Senaste kommentarerna i forumet

Tack för input, jag håller med dig Charlie, att man känner sig lite ofri. Den där följeslagaren som jämt är med, fast man inte är direkt sugen, som du säger Se klart. Men det bleknar förhoppningsvis över tid. Tid är min bästis just nu. Tiden lindrar, bleker, gömmer. Bara man inte glömmer ( hihi) . En vecka till jag fyller 9 månader nykter. S skönt

inte ett misstag, att man gör rätt på det stora hela. Så lätt i teorin men så svårt i verkligheten. Ha en fin tisdag!!

Heja dig citrus, blir glad att läsa?

Hej på er, vi håller just nu på med en omfattande digital ombyggnation av Alkoholhjälpen. På den kommande startsidan planerar vi en sida för FAQ, frequently asked questions dvs ”vanliga frågor”.

För att vara så hjälpsamma som möjligt önskar vi att ni hjälper oss genom att föreslå relevanta frågor som vi kan ge generella svar på under en sådan rubrik. Vad säger ni, vilka frågor bör vi ha med?

Tack på förhand!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen till oss på alkoholhjälpen! Det kan vara lite krångligt att få igång en tråd men du är på god väg. Du har startat genom att sätta en rubrik. "trodde inte.." Om du vill får du gärna lindra nyfikenheten genom att berätta mer om vad du inte trodde. När det kommer till alkohol är du inte ensam om att vara på en plats eller ha en relation till alkohol som du inte trodde, önskar eller kunde förutse. Kanske handlar din berättelse om något annat?

Du skriver om och när du vill!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vi är flera som är här för andra, tredje osv gången. Det är tufft men jag tycker det hjälper med forumet och att skriva här. Skriv varje dag och läs så kommer du känna igen dig och veta att du inte är ensam. Jag tröstar mig också för att livet är trist, men det jag funderar på är om alkoholen inte bara förstärker den känslan, att jag efter en längre tids nykterhet kommer känna mer glädje. Sen är det väl så att livet med alkohol också är tråkigt? Att det ger en konsekvenser som man inte vill ha? Det gäller och hålla fast i det, hur svårt det än är. En dag i taget. Kram på dig!

Att få skriva av sig och få ord på vägen. Morgonsol - ja så är det nog, jag måste nog också nå min botten innan jag kan gå. Jag lever också nu med stunder när han dricker och jag är rädd. Inte för slag men de hårda vidriga orden som kommer, kränkningarna och utsattheten som blir. När jag lämnade förra gången var jag sönderstressad och helt slut. Nu har jag samlat kraft i två år och reparerat mig till viss del, så nu behöver jag inte fly utan nu blir det på mina villkor till ett nytt liv.
Tack Azalea för dina ord. Ja, det måste få ta tid - en dag kommer jag att vara redo. Jag kommer då också att veta att jag gav detta förhållande och oss allt. Jag har försökt och trott på förändring. Men jag ser nu att förändringen inte kommer i den utsträckning jag vill. Han är glad för att han inte dricker på veckorna och att han inte totalt gjorde bort sig. Han är nöjd med att jag stannar och vi lever parallella liv, han sover i soffa och jag pysslar eller ser på tv. Han hatar sig själv och mycket annat, vilket leder till att ingen närhet finns. Jag vill aldrig att han ska dricka och han ska aldrig vara elak åt mig. Jag vill att vi ska göra saker tillsammans och vill inte behöva tjata för att det ska bli så. Jag vill ha kärlek och närhet men har svårt för med honom eftersom jag hatar alkoholdemonen! Så jag vet att detta är ohållbart, nu ska jag bara hitta tillfället för ett stopp.
Ja, Backen. Nu närmar sig mitt slutliga bokslut över detta liv. Det har varit jättefint men har utvecklat sig åt fel håll och jag vill inte vara med och riskera att utsätta mig och dottern för detta mer.
Jag är tacksam över forumet och den förståelse och kunskap som finns här. Tack alla

Ett par sakervjag skulle vilja ta tag i är utredning på sonen. Jag vill att han ska få sin intellektuell funktionsnedsättning och eventuella autism diagnos. Så vi lättare ska kunna få hjälp. Efter det skulle jag vilja söka så jag kan få vara sonens personliga assistent. Då kan jag jobba i mott företag så mycket som jag vill/kan och ta hand om sonen utan att ekonomin blir lidande. ?

Helt rätt. Försök att fokusera framåt. Du gör rätt nu. ?

Vet inte vad det är men vaknade tidigare än jag brukar och mår mycket bättre än vanligt. Pigg och glad. Fick även höja den nya medicinen snabbare för psykiatrikern så jag kommer få extra hjälp med hetsätningen. Jag undrar om antabus kan göra så man mår bättre också? Eller är det bara nykterheten som börjar visa sina finare sidor nu? Killen har även köpt någon vitamin som ska höja humöret. Kanske allt tillsammans som blivit bra.

Det känns som en bra dag idag! ??

Åhh, att det ska vara så svårt! Har inte skrivit på ett år ser jag, men problemen finns kvar?.
Läste lite inlägg här igår och det var nog det som gjorde att jag vågar ta tag i mitt liv igen. Tack ska ni ha alla därute ❤️

Hör Marie Fredrikssons melodi i huvudet ” det här ska bli den bästa dan i mitt liv.... ” ( ett försök att mentalt peppa mig själv...?)

ser ut över ett grått filter från mitt fönster. Snart åka till jobbet. Drack igår. Vin och en drink. Åt massa onyttigheter ( som vanligt) . Ånger idag.
Vill må bra. Varför behöver jag så mycket tröst, för det är vad jag gör: tröstar mig själv när livet känns trist. Vill muntra upp mig själv, slippa ..
Ska börjat med naltrexon igen. Tyckte ni det hjälpte? Vet inte om jag tyckte det sist, men ska i alla fall ta tag i det hela igen nu. ?

Hej, åh vad jobbigt det låter. Jag tänker att alkoholmätare kan väl vara bra, när han nu också kör onykter. Tyvärr suddas våra gränser ut, för att köra alkoholpåverkad är allvarligt ( mitt ex gjorde också det och man går sönder) vi bor alldeles för långt från polisen så det har inte varit lönt att ringa dom, har dock gjort det en gång men då hade dom inte möjlighet. Men det är deras ansvar och inte vårat men det är nog det jag varit mest galen över. Pratar du med vänner och övrig familj? Det är skönt. För om han dricker så pass mycket så är han antagligen sjuk och då kommer det inte gå över, utan bli värre och värre över tid ? kanske särbo över en tid så du och dina barn får vila, stressen sitter i väggarna till slut och har du precis gått igenom en tuff tid så är det att vara rädd om sig extra viktigt. Inget av det här är enkelt men för att sätta ord och slippa konfrontera kan ett brev till din man vara rätt väg, där du kan sätta ord på dina känslor och oro. Finns en web baserad utbildning som heter Craft för oss anhöriga, den är också bra. Lycka till nu och skriv av dig här allt du orkar och kan, alla tankar och händelser för det är ett luttrat gäng här som varit med om mycket och som förstår och det är så skönt att få ur sig dessa jobbiga tankar. Stor kram till dig ?

För mig räckte det inte med att sluta dricka. Jag behövde fylla på mina järnförråd också för att få den här kicken och glädjen i nuet som många beskriver i sin euforiska nykterhet. Tänker att olika brister påverkar och att man behöver ha lite koll på vad man medicinerar och vad alkoholen ger för effekter och sen kanske försöka nå dit med andra metoder - vinterbad kanske? Träning? mindfullness? Vitaminer/mineraler?
Det är ju en lite speciell tid just nu och många är nedstämda tycker jag. Bristen på intryck och mänsklig kontakt och mörkret gör nog sitt till. Nu kanske just du har mänskliga kontakter i jobbet, men annars så längtar i alla fall jag efter att träffa folk utanför familjen på andra sätt än utomhus.

Han har en fruktansvärd dialekt, men han har mycket klokheter att dela med sig av. I ett klipp som heter ”How to quit alcohol and become soberclear” förklarar han vad han menar med ordet soberclear (som också hans företag heter). Det är när man inte vill dricka alkohol längre, och det är inte längre någon uppoffring. Därför har man inga problem med att andra dricker omkring en, det är deras förlust liksom.

Det han förespråkar stämmer rätt bra med det jag brukar kalla faktametoden. Genom att ifrågasätta vartenda argument för att dricka kommer man till slut ut på andra sidan, klokare. Man slår följe med det upplysta, de som har insett att alkohol är ett gift som fördärvar individer, familjer och samhälle. Och vi vill inte vara en del av det destruktiva levernet överhuvudtaget längre.

Kram ?

Haha, lära sig av sina misstag. Ja jag får väl tänka så att nu är jag verkligen fullärd, så många misslyckade försök som jag har gjort genom åren. Och nu går det ju faktiskt helt som på räls.

En styrka som jag vet att jag har som har hjälpt mig genom upprepade misslyckanden är just att jag vet att jag är ok som jag är och att jag inte sluta försöka bara för att det kommer ett litet farthinder. Börja om direkt och göra så gott man kan räcker långt. Och nu kanske jag har lärt mig att bromsa livet innan hjärnan stänger ner helt. Önskar dig en fin dag!

Bra kämpat Aklejan och ja, jag tror absolut att vitaminer och mineraler kan behövas för att komma tillrätta med trötthet. Själv behövde jag järn och nu funkar fokus och kontroll på ett helt annat sätt än tidigare.
Aklejor är för övrigt väldigt vackra, särskilt om de blir lite ompysslade.

Funderar på vad du får för stöd av din man? Är problemet bara ditt och du? Det är svårt att sluta dricka om det finns tillgängligt hemma. Har ni boxviner så kan han väl byta till flaskor eller se till att du inte behöver exponeras för vin i alla fall. Det låter kanske löjligt och det är ju pinsamt att säga sånt, men ni har den här situationen tillsammans. Han kan kanske vara ett stöd. Han borde kunna avstå en period han också. De flesta mår nog egentligen bäst av att avstå alkohol. Ni kanske har druckit mycket tillsammans.

Sen skriver du om din ilska och din ålder. Tänker att du kanske ska prata med någon om det också. Du släpper ut ilskan när du druckit, men har ilskan blivit värre på sista tiden? Man ska inte underskatta de hormonförändringar som sker i kroppen. Hur som helst, bra jobbat!

Hej!

Jag vill bara dela med mig om mina erfarenheter. Jag har inga direkta diagnoser men 2012 började jag medicinera mot ångest och oro. Jag hade sedan några år självmedicinerat med alkohol. Att bli mamma, flytta långt hemifrån och kanske att vara vuxen på riktigt blev för mycket för mig och jag var deprimerad. Sedan ordnade det upp sig och jag mådde bättre efter ett tag. Jag slutade dock inte med alkoholen.

Jag gjorde många försök att dra ner på det men till slut fick jag nog. Min man var väldigt trött och orolig. Bråken eskalerade och barnen påverkades.

Efter snart 5 månader nykter kan jag se bakåt och förstå att mycket av oron och ångesten berodde på alkoholen. Jag hoppas att jag kan sluta med medicin snart.

Här är några tankar till dig:
- kan du träffa en läkare och prata om medicinering? Det är inte beroendeframkallande med ssri men tar udden av oron. Ger inget rus men stabiliserar. Dåligt i kombo med alkohol dock.
- måste du sluta snusa nu? Kan du vara snäll mot dig själv och ta en sak i taget? Jag har slutat med alkohol och gått upp i vikt. Nu ska jag ta tag i det. Sluta snusa ska jag göra till våren tänkte jag.

Unna dig gott att äta och dricka. Unna dig nykter tid med din familj. Varje dag utan alkohol är en seger. Vi är nog i samma ålder och jag har också barn. Allt är så mycket bättre utan alkohol och jag försöker att blicka framåt och inte ångra. Det kan bara bli bättre. Mycket bättre.

Kram ?

Inte mycket att skriva om. Dagarna rullar på och jag håller mig alkoholfri. Jag kände mig väldigt konstig till mods hela dagen igår, inte deppig men bara splittrad och nästan lite småförbannad. Jävligt konstigt, men inte så att jag ville dricka. Hoppas på en bättre dag idag.
Jag har tydligen börjat snarka igen. Köpte ny snarkskena och mätte skillnaden i en app. Otroligt stor skillnad. Hoppas att jag nu får en bättre sömn vilket betyder mycket för hälsan.
Ha det gott // N.

Min man har druckit i smyg i flera år och jag har konfronterat honom många gånger men det blir ingen skillnad. Nu verkar han påverkad var och varannan kväll. Jag och barnen märker det mest genom att han glömmer saker, är disträ och slö och känslig för kritik. Båda barnen 17 och 13 år är oroliga för sin pappas drickande. Vi ser aldrig att han dricker men vi ser honom berusad och påverkad. Han blånekar varje gång. Är glömska ett vanligt symptom på alkoholism? Det är på nivån att barnen är rädda för att papp börjar bli dement. Han kommer inte ihåg nåtmav vad vi pratar om oftast.

Är det någon som har råd hur jag ska agera. Jag mäktar inte med en skilsmässa just nu. Har en dotter med autism och har nyss gått igenom en längre period av utmattning. Precis kommit på fötter och gått in i en ny ansvarafull roll på jobbet. Samtidigt så känner jag att jag inte kan utsätta barnen för detta längre. De far så illa av att se sin pappas onormala beteende när han druckit. Vilka ultimatum kan man ställa? Jag vill säga att han inte får vara hemma om han ska dricka. Men känns som ett tomt hot för hur ska jag kunna kontrollera det? Och vart ska han ta vägen?

Jag förstår att det är ett missbruk men jag kan inte förmå mig själv att tycka synd om honom. Är bara arg. För hans martyrskap och för han inte tar ansvar för att söka hjälp. Och för att han utsätter sina barn för detta flera gånger varje vecka.
Och för att han ljuger om sitt drickande,
Funderar på att skaffa en alkoholmätare som han får blåsa i om jag misstänker han har druckit om han ska sätta sig i bilen för att hämta något av barnen tex. Är det en metod som kan fungera? Då får man ju fakta. Det skrämmer mig nåt oerhört att jag inte ens litar på att han är nykter när han kör bil.

Har just vaknat till den femte dagen och inatt har drömmarna varit rätt ok och sömnen har varit ganska bra den med tack och lov.
Märker samtidigt hur skadad man är för när jag nu vaknar upp och känner mig rätt så fräsch så är första tanken att idag ska det smaka med alkohol. Va fan??
Nej idag ska det inte smaka för jag tänker läsa hur det var i fredags då jag var bakis och hade ångest i flera dagar. Jag tänker läsa och läsa tills jag känner hur illamående och besviken jag var.
Jag tänker vinna idag för min och familjens skull och det kommer att gå bra.
Jag ska ta dag för dag och idag ska jag vara nykter.

Jag tror samtidigt att nikotinabstinensen har gett med sig ganska bra den med. Femte dagen där med utan snus.
Jag har varit snusare sen jag var kanske 14 bast. Men jag har inte gillat att snusa när jag varit förkyld eller varit bakis, vilket gav möjligheten nu att sluta med snuset samtidigt som alkoholen.

Styrka och nyktra dagar till er därute som kämpar mot suget ❤️❤️❤️❤️❤️

..antabus. Ska bli skönt med några dagars ledighet.

Jag har ju kommit på att affirmationer kanske är min grej i alla fall...

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan och det räcker bra.

...idag känner jag mig till och med lite nöjd!

:-)

Jempa och Mary - ni är underbara!

När jag vaknade idag så tänkte jag på min tränare. Ja, alltså, inom den sport jag håller på med.

Kommer ihåg första gången vi tränade för honom - vi gjorde en dundertabbe och misslyckades fatalt - varmed tränaren utbrister i ett översvallande "JÄTTEBRA!!"
Öh, vad?
Hans filosofi är att misstag och att prova nytt, göra om och göra rätt är det absolut enda sättet att lära sig "på riktigt". Först då kommer man åt hela hjärnan genom att uppleva det jobbiga med att göra fel och tillfredställelsen och lugnet som kommer när man gör rätt. Det går inte att tänka sig till.
Det enda felet som man kan göra är att sluta träningen med ett oönskat resultat och gå därifrån med känslan av misslyckande. Blir det tokigt är det bara att göra om och göra om, testa annorlunda och göra om igen tills man är nöjd. Det måste inte bli perfekt i början, det viktiga är att man går därifrån nöjd.
Utan misstag ingen lärdom alltså. Man måste uppleva skillnaden mellan rätt och fel om hela hjärnan ska med.

Jag tänker att jag borde tillämpa hans filosofi på många fler områden.
Även om jag helst vill slippa fler fatala misstag, hoppas jag redan lärt mig av dem så att det räcker med mindre misstag framöver.

"Vi ska vara nyktra så länge så det kvittar vilken dag du har idag!"
Tack!
Vill också skicka den vidare till alla som kanske råkar snubbla.

Kram och en God nykter morgon!

... När man nått sin botten som medberoende? Eller får man bara bestämma det? Att det är nog ...

I helgen har jag umgåtts med mannen lite sådär av olika anledningar. Han är annorlunda, dricker inte, försöker äta rätt, tar ansvar med små små steg. Han berättade hur nära det var att han tog bort sig i jul, och jag svarade att jag förstod men att jag inget kunnat göra. Det hade varit hans val. Jag kunde säga att jag älskade mannen jag träffade men beroendepersonen vill jag inte ha i mitt liv. Han är ledsen nu, har förstått att hans ilska har många gånger varit istället för tårar, men inget jag accepterar utan ilskan har gjort så ont. Tårarna är bättre och samtalen. Han medgav att jag är så mycket bättre att uttrycka mig men att antalet ord inte väger tyngre än hans få. Och få se denna skymt av den briljanta hjärna som finns där, va häftigt. Han sa också med tårar i ögonen att han förstod att han ställt till det för mig, med alkoholen och allt så där fick jag min ursäkt. ? han ville vi skulle sluta prata, stanna där. Han ville inte få några förhoppningar utan han vill påbörja sin resa själv, utan mitt surr om behandlingshem. Jag kunde säga att för oss finns inget om vi inte tar professionell hjälp, och kanske inte ens då. Men den där kramen, skrattet, barnen glada vid middagsbordet var fint. Och jag vet det här är inte ens början på något, utan antagligen slutet, men jag är nöjd nu, just nu ❤