Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir så glad att du mår fint, att det går bra :-).

Ramösa Citrus - det är ingen dålig grej det! ;-)

Det var en jobbig dag igår.
Mycket riktigt, som jag "visste" redan på morgonen, beskedet om omorganisation har rört om i grytan ordentligt. Mycket oro, mycket prat, många frågeställningar, "är det någon mening med att göra det här..."?
Tänk om jag är en av dem som får sluta?
På toppen av det hade jag fått Tjatmoster som följeslagare. Hon som dök upp redan i ottan med sitt "I eftermiddag passerar du Systemet", det Systembolag som jag bara besöker några gånger per år, där "ingen vet", där jag kan handla mycket utan att skämmas...
Tjat, tjat. Där finns avkoppling på flaska...
Tjat brukar göra mig riktigt tvär, ännu mera bestämd att: Nej, tjatar du så blir det verkligen inget.
Nu bet inget nej.
Tur att jag var ensam i bilen.
Jag var tvungen att säga högt flera gånger: "Ja, ja, JA, jag hör vad du säger! Jag kommer att passera Systemet, där finns avkoppling på flaska. Jag ska göra precis som du säger, jag kommer att PASSERA Systemet." (Jo, jag vet, det är fult att märka ord, men ibland får jag göra det..)
Det funkade, bilen svängde inte in på parkeringen.

Väl hemma på kvällen kunde jag andas ut. Dricka te. Men... Tänk om jag inte får ha jobbet kvar?
Ja, tänk om jag måste söka nytt jobb.
Vilken tur att jag redan börjat min resa mot nykterhet!
Hemsk tanke: Skriva ansökningar och gå på intervju bakfull och liten som en muslort...
Nej, jag kan istället skriva ansökningar och gå på intervjuer rakryggad och stolt, nykter och pigg. -Om det behövs, om jag förlorar jobbet. Det är ju inte alls säkert.
Men jag ska ge mig själv den gåvan, jag ska vara nykter och stark igenom det här.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Ett djupt andetag.
Så, nu kan den här dagen starta.

Helgen var en ända lång kamp bröt ihop totalt i fredags men lyckades hålla mig här tills i tisdags då orkade jag inte längre. Åkte hem och söp till men de blev bara kaos bröt ihop och hade långt samtal med min terapeut mitt upp i allt. Så tillslut blev de orosanmälan till min soc. Men tillslut hamnade jag hemma hos min vän och sov där. Så tillbaka nu på boendet. Och nu vet jag inte om jag vill mer, så många tankar just nu som bara snurrar runt i huvudet. Rädd för sabba allt, rädd för att folk ska ge upp på mig mm mm.

Så tänker jag med. Ha fått ett så gott liv..Blivit både snyggare, smartare och rikare, ska man då gå ner sig i skiten i gen. Nej tack. Minns när min tonårsson jämförde återfall med att åka hiss ner, och sen klättra upp längs hissvajern igen..Tyckte det var en bra liknelse. Kram???

Att ge upp hoppet alltså. Men så slog det mig att:

Jag ville se mina barn bli stora.
Jag ville få uppleva barnbarn.
Jag ville ha min fru kvar.
Jag ville ha tillbaka mitt fiskeintresse.
Jag ville inte ha ont i kroppen.
Jag ville leva länge.

Och om jag fortsatte att dricka, så
skulle allt detta gå förlorat, så jag slutade dricka och jag är enormt stolt och tacksam för att jag gjorde det, innan det var försent.

Du har ett val Varafrisk, ännu så länge. Det kan gå fort utför, mycket fortare än man tror.

Gör det för din skull, det är ditt enda liv. ❤️

Oj vad dystert det blev sist.. Era ord värmer, nu ser vi framåt ☀️ Jag har ägnat tillräcklig tid åt att blicka bakåt.

Tidigare när jag haft uppehåll så har jag inte reflekterat nämvärt, låtsats som att alkoholen egentligen aldrig var ett problem, ljugit för mig själv och till slut hamnat tillbaka på ruta ett. Jag hoppas och vill att det ska bli annorlunda denna gång ?

Jag känner igen den, var har jag läst dig förut? Hur som, jag gissar att du använder tråden som en skrivövning, och ja, det är bra, din huvudperson är intressant och man blir nyfiken på hur det ska gå. Och du balanserar perfekt mellan för skruvat för att vara sant och kanske ändå... Copy paste till förlaget nu.

Det är så kallt överallt så nu vill jag ha plusgrader snart!
Håret sprakar och håller på när man måste ha mössan på sig så fort man ska ut...??️

Jag har väl inte gjort något märkligt bra för mig själv idag egentligen...förutom att jag promenerade i kylan och passerade Systemet utan det minsta sug ??? det var ju ändå lite bra..?

Lennis; jag har också tänkt på att testa ett yoga pass någon gång..?‍♀️men det är så lätt att bara köra sina vanliga pass när man väl kommer iväg. Men absolut att jag vill pröva!

Kram???

Det finns verkligen inget att skämmas för. Skam gör bara mer skada än nytta. Men jag tror att du måste hiva upp lite saker i vågskålarna nu snart. Vad väger tyngst? Vad är viktigast? Vad är oviktigt?

Det kommer inte att gå över av sig själv - det kommer bara att bli värre och värre och värre. Sådan är alkoholismens naturliga gång. Det är ingen vacker syn, tro mig, jag har tyvärr sett det på nära håll eftersom min pappa dog pga sin alkoholism vid 61 års ålder.

Det går till en viss gräns, sen är det nästan omöjligt att bryta. För att man ger upp hoppet helt, man tror sig inte vara förmögen att fixa det. Du vill inte komma till den gränsen.

Kram ?

Ja, mina inlägg handlar sällan om alkohol längre. De handlar om allt annat som livet innebär ?

Kram ?

**

Efter ett år här så har jag nog inte vad jag minns skrivit i din tråd. Hur det har kunnat undvikas har jag inget svar på men ville bara säga att det är väldigt betydelsefullt att få ta del av dina tankar, och ditt liv.
Det berör mig på många sätt, igenkänningen är stor kring vad som för mig snarare varit perioder av nedstämdhet och stort behov av rutiner, träning i perioder, men även alldeles överdrivet för att kanske säga sjukligt drickande.
Jag blev väldigt berörd av det du just skrev kring relation, passion. Tänker att det är allt, jag vet att det inte alls är allt men. Jo. Ändå. Att det finns det lilla trolleri i livet, vardagen. Att glänta på dörren till, ja inte galenskap men ändå en känsla av och tröst- att allt inte är rationellt. Allt är inte ett plus ett utan femtitretusenmiljarder. Krumsprång och plötsliga virvlar i floden. Det slutar vi aldrig längta efter, behöva, tänker jag.
Vill bara säga en sak till och det är att det även i en liten ryggsäck ryms mycket mer än vad man först tror.
Tack för att du delar med dig. Mycket fint att läsa och fundera kring. ???

Grattis Se klart 400 dagar nykter är imponerande . Kram

Om man blir erbjuden hjälp och tackar nej, trots att stora delar av ens liv redan har påverkats väldigt negativt av alkoholen, då anser jag att man fortsätter frivilligt.

Innan man har prövat medicinering/terapi/whatever vet man ju inte om det är värt ett försök.

Dessutom, om man vet om att man beter sig väldigt illa i fyllan och ändå inte låter bli att dricka - jag anser att det är ett medvetet val man gör, att man fattar ett beslut som går innebär att man fullständigt skiter i personerna runtomkring.

Det finns alltid någonting att skylla på - att chefen är en idiot, att sambon bara gnäller eller vad som helst - men man väljer att lyfta burken/flaskan/glaset till munnen helt själv.

Visst finns det genetiska förklaringar också, som D2-receptorn (att vissa människor dras till saker som är spännande medan andra hellre undviker risker).

Jag undrar mer hur uppväxtförhållanden påverkar personer i riktning mot överdrivet drickande eftersom de alkoholister som jag har haft oturen att känna har haft en del likheter beträffande relationerna till sina föräldrar.

Denna fråga kanske emellertid passar bättre i något psykologiforum någonstans.

Enligt den psykologi jag en gång i tiden läste är regression en av försvarsmekanismerna (det finns flera olika sådana).

Vad är det som utlöser drickande?

Jag menar nu inte festande som "råkar" gå över i alkoholism utan mer de fall där personen i fråga dricker för att den "mår dåligt" - är det en speciell typ av person?

Är detta "mår dåligt" en bortförklaring, alltså att man egentligen mår dåligt just för att man under en längre tid har druckit för mycket eller är man en extra känslig person som från början har lätt för att må dåligt - på grund av gener eller till följd av hur man har behandlats som liten?

Det kanske är olika från fall till fall.

Flera män som jag känner har börjat dricka för mycket i samband med att deras fruar har blivit gravida.

Är det någon sorts panik som infinner sig - typ en medelålderskris - eller är det någon form av svartsjuka gentemot barnet som plötsligt får all uppmärksamhet?

Det är i det senare scenariot jag undrar över hurdan uppväxt mannen (i det här fallet) själv har haft, främst hurdan relation han har haft till sina föräldrar, om det kan spela in ...

Ursäkta att jag skriver så ostrukturerat nu, det var bara några tankar som dök upp...

Men ett jätte grattis till dig Andrahalvlek, så stort. Du är en riktig klippa härinne och jag följer dig, både i dina inlägg och som nykter???Jullan

Ja det är hemskt hur man kan vänja sig vid något som gör en så illa egentligen. Heja dig som tänker på dig själv nu och är i läkningsprocessen ❤️ Förstår precis vad du menar med känslan att få veta vad man kommer hem till. Man förtjänar att veta det, och man förtjänar ett tryggt hem. Kram till dig

Heja dig! ❤️ Jag skrev också väldigt mycket under senare tiden i relationen. Det hjälpte mig jättemycket, som du säger det blev ett sätt att få råd och stöd. Och alltid något jag kunde gå tillbaka till och läsa när jag vacklade i mitt beslut om att lämna och efter jag hade lämnat, men läste jag så var det lättare att fortsätta framåt.

Vet inte om jag har något vettigt att säga...vet mycket och kan mycket...men gör inga större förändringar?Vet dock att forumets betydelse för mig är stor...att tillhöra??❣️

Har varit ledig idag...pratat med min terapeut...tagit upp kontakten igen och inbokade samtal tom Midsommar??Pratat m min fd kollega❣️Pratat m min couch på Viktväktarna❣️

Tror på framtiden...tror på förändring...men tänker mycket på vad AndraHalvlek och Torn skrev...och jag tänker vilka konsekvenser behövs?och varför ska jag dricka alkohol?

Nu har jag ju vare sig träffat läkare el rådgivningscentrum på ett tag och ingen ställer frågor så att jag skäms?

Jag är inte där nu att läsa böcker, poddar el kolla youtube men jag tar till mig vad ni skriver som gör att jag får mig en tankeställare utan behöver skämmas....alltså att skämmas är en av de jobbigaste känslorna?

Stor kram ❣️❣️

Semlor...
Till att börja med - det blev mer datorpyssel o nätverksfelsökning än jag trott, och så fick jag en semla med mig hem. En jättebra ursäkt att fika kvällsfika istället för ta en promenad i kylan :-)

"i grunden är det ju verksamheten" - ja exakt! Det som det handlade om värnar vi båda. Sedan finns det hos båda helt olika utgångspunkter och bevekelsegrunder och smidighet i lösningen som är tvungen göras denna gång. Nu blev det min lösning, som jag får stå för om det strular. Jag vet det inte kommer strula, utan kommer vara en pusselbit i hur jag vill utveckla den medarbetaren :-)

Som alltid tar JAG tag i taktpinnen efter alldeles för många ENHETER alkohol och blickar mot skyn för just din skull. Löjliga förvärvsarbetare ligger snart och sover efter en löjlig onsdagsfylla. Störtlöjligt! JAG har ständig beredskap, men det visste du väl redan?
Vi hyser gott hopp om svar på en utskickad signal till centrala Vintergatan, målet var planeten med det fantasilösa namnet N77919. Där finns fantastiska sjöar, prunkande djungler och majestätiska berg och naturligtvis liv. Klart som FAN att vi ska bli vänner, vi bor ju i samma galax.
Oavsett om de svarar inatt, eller att den där "Dragan" från puben ringer, finns JAG här för dig och övriga jordbor. Ständig kamp med målet att SEGRA, det är framgångsreceptet.

Vi har gått den långa vägen och kommit fram till ett sätt som funkar för oss. Jag fattar att alla människor måste göra sin egen resa och komma fram till vad som passar dem bäst. Jag har aldrig velat bli nykterist på heltid. Jag ville bara hitta ett sätt att dricka mindre. Jag är tacksam för att jag fick kontakt med dig här för nått år sedan. Vi verkar leva livet i typ liknande cirklar. En dag i taget ?
/Mrx

Mycket bra beskrivet Andrahalvlek! ? Jag håller med dig till punkt och pricka.

Kul att du är på gång med en ny hobby TappadIgen! För mig har det varit avgörande för mitt mående att ha roliga saker att fixa med. Att enbart kolla på tv när andra gör saker funkar inte för mig. Jag vill uppleva sakerna på riktigt. Att jag förr tillförde alkohol när jag sysslade med något skoj begriper jag inte i dag. Förvränga verkligheten, hmm, konstigt.?

Härligt att din bror har fiske som hobby! Där har du ju en sak till att testa om du vill. Det tycker jag du borde göra i alla fall. ??

Viola Canina.
Med risk för att jag missförstått ditt inlägg ... ? Berätta gärna mera hur du tänker om du tycker jag inte besvarar frågan.

Enligt mig finns ingen "mall" som säger vem som får alkoholberoende. Har man en trasslig uppväxt är man säkert extra "mottaglig" för det tänker jag, men beroendet tänker jag att även kan slå till mot den med lycklig uppväxt.

Att man "frivilligt försätter sig i detta stadium ..." Att man frivilligt gör det? ? Jag kan inte förstå att någon frivilligt försätter sig i ett destruktivt leverne. Det är väl ingen som säger till sig själv att nu ska jag bli alkoholist ...

?

Dels vet jag att det har med vanor och det undermedvetna att göra. Sen barnsben är vi itutade att alkohol hör ihop med fest.

Och som beroende har vi lärt oss dricka på alla känslor. Ilska, sorg, frustration, glädje, belöning, trötthet, rastlöshet osv. Vi har lärt oss att alkohol funkar på alla känslor. Det är vår erfarenhet, och inbitna vanor.

När vi slutar dricka får vi jobba stenhårt på att ändra våra vanor, stå ut med våra starka känslor, och sakta men säkert påverka vårt undermedvetna. Vår bild av hur man kopplar av en fredagkväll, firar en jobbframgång, sörjer en svår förlust osv.

När dagar bli veckor och månader och så småningom år får vi helt enkelt nyktra vanor och erfarenheter. Först då förstår vi hur fel vi tänkte i vårt tidigare liv. Vi kan inte tänka så utan de nya erfarenheter vi har samlat på oss.

Det är därför man kan säga och skriva mycket om vinsterna med nykterhet, men varje individ behöver uppleva det själv för att förstå det fullt ut. Varje individ måste själv samla på sig de nyktra erfarenheterna.

Det är därför vi brukar tjata om en dag i taget, att man inte ska tänka på framtiden för mycket. Det är lönlöst att tänka på sommaren nu, för när den väl kommer så kommer vi att tänka helt annorlunda. På grund av våra nya nyktra erfarenheter.

Så tänker jag.

Kram ?

Låter som du vandrar mycket lättare vidare, hela världen vilar inte längre på dina axlar och luften känns lätt och klar igen. Låter underbart! Unna dig att sväva fram och börja ditt nya liv med dig själv i centrum!