Senaste kommentarerna i forumet

jag kolla på den filmen också, ska bli spännande! Önskar er en skön söndag-kväll?

Tack för ditt svar andrahalvlek.
Så hoppfullt att det kan bli bättre.

Soffi, klart vi gör. Så fint att dina vänner finns kvar, det är ju inte självklart.

?

Ja så är det nog, att vara lite snäll, peppa och så. Fint samtal igen igår, idag kom han för bit med lite trälappar han fixat. Och då tog jag upp det här med huset, att jag vill ha lös pengar. Föll inte i god jord, men det handlar ju inte bara om mig. Han har brutit ryggen sen 4mån tillbaka, han kommer knappast bli så bra att han kan ta hand om detta stora hemman som det var sagt. Han har ju inte klarat det hittills eftersom hans A blommade upp när vi flyttade dit. Men såklart känns det som om jag är ormen. Då skickar jag ett sms om att han ska vända och äta med oss, att vi är vuxna. Han svarar att jag inte behöver tycka synd om honom. Men klart jag är orolig, skilsmässa, bruten rygg, Alkoholistsjukdommen, sjukskriven och inga pengar. Ja fy och samtidigt beror allt på A......
Tack för ditt svar och din analys, önskar att du får ditt lugn också för ibland vill man ju bara spy på allt. Tyckte inte du hoppade från ämnet för det är ju det där, det handlar om. Att stå fast, vara medmänniska till någon man vet är svårt sjuk till att lägga sig platt och låta sig dras in i djävulsdansen igen

Ja, så stolt över både mig själv och alla er! Vi är så bra! Så tacksam att jag hittade detta forumet och vågade ge mig in. Det blev verkligt för mig själv när jag erkände för er att jag har problem och att jag vill göra något åt det. För min egen skull, för min hälsas skull.

Sen kommer så många fler vinster! Som att se mina barn i ögonen på ett helt annat sätt. Inget vin i kylen! Inga flaskor under diskbänken. Ingen skam! Pengar till deras sparkonto. Men framför allt ger jag dem en nykter mamma ❤️

Grattis till 3 månader! Bra gjort!
Har läst och hört på fler ställen att har man lyckats ta sig över 3 månaders gränsen så kan det börja gå lite lättare att hålla sig nykter. Kul och höra om du märker någon skillnad efter denna tid. Det är ju naturligtvis väldigt individuellt från person till person
Jag har själv passerat 2 månader nu och känner att det går lättare för var dag som går. Visst dippar man ibland men det är livet som händer helt enkelt.
Kram

Det är märkligt det här med att inte kunna bestämma sig. Varken kunna ge allt och vara i förhållandet eller kunna ta steget ifrån. Jag märker att min man försöker och anstränger sig även om han i vart fall än så länge inte vill sluta helt men av någon anledning kan jag inte lita på det utan väntar bara på att det ska börja drickas mer igen.

Funderar mycket på min förmåga att ge igen eller om allt för mycket blivit förstört och att jag helt enkelt inte kan längre och måste gå av det skälet oavsett om han anstränger sig eller ej.

Funderar också på om jag ställer för höga krav. Han kanske inte har så stora problem som jag tycker mig se utan faktiskt kan dricka men mindre än förut. Samtidigt som jag känner att jag ljuger för mig själv bara av att skriva så.

Var det du själv som bad om att få medicin eller rekomenderade läkaren det. Är så rädd att de ska säga nej och erbjuda mig terapi... Vet som sagt inte vad jag kan förvänta mig. Har tidigare önskat bli medicinerad mot ångest som lett till denna dåliga spiral men det blir mest samtalsterapi och är så "trött" på att prata om mig själv....

Det har gått bra idag också, fått mycket gjort ! Har suttit ned för mig själv och skrivit upp lite frågor jag ska ta på onsdag när jag ska på möte... jag ser det hela bara positivt och vill inte till baks till det tråkiga liv med alkohol..

3 månader är grymt ju!!! Ooh! Tänk, du har snart 100 dagar!!! ??????

Jag vill också att min mamma skulle se skillnad på mig!! Tyvärr bor han inte i Sverige och det kommer att ta tid innan jag får resa till henne.

Njut av ditt rena hem och ffa rena kropp! Undrar hur månad 4 blir för dig ???

Att outa sig för frugan och vännerna på en o samma gång var strongt gjort....och du måste ha smugit bra med ditt drickande om din fru blev förvånad...,fast...också bra för då kommer lusten och behovet att sluta förgifta din kropp från dig...och ingen yttre påverkan...
Ingen vet att jag dricker...eller drack...heller...inte mina kids..de är iof inte små...men inga vänner eller partners har fattat...
Men inser väl att jag bromsar i tid...
Vill inte förlora det jag byggt upp...och tar sådan kraft och tid att mata Monstret...

Ska bli spännande och höra hur det går för dig...hoppas frugan har lite pepp att ge dig...de kan man behöva...

Juice på citron, selleri och ingefära rensar ut levern...och sätter fart på njurarna...inte gott:) Men bra!

Vad härligt att vi klarade det ???

Oj vad duktig jag känner mig, har storstädat hela lägenheten. Precis allt ligger på rätt plats :) Vilken härlig känsla det är. Det doftar så gott nu efter jag moppat :)

Min mamma har varit här och vi har städat ihop. Medan vi städade så sa hon helt plötsligt att det var så himla roligt att se mig glad, positiv och att jag orkade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det, tyvärr så tänkte jag mest på hur dålig, en besvikelse och negativ jag måste ha varit hela mitt liv. Såklart är det väl inte så, men vad konstigt det är. När man får en komplimang så vänder hjärnan på orden, så är det alltid för mig. Om någon säger att jag har fint hår, så tänker jag att det måste ha varit fult innan, varför han man inte annars sagt det!? Jag förstår att det inte är så rent objektivt, jag vet att orden inte betyder det och meningen bakom oftast inte är densamma som det i mitt huvud. Men jag har ju svårt att tolka folks intentioner. Förutsätter för det mesta att folk ljuger om det kommer till komplimanger och förutsätter stenhårt att negativa kommentarer är lag. Vad sjukt egentligen... det borde jag verkligen jobba på.

Har annars inte så mycket mer att göra i dag, invänta arbetsdag i morgon bara, första "riktiga" arbetsdagen, på arbetsplatsen.

Funderar på om jag inte skulle ta mig en promenad, behöver få lite rörelse. Försöker röra på mig mer under dagarna, och har bestämt att jag ska gå till och från jobbet. Det tar väl ca 20 minuter att gå dit, så 35-40 minuters promenad varje arbetsdag kommer hjälpa till med att röra sig lite mer.

Fortfarande inget sug efter A, det erbjöds vin i går när jag var utomhus och grillade, visserligen var det rödvin (som jag inte gillar) så hade kanske tackat nej ändå. Men hade inte ens en gnutta sug, om något (nu i efterhand) så hade kanske alkoholens rus hjälp lite med mina förfrusna tår. Tänker kanske istället att jag borde köpa ännu varmare skor och att inte stå utomhus i 2,5 timmar utan att röra på mig. Det känns som en bättre lösning än A. Alla dagar i veckan.

Insåg precis att jag varit nykter 3 månader i dag :) Så just precis nu så känner jag mig så tacksam över min nykterhet, över att jag har rutiner, att saker fungerar, att jag förstår mig själv mer och mer, att de runtomkring mig mår bra och att jag har er här :) Tacksamhet!

Uppdatering: Nu kom han hem, och har inte druckit vad jag märker. Han är nämligen jättesur och undrar varför middagen inte är klar åt barnen. (Kanske beror på att jag blev helt ställd av hans agerande)

Är det rimligt att behandlas såhär för att han sätter ner foten mot alkohol hemma? Jag har packat hans väska och undrar om det inte är bäst att han vänder om. Det var ju vad han ville.

Man kan lugnt säga att du är min totala motsats vad det gäller uttrappning av medicin ? Min plan är att jag ska vara helt ren efter 1,5 år, med lite uttrappning varje vecka/månad. Av SSRI alltså. Men jag har å andra sidan ätit medicinen i 14 år, så räknar man procentuellt blir det kanske lika ?

Om du känner att du orkar med biverkningarna så är det förstås bara bra. Ett alternativ hade varit att hoppa över medicinen en-två dagar per vecka i taget och göra uttrappningen under några veckor. Då hade inte varje steg varit lika abrupt.

Kram ?

Vissa klarar att bryta själva, andra behöver hjälp från vården. Bra att ta tag i det innan det går för långt! En drivkraft för mig är ett väldigt liv i balans, som jag får av att inte dricka. Kämpa vidare, du har ju klarat det tidigare!

Nu känner jag mig lite förstörd igen. Jag har väntat på en set back och nu kom det. Vi har renoverat en del, och det blev lite mycket på en gång till slut. Min man, som i vanliga fall självmedicinerar med alkohol för avslappning har legat tre dagar i sovrummet eftersom jag tagit ifrån honom möjligheten att dricka sig lugn efter renoveringsbestyren.

Till slut kom han upp och duschade, packade gymväskan och la fram mat som skulle lagas till middag. Men det visade sig att han inte åkte till gymmet, utan vidare med målet att ta in på hotell för att han inte ”orkade” vara hemma.

Då har jag ordnat allt med barnen och hemmet i tre dagar, inklusive städat kaoset från renoveringen hemma, medan han legat i sovrummet och kollat Netflix.

Han tyckte att jag var pushig och ville renovera för mycket, men de sista två sakerna tog han initiativ till. Jag blev förtjust för att han var på mitt spår. Han ville nog göra mig glad, men sen skylls allt på mig när det gått snett med hans energidepåer.

Vilket svek också. Han vet att det är slut om han dricker, att jag inte orkar det mer. Och jag lät honom ligga i sängen i tre dagar, (jag bråkade på honom först när jag lämnades i renoveringskaos, men lämnade honom ifred idag och igår) och så tackar han mig med att åka iväg utan ett ord!

Jag fick först campral utskrivet men det tyckte jag inte hade någon effekt på mig. Till en början avstod jag alkohol då det var mer på riktigt när jag fått första medicinen utskriven.

Sedan fick jag naltraxone och det fungerade mycket bättre. Jag fick mättnadskänslor som gjorde att jag minskade intag av onödig mat och alkohol. Kommer ihåg när jag var på systemet en gång för att handla åt en vän och jag hade inte ens i tanken på att köpa åt mig. Alla som vet vad vi kämpar med förstår hur absurt den känslan är. Efter ett halvår så tyckte jag att naltraxone inte riktigt gav mig det jag sökte efter. Men det jag ville ha då var ett magiskt piller som tog bort allt sug och lagade mig vilket jag borde inse inte finns. Det viktigaste är att man bestämt sig för att förändra sitt drickande och se medicin som en liten hjälp på vägen. Så, för mig har nog naltraxone varit den bästa i mitt kämpande mot a-djävulen men då kombinerat med ett erkännande för sig själv att man har problem och att man verkligen vill lägga om livet.

Men för mig var just att jag sökte hjälp något av en milstolpe jag ofta tänker tillbaka på. Det blev mer verkligt för mig då.

Önskar dig all lycka till med besöket ?

Idag kom det mer snö...
Jag var ute på en promenad vid lunchtid, ner till stan, det fick räcka. Gick utanför flera affärer och läste på skyltarna, "här inne får max 5 vara, och här max 1½ osv", Sedan hem och försöka vila lite inte egentligen för att jag behövde det, men för att kväsa lite av huvudvärken jag bär på från mitt lite oplanerade nedtrappningsexperiment...

Det är nu 2 dagar sedan jag tog sista halva tabletten, dvs fredag morse var sista tabletten. Jag vet inte alls om det jag gör är klokt, men... det var ju ett par tunga dagar som fick mig att titta på tabletterna och halvera dem, sen vågade jag inte öka, och så... i fredags morse... ställde jag in asken i skåpet. Fredagen gick ganska bra, det var nog först i går kväll och i natt som det märktes att medicinen håller på går ur kroppen. lite *blä* kryp kryp i kroppen, huvudvärk i bland. Finns två vägar gå, att ta en tablett eller härda ut några dagar och se om det försvinner helt - eller om jag förstört allt genom att kliva av efter ... 6-7 veckor? eller hur många det exakt nu är...

måste återupprepa att det varit värt börja med medicinen... bara jag inte nu sabbar möjligheten att bli kvitt snusandet genom att sluta för tidigt?? borde kanske gå med lite biverkningar i knoppen o kroppen ett par dagar?

Och vad ska jag säga till sköterskan när hon ringer? som det är såklart... men.. "jag var låg ett par tre dagar och började klyva tabletterna", ja... sen fortsatte jag. Får se...

Nu babblar jag.

Och Charlie som jag faktiskt inspirerat käka tabletterna :-) Hur går det för dig, och vad gör mitt experiment med dig? Hoppas du får fortsatt lycka i din vandring att bli snusfri helt - även efter ev uttrappning. Och Mic som går på järnvilja enbart, och ni andra som läser o funderar.

Nåväl, vi har vår väg, jag hade inte tänkt klippa av behandlingen som jag gjorde, men nu blev det så lite oplanerat...

Åter till motion och så; jag var ju ute o tog mig en prommenad tidigare idag, ska ta en till idag, samt köra ett tränignspass med mitt "gymma i hallen"-schema jag hittat på; med hantlar, dörrtrapets och en matta och lite uppfinningsrikedom så kommer man ganska långt.

Verkar som att många här kommer in på vikt när man väl blivit kvitt alkoholen. Jag lade om kosten våren 2019 och har sen dess gått ned 12 kg på att hålla mig till att äta frukost, lunch, middag (mycket grönsaker, men ingen särskild diet) . Aldrig äta mig proppmätt och inga mellanmål eller kvällsmackor. Däremot varje kväll en rad mörk choklad, minst 70% kakao. Och efterrätt eller fika någon gång i veckan. Funkar för mig, ligger stadigt på min matchvikt sedan några månader nu.

Tack för era svar, vilken typ av hjälp har ni fått och vad funkade bäst? Jag är väldig nyfiken på vilka mediciner som kan hjälpa mig. (Har läst mycket om Campral)
Vad gör ni eller vilka tips har ni när suget blir för stort och man inte orkar stå emot?

Jag har "tappat bort" flera mycket goda vänner de senaste åren. Enbart för att jag prioriterat ner dem då jag hellre suttit hemma ensam och "kopplat av och skämt bort mig själv" med vin.
Förmågan att känna glädje har också minskat dramatiskt, saker som jag tyckte var roliga att göra förr har jag "tröttnat på", troligen för att de inte går att kombinera med regelbundet drickande.

Jag har nyligen ringt ett par av vännerna - de blev glada, de fanns kvar! De undrade bara hur jag mådde eftersom jag dragit mig undan. Att svara att jag inte mått bra är ju knappast någon lögn. Så tacksam över mina fina vänner!!

Jag har också bestämt mig för att prova några nygamla aktiviteter - gissar att jag så småningom kommer att finna glädjen i dem också igen.

Jag tänker att när vi väljer bort alkohol så får vi istället en hel palett av andra saker som vi kan välja: vänskap, glädje, nyfikenhet och ork att faktiskt göra något mm mm

Så vi väljer väl bort alkoholen en dag till, eller hur?

Jag känner igen mig i vad du skriver. Jag började nog utveckla ett riskbruk precis innan jag fyllde 30. Nu några år senare så har det sakta men säkert eskalerat till att kunna dricka varje dag och inte bry mig om jag är själv eller inte. Du har tur att du så pass tidigt fått insikt om att du dricker för mycket. För mig tog det några år att erkänna för mig själv.

Du har tagit första steget här och nu och jag tror på dig! Kämpa på och läs andra trådar här så kommer du se att du är långt ifrån ensam och allt det du går och tänker på är något som är vanligt hos oss med olika former av förhållande till alkoholen.

Har hållt upp i perioder men när hjärnan vill stänga av så har vinet varit ända lösningen. 2021 kommer bli annorlunda för mig och jag hoppas det blir detsamma för dig!

Styrkekramar ??

Skrev jag i en väns bok som barn..Har funderat på det många gånger..Och sen, hur blir jag lycklig.?.??..Det är när jag känner glädje, harmoni, kärlek och en allmänt nöjd känsla..Det gäller att sträva efter saker i livet som ger oss lycka och glädje..Ibland enkla saker som ett bad, att bada bastu,? god mat, godis, roliga filmer,?..Vänner, nära och kära..❤️...Om vi gör mycket av sånt vi mår gott av?, orkar vi både jobba, ta hand om andra och varandra..???

Du har klarat 9 dagar varav två helger, var stolt, var glad!!

Handla på Systemet på en måndag. Jag vet inget som kan få mig att skämmas mer, ändå har jag gjort det ibland när jag handlat "för lite" till helgen så att det "råkat" ta slut...

Håll i din stolthet även imorgon, tänk då skriver vi 10!!

Kram

Era vänliga kommentarer gör mig alldeles varm och glad, tack!

Japp, det är jag som drar upp solen och väcker tuppen varje morgon, spelar ingen roll hur trött jag är ibland, har ingen ro att sova. Skönt att veta att vi är två i alla fall som delar på att starta forumet på morgonen.

Mary, Vinare: Tack! Ja, vi verkar vara ett starkt startfält, glad att ni är med mig :-).

Se klart: Tack, ja, det känns så. Hoppas jag inte tappar vittringen.

Sisyfos: Ja, tänk att det kan vara så svårt... Men om det är nyckeln så är det absolut värt att jobba på.
Jag har aldrig jobbat med affirmationer men två saker du skriver skulle nog vara jättebra affirmationer:
-Jag är okej som jag är.
-Det räcker bra som det är.
Tar dem med mig så får jag se...

Kram