Senaste kommentarerna i forumet

Tröttiz: Jag har alltid svårt för att förklara kort och koncist, men jag får ge det ett försök. Jag borde kanske lagt av tidigare. Jag hade ett beroende och hade mått bra av att sluta tidigare egentligen. Hade det inte varit för alkoholdjävulen så hade jag ju slutat utan problem tidigare. Men beroendet blev bara värre och till sist tog jag mig ur det. Egentligen var det väl inte en självklarhet att jag skulle komma segrande ur striden. Jag förstår att inte alla gör det, men så blev det och det är jag glad för.

Andrahalvlek: Du förklarar det väldigt bra. Här är det nog inte som tvivlar på din trovärdighet!

Torn: Ja, tack. Det känns väl som att jag är där nu :)

Med det sagt. Jag har märkt att jag har jagat tid nykter på något vis, alltså att jag har önskat att tiden ska gå så att jag har ännu en månad etc. Jag har sett fram emot min 6-månaders dag t.ex, men nu känner jag väl mer att man får ju passa på att njuta av livet där man är också. Det är ju lätt att hamna i den fällan annars att man alltid ser fram emot nästa mål och när det väl är uppnått, njuta av den förgängliga lyckan innan nästa mål övertar fokus.

Bra att du gör något åt problemet genom att börja skriva här! Jag kan rekommendera att göra så som de föreslog här på Alkoholhjälpen, att börja med en nykter period på tre månader och sen besluta hur du vill gå vidare. Då hinner beroendet gå ur kroppen och hjärnan, och du kan tänka bättre. Kan rekommendera Annie Grace bok Tänka klart, den fick jag många insikter av. Och Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Du har mycket som du gillar med ditt liv, så klokt av dig att styra upp drickandet innan något av det förstörs. Själv kände jag hur livsglädjen återvände efter några veckor utan vin, jag som förut trodde att vin var det enda som muntrade upp... Så testa, det är så värt det!!

Hittat en guidad meditation med andning som tema.
Gick sådär ? . Men på't igen imorgon, övning ger färdighet!

Backen 123 men känner med dig. Exakt så :"Var alkoholist om du vill men bete dig mot de som bryr sig o som du säger att du älskar. Men. Tror det är.en demon där inne i dom. O går inte plocka bort den hemska jävla delen-aggressiviteten förrän de börjar tillfriskna o inser hur sjuka dom är

Ursäkta mina felstavningar. Du får räkna ut vad det skulle stå ?

Andrahalvlek: Det jag tagit till mig mest är fakta om hur alkoholen skadar våra kroppar. Tex att de senaste årens forskning visar att även mycket små mängder alkohol ökar risken för cancer.
Även det här med hur beroendehjärnan fungerar. Varför man känner sug och hur man liksom kan programmera om hjärnan med sina tankar. Jag har köpt en bok som det tipsas om i experimentet som handlar om just det. Den heter "The little book of big change" av Amy Johnson. Har dock inte hunnit läsa en rad än.

Illaute: Jag brukar köpa Carl Ljungs alkoholfria rödvin på Coop. Ärligt talat så tycker jag inte att det smakar gott. Det smakar mest som dålig saft! Jag gillar dock den lite lyxiga känslan av att ha ett glas rödvin bredvid mig.

Backen 123. Ja tror att bär sjukdomen är långt framskriden då är beroendejaget mer lik en djävul än innan-tidigare i beroendet. De kan själva inte kontrollera sin ilska. Det är som en demon som är där inne. Därför tror ja det är lönlöst o komma nån vart i diskussioner innan A har kapitulerat. Åtminstone är det så för mig. Det tar ju lång tid för oss bredvid att släppa taget. Det bästa hade varit om det var A som vanligen släppte taget men tror. Ja vet inte! Men tror det är vanligare att anhöriga släpper taget först. De drogar ju sig o lever i sin bubbla så de kan hålla på längre än vi. Skulle ja döva mina känslor mellan varven med A eller annat så skulle ja sökert med orka hönga i längre. Men det löser inget.

25 dagar idag !

Känner mig just nu handlingsförlamad. Har ingen lust med någonting. Dricker bara en massa alkoholfritt, äter en massa onyttigt och kollar serier. Jobbar mycket mindre än vad jag borde i min karantän här hemma. Mitt liv är liksom på paus. Så himla tråkigt på något vis. Måste ta mig upp och i kragen och GÖRA saker. Inget händer av sig själv, liksom. Skulle bara vilja komma bort från allt just nu. Äter lite mer choklad som tröst...Snacka om patetisk självömkan...Känner mig inte ens glad över att vara nykter, men vet såklart att det inte skulle hjälpa att dricka heller - tvärtom.

Du är på rätt väg, bort från träsket. Jag vet och känner som du, att det är svårt. Men vi är här. Och vi kämpar. Framåt är vägen vi ska gå. Tänk hur du vill att ditt liv ska se ut om 15 år och försök att ha den målbilden. Behöver göra samma sak själv. Känner mig just nu handlingsförlamad. Har ingen lust med någonting. Dricker bara en massa alkoholfritt, äter en massa onyttigt och kollar serier. Jobbar mycket mindre än vad jag borde i min karantän. Mitt liv är liksom på paus. Så himla tråkigt på något vis. Måste ta mig upp och i kragen och GÖRA saker. Inget händer av sig själv, liksom. Skulle bara vilja komma bort från allt just nu. Äter lite mer choklad som tröst...Snacka om patetisk självömkan...
Kram

Vet man det först när man har varit nykter en period? Att man nådde botten innan man blev nykter? För när man fortfarande håller på och dricker och har några nyktra dagar här och där så kan det vara svårt att känna att man har nått botten? För man har tänkt det så många gånger och ändå går det lite till. För ganska så länge sedan när jag gick på rådgivningscentrum sa kuratorn att många blir nyktra först när det har hänt något som tex att man har kört rattfull.

I eftermiddag när jag var och handlade stod en kvinna och sålde tidningen "Faktum" . Det är väldigt sällan som någon säljer den tidningen i vår stad men jag har sett det någon gång tidigare. Jag stannade till och jag köpte tidningen...kvinnan pratade nästan ingen svenska..men jag förstod att av de 100 kronorna som jag betalade fick hon 20 kr. Jag bor i en liten stad och jag vet att det finns hemlösa i vår stad...och att hemlöshet beror på olika faktorer. Jag kom då att tänka på när en man som jobbade på Familjerätten i den stad som jag pluggade i kom till vår utbildning...och han berättade hur lätt det kan vara att bli hemlös. Så när jag satte mig i min bil efter att ha handlat lite mat och köpt tidningen så tänkte jag...."Varafrisk (tänkte givetvis mitt namn) om någon hade sagt till dig för ca 15 år sedan att du idag skulle vara alkoholist..hade du trott på det??" Och..NEJ...jag hade aldrig någonsin trott att jag skulle hamna där jag är idag...MEN..och SÅ...det finns liksom inget skydd...utan vem som helst kan hamna här!!

Och, jag vet inte om jag är på botten ..men det känns som om jag är väldigt nära..för jag är sliten..nedgången...och jag lever inte mitt liv...utan jag har fastnat i tankar om alkohol...om mat...om dålig självkänsla...och det känns verkligen som ett träsk...och väldigt snårigt...och jag vill inte vara här!!

Inte luddigt alls, tvärtom så kristallklart. Tack för att du presenterar sanningen som du gör. Kände mig innan totalt nedslagen av allt kaos men fick styrkan åter av att läsa ditt inlägg. Tack för att du så tydligt flyttar ansvaret där det hör hemma!

Skriven av James Clear och inläst på svenska av Olof Röhlander. Jag kan dock inte gå i god för den än, den är bara placerad i min bokhylla.

Grundläggande i nykterheten är att etablera nya nyktra vanor, så att vårt undermedvetna med tiden glömmer bort våra vanor som är förknippade med alkohol.

Den här boken ska handla om en metod (atomic habits) som syftar till förändring. Så här står det om boken: ”En lättförståelig guide som gör goda vanor oundvikliga och dåliga vanor omöjliga.”

Kram ?

Så brukar man säga. I ditt fall blir det snarare ”I nöden prövas övertygelsen”. Och den stod pall, grattis till det!

Skönt att du har fått en diagnos, och vissa diagnoser kräver verkligen medicin. Kan inte jättemycket om diagnosen bipolär, men så mycket vet jag att du nu kommer att bli mycket lugnare generellt.

Du kan få två boktips av mig, av två personer som har samma diagnos: ”Så som jag minns det” av Mikael Persbrandt och ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” av Ann Heberlein.

Den sistnämnda kan du vänta med tills du känner dig riktigt stabil. Boken är mer eller mindre skriven under ett skov som övergår från mani till svår depression och kollaps.

Kram ?

Känner så igen mig. Det är underbart att åtminstone slippa den tidskonsumerande och uttröttande alkoholen. Resten av livet finns ju bara där på något sätt och behöver tas om hand.

Kram!

Alkoholen är demoner, det gäller att möta dom och kriga mot dom.
Det kan som du säger verka omöjligt men det är det inte.
Bara det att du är här nu och säger att du vill sluta bevisar att du har styrkan.
Det finns många fina trådar här där folk skriver ner sin resa om hur dom gjort. Ta dig tid att läsa runt.
Rekommenderar dig att starta en egen tråd också där du kan få stöd och peppande ord.
Du behöver inte skriva några spaltmetrar, det behöver inte vara sammanhängande och fint. Det är det som är fint med det här forumet.
Lycka till och hoppas att jag får följa dig och din resa .

Känner så väl igen mig i din beskrivning.
Har också känt under mycket lång tid att jag bara lever för andra och alla måsten. Allt jag gör under fritid och arbete är för andras skull känns det som. Sammankomst för familj eller vänner är bara något som skall avverkas inte något jag de fram emot.
Jag hoppas att jag kan hålla min nykterhet ett tag och inte använda mer bränsle för att orka med allt. Bättre att inte orka då. Det får vara okey. Är också egen och har heller inte varit sjukskriven på... någonsin. Peppar peppar jobbet finns också kvar om man inte skulle orka en dag.
Vad härligt att du känner dig fräschare! Det måste vara en skön känsla!
Kämpa på ?
Kram

Tack ?Jo jag kämpar på här. Vissa dagar går de lite lättare andra dagar är de tuffare. Idag är det en sådan dag. Men med bra terapeut och rätt personal som jobbar kväll så ska väl denna kväll överlevas också.

Januari har varit tumult. Jag har tvingats ur mina rutiner och prövats med nya utmaningar. Till en början har jag känt mig arg och orättvist behandlad av livet. Egentligen ganska tramsigt att känna så för det är i grunden bara en väldigt seg förkylning som inte gett sig på 4 veckor men det hindrar ändå mig att göra det jag vill och brukar. Har försökt och försökt om igen att komma tillbaka i hjulspåren och fortsätta rutin och träning där den var innan jul men har fått inse varje gång att min kropp inte är återställd och att gå runt och hosta på gymmet är dessutom högst olämpligt.

Det senaste har jag ändå inte kunnat låta bli att tänka att detta kanske var en ny prövning som var meningen. Jag har varit beroende av min träning under ett års tid, den har burit upp det mesta. Stunden var kanske kommen när det var dags att detta prövades och jag fick känna hur jag klarar mig utan att kunna följa mina rutiner till punkt och pricka.
Det har varit tufft, jag har varit frustrerad, rastlös och förvirrad under flera veckor som en person som plötsligt tappat både karta och kompass, men saker har börjat hända, det verkar sakta men säkert stabilisera sig.
Stressen som funnits med mig hela tiden, för att missa ett träningspass, att prestera sämre än vanligt, att inte följa schemat till punkt och pricka, har sakta börjat lägga sig.
Rädslan för att tappa allt och paralyserad falla ner i soffan igen med ett glas och självömkan är roten i stressen, det vet jag. Men jag både känner och förstår nu att mitt nya liv är ingen nyfunnen plötslig ide längre, ett tillfälligt projekt som blivit till en mani där allt annat är släppt åt sidan och tillslut kommer krascha. Efter ett år sitter träningen och nya rutiner djupare rotad i vardagen, inflätad med andra sysslor, helt enkelt en ny livsstil. De rutiner jag har idag är inte längre ett undantag som tillfälligt brutit det vanliga mönstret av att sitta hemma i soffan och deppa. Inaktiviteten som jag tvingats till nu genom sjukdom är nu det tillfälliga och så snart hindret är borta så kommer det vanliga rutinerna tillbaka. Kroppen dras tillbaka till sina trygga hjulspår.

Imorgon är mitt sista samtal hos min psykolog på vårdcentralen. Mycket har hänt på den biten också som jag inte pratat om. I november blev min utredning på Vuxenpsykiatriska mottagningen klar och jag har påbörjat en ny medicinering för Bipolär sjukdom typ 2...... Än så länge bara i början av en lång upptrappningsfas som håller på i 2 månader men det är med skräckblandad förtjusning som jag funderar på hur det kommer påverka mitt mående. Jag är alltså inte "släppt i det fria" utan bara i händerna på en ny mottagning men det känns ändå lite som att den senaste tidens utmaning har varit den sista tentan för att nu lämna en instans och gå vidare.

Precis där träffade ditt inlägg. Så himla rätt med hur det är med våra A och oss själva. Alla orden kunde jag skrivit själv. Får mig verkligen att tänka efter, hur lever jag egentligen, vilken snedfördelning. Nu går jag bara och väntar på snedtändningen för att göra slut på djävulsdansen. Men har nu en mysig och trevlig tid så jag njuter. Men jag har fått nog, en gång till - då är det slut! Jag har ingen brådska med att slutet måste komma nu men vägrar att leva med en som är dum på fyllan.

Lurad! Kom idag på att han har ett sparkonto med pengar som han inte visat mig. När vi flyttade ihop igen gick jag in med alla mina pengar och tog för givet att han också gjorde det. Men tänk så fel jag hade, känner mig så himla lurad och dum. Jag är helt enkelt för snäll och naiv för mitt eget bästa, det vet han och utnyttjar mig.

Det var ju det. Man drack ju flera dagar i veckan. Men till slut så drack man ju sjuka mängder o man blev ju inte fullare. Det slutade som ge det man ville. O spelade ingen roll om man var utan i en vecka. Givetvis gick man ju samtidigt upp i vikt av all öl. Det har slutat med att man får såna sjuka blodsockerdippar nu så man måste äta oftare. Jag som äter max 2-3 gånger om dagen och nu måste ha något var 3'dje timme.
Men vikten ska ner nu, bort med varenda kolhydrat. Och promenera så man får röra på sig lite.

Ja du har rätt, en dag i taget ?
Och det tar ju inte så länge innan man slutar svettas och blir av med tröttheten, koncentrationsvårigheterna och ett blodtryck som åker jojo.

Det vet man ju för allt blev bättre förra gången jag hade en vit månad.
Men nu är tanken att det ska slutas helt. Vill inte att någon ska må som jag gör nu.

Tack för tips, det skall jag göra. Jag har inte tänkt kring detta riktigt än,tar en dag i taget. Spontant känner jag att om jag tar ett beslut om helnykterist nu så blir det övermäktigt. Klart jag önskar att jag kan dricka som "normala" men jag vet inte. Jag får nog iaf till en början vara mycket hård tänker jag. Sa till min sambo igår att jag bestämt mig för att sluta med alkohol ett tag nu, det kändes bra för då blir det lite ytterligare positiv press när det uttalats.

Lilleman, bra att du lyckats minska konsumtionen. Jag tycker det är ett gott tecken när du har lessnat på alkohol. Nu har du ju korkat igen helt eftersom alkohol inte ger dig något positivt. En dag i taget blir med tiden flera dagar ?
/Mrx

Mitt barn var också det som fick mig att ta det slutgiltiga steget. Jag vet att han flera gånger förstått att jag har varit full, jag har gömt flaskor i hans rum för att min sambo inte skulle hitta dom de veckor hon var hos pappan och sedan glömt att ta bort tomma vinflaskor. Jag har haft sån ångest för detta, tänkt att nej nu skall jag skärpa mig men inte lyckats. Humöret var en annan sak, jag hade kort stubin, blev onödigt arg, var trött. Ja , allt dåligt. Sen kom hjärtklappningarna, trycket över bröstet, yrsel mm. Nu har jag inte druckit på 2 dagar, visst är det ett litet steg men för mig oerhört stort och jag kanske inbillar mig men jag känner mig redan nu piggare. Ikväll skall min sambo ha en aw via teams och jag har köpt en cola zero och kommer att dricka den istället för 1 flaska vin i smyg som vanligt ?