Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 🙏 Det var tomt utan dig på forumet under några dagar! Jobbigt med blåsa och nya 👟… Upplever också själv att det känns annorlunda denna gång. Vill liksom gå framåt, vill ha det liv jag har när alkoholen är ute ur ekvationen. Orkar inte konsekvenserna och den kemiska ångesten längre. 🥰❤️

@thompa90 Vilken härlig energi du delar med dig av!
Så fint att läsa om din process och hur du hittat till olika insikter om dig själv. Tror många kan känna igen sig i bilden av bergochdalbanan, att det sällan är en spikrak väg att förändra sina alkoholvanor. Stärkande att känna makt över sina egna val, att du kan känna att du bestämmer över ditt liv. Det tror jag kan vara en stor hjälp framåt!

Hej!
Jag har lyssnat inåt och pratat med honom och eftersom han väljer att ta all hjälp han kan få. Berättar och är ärlig med mig så har jag valt ge detta en chans. Alla förtjänar få en ny chans.. sen får vi se utvecklingen. Går den åt fel håll får jag tänka om.
Hoppas du kan komma fram till rätt beslut för dig?
Lycka till!

Jag är en alkoholist som har fått tillfriskna sen 8 år tillbaka. Det jag fått lära mig är att alkoholism är en sjukdom. Dvs tynär jag passerat den gräns där jag av egen viljestyrka inte kan sluta så har sjukdomen ett grepp om mig. Jag har fått lära mig att det är 2 delar i denna sjukdom. Det första är att jag får en onormal kroppslig reaktion när jag dricker. Dvs kroppen skriker efter mer( vanliga människor kan sluta efter två glas med det kan inte jag). Den andra delen är lite svårare att första, den är kopplad till sinnet och man kallar det för en mental besatthet. Har du lovat dig själv flera gånger att sluta, men nån dag eller dagar senare så är det löftet som bortblåst? Där har du mentala besattheten, den totala oförmågan att sluta upp även om man vill. Man kan säga att jag förlorat valfriheten. I det läget spelar det ingen roll för mig vad tidigare erfarenhet säger mig om hur det går varje gång jag dricker, för det har jag glömt bort vid detta lag. Det är som att jag lurar mig själv, och det gör jag för att sinnet är skadat. Även om jag ”kämpar” mig nykter i ett par veckor så löser det inte mitt problem. Detta är också en andlig brist sjukdom, jag mår helt enkelt sämre när jag slutar med alkoholen för problemet finns fortfarande kvar i mig, jag blir rastlös, lättirriterad och missnöjd om jag inte får dricka igen. Men det finns en lösning på detta och det är ett arbete i dem 12 stegen som presenteras i AAs litteratur

Hej @annipanni!

Snyggt gjort med vita månader! Jag är en alkoholist som har fått tillfriskna sen 8 år tillbaka. Det jag fått lära mig är att alkoholism är en sjukdom. Dvs tynär jag passerat den gräns där jag av egen viljestyrka inte kan sluta så har sjukdomen ett grepp om mig. Jag har fått lära mig att det är 2 delar i denna sjukdom. Det första är att jag får en onormal kroppslig reaktion när jag dricker. Dvs kroppen skriker efter mer( vanliga människor kan sluta efter två glas med det kan inte jag). Den andra delen är lite svårare att första, den är kopplad till sinnet och man kallar det för en mental besatthet. Har du lovat dig själv flera gånger att sluta, men nån dag eller dagar senare så är det löftet som bortblåst? Där har du mentala besattheten, den totala oförmågan att sluta upp även om man vill. Man kan säga att jag förlorat valfriheten. I det läget spelar det ingen roll för mig vad tidigare erfarenhet säger mig om hur det går varje gång jag dricker, för det har jag glömt bort vid detta lag. Det är som att jag lurar mig själv, och det gör jag för att sinnet är skadat. Även om jag ”kämpar” mig nykter i ett par veckor så löser det inte mitt problem. Detta är också en andlig brist sjukdom, jag mår helt enkelt sämre när jag slutar med alkoholen. Men det finns en lösning på detta och det är ett arbete i dem 12 stegen som presenteras i AAs litteratur

@Flarran God sömn är verkligen något att vara genuint tacksam över. Man får en helt annan ork att göra mer saker som påverkar ens mående positivt. Du ska göra saker som du får energi av, som ger dig små pustar av förnöjsamhet och tacksamhet. Bara du vet vilka saker det handlar om. Och vet du inte får du prova dig fram.

Låtskrivandet tillhörde på något sätt missbruket, det är kanske därför du har svårt att hitta glädjen i det som nykter? Fotograferandet tror jag mer på. Har du provat att teckna och måla? Att måla av ett fotografi du tagit? Handarbete är nice också. Sticka vantar eller raggsockor? Kräver oerhört mycket fokus, man klarar inte att släppa in andra tankar samtidigt.

Som vanligt öser jag bara på - och du gör precis vad du vill, som du vill och när du vill. Men jag vill påminna om rutiner är bra för då kräver de inte så mycket tankeverksamhet. Man bara gör. Tänkte just på det idag när jag gick morgonrundan med lillprinsen. Direkt upp från sängen och ut. Samma runda varje dag. Jag har yrvaket upplevt alla årstider i över ett år. Så vilsamt. Och njutbart. I det lilla. En pust av förnöjsamhet.

Kram 🐘

@Ny dag Grattis till 4 veckor och strax en månad!🥳. Jag upplever det som att det finns ett lite annat mindset hos dig denna gång. Kanske att du är mer öppnare och pratar om dina tankar när alkoholdjävulen knackar på. Att du attackerar tankarna på ett annat sätt och inte låter dig själv ”lura” dig själv på samma sätt. Kanske att du attackera ett undvikande beteende och tar den andra vägen, ut i ljuset och det smärtsamma och hanterar det, istället för att gömma dig. Du gör det i alla fall så bra!💪.

Ha en fin dag!❤️

@aeromagnus This too shall pass. Jag har haft både hälsporre och svåra problem med artros i båda knäna. Där och då har jag tänkt: Ska det vara så här nu? Men nej, det ska det inte. Hälsporren försvann av sig själv, enda åtgärd bra skor med inlägg. Jag är plattfot, du också sannolikt. Senan fram till hälen blir ansträngd och inflammerad.

Och artrosen har jag läkt ut med hjälp av Ipren och nu tränar jag styrka för fullt. Musklerna i benen måste stärkas för att avlasta knäna. Lite i taget så går det framåt. I tisdags gick jag ner för den lååånga trappa på jobbet. Flera gånger. Obehindrat. Den trappan har tidigare varit en mardröm, eftersom det är svårast nedåt om man har artrosknän.

Du kommer också att må bättre relativt snart. Tålamod. Bra att du känner dig motiverad - det är avgörande för att få en lyckosam utveckling. Allt är bra på nya jobbet antar jag, det nämner du inte ens 🥰

Kram 🐘

@B.Å Vad grym du är! Grattis till 51 dagar!🥳. Jag är fortfarande ofta så tacksam för mitt nya liv som nykterheten fört med sig. Tacksamheten slår mig ofta när jag kan hantera utmaningar i mitt liv på det sätt som jag gör och när jag jämför med förr. Jag är så tacksam för balansen på mina olika livsområden som gör mig trygg och stabil. Tacksam för det vackra i livet. Ibland känns det som att denna stora förändring som vi genomgår inte skulle ha skett om det inte fanns ett alkoholproblem. Det blir en sådan tydlig och stor skillnad på då och nu. Och just tacksamheten.

En sådan skön känsla inombords som man ibland bara skulle vilja skrika ut ”Jag är så jävla duktig och jag har varit nykter i xx dagar! Jag kan hantera mitt liv nu! Mitt liv har förändrats så mycket! Jag kan fan ha roligt utan alkohol och till och med mycket roligare!”😂. Kanske man ska göra på ett utvecklingssamtal med chefen ”Fan jag har utvecklats så jävla mycket, självkännedom, helikopterperspektiv, balans i livet, klarar av mer utmaningar såväl privat som på jobbet, jag är skitbra, mig kan man lita på, jag vet vad det innebär att göra en rejäl förändring, ge mig påökt, det är jag värd!” Men det gör man ju inte😁.

Fortsätt som du gör! Då går det bra! Kram❤️

God morgon! Tänkte just på orden om att var dag har nog av sin plåga, vilket det står skrivet i en gammal välkänd skrift, och visst är det väl så. Nu är det torsdag och när det gäller sömn så finns det då idag inget att klaga över. Sände en tanke och bad i natt till Herren om att få sova åtminstone til klockan sju. Något man faktiskt fick, och det är jag då tacksam för. Sitter här på morgonkvisten och dricker lite vatten i mitt kök och har det så bra som det nog bara kan bli. Nykter och alkoholfri det är jag också. Har inget behov av att rusa iväg till bolaget heller, vilket känns som en stor befrielse. Minns min gamle far som ibland sade att man inte får glömma bort att säga tack om man har fått något. Har redan tackat min skapare och Herren för att jag ju trots allt faktiskt har det rätt så bra. Ska väl försöka att börja se lite mer positivt på tillvaron trots min trista dystymi med mera. För om man tänker efter med ett ljusare sinne så är ju faktiskt mitt glas med vatten här på bordet i alla fall halvfullt och inget annat.

Ha det gott!

@Carisie Hej! Jag har det bra och det råder balans inom mina flesta livsområden😁. Jag är rätt upptagen på jobb, men det är roligt och är lite trött på kvällen, så jag läser mest och försöker följa livet på forumet. Det finns även så många hjälpsamma, stöttande och aktiva på forumet, som du, som håller forumet levande😁. Idag jobbar jag hemifrån och det blir lite lugnare.

Jag har fått en rejäl blåsa på min stortå, förmodligen av nya löparskor vilket gjort att jag inte heller kunnat springa på några dagar. Det ser bättre ut nu och jag hoppas att jag snart kan springa igen, ska testa lite lätt på lunchen idag.

Skönt att tömma frysen, bra idé! Lätt att det blir dåligt när det ligger inne för länge. Du verkar ha en jättestor lägenhet, med massor av hallar och rum. Låter flott! Jag har också höststädat i trädgården hela förra helgen, det var riktigt tungt men skönt att ha fått det gjort och skördat framförallt potatis som det kom mycket av. Den är verkligen god och det finns en tillfredställelse i att jag producerat den själv.

Ja, hösten har nu kommit och det passar bra för mina goa fyrbenta kompisar som inte får det lika varmt och ansträngande att flyga fram i skogen. Jag gillar också hösten och den klara luften som kommer med den, samt hopp om att de eländiga fästingarna ska minska! Ha en riktigt fin dag och lycka till med målningen!

Kram❤️

@Påvägmothälsa Härligt! Ja, man sover som en liten prinsessa :-)

Nu skapar vi en bra torsdag!

Har kinesitejp. Ska kolla skadekompassen. Gått upp 7kg under våren/sommaren så nu är det kostmedvetenhet igen. Är ju som att sluta dricka fast i annan tappning. Vilja, beslutsamhet och en våg att väga det mesta med. Ska hämta ut mina formgjutna inlägg idag 1800kr det är sex Jägerflaskor :) Skillnaden är att det går till något bra och livsnödvändigt istället för till skit. Skulle springa skoljoggen idag sprang 3km igår med riktig värk i foten idag som belöning. Ha en bra dag.

@prinsessa God morgon 😊 Jag ångrar mig inte heller. Det bidrog nog till att jag sov så gott!

Jag har inte haft någon omstart men rätt många dikeskörningar, dock inte sedan den 6 januari 2020.
Om du har för avsikt att hålla dig nykter en längre tid (3-6 månader brukar man rekommendera, som en start.) Då behöver man- inte allt på samma gång- jobba med flera lager i livet, om sug, behov och att vela fram och tillbaka. Men lika mycket- elller mer så småningom- med de underliggande skälen till varför man blivit en sån som inte kan dricka ”normalt” (inom citationstecken pga att dricka är inte det normala) Vad finns där Inger i akvariets nedre environger, vad göms i skuggorna? Vad fattas dig? Lugnare vardag, andra relationer, egna gränser eller kanske byta ett jobb som skaver. Ge dig tid att fundera? Och under tiden: drick inte.
En dag i taget! Heja dig!

Visst är det ett medberoende, tänker jag. Absolut.
(om jag utgår från mig själv)
Med förnuftet vet man nog vad som eg händer o sker o vad som vore mest logiskt/praktiskt/vettigt att göra som anhörig. Tex lämna eller ta avstånd.
Men så finns känslorna där. Kärlek, empati o omsorg mm. De grumlar förnuftet. Eller kompletterar, beroende på hur man ser det.
Det är en konstant blandning av logik o känslor i livet. I relationer. Inget är helt svart eller vitt.
Om så vore, så skulle ingen vara kvar i ett medberoende. Eller?

Ja, det kan funderas mycket på och nyttigt att höra olika infallsvinklar o synsätt.
Vi lär o stöttar varandra.
Det är det fina.

@zamira
Hur går det för dig?
Tänker på dig.
❤️

@Odågan wrote:"måste jag lära mig att hantera dem utan". Jag tror det är så för typ alla som dricker. Man är lite underutvecklad. Mycket tid går till att grubbla i början. När man sedan hittar spakarna går allt så mycket bättre. Otroligt inspirerande. När man börjar fatta hur man ska hantera sig. Kick! Jag tror det finns gott hopp om att bli bättre än snittet. Man brukar ju bli rätt bra om man tränar mycket. Här tvingas man träna från dag 1.

Jag kan ibland se tillbaka och då inser man vilken fantastisk utvecklingsresa man är på. Så otroligt häftigt.

Var snäll mot dig, välkomna alla sidor av dig själv. Låt alla delar få en plats. Låt alla sidor få komma till tals. Ledsaga dig själv utan att dömma. Idag är du på en plats men imorgon en annan. Utveckling kommer inte gratis. Det svider lite innan man tagit sig till nästa nivå. Man blir ödmjuk inför sig själv med tiden. Får ett öppnare sinne.

Du ska se att det snart vänder. Att du blir stolt över dig istället.

@Faith
Nu sätter du stopp!

Annars får du låta barnen bo hos någon annan.

Kontakta polis, social och förskola imorgon.
Anmäl.

Det får inte gå en dag till.

Orkar/vågar du inte så låt den ta över.
Kvinnojour är också ett alternativ.

Gör det direkt utan vidare funderingar. NU

Spara bevis, inspelningar om det finns.
Berätta för alla - kollegor släkt vänner.

Men diskutera inget alls med mannen ifråga.

Två och ett halvt år har gått och här är jag fortfarande… jag har insett att jag inte kommer kunna lämna. Barnen kommer i så fall behöva bo med deras pappa 50% då jag inte har några bevis för hans drickande eller beteende. Jag kan inte låta det ske! Fy fan vilket helvete detta är. Ikväll har han betett sig riktigt illa, egentligen utan att vara särskilt påverkad. Arg på mig så han slagit näven i dörrar och bord, stått i vägen för mig så jag inte kan gå ut från toaletten och även stått extremt nära mig samtidigt som han väste fram vilken idiot jag var. Jag är patetisk och självisk som pga mitt nya jobb förstört vår familj. Jag har valt ett jobb framför familjen och detta ska jag stå till svars för. Sällan som jag har haft sådant pulspåslag och faktiskt blivit rädd som ikväll. Jag önskar mig en fin relation som mina barn kan lära av och skäms över allt jag väljer att stå ut med. Jag vill bort men inte utan mina barn på heltid, de ska inte behöva vara ensamma med en instabil pappa.

Jag hade pratat med hans anhöriga och chef, så att han kan få hjälp om han är mottaglig. Jag hade också planerat att flytta ut. Barn ska inte behöva växa upp med en missbrukare.

@Jerri Jag vet att det låter otroligt ( det tyckte jag iaf), men en dag är den där kampen över, de där tankarna har försvunnit och du tänker inte alls på alkohol längre.
Din hjärna som blivit tillvand vid alkoholens dopaminkickar vill just nu ha tillbaka sin drog.
Och hittar på alla möjliga skäl.
Men med tiden somnar beroendet in. Och din hjärna kommer att tillverka helt normala lyckokickar igen. Då kan du uppskatta stort och smått i livet igen. På riktigt vara närvarande.
Tyvärr tar det lite tid, men för varje dag kommer du närmare målet.
Under tiden är det bra att hitta på nya vanor, även om de från början inte kan mäta sig med drogen. Men de hjälper. Kanske finns det något du verkligen velat göra som du kan unna dig?
Danskurs, språkkurs, eller annat.?
Jag hoppas du fortsätter kämpa för det är så värt att slippa vara beroende.
Kram! ❤️❤️❤️

Nog olika inte bog etc… mobilskrift…😊

@Jonas_M Det ör bog olika det dör. En del startar om många ggr tills de inser att det ör jobbigare att hålla på så, andra tycker det blir jobbigare för varje gång eftersom det krävs ett visst kraftsamlande innan. Det ör ju jobbigast i början och då vill de flesta skjuta på det.
Jag höll på och velade hit och dit i pratal och skulle ”minska ner”. Någon gång skulle jag ha en vit månad som blev 20 dagar…. När jag tillslut bestämde mig så hade jag verkligen bestämt mig. Det är 1,6 år sedan och sedan dess har jag inte druckit någon alkohol.
Visst fanns det gupp och svårigheter i början, men när jag väl kommit loss från alkoholen fanns det ingen anledning alls att börja dricka igen. I synnerhet som jag vet att det eskalerar och jag snart skulle vara tillbaka på ruta ett.
Det orkar jag inte och har ingen lust med.
Du kan säkert sluta, men jag tror du måste bestämma dig riktigt grundligt.
Och skaffa andra vanor som du kan fylla livet med.🪴👍

Dag 5.

Rätt deppig dag. Har gråtit en skvätt. Har ju alltid dövat mina känslor med alkohol eller annat och nu måste jag lära mig att hantera dem utan.

Har alltid varit lite melankolisk av mig. Eller var egentligen glad som barn men sen hände en del jobbiga saker i min uppväxt och hade inga trygga vuxna runt omkring så fick klara mig på egen hand. Detta har gjort att jag har svårt i nära relationer som vuxen, och det känns rätt deppigt.

Men hoppas det blir bra någon gång och att jag ska få uppleva lycka.