Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag känner ju också igen mig så väl, så du är verkligen inte ensam.
Det som är skönt med det här forumet är att jag faktiskt förstår det. Det är inte bara jag som förlorade kontrollen när vinet tog över livet. Nu håller jag på att ta tillbaka livet, känner mig lite vilse, men det ska gå. Det är hoppfullt att läsa om andras resor här och den varma förståelsen som finns.
Du har tagit ett stort och bra steg in nu ??

Måste säga att inläggen från vissa personer har sänkt mig totalt. Jag går just nu igenom min värsta period i mitt liv och igår var nog den värsta dagen i mitt liv, idag är redan på väg att bli ännu sämre. Att läsa inlägg där råden är helt felaktiga, och faktist farliga för mig gör mig ledsen, att när jag sedan påpekar att jag inte vill ha råd som dem om personen ifråga inte vet bakgrunden om hur personer som min fru är får ännu fler inlägg i samma anda gör det ont. När sedan en annan person kommer in och gör ett påhopp utan dess like och anklagar mig för det ena och det andra gör det ont, fruktansvärt ont. Jag har blivit psykiskt, verblat och fysiskt misshandlad av min fru under så lång tid jag kan minnas, men har inte "vaknat" upp förrens väldigt nyligen. Jag har blivit hotad att om jag lämnar henne kommer hon se till så jag går helt barskrapad och aldrig får träffa barnen igen. Hon har i princip sagt att hon kommer hitta på vilka historier som helst för hon kommer bli trodd. Men jag ska inte enligt er försöka avväpna henne med att få bevis för att det är hon som är skurken? Jag ska ta ansvaret för att jag och mina barn blir misshandlade av henne? Vad ska jag göra? Lämna henne och riskera att förlora allt inklusive barnen? Stanna kvar och bli verbalt och fysiskt misshandlad? Det enda som jag skulle kunna göra är att ta till våld för att skydda mig och barnen, men då har jag sänkt mig till hennes nivå och jag riskerar att bli den som bli anmäld till polisen. Nej jag är så långt ner jag kan komma och har i många år använt alkohol för att härda ut, jag försöker ta nästa steg och sluta med användandet av alkohol och bryta mig loss. Men enligt vissa har jag alltså inte rätt att vara här, jag har inte rätt att beskriva min vardag och mina problem? Och, nej jag har inte en diagnos på min fru från någon proffisionell. Behöver jag det för att veta att hon misshandar mig? Får hon misshandla mig om min egen diagnos av henne skulle vara felaktig? Igår kväll drack jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte ens kan ventilera här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag drar mig undan detta forumet då det inte är vad jag trodde det var. Tack iallafall till er som varit mina vänner här, ni vet vilka ni är så jag behöver inte namnge er. Tack och kram till er.

Vi gjorde det ????❤
(Nu ska vi ta en vit helg!!)

Wow nu är du här! Ett år sen våra första stapplande steg. Vad mycket vi har lärt oss. Idag faller snö här, det är så fint, jag kan inte riktigt se mig mätt, känns som när jag var liten.
Önskar dig en fin dag, vi får snacka icebugs lite senare! Kram ?

Åh, jag blir rörd över alla som gratulerar och hejjar på!

Mina underbara härliga vänner, TACK!

Detta är mest för min egen skull, en insikt jag fick imorse då jag läste hos "smygdrickaren", så detta är en redigerad kopia av det jag skrev där. För att jag ska kunna gå tillbaka och läsa.

Den djupa inre ensamheten. Även om jag har fått uppleva äkta kärlek (barnens far o min nuvarande man) och har två jättefina ungdomar, dras jag med en djup inre ensamhet. Hade jag inte haft mina ankare (barnen ffa men även såklart maken) som ger min existens en djupare mening, vet jag inte var jag skulle ha varit i mitt missbruk nu. Hur uppfylld o lycklig jag än kan vara över dagen som varit, så finns behovet att gå in i dimman. Säkert ett kemiskt behov, men för mig även ett känslomässigt/mentalt. Jag är en social och utåtriktad person, men i grunden blyg och introvert. Tror detta inverkar på behovet att gå in i dimman.
Jag har inte valt att växa upp i den miljön jag gjorde. Jag har inte valt mina gener. Vissa människor är födda med en konstitution som gör att livet blir svårare. Redan från början. Det är liksom inte 100% kul att leva, redan från början. Men man kämpar på och försöker skapa det liv man vill ha. Men blir liksom inte av med sorgen, tomheten. Droger/alkohol/ andra missbruk hjälper för stunden. Man får en inre lättnad.
Om jag ska klara mig utan missbruk av något slag, behöver jag gå långt, långt bak i tiden och bygga upp mig själv därifrån. Det var inte mitt fel att det blev som det blev, men nu står jag här med detta livet och jag vill göra det bästa av det jag har.
Och förhoppningsvis inte lämna arvet vidare till barnen.

Jag hör till dem som (ännu inte) druckit bort jobb och relationer. Det går att nå botten ändå, eller som jag brukar kalla det: stupets kant.
När man står där med framhjulen över fast mark och liksom svävandes i luften, går det att försiktigt backa, backa. Istället för att gasa. Jag kan inte säga vad som är svårast eller enklast.
En ”svårighet” med att inte befinna sig på stupets botten är möjligen att frågan alltid kan vara öppen huruvida man skulle kunna dricka ”normalt”.
Jag har för min del vänt ryggen till den diskussionen med mig själv.
Du skriver; hur mycket påverkar alkoholen ens mående egentligen?
Svaret är att alkohol påverkar oss enormt mycket. På så många fler plan än vi kan föreställa oss, det vecklas ut lite i taget, och med tiden. Därför, ge nykterheten lite tid och tålamod, liksom livet. Allt går inte över en natt. Bakslag kommer, men grunden är att det blir bättre, hela tiden. Kram!

Ju klarare jag blir i huvudet, desto fler pusselbitar faller på plats. Tack ni som stöttar!
@se klart, läste ditt inlägg till m7g igår morse o har burit det med mig hela tiden. Det ingav mig så mycket hopp och också insikten att behandla sig själv med ödmjukhet. Lära sig ett nytt språk, vilken fin metafor, det är ju precis så. Och språk lär man sig inte fort. Nyanserna kanske man aldrig lär sig helt. Men det är ok! Det talade också till mig att jag själv kan designa mitt liv, arkitektrita mitt liv. Vilken frihet det finns i det! Fyller mig med förväntan inför framtiden! Att ta hand om mig själv på riktigt.

Jag sitter och jobbar i godan ro och så från ingenstans suget det tag i mig. Det tar nästan stryptag på mig och skriker
- va gott det hade varit med vin nu!!!! Känner du inte det?!

Jo visst fan känner jag det. Svårt att ignorera, men inte händer det idag iallafall!
Jag ska gå ett ärende och lyssna på youtube. Det är bäst att säkra upp. Men ska jag vara ärlig blir jag irriterad på suget när det är såhär ihärdigt. Jag blir less på tjat helt enkelt och då vill jag inte alls ?

Såklart vi ska köpa icebugs på samma dag Torn, när annars ?

En timmes promenad i stilla snöfall, inte något dåligt sätt att starta helgen. Jag håller i det sista av min ledighet med att baka bröd, och ska åka och handla ett par springskor som funkar så här års. Inte testat tidigare utan alltid gått på gymmet vintertid.
Mina barns pappa genomgår nån sorts livskris (fråga mig inte vilken i ordningen) och jag vill inte framställa mig själv som så präktig men det är en ohygglig lättnad att vara klar och pratbar när barn ringer sent och behöver stöd.
So be it- om jag är präktig, men jag har åtminstone tagit ansvar för mig och mitt, jag vet att han skulle säga ”lätt för mig” men det är inte lätt för någon. Inte för mig. Alla har vi våra kors att bära. Mitt känns inte särskilt tungt idag och jag förvånad då och då över all den kraft som vi har inneboende. Bakom alla lager gnistrar det, jag bär mig själv idag och känner sinnesro.
Njut av dagen. Kram på er.

Här har du en till nynykter, 8e dagen idag. Läser mycket härinne, man får mycket bra råd etc.

Det var som sjutton vilken motivation och energi du har fått Charlie!? Härligt. Där fick du mig att åka och köpa icebugs efter jobbet i dag. Har inte fått tummen ur ännu.

P.s Göteborgsvarvet är 21,1 km.

Kram

Hejja dig och bra jobbat! Gillar verkligen ditt nickname. Det blåser positiva vindar bara det. Vakna utvilad, fräsch, pigg och go.

Haha, hög igenkänningsfaktor. Jag har stått på bolaget och sagt högt med telefonen mot örat "ok, vad vill han ha för något present då så köper jag det!!" och sedan valt en flaska - utan att ha pratat med någon i telefonen. Så galet egentligen, sjukt jävla galet! hah.

Hejja dig! Ja visst är det saker och ting man får bottna i, inte bara alkoholen i sig. Jag tycker dock det är så märkligt att man kan hamna där man hamnat. Tänk om jag aldrig någonsin hade introducerats för alkohol? Tänk om det hade varit en så pass stark motståndskraft i släkt, bland vänner osv att det aldrig hade infunnits?

Jag hoppas någonstans där i framtiden att kommande generationer mer och mer avstår från alkohol. Det finns ju lite trender på det bland yngre personer i varje fall.

SSRI ska ju trappas ut under året också. Jag har halverat nu men håller mig där till jag är mer stabil utan snus och har gått upp i tid på jobbet.

Löparskor med broddar är bra! Jag springer ju inte (än) men har funderat på Icebugs. I går gick jag med löstagbara broddar och de är inte särskilt bekväma om det inte är ganska mycket snö under.

Göteborgsvarvet, hur långt är det? Har inte sprungit mycket i mitt liv och ingenting de senaste 30 åren....

Jag hade nog aldrig funderat på det annars men fick ett 9kg täckte av min far. Jag fick det några dagar innan min ångest kulminerade runt dag 50 som nykter men första gången gav jag upp efter en liten stund. Tyckte inte alls att det fungerade, men sen har det nog hjälpt. Jag upplever i alla fall att jag sover mycket bättre. Jag föredrar ett sovrum som är kallt, men att jag drar täcket långt upp. Är ju inte jätteroligt att sätta på påslakan, som du säger, men man får bra träning. :)

Jag tycker att du tänker helt rätt med vågen också. Det gäller att inte ha för många browsertabbar uppe, för man riskerar att RAM-minnet tar slut. Fokus på de viktiga sakerna. På det sätter faller de andra pusselbitarna på plats lättare sen också.

Tack för din fina kommentar och grattis. Omtänksamhet är forumets främsta egenskap, vi smittar varandra ?

Har också testat en period men jag tyckte inte det funkade jättebra, eller snarare ingen direkt skillnad.
Avgörande för min sömn är motion, allra helst ute. Annars tycker jag att den gamla spikmattan är rätt bra, den har jag dammat av + småbarnen gillar att leka med den.
Idag blir det sportaffären med munskydd för att fixa springskor som funkar i snön. Det är mitt mål och tror jag en förutsättning nu när jobbet drar igång. Att få röra på mig, och luft varje dag. Längtar inte till mina långa dagar framför datorn... men njuter av kvarvarande dagar, till max. Ha en fin dag, kram ?

... vilka supermänniskor, kan ställa oss till forskarnas förfogande om inte annat. Verkligen bra jobbat med snuset, Charlie. Är mäkta imponerad. Efter helgen ska jag åtminstone börja se över mina snus-vanor efter helgernas seriesnusande. Idag ska jag köpa löparskor med broddar ??‍♀️?

En vecka, bra jobbat! Fanfarer och belöningar- om det är svindyr kombucha, nya vinterskor eller pengar in på sparkonto spelar ingen roll, men uppmärksamma alla små och stora framgångar- blicken fram! Kram på er!

Det finns väl egentligen två ytterligheter som partner till en alkoholist, kan jag tänka.

1. Man har en partner som alternativt vägrar att sluta dricka eller som lovar och lovar men aldrig kommer till skott.

2. Man har en partner som fastnade i det men som har fått sjukdomsinsikt och tycks göra ett allvarligt försök att sluta som fungerar bra.

Att man inte vill stanna kvar med ytterlighet 1 är högst förståeligt. Konsekvenserna är ju rätt så dramatiska och inget som man ska behöva stå ut med.

Om man i ytterlighet 2 kanske något frivilligt hamnar i situationen att man själv är påtvingad nykterist i partnerns sällskap och man funderar över om det är en för stor uppoffring så bör man nog lämna för då känns ju intresset för partnern väldigt svalt. Det är ju en annan sak om man är i börjar av stadiet där man letar partner. Då kanske man väljer bort någon som är pälsdjursallergiker när man själv älskar katter. Men har man varit gifta i 20 år och partnern blir allergisk och man får välja katten eller partnern och man inte är riktigt säker på hur man ska välja, ja då kan man ju lika gärna välja katten då det äktenskapet inte känns särskilt stabilt.

Nu tycks ju frågan gälla ett alternativ som kanske inte passar in i någon av ytterligheterna och då får man som vanligt göra en egen bedömning. Magica, det låter som att din man är en problemdrickare som inte förstått att han behöver sluta ännu? Jag är inte säker på att leda vägen hjälper i ett sådant fall. Det kan såklart bero lite på hur situationen ser ut. Men det känns som att han måste komma till insikt först. Då kan att du håller dig nykter själv när du är med honom hjälpa.

Men tänker Chivas att det blir jättesvårt att leva som vanligt till en början, med vin och annan alkohol hemma..Om inte din fru måste ha alkohol, så kanske det funkar utan? Rådet man får i början av nykterheten, alkostoppet är att undvika fester , bolaget, vinmiddagar..Precis som du undviker kvarterspuben..Hoppas det går fint för dig..Det är svårt i början, innan man hittat nya rutiner och strategier kring alkoholen..???

... utan biverkningar.
Sov, vila, repeat, mycket behövs i början då våra kroppar ska börja ställa om till normalt liv. Håller alla tummar, en dag i taget!