Senaste kommentarerna i forumet

Han fortsätter sms. Högt och lågt om att vi ska försonas och kämpa ihop till att han går vidare med en annan nu. Själv sitter jag på ett skyddat boende och vet att jag har tak över huvudet till fredag iallafall.
Är det konstigt att man mått dåligt när man levt med en människa som inte ägt förmåga att kunna ge kärlek eller trygghet. Vad har man varit egentligen? Någon slags utbytbart tomt skal? Det här är sjukt.
Jag var tvungen att parkera bilen på vår parkering idag. Såg då att han runt tio var på väg att skaffa mer att dricka, passade på att spring in i lägenheten för att hämta en viktig nyckelknippa. Ser en massa tomma ölburkar överallt. Skyndar mig ut från lägenheten och ser han precis kommer när min hissdörr stängs.
Vilket galenskap allt är egentligen. Jag kommer aldrig någonsin, må en högre kraft hjälpa mig, gå in i en relation med en månniska som vägrar ta ansvar för sina problem. Jag vill inte vara en problemlösare eller mamma mer. Jag vill ha en sund relation där jag kan få känna mig trygg och älskad. Det får räcka nu. Puh!

Beror ju på väglag förstås, men det är ju ett alternativ om benet gör ont. Frisk luft och motion, om man väljer en runda med många uppförsbackar ?

Kram ?

Så skönt att du slapp!!! Jag har haft det ganska jobbigt, huvudvärk och ångest samt hjärtklappning. Hoppas verkligen du får mjukare start ???

Kul att du är på banan!! ???

Grattis till ett bra beslut ???

Och visst är det skönt att bara säga det högt och erkänna det till sig själv och även (om man vill) till andra. För mig är just nu viktigaste detta Forum och att jag åter berättat till barnen och mannen. De förväntar sig nykterhet och då blir det svårare att bryta löftet.

Det måste ha varit underbart att vara fri 6 månader. Hur lyckades du då?? Dela med dig ??

Lycka till med resan!
//Mary ???

för välkomnadet ? Jag ser fram emot att ha ett forum att luta mig mot tillsammans med er alla. Känns redan bättre och jag ser redan fram emot morgondagen som är ljusare än idag?

Imorgon står jag emot suget och tar en dag i taget! ?

Nu har du det värsta bakom dig, du kan pusta ut. Inom två veckor är din kropp helt ren på alkohol. Dunbar klarat det hör jättebra!

Keep up the god work!

Kram ?

Storkok på söndagar och göra matlådor för hela veckan skulle kanske funka? Be din mamma om hjälp, så har ni ännu ett projekt ihop.

Själv brukar jag alltid laga mat till minst fyra, det sitter liksom i ryggmärgen. Så jag kan äta samma mat tre dagar i rad, sen behöver jag variation.

Men om du lagar två-tre olika maträtter som storkok på söndagar så får du matlådor till både lunch och middag för hela veckan och slipper tänka på det sen. Bra mat liksom sömn är grunden till allt.

Kram ?

Att jag inte är lika rastlös utan mer mer chill, tar en sak i taget. Allt löser sig på något sätt.

Kram ?

Aldrig skottat snö nykter? Du skojar? Var du alltid lite på pickalurven när du skottade snö ? Då hoppas jag att du får massor av snö! Du kommer att ta i lite extra, göra lite mer. Det är spännande med snöskottning, man blir liksom aldrig klar, det finns alltid en hörna man kan fixa till lite till.

Snö har jag skottat i parti och minut faktiskt - nykter. Det gjorde man ju direkt efter frukost oftast. Jag har aldrig upplevt så mycket snö som när jag bodde i norra delen av det här länet, som ligger mycket högre över havet. I Gbg var det glest mellan snövintrarna. Men nu sa dottern att de hade -5 och att det kom lite snö.

Jag hoppas att det ska snöa här också, men idag har det bara regnat. Jag älskar snö, det blir så vackert. Snö på trädgrenar är som finaste konstverket, solen som glittrar i snön, och allt det vita böljande orörda som täcker allt brunt, grått och smutsigt. Den typen av snö fick jag uppleva i byn jag bodde i tidigare. Här i stan blir det direkt slask och smutssnö. Men då får man lämna stan och ta sig ut i skogen och njuta av allt det vackra!

Kram ?

Jag är helt ny på denna sida, jag dricker på helger och nyårshelgen va inte bra för mig. Jag har varit medberoende då min man drack och jag tog ur mig det... tycker jag. Min man dog i somras jag hitta honom död... nu vill jagförsöka ändra på mig helt så att jag slutar dricka även på helger. Jag dricker inget under veckorna .Hur går jag till väga ?

Så klockrent svar, Charlie70 ?

Bra att du börjar skriva igen..Har märkt det positiva med att skriva om sina tankar och bekymmer med andra som har liknande problem..En dag i taget är bra..Ibland i tidigt stadie fick jag ta en stund i taget..Det lättar oftast med tiden, suget..Vad fint att du gillade att leva nykter..Rätt konstigt egentligen..Nykterhet borde ju rimligen vara normaltillståndet hos oss..Och inte att vara sinnesförändrad titt som tätt..?

K

Mindre marginaler

Sköterskan sa på telefon för några veckor sedan, att det nu, utan nikotinet som ”hjälper till” är viktigare att du sköter mat, sömn, motion nu, eftersom det finns mindre marginaler.

Så sant; oavsett om den nyss genomlevda perioden må-dåligt för mig berodde på biverkningar eller abstinens, kanske något i humöret, nått som inträffade som jag inte hanterade på ett bra sätt.... Eller en kombination av allt, så fanns inget i botten som tog emot mig som snuset gjorde.

En lärdom är dock - aldrig mer nikotin, och aldrig öka dosen av champixen. Never. Det är inte värt en gång till att behöva genomlida nedstigandet till normalnivå, som tydligen måste ske genom ett periodvis ganska mörkt ställe.

Jag hade inte kunnat så relativt enkelt kunna bli kvitt nikotinet själv - utan medicinen hade det krävts mer viljestyrka än jag har. Trots dikeskörningen i veckan, så skulle jag göra om kuren varje dag. Även om jag nog hade pratat mer med sköterskan och pratat risker, och hur jag ska göra om något inträffar.

Att sluta snusa utan hjälpmedel - också det är ju ett mixtrande med kemin i skallen, inte särskilt riskfritt heller med tanke på hur jag vet jag har mått tidigare när jag provat. Så... denna väg fick det bli för mig.

Så tänker jag nu.

Normalnivån nu är ju egentligen ganska okay, och blir inget värre så är det bra.

Angående att röra på sig... Jag har varit ute i skogen igen... med en av mina bröder, och ett av hans barn, denna gång fick vi med oss en burk Bullens pilsnerkorv som fick puttra en stund vid elden vi gjorde upp. Bullens pilsnerkorv är alltid gourmerätt ute till skogs :-)

Jag ser samtalet mellan Andrahalvlek & Mic ; förstår ju båda från sidan ;-). Tänker... ja, prova igen, men - som jag sa förra gången, om du känner du måste ge upp lite, ge inte upp helt, utan släpp taget, välj ordning på det du måste göra, istället för att göra en all-in och vara borta härifrån i veckor. Nu vet vi ju dessutom om att du inte låter bli läsa fast du låtsas som det ;-)

Eldar med ved för att värma upp huset..Har även en luftvärmepump, men mycket effektivare med eldandet..Ved har jag köpt färdigklyven denna gång..Men behöver ändå klyva en del för att tända med..Tidigare sågade jag och grannen ner stockar, och klöv tillsammans..Men tyckte att det var för jobbigt denna gång..Man ska ha lagom mycket att göra..Inte en massa projekt..?..Nu vintertid så blir det eldande varje dag..Har lärt mig en hel del på dessa 3 år jag bott här i huset, om vedeldning..?..Första året kokade pannan över..?..Det blev vattenskada av ett rör som sprack..Men det löste sig det med..Tur det finns duktiga hantverkare och försäkringsbolag..??

Hej alla, tänkte det vore dags med egen tråd nu. Besökt forumet under några år och läst och läst. Så imponerad av alla som kämpar med detta!

Har under några år haft ett för stort intag av det röda och vill verkligen förändra mitt beteende. Dricker inte för det är gott utan för att stänga av hjärnan som går på högvarv konstant. Har bra jobb, underbar fru och barn så förstår inte varför man inte är nöjd. Finns få tillfällen som jag kunnat stå emot när hjärnan säger att lite vin vore en toppenide, oavsett dag i veckan. Hemarbete pga corona gör att drickandet kan pågå utan att någon uppfattar mig som bakfull eller när abstinens kickar in som brukar vara stark ångest.

Höll upp nästan 6 mån för 2 år sedan och det var en så härlig period. Vill tillbaka dit. Tränar 5-6 i veckan och klarar arbete utan problem - kanske det som är problemet och att man kunnat fortsätta med det destruktiva beteendet. Har sökt hjälp tidigare och har några paket naltraxone hemma. Dom funkar fint men verkar som att kroppen struntar i om man inte känner av ruset utan har någon inbyggt behov av att hälla upp och svepa.

Nu har jag (nästan) hållt upp 6 dagar förutom igår när hjärnan blev kidnappad och jag återigen drack rött. Bara att acceptera och gå vidare. Skulle så gärna vilja ha 3 månader nykter och hitta tillbaka till den sanna glädjen i livet.

Känner att denna tråd nog kommer hjälpa mig. Ska skriva av mig här när det blir tufft och läsa alla andras trådar för att hitta tips för att lyckas.

Ser fram emot att läsa detta inlägg när jag varit nykter en längre period och hittat min styrka igen. 3 månader vore en milstolpe för mig så det blir mitt första mål.

Känns skönt att skriva av sig nu på forumet. Känns lite som ett erkännande att jag har problem fast jag vetat om det länge.

Ha en fin dag alla som kämpar!

Att jag är ärlig mot mig själv och min omgivning, framförallt mina barn. De du ser är det du får liksom. Inget smussel eller låtsande om att vara piggare och fräschare än jag är.

Jo jag är fortfarande kvar. Var först i somras jag på riktigt fick insikt. Då slängde jag ut honom men var velig och tog tillbaka. Har ju ändå levt ihop i 25 år tänkte jag då. Sen dess går han på behandling men vill inte sluta dricka och jag går bara och väntar på att konsumtionen ska öka igen. Tilliten är borta och i mångt och mycket också respekten men ändå lyckas jag inte ta mig ur och vet inte ens om jag vill ta mig ur. Känner mig som en som ropar på vargen.

Ibland känns det som att jag klagar, men försöker bara ge nyanser. Och vad fint att läsa att du tycker att jag är ödmjuk inför olika tänk och situationer. Det är nämligen så jag försöker vara i livet. Öppen för olikheter. Det är ok att vara annorlunda, så länge man inte skadar någon.

Och, vet ni, det finns många sätt att göra rätt på. ?

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram

Vet inte tyvärr varför det eventuellt är så. Kanske en kombination av att nyhetens behag börjar avta och att man börjar känna att "Det här var ju inte så svårt. Jag kan lika gärna börja/sluta någon annan gång".

Sista lediga dagen, i morgon tillbaka till verkligheten. Det känns konstigt. Försöker städa undan julen lite men mår illa så är inte så pepp. Har alltid mått illa ett par dagar när dosen höjs på Concerta, så vet att det försvinner. Min mor ska komma hit i helgen och hjälpa mig plocka det sista med julen och städa efter allt så vill få undan lite innan. Det är såna saker som vi kan göra tillsammans, hon har typ städmani och gillar att hålla på med saker hela tiden, och hon är väldigt bra på att få igång mig. Då jag inte är så mycket för att gå i gallerior, eller hitta på nya saker så är det något vi kan göra tillsammans. Det, loppisar och skogen.

I dag blir det ett långt inlägg känner jag.

Jag känner mig hungrig men mår som sagt illa och då kan jag inte äta. Har inte så mycket i matväg hemma heller och har planerat dåligt just nu. Det där med mat är nog ett av mina största vardagliga bekymmer. Det är ett av mina projekt att få bukt med 2021, men det känns ibland övermäktigt med min ADHD-hjärna. Känner att jag har skrivit ganska mycket om mina krångel som beror på min autism. Men det som påverkar mig mest (som jag nu förstår), som påverkar det vardagliga när jag är ensam - det är min ADHD.

Autism har mer att göra med yttre faktorer, andra människor och att inte förstå människor, sammanhang. För att försöka anpassa mig och inte visa min okunskap, passa in och maska så att det såklart massor av energi i vardagen - bland andra människor. Är jag inte kring människor eller jobbiga situationer så påverkar min autism inte mig alls. Så länge jag får göra min grej så är jag ju glad. Andra kanske ser mig som en ensamvarg men jag trivs i min bubbla.

Men ADHD (ADD) har mer att göra med min energi när jag är själv. Jag har ju ingen fysisk överaktivitet, men en överaktivitet i hjärnan definitivt, har lite dålig impulskontroll (därför jag är här bl.a.) men i det stora hela är det inget jätteproblem. Det som är jobbigast för mig är att ta tag i saker, att kunna fördela energin, att starta och genomföra vardagliga saker. Min startmotor är felkonstruerad. När det gäller skola eller mitt jobb så har jag alltid tagit det så seriöst och haft det som ett intresse (och detta har med autismen att göra) så där har jag inga direkt problem att få saker gjorda. Så länge det berör någon annan så är jag mästaren på att vara "den duktiga flickan", även om all energi går till det. Så ingen ser någonsin denan sida, snarare tvärt om - jag är en yes-man, en som tar tag och gör ALLT!

Men när det gäller det vardagliga, när det inte finns tydliga regler och förväntningar på mig som det finns på jobbet, eller när man umgås med andra. Då har jag svårt att få ihop saker. Då jag bor själv och ofta är själv så tänker nog många att det kanske inte spelar så stor roll, då det bara påverkar mig själv. Men det är just det - det blir jobbigt, och ofta känner jag mig som ett barn. Ett barn som väntar på att den vuxna ska tjata på mig att göra något, att hjälpa mig - starta mig. Det kan vara allt som att borsta tänderna, ta ut soporna, plocka in i diskmaskinen, ställa tillbaka en sak där den ska vara, dammsuga.. och allt som har att göra med mat.

Det jobbigaste utan tvekan är detta med mat. Jag är nog mest ett barn med det. Jag blir akut hungrig och har 9/10 fall ingen plan för vad jag ska äta. "Vanliga" människor tittar då i kylskåpet och hittar på något, tar tag i det. Jag kan titta i kylskåpet, men kommer inte igång. Det är ungefär som att hjärnan inte kan koppla ihop saker, jag kan se mat jag kan laga, men det känns som att jag inte vet hur jag ska göra (fast jag vet). Det känns ibland som att bara tanken att ställa sig och steka någonting är så energikrävande att jag aldrig ens hinner komma till att ta fram stekpannan. Helt plötsligt har det gått 2 timmar, jag har funderat på att jag är hungrig, nu är jag vrålhungrig och emotionell. Men jag får inte ihop något, så jag äter en energibar, godis, en macka, popcorn, chips eller snabbnudlar. Som ni förstår mår man inte så bra av att äta sånt. Jag kan ju laga mat (under perioder funkar det bättre) och detta är inga problem när andra har en förväntning på mig. När jag har en utspikad plan, då funkar det, men när något kommer emellan, när något blir fel så blinkar det error i huvudet. Då måste hjärnan omprogrammeras igen, och det tar tid. Gudars, min hjärna är en gammal IBM-dator från 90-talet :(

Det är som att jag måste lära mig saker på nytt, varje gång jag gör det. Med det menar jag att det tar alltid så mycket energi och aktiviteterna kommer inte naturligt hur många gånger jag gör det.

Jag har nu skaffat en app som heter Tiimo, den är för personer med ADHD och ASD (Autism) där jag kan planera in, och få påminnelser på min smartwatch. Appen är superbra - verkligen. Problemet i det hela är att jag måste ju planera för att kunna sätta mig och planera. Jag älskar att planera egentligen, men är också så känslostyrd så det blir ofta svårt att hålla sig till planeringen om jag inte känner för det/har ork. Då blir jag barn igen.

Haha.... borde nog be om hjälp med sånt här. Jag vet att man kan få hjälp via LSS och ahbiliteringen, men jag är vuxen, har ett jobb och funkar ju ganska bra - det känns skamligt att be om hjälp, att erkänna att saker inte riktigt funkar. Jag vet att det inte är skamligt utifrån, det finns ju en anledning att det erbjuds, men för mig - som hela mitt liv sett mig som gemene man, som en neurotypisk, så är det lite för tidigt att erkänna mig "besegrad". Men det kanske kan vara okej att allt inte funkar heller, måste allt vara perfekt? Det är ju knappast perfekt för vanligt folk?

Min stolthet är nog problemet, det är ju även den som gjort att jag aldrig tagit professionell hjälp ang. min alkoholkonsumtion. Nu hoppas jag ju att jag aldrig behövde/behöver det heller, men jag är ju väldigt självgående.

Jag funderar på om jag ser detta mer som ett problem nu för att jag vet vad det beror på, att det inte är för att jag är lat och föredrar att inte laga mat. Jag vet nu att jag helt vill ha lagad mat, äta bra mat som jag mår bra av och ha rutiner. Men det är så svårt att följa p.g.a.. min funktionsnedsättning. Att bara göra det funkar ju liksom inte.

Detta är i vilket fall något jag ska jobba med, det kommer ju aldrig bli perfekt men det är något jag skulle vilja hitta bättre strategier för. Medicinen hjälper en hel del här att trigga igång startmotorn lite ibland, men framförallt gör de att energin finns där.

Det snöar för fullt ute så jag får se om jag tar på mig snöskorna lite senare och ger mig ut. Nu ska jag annars försöka återgå till julstöket

Klockan 22 så har jag inte druckit på 4 dygn. Efter att ha druckit 2 flaskor vin om dagen i minst 2 år så kände jag mig rädd för att sluta. Men inte ett endaste abstinenssymtom har jag haft... hur kan det vara så?? Kommer det ännu ?

Hade inte hört talas om postakut abstinens, men låter ju rimligt. Tänker på att en sköterska sa till mig att det tar tre månader för kroppen att repa sig och sex månader för hjärnan. Så bara att fortsätta stå ut.
Och yoga är något jag absolut vill börja med. Gick några gånger för en del år sedan och tyckte mycket om det. Skulle gärna gå i grupp, men kanske lite svårt under Covid tider.
Efter jag gjort den stora bedriften idag att flytta mig från sängen till soffan, oh, jag borstade tänderna däremellan, så ska jag ta en promenad runt kvarteret i alla fall.
??

Så klart du skall ta paus❤
Forumet är redo att när som helst tas i bruk av dig. Förstår dig mer än du anar?
Hoppas det går bra med svärdottern. Förstår du är orolig! Kram?

Tack alla fina!? Det har gått överlag bra tycker jag, men det första halvåret var ju bitvis kämpigt såklart. Det var en rastlöshet och ” något” som saknades som gjorde sig påmind periodvis. Det jag gjorde vid sådana känslor var att köpa läget och göra något åt det. Dvs inte sitta och ”lida” utan sysselsätta mig. En fisketur, promenad mm. Och att tänka positivt var viktigt. Negativa tankar vet jag att jag inte mår bra av. Se möjligheterna och inte problemen. Förr försökte jag fly problem genom att dricka, och det vet vi ju alla att det bara hjälpte för stunden, för att i förlängningen göra allt värre. Tänk att det skulle ta så många år att fatta detta.?

Men efter första halvåret har det gått som på räls. Så tacksam att jag hade tålamodet och järnviljan som krävdes.

Nu snöar det här, och jag ser fram emot att äntligen få skotta lite. Det kom ingen snö alls förra året, så jag har aldrig skottat snö nykter.?

Kram