Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att se att det där är möjligt. Att stå emot och ha en trevlig kväll. Eller var det trevligt? Som vanligt eller bättre? Var du tröttare eller mer vaken? Berätta mer ??

Njut av en dag utan bakis ???

Klockan är strax efter sju på morgonen och jag sitter vid köksbordet med morgonens andra kopp kaffe i handen. Kaffet är långt ifrån varmt, som det sällan är när man har småbarn, men det uppfyller sitt syfte ändå.

För några minuter sedan kom min superpigga femåring och frågade: vad ska vi göra idag?

Min fluffiga morgonhjärna hade inga bra svar på det just då. Vi har inte gjort några planer för dagen än. Frågan fick mig att tänka att det hade varit riktigt skönt om planen redan var satt så jag slapp lägga tankeverksamhet på det. Detsamma borde gälla vad jag tänkt dricka till middagen. Så här kommer beslutet för dagen: inget vin idag, det blir kolsyrat vatten till middagen.

Så nu slipper jag tänka på det något mer idag. Ska bara bestämma allt annat också. Men det gör jag när jag druckit upp mitt kaffe...

Det är nog det som de flesta här tycker är det absolut jobbigaste, att erkänna för andra att man har problem med alkoholen. Det var likadant för mig. Samtidigt är det det som har betytt mest för att jag nu mår hur bra som helst. Att jag har berättat för alla att jag inte dricker för att jag inte mådde bra av att dricka. Det var det som byggde upp styrkan, stoltheten och glädjen över att vara nykter. Tänk om alla kunde vara lika stark som du, då hade inte det här forumet behövts.

Jag är imponerad. ?

Dag 10.
Lördagsmiddag igår, bubbelvatten i glaset. Gick lätt att säga nej till vin även om gubben knorrade lite över att "det är tråkigt att dricka vin själv".
Jag sa det inte till honom naturligtvis, men vet ni vad? Jag har kommit fram till att det är helt och hållet hans problem!!
Förut har jag känt ett ansvar för att han inte ska tycka det är tråkigt. Det har fått mig att försöka och försöka igen - ett par glas på helgen kan jag ju ta, det är ju inte farligt. Nej det är det inte... såvida det inte alltid slutar med att jag dricker en hel flaska - varje dag, sju dagar i veckan... Jag tror inte heller på att jag blir ett roligare sällskap när jag dricker. Tvärtom. Jag blir ett roligare sällskap när jag mår bra :-).
Tänker att det verkligen har hjälpt mig att må som en sunkig disktrasa de senaste dagarna. A vågar inte ens visa sig, än mindre locka med ett glas.

Läser mitt inlägg från igår em. Så tydligt att jag var stressad när jag skrev det. "Vill/måste skriva svar och ffa skriva ner mitt beslut att inte dricka under dagen, jag hinner nog även om jag borde åka..."
Sååå jag i ett nötskal. Alltid stressad, alltid på väg någon annanstans, borde alltid göra något annat än vad jag just håller på med.
Alltid en kamp emot den jag är/hur jag funkar.
Jag är inte som alla andra. Nej, VEM är som alla andra??

Dags att prova nytt!
Det är ju enda möjligheten om jag vill få ett annat resultat, om jag inte återigen vill landa i att "det går inte, jag kan inte hantera mig själv nykter, bättre om jag får dricka lite avkoppling "emellanåt"".

Jag är okej som jag är.
Obehagligt ovan mening. 45 år gammal och jag har nog aldrig sagt eller ens tänkt de orden.
Det som upprepas ofta blir till slut en sanning.

Här och nu.
Jag har letat upp Närvaropodden. Ska varva mitt lyssnande på Alkispodden med Närvaropodden. Tror att den kan ge mig en del verktyg, vet ju inte, men värt att prova. Fördel också att "Närvaro" inte känns lika laddat som "Alkis", jag kan alltså lyssna även vid tillfällen när jag inte är helt ensam utan riskerar att "bli avslöjad". Det är bra!

Tar första steget mot mitt mål att lära mig nya sätt att hantera livet så att jag kan må långsiktigt bra.

Nykter. Allt gott!

Hej alla ni, vars trådar jag har läst och läst den sista veckan!
Jag har precis brutit upp med en person som jag har varit i en relation med i drygt 3 år. Han är alkoholist, men jag vet inte om han vet det själv, om ni förstår.
Jag är ett vuxet barn. Min pappa gick in i ett alkoholberoende ordentligt när jag var runt 12 år, så jag visste redan i början hur det låg till. Jag var tydlig med att berätta för honom att jag är rädd för överdrivet drickande.
Vår relation gick trots det långsamt över till en ”riktig” relation. Under de här åren har det varit dramatik, uppbrott och jag (som inte spottar i glaset) har definitivt bidragit till en del av turbulensen. Vid varje uppbrott som har skett på mitt intiativ, har han responderat med stor vrede. Jag har ändå valt att gå tillbaka, eftersom han också har bedyrat mig sin kärlek. Vi har haft något fint, också. Jag kan inte rå över att jag på många plan älskar honom, men han är också mästare på att ge mig precis all skuld.
Det har förekommit saker i den här relationen som jag helt saknade möjlighet att bemöta/förhålla mig till.
Jag gick i terapi för att jag tänkte att jag skulle kunna ändra mig, eftersom man ju inte kan ändra andra, just för att lära mig att bemöta honom bättre, och bli starkare själv. Jag vet med mig att jag har svårt att sätta gränser för de jag älskar, så jag övade på det.
Det blev också bättre, men han drack på i samma omfattning som i början.
Märker när jag skriver det här, att jag är rädd för att han ska läsa det. Fasiken. Så långt har det gått.
När jag har läst era trådar, har jag själv letat efter ”hur ofta/hur mycket dricker hen”. Den här personen snittar på 3-4 ggr/veckan och då stora mängder öl. Nästan alltid på lokal och också ensamdrickande. Jobbar och sköter det. Har druckit hårt sedan tonåren.
Nu måste jag bryta det här och mitt hjärta värker. Jag har barn och vill leva mitt liv i en relation där jag inte blir anklagad och förminskad. Jag vill bara bli älskad och få älska tillbaka utan att vara så arg som jag har varit. Jag har gett igen och jag kan det. Jag har blivit någon annan, som en galen pansarkryssare.
Har aldrig begränsat hans drickande eller kontrollerat, bara påpekat att jag vill vara nykter oftare och att vår kontakt blir svag när han dricker. Jag behöver ha en ”stark lina” in till den jag är tillsammans med. Den blir väldigt svag under ruset och det gör mig otrygg.
Han är alltid kärleksfull i början av berusningen men kan vända och bli arg i sms när han har druckit ett par timmar. Har då ingen känsla för mig alls. Han blir empatilös och hård. Jag kan inte låta bli att försvara mig, vare sig jag är nykter eller påverkad och då är cirkusen igång.
Jag är så kluven, ändå. Brottas med mina känslor som far runt, runt.
Min uppgift är ju inte att rädda honom, men kan jag bli hans vän senare? Han är kompis med typ alla sina ex.
Jösses, klockan är mitt i natten...
Ta hand om er, alla kämpar!

Vad skönt att du landat Kennie, i beslut och flera ny insikter. Jag har landat i att fortsätta nykter, jag är helt enkel alldeles för rädd för alkoholen. Livrädd om jag ska vara ärlig. Men vi har så olika in- och utgångar. Såklart att du ska testa när du har sån koll på dig själv.
Hejar på dig, alltid!

Bra gjort! Nu har du stängt bakdörren ytterligare, snart är den igenspikad också. När din fru fått sova på saken och chocken lagt sig kommer hon att att vara jättestolt över dig! Och det ska du verkligen vara själv också!

Kram ?

Fint att höra hur du tänker och agerar kring drickandet. Och jättebra att berätta för pojkvännen och nu även kompisar, det gör det verkligt på ett bra sätt upplevde jag. Och allt det där som man tror att man behöver alkoholen för; när man vant sig av med den märker man att den i många fall var orsaken till trötthet, stress och ångest, det man trodde var lösningen var i själva verket orsaken. Jag njuter så mycket av att vara nykter, du har mycket att se fram emot tror jag..

Fint att höra hur du tänker och agerar kring drickandet. Och jättebra att berätta för pojkvännen och nu även kompisar, det gör det verkligt på ett bra sätt upplevde jag. Och allt det där som man tror att man behöver alkoholen för; när man vant sig av med den märker man att den i många fall var orsaken till trötthet, stress och ångest, det man trodde var lösningen var i själva verket orsaken. Jag njuter så mycket av att vara nykter, du har mycket att se fram emot tror jag..

Jag vill inte vara någon dålig värd på något sätt, så jag gick ner när bolaget öppnade och köpte en flaska vin att bjuda på.
Ganska enkelt att göra om allt bara går fort och ingen kö, vare sig ute eller inne.
Rykte flaskan och direkt till kassan, sen hem direkt.
Allt eftersom jag insåg att jag köpt med mig endast dricka för våra vänner och min fru så kände jag mig stark och extremt nöjd med själv.
Vi passade på att gå ut med vår dotter för lite pulkaåkning innan vänner skulle komma och mötas upp utomhus. Toppen, hålla sig upptagen med aktiviteter fungerar underbart.

Serverar mat och vin, själv en redbull och Caprisone, inte tillsammans. (Caprisone = Barnsaft I tetra)
Kände inget sug vid maten, våra vänner drack skapligt duktigt, inte min fru. Dom hade tagit med eget öl och vin eftersom vid stod för maten. Jag blir erbjuden öl, men avstår även till den, plötsligt kommer frågan upp, om jag blivit nykterist helt plötsligt.
Så jag lade korten på bordet framför mina vänner och min fru!
Frun i vårt sällskap började gråta och skämmas, tyckte hon borde varit en bättre vän och sett att något hänt med mig tidigare. Min älskade fru fick väl en mindre chock över mängden alkohol det egentligen varit som jag druckit den senaste tiden. Men tog det ganska bra ändå. Men vem vet, kanske får jag det hett om öronen imorgon efter våra vänner åkt.
Hursomhelst, kvällen löpte på med fortsatt vindrickande ifrån våra vänner som vänligt sa att dom avstått att dricka om dom bara vetat.
Men det kunde dom absolut inte vetat, jag har ju inte berättat för någon!
Jag sa att jag inte har något emot att dom gör det, bara dom respekterar att jag inte gör det.
Kanske lekte jag lite med djävulen justdå, men jag ville veta att jag kan stå emot, dessa tillfällen kommer att komma igen när alkohol är inblandat och jag vill stå emot.
Jag mår ännu bättre än jag gjorde igår, mest för att jag äntligen har fått berätta det öppet och inför min fru!
En stor sten som släppt från mina axlar. Kommer sova gott ikväll!
Kram på er allihopa, tänker på er och hoppas att ni kan stå emot suget! Det är det värt när man kryper ner i sängen och ytterligare en dag är över!

Chivas

Jättebra att du fortsätter kämpa och fundera. Kanske kan du ta en längre paus från alkoholen och under tiden testa att gå ut nykter? Det finns många goda alkoholfria alternativ, både öl och drinkar. Här på Alkoholhjälpen rekommenderar de många att inte dricka på tre månader, och sen utvärdera hur man vill gå vidare. Läs på en massa fakta här under tiden, och reflektera i din tråd. Och jag tror att det är bra att sedan få professionellt stöd av någon som kan göra en bedömning av din specifika situation. Det låter som att du mår rätt dåligt av hur du har det nu.. Det är jobbigt, men också en bra grund för att lyckas med en förändring.

Min plan är att fortsätta att som regel inte dricka alkohol, varken på fest eller vardagar.Jag mår bättre så och numera måste jag erkänna att jag gillar att vara den som inte dricker i ett sällskap. Blir lite stolt av att gå emot strömmen och ifrågasätta alkoholnormen. När jag skriver ta ett glas någon gång så menar jag väldigt sällan, typ som det har varit senaste halvåret = ett glas i juli, ett i augusti, två på nyår. Och det är nog sant att mitt fysiska beroende aldrig hann bli starkt, och att det därför kanske fungerar att dricka som jag tänkt. Sen kan jag också fundera på varför jag ens ska ta de där få glasen, även om de inte kommer få mig att trilla dit. Det är inte för att kunna vara som alla andra, jag trivs som sagt med att vara den nyktra i gänget. Och smaken, åtminstone på mousserande, är faktiskt godare utan alkohol. Och full vill jag inte bli. Så ja, det är lite märkligt, jag får fundera vidare. Kanske är det förresten så att jag är lite svag för flärd, att jag vill smaka på drycken med det eleganta franska namnet. Ungefär som att jag gillar saker som glittrar och lyxiga parfymer. Lite samma typ av lockelse, kanske inte helt sund den heller. Hur som, det känns tryggt och härligt att vara nykter, har inte alls den där lite dystra känslan jag hade ett tag i höstas. Njuter av alla små detaljer i vardagen, till exempel hur mysigt jag har med barnen nu när jag inte behöver parera mitt vindrickande kring dem en lördagskväll som denna. Känner mig tacksam att jag hittat nykterheten.

Jag har inte direkt firat min 11-månadersdag idag - att vara nöjd och tillfreds i mitt eget skinn är belöning nog så det räcker och blir över, tycker jag. Inte ens choklad ”unnade” jag mig. Kände inget behov av det och vill inte heller äventyra det som sker i min kropp just nu. Den ska få jobba på i lugn och ro ett tag.

En längre runda blev det, ännu en gammal fin hundrunda i närområdet som jag inte traskat på ett tag. När min pälskling dog för 2,5 år sedan kom jag liksom av mig vad det gäller promenader i närområdet. Till vilken nytta var det att promenera ensam liksom? Men nu tror jag att min älskade pudelpojke sitter i sin hundhimmel och hejar på mig, och tycker att jag ska höja tempot ännu mer nu när jag slipper ta hänsyn till honom.

Han hade ett visst tempo, som förvisso var ett hyfsat promenadtempo med kisspauser, men att försöka cykla med honom bredvid eller springa med honom var helt omöjligt. Han tvärstannade och glodde på mig: ”Ge dig nu då.” Så det fick jag göra, ge mig alltså och anpassa mig efter hans tempo. Morgonrundan innan jobbet tog en evighet. Samma runda varje morgon i ur och skur. Han skulle lukta och kissa ÖVERALLT, och jag lät honom förstås hållas. Den rundan var nog allra viktigast för honom.

Min pälskling var en mellanpudel, och min nästa hund blir nog en storpudel. Då lär det inte finnas några fysiska begränsningar, i Tyskland används de till och med som polishundar. Jag gillar verkligen pudlar, dels pga att de inte fäller hår men också för deras mentalitet. Otroligt kloka och har mycket integritet, men är också spralliga och nyfikna som sjutton. Till sommaren kanske, vi får se. Och jag vill inte ha en pudel med fånig klippning. En pompom på svansen är det enda som är okej, och lite mer hår uppe på huvudet och på öronen. Annars kort nedklippt.

Promenaden till affären blev lite försenad pga höneblund, förstås. Sen träffade jag en kompis i affären och pratade en lång stund. Middagen var inte klar förrän kl 19 och det var på gränsen till för sent, men det gick tack vare nötter som stödmål innan jag lagade maten. Tonfiskbiffar och sötpotatismos blev det idag, helt nya rätter för mig. Gott ?

Rensade mitt kryddskåp också. 25 burkar åkte i soporna pga ålder, och 22 burkar fick stanna kvar (bara några dubbletter faktiskt). Sen fick jag komplettera med några kryddor till för att få ihop Zeinas kryddblandning ”7 kryddor”. Kryddblandningen smakade gott, även om det är ovant att inte all mat är så salt. Salt är inget big no no, men jag vill ändå vänja av mig lite med det eftersom salt binder vätska.

Jag har gjort ett nytt uttrappningsschema på min SSRI-medicin också. Jag ska minska från en hel tablett till en halv tablett en dag per vecka och månad. I juli är jag nere på en halv tablett varje dag. Sen påbörjar jag den sista uttrappningen i september, och är helt ”ren” i mars 2022. Långsammare uttrappning går nog inte att göra. Totalt har det då tagit 1,5 år att trappa ut medicinen. Men jag har å andra sidan ätit den i snart 14 år. Jag har inte märkt något obehag efter höstens uttrappning alls faktiskt.

Imorgon har jag bokat promenaddejt med min bästa vän, det ska bli så mysigt att ses ❤️ Hon har så mycket att göra både med jobb och privat, men just söndagar vid lunchtid har jag identifierat ett möjligt hål i hennes kalender, om hon inte jobbar hela helgen förstås. Och hennes hundar behöver ju ändå rastas. Jag tror och hoppas att detta kan bli ett bra sätt för oss att träffas lite mer kontinuerligt, utan allt för mycket planering. Jag behöver ju få ihop mina steg också. Idag blev totalen 14.341 steg.

Kram ?

Ja den känslan har varit så jobbig och ibland det svåraste. När min man var glad och positiv då dippade jag, han tyckte det var för att jävlas, jag för att då kunde jag slappna av, ville få nån att luta min panna mot. Så bara för att brännvinet är borta så slutar inte djävulsdansen. ❤ ett förslag är alkoholterapeut för dig. Prata, skriv för han är inte där att kunna stötta dig än säkert, om någonsin. Men tiden läker och man mår bättre om man kan förlåta. Jag jobbar på det och det går bättre och bättre.

Nej du har ju så rätt, nån sorts "bestraffning" leder ju ingenstans. Måste försöka förstå det också. Försöker ta nya tag och se framåt istället✊?

Mina sista fyllor drack jag nästan en hel vinbox, men då blev jag rejält full och hade minnesluckor. Drack jag ”bara” 1-1,5 liter vin märktes det knappt på mig. Men det goa ruset kände jag knappt alls den sista tiden. Drickandet var bara ett tvång och misär, både på fyllan och dagen efter. Hela mitt liv blev en enda lång transportsträcka till nästa fylla.

Kram ?

Dessutom är det jätteorättvist att skylla på dig och att du känner skam i det här läget. Han har ett jobb att ta tag i och det är inte ditt fel. Att du inte hyllar honom är inte så konstigt, det gör inte jag heller. Att de tycker att man ska vara tacksamma för att de gör en så rimlig sak som att bete sig normalt är konstigt. Speciellt när de inte ens klarar av att bete sig normalt, utan ändå är sura och otrevliga. Bättre förtjänar vi!

Du är så klok❤️

Ska läsa igenom ditt inlägg igen och se om det vore något som jag skulle kunna klara av?

Kr ?

Hej Lilla_my!
Jag är i en liknande situation som du. Min man dricker inte just nu efter ett ultimatum från mig. Det gör att han ibland blir överjävligt att vara kring. Han är negativ och sur, hjälper inte till hemma och drar sig undan etc. Han är märkbart irriterad men håller sig mest för sig själv för att inte släppa ut det på oss. Jag vet inte hur länge det håller i sig, men för oss är det väldigt olika dag för dag. I perioder är allt frid och fröjd också och då får man lite hopp, har ni bra stunder också? Det som kan nämnas är att det kan ta ett bra tag innan de stabiliserats när de slutat dricka, och de behöver ju också jobba med sitt humör på ett annat sätt när de inte bedövar sig. Det är inte heller ok om du/ni blir påhoppade verbalt, där tycker jag att det går en gräns.

Jag har rekommenderat min att ta samtalsstöd och träffa läkare. Jag har hört att serotoninet kan vara lågt och att man kan behöva diskutera behandling med en läkare. Om inte annat måste de ju behärska sig och sin irritation. Jag har tänkt att jag ger det hela ett försök, men har en plan att lämna i bakfickan så barnen får första prio. Hoppas det går bra för er. Ta hand om dig och barnen, det är fokus!

Läste att du är på dag 1. Det är ju bra att du är på banan igen. Men vad hände? Kan vi lära oss något från det? Vet du varför?

Var inte så ledsen och speciellt arg på dig själv. Alla snubblar ibland. Styrkan behövs nu när du ska upp igen ???
Du är inte ensam!!

Jag vet hur jobbigt det kan vara. Är sämst på att vara ensam. Samtidigt så har jag ett behov av det.
Om det är till någon tröst så har jag också vikt tvätt. Faktiskt tog ett steg längre och strök det mesta. På en lördag. Hade en trevlig dag med sonen men kvällen var lång. Trots det så är jag såå glad över att jag varit nykter.
Grattis till 17 dagar ???

Det låter som att du kan vara en av de som kan ta ett glas då och då och hålla dig till det. Förmodligen hjälper det väl också att du hade ett så långt uppehåll och du tog dig tid att reflektera över ditt drickande och hur det påverkar dig och din hjärna är förmodligen nollställd från drickandet i ditt tidigare liv.

Har du någon maxgräns på antal glas eller frekvens eller plan ifall det inte skulle gå som du tänkt? Nu tyder ju inget på att något skulle gå snett för dig, men jag bara tänkte.

Hej gros19. Nu har jag läst i din tråd och jag känner djupaste sympatier för din situation. Jag har själv en son och kan inte föreställa mig din sorg. ❤️ Jag är här på forumet för att min sambo är en problemdrickare. Det vet du kanske för att du har tagit dig tid att ge värdefulla råd i min tråd. Men de viktigaste för en än ju ändå ens barn. Så fjuttigt det känns att ha problem med min man i jämförelse. Jag kan inte annat än hoppas att du bibehåller styrkan att ta hand om dig själv, vara snäll mot dig själv och orka leva ditt liv så gott du bara kan. Ta pauser från allt ansvar ibland.

Som ett litet tillägg så har jag en förälder med djup psykisk ohälsa som vi trodde var obotlig, men med rätt medicin är situationen en helt annan idag. Jag vet inte vad som är rätt för din son, medicinering eller ej, och det måste han ju även bestämma själv. Men det kan finnas hopp i att hitta rätt cocktail just för honom om han är villig att testa sig fram. Allt gott åt dig ?

Ja, den bilden har jag också i huvudet. Av härliga familjer i köket. Det är som en reklamfilm. Bättre än i verkligheten. Och vinflaskan kan man ju ändå inte hantera. Det blir aldrig det där fina, man är som en haj som känner lukten av blod och liksom attackerar flaskan .
Du är ledsen och ensam liksom många här. Men här på forumet känns det gott att skriva för att det finns folk som svarar. Jag tycker att du är duktig! 17 dagar!

Ja, vi ramlar tillbaka till dag 1 ibland.
Men när man fattat att man har problem och vill förändra, så har man ändå tagit ett viktigt steg.
Så fortsätt att prova utan alkohol.