Senaste kommentarerna i forumet

Du tänker helt rätt. Hängslen och livrem och några åtgärder i bakfickan körde jag också med i början. Finns ingen anledning att inte ta den hjälp som finns och som man kan få. Att kunna kommunicera en handlingplan tydliggör att du tar dig själv på allvar och lugnar med största sannolikhet omgivningen rejält. Att sluta dricka kräver nästan allt ditt fokus den första tiden. Då behöver det vara så lugnt det kan vara med övriga livet. Ser fram emot att följa din resa!

Kram!

Vakna innan man måste hör inte till vanligheterna. Men det blev så i dag. Jag är ju en sån som inte finner någon funktion att snooza, är man vaken så går man upp. Jag blir blixtvaken liksom, precis tvärt emot alla ? såklart, jag älskar ju att vara annorlunda ?

Ska ha två av mina vänner som ska komma hit nästa fredag. Vi har inte gjort nästan något sånt pga. Pandemin men nu var vi tvungna. Vi ska äta, prata och dricka. Fast jag kommer dricka A-fritt, har inte sagt det än utan tar det när de kommer. Men de vet iof. att jag inte ska dricka pga. Medicinerna. Men jag tror i ärlighetens dag att man kan dricka ett glas utan att det är farligt med medicinen. Men det spelar ingen roll, jag ska inte dricka och om någon ifrågasätter (som jag inte tror då de inte är såna människor som bryr sig), så säger jag bara att jag lyder doktorns order ☺️ Vilket iof är sant också. Så jag är inte orolig.

Ska köpa ett gott Rosé som jag faktiskt hittade i matbutiken. Får ingen längtan efter ruset alls, men det känns lite festligare med bubbligt vin än något annat. Man är mer med på riktigt. Köpte det till nyår.

Fortfarande lycklig och soooo over A. Kan inte tänka mig att vi någonsin kan bli kompisar igen. Yeah!

Ja, vi är på väg och idag är en underbar, alldeles perfekt dag att vara nykter!

Kram!

Jag börjar dagen med att försöka reda ut härvan av tankar jag har. Nystar upp en tråd i taget, det tar stopp ibland och jag börjar på en ny tråd.. Oreda? Nja, enda sättet (?) för att kanske såsmångingom kunna rada upp välordnade nystan i regnbågens alla färger. Dem ska jag sticka något vackert av!

Gårdagen.
Jag fick kasta mig iväg till jobbet utan att vara klar med min morgonrutin. Inte bra. Jag var så trött periodvis så att jag svajade och nästan fick hålla i mig. Nåväl, jag fick gjort det jag måste. Jag fick ytterligare en påminnelse att jag inte klarar stress. Stress är direkt farligt för mig. Tack och lov fick jag inte impulsen att ta omvägen förbi Systemet på väg hem. Tror att jag var för trött tom för det.
Somnade redan strax efter 19 - och vaknade först vid ett!!!!!! Jag har sovit! :-) :-) :-)

Alkohol.
Jag skriver i en tråd på Alkoholhjälpen och jag har upptäckt att det jag skriver handlar väldigt lite om alkohol.
Jag är "bara" på dag 12. Jag "borde" slåss för min nykterhet och kämpa emot sug. Men, nej, någonting är faktiskt annorlunda nu jämfört med tidigare försök.
Botten. Jag har reflekterat över uttryck som "att nå botten" och "att dricka klart". Välkänd "sanning" att man måste dricka klart och nå botten innan man kan sluta, iaf för oss i den här branschen. Jo, jag känner till att man kan "backa ifrån stupet" också.
Jag har kämpat för att nå botten. Suttit med fjärde, femte, sjunde glaset i hand och varit ledsen över att jag inte når botten, att jag inte kan stå emot, att jag inte kan sluta dricka.
Jag har försökt att "dricka klart". Varje gång jag bestämt mig för att var nykter en period så har jag "druckit fritt" sista kvällen. För att fira ut det gamla, för att dricka klart. Sedan gäller det att hålla i, stå emot, bita ihop, kämpa och slåss för att vara nykter en dag i taget. Det har inte funkat.
Vart vill jag komma? Jo. Jag har tappat sugen(/t).
Jag vill bara få vila. Jag vill bara må bra.
Är det så att tom mitt undermedvetna har fattat att alkohol inte är lösningen eftersom det inte lockar och pockar med ett glas? Eller ligger det på lur någonstans och bidar tiden så att jag ska glömma att alkoholen inte är lösningen? Tja, det visar sig nog...
Det blev en lång utläggning om att min känsla är att jag fortfarande inte har nått botten eller backar ifrån stupet. Jag sjönk nog bara ihop på vägen....

Så. Jag fortsätter med att göra vad jag kan för att må bra även idag.
Det bästa sättet är att vara nykter. Så får det bli.

Jag är okej som jag är. :-)

Kram alla!

Du skriver att du inte vet vad du vill. Det viste inte jag heller när jag kom hit första gången och när man läser här så ser man att det är vanligt att inte veta.
Men, någonting har fått dig att skriva här. Alkoholen kanske inte är ett jätteproblem för dig (?) men du har ändå börjar reflektera över att du ibland dricker så mycket att det oroar dig.
Så varför inte prova att avstå alkohol ett tag? Det stora beslutet huruvida du vill dricka eller inte kan vänta. För väldigt många här räcker det bra med "jag vill inte dricka idag", en dag i taget, som blir många dagar i längden - om man vill.
Passa samtidigt på att "prata av dig" massor här!
Här finns såå många varma, förstående och vänliga människor som delar sina historier och tips för att må bättre, ja tips för det mesta faktiskt :-).
Eller, som håller om en i en "cyberkram" när man behöver det.

Varmt välkommen igen!

PS. Jag delar din erfarenhet av övergrepp. Efter år av försök att lindra smärtan med alkohol har jag insett att ingen dryck i världen kan backa bandet och stryka den erfarenheten ur mitt förflutna. Det jag kan göra är att vara snäll mot mig själv och försöka må bra här och nu. DS
KRAM!

Jag har druckit alkohol länge. Som andra började det i tonåren. Jag har inte ansett att jag har problem, jag har slutat och jag har haft perioder då jag druckit så mycket att jag börjat oroa mig för min egen hälsa.
Jag har blivit utsatt för våldtäkt som ung och jag tror att det är då det började med mitt så kallade missbruk. Jag är är i ett lyckligt förhållande med världens bästa pojkvän som vet allt som jag har varit med om(Till en visa grad).. Jag fortsätter dricka när jag är ensam i perioder, och har depressioner som kommer och går. Vet inte vad jag vill med detta men antar att jag behöver prata med likatänkande.

Jag har under året som gått verkligen funderar mycket över tro och veta- om andlighet och nån sorts närvaro i det som är nu.
På så vis har mitt sinne, närvaro och kanske också nån sorts tro eller möjligen tillit blivit viktigare i mitt liv. Jag har inte som på AA kapitulerar inför den högre makten. Men på sätt och vis har jag kanske det? Någon typ av kapitulation kan jag nog känna- och egentligen betyder det ju att liksom ge sig. Och det har jag gjort.
Jag läser ibland trådar här där jag riktigt kan höra hur less personen är. Less och trött på att vara bakis, vara glömsk, inte här.
Jag var nog också väldigt less. Less på att alkoholen inte höll vad den lovade.
Det finns några stunde och tillfällen som varit extra betydelsefulla och som jag sparat men ganska långt bak i huvudet. Däremot kan jag när jag vill gå tillbaka dit och känna lugnet som liksom höll i mitt beslut den första tiden.
Är det något jag känner mig frälst av så är det alla här på forumet. Jag, andra hslvlek, torn och ett litet gäng till har hållit ihop, hejat på varandra. Ja det är bortom nykterheten i sig, en ynnest.
Att hjälpas åt när det är kämpigt eller livet bara krisar lite smått.
Det har varit- och är- stort.
Kan ju skriva hur långt som helst ? men nöjer mig nu.
Kram.

... ditt första inlägg när det känns motigt. Och verkligen unna dig det du är sugen på och längtar efter den här första tiden. 58 kilo klarar av att vänta det kan jag lova. Min 58 kilos målvikt har väntat ett helt år men nu börjar jag se ljuset. Många glasspaket och smågodis-frossor senare.
Håll i, det blir bara bättre. Kram.

Är man livrädd för tjafs om barnen. Så bra att du hittat hit, och välkommen. En del av det ”livrädda” kan absolut vara kopplat till alkoholen påverkan på våra nivåer av ångest mm.
Ta ett ordentligt uppehåll från alkoholen så kommer du se att känslorna av panik minskar kraften att ta itu med saker växer. Ta en dag i taget nykter till att börja med. Kram

Skrev precis ett sms till honom. "jag älskar inte dig längre och önskar ingen kontakt från dig mer"
Jag insåg att jag inte älskar den personen längre och att jag vill leva ett gott liv. Det kändes skönt och vemodigt. Men allra mest befriande. God natt alla som kämpar därute, hoppas ni somnar med sinnesro.

Jag har suttit och läst en massa inlägg här gjorda av folk som har det betydligt kämpigare än jag!!
Det styrker!!!!
Jag inser dock ju mer jag läser att för mej personligen så är det nollgräns som gäller jag tror inte på tanken på att bara ta en kall ngn gång då och då!!
Så jag får nog säga adjö till min"vän" alkoholet forever!!!
Jag tänkte ringa nga motagningar i gbg i morgon.
Det kan hända att jag fixar det på egen hand!!!!
Men varför chansa?
Jag tror även att sos blir lugnare om dom ser att jag gör ALLT.
Jag är ju livrädd att det blir tjafs om barnen!!!

Nykter här med ☺️ ?

Efter många års slentrian drickande, varje dag så avslöjade min chef mig. Nej har aldrig druckit på jobbet, men var ständigt trött, ofokuserad, frånvaro hit o dit (spec mån) och glömsk. Det gjorde mina kollegor fundersamma liksom min chef. Jag fick chansen många ggr att ex dra ner på drickandet, men det funkade sällan. Man blev duktig på att ljuga för andra, men framförallt för sig själv. Mitt peth och cdt test visade som högst 0,87 och lägst 0,32, det sistnämnda vet jag inte hur jag lyckades med, men levde på det ett tag tills sommaren o sem började. Då tog det fart igen och det blev en mkt blöt semester.

Fortsatte att ta cdt o peth och värdet åkte upp och ner, det gick verkligen inte att låta bli. Jag provade med att dricka 3,5 i tron om att jag kanske kunde dra ner, men det slutade alltid med att jag köpte starköl iaf. Under denna två årsperiod så gick jag både på kommunhälsan o Beroendecentrum, jag blåste ett tag oxå för sporra mig själv, men resultaten blev dåliga där med. Jag tänkte att jag skiter i det här, jag är ett hopplöst fall. Under hela denna resa så tänkte jag många ggr på antabus, men ville verkligen inte det tills jag vaknade upp en dag och kände att nu får det vara nog! Jag valde själv tillsammans med min chef o kommunhälsan att börja med det.

I 10 dagar nu har jag varit nykter o jag sköter medicineringen själv. Det är sagt att jag ska åtminstone ta det i 3 månader, sen får man se hur långt man har kommit i processen. Under denna tid ska jag gå till Beroendecentrum för KBT o återfallsprevention. Så ta all hjälp ni kan få, antabus är INTE skam! Den gör att du INTE kan dricka, du blir sjuk o därmed så släpper man alla tankar på alkohol, hjärnan går inte på högvarv. Se det som en hjälp att avstå alkohol.

Det värsta suget försvann på ca en vecka och är jag sugen på själva öl smaken så tar jag alkoholfritt. Sömnen tar det lite längre tid med, men är inte bakis trött utan trött på ett normalt sätt. Inga fler missförstånd, tjafs o göra bort sig senarium med nära o kära och även okända.

SÄG JA TILL ANTABUS, SÄG JA TILL LIVET!

Lycka till alla!

Tuff situation, men nu är du på rätt ställe för att starta en förändring. Att leta dig hit och skriva var första steget.

Lycka till!

Kram

Man kan nästan känna paniken genom ditt inlägg. Jag förstår att du mår jättedåligt. Och din fru mår dåligt, och hennes ilska beror sannolikt både på rädsla och besvikelse.

Det bästa du kan göra nu är att visa henne att du menar allvar. Att skriva här är bra, då får du möjlighet att sätta ord på vad du tänker och känner. Vi vet hur svårt det är att sluta dricka, men många av oss vet också vilken oerhörd befrielse det är att slippa alkoholens bojor,

Har du tänkt att sluta på egen hand eller ta hjälp av en beroendemottagning? Om din fru nu har tagit kontakt med socialen så borde ju kommunen även erbjuda dig hjälp med missbruket. AA är många hjälpta av också, och man kan delta på onlinemöten i dessa coronatider. Eller så kan man sluta på egen hand, med hjälp av det här fantastiska forumet. Men jobbet måste man göra själv, en dag i taget.

Det viktigaste är ändå att du vill sluta dricka för din egen skull. Inte för att din fru kräver det. Det är en tuff omställning som kräver hundra procent fokus, så man måste vara övertygad inifrån och ut.

Kram ?

Jag kan tycka det är skönt att få bli sådär hederligt förbannad, tyvärr har man ju en anledning men blir man arg för man yr sig en massa ?? jag blev skogstokig ifjol på min man, ni vet när man berättar sanningen på riktigt, vilken skit han har ställt till det för sina barn, för mig, vansinnet.. Han visste att det skulle komma, han hade fått nåt sms från ett ex också, därav dynamiten. Då slutade det med att jag fick skjutsa honom på psyket och jag fick rådet att han borde inte vara själv. Så min timeout i annat boende då fick min man som gäst, han som jag behövde komma ifrån. ?

Har du tagit dig igenom hela min resa/tråd? Oj, det var inte dåligt. ? Jaja, någon mer intensiv berg-och dalbanetur är nog svår att hitta här. ? Tur att den börjat plana ut.

Försök håll i ett tag till, det är otroligt peppande när små förändringar märks. Klarare blick och finare hy är en sporre om man är lite fåfäng. Men naturligtvis är den största vinsten att vakna fräschare. Du vet, man ångrar aldrig en nykter kväll.

Lycka till! ?

Kram

Även här behöver tålamodet tränas. Ibland känns det bra, ibland mindre bra. Gör ingen grej av det, fortsätt träna helst varje dag så kommer resultatet efterhand. I början känns det urfånigt. Kan man släppa alla tankar om misslyckande och bara göra för man godast effekt. Okej, okej, okej.

Kram ?

En dag är du där. ? Det är min fasta övertygelse.

Kram

Tack för ett ärligt och mycket bra inlägg. Förstår nu att du skriver att vi har mycket gemensamt vad gäller vår resa. Det absolut viktigaste för mig är förändringen. Vad gäller mitt A-missbruk, mitt mående, ja, hela mitt liv.

Fokus ligger numera på att ta kontrollen över mitt liv, där visserligen alkoholen ingår, men att ta hand om mig själv är det primära. Självklart mår nog de allra flesta bäst utan någon alkohol alls, men för mig har den nu inte längre prio ett i mitt liv. Inte två eller tre heller, för den delen.

Jag börjar hitta tillbaka till den jag var för längesedan, innan ångest och missbruk tog över. Med hjälp av min psykolog har vi hittat många orsaker till mitt mående. Vi nystar, prövar och reder ut.

Ursäkta om jag babblade på om mig här i din tråd, men igenkänningen inbjöd till det. Har ju till stor del tappat lusten att skriva, då hevitt mer och mer anses som enda alternativ här. Synd, tycker jag, då jag tror att många olika röster behövs.

Än en gång, tack! ?

Kram

Har fotat och lagt in det på min mobiltlf. Känns som en bra karta för att se sig själv utifrån och påminna sig själv vart man är på väg och vill vara på väg <3

Jag är en man på 52 år med ett såkallat välordnat liv!
Fru,barn,villa och företag.
Jag har alltid gillat å ta ett par groggar till helgen och det har ju alltid gått bra!!
Förra året slet jag som ett djur för att få firman att överleva pga ekonomin!
Det gick bra men tyvärr lärde jag mej också att det är väldigt "bra"med nga pilsner för att må bra.
Dom senaste månaderna har det blivit 1-2sexpack folköl per dag i smyg för allt och alla.
Jag smyg dricker när jag är ute på jobb och när jag är ensam.trodde i min enfalld att ingen fattade!!
Häromdagen blev jag ertappad av min fru och då erkände jag för henne att jag har problem!
Dock är vi just nu inte i den situationen där vi kan prata med varandra utan att hon blir arg och börjar höja rösten och klandra mej.
På sätt och vis förstår jag henne men klarar inte av det!!!!
Jag blir tyst!
Hon har idag pratat med sos och jag är livrädd!!
Dom verkar vara väldigt fyrkantiga och tycker inte att jag får vara själv med barnen när frugan jobbar!!
Jag har aldrig utsatt barnen för fara genom mitt drickande!!
Dock har dom ju sett mej påverkad vilket naturligtvis inte är bra!
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra men tar just nu dag för dag

Känner igen den djävulen som tar över när suget efter a blir ohanterlig. Har blivit utsatt för psykisk misshandel i 1,5 år av den djävulen men det hände något sist den djävulen var på mig. Det var några timmar efter den djävulen för hundraelfte gången kastade ut mig för att få dricka. Han trodde jag skulle hämta mina saker och lämna MEN det gjorde jag inte även om det var min plan. Något i mig tog tag i mig och drog mig fram till ett skåp och där hittade jag vin och starköl som jag slängde ut på golvet. Jag blev plötsligt väldigt bestämd och kände hur det kokade inom mig och frågade om det var det här han kastade ut mig för? Jag kastade glaset i golvet och sa till honom att han borde skämmas plus en massa annat. Det var första gången jag såg honom sjunka ihop och den där djävulen som varit på mig med aggressiva sms och skuldbeläggande attityd var som borta.
Inte för att jag tror att han i den stunden blev omvänd i sin alkoholism men i den stunden fick jag min styrka tillbaka som han tryckt ner.
Han försökte med några sms igår kväll men har inte svarat. För mig var det en helt ny upplevelse att se honom gå så fort från dr jekyll till mr hyde så fort han blev avslöjad.

Ja, Kaye, jag får försöka med det nu när jag väl börjat. ☺️
Skulle gärna ha en längre avhållsamhet men det är tankarna som smyger sig på ibland. Imorgon skall jag ladda med lite godis ? ? ? ? drömmen om Idealvikten 58 kg får vänta lite till

Hej
Tänk på att det tar 10 dagar för att alla effekter av alkohol ska försvinna ur din kropp.
Så kan du motivera dig till dag 10
?
Kämpa på
Kram⚘