Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig i skuldbeläggande från den äldre generationen. I mitt fall svärmor (min egen mamma gick bort för över 20 år sen). Svärmor är alltid lite bättre än jag, lite duktigare enligt henne. Hon är bäst på att framhålla sig själv och för mig med depression och sjukskrivning är det jättejobbigt, det gör mig så ledsen och sänker min självkänsla ännu mer.
Önskar att jag kunde ge dig några bra råd i din stress och känsla av upprördhet. Men jag skickar dig styrkekramar och försäkrar dig om att du inte är ensam. (Säger hon sm har döpt sin tråd till "ensammast i Sverige" ?)

Hoppas allt är väl med dig..Skulle vara fint att höra ifrån dig..Varm kram..???

Jag har laddat med godis inför helgen o skall försöka komma på något gott att äta. @Kaye det blir en utmaning att äta vissa rätter som bara ”kräver” ett gott vin till. Ostron t ex går ju inte att äta utan bubbel el vitt vin. Kanske där kan ett alkoholfritt alternativ vara lämpligt?
Röda alkoholfria smakar ju inget vidare vad jag vet eller?
Magen bubblar lite för den är inte van vid att jag äter så mycket . Brukar skippa kvällsmat för vin ganska ofta. Använde kalorierna där istället.
Idag var min man väldigt otrevlig och gapade och skrek för en bagatell, det var skönt att kunna coolt kunna stå på sig och veta att han inte kunde kontra med att jag hade druckit = det är jag som överreagerar.
Imorgon fredag skall jag ha myskväll med min dotter, det blir bra. Inga större utmaningar.
Känns väldigt bra!

Äntligen har jag fått tillbaka min lägenhet. Det är rätt liten så jag har sökt en ny och större lgh som jag ligger som första sökare på. Känns skönt att fokusera på det som är vettigt och friskt istället för allt det sjuka och som bara är som att springa i ett snurrhjul. Jag behöver träna på att stiga ur det.
Jag körde förbi lgh tidigare idag, körde med tårar som sprutade ner för kinderna men det kändes så fint när jag kom fram, tyckte att det var sån fin energi i området. Solens varma strålar la sig vilsamt mot balkongen som kan bli min och det gav en känsla hopp och värme.
Morgonsol; har du provat att ställa in hans mail som skräppost så slipper du se skiten (ursäkta ordvalet) så ofta iaf?
Tar med mig det din alkoholterapeut skrev, bra att påminnas om.
Känner att känslorna svajar väldigt mellan ångest, sorg, kaos och sedan lite själslig ro.
Jag vet att jag bara gör mig själv illa genom att reagera med ilska osv.
Idag skickade jag honom en önskan om att fortsätta sin vandring i sinnesro, insåg att det gav min sinnesro och det är så jag vill fortsätta leva.
Känns spännande med lägenheten och om jag får den så är det inflyttning 1 april.

Jag vill möta livet vapenlös. Jag var tvungen att googla fram dikten den kom ifrån. Boye var definitivt något enastående. Det senaste i skönlitterär väg jag har läst klart är nog just Kallocain.

Jag kan väl också känna som du att jag egentligen inte har några jättemotgångar. Alltså, livets förgänglighet drabbar ju alla såklart, på olika sätt, men jag kan inte tänka mig att jag är i närheten av de hårdast drabbade.

Jag har väl kommit till en något ledsam insikt idag. Jag kan egentligen inte diskutera frågor med min far. Jag menar att jag har gjort försök att diskutera lite olika saker då och då, men ofta upptäcker jag att när jag har försökt göra en poäng av något så säger han något tillbaka till mig om får mig att tänka att min poäng har gått förlorad. Det är som att han har ett helt annat sätt att tänka på, men det tycks bara vara jag som märker det, för jag får ofta intrycket av att han känner att han ger mig medhåll i något, när han inte gör det. Jag försöker hitta en bra analogi för problemet, men kommer inte på något.

Jag oroar mig också för hans drickande. Han kommer väl inte upp i några mängder per tillfälle nu, pensionär som han är. Men mängden över tid känns inte hållbar, även om jag inte vet exakt hur mycket det är. Men det är Corona-tider och han känner såklart av ensamheten.

Blir väldigt berörd av dina inlägg, VaraFrisk. De är så äkta på något sätt och komplicerade. För det där med självkänsla är svårt och än svårare när du har väldigt lite tid över för dig själv. Tänker på den bild du beskrev av dig själv som att det stack ut tentakler ifrån dig. Och jag tänker att det är så och det är en stor del i alkoholproblemet. Det är svårt att ens identifiera sig själv och sina egna behov när man är så van att se andra som du tycks vara. Men det är en fin egenskap som du ska vara stolt över tänker jag. Och dessa jäkla jämförelser med andra... jag rör mig i rätt intellektuella kretsar tror jag, men tja... jag vet nog inte någon som inte kopplar av med skitserier ibland, eller böcker av enklare karaktär. Jag tänker att man inte behöver skämmas så mycket över sina val. Det är rätt befriande att umgås med människor som står för att de har knäppa intressen, läser tantsnusk, tittar på mandelman, Farmen, eller nåt annat som kanske man inte skulle vilja identifieras med om man måste imponera på andra.
För mig blev de där känslorna av otillräcklighet mycket värre av alkohol. Och jag hade så svårt att tycka om mig själv och ge mig tid och sätta mig själv först. Det är fortfarande svårt. Jobbar med att inte hela tiden fundera över om jag borde göra något för nån annan. Som du skriver är det nog ett livslångt projekt att erövra självkänsla och kanske börjar det med att sakta men säkert börja ta hand om sig själv. För det är du värd!

Bra jobbat Majaela.
Jag tyckte det hjälpte i början med många delmål.
2 siffrigt (10)
2 veckor osv.
En app i vilken man uppnår små delmål ger bra motivation.
Du är nu i den tuffaste perioden, och det blir bara lättare för varje dag som går.

Köp något gott Alkoholfritt att dricka till helgen.
Det hjälpte mig.
En del andra vill inte dricka A-fritt öl, bubbel för att de tycker det triggar suget.
För mig hjälpte det, så du får fundera över vad som funkar bäst för dig.

Men nu har jag slutat med A fritt vin. Känner inte att det behövs längre.
Cola Zero och Te är godast.
Kram⚘

Hur går man till väga för att lämna en alkoholist om personen i fråga vägrar gå med på adressändring för de gemensamma barnen men samtidigt är så pass alkoholiserad att den över huvud taget varken kan eller vill ta något som helst föräldraansvar och således stundtals utgör en direkt fara för barnen?

26 dagar !

Jag har delat med mig på AA möten om vissa saker, som jag tyckte passade där och då..Jag har även märkt att för vissa människor jag känner har jag berättat mycket saker för att dom ska begripa hur jag och ex-sambon verkligen hade det..Tagit dom sämre historierna..Flera vänner har undrat, om det verkligen var så illa? Men till övriga arbetskamrater och chefer, känner jag inget behov att berätta om mitt drickande..Har fått för mig att det skulle kunna vara dåligt i vissa sammanhang..Folk har många gånger förutfattade meningar, och många gillar att prata om andras tillkortakommanden..Men absolut är det upp till var och en..Men har man väl sagt något kan man inte ta tillbaka det sen..Min nära chef vet ju om hur länge jag varit nykter, eftersom det var henne jag hade samtal med den gången jag slutade dricka..Dessutom har hon jobbat som missbrukshandläggare, så hon är ju lite ”specialist” Jag frågade henne då för 5 år sen om hon skulle säga något till min nya chef? Hon tyckte inte det behövdes då.Och inte efteråt heller...Som sagt Torn, gör som du vill, men du kan aldrig ta tillbaka det i så fall..AA har inte rätt i alla sina ”regler”. Kram på dig ”Storfeskarn”..???

Upprörda känslor just nu. Min mor skulle komma hit i morgon och jag föll. Drack 2 glas vin och ljög för maken.
Försökte förklara att jag inte kan stå emot hennes eventuella skuldbeläggande. Maken tycker att om jag är 56 år så måste jag stå emot. Försökte förklara att alla barn behöver föräldrars uppskattning. Bråk, men jag bad om ursäkt för att jag blev så emotionell.
Vad är det för fel på mig!?
Borderline har jag hört att man kan vara. Kanske det. Och j-a dumt att ta vin. Men, men. Nu är det som det är.
Ledsen att jag skriver detta gnäll. Ska ta mig i kragen igen.
Usch så ensamt det kan kännas. Men jag vet att jag ändå inte är det. Tror jag.
Kram

Mrx ja det är också mitt problem, att bromsen funkar dåligt.Bra att du hittat ett fungerande sätt för dig. Vill inte säga att jag aldrig mer skall dricka, hoppas att jag kommer fram till att jag inte vill ha ngt annat än det nyktra livet. Dagen efter är ju inte rolig, det är verkligen inte värt det...

Däremot min mail ! Verkar vara stört omöjlig att blockera. Pratat med teknikerna som äger sidan å deras svar hjälper inte!! O får ja mail så kan ja inte låta bli att läsa. Ja MÅSTE hitta nån smart på IT som kan hjälpa mig. Därför ja vet ja kan inte stå emot att läsa det han skriver . Vill inte ta onödiga risker att må sådär dåligt pga hans beroendejag som härjar i natten.

Förlåt. Läste din text igen o där skrev du att du blockat ❤

Nora . Min A också vääldigt duktig på att hota. Det är förödande för ens känslor att tvingas läsa sån dynga. Ja reagerar omedelbart på såna texter med. Å det är inte bra för mig. Min alkoholterapeut nu nykter alkoholist har sagt att ja ska strypa alla vägar för honom därför kontakten med mig ger honom bara ett utrymme att kunna få agera utåt på någon. Mig då. Det leder ingenvart. Skadar mig o man uppehåller sjukdomen genom att svara. Ja har blockat samtal o sms o kan inte få dom från honom. Har du inte den möjligheten i din telefon? Kram

Jag har funderat mycket på det där med botten och om den verkligen är nådd för min del eftersom jag vare sig förlorat familj, hus eller jobb. Men sedan var det en man som sa på ett tolvstegsmöte (citerat) "jag nådde aldrig botten, men jag kom till vägs ände och där fanns.. ingenting. utom en dörr ut" Detta fastnade hos mig!

Såå bra länk! Fick flera aha-upplevelser. Även om man vet om en hel del hjälper det att höra saker formuleras som man snuddat vid. Som tex att dricka alkohol ger känsla av att kapsla in tiden och vara exakt här och nu - den har jag funderat så mycket på. Alla säger att man får så mycket tid över när man är nykter. För mig har det varit exakt tvärt om. Helgerna rasar förbi, måndagen kommer på en gång. Förut kunde jag gå in i min bubbla och ha en lång härlig fredag- och lördagskväll men en massa trevliga tankar och lättsamma känslor. Och känslan att vad som helst kunde hända, även om jag satt hemma i soffan.

Hjälper att se att jag lurade min hjärna och att det finns andra sätt. Så tack så mycket!

Perioder då jag inte väger mig alls så är det för att jag stoppar huvudet i sanden. Precis som jag gjorde med alkoholen! När jag upplever mig själv ha hyfsad koll på mat och motion så väger jag mig gärna varje vecka ? Framgång föder framgång även där för min del. Det finns liksom ingen risk what so ever för att jag skulle väga ohälsosamt lite. Jag har alldeles för många ohälsosamma kilon att ta av.

Jag frågade min äldsta dotter en gång om hon under sin uppväxt hade blivit negativt påverkad av mina ständiga vikt- och motionsprojekt. Man har ju hört att våra ungdomar påverkas mer av sina mammor egentligen än av omgivningen. (Även om jag tror att sjuklig vikthets bottnar mer i ångest och dålig självkänsla egentligen.)

Dottern svarade i alla fall: ”Nä, mamma. Tvärtom. Jag har ju på nära håll sett hur du sliter med det, och hur mycket bättre du mår när du tränar regelbundet och äter bra mat. Du har snarare varit en förebild för mig - för du skiter inte i det som så många andra gör. Du fortsätter kämpa, du ger inte upp.”

Och nu ser jag ju hur dottern och hennes kille gör små ryck med både mat och träning med jämna mellanrum - för att de inte ska bli sjukligt överviktiga. Dotterns kille har dessutom tränat massor inför mönstringen i höstas, och själv kämpar hon med att få till en sund livsstil i kombo med sina hemmastudier som pågått ett år. Hon använder kalori-app i perioder och tränar yoga och promenerar raskt. Hon svälter sig absolut inte, men hon har koll på ”intäkter” och ”utgifter” och låter inte vikten skena iväg. Det är sunt tycker jag, hon är klok som en bok min dotter ❤️

Kram ?

Pratade just med en kompis som sa exakt samma sak. Hon ser till att gå ned några kilo innan hon väger sig. Sedan är det liksom grönt. Intressant att läsa om din relation till vågen Se klart. Får se hur min relation blir. Just nu står vågen i ett hörn, nästan som i ett skamhörn. Kommer inte se på den förrän tidigast efter kickoffen i morgon. Ska fundera på din analys med koppling till alkoholen. Gillar den och tror den innehåller en hel del även för mig att fundera över.

Kram!

Några sätt som jag hanterade sug på kommer här.

I början drack jag enorma mängder bubbelvatten och åt salta jordnötter eftersom jag förstod att hunger var en tydlig trigger. Jag undvek stress. Sov så mycket jag kunde. Läste på och såg på youtubefilmer om alkoholberoende och missbruk. Skrev här när suget satte in. En av de viktigaste sakerna jag gjorde var att tänka på morgonen efter. Vakna bakis eller piggelin och glad. Lätt att välja då. Morgnarna fick bli mina nya kvällar. Det är de fortfarande och jag älskar dem!

Kram!

Mrx ja det är också mitt problem, att bromsen funkar dåligt.Bra att du hittat ett fungerande sätt för dig. Vill inte säga att jag aldrig mer skall dricka, hoppas att jag kommer fram till att jag inte vill ha ngt annat än det nyktra livet. Dagen efter är ju inte rolig, det är verkligen inte värt det...

Trött och ledsen, jag väljer att dricka kontrollerat ibland. Jag har slutat att slentrianmässigt åka till bolaget på autopilot. I mitt gamla liv drack jag varje onsdag, fredag och lördag. Jag trodde det var normalt men vet bättre nu. Jag började min resa mot en sundare livsstil för flera år sedan. Jag har haft helt vita perioder och kan låta bli att dricka. När jag dricker måste jag ha stenkoll för min broms funkar dåligt. Jag skriver upp ärligt allt jag dricker i min loggbok här inne.

Tack Charlie70
Ja det är väl så men vill ju bara att det skall funka. Hur gör du för att inte få återfall?
Kram

Tack Mrx.
Nej jag vet
Känns ändå tungt, hatar den här känslan
att inte ha haft fullt koll och minnesluckorna som jag har...
Har du åkt dit ngn gång?
Och hur gör du för att det inte skall hända igen?
En dag I taget?

Vi hade inte våg hemma när döttrarna var tonåringar men det spelar kanske ingen roll, i det stora hela.
För mig är vågen:
1. ”Jag går ner några kilo först, sen kan jag börja väga mig” (tänk städa innan städhjälp)
2. När jag är kompis med vikt, kropp och träning så väger jag mig varje vecka och tänker till om jag går upp mer än två kilo.
3. När jag inte väger mig på lång tid och ställer vågen på okänd plats är det för att jag inte orkar inse att jag behöver ta tag i mina vanor.

På sätt och vis tycker jag den fasen påminner mig om drickandet. Jag slutar också titta ordentligt på min kropp i spegeln. Något som jag vill! Se på mig själv och känna mig glad för att jag är stark, behöver inte vara tjusig- men se klart ?
Så vågen kan för mig vara - kanske låter det konstigt- som ett sätt att vara i verkligheten. Inte i något ”sen” eller ”orkar inte ta itu med”.
Just nu väger jag mig ofta och skriver ner i kalendern. Helt ok med det och noll stress över vikten. På lång sikt kommer nyktra livet speglas där, men allra viktigast är ju lättare tankar, liv. Finns ingen sån våg men den har jag på insidan.
Kram.