. Fullt upp med mig själv. Och jag är stolt över det. Jag tar plats i mitt liv!!

Blir lite ledsen när jag läser att separationen är en omöjlighet. Låter som att du är ett gisslan i ditt hem. Hoppas ni får det att fungera ?❤

Det gillar jag ??

Jag har lagt märke till en oönskad egenskap hos mig när jag druckit. Jag kunde bli svartsjuk! Och idag kan jag inte tänka mig något mer idiotiskt ??‍♀️ så jag gillar också denna version bättre än den som fortfarande drack.

Ha en fin dag du med ?????

Det börjar bli ljusare, både ute och i mitt inre ☀️ Jag kan för första gången på länge säga att jag mår bra utan att det är en lögn. Ni vet när man svarar att allt är bra av ren reflex trots att allt i ens inre är i kaos ?

Jag har självklart en bit kvar, mina tunga dagar vill jag bara fly till vinet, till den där varma känslan och tillfälliga glädjen. Slippa konfontrera varför jag känner som jag gör. Slippa ta tag i mitt liv. Men påminner mig om att euforin från vinet är just så: tillfällig. För att sen bli raka motsatsen. Då blir jag en hemsk person; egoistisk, självömkande, otrevlig och ibland hatisk.
Jag vill inte vara den personen. Jag vill vara mitt nyktra, riktiga jag. Den glada, friska, självsäkra, hjälpsamma personen som jag kan vara utan alkoholen ?

Ha en fin lördag allihopa, oavsett hur långt ni kommit i er resa ? Kämpa på. You can do it! ?

Pilla och Se Klart..?..Jag hade vissa jag tog rygg på också i början..Kändes fint att få råd och pepp av andra som visste hur det kan vara..❤️Många av dom är knappt inne på Forumet längre..Dom flesta har klarat av ett nyktert fortsatt liv..??..Jag tycker om att läsa och skriva på Forumet fortfarande..Enkelt eftersom jag alltid skriver på mobilen..Idag är jag hos särbon..Han fixar med maten, då städar jag lite åt honom. Tycker det är kul att städa, mestadels..?..Funderar på om vi 2 ska flytta ihop i framtiden..Har mycket i hans hem som jag ser som ”utvecklingsområden”??..Vi får se..Jag är en person som gillar tvåsamhet, och samarbete..Är inte typen som vill bo själv resten av livet.Vi eldar i hans kakelugn, och ikväll blir det finmiddag..?❤️❤️?

Önskar jag också hade kommit så långt. Men får nöja mig med att inte vara sugen på vin på en vanlig lördag. Inte illa det heller ?‍♀️??

Sakta men säkert ändras tankarna. Så skönt att slippa tänka på a en vacker dag! ❤?

Njut av din lördag ???

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne :-)

Vad skönt att du börjar känna dig fri från längtan efter a! Börjar känna hopp, underbart!

Det är verkligen ett urstarkt verktyg att vända på tankarna. Nästan magiskt de gånger man lyckas.

Kram!

Kommer nog behöva skriva av mig en hel del här det närmsta. Ni ska veta att det betyder mycket att få era reflektioner och stöd.
Bomben är släppt hemma. Den tysta bomben. Min fru har slutit sig. Ignorerar mig. Det är väl ungefär vad jag kunde förvänta mig på det sätt hon brukar reagera på konflikter. Med ilska, kyla och ibland tom hån. För att ett tag senare bli ångerfull och i det stadiet vill hon gärna stryka ett sträck över allt så fort som möjligt och gå vidare.
Jag får helt enkelt ge henne den tid hon behöver för att smälta mitt brev. Jag tror inte ens hon kan tro att detta går att stöka över fort denna gången. Jag var tydlig med att någon förändring kommer ske nu, men jag vet inte vad än själv. Som du sa, Se klart, jag kan faktiskt låta det få ta sin tid nu, att låta min fru tänka och visa när hon är redo.
Trots stämningen hemma känner ett ganska stort lugn nu på ett konstigt sätt, som att vara i tornadons centrum kanske. Jag har fått sagt det jag ville, på ett bra sätt, hon vet vad jag står och nästa drag är hennes när hon är redo att börja prata.
Det var kanske bara en känsla jag fick när jag skrev brevet, att jag bad om ursäkt för mig, men jag vet egentligen inte riktigt exakt vad jag skrev som var så. Det är nog lite typiskt mig att bara känna så. Jag har nog alltid ifrågasatt mina egna behov och känt att det är fel på dem så fort någon annan inte förstått mig. En dålig självkänsla helt enkelt.
Min grund i brevet var till stor del att det inte är någons fel att det är såhär, ingen är fel. Vi är bara olika och har gjort så gott vi kan med det vi själva kunnat ge.

Det låter skönt SeKlart! Det var lite så för mig igår... jag hade lite fler planer än tid att fullfölja. Bestämde mig för att avgränsa. Nöjd så, gott så. Hinna göra klart och bli nöjd över det. Min hjärna har också blivit snäll.

Var ute o gick i solen. Kände för första gången att jag inte kommer att sakna alkoholen kommande långhelger (påsk närmast). Fick nästan leta efter saknadkänslan som tidigare kommit när jag tänkt på påsk, valborg, midsommar etc. Inser att de helgerna mestadels har handlat om hur många kvällar som funnits för att kunna dricka obegränsat med vin. Ledigheten i sig har inte varit lika viktig. Så det går framåt. Något hände verkligen i onsdags när jag vände tankarna bort från ett återfall. Planerar att försöka få ett telefonbesök med läkaren som förskrev medicinen, och få för hela året. Den jag har räcker mars ut. Så med andra ord är min vilja och plan att vara nykter hela 2021. Och jobba vidare på att hantera min beroendehjärna. Bli fri på riktigt.

.

Den boxen checkar jag direkt.
Det har nu utkristalliserat sig så att jag vet att det är ett riktigt behov och som jag ger plats för- varje dag (inga barn hemma längre)
Vara ifred är kanske det jag hade behov av också när jag drack men kunde inte sortera i mina behov och blev också väldigt tyngd av skam. Kunde inte stå upp särskilt bra för vad jag behövde, ens för mig själv. Som att jag inte hade rätt till det.
Dåligt samvete har jag inte angående forumet. Jag tror också på pay it forward-principen. Har man fått hjälp av andra vill man hjälpa andra. Men över tid. Man orkar inte alla dagar/perioder.
Mitt alkoholsug triggas inte alls av forumet, tvärtom är det för mig ett arbete i nykterheten. Jag blir varje dag påmind om hur farlig, lurig och förödande det är för oss/mig som inte kan dricka lagom. En stor hjälp.
Mitt råd är att dels hitta lite a-fria alternativ, kan vara hur gott och bra som helst vid tvn.
Vad gäller aktiviteter med partner har jag svårt att ge råd. Jag var nog mycket för mig själv i början. Behövde tid att tänka.
En dag i taget räcker bra!

Längtar efter trädgårdsfix men lite osäkert med min fasta bostadsort beroende på olika omständigheter så jag har inte kommit till skott.
Jobbigt med sug, men som du skriver, bara att ta sig igenom med välkänd strategi. Hejar på dig! Kram ?

Jag förstår hans känslor då jag kände lika, men jag hade så fel.
Jag har skrivit några rader till honom.
Hoppas det går bra

Grattis till ett stort steg, du kommer inte bli besviken.
Jag var också livrädd och hade samma funderingar om körkortet innan jag kom dit.
De finns där för att hjälpa dig, inte för att förstöra ditt liv ännu mer.
Dom har ingen anmälningsplikt till transportstyrelsen, det var det första jag frågade innan jag berättade något om mig själv.
De har anmälningsplikt till socialen om de misstänker att barn far illa, vilket är jättebra.
De var noga med att berätta för mig att de inte har för avsikt att gå bakom ryggen på mig med någonting.
Känner du inte att det klickar med människan så be om att få byta, antingen direkt eller via meddelande efteråt, de är helt ok med det.
De jobbar med KBT och ska ge dig verktyg och vägledning för att du ska må bra.
Det kommer att gå bra, du kommer känna dig lättad och stolt över att du vågade.
Lycka till!