Senaste kommentarerna i forumet

I natt blev det väl kanske 4 timmars sömn. Jag låg vaken o vred mig, tänkte, funderade och höll på i tanken. Inga jobbiga tankar dock, bara jobbigt inte kunna sova. Lite njutfult tänka på hur lättare det blivit när jag inser jag behöver säga saker snabbt o rakt istället för låta bli för att "duga", "vara snäll" osv.

Jag sitter på en webbutbildning, men väntar på lunch så jag får ta en promenad i solen.

Detta är första veckan "nynykter", dag 8 väl tror jag, men jag kommer inte stressa o fundera så mycket över dagarna, veckorna o så denna gång. Dels för jag förstår jag egentligen klarar mig jättebra utan öl, och det ger ett lugn i att det kommer gå bra, bara jag låter bli välja fel. För det gick ju bra välja dumt ganska lätt. Men efter några dagar kände jag igen mig i det nästan 7-månaders normala som jag vant mig vid :)

I den åldern finns det inga föräldrar som gör något rätt. Allt väcker irritation hos dem, och de kan inte hålla tyst om det heller. Det håller i sig ett bra tag, min äldsta dotter (23 år) avspisar mig fortfarande med en suck och ”det har du redan sagt en gång” då och då. Hon har noll förståelse för att mitt minne är svajigt.

Man får som förälder inte ta något sådant personligt, utan mest låta det rinna av en. Däremot ska man säga ifrån när det blir för grova påhopp. Då räcker det att säga ”jag blir ledsen när du säger så till mig”. Det funkar svinbra, då får de oftast dåligt samvete och taggar ner lite. En stund.

Kram ?

Tack för era klappar på axeln. Det är ju bara ni härinne som vet vilken kamp jag hade igår. Så märkligt att maken inte är invigd. Men jag vill liksom inte parera hans ev alkoholdjävul som kanske tar chansen att få komma fram om jag gläntar på den dörren.
Tror också att det är tur att medicinen räddar mig att agera direkt på känslan.
Spännande det där om att beroendet bygger upp en spänning. Precis på pricken hos mig. Kan nu i efterhand se att det har byggts upp sedan förra veckan. Tror faktiskt det är neutraliserat nu, urladdat. Hann till o med tycka synd om mig själv att jag inte får göra som andra, dricka vin. Tror droppen var igår på lunchen, då det pratades om vinpaket på restaurang, vinoteket som har kul viner att beställa hem, olika knep att få bubblet vara kvar i flaskan efter den är öppnad....det var liksom inte den romantiseringen jag behövde där o då.
Men min verklighet har ju varit att sänka en box per helg, göra ungdomarna ledsna, somna i soffan, vara trött o seg hela helgen, och inte alls utvilad på måndag...
En sak dock som gör mig lite ledsen, dottern har hittat något nytt att klaga på mig för. Nu smaskar jag när jag äter. Och hör inte vad hon säger, frågar "va" för mycket....Men hon är 16. Antar detta är naturligt för en tonåring. Mycket sundare att hon klagar på sånt än att jag "är konstig" (påverkad)...

Jag förstår mer och mer hur invecklat det är att leva med en alkoholist. Att ha svårt att gå, släppa taget ger så mycket skuld och dåligt samvete så det blir svårt att veta om det är just det eller pga kärlek till personen. Nu när jag inte lever med honom och ser hur han går tillbaka mer och mer i sin sjukdom så inser jag att för min del var det inte kärlek. Jag tycker inte synd om honom längre utan synd att tiden gick åt att försöka förändra han.... Det går inte. Med facit i händerna så går det inte. Jag vet att många sitter kvar och försöker få bukt på sina respektive, men det kommer handla om att tid går åt, tankar, att ständigt vara på sin vakt, och pendla mellan himmel o mest helvete. Du tänker kanske att ja jo men så var det för dig men min man/kvinna är annorlunda!!!! Nej tyvärr, gå så fort du kan, annars kommer hela dit liv handla om den andra

Ibland när jag lyssnar på ”2 fyllon och 1 sanning” vill jag ta fram skämskudden. Deras floskler omväxlande med grabbighet kan ge mig ståpäls av obehag. Sen lyssnar jag inte på ett bra tag, för att sedan ge dem en chans igen. Tänker att de är ovana, och att formen kommer att sätta sig med tiden. Eller att de kanske når en helt annan målgrupp än den jag tillhör, den som tycker att grabbighet är kul.

Avsnitt #30 ”Ett sista samtal med mamma” var verkligen en höjdare, och även avsnitt #33 ”Problemet sitter i huvudet” var riktigt bra. Tycker jag.

Kram ?

Vi vet ju att alkohol är beroende framkallande..Vissa av oss har genen, och är känsliga för missbruk..Vissa av oss har gener som gör att vi har stor benägenhet för alla typer av missbruk..Som mat, socker, jobb, droger, bekräftelsebehov, sex, ja man kan missbruka det mesta..Vissa av oss blir beroende direkt vid typ första glaset..För andra tar det årtionden..Att bli beroende av alkohol, är inte så konstigt..Det exponeras och görs reklam för överallt..Tror inte att vissa män vill varken kissa ner sig, eller vara den som förstör för familj och vänner..Att det upprepas hela tiden handlar väl om att personens hjärna är beroende av alkohol..Personen själv vill inte dricka och tappa kontrollen, men det sker just för att personens beroende hjärna har tagit över..Det som jag tycker är ännu konstigare är varför många personer väljer partners med missbruk om och om igen? Det måste ju finnas någon förklaring i vår egen barndom? Det är ju inte smart att göra samma misstag hela tiden? Intressanta tankar tycker jag också..

Det känns jättebra just nu, på alla sätt faktiskt. I morse märkte jag dessutom på morgonrundan att det var påtagligt ljusare, och fåglarna sjöng för mig. Jag älskar att vi har fått hyfsat mycket snö, det ska vara vinter på vintern, men jag ser väldigt mycket fram emot våren också. Med alla sinnen vidöppna ??

Kram ?

Gårdagen var verkligen en seger! Framgång föder framgång. Förstås när framgången känns lätt, men kanske ännu viktigare är det när framgången inte känns lika lättfångad. När man verkligen får anstränga pannbenet, och klarar ut det. Då ska man vara extra stolt och nöjd med sig själv.

Kram ?

Mycket bra jobbat! ❤️..Sen att du är så aktiv och hjälper många andra på Forumet, är fantastiskt bra..???..Det är så lätt och roligt att följa dig AH..??. Så skönt att även vikten, och flåset har blivit som du önskar..Vinterkram från Miss Lyckad..???

Mitt hår. Som blivit fett efter en dag och gjort att jag behövt överdosera torrschampo eller tvätta det alltför ofta har plötsligt ändrat karaktär. Hårbotten är inte i närheten av lika fet och det känns liksom lite ”fluffigare”. Nån annan som upplevt samma eller drar jag bara för höga växlar på att inte vara vinmarinerad längre?

Hur som, 11-1 i ställning.

Åre med familjen för en långhelg. Befriande att veta man slipper smygöla vid backen ;-)

Väntar en stor stor frihet!
Välkommen ?

Jag blev också väldigt tagen av det avsnittet. Han gjorde det fantastiskt bra Fredde. Avsnittet höjde standarden på podden i sin helhet tycker jag också. De har mer än erfarenhet av alkoholism och halvtråkiga skämt att komma med.

Tror inget öga är torrt efter en lyssning.

Kram!

Ser fram emot att följa dig på din nyktra resa ???✌?⭐️

Kram ?

Välkommen ombord!

Så skönt att höra att du lyckades vända tankarna! Precis som du säger så verkar ju hunger och trötthet trigga, och så tror jag att beroendet jobbar så att man undermedvetet bygger på med anledningar att få dricka. Man kommer inte dricka bara för att man är sugen, det vet beroendedelen av hjärnan, så då jobbar den med att bygga upp en stämning där det är tillräckligt synd om en för att motivera att få dricka. Och när man är i den sinnesstämning ser man bara de saker som bekräftar det. Som ett barn vars värld rasar samman för att hen inte får godis på en onsdag. Men som du visar så kan vi agera annorlunda. Med tålamod och självinsikt kan vi bryta mönstren i hjärnan.

Just nu är du rädd... men du har kommit långt, Snusen. Vet du vad som hände i fredags? Får du strategier för att stoppa dina ångesttankar i tid? Förstår att det inte är lätt alls eller ens görligt, men en strategi är att fokusera på kroppen. Olika kroppsdelar. När tankarna rusar på det där sättet och du har mycket obearbetat så är det kanske inte så konstigt att det går överstyr. Men du stoppar, du återvänder, du börjar på nytt. Kanske kan du testa att fokusera på din kropp nu istället för att få lite ro från dina tankar. Hur mår din stortå?
Jag tror att du kan komma ur det hör och komma ut hel på andra sidan.

Har precis lyssnat klart på podden ”2 fyllon och 1 sanning”, avsnitt #30 ”Ett sista samtal med mamma” där Freddy Kalmeby tar farväl av sin mamma. ”Vi älskade dig mamma, men inte vad du gjorde.”

Jag gråter av enorm igenkänning. Trots att det den 24 januari var 19 år sedan min pappa dog så sörjer jag fortfarande. Jag sörjer att det blev som det blev, mer än jag sörjer honom. Det enda man önskar alla man älskar är ett bra liv. Min pappa hade inget bra liv, åtminstone inte de 20 sista åren av sitt liv.

Jag gråter också av enorm tacksamhet. För att jag har lyckats bryta det onda arvet. För att mina döttrar inte ska behöva uppleva samma sak som jag gjorde med min pappa. Och när jag berättade för äldsta dottern häromdagen att jag firar ett år som nykter kunde jag höra glädjen och stoltheten i hennes röst ❤️

Kram ?

Vaknade så tidigt så nu känns klockan som lunch, tyvärr har jag inte använt tiden till något smart (jobba ikapp hade inte stört) men är åtminstone ordentligt uppdaterad på världsläget...
Dagarna rullar på. Gillar att hitta rutiner, behöver dem, struktur och ”såhär ser veckan ut”. Torsdagar är bra dagar. Lite barnbarnsbesök och åker till landet. Haft några vardagsveckor i stan, även om det sociala livet är mycket knappt så gör det mig glad att vara bland människor, och så fint även här.
Planerar smått för helgens middagar, goda frukostar och därmed långa promenader för att få ihop lifesumme-spelet... gått bra hittills. 1250 kalorier/dag, ska inte ts mer än 3-4 veckor, hålla ut gäller nu samt undvika min mycket dåliga vana smågodis, en rest från första halvåret med covid och a-fritt.
Noll prat inatt, 22 ljudfiler med snark.
Ha en fin dag allihop! ❄️❄️❄️

Det kanske inte är ens livs stoltaste ögonblick när man besöker en beroendemottagning. Mitt första besök var nervöst, men i väntrummet fanns flera andra mycket normala människor... de såg ut som vem som helst. En man i sällskap av sin fru, en vacker yngre kvinna, en man som jag tänkte jobbade på nåt trendigt jobb. Å så jag!
Efteråt var jag trött, men det var otroligt skönt att prata om det här. Att sätta ord på det utan att behöva skämmas. Att vrida och vända på när och varför, hur man kan låta bli.
Jag tror att det är väldigt ovant för flera av oss att söka hjälp.., att erkänna att man inte är så ”lyckad” som man vill, utom här på ett anonymt forum. Men att sitta och prata om det med någon annan människa, det är stort, och nyttigt och oerhört befriande.
Lycka till nu!!!

Ja, det är nog kanske ofta inte värre än så att det är vila och mat man behöver (och kanske lite lakrits ?).
Tänker att medicinen är bra eftersom det inte går att agera direkt på känslan. Du måste planera lite mer i förväg och hinner sansa dig. Du har så många veckor nu och jag tänker att det är vanligt att det kommer mycket positivt runt 2 månader. Lugnet, glädjen, euforin men det är ju olika.
Och nu får du istället glädjas över att du passerar 6 v. Precis såna känslor som du beskriver kan jag uppleva att jag får sug på nu. När natten har varit dålig, när jag har jobbat väldigt intensivt med något med full fokus, när vilan har uteblivit för att jag ständigt blir avbruten av nåt som måste åtgärdas eller fixas. Då swishar tanken förbi. Men oftast är det så skönt att landa i att jag inte dricker, och så tänker jag på allt jobb med drickandet. Nä, jag orkar inte dricka, jag vill vila.
Var stolt över dig nu, Sattva! Det är en seger att börja förstå vad som händer.

Hur jag än tänker efter så får jag inte fram något svar. Om jag inte hade haft ett så allvarligt beroende hade kanske svaret blivit...för att det är mysigt...gott t viss sorts mat...avslappnade. MEN nu...finns inget svar ...för jag ska inte dricka alkohol.

Jag blir väldigt berörd av era inlägg AndraHalvlek och Torn?

Mina barn är vuxna men bara i början av sitt vuxna liv och jag vill finnas med i deras liv.

Jag vill gärna uppleva barnbarn men tror inte på det pga min dotters sjukdom (och att hon inte vill ha barn) samt att min svärdotter har sin tarmsjukdom och väntar på levertransplantation. Eftersom jag har adopterade barn så är det där med barn och barnbarn ingen självklarhet för mig. Men att ha två barn och en svärdotter kan vara gott nog??

MEN.....

Jag vill åldras med min man. Jag vill inte förlora honom.

Jag vill ha en kropp som orkar.

Jag vill kunna hålla koncentrationen.

Jag vill läsa böcker, gå på konserter, dansa och sjunga.

Jag vill skratta.

Jag vill uppleva nyanser.

Jag vill orka odla i min trädgård.

Jag vill kunna köpa kläder som jag tycker om inte endast för att de finns i vissa storlekar.

Jag vill spara pengar.

Jag vill ha tillbaka mitt liv och jag vill också leva länge??

Jag är 58 år. Min syster dog när hon var 58 i äggstockscancer och min bror dog när han var 47 i lunginflammation/blodförgiftning. Har en bror kvar som är 67 år. Vi har inte mycket kontakt men han finns. Jag vill leva länge??

Kram??

Din tråd är så hoppfull tycker jag. Många som skriver på anhörigsidorna har alkoholister i sin närhet som totalt förnekar. Du har en så person som skulle kunna skriva på ”förändra sitt drickande” (kanske gör det också). Vägen där är inte alltid spikrak. Trots ambitioner om nykterhet. Det återfall du beskrev härinne brukar gå till precis så, en test att dricka som funkar bra en eller ett par gånger och sen en krasch. Det är oerhört positivt att han tog sig upp och ur så snabbt och att ni pratar om det och att han pratar med en psykolog. Vi är många inne på a-sidorna som medicinerar med alkohol. Det gäller att identifiera vad man vill medicinera.
Om han jobbar mycket med sig själv finns mycket gott hopp om att han inte ska trilla dit igen tror jag. Du gör också helt rätt tänker jag, som så tydligt markerar att det inte är ok. Jag har gott hopp om er båda!

Det kommer gå bra, du vet ju egentligen att du gillar nyktert. Att få hjälp på vägen visar väl bara att vi är människor. Lycka till nu. Kram Jullan

Vaknade trött, irriterad, ur balans igår. Lång dag på jobbet. Fick mitt värsta sug hittills. Planerade på allvar ett återfall till helgen. Ungdomarna går till sin pappa fredag, så det skulle vara fritt fram. Att då skulle jag inte ta min medicin torsdag o fredag morgon.
Påväg hem från jobbet mådde jag riktigt dåligt psykiskt. Var redan besviken på mig själv att jag druckit på min 6- veckorsdag.... Så kom jag på att inget har ju hänt än, jag har inte gjort nåt än. Nu ska jag bara ta kvällen som den är och inte låtsas om för någon vad som pågår inom mig. Så vi åt mat, jag hjälpte dottern med en skolgrej. Unnade mig choklad o lakrits, kollade tv. Plötsligt var suget o tankarna på att dricka till helgen borta. Jag har sovit ok inatt, och tagit min medicin. Mår mycket bättre. Är så glad att jag inte pratade med maken. Han hade troligtvis gladeligen hängt på vintåget. Nu vet han inte att jag vacklade igår, och det är bättre så. Vill inte sätta något i rullning.
För mig är gårdagen en seger. Jag kände ju igen känslan. Den där när autopiloten slår på och inga argument hjälper, för autopiloten har redan tagit över rodret. Men jsg lyckades kapa tillbaka rodret. Nu vet jag att jag kan. Igår behövde jag vila och äta. Det var inte värre än så...