Senaste kommentarerna i forumet

Tusen tack för tipset om orosanmälan! Jag har skickat in en sådan nu på direkten via kommunens hemsida.

Min pappas enda kontakter med samhället är vården dit han går för sina hjärtrelaterade problem. Vården har kunskap om att han dricker men har inte, vad jag vet, erbjudit något stöd. Pappa kan inte hålla något hemligt, det har han aldrig kunnat. Så om han hade blivit erbjuden hjälp via vården så hade jag fått höra det. Något från kommunen har vi inte hört, men orten som han bor i är liten, så de vet troligen om att han har problem. Hans problem har pågått i 50 år minst. Pappa fick alkoholrehab via sitt jobb, för 35 år sedan. Då gick han på antabus, hade allvarlig leverpåverkan, och kontakt med AA. Han har inte bra minnen av AA för han upplevde att det var så religiöst kopplat till kyrkan och han har aldrig erkänt att han är alkoholist. Han kan vara nykter, det har han visat efter det att han körde rattfull, fick uppföljning CDT, böter och alkolås på bilen under 1 år. Han trillar alltid dit, förr eller senare. Han skulle behöva tvångsvård eller komma iväg någonstans kombinerat med samtal, tror jag. Jag tror inte heller att han hade tackat nej till ett sånt erbjudande.

De kontakter jag har på kommunhuset i min gamla hemkommun säger att de inte har något för äldre personer när det gäller alkoholism. Men jag kan ju ha förstått fel, jag hoppas det.

Känner helt och hållet igen mig i din beskrivning, har gått hos psykolog i flera år för att hantera min barndom, och problematik kring lämnande/döden/avsked. Min mamma blev sjuk när jag var ett par månader gammal och blev inlagd på psyket under 5-6 år, vilket skapade problem för mig. Jag valde som ung att distansera mig med hjälp av avstånd, det är 80 mil mellan mig och mitt föräldrahem, och det hjälpte till en början. (Jag är 53, har familj och ett mkt bra liv.) Min mor var väldigt sjuk både psykiskt och kroppsligt och han "tröstade" sig med alkohol. Ingen av mina föräldrar har varit aggressiva, snarare tvärtom. Deras situation var otroligt tärande, mamma kunde ringa varje dag för att prata om sina demoner, problem och önskningar. Men nu har hon fått frid och slipper plågas mer. Jag känner inte (längre) ansvaret att bära pappa på mina axlar. Det ansvaret kände jag alltid för dem bägge när jag var yngre. Jag vet att jag inte kan rädda honom från alkoholen. Men frustrationen att stå bredvid och se honom tyna bort är så stor. Han är den gamla stammen, så han frågar inte efter hjälp hos vården för det "pinsamma" problemet alkoholism. Hade han erbjudits hjälp hade han säkert tagit emot den, men han ber inte om hjälp och vill inte vara till besvär för något han själv åsamkar. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Tycker gränsdragningen mellan att känna sig empatisk och påverkad av situationen samtidigt som jag vet att jag inte har ansvar för hans liv är så svår. Fick dock ett bra tips här, så jag har gjort en orosanmälan på honom nu. Har inga höga förhoppningar över att kommunen kommer att sträcka ut en hand, men jag har åtminstone agerat. Det är precis som om jag står bredvid en person som vill ta livet av sig och människor runtomkring bara tittar på. Vill jag vara en sån människa?

Jag har hittat felet i redovisningen till överförmyndarnämnden. JAG har hittat felet. Inte äldsta dottern. Inte barnens pappa. JAG har hittat felet. Med den egoboosten kan jag göra nästan vad som helst tror jag. Bring it on!

Kram ?

Ja, det känns väldigt skönt att känna sig så grundad i mitt beslut. Finns inga tveksamheter alls.

Kram ?

Någon åldersgräns vad det gäller kommunens ansvar finns det inte. Däremot kanske man tycker att din pappa inte kan tillgodogöra sig viss behandling, men enskilda samtal fungerar ju för alla.

Undrar vad din pappa vill själv. Han verkar ju väkdigt ensam och på flera orter finns både Länkarna och inte minst AA.

Det du beskriver är ju skäl för att göra en orosanmälan till socialen då din pappa utsätter sig ju för allvarlig fara genom sitt missbruk. Vill bara berätta att om det skulle leda till tvångsvård så väljer man institution/behandlingshem efter personens behov och det finns väldigt trevliga ställen att vara på om man är äldre.

Men som sagt först erbjuds man frivillig vård i någon form och det kan även vara på något behandlingshem. Har du fått besked om att han är för gammal för att få hjälp med sina alkoholproblem? Har jobbat många år med det här och åldern har aldrig setts som något skäl till att inte få hjälp.

Åh vad fint Andrahalvlek! ♥️?????
Du har gett alkoholen på nöten. Vet du kommer fortsätta med detta. Gjort bra jobb som du fortsätter med. Kram ?

Wow! Så himla fint att läsa om er! Grattissång till hela bunten!!??????
Och ett fång rosor till var o en?????
Vet ju hur gött det är? Kramar från?♥️

Det låter snyggt, som Sisyfos påpekar?
Får mig att tänka på filmen "De 400 slagen", en fransk klassiker från 1960-talet.

Älskar film och har de senaste dagarna sett många bra på filmfestivalen i Göteborg.
Fungerade väldigt bra med deras streaming app. Mycket billigare blev det också?

Känner igen de där 3-5 extrakilona som är så svåra att bli av med?
Går man ner dessa så ligger de ändå på lur att smyga sig på en ändå när man minst anar...
Så det gäller att vara på sin vakt..??

Kram ???

och välkommen hit till Forumet! Svårt det där att nästan vara som en förälder till sin förälder. Jag är det också, framförallt när det gäller min mamma som, liksom din mamma gjorde, lider av en psykisk sjukdom. Jag har också försökt att "rädda och göra konstgjord andning" under större delen av mitt liv. Dom senaste åren har jag valt att distansera mig och jag har tränat mycket på att släppa ansvaret till dom själva. Känner med dig så mycket för det är hemskt att stå vid sidan av och inte kunna göra något. Inget som är hållbart i längden i alla fall. Det jag skriver om att jag har distanserat mig är numera en skön och trygg känsla: jag bryr mig mycket om mina föräldrar men jag känner inte det där tunga ansvaret. Det är skillnad på empati och ansvar. Jag gick i KBT för att lära mig detta. Tyckte det var jättebra! Först var jag väldigt för att inte säga extremt obekväm med att titta på mig själv och prata om mig själv. Var ju van sen barnsben att fokusera på andra. Efterhand lossnade det. Då kunde jag också börja sätta upp gränser runt mig själv, var slutar mitt ansvar och var börjar andras. Om du läser ditt eget inlägg så märker du att det är fokus på din pappa, vad du kan göra för honom, hur han mår mm. Skulle du kunna skriva om dig själv på samma sätt? Typ hur mår jag egentligen? Vad behöver jag? Orkar jag ta ansvar för någon annan som är vuxen och borde göra det själv? Jag klarade det inte, visste inte vad jag behövde eller ville. Det stod stilla i huvudet när jag började i KBT, jag gled hela tiden över på andra. Och jag fick dåligt samvete för att jag koncentrerade mig på mig själv. Kanske skrev du ett inlägg för att få tips när det gäller din pappa. Mitt tips är att vända fokus till dig själv och börja ta hand om dig själv. För det sätter spår att växa upp som vi har gjort. Fortsätt skriva och läsa här! Läs dina egna inlägg och följ dig själv och läs runt i andra trådar. Finns mycket att lära här och så får man alltid stöd och pepp. Många kramar

För att du kikar in hos mig.
Min impuls är att jag är lat om jag ”inte glömmer bort mig själv”
Jobbar som tusan med de här sakerna. Kram.

Jo tänkt på att grilla lite finare kött
Å alkohol fri öl mm ?
Tror inte jag är redo för öl smaken ännu

är bara bäst <3

Min nästangranne såg att bensinen var utblandad med alkohol så han tyckte det var en fin idé att grogga på det.
Han fick ligga på sjukhuset några dagar medan de rensade hans kropp.

Kram påre !

Idag på morgonen är det frysboxtemperatur ute, typ -18... jag ska hoppa i rena kläder och dra på mig extra tjocka täckbyxorna och ge mig iväg på en kortare morgonpromenad innan det blir bil till jobbet ?

Igår kväll hade jag en bror o ett syskonbarn här, som byggde koja i min soffa och skickade handskrivna brev till mig. Alltså syskonbarnet. Min bror o jag satt mest och pratade. Båda sakerna var trevliga.

Somnade sen ganska nöjd över tillvaron, men vaknade mitt i natten och låg sömnlös i ganska många timmar. Inte så mycket göra något åt. Jag hann med att tänka och fundera en hel del. Faktiskt känner jag mig rejält stärkt över det jag lyckades-vågades-tog mig mod till att prestera igår när jag gav mig in i en konfliktzon utan att låta bli för att jag var feg eller skraj o hade ågren över konsekvenserna.

Det är en sak jag är jätteextremt bra på annars - att ha ågren och undvika saker, och då blir ju till slut saker som berg. Men efteråt, i natt kände jag att wow... jag ska nog öppna munnen oftare och peka med en snäll hel hand oftare. Inte i syfte att slå ner eller få rätt, men att sätta gränser samt säga som jag vill ha det. Inte köpa andras värderingar alltid. osv osv.

Just i den situationen förstår jag såklart allt inte är klart, men det är påbörjat. Och det var en del i en nödvändig upp-väx-process för mig som jag måste fortsätta lära mig av.

Ha en bra dag! Oavsett hur långt från flaskan ni håller er.

Appropå flaska. jag trillade ju dit bokstavligen på dagen efter exakt 7 månader, men det fanns tillräckligt mycket erfarenhet och vana av ett friskt liv så jag kunde hitta en väg att inte fortsätta vägen tillbaka, utan nyktra till. Hjulspåren har slirat in på en väg som jag nästan glömt, så det gäller vara vaksam ett bra tag. Men det är inte hopplöst.

Haha, tänkte precis slänga ur mig ett banalt citat ”bra jobbat” men 400 dagar är snyggt!
Det låter jobbigt med din pappa. Jäkla Covid. Skönt att du inte glömmer bort dig själv i detta.
Inte som det känns i alla fall. Ha en bra dag!

Skjuta upp... usch ja. När jag inte hade ork/energi/motivation/fokus då sköt jag upp så mycket saker så att det blev oöverstigligt. Att ringa ett sånt där samtal går egentligen rätt fort, men fy så mycket energi det tar när det inte är gjort.
Tänker på det nu ibland när jag går från tanke till handling mycket snabbare att det är rätt skönt. Det är skönt att göra undan saker.
Ge dig själv en stor blombukett ? för att det är gjort! Bra jobbat! Och de där sakerna som bockas av ersätter till viss del alkoholkicken.

Ja, en bok tycker jag att du ska skriva. Du skriver så bra och verkar ha många historier. Men varför ska du skriva med (Admi: Borttaget namn då vi värnar om användare och andras anonymitet) Risken är att hon får all uppmärksamhet då. Tror inte riktigt att du skulle gilla det.

Tack Mary! Ja, vi är värda att lyckas! Nu har jag druckit dagens första "reskaffe", undrar vart det här dagen bär?

Sisyfos: Nu är det färre dagar kvar som du måste upp tidigt till jobbet :-). Och igår började dagen med ett skratt :-), en bra vecka !(?)

Mic: Tråkigt att du inte hade någon bra dag igår. Det gör mig glad att jag ändå kunde bjuda på ett leende med mina tokigheter :-). Så sant att vi kan vaska fram guldkornen i livet även om det är öken och mest sand (öh... det där gick inte riktigt ihop... hur vaskar man i öknen utan vatten... skit samma, vi gör det ändå...Jo! Vi kan vindsikta fram guldkornen!! :-) )
Jag lyssnade på Lundell till kaffet. Ja, våren måste vara på väg. Vi har viljan och vi ska hitta vägen! Tänk att det finns en Lundellåt för varje tillfälle...
Jag har inte lyssnat på Lundell på säkert 15 år... Det fanns en man, han lyssnade mycket på Lundell, spelade låtar för mig, hittade alltid någon som passade, vi var på konserter: sommar, livespelning, liv. Nej, vi var inget par. Han var min finaste, mest omtänksamma vän som hjälpte mig genom en mycket svår tid...
Nu: livet är inte lätt. Men det finns en man som ger mig Lundell... Tack!
....
Tankarna snurrar, minnen, framtid, jag kom av mig. Vad var det jag tänkte när jag vaknade att jag skulle skriva?
Jo.
Igår var en bra dag. Det gör sådan oerhörd skillnad när jag sovit lite bättre. Jag kände mig handlingskraftig på jobbet, tog beslut och fick mycket gjort. Det kändes så bra!
Men, ja det finns tydligen alltid ett men. På eftermiddagen fick jag veta. Omorganisation, neddragningar. Jag har kort anställningstid...
Bra att dricka på, eller hur?
Men, nej. På något vis har jag väl "tappat allt". Jag fick inte ens tanken!! Lyckades väl på något sätt hoppa över den och landa i: Det blir som det blir, jag kan inte påverka utgången av förhandlingarna, vem/vilka som får lämna. Ingen mening att oroa sig. Det här är kanske inte rätt jobb för mig (bara där en vändning från i höstas när jag tänkte att jag inte var rätt för jobbet). Ligg lågt, avvakta, ha tålamod. Blir jag kvar så kan jag jobba på att göra det till mitt jobb, lite mer som jag vill ha det. Om jag inte blir kvar så är det meningen att jag ska hitta något annat "runt hörnet".
Jag kände mig faktiskt märkligt lugn hela kvällen och drack mitt te.

I natt har jag sovit betydligt sämre igen.
Satte på morgonkaffe typ vid tre. Tankar: I eftermiddag ska jag ju dit... då passerar jag ju "sällan-Systemet" där jag kan handla mycket utan att skämmas, så brukar jag ju göra...
Sedär ja... Sprittankar redan i ottan.
-Tack för tanken, den är ju smart. Men det behövs inte, jag har både vin och öl hemma (tyst, skvallra inte, det är 0,0%).
Jag känner obehag, jag är orolig. Det kommer att vara som att ge sig in i ett getingbo att åka till jobbet idag. Surr och snack, spekulationer och oro.
-Det är okej, låt dem surra....

Jag tänker fortsätta gå "Mot ljusare tider".

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!

Ok, hej alla glada. Jag var på VC och tog leverprover och en massa annat. Antabus-recept fick jag inte direkt konstigt nog. Fick ett återbesök. Har aldrig varit svårt att få Antabus förr om åren....Idioter till "läkare".

Sen gick jag till ett ställe jag ironiskt kallar "Oasen". Jag är inte TVINGAD dit men det är ett ställe kommunen tycker jag ska gå till.
Ni skulle se klientelet. En överintelligent besökare (jag) och tio såskoppar.
Jag briljerade som vanligt. Slängde mig med fina ord och drog valser så det stod härliga till. Jag gillar att driva med avskrapet. Körde som vanligt urringat.
Fick i mig 3 koppar kaffe, sedan var mina växelpengar slut...
Jag har vältrat mig i andras olycka. Älskar det!! Där finns fetton, groteska varelser som lagt på sig otaliga kilon pga sprit, medicin och osunt leverne, stammande fånar och annat slödder. Passade på att krossa en av dem i ett parti schack. Det är så upplyftande att frottera sig med dreglande psykfall, en skjuts för självförtroendet. Tack gode Gud för att Du gjorde mig till ett geni. En dag i veckan får mitt behov av humor full tank.
Jag gick som tjej ut gymnasiet för många år sen (NATURVETENSKAPLIG) men BÄST betyg. Jag hade kunnat gå hur långt som helst. Svenska fick jag MVG i. Fysik, kemi MVG. Idrott MVG.
Sen sabbades allt för mig. Men jag är INTE dum i huvudet. Det blir så komiskt när JAG ska sitta där på "Oasen" med alla dårar. Jag kommer liksom uppklädd, jag är ren, jag är vältränad, jag är VÄLKLÄDD. Jag passar inte in. Jag har påtalat detta för personalen där också.
Men Ok. Jag kan gå och spöa skiten ur några gamla fyllgubbar i schack. Sen sopar jag ner alla pjäser och går hem. JÄVLA DÅRAR både "brukare" och personal. Dom försöker få in mig in i sina jävla "aktiviteter". Vi ska arrangera soppköp åt hemlösa. Jag kommer kasta soppan i ansiktet på folk. Fattar dom inte det?!? Jag blir tokig. Ändå vill jag gå dit på nåt konstigt sätt.

Men i alla fall. Sen gick jag hem till låt oss kalla honom Ungraren. Han känner mig och min dotter väldigt väl.
Ungraren är en fuling som gör (nästan?) vad som helst för lite kosing att spela bort. I somras snodde han sin gamla mammas bankkort och tog ut allt hon hade på kontot. 8000 till Svenska spel, noll till honom. Då mådde han dåligt och fick skjuts till psyket. Det blev en natt, sedan var han fri att fortsätta sitt spritmissbruk.

Många är de gånger han sagt till mig att det är färdigspelat, många är de gånger jag gått på hans svammel. Han hade god man och det funkade inte, nu har han förvaltare och det funkar fortfarande inte. Ungraren spelar hämningslöst så länge det fortfarande finns minst en krona kvar i plånboken.

Det är alltså endast några dagar sedan han fick bidraget och jag tror han tiggt pengar av mig tre gånger redan (utan resultat). Jag bryr mig faktiskt om Ungraren, annars skulle jag inte bli arg över hans beteende. Han behöver plågas, gå utan mat, cigaretter och det där jävla folkölsblasket han köper. Några veckor i nivå med medel-Somaliern och han kanske inser att han åtminstone ska spara ett par hundralappar till mat. Om Ungraren slutar spela ska jag sluta berusa mig. Det kan jag lova utan oro för en vit framtid.

Förresten, jag och min gamla kompis (admi: borttaget namn då vi värnar om användares och andras anonymitet) funderar på att skriva en bok ihop om våra äventyr.

Så glad du tänker på mig, Sofi! Betyder massor ❤️

Och jag är nykter ff ?❤️

Känns så himla bra! Just nu flyter allt bara på. Njuter av allt jag slipper göra längre (planera, handla, dricka, ha ångest... ja, ni vet ?)

Ramlösa Citrus är min grej nu ??

Du vet det händer att jag tänker på nån grej jag missat/förträngt och fortfarande kan autopiloten säga ”det ska jag tänka på när jag har druckit ett glas vin” hahahahaha den största lögnen.
Just nu ligger jag i fas med det mesta. Men det tog sin tid att beta av. Då är en dag i taget så himla bra! Kram ?

... behöver sås tidigt, men kan ju också köpas som plantor. Jag hade chili i ett par krukor ett år men även om jag gillar stark mat så blev det för mycket.
Du kan väl testa några tomater/ modell mindre. Om du söker på pallkrage- kombination (typ) så finns massor av skisser på hur du kan tänka. Många är ju duktiga på serieodling (inte jag dock).
En underbar person att följa är förstås Sara Bäckmo, har massor av filmer på youtube. Och jättemkt uppdateringar på fb.
Hon är ju väldigt proffsig men har arkiv med massa tips för oss nybörjare. Olika kålsorter testade jag men gick inte alls bra... läs och klura och testa med lite frön. Lycka till!

? efter att du hållit så bra koll på mig.

... är verkligen jättebra! Man kan sjunga med och skrika och stampa och leva ut sin ilska. Och spela den på repeat minst tio gånger tills ilskan runnit av en.

Du är när som helst välkommen att skriva igen ❤️ Jag har stängt dörren till alkoholen, spikat igen den, men annars stänger jag inga dörrar. Jag vet att alkoholmissbruk är svinsvårt att komma till bukt med. Jag vet att uppklarningsprocenten är rätt så låg. Jag önskar bara att du liksom jag tillhör den procenten.

Kram ?

Det är inte mig du ska be om förlåtelse. Det är dig själv du sviker.

Kram ?