Senaste kommentarerna i forumet

Användarnamn. ?
Det är jobbigt som anhörig.
Man kan ju inte riktigt hata sina anhöriga, det är själva alkoholen man hatar. Det finns en person vid sidan av missbruket som man älskar.

Alkoholen kan man som anhörig inte göra något åt, det är den som missbrukar som har den kontrollen. Man kan sätta gränser för sig själv liksom, vad man tycker att är / känns okej och inte. Till exempel nu vill inte jag prata med dig då du är onykter, välkommen att ringa mig nykter.

Idag är (hade varit) en riktigt vindag. Den som började så bra men sen övergick i kaos hemma och fruktansvärd pms på det ?. Gick ut tre gånger på promenad för att gå bort tankarna men slutade med att jag satte mig i bilen och började köra en av de vanliga rundorna till SB. Ni vet när autopiloten sätter in och förhandlingen redan är avslutat.
MEN jag körde bara en lång tur med bilen i stället och sen hem igen. Det hade inte hänt för en vecka sen... gud så skönt. En dag till där jag känner att jag lyckats och nu är systemet stängt ?

Nykter sedan i fredags. Fick jävlarimej nog efter flera veckors konstant vindrickande. Men vilken abstinens jag har haft i helgen. Helt utslagen. Deprimerad. Hjärtklappning. Och frossa på nätterna. Så har jag aldrig mått förr.

Å andra sidan har jag ju ökat min konsumtion under de senaste femton åren. Numera kan jag dricka två flaskor vin och en halv flaska whisky per kväll, fyra till fem kvällar i veckan.

Har haft kortare uppehåll från drickat. Har t o m gått på alkoklinik. Målet var att lära mig att dricka normalt. Min lärdom: jag kan inte lära mig supa med måtta.

Ett under att familjen håller ihop än. Förstår inte hur min fru har stått ut under alla år. Kanske för att jag ändå "sköter mig"? Är ju aldrig synligt packad. Jobbar heltid. Bra lön. Fint hus. Resor flera gånger om året. Sköter mina barn (nåja).

Men hade jag haft en annan position än den jag har hade jag nog legat i rännstenen nu. Eller varit död. :)

Börjar med denna vecka utan vin, sen får vi se vad som händer. Jag faller väl tillbaka i skiten igen. Skall snart på fjällresa också. Det brukar innebära alkohol. Vi får väl se.

Måste ha gått ner också. Jag brukar bli lite yr när jag kliver ur badet, men nu blir jag så yr att jag måste sätta mig en stund. Yes!

Kram ?

Jag vet och har alltid vetat att det är mina beslut och ingen annans beslut som gör mig nykter. Inte forumet, inte AA, inte antabus el annnan medicin, inte olika beroendecentrum, behandlingscentrum...utan endast jag.

Kram❣️

.

Härligt med målvikt uppnådd och 13 nyktra månader avnjutna.? För min del går det lite segt med viktnedgången, men nu ligger isen tom på havet, så på onsdag blir det många tusen steg där, och nyttig god fisk som ska fångas.

Kram

Upp som en sol ned som en pannkaka.
Hade en dålig dag igår, var rastlös, ältade och hade svårt att somna på kvällen.
Och därför trött och lite negativ idag... MEN ska man se nåt positivt så är jag hellre trött pga sömnbrist än av att ha druckit.

Jag lever inte heller med någon alkoholist nu längre men levde 14 år och skaffade barn med en alkoholist, och efter det så lyckades jag hamna i samma fälla igen och var tillsammans med en alkoholist till i 2 år, som jag lämnade i somras. Verkligen ett intressant och bra ämne att skriva om och jag skulle väldigt gärna vilja läsa resultatet sedan! Jag mailar dig!

Det vänder snart ❤️

Kram ?

Mer komplicerat det här än man först kan tro...hur allt hänger ihop med beroende..
Att lista sina positiva skäl att vara nykter låter som en bra idé! Att vakna utan att vara bakis eller ha dåligt samvete kommer helt klart stå högt på min lista!

Kram ?

Snittat på 11.169 steg under januari, och då hade jag några stegkassa dagar precis i början. *klapp på axeln*

Kram ?

Positiva personer i det här forumet ?. Tar rygg på dig Vakna Vacker ?

Har min tråd i "förändra ditt drickande", för det har inte gått så lång tid än, men tycker stämningen där är lite si och så...inte så inspirerande som här!

Kram Mamsen

Känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag kör vidare nykter och vill bara dela att jag njöt väldigt mycket av min första nyktra vår och sommar. Det kändes som att jag var i samklang med naturen, att jag också blomstrade istället för att som så många somrar tidigare bryta ned min kropp med alltför många sena vinkvällar. Hoppas du kommer uppleva detsamma!

Jätte jätte tack för ditt meddelande. Jag har aldrig pratat med andra som har det liknande.. Det känns som att det inte finns, jag blir så fundersam hur andra hanterar det. Jag önskade att jag hatade mina föräldrar det hade gjort allt så mycket enklare.

Precis allt du skriver stämmer och tack igen för råd. Precis vad jag behöver just nu.

Även om jag inte längre lever med en alkoholberoende man.
Men jag gjorde det i 20 år.

Deppigt värre.
Försöker göra allt jag kan för att inte gå ner i mörka tankar. Tränat hårt, jobbat på kontoret för att se andra människor, lyssnat på alkispodden för att komma ihåg vilket helvete drickande kan vara och är.
Men jag vill ändå bara dra en filt över huvudet och skita i allt. Jag vill dricka vin och känna värmen ta över min kropp, lyssna på musik och bli berusad.

Men det ska jag inte.
Jag ska lägga den här dagen bakom mig och förhoppningsvis vakna till en bättre dag imorgon, utan huvudvärk och bakfylla.

Det är väl den kampen vi anhöriga kämpar med. Kansla och förnuft. Känner igen att man vet vad man ska göra men det känns inte rätt.

Jag tänker så här att det viktigaste är att inse att man är totalt maktlös vad det gäller att få sina anhöriga att sluta med sitt missbruk. Kontakt tänker jag att man får ha så mycket man orkar. Det kan ju inte vara så det blir på bekostnad av din egen familj främst inte för barnen.

Jag tycker du ska fokusera på dig själv. Det är något du kan påverka. Berätta om möjligt lugnt och sansat för dina föräldrar hur du mår ch hur du påverkas av deras missbruk. Tala inte om vad dom ska göra. Sedan tycker jag också att du ska söka hjälp för egen del och berätta gärna det för dina föräldrar. Det finns kuratorer, anhörigprogram i kommunen, alanon och även anhörigveckor man kan åka på. Om du har fokus på dig själv och din familj så kanske du inte behöver säga upp kontakten med dina föräldrar bara se till att det inte påverkar dig lika mycket. Man har rätt och kanske även skyldighet att se sig själv som viktigast och utifrån detta hjälpa så gott man kan. När jag själv varit i situationen att jag varken vet ut eller in vad jag ska göra så har jag vänt fokus på mig själv. Sedan är det ju mycket jobbiga känslor man som anhörig ska hantera inte minst ilskan som maktlösheten väcker, men även mycket sorg.

Välkommen till Anhörigstödet!

Då jag läser ditt inlägg ser jag en klar, uppriktig och rörande bild. Du beskriver tydligt vad många med dig går igenom. Ditt val att starta en tråd visar din vishet i att söka information och den generositet att dela med dig av en situation som saknar facit och är komplicerad.

Jag hoppas att din tråd får fart, det kan ta ett tag. Ibland kommer det många nya användare samtidigt och då kan inlägg hamna i skymundan.

Varma hälsningar och hopp om att du stannar hos oss och berättar hur det går för dig.

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, det är bannemej bättre att ha ett liv än ett körkort! Men nu hoppas vi att det inte går så långt. Vi utgår helt enkelt från att det går bra. Allt annat får du hantera när det kommer dithän. Oro i förskott är både onödigt och skadligt för hälsan det också.

Kram ?

Det är så skönt när man kommer dithän att alkoholen faktiskt inte lockar längre. Man kan helt sluta fundera över det, för man vill dricka lite som man skulle vilja köra formel 1 eller nåt lika galet. Det blir en ickefråga.

Kram ?

Det var så att en sjuksköterska på beroendeenheten rekommenderade mig att trappa ner om jag inte vill äta medicin som hjälp. Jag är livrädd för att utveckla delirium tremens och därför tog jag detta beslut. Jag har från att ha druckit 36 enheter i veckan har gått ner till 6-8 i veckan på 14 dagar och det har gått bra. Nu är tanken att efter denna vecka kunna sluta helt och undvika delirium. Håll alla tummar och tår för det.
Det som gör att jag är orolig är att jag druckit konstant i olika stora mängder under 20 års tid, vilket satt sina spår...

Men glädjande att du ändå har tagit steget! Det här kan nog bli riktigt bra. Det viktigaste är ju viljan till förändring och den tycks det ju inte råda någon brist på. Sen är det ju inte särskilt enkelt bara för det, men det känns absolut som att du har de rätta förutsättningarna nu. Du har ju forumet också, så glöm inte bort det. Det här ska nog bli bra!

Jag hoppas jag kanske fångar dig nu innan nån bil kör dig dit du inte vill. ?
Det är BARA du som bestämmer Vara frisk.
Bara du.
Jag tycker det är läskigt ibland. Men det är samtidigt en befrielse. Att inte kunna skylla på någon annan. Men också att känna sig stolt och glad över det livet man skapar.
Ta hem din vilja och dina beslut till dig! De bor i dig och i dina handlingar! Ingen annanstans. Kram ?

Jag vet inte om jag är helt införstådd med vad jag gett mig in i, men jag har gjort en egenanmälan hos beroendemottagningen. Lite som att ta ett djupt andetag, blunda och bara hoppa!
I första läget blir det ett telefonsamtal från en behandlande sköterska, som förhoppningsvis kan reda ut begrepp och förutsättningar. Om jag väljer att inte gå vidare därifrån borde inte få några konsekvenser för körkortet (hoppas jag).

Jävelberg är rosenrasande och ryter VAFAAN HAR DU GJORT! BEGRIPER DU INTE VAD DET HÄR KAN FÅ FÖR KONSEKVENSER?! NU ÅKER DU OCH HANDLAR VIN OCH LUGNAR NER NERVERNA!!

Den andra sidan av mig är visserligen lite nervös, men samtidigt jävligt lättad. Jag har givit mig själv möjligheten att inleda en verklig förändring. Jag borde ha insett att jag inte klarar att sluta på egen hand för flera månader sedan. Jag behöver Antabus för att få ett stopp. När jag har kommit så långt är resten, en varaktig nykterhet, fortfarande upp till mig. Kanske med stöd av Naltrexon, det är ju några här som har positiv erfarenhet av det. Beroendemottagningen kommer ju naturligtvis vilja ha ett ord med i sammanhanget, men det skall nog gå bra. Jag har ju positiva erfarenheter av dem sedan tidigare.
Härifrån kan det bara bli bättre, åtminstone ur ett hälsoperspektiv. Trots allt kanske det är bättre att ha ett liv än ett körkort...
Jag tror att det här kan bli bra, en början på något nytt!