Senaste kommentarerna i forumet

Skynda långsamt, låt det ta den tid det tar. Även om det verkar som du har hittat din ”grej” under den tunga, våta yllefilten alkohol. Alkoholen är bara ett symtom på andra saker som skaver.

Kram ?

”Läs det här, sen pratar vi”.

Kram ?

Stort tack för din motfundering!

Jag blev förvånad själv att tanken ens dök upp. Jag har inte tänkt så alls innan. Ytterst få har jag berättat för - min äldsta dotter, barnens pappa, min ex-svärmor och två goda vänner. I övrigt vet ingen IRL. Det är kanske dumdristigt att outa sig så inför ALLA på jobbet. Jag kan nog förmedla mitt budskap ändå - man behöver inte hamna på bottens botten, man kan backa från stupet innan allt går åt helvete.

Kram ?

Nej, jag borde såklart inte tänka det värsta, det kan bli precis hursomhelst. Det är nog ganska klassiskt det där också när man väl börjar prata om att lämna varandra och plötsligt inte tar varandra för givet längre så vaknar man till och får en annan ton. Man inser att man är utbytbar och inte värd hur mycket som helst för sin partner om man inte behandlar varandra med respekt och plötsligt, så dax då, kommer delar tillbaka hos varandra som man upplevde när man träffades.
Det värsta som kan hända är förmodligen ändå att man inte gör något utan stannar kvar, tyst och blir ännu mer bitter, tills man går varandra på nerverna totalt och det slutar med att man ber varandra dra åt helvete.
Risken är också stor att det blir som du säger, Se klart att man stannar tills en annan person plötsligt dyker upp i ens liv och då sårar man betydligt mer. Jag har nämligen också gjort exakt så, som du i min förra relation så jag borde lärt mig något. Det var samma där, relationen höll på att dö för mig och jag ville ta mig ur, men klarade det inte, bara velade. Plötsligt i en svag punkt av vår relation så dök det upp en annan som jag blev tokkär i. Sådär kär så man glömde allt annat och dumpade allt från en 7 år lång relation på ett ögonblick vilket såklart sårade min sambo djupt och länge.
Skillnaden då var att det var jag som inte längre kände någon attraktion till henne, det var jag som ständigt avvisade det intima. Nu är det tvärtom, jag känner stor attraktion till min fru fortfarande och eftersom jag är en person som tycker det intima är så viktigt men ändå reagerade på det viset i min förra relation att det intresset försvann mot henne så relaterar jag det till min fru nu. Är det verkligen så att hon inte har det behovet som jag eller är det så att hon inte känner det intresset för just mig längre men ändå stannar kvar för familjens skull. Hon säger att hon önskade att hon var mer intresserad men vet inte "vad som är fel". Ibland tror jag henne, ibland tänker jag att hon bara inte är sann mot sig själv.

Det jobbiga just nu är att jag blivit just tyst och tillbakadragen. Jag tror inte min fru har en aning om vilka tankar som ligger och gror hos mig just nu. Att starta diskussionen kommer antagligen verka som en blixt från klar himmel. Fastän jag vet precis hur jag känner inombords så får jag inte fram något vettigt ur munnen hur jag skall beskriva det med ord "IRL". I text är en sak, i tal är en stor skillnad, för mig.

Hade jag varit i dina kläder hade jag inte outat.
Din resa här och dina erfarenheter du har med dig kommer hälpa dig att relatera, förstå och vara insiktsfull i samtal med kollegor - det räcker.
Om det är någon som är uppriktigt intresserad och ni pratar djupare om frågan kan du ju delge en del men jag tror att du riskerar en del att outa och personifiera problemet på arbetsplatsen.
Jepp, bara en liten motfundering :)
oavsett - lycka till!

Vi har gemensam vårdnad om vissa barn och då får man inte flytta med barnen utan den andre förälderns medgivande.
Utan dem kan jag naturligtvis inte flytta.
Jag kan tänka mig att din sambo kommer på att han kan visa upp fem öl och gömma undan några till.
Ungefär så brukade min förre sambo göra.
Då är det lätt hänt att man börjar leta och räkna.
Det är slöseri med tid.
Om de fem ölen är så viktiga för honom så har han ändå problem.
Det borde räcka med att du blir obekväm för att han ska låta bli helt.
Jag tycker att han borde kontakta någon psykolog eller liknande för att reda ut varför han blir så arg.
Kanske är han arg även nykter men utan att visa det.
Då kan problemet gå att lösa, kanske hos någon parrådgivare eller liknande.
Det kan också vara så att själva alkoholen orsakar ilskan.
Vissa har gener för att bli aggressiva när de dricker.
I så fall borde han verkligen låta bli.
Jag känner faktiskt inte till någon med alkoholproblem som har hållit sina löften om att sluta.
Det brukar bara hålla en kort tid för att sedan börja om igen.
Säkert finns det någon annan här som har lyckats bättre ...

Hur länge har du varit nykter Mary poppins?

Har inte druckit på 1 månad nu.
Nån som vet om man blir av med röda kinder?

Välkommen tillbaka ???

Jag är själv nyseparerad. Igen ska man tillägga. Och kan intyga att nykterheten är det som hjälpt mig genom det hela. Inte bara för att jag sover, ser bättre ut, har mindre ångest och oro, men även för att jag riktat uppmärksamheten på mig själv. Första gången på länge tänker jag på mig själv. Och nykterhet är en present jag ger mig ❤? Låter smörigt, men så är det.

Välkommen in till värmen ???❤???

Minns inte när det var jag skrev här.... Men har gått lite hit och dit. Ätit antabus o vart nykter i några månader, sedan har jag önskat vara som ”normala människor” och kunna koppla av o njuta av lite vin. Men....det går ju inte. Jag dricker förstås inte ETT glas, utan tömmer boxen i ensamhet på tre dar...

Jag skäms och känner mig så trött på mig själv. Tänk om grannar eller vänner såg mig när jag trixar o smusslar med mina kartonger o flaskor?! Skäms så fruktansvärt. Utåt sett har jag ett välfungerande liv och är framgångsrik på jobbet. (Även om jag vissa dagar är bakis och därmed har bristande skärpa, minne och förmodligen också omdöme....)

Jag gör min kropp o knopp så illa. Inte blir jag snyggare och smartare av det här! Det naturliga åldrandet räcker ju liksom.
Är 46 år och håller på att skilja migefter 25 år tillsammans. Oändligt tungt. Olidligt slita upp barnen från sitt barndomshem. Kan väl inte säga att jag dricker vare sig mer eller mindre pga detta. Det spelar ju egentligen ingen roll hur omständigheterna ser ut, jag hittar alltid skäl att drick. För att fira, slappna av, glömma, trösta eller ha kul!
Funkar ju en stund.... men ångesten på natten och dagen efter.....är så Trött på den....

Har tidigare tränat mycket vilket gett mig kickarna jag mår bra av. Pga skada sedan 2 år har jag dock fått ändra träning och det ger inte riktigt samma effekt. Men nu är det som det är.

Nu bestämmer jag mig. Idag fredag 12 mars påbörjar jag mitt vita liv.

Jag tror drickandet för många av oss har varit en blurrig plats dit man kan förpassa dåliga samveten. Dvs man är i ett tillstånd där det inte känns jobbigt att man skjutit upp, glömt eller skippat.
Efter en tid nykter inser man liksom att det inte finns nån blurrig plats, där man kan ”vila” från att tänka på sånt man borde. Allt är samma- klarhet. Då är det lika bra att ta tag i grejerna. Jag blir bättre och bättre!

Det är faktiskt magiskt på riktigt. Att vila, vila, vila, vila tills lusten att göra olika saker kommer tillbaka av sig själv. Den lusten som kommer underifrån efter lång tids vila är så stark, med den kan man göra nästan vad som helst. Tålamod. Du behöver träna på ditt tålamod. Det är en mörk tid fortfarande, en månad till så ljusnar det på alla håll och kanter.

Det där med att svara ”JA” tror jag på! Hjärnan är kass på negationer. En förändring är lättare att få till om man tillför något positivt istället för att försöka göra sig av med något negativt. Har jag läst, nä hört i boken ”1%-metoden” av James Clear. Där kan vi snacka om en man som hade tålamod!

Kram ?

Kämpigt med tuffa besked. Men också skönt att du känner annorlunda idag.. Det är ju det man behöver märka, att det finns andra sätt att lösa problem än att dricka. Och problem är så mycket lättare att lösa nykter. Kämpa vidare, jag håller på dig!

Igår var det tufft ? En dag med omständigheter som jag inte själv kunde påverka, vilket jag hatar! Att inte ha kontroll alltså. Det är väl för övrigt väldigt märkligt att jag då alltid älskat att dricka. Har alltså ett extremt kontrollbehov. Extremt.

Hur som helst så fick jag ett jobbigt mejl igår med anteckningar från ett socmöte som jag skulle läsa igenom och som jag visste skulle vara väldigt jobbig läsning. Men eftersom dagen var som den var och ångesten låg och lurade bakom bröstkorgen så tänkte jag att jag skulle vara snäll mot mig själv och spara den lösningen till idag. Meen jag kunde inte hålla mig såklart och ja... det var fruktansvärt jobbig läsning. Ångesten som lurpassat bröt sig loss och spred sig från bröstkorgen ut i hela kroppen.
Och. Min absolut första tanke var att jag behövde vin. Nu!! Men jag hade inget hemma. Eftersom jag inte har det längre. (För övrigt det smartaste draget för mig. Får ABSOLUT inte ha något hemma. Genidrag ✌️). Och jag hade ingen möjlighet att åka i väg och handla heller (tur). Men bestämde där och då att jag skulle dricka i morgon (idag) då det dessutom är fredag. Hittade nån gammal tablett mot panikångest, tog en halv och rivet i bröstet dämpades något.

Nu är det fredag och jag vill inte dricka ikväll. Jag vill inte dricka för att jag måste, alltså på grund av känslor som behöver dämpas eller förstärkas (bli piggare till exempel). Jag vill inte, vill inte, vill inte, ska inte, ska inte, ska inte. Jag vill och ska dessutom inte dricka ensam. En sak som är positiv med att vara ensamstående...

Skriver här och hoppas att det kommer göra saken lättare. Och det tror jag faktiskt. Tack för att ni finns!
☘️?☘️?☘️?

Jag har exakt samma inställning. Allt är tillåtet men "jag ska bara"! Det har vi pratat mycket om. Och jag har egentligen bara en regel för mig denna gång. Och det är att inte gå in till systembolaget under 2021. För den regeln löser nästan alla mina A-problem. Alltså att dricka på vardagar, ensam och för ofta. Det finns många tillfällen där man kan dricka utan att gå in på systembolaget, men dessa tillfällen har inte varit mitt problem . Därför har jag "bara en regel" ???

Jag hade gärna gett dig en skjuts, om jag bara visste hur ❤

Fusk att be om skjuts... nä, det tror jag inte. Jag tror att du har svaret på när och varför i det det skriver.
Dålig sömn, trötthet, å så nu oro för jobbet. När det blir en sån situation på ett jobb ställs mycket på ända. Är man känslig för stämningar och andras oro är det faktiskt väldigt jobbigt att vara i. Nu vet jag inte exakt om du är det, men jag tror vi är många härinne som har de tendenserna. Var vaksam på det tänker jag. Fokus på dig och ditt. Lättare sagt än gjort, men det där hade varit en väldig triggar för mig tror jag, just för att det blir så mycket tankar och att behöva parera andras oro, förtvivlan och ilska. Om det ligger någon likhet i det här hos dig så tänker jag att du ska försöka att inte ta in andras känslor. Inte helt lätt men steg ett är nog att bli medveten om att man funkar så. Då kan man börja sätta gränser för sig själv.
Jag har under flera års tid åkt bort i februari, åkt skidor. Det har oftast varit nyktert. Begränsat med alkohol i alla fall och mycket egen tid. Fokus på träna, stretcha, basta, naturen inte minst. Kan du göra nåt sånt i helgen tror du? En plan. En heldag med skidor, skridskor eller promenad med matsäck, komma hem, duscha, stretcha, smörja in dig, på med myssockor. Vara i naturen, titta, njuta.
Har funderat mycket på det där med att alltid vara på väg... försöker nu identifiera fågelläten, titta på (se) naturen, se människor, djur, träd på promenaden bara för att bromsa. Har du sett hur vacker februari är just nu? (Ja du skrev att du skottar, så ni borde ha snö).
Jag har inget på ”att göra listan” i helgen, inte förra helgen heller, men det blev en fin lagom helg med presentinköp och utomhusfirande av svärmor. Det kanske helt enkelt räcker så. Borde såklart ha städat, gjort matlådor, träffat nån kompis..,, men det räcker kanske så, jag gör så gott jag kan.
Skulle gärna ge dig skjuts... kommer förbi i min limousin när det känns jobbigt så åker vi på en liten roadtrip och tittar på allt vackert.

Och nu har vi förövrigt gått upp klart den här veckan ?.

Jag tycker inte alls att du är negativ, du beskriver ju bara vad du känner! Tänkte faktiskt när jag läste, att "oj, jag har inte förstått hur dåligt hon mått i veckan"...inte förrän du skrev det! Jag tycker att man måste få ha, och få uttrycka dippar. Det är mänskligt. Jag tycker du är bra precis som du är, du behöver inte vara "glad o käck". Det viktiga tycker jag är att man försöker komma framåt, inte fastna.
En krycka för mig har varit medicinen (naltrexon). Räddat mig fler än en gång. Tagit mig många år att acceptera medicin. För mig har det gjort skillnad. Behöver inte förlita mig endast på min egen vilja, styrka etc.
Hur som Soffi, det är ok att vara trött! Lyssna på Andra Hakvlek och Sisyfus, de framhåller vikten av vila och återhämtning som en stor del i nykterheten...
Håller tummarna att du snart mår bättre!!! Kram!!

Varför är du så fast i det förhållande du har nu då du inte kan lämna viola canina?

Frågade honom igår hur han tänkt lösa problemet och hans lösning är att bara köpa hem 5 öl åt gången så att det inte blir mer. Mitt motsvar: "du fattar att det gäller för resten av ditt liv".

Vi vet båda att det inte kommer funka längre än en månad. 5 öl blir till 7 som blir till 9 och plötsligt är vi där att "det är lika bra att ha en platta hemma så man slipper fara dit så ofta".

Och jag vet inte om jag var otydlig tidigare men det här händer bara när det är vi två, aldrig någonsin med barnen hemma. Så varannan helg ungefär.

Finns det ingen här som faktiskt har en anhörig som lyckats ändra på sig och hållt sina löften?

Tack Mary! Det är väl inte "tyvärr" att inte få gå in på Systembolaget? Jag får ju det, men jag "ska bara.." först ;-). Och så fick jag ju testa tekniken att byta ett nej till ett ja. Funkade ju faktiskt. Istället för att säga "Nej, du får inte.." funkar det bättre för mig att säga "Ja! Gör det här (något annat)". (..JA, passera systemet..)
Vill du ha något att dricka? Ja, ett glas bubbelvatten vore gott!
Vill du ha en öl? Ja, hemskt gärna, en alkoholfri tack!
Ska du med på AW? Ja, vad kul, jag kör er gärna!
Nej, jag har inte testat ovanstående än, jag repeterar lite inför :-)
Och, ja, jag är med i facket och jag kan min "Hanbdbok i arbetsrätt" fram och (nästan) baklänges...
Njuta och känna mig nöjd. Jo, ja, jag gör det på något vis ändå.. men idag är jag orolig och lite rädd.

Fredag idag och jag är så trött att jag vill gråta. Nedstämd och förtvivlad. Har sovit uruselt i veckan.
Jag kan se mönstret.
Jag behöver verkligen få ordning på min sömn för att slippa de här dipparna, för att inte kalla det riktigt branta utförsbackar som gör att jag riskerar att köra i diket där nere...
Förra helgen försvann lördagen i extrem trötthet, även söndagen blev lat, inget gjort, så lat att jag funderade på att "Men herregud, det här gränsar till, eller är över gränsen till, ren självömkan, inte bra alls.."
Men sedan kunde jag ju faktiskt sova skapligt natten till måndag (!). Kanske behövde jag två dagar "ingenting"? Men... det är ju inget liv!! Jag tycker ju om att vara aktiv, tycker om liv och rörelse, vill inte vara en tröttmössa och soffpotatis.
Vad ska jag ta mig till?

I natt låg jag och funderade. Jag är snart framme vid det datum då jag föll förra året... Om jag håller mig på benen nu och fram till början av september så har jag klarat ett år i den bemärkelsen att jag kommer att ha provat alla årets dagar och helger nykter. Inte ett sammanhängande år alltså, men jul, nyår, vinter, påsk, vår, midsommar, semester... Ja, ni fattar.
Jag föll i februari 2020, trots att jag var jättenära 6 månader. Nästan ett halvår i ryggen, det hjälpte inte.
Jag har hela mitt liv tyckt att februari och november borde strykas ur kalendern. November är mörk, trist och lerig - meningslös. Men februari är ännu värre: Vintern tar ALDRIG slut!! Det är ingen ände på snö, kyla och elände - och alltid massor på jobbet.. :-(.
Nu har jag "bara" knappt en månad i ryggen..
Eller. Jag har nästan en månad och massor av erfarenheter från förra året. Erfarenheter av att halka, falla, upp igen. Snubbla, falla, upp igen. Lägga mig självmant, upp igen. Köra i diket, upp igen. Trilla av hästen, upp i sadeln igen. Missa tåget, ta nästa tåg... Jag var ju tämligen blåslagen i december.
Jag är på gång igen - och så kommer februari.. :-S
Så jag tänkte i natt att: -Jag måste få skjuts!
Är det fusk att be om skjuts?
För jag tror verkligen att jag behöver hitta något som kan ge mig en skjuts i nykterheten. En morot. En livboj. Vad som helst som är starkare än årstiden. Och tröttheten.

Usch, vad neggo det här blev :-(
Men jag känner mig verkligen orolig.
...
Jag är tacksam för att jag är nykter.
Jag är tacksam över att jag har er här på forumet, alla ni som stöttar med värme och omtanke.
Jag är tacksam för att jag inte behöver åka iväg i en kall bil i ottan idag.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Önskar alla en skön nykter fredag!
Kram

Det samma Mrx. Känns tryggt och bra att ” känna”dig. Är lite som en reflektion av sig själv när man läser om dig och dina upplevelser i med och motgång . Min förhoppning för några år sedan var att bli helnykterist. Gick all in . Lovade mig själv och de i min närhet att nu jäklar skulle det bli av. Gick på AA möten och efter ett tag så insåg jag att det var absolut inget för mig. Bra att det finns för dem som det fungerar för. Men för mig kändes det som om det var nån slags tävling om vem som hade trasigast själ eller vem som suttit inne mest. Förutom några som hade funnit ro i själen från Gud. Så ingen jag kunde likna mig själv med. Spelade inte i samma liga. Så jag mådde sämre av att sitta där och hittade mer ro hör med dig och vinäger och de andra. Så är först nu de senaste månaderna jag insett. Att den krokiga vägen är det bästa för mig och sluta bli besviken på mig själv. Den inspirationen har jag mycket att tacka dig för.
Så önskar en trevlig helg, vinkar när tåget rullar in i Stockholm i morgon. ?

Jag skriver inte så mycket längre, men tittar in varje dag, här finns så otroligt många fina, omtänksamma människor! ?

Ser fram emot att du skriver dag 2, 3 osv ☺️?

Vad bra att du pushade chefen! Det vill jag också göra! Det finns en enorm beröringsskräck på arbetsplatserna. Man väntar på bevis, istället för att ta det första samtalet redan på orosnivån. Jag vill bidra till att det sker en förändring där.

Kram ?

Och vet du, jag känner på mig att det kommer att gå så bra! Jag är så glad för din skull att du tar den här hjälpen. Du behöver inte AA, du har oss ❤️ Vi ska stötta och peppa dig hela vägen!

Kram ?

Det är märkligt, men för mig så kom det helt naturligt att jag berättade att jag hade slutat dricka. Först till mina kollegor och sedan även till chefen. Det som var det absolut värsta jag kunde tänka mig i början av nykterheten blev helt odramatisk och tvärtom givande. Det hade ju varit riktigt coolt att outa det i samband med det digitala sammanhanget!

Förutom att det känns väldigt bra för min egen del att alla vet om att jag inte dricker så har jag faktiskt kunnat bidra till support till att lösa problem som andra medarbetare har haft med alkoholen. Man ser ju så tydligt nu att någon inte mår bra pga för mycket alkohol. En kollega tex har nu fått hjälp från företagsvården och mår mycket bättre efter att inte ha druckit på 3 månader. Jag har pushat hans chef att göra något åt saken, och till slut vågade chefen få tummen ur och ta tag i saken.

Som sagt, jag tycker helt klart du ska tillfället i akt. Du vinner på det, och de andra vinner på det. Tiden då skam och rädsla bodde i våra skallar är förbi, vi är stolta och glada över våra liv. Kör! ?

Kram