Senaste kommentarerna i forumet

Här kaffe och brasa.

2021-gänget, brukar vi alla vara så här morgonpigga och kaffesugen?
?
Helt ok här. Inte världens bästa dag igår men det hade absolut inte blivit bättre med A som marinad.

Idag ska jag försöka hitta på något som jag inte brukar göra.
Frågan är vad? Får fundera...
Tror starkt på att bryta vanor.

Pixie

Godmorgon!
Hoppas du får en bättre dag idag!

Svinbra jobbat AH, du är ju jätteduktig! Det där med konditionen är häftigt. Jag har ju varit en pösmunk i hela mitt tidigare liv, och det var först när jag i höstas började springa som jag upptäckte hur fort konditionen faktiskt blev bättre. Jag märkte dock också nu runt jul när jag hade en lucka på 6 dagar mellan löpningarna hur fort den försämras igen.? Du hade väl en pulsklocka har jag för mig? Då bör du ha sett skillnad på vilopulsen, VO2- Max värdet mm redan nu.

Hoppas du kan hålla i, hålla ut när ditt jobb drar igång på allvar igen. ?

Edit: Grattis till 11 månader också!?? Jag höll på att glömma av det. Det var Femina som påminde mig.

Kram

Grattis till 138 dagar! Bra att få prövningar gjorda, då märker man att det var ju inte så farligt, och blir starkare och stoltare för varje prövning man avverkat. Jag har ju inga problem med att tänka aldrig mer alkohol, men tror det beror på att det är ju liksom inte definitivt. Jag kan ju teoretisk sett dricka någon gång i framtiden. Det är inte som ”när tar rymden slut” eller ” vad händer efter döden”.

Bara att köra på som du gör, du jobbar på jättebra.? Månad 4 till 6 hände det mycket positiva saker för mig i alla fall. Förhoppningsvis blir det likadant för dig.

Kram

Kickar in en lyckospark till er alla här.

Idag är en bra dag!
Idag är en bra dag att vara nykter!

Njut av att vakna nykter!
Njut av ditt morgonkaffe!
Gläds över att du är så bra, vi i gänget är så bra.

Flikar in en kommentar på:
"Det som skulle vara mest surt med att dricka är att jag skulle svika 2021 gänget. Löjligt kanske men det funkar "
Det är inte löjligt. Vi är programmerade att söka tillhörighet, historiskt sett är du dödsdömd om du lämnar gänget. Vår stenåldershjärna är oss kanske inte alltid till hjälp i det moderna samhället. Men nu kan/ska du nyttja den till max till din fördel.

Kram!

Jag var så frusen när jag kom hem igår kväll, var tvungen att få i mig något värmande och sövande.
-En stor mugg varm O´boy! :-)
Den perfekta sängfösaren! Jag blev varm och kunde somna så skönt.
Tänker att mamma hade fel som sa att O´boy är onyttigt. Det är ju tvärtom det nyttiga alternativet (iaf i vissa lägen)!! Dessutom barnsligt gott :-P

Startar alltså dag 9.
Lördag idag, jag mår bra men känner mig fortfarande långt ifrån utsövd, för att inte säga jättetrött. Ja, jag börjar bli tjatig med min trötthet, men måste ha minnesanteckningar att gå tillbaka och läsa den dagen jag är pigg och får för mig att "jag har inga problem, jag kan dricka lite vin". Jo pyttsan.
Har uteaktiviteter inplanerade både nu tidigt på morgonen och i eftermiddag. S ville väl vara omtänksam och förutseende när hon planerade detta. Motion och friskluft i massor så att jag ska bli trött till i kväll och inte ge A utrymme att ta till ursäkten "behöver vin för att sova"...
Öh, gäsp.. Jag menar: Så bra!!!

Nykter - allt gott!

Nej, du är inte ensam.
Vi är många som är rädda för hur alkoholen påverkar oss och som har insett att vi måste förändra vårt förhållande till alkohol.
Så bra att du hittat hit, här finns massor av värme, förståelse, tips och råd, stöd och tröst som hjälp på vägen när man vill sluta/minska sitt drickande.

Just nu finns här dessutom ett helt gäng som, nu runt nyår, startat sin vandring mot ett hälsosammare och nyktrare liv, häng på du också!

Jag är en skånetös på 50 år. Ny på denna sidan och känner mig redo att förändra mitt liv. Lådvin är en förbannelse from hell. Tidigare sa jag att jag kan både ha det och vara utan det men nu har det förändrats så nu heter det att jag behöver det och vill ha det............. Nää nu räcker det. Är jag ensam om att tänka på det här med hjärnskador osv.

Hej på er! Varning för långt inlägg ;)! Wow. Jag har läst många av era inlägg/trådar, första gången jag skriver här. Jag vill att ni ska veta att era berättelser har hjälpt mig igenom flera tuffa stunder senaste veckan, så vill börja med att säga Tack. Vill även ge er alla som kämpar en stor styrkekram ❤. Nu känner även jag för att ventilera mig, dels för min egen skull men också med förhoppning om att min berättelse kanske kan hjälpa och peppa andra därute.

Ok, nu kör vi. På nyårsaftons natt för nu cirka en vecka sen bestämde jag mig - Att erkänna för mig själv samt berätta för min pojkvän att jag har alkoholproblem. Efter ett mysigt nyårsfirande med hans familj kom vi hem till honom. Han gick och la sig och jag ville stanna uppe ett tag till, dels för att gå ut med min katt, och (tyvärr såklart) passa på att dricka lite till från min hemliga flaska som jag förvarat i handväskan hela nyårsafton. När katten var nöjd gick vi in, jag satte mig i soffan i vardagsrummet och började gråta. Jag var så less på mig själv. Kände att jag hade nått en gräns, fått nog av att ljuga, smyga, känna skuld/skam, må dåligt osv. Och nu var det ett nytt år, det kan inte fortsätta såhär, tänk om jag dör pga. den här skiten. Så jag gick in till honom, han sov så jag tvekade, blev nervös och vände om, gick till köket... fick plötsligt lite panik och grät ännu mer (extremt många tankar och känslor flög igenom huvudet de där sekunderna, men nån röst ekade högt därinne och sa "DU MÅSTE BERÄTTA!"), så jag gick in till honom igen, väckte honom med gråten i halsen och sa "X jag måste berätta en sak för dig....".

Jag berättade allt. Att jag smugit, ljugit, hur mycket jag druckit och hur det hade eskalerat senaste 2 veckorna. Han var lugn och lyssnade. Han frågade om han fick se flaskan, jag visade den. Sen hällde vi ut allt det sista i vasken. Vi fortsatte prata länge den natten. Jag fällde många tårar, ursäktade mig för hur värdelös jag är som flickvän och sa att jag förstår om han inte vill vara med mig längre. Han kramade mig, tröstade och sa "jag är glad över att du berättade, det var modigt, jag tycker om dig jättemycket."

En STOR sten släppte genom att berätta för den människa som står mig närmast. Såklart blandat med jobbiga känslor såsom skam över att visa hur svag man är för alkohol, tankar som "vem vill vara tillsammans med en som har alkoholproblem?" osv.

Nu sitter jag hemma i min lägenhet med min katt, inne på min 2:a nyktra fredag i rad. Går igenom dagligt kämpande med svajande känslor/tankar, kroppsliga reaktioner/abstinens, svårigheter att somna (vilket jag aldrig annars har). Galet vad den där drycken gör med kroppen och hjärnan.

Imorgon ska jag träffa 2 nära vänner och jag tänker även berätta för dem. Är nervös men beslutsam. Jag måste, annars klarar jag mig inte igenom det här. Jag har ställt mig frågan - var det bra att jag berättade för min pojkvän? Svaret är JA. Hade jag inte berättat så hade jag inte varit inne på min 7:e nyktra dag.

Jag är för övrigt en 35 årig kvinna som valde att flytta från norrland till södra Sverige för att studera och göra karriär. Det har gått bra för mig och jag har kommit dit jag vill vara (bortsett från den här situationen såklart). Jag har nästan alltid varit "partytjejen" men har inte haft problem med alkohol fram till cirka 30-års åldern. Blev hjärtekrossad av dåvarande pojkvän och började festa mer med vänner på helgerna, och sen ibland även på vardagar (började dricka i min ensamhet). Dricker inte på arbetstid och klarar jobbet bra. Det är kvällsdrickandet som jag fastnat i och som eskalerade nu under julledigheten - varje kväll i två veckor. Inte stupfull men påverkad och duktig på att dölja. Begär av att dricka för att orka vara social, glad, pigg, avkopplad, dämpa ångest osv. Känns som att jag har tappat bort mig själv, vem jag är och vad jag tycker om i livet (som inte är kopplat till alkohol). Måste hitta tillbaka. För det går väl?

Trodde aldrig att jag skulle hamna i den här situationen, att alkoholen skulle ta över så mycket av mig och mitt liv. Men nu är jag där och har tagit mina första kliv över tröskeln. Många trösklar kvar, jag hoppas att jag fixar det.

Tack för att ni orkat läsa. Känns skönt att skriva av sig. Hoppas att ni vill och orkar kämpa vidare tillsammans med mig. 2021 ska bli det bästa året.

Godnattkramar från mig och katten ❤

Kul att du ville titta in och tack för att du delar med dig! ?

Var precis in och "tjuvkikade" på din tråd! ?

Keep up the good work!

Du har kommit långt i din kamp!
Stödet, råden och den positiva kickback-andan här på forumet är makalöst! Så otroligt många underbara människor här!
TACK FÖR ATT NI FINNS!

Jag tycker du kämpar otroligt bra "Vinare"! Stolt över dig, fortsätt så här så kommer det gå bra!
Kommer följa dig hack i häl ?

Jag hade inget hemma så höll mig ifrån alkoholen ikväll men tufft det är det... storstädade hela dagen för att få tiden att gå. Märker allt mer hur alkoholen är sammankopplad med allt i mitt liv, hela vardagen. Kände efter städningen att jag ville belöna mig, sätta mig ner med vin och kolla nån serie och slappna av. Andra gånger dricker jag för att kunna varva ner efter en jobbig dag på jobbet. Dricker för att kunna slappna av och sova (däcka). Dricker för att jag känner ångest och oro. Dricker när jag är stressad. Dricker när jag lagar mat eller bakar. Dricker för att fira. Dricker om jag är arg över något som hänt under dagen. Hur ska jag möta alla dessa känslor och behov utan alkohol? ???

Finölen ja... den har jag också handlat många gånger bara för att det ska verka mer normalt. Det är ett så stört beteende. Vore rakt mycket mer ärligt att bara köpa vinet och spriten. Köpa extrastark starköl, som ”riktiga alkisar” för jag är ju en! Den där oerhörda skammen som en går och försöker skrubba bort genom nån slags teater... undrar om de som arbetar på systemet känner igen och ser igenom våra strategier, för de verkar ju onekligen se liknande ut...

Dag 6 för mig.
Det var rejält kämpigt ikväll men tiden gick så sakteliga trots allt...

Jag har följt din tråd men tror aldrig jag har skrivit till dig ? grattis till dina vita dagar iallafall!
Jag har också letat efter en sån lista som du beskriver. Mycket av motivationen ligger ju i att successivt känna sig bättre. För lite mer än ett år sen höll jag uppe i två månader. Då skrev jag dag för dag i mina anteckningar på mobilen hur jag mådde. Efter elva dagar kände jag mig så otroligt lätt och glad. Jag märkte att jag log ända upp till öronen en måndag när jag gick till jobbet. Mina steg var lätta och snabba och min energi var på topp. Jag fick mer anstränga mig för att inte automatiskt le. Nu var inte alla nyktra dagar på det viset, så är ju livet, men aldrig hade jag känt mig så glad och lycklig när jag drack. Den känslan längtar jag efter. Jag tror dock inte att det kommer så snabbt som elva dagar denna gången. Märker att allt tar lite längre tid denna gången, men jag är tålmodig ?

Himmel vad bakfull jag har varit på mina få skidresor i mitt yngre liv. Jag tror att skidresor utan baksmälla är hundra gånger bättre! Och naturupplevelsen mer wow ?

Stort grattis till 138 nyktra dagar! Du behöver inte ta något beslut om framtiden, tänk januari i första hand bara. Eller en vecka i taget. Man måste inte lova någonting, man bör inte lova någonting. Både att tänka ”aldrig mer” och sätta ett fast datum är kontraproduktivt.

Kram ?

✔️ Tre promenader (totalt 13.178 steg) ✔️ Bra mat ✔️ Tre flaskor vatten ✔️ Ingen choklad.

Jag glömde ju ställa mig på vågen i morse, men idag kunde jag knäppa mina vinterbrallor ordentligt igen. Pust. Och när jag klämmer på volangen på magen så känner jag att den minskat yttepyttelite i tjocklek. Det är sannolikt vattnet som ”left the building”. När jag inte dricker tillräckligt med vatten och samtidigt moffar snabba kolhydrater så blir den kombon som en överjäst muffin. Återstår att se när muffinsen se lite mer döbakt ut. Jättekonstigt bildliknelse, men man brukar ju faktiskt prata om muffinsmage ?

Men, jag vill påtala det igen, jag vill bara må så bra som jag kan. Jag mår inte bra när jag knappt kan knyta skorna utan att magen är i vägen. Jag mår inte bra när jag flåsar som en galning i en uppförsbacke. Jag mår inte bra när jag är så tung att mina fötter kvider högljutt. Jag mår inte bra om jag inte tar mig utomhus dagligen, helst i dagsljus. Och jag mår inte bra av att äta choklad varje dag som en tvångshandling.

Flåset har faktiskt blivit bättre redan, helt otroligt. Jag har dammat av tre olika gamla hundrundor, med varsin jobbig backe. Alla rundorna är på cirka 3.300 steg och tar 30-35 min att gå. Om jag går samma rundor varje dag märker jag skillnaden, tänkte jag. Och jag märker den redan. Visst flåsar jag, men jag fortsätter ändå gå lika raskt och lugnar ner andningen ändå rätt snabbt. Tänker inte ens tanken att stanna till och pusta. Som jag skämts de senaste gångerna jag promenerat med äldsta dottern. Jag har alltid haft bättre kondis än henne, men inte de senaste åren.

Imorgon blir det en längre runda i närområdet, frukost- och lunchrunda i ett liksom. Också en kär gammal hundrunda. Först förbi en sjö, genom skogen, förbi en större sjö och genom skogen hem. Full pott på naturupplevelser ? Jag har lyssnat klart på ljudboken ”Hälsogåtan”, som inte erbjöd några wow-upplevelser men en lättillgänglig summering av olika hälsoaspekter. Imorgon börjar jag med ”Food Pharmacy”, men boken är på svenska.

Sen ska jag laga mat imorgon också, så jag har middagsmat hela kommande vecka. Tonfiskbiffar med sötpotatis, och tomatsoppa med kikärtsbollar tänkte jag ge mig på att laga. En fisk och en veg. Och jag tänker även blanda ihop kryddblandningen ”7 kryddor”.

Till lunch fortsätter jag äta fröbröd med kallrökt lax även nästa vecka. Tror inte jag kan tröttna på det faktiskt, och lax innehåller mycket bra fetter. Jag köper kallrökt lax i 200 g-paket och delar i fyra lika stora bitar, skär rakt igenom förpackningen. Sen tar jag två sådana bitar som pålägg på två skivor grovt fröbröd med Bregott. Supergott! Och okej antiinflammatoriskt.

Nykterheten har i alla fall gjort att behovet av att ”festa till det” bara för att det är fredag och lördag kväll känns obefintlig. Dels är jag inte sugen på godis alls just nu och är väldigt tacksam över det, och dels vågar jag inte äventyra något genom att äta choklad bara för att det är helg. Varför liksom? Om det bara triggar suget efter mer choklad. Jag vet ju att det funkar så. Känns det igen?

Och när jag inte dricker alkohol så tappar jag inte omdömet vad det gäller choklad heller, vilket var lätt hänt i mitt tidigare liv. Och fanns inte choklad hemma kunde man ju rosta bröd, eller äta upp nutellan, eller äta glassen som jag inte ens är sugen på i vanliga fall. Alla kostråd flög all världens väg när jag hade druckit lite.

Jag kanske festar till det med lite ost och chark imorgon kväll. Kanske. Lite.

Kram ?

Har precis klarat av ytterligare en prövning. Nykter en hel vecka i fjällen. Så skönt att inte vara bakis i backen. De andra drack öl i basun och vin till maten. Jag kände mig sugen på rödvin en kväll men eftersom de andra vet att jag inte dricker så avstod jag. Jag övar vidare...

Kan fortfarande inte säga att jag aldrig kommer dricka igen. Tänker att jag i framtiden kommer vilja och funderar på olika situationer då jag skulle vilja dricka. Vet inte varför jag alltid tänker så långt fram men det har jag alltid gjort. Oroat mig för framtiden. Men i stunden vill jag inte dricka. Om jag blir erbjuden ett glas är det inga problem att tacka nej. Behöver bli bättre på att ta en dag i taget och njuta lite mer av här och nu.

Så länge jag har varit nykter. Det trodde jag inte.

Kram

Berra, hos oss kom frugan hem från jobbet på julafton flera timmar tidigare än förväntat. Hon jobbar inom sjukvården. De hade visat sig vid en smittspårning att hon hade covid-19 utan symptom. Jag själv blev sjuk och fick symptom på covid-19 under juldagen. Tog covid-19 test måndagen den 28/12 som var negativt. Jag blev bara sämre och sämre med feber som låg över 39 grader, smakbortfall, diarré, ont i halsen, ont i kroppen, m.m. Tog nytt covid-19 test måndagen den 4/1 som visade att jag har covid-19. I morse var jag feberfri men nu har febern kommit tillbaka. Jag är matt och trött. Tillbringar mina dagar hemma i soffan. Frun är frisk förklarad och jobbar för fullt. Detta är en väldigt mystisk sjukdom som drabbar individer väldigt olika. Det enda positiva är väl att vi förhoppningsvis utvecklar antikroppar. En dag i taget ?
/Mrx

Du har inte nämnt mängder, men det räcker med din beskrivning om att han lovar angående alkohol och sedan inte håller det för att förstå att han har problem med alkohol. Förmodligen anser han själv att han inte har problem, utan han har kontroll. Kanske att han har några få problem, men inte så farligt. Han kan kontrollera det och det största problemet han har med alkohol är andras, förmodligen främst din, åsikter om hans alkoholbruk. Därför tänker han att han kan lova något och sen försöka sköta det lite snyggare, d.v.s så att det märks mindre, nästa gång.

Ja, vad ska man göra? Det kan vara svårt att nå honom. Han måste vilja ändra sig på riktigt. Syftet med löftena tycks ju mest fylla funktionen att de ska lugna dig. Inte att han verkligen ska göra något.

Vad roligt att höra från dig. Jag lämnade mitt skyddande boende. Jag sa precis till honom hur jag upplever honom i fyllan, vad har gjorte mot mig osv. Det är första gången han sitter ner och bara tyst lyssnat. Jag får tillbaka min lgh nästa vecka för att hyresgästen tyckte synd om mig och ville hjälpa. Jag är ledsen för allt just nu och känner mig avtrubbad. Jag vill ha en relation när jag känner mig trygg och det gör jag inte med honom. Jag längtar till jag får tillbaka min lgh.
Hur går det för dig kära forumsyster?
Kram ❤️

Åh... jag blev faktiskt lite orolig när din söndagskrönika uteblev. Sen tänkte jag att det var jul och du kunde behöva lite ledigt men samtidigt var du ju sjuk när du skrev sist.
Skönt att du mår bättre!

Jag har klarat dag 3. Jag lyckades rätt så bra förra sommaren men har trillat dit igen.
Nu måste jag fixa det! Så jag hakar på er.
Kram på er alla!

Ja, använd inte det här som en ursäkt att dricka. Jag tycker att du fick lite oförtjänt hårda ord när du faktiskt befann dig i en fas där det började ljusna. Gå tillbaka dit. Ett snedsteg har du gjort förr och du var på rätt väg innan. Fortsätt där du slutade och fortsätt ventilera här. Du ser ju att du är välkommen. Alla härinne har väl lärt sig nåt på det här också.
När du skriver får du lite perspektiv och jag vet att du har fått många insikter , så slutar du skriva här måste du hitta nåt annat ställe att skriva på eller prata med någon. Du måste komma vidare. Nu hoppas jag att du stannar, vill så gärna läsa om när du tar steget att lämna.