Senaste kommentarerna i forumet

Kul du ska prova yoga. Du får rapportera vad du tyckte.
Ha en fin kväll allihop.

Jag kommer att kommentera på nystarts senaste inlägg, del för del, för att vara extra tydlig. Jag tror att vi alla behöver hjälpas åt för att det här möjligen ska kunna vara hjälpsamt för dig igen.

"Måste säga att inläggen från vissa personer har sänkt mig totalt."
- Det är mycket tråkigt att höra att inläggen har fått dig att må sämre. Som jag tidigare skrev, så uppfattar jag inte att det är någon användares avsikt.

"Att läsa inlägg där råden är helt felaktiga, och faktist farliga för mig gör mig ledsen, att när jag sedan påpekar att jag inte vill ha råd som dem om personen ifråga inte vet bakgrunden om hur personer som min fru är får ännu fler inlägg i samma anda gör det ont."
- Det är bra att du är tydlig med var som funkar eller inte funkar för dig, nystart. I slutändan är det bara du som kan avgöra vad som hjälper dig. Det är rimligt att kräva att vi som arbetar här på alkoholhjälpen inte gör att du mår sämre. Om något som jag har skrivit gör ont så ber jag om ursäkt för det. När det gäller övriga användare så kan du självklart önska att de inte sårar. Samtidigt är det inte rimligt att förvänta sig att de alltid ska kunna se eller ta ansvar för att det inte blir så. Jag vill ändå uppmana alla användare till försiktighet! Om ni märker att ett råd eller en åsikt inte alls funkar för en användare, så blir det sällan bättre av att upprepa samma budskap. Ibland är det inte ens lämpligt att försöka förklara vad en menade, eftersom även det kan kännas som tjat. Att konfrontera eller försöka övertala någon är sällan hjälpsamt. Dela gärna med er av era tankar, men mottagaren måste ha rätt att avgöra om de passar.

"Jag har blivit psykiskt, verblat och fysiskt misshandlad av min fru under så lång tid jag kan minnas, men har inte "vaknat" upp förrens väldigt nyligen. Jag har blivit hotad att om jag lämnar henne kommer hon se till så jag går helt barskrapad och aldrig får träffa barnen igen. Hon har i princip sagt att hon kommer hitta på vilka historier som helst för hon kommer bli trodd. Men jag ska inte enligt er försöka avväpna henne med att få bevis för att det är hon som är skurken?"
- Jo, i en sådan situation som du beskriver så kommer du säkert att i något läge behöva kunna visa vad hon har gjort. För att inte det bara ska bli ord mot ord, med risk att ditt ord väger lättast, så är ett förslag att du berättar för någon professionell. Gärna tillsammans med dina barn.

"Jag ska ta ansvaret för att jag och mina barn blir misshandlade av henne? Vad ska jag göra? Lämna henne och riskera att förlora allt inklusive barnen? Stanna kvar och bli verbalt och fysiskt misshandlad? Det enda som jag skulle kunna göra är att ta till våld för att skydda mig och barnen, men då har jag sänkt mig till hennes nivå och jag riskerar att bli den som bli anmäld till polisen."
- Nej, du kan och ska inte ta ansvar för hennes dåliga beteende eller psykiska misshandel av er. Det hoppas och tror jag inte att någon här tycker. Du har provat många saker och får avgöra vad som kan funka. Vi andra har bara delar av bilden och kan ge våra tankar, men inte avgöra vad du ska göra. Du verkar ha vettiga tankar om vad du inte kan göra.

"Nej jag är så långt ner jag kan komma och har i många år använt alkohol för att härda ut, jag försöker ta nästa steg och sluta med användandet av alkohol och bryta mig loss. Men enligt vissa har jag alltså inte rätt att vara här, jag har inte rätt att beskriva min vardag och mina problem?"
- Du har rätt att vara här! Jag uppfattar inte att någon tycker att du inte får vara det.

"Och, nej jag har inte en diagnos på min fru från någon proffisionell. Behöver jag det för att veta att hon misshandar mig? Får hon misshandla mig om min egen diagnos av henne skulle vara felaktig?"
- Nej. Eftersom det här är ett öppet publikt forum så ville jag i mitt förra inlägg förtydliga att vi som arbetar här, inte kan avgöra om din fru har en personlighetsstörning eller någon annan diagnos. Vi kan därför inte heller på ett säkert sätt bekräfta eller avråda från dina tankar kring hur du som anhörig ska agera. Kanske är det också detta, i kombination med hur du beskrivit dina barns situation, som gör att kommentarerna du får blir väldigt blandade. Oavsett, så kan inte en psykiatrisk diagnos försvara de saker som du beskriver att hon har utsatt dig och er för.

"Igår kväll drack jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte ens kan ventilera här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag drar mig undan detta forumet då det inte är vad jag trodde det var."
- Tråkigt, med bakslag. Som andra skrivit tror jag att du ha både förmåga och motiv att fortsätta med att vara utan alkohol ett tag. Du avgör själv om du vill fortsätta att ventilera här eller inte. Om du upplever att andra användare missförstår eller sårar, så har du möjlighet att ta hjälp av oss som arbetar här. T ex genom att anmäla ett inlägg eller skriva till oss, så att vi kan hjälpa till och försöka göra diskussionen hjälpsam. Det är vårt ansvar, inte andra användares. Jag kommer även att skriva ett kort meddelande till dig under frågor, så att du kan kommunicera direkt där.

Vänliga hälsningar
/magnus

Apropå risken att han reagerar negativt när du berättare så tänker jag att dotterns hälsa måste gå först. Försök att finna ett sätt för att hon inte ska behöva vara med.

På din födelsedag!

Särskola är det bästa beslut vi tagit för dotters skull ❤️ Hennes diagnos är också lindrig utvecklingsstörning. (Som det hette när hon var cirka 7 år.) De är så duktiga på att individanpassa undervisningen i särskolan och vår dotter har utvecklats jättebra hela tiden.

Hon utvecklas inte speciellt mycket nu på daglig verksamhet, men jag släpper den bollen just nu. Flytten till gruppboende i april får fullt fokus för oss nu.

Kram ?

Jag fyller år i dag. Mina egna födelsedagar är inte jätteviktiga men ändå minns jag vissa i någon mån. För två år sedan befann jag mig djupt nere i en kris efter att flickan fått två epileptiska anfall (grand mal). Ett under hösten (på skoltid) och ett till strax efter nyår. Efter det sista anfallet höll jag inte ihop längre av oro för flickans liv. Jag ringde 112 och det blev en extremt snabb färd med blåljus till sjukhuset. Anfallet tycktes aldrig ta slut... När jag kom hem dagen efter valde jag att slänga tröjorna. De luktade så illa av stressvett att jag inte trodde det var lönt att tvätta dem. Därefter följde några dagar med dygnet-runt-bevakning av flickan. Att kunna somna i lugn och ro var uteslutet för min del. Jag levde i skräck för att flickan skulle dö. Drog in en fåtölj i sovrummet och satt i den och vakade medan hon sov. Sedan blev det tack och lov pappavecka. Jag kontaktade vc för att få någon att prata med. Hade tur och fick nästan omedelbart en tid hos kurator för krissamtal. Jag tror jag fick komma till henne varannan dag faktiskt. Minns att jag nämnde att jag fyllde år och att jag funderade på hur man kan fira det, om alls, i det läge jag befann mig. Kuratorn föreslog att jag skulle köpa hem lite god mat. Det gjorde jag. Drog till Ica men självklart även till Systembolaget. En flaska bubbel och minst en flaska rött köpte jag. Så. Där jag befann mig, mitt i en kris för att mitt barn var sjukt, helt utmattad av sömnbrist, väljer jag att dricka åtminstone två flaskor vin (förmodligen mer) ensam hemma för att "fira" min födelsedag. Jag fick en fin bok i födelsedagspresent av min pappa. Den hällde jag rödvin i nästan det första jag gjorde. Orkade inte se åt boken på månader efter det. Skämdes över att jag förstört presenten på ett så skamligt sätt.

När jag tänker efter, undrar jag om inte vindrickandet eskalerade ytterligare under den våren. Sedan blev jag heltidssjukskriven i juni. Då drack jag inget eller väldigt lite under sommaren. Till hösten började jag arbeta halvtid och livet skulle liksom bli normalt igen. Drickandet tilltog under hösten och crescendot blev den 21 december när jag var full för sista gången. Födelsedagen efter det var jag extremt sugen på alkohol. Blev irriterad på alla emojis med flaskor och glas. Jag var också fortfarande extremt låg. Fanns inte på kartan att ordna något firande trots att jag fyllde jämnt. Tog med barnen på en näraliggande restaurang. Gladde mig åt att flickan faktiskt följde med (inte självklart). Drack alkoholfri öl och den gjorde susen kommer jag ihåg.

Mellan mars och oktober var jag heltidssjukskriven. Något jag hade behövt vara mycket tidigare egentligen. Jag kom inte igen så snabbt efter flickans epilepsidiagnos som jag trodde att jag skulle göra.

I dag är det dags att fylla år igen. I dag är jag pigg, jag njuter av livet, det finns inga synliga kriser runt mig. Jag har inte ilsknat till på några emojis (jo har fått både flaskor och glas). Presenten jag fick för två år sedan har använts flitigt hela året. Jag har bestämt mig för att sluta skämmas över det där rödvinet som jag hällde i boken. Det är historia nu. Barnen är friska och mår jättebra! Jag har valt att ta hem mat i dag (skärgårdstallrik från lokala fiskhandlaren) för att slippa stressen för flickan att gå på restaurang. Tyvärr har hennes dag kretsat kring att det är fel mat jag har beställt. Hon äter inte fisk säger hon och hon vill inte vi ska äta fisk för då luktar det fisk här hemma och det klarar inte hon (nytt för mig). Jaja, vi får se hur det går. Detta är helt enkelt livet med autism som jag numera väljer att INTE dricka rödvin på.

Strax före jul fick vi reda på att flickan har lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Kändes som en lättnad konstigt nog. Nu kommer hon att få gå i särskola med anpassad undervisning. Hitintills har hon iofs haft anpassad undervisning men bedömts mot normalbegåvade barn och det har inte varit enkelt kan jag säga. Våren kommer att ägnas åt att arbeta med den kommande särskoleplaceringen. Oavsett vilka hinder jag stöter på kommer jag inte hantera dem dem med vin. Så oerhört tacksam att jag slipper det!

Kram!

Gudars vad skönt det är med fredag - fredag utan vin!

Har varit uppe på vinden, har burit grejer som en tok, så är helt svettig. Härlig känsla att känna känslan av fysisk ansträngning ☺️ Jag njuter verkligen över sånt nu när jag inte sitter och tänker på A hela tiden.

Har annars jobbat i dag, men hemifrån. Det är skönast att jobba hemifrån på fredagar, då känns helgen liiite längre ☺️ Även om den inte är det. Men känslan att inte behöva göra sig iordning förutsatt att man inte har möten - den känslan känns som tidig helg.

Håller på att försöka leta efter ett bonsai-träd, har velat ha ett sen jag var liten, pris är irrelevant, men jag vill ha ett litet - som ser ut som ett träd. Inget jättestort från typ Ikea. Det verkar smått omöjligt att hitta ? Vill ju inte åka runt och leta just nu heller få man ska hålla sig hemma.

Tvättar just nu, så måste ner i tvättstugan. Det blev inget långt inlägg, till de flestas lycka ?

Åh jag blev så glad av ditt inlägg, kändes så fint. Men. Känner inte att jag vill vara snäll mot mig själv så som du säger och försöka distrahera mig från ångesten utan vill på något sätt känna den, så att jag tar det på allvar det jag gjort. Så att jag inte ska göra det igen. Som nån sorts bestraffning antar jag. Förstår att det är dumt och att det inte fungerar men känner att jag förtjänar att må dåligt. Pratade faktiskt med en kompis igår och försökte berätta hur jag känner kring alkohol osv. vilket var jättejobbigt för jag skäms så mycket över det men det känns ändå bra att jag gjorde det så att jag inte behöver bära på det själv.

Och grattis till sju (förhoppningsvis åtta nu då) dagar utan! Superstarkt gjort!

Tror också att det stärker dej att kunna skriver här.
Tror inte du räknar mej som vän efter mitt inlägg tror iallafall att du syftar på bland annat på mej.
Men kan det inte vara bra när någon rör om i grytan istället för att trampa runt i smeten skämtsamt uttryckt.
Du frågar vad Du ska göra ?
Lämna henne och förlora allt frågar du?
Men har inte ni båda två förlorat allt redan, för länge sedan!
NEJ DU SKA LÄMNA HENNE NU OCH VINNA LIVET !!!
EN NYSTART !!!
Det tycker jag och fler med mej.
Du är ju fortfarande en ung man som livet har mycket att ge, men du måste våga.Så samla kraft.
Matriella saker och pengar klarar man sej med små medel hellre än att vara nedtryckt misshandlad och behöva medicinera sej med alkohol för att stå ut.Barnen hur får dom lindring ?
Barnen kan hon inte ta ifrån dej, vi lever i Sverige
Lycka till det önskar jag er verkligen.
Ska inte kommentera din tråd mer nu har inte mer att säja.Kanske kan du stänga av de du inte vill ha kommentaren ifrån men nog är det illa fast du kanske är skörare än vad vi förstår
När man träffas personligen eller talar i telefon, kan man ju vända på klacken eller lägga på. LYCKA TILL ?

Klart vi kör en helg utan alkohol
Gänget! ?

Lyssnar på ”Hälsogåtan” just nu faktiskt och tycker att den är bra. En helhetssummering liksom. Inte så mycket nytt under solen för min del, men jag gillar repetition ? Den är lättillgänglig, och bakar in alla delar av hälsobegreppet. Dessutom stämmer den väl med mina egna uppfattningar, så det är väl därför jag gillar den kanske ?

Jag tror mycket på att man ska ta hänsyn till ursprunget, vårt arv som jägare och samlare, både vad det gäller kost, rörelse och stimulans. ”Skärmhjärnan” och ”Hjärnstark” av Anders Hansen kan jag rekommendera också. Lite på samma tema som ”Hälsogåtan”.

Kram ?

är stor, speciellt alla dessa strategier för inköpen på systembolaget. Har hänt att man tagit en omväg på 45 min med bil för att slippa bli igenkänd. Snacka i telefon eller något annat som ska signalera att allt är fullständigt normalt och sker mer än ofta. Gärna köpa några finöl med vinet för det kan väl inte en alkoholist ändå köpa. Sen att den ölen kostar lika mycket som vinet är ju inget man reflekterar över.. ?

Ser fram emot denna fredag som nykter och kunna vakna pigg imorgon. Men a-djävulen har och fortsätter sina försök idag.

Kämpa på!

Så starkt av dig! Nu kämpar vi över helgen också! ???

Så starkt stå emot! ?❣️

Skulle precis skriva till Chivas att det är en ”tursam” tid för ”sjuksymptom” ingen kommer hem till någon annan idag om man säger att man känner sig lite risig..Vi får hoppas på det bästa..Släpp inte taget Chivas..Kram.???

Idag har jag sista ”jullovsdagen”, tog mig en långpromenad runt och på en av sjöarna i närheten där jag bor. Riktigt härligt! Fick nästan ihop mitt stegmål bara där - 9947 steg.

Gick o grunnade på allt möjligt, bland annat det här med champix, den var riktigt bra som starthjälp. Men är riktigt osäker på om jag egentligen ids halvera en tablett varje morgon och ena halvan på morgonen och komma ihåg att ta andra på kvällen.... i cirka fem veckor till. Jag hade tänkt ha doseringen på denna nivå tills jag pratar med sköterskan nästa gång (på onsdag). Men just nu känns det som jag har lust skippa den halva tabletten som ligger och väntar på mig vid middagstid och istället äta mat och gå ut en promenad i ”frihet”. Lida lite ett par dar sen är det över.

Ska fundera lite. Jag vet att jag inte klarat mig så här långt utan medicinen. Men är lite för tjurig och tror för mycket på min egen förmåga att härda ut lite för att riktigt vilka gå i läkarnas ledband ??

Nåväl. Nu blir det en slumrastund med en ljudbok. ”Hälsogåtan”. Den har inte fått toppen recensioner ser det ut som; men säkert ändå lyssningsvärd.

... att du skriver ner dina insikter, de finns då alltid att gå tillbaka till.
Du har så himla rätt i att vi föds med olika känslighet, kanske rentav livslust, olika förutsättningar och predestinationer.
Jag har varit ett mycket känsligt (och argt!) barn.
Alltid känt mig udda, lite utanför.
Ofta tänkt att ”utan barnen” vore jag förlorad.
Men långsamt och med stigande ålder har jag blivit allt mer ok med den jag är. Varken bättre eller sämre. Lika värd.
Att vara nykter har hjälpt mig att se saker klarare, en del jobbigt, sånt som jag tidigare inte orkade tänka på. Men sen är det som ett uppskjutet besök hos tandläkaren- väl där så är det inte så fasansfullt som fantasierna kan vara.
Det gäller att leva sig igenom. Vara där. Stå ut. Gå ett steg till.
Jag önskar dig mod och tålamod. Vill också, men det tror jag du förstod, poängtera att mitt prat om det arkitektritade livet har noll och inget att göra med pengar. Materialval i livet, är liksom något annat och hur det än är, med pengar, så är vi alla lika så till vida att känslor, innerlighet och kärlek går att odla precis i vilka zoner som helst. ?

Middagsbjudning och övernattning med vänner som man brukar dricka med låter alldeles för tidigt. Kan du inte avstyra det? I dessa tider kan man bli sjuk och då ska man inte umgås med andra. Minst en månad nykter behöver du innan du ens kan fundera på att umgås med andra som dricker. Tror jag. Det är mitt råd i alla fall.

Kram ?

Jag med...

Men se det som vilken träning som helst. Det är ingen idé att gå på gymmet om man inte ha motstånd på maskinen. Att det är jobbigt och man kör ändå är hela grejen!! Nu växer dina mentala muskler. Så låt sugen ge dig motstånd, så blir du riktigt stark ???

Keep up the good work ???

Jobbar du med IT eller? ?

Kram ?

Promenad blir det här med. Och yoga ?? det kommer att se konstigt ut, var ca 20 år sedan då jag ens provade. Men är ensam hemma ikväll så får iaf vara ifred ???

Att finnas där som ett tillgängligt bollplank, lyssna och trösta, bekräfta och lyssna lite till. Ibland det enda man kan göra, men så enormt betydelsefullt. Du ska vara enormt stolt och glad och tacksam för den relation du har till dina barn, att de vill ringa dig när de har problem. Även om deras egentliga problem är att deras pappa har problem.

Det är det bästa med att vara separerad. Det här är MINA problem, det där är DINA. Sen har jag förstås några gemensamma issues med barnens pappa så länge som yngsta dottern bor hemma, men jag lyckas ändå distansera mig riktigt bra. Det är inte min sak längre att försöka lösa hans problem. Punkt. Basta.

Kram ?

Jag har märkt att genom text och sms är det svårt att förmedla empati och medkänsla på ett bra sätt. Det kan bli så fel!! Och jag önskar det inte hade hänt.

Men nu har det hänt. Och vi ska framåt. Ok, du drack igår. Än sen? Släpp det. ???

Hur går tankarna om helgen. Kan du föreställa dig en nykter helg? Eller en nykter fredag. Nu behöver vi få dig tillbaka på banan igen. Kom igen ??❤?

Svara bara på meddelanden som ger dig energi och tröst. Det löser sig! Du är på rätt ställe!!

Mary

Får fundera på den :D

Du kommer klara det! Låter som du har en bra plan!

21 km är Göteborgsvarvet, det går nästan på ren vilja om man inte har allt för många extrakilon att släpa på. Det har jag för tillfället ? Men idag kunde jag knäppa vinterbyxorna ordentligt! Och klämmer jag på volangen på magen så har det börjat röra på sig lite, det känns. Tjoho!

Kram ?