Senaste kommentarerna i forumet

Det var lite segt somna i natt, men inge problem när jag väl somnat in. Vaknade till klockradion och drog iväg till arbetet på "utsatt tid", för nu är det ju slut med att ligga hemma o söla hela dagarna.

Det var ganska skönt vara tillbaka på jobbet efter jullovet... ja jag vet vi ska jobba på distans, men jag kommer försöka vara på jobbet ett par dagar i veckan. lokalen hyser normalt in kanske 150-200 pers, och nu sitter det 15.. på en av våningarna noll eller två... Så smittorisken är nog i stort sett obefintlig.

Fick flera frågor på jobbet om hur det gick med att sluta snusa, och jag förklarade att jag hade god hjälp av en medicin, och hade nog inte kommit så långt själv. En av de andra gubbarna berättade att han löste ekonomin genom att baka eget snus. Bläää. nu tänker jag ju att den stora vinsten inte är pengarna, utan hälsa och just beroendet. Att vara friare är skönare.

Januari verkar vara bantarmånaden, någon har gått i lag och ska gå ner kilo ihop med kompisar, en annan fastar, och... jag? vet inte... jag ska bara försöka dra ner på godiset ett tag, får fokusera på att promenera och genomgå min 12 veckors förvanskade champix-kur. Behöver ju inte ta tag i allt på en gång.

Jag joxar på med mina tabletter.. Det är fortfarande halverade tabletter jag tar, men gick tillbaka till två per dag. Suck... långsiktigheten själv :-) Mådde inte särskilt dåligt av halva dosen, och jag kan faktiskt tuffa vidare så ett tag. Men... det är läskigt hur mycket krut det är i de tabletterna, för nu är jag frusen om händerna igen ibland, inte som jag var när jag snusade, men ändå. märkbart. Jag har ingen hög puls eller allt det där andra som snuset gav, men just händerna märker jag av, den effekten kom redan efter en halvtimme-timme efter tabletthalvan jag tog igår.

Första riktiga jobbdagen är avklarad, och det gick väldigt bra. Har haft fullt upp.

Är ganska trött i huvudet nu, men det är inte konstigt, att gå från 0 till 100 tar mycket energi.

Jag har tänkt att starta denna vecka ganska lugnt då jag jobbar hemifrån onsdag eftermiddag och fredag. Jag tror en sån flexibilitet är bäst för mig. Jag frågar inte om det, jag bara gör det. Jag sköter mig själv i min roll.

Har tyvärr lite ont i huvudet, vilket jag märker att jag får när jag jobbat 8 timmar, ska fortsätta fundera på att kanske gå ner i tid, sjukskriva mig 75%. Jag har ju den möjligheten iom. min ASD, men jag har aldrig varit sjukskriven. Jag ska köra på några veckor och sedan utvärdera.

Ingen lust eller önskan efter A i dag heller, måndagar har väl iof. aldrig varit en dag jag törstat efter A. Om det var någon dag i veckan så var det väl onsdag, eller torsdag om man inte tog något på onsdagen. Drack inte så ofta ändå på vardagarna, men hade jag möjlighet att dricka och jobba hemifrån dagen efter så tog jag alltid den chansen. Alltså fy!

Men det var förr, och jag förlåter mig själv för det. Jag var tvungen att göra sånt dumt för att kunna stå här i dag. Stå här rakryggad och stolt över mina snart 100 dagar :)

Min heltidssjukskrivning är avslutad, från idag jobbar jag 2 tim/dag. Konstigt att vara tillbaka på jobbet utan att lämna hemmet (hemmajobb pga Corona).
Rensat inboxen. Trots att jag gjort det regelbundet under sjukskrivningen fanns över 100 meddelanden som bara kunde slängas utan åtgärd.
Men de andra (nära 100).... som behöver tas om hand... ångesten slog till med full kraft, hur ska jag klara detta??? Klarar inte att jobba inser jag, men vill inte misslyckas heller. Ni vet och jag vet vad det kommer att få för konsekvens...
Har sovit hela dagen efter mina två jobbtimmar på förmiddagen. Mitt sätt att fly, att sova, att låta timmarna gå.

Jag känner igen mig i denna liknelse. Jag är två helt olika varelser i en o samma kropp!
Idag hade jag möte med mitt team och de är så nöjda med ledarskapet och stämningen. Jag satt o skämdes för jag tänkte bara på hur full o otrevlig jag var för 6 dagar sedan.
Det är så svårt för mig att acceptera det. Idag är dag 6 utan A. Är trött, har ett sug men ska gå o träna.
Att det ska vara så svårt! ?

Skulden inombords lättar oerhört om man kan just lätta sitt hjärta. Vid rätt tillfälle till rätt personer. Jag gör det lite pö om pö. Rätt kul att vid 11 månaders nykterhet outa att man valt att leva nyktert, folk bli verkligen förvånade. ”Så länge? Hur kan jag inte ha lagt märke till det?” Antalet kalastillfällen har ju förvisso varit ytterst få det senaste året. Inte fått ett enda höjt ögonbryn än, bara klapp på axeln och bravorop.

Sen vill jag bara påtala att repetition är en viktig del av inlärningen ?

Kram ?

Och vi hörs!

Har tänkt minst lika mycket på alkohol som du gör Jullan. Har tyckt de varit lite jobbiga, känt mig ofri. Det positiva med att sluta snusa har dock varit att alla tankar på alkohol har fått ge vika för tankar på snus i stället.

Kram!

I all oro har du sinnesnärvaro och handlingskraft att skriva här, självomhändertagande att liksom inte vara ensam med allt. Såklart är det mer "tyngd" i din riktiga kontakt men det märks att du arbetar hårt för att inte låta tankarna om livet inte är värt att leva ta över. De andra tankarna, de som vet att saker hela tiden förändras och att även den värsta smärta förlorar kraft med tid.

Blir även rörd då du skriver "Så långt fram kan jag inte ens planera", kanske är det en styrka nu. Ta en timma i taget, det är överskådligt. Jag vill inte förringa din smärta eller tror mig kunna lindra den i stunden samtidigt vill jag gärna skriva att det är tydligt att du berört och rört många här inne med din uppriktiga berättelse.

Önskar dig en timma av mindre oro, och en timme efter det, och en timme efter det....

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Var på väg att hamna i klorna rejält. Drack 5 kvällar/vecka under 7-8 månader, blev en hel del. Insåg som tur var att detta kommer att gå åt h-vete. Beställde tid hos Närhälsan och fick träffa en läkare tog diverse prover. Som tur var, inga alkoholskador. Jag ville ha hjälp med medicin, den som ev. kan ta bort suget. Han skrev Antabus. Jag har burken står i barskåpet, oöppnad. Har även pratat med en socialsekreterare vid tre tillfällen. Har inte tagit en droppe sedan nyår och känner inget sug. Skulle jag få ett sug så möts jag av en burk Antabus och då vet jag vad som gäller. Jag behövde en rejäl spark i ändan för att vakna upp. Absistensbesvären har gått över och jag kan somna på kvällen och sova hela natten vilket jag inte gjorde första dygnen efter att jag slutade ta flytande ”sömnmedel”. Har en dagbok med bara 0 enheter. Hoppas och tror att detta kommer att hålla över tid.

Backen123 hur gick det efter att du hörde av dig o frågade hur det går för honom? Du var lite rädd att du la dig i? Ja har precis svarat min A pga samma anledning. Att visa att ja är mänsklig o har empati. Men veti katten om det var rätt. Inget svar än o tror han blir bara förbannad nu. Trots att ja vet att ja skrivit ett jättebra mail som är sakligt,ärligt och kärleksfullt men inget ont om honom o hans sjukdom o hur han beter sig trots att ja kunnat skriva flera spaltmeter så tror ja sjukdomen i honom kommer tolka detta till något negativt. Då ger upp. Ja svarade endast pga visa honom ja är.medmänsklig. Ja har eg inget behov av att höra av mig. Tror ja gjort fel som svarat efter.rätt.så lång tid nu. Jaja. Ja får se

Det där gillar jag starkt!! Samla högskolepoäng i nykterhet. Och så kan man börja undervisa (läs: peppa) andra. Tror du blir professor snart ?? jag tar minst masters, så många kurser som jag tagit ?

Jag känner lite nyhetens behag. Har inte egentligen "misslyckats " eftersom jag bestämde mig att bara sluta för en stund. Och egentligen har jag förändrat mycket. Så för mig är det fortfarande nytt att köra helt vitt (om jag nu gör det). Tror det skulle kunna imponera vissa ?

Men hur som helst så tycker jag att du inte ska skämmas. Tror att det finns något äkta och mänskligt i att snubbla. Att man visar sig sårbar gör människan intressant. Så var inte så orolig över vad andra tycker. Lätta ditt hjärta, om rätt stund dyker upp

???????

Jag scannar av båda forumflikarma dagligen, och kommenterar där jag tycker att jag har något att bidra med. Och du är lika välkommen att kommentera hos oss inne på ”Det vidare livet”. Aktiviteten är inte lika hög där som här, även om den blivit bättre på senare tid. Helt naturligt förstås, men jag gör mitt bästa för att höja aktivitetsprocenten ?

Kram ?

Enda gången jag tänker på alkohol är när jag tänker att jag inte dricker längre. Det finns inte tillstymmelse till sug någonstans längre. Jo, som en automatisk tanke när det kör ihop sig riktigt rejält. Då brukar jag tänka ”Den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men det betyder inte att jag vill ha vin, bara att jag identifierat ännu en trigger.

Länge sedan nu faktiskt. Inte ens när jag jobbade så mycket förrförra veckan kände jag att det körde ihop sig rejält. Visst, det var tufft men det gick.

Jag har inte heller lovat aldrig mer. Jag tar en månad i taget. Varje månadsdag tänker jag ”Jo, det känns bra så jag kör en månad till”.

Kram ?

Tack Nora för din medkänsla o tröst.?❤ Ja har gjort allt ja orkat o lite till tills ja satte stopp för ja insåg att ja håller på att pausa mitt nuvarande liv för o gå upp i hans mående o försöka stötta honom. Men han har hela tiden varit dum i perioder o tyckt det varit ok att va elak mot mig när han känt för det. Han kan inte ta ansvar för sina egna känslor. Ja vet ju det! Man skyller inte sitt dåliga liv på nån annan! Ja hade kunnat göra likadant. Skyllt på honom! Men ja har ansvar själv o ja har tagit ansvaret för mig genom att backa. Så ja ska kunna få känna ro o ha energi. Men är man så sjuk som han är då ser han mest sina egna behov och vill ha så mycket att han inte ser mina behov och vad ja behöver. Han kan helt enkelt inte. Men vad ska ja göra åt det! Att han inte kan se det? Inget!! Nu har ja åter förklarat i ett mail hur ja tänker. ( samma som förra gången) men repeterar för honom att vi drar ner varann!! Ja behöver friska människor omkring mig för o lösa mina grejer o han behöver också det. Ja var väldigt saklig o psykologisk. Men förväntar mig inte att han ska ta detta mail bra. Han säkert lika sur för det för att han inte får som ham vill. Ja varit snäll nu för ja har eg. Inte behovet att svara honom. Det är för o visa ja är mänsklig fortfarande (!) Eftersom han tror ja är helt omänsklig som kan stänga av honom helt.

Vad tufft för dig min forumsyster . (Tycker det var så fint uttryckt av dig .) Vill gärna va din forumsyster❤ Ja förstår dig fullt ut. Bli sedd o respekterad är såna grundläggande saker för en fin relation. Detta destruktiva tjafs som blir ger ingenting! Skapar bara avstånd. Det är beklagligt att det blir så. O så lätt o lägga över ansvar o anklaga sin partner ist för o se sig själv. Ja tyckt varit väldigt svårt att se mina fel i relationen med en alkoholist. Därför deras beteenden är alltid sämre än mina. Då tycker ja det är lätt att känna att "äh, mina brister är inte så farliga. Dom påverkar inte honom SÅ negativt. Fast det är ju självförnekande det med. Utan A o min relation har ja heller ingen att skylla på. Ja får ta ansvar för mig själv. O ja vill bli vuxen o frisk i mitt känsloliv. O tycka ja är bra. Osv. Ensam är inte stark. För o bygga mig behlver ja människor. Men trygga o ödmjuka såna. Som inte.mår så dåligt att dom inte kan se saker o ge mig rätt infallsvinklar o utan att blanda in sina egna känslor o bli upprörd etc. Ja Älskar bara detta med att kunna skriva med såna som du här på forumet. O känna att kvinnosläktet håller ihop ❤ Ja får styrka o hopp o växer. Glad du finns här på forumet, Nora! Kram

Jag är absolut ingen expert..Men dom flesta som slutar dricka alkohol, får en enorm trötthet..Det har ju varit dålig sömn och avslappning för kroppen när den har haft fullt sjå med att få iordning på allt som giftet förstör och dövar..Oftast under en längre tid..När jag slutade dricka, så läste jag många trådar från början, för här finns ”experter” som vet hur det känns och hur man kan göra för att lyckas..Jag gillar ditt sätt Chivas att fundera och reflektera över alkohol och beroende..Ju mer man vet och förstår, om problemet, desto bättre..Skönt att din fru är med på tåget..Hjälp och stöd kan behövas, när du nu vill bli den bästa varianten av dig själv..??

Wow, att du bara skriver att jag ska axla Andrahalvleks roll här är ju så smickrande så jag vet inte vad! Haha, förstår att du skojar för alla är vi ju unika och bidrar på olika sätt. Du har ju rätt i att jag varit på forumet väldigt länge men det är inte förrän nu mina ord har börjat få en positiv klang.
Allt har ju sin tid, och nu kanske det är min tid att börja nå lite framgång.
Idag är det iallafall så...
Mår faktiskt väldigt bra, bättre än på länge. Och den härliga känslan vill jag gärna förmedla. Det är värt att kämpa för nykterhet.
Kan jag så kan andra.
Ska göra mitt bästa för att peppa och inspirera om jag kan.
Ni kommer väl att fortsätta att skriva här på Förändra även ifortsättningen, Torn och Andrahalvlek. Kommer bli tomt annars....

Mina tankar under en dag innehåller nästan alltid alkohol. Vid något tillfälle dyker det upp som ett brev på posten. Det var jobbigare och mycket oftare som nynykter, men ändå.... de försvinner inte. Tankebanan är liknande, med en knorr, de lyder: jag kan närsomhelst gå och köpa vin på systembolaget. Jag kan närsomhelst dricka ett glas vin eller flera. Jag kan närsomhelst avbryta min nykterhet. Jag får dricka. Det avslutas numer med ( i mina tankar alltså ) att visst får jag, men vill jag det egentligen? Ja jag kan och får, men hur blir det då? Är jag verkligen sugen? Svaret är nej, jag vill inte. Det blir katastrof för mig o mina anhöriga. Jag känner egentligen inget sug. Jag vet att jag kan välja, det är en frihet i sig, och jag antar att det är därför jag ff är nykter. Hade jag lovat föralltid hade jag nog ändå provat dricka igen av nån baklänges anledning. Nåväl, nu har ni fått kolla in i min hjärna lite. Hoppas er hjärna hjälper er att hålla nykter kurs, om inte annat så i ett dygn i taget. Kram

Jag hoppas en dag kunna publicera boken om "den perfekte människan" - som mest av allt var mest perfekt på att ljuga, smyssla, smyckdricka och vara alkoholberoende. Just för att ingen ser att det skulle kunna dölja sig en missbrukarpersonlighet bakom mitt sätt att leva. Det får bli lansering om 10 år då jag stolt kan påvisa att jag är nykterist livet ut.

Så är det absolut, utmaningar måste det ju vara. Vad gäller att berätta för någon så gjorde jag det "förra gången" då jag krashade totalt i alkoholens klor. Det resulterade i att jag blottade mig för vänner, arbetsgivare, gick i 12-stegsbehandling osv - och kom ut nykter vilket jag var i flertalet år. Det som bär emot denna gång är att jag känner mig mer misslyckad nu än då, eftersom jag redan rest mig en gång och blivit nykter. Att då blotta mig en gång till för samma personer känns otroligt skämmigt, fruktansvärt jobbigt. Så därav kikar jag typ efter en terapeut eller något, någon helt annan kontakt som jag kan prata av mig hos och blotta mig hos denna gång.

Så att jag en gång har lyckats ta mig ur, varit nykterist på riktigt och nu har fallit tillbaka, är lite bekymmersamt och gör det hela lite svårt att hantera. Jag läser/kollar också Annie Grace och känner än så länge att "ja men det där vet jag ju allt om redan" eftersom jag gått 12-stegsprogrammet osv. Jag killgissar lite här, men tror att min stora utmaning nu blir att använda all kunskap och allt jag tidigare har fått, men ändå få det att kännas som "nytt" för att ta mig ur. Istället för att gå om "årskurs sju", så läser jag en tilläggsutbildning? Typ så. Jag måste lura min egen skalle att jag inte sitter med kvarsittning i nykteristskolan :)

Envis (tjurig), smart och målmedveten har du rätt i, det ska bannemig appliceras iaf.

Jag ser att du har börjat kommentera mer i andras trådar här de sista, härligt! Förutom att man peppar och ger värdefulla tips till andra, så hjälper det en själv också. Man kommer på saker när man skriver som man kanske inte tänkt på innan. Nu har ju jag och många av mina gamla ” kompisar” flyttat till det vidare livet, och bla du tillhör veteranerna här på förändra. Så nu får du ta över Andrahalvleks roll.? Nä, jag bara skojade, man skriver ju precis så mycket man vill och det är absolut inget tvång. Men det är bra att fortsätta skriva här tror jag. Det tycker jag i alla fall.

Det har varit härligt att följa din resa, och sett vilken bra utveckling du har haft.?

Kram

Nu blev jag glad så befriande att läsa vad du skriver. Att "tvingas" vara glad fast man inte är det blir ytterliggare en belastning. Det är fullt tillräckligt med den rädsla, ångest, sorg m.m. som man redan bär på. Jag vet allt, eller i alla fall en hel del, vad som är bra att göra men det blir ännu ett belastning. Men som du skriver det värsta är att försöka se glädje när den inte finns där och att det förvärra tillståndet. Så skönt att se att någon annan upplever detsamma. Hörde en gång något som verkligen fastnade hos mig och det var att smärtsamma känslor kan man bara bli av med genom att dela dom med någon.

Sä härligt det du skriver om Spa, tror aldrig jag kommer att gå dit även om jag mår bra. En protest helt enkelt. För mig har nog det allra värsta varit när vänner (som inte kan härbärgera min smärta) säger att dom känner på sig att det kommer att ordna sig. En gång var min son försvunnen 17dagar med alla det känslor det innebar, där varje minut var en plåga och det blir många minuter på 17 dagar och nätter då fick jag höra såna kommentarer. Vad vill man med det kan man undra. Att jag inte ska oroa mig eller?

Sedan tänker jag när du skriver att du kände hat och missundsamhet gentemot föräldrar som hade glada friska barn, men så blir det när man inte kan hantera de smärtsamma känslor man tvingas bära. Hatet är ju inget uttryck för ondska utan för smärta anser jag. Tack för ditt inlägg nu år jag så glad så jag tror jag ska dricia Irich coffe kväll.
Tack Blenda. ❤

Bra att du skriver när det känns riktigt bra, vissa inlägg kan man behöva gå tillbaka till när man har sämre dagar. Den första tiden är det verkligen berg- och dalbana, men backarna planar ut med tiden.

Kram ?

Autocorrect kan ge många goda skratt.

Kram ?

Jag skriver i min egen tråd i första hand för min egen skull. När jag skriver får jag mina tankar på pränt och ibland börjar texten resonera med sig själv. Aha, tänker jag så, kan jag plötsligt komma på. Jag skriver för att komma ihåg olika viktiga stadier i min utveckling också. Nu är inte alltid, men ibland är det nyttigt att kolla tillbaka och se att man faktiskt har utvecklats. Blivit lite klokare och/eller snällare mot sig själv. Jag blir jätteglad när jag får hjärtan och kommentarer, men det är som sagt bara en bonus. En trevlig bonus.

De flesta som känner att de inte lyckas försvinner från forumet. Det ligger lite i sakens natur. Man tappar fokus, prioriterar andra saker. Men det är samtidigt otroligt sorgligt, för den nyktra vägen kan vara otroligt krokig och guppig och man behöver något att hålla sig i. Sen är den nyktra vägen olika för alla. Det är okej. Jag gillar olika. För att den nyktra vägen ska bli hållbar måste alla hitta sin egen väg - och för att hitta den vägen måste man låta sig inspireras av andras framgångar. Tror jag. Att vara avundsjuk på andras framgångar tror jag är direkt destruktivt.

Oavsett så tillför alla inlägg otroligt mycket. Inlägg om motgångar påminner oss om hur skör nykterheten kan vara, vilket är väldigt viktiga påminnelser för oss som är ”lyckosamma”. Och bara för att jag är ”framgångsrik” just nu betyder inte det att jag alltid kommer vara det. Om jag snubblar rejält så vet jag att forumet finns här och fångar upp mitt fall så jag inte slår ihjäl mig åtminstone.

Kram ?

Fick tyvärr besked om att hon är fortsatt sjuk :( Nu vet jag inte vad jag gör. Har kontakt med beroendemottagningen i så men har inte tid dit föraren 16/2 och då för bedömningssamtal vilket betyder att ev fortsatt kontakt med dem kommer påbörjas i mars/april. Så långt fram kan jag inte ens planera. Så alt just ju är ge upp el hora ihop pengar så jag kan söka privat. Om inte soc låser in mig på psyk inan dess