Senaste kommentarerna i forumet

Hur har du gjort undrar den nyfikne! Följt en diet? Särskilt mind set? När jag är igenom snuset blir vikten nästa steg. Tips mottages med tacksamhet!

Kram!

Hurra för dig som nu också fixat ett år! Här är det snarast barnen som får frukost på sängen men jag skålar med dig i kaffe från köksbordet :D
Kram!

Och stort grattis till din ettårsdag Torn! Hurrraaaaa!!!!!
Kram!

Japp, vi gjorde det! Varit superviktig med en födelsedagsvän här, du betyder massor ❤️ nu känner vi varandra så bra att jag kan tänka på dig en söndag och fundera över vad du gör idag ?
Det är fint och viktigt! Fira idag, reflektera och fundera.
Jag ska bjuda barn på middag- story of my life- (bara två idag) ?
Men i vår ska jag ta tag i mina sista sega kilon, börja med Andra Halvleks grapedrink, och fortsätta leva livet. Kram, njut av dagen! ?

Förra veckan nådde jag målvikt. Över 20 kg har jag gått ned. Inte i ett sträck utan kört periodvis. Men sedan i maj till nu har jag matat på.
Lärt mig MASSOR om mig själv under resans gång.
Hunger och mat är basic här i livet, det handlar om överlevnad. Var mycket att komma underfund med, kommit långt i det och nu kommer snart det svåra att hålla vikten. Men jag har en plan?

Så tacksam för min nykterhet. Detta hade jag inte klarat om jag druckit. Det hade bara inte gått. Nykterheten tar med sig så mycket gott?

Varje morgon, 365 i rad, med undantag för några försovningar, har jag vaknat och legat lång eller kort stund med min kopp cappuccino i sängen.
En daglig stund för lite reflektion och livsnjut, allra viktigast de första veckorna, men fortsatt en påminnelse, daglig, om det nyktra livets klarhet.
Periodvis har det varit utmanande, ibland tråkigt, stressigt, tungt. Men oftast inte. Oftast har det varit levande livet men med något lägre VOLYM så man slipper skrika.
Covid eller inte, jag tror det har varit både enkelt och svårt. Men jag har vari på både fest, middagar, firat födelsedagar och skålat in ett nytt kök. Utan att dö av tristess eller sug vilket kan vara farhågan när man tänker ”framtiden”.
Nu bor jag i det vidare livet.
Det gäller även i det vanliga livet. Nu vet de som behöver veta- att jag inte dricker och inte har för avsikt att göra det. Jag är klar med mitt beslut och även om varje dag kräver påminnelse, så vill jag leva på nu.
Jag är otroligt glad idag, mitt beslut och min envishet- jag är lite stolt! Den främsta insikten är att livet räcker (och blir över!) som det är.
Livet är i sig självt något så finurligt som en gåva - beter sig som skit ibland- och det hör till.
Men livet behöver INTE dopas, förhöjas, för att levas.
Livet behöver inte göras om i varje stund, om man vågar vara DÄR.
Vi lever en gnistrande liten sekund. Ta vara på den, make each day count. ❤️
Ps! Alla mina Oscars-tal, etc börjar och slutar med er, och med forumet som lärt mig allt jag kan. Andra Halvlek, Torn, Charlie, Vakna vacker, JoYo, Pilla, vinäger, Vara Frisk, Kennie, Kaveldun (saknar dig, kom snart igen) Snusen, Adde, Ensam, Jullan, Fina Lisa, Miss lyckad, kanske jag haft mest kontakt med och förlåt om jag glömt någon, men varenda en av er som lägger tid och engagemang här, som finns för andra, som orkar dela med sig, tack! ❤️

Först, Citrus, ja, det är faktiskt lite roligt när man kan "se" att en del av mig är vettlös. Och hejja dig, inget sug, det är bra!
Miss MP, Så rätt! Varje minut, varje stund, varje dag räknas när man siktar på ett hälsosamt liv. Vi håller siktet där :-).
AH, Tack, den bilden tar jag emot och hänger upp på väggen i mitt nya rum! Du anar inte hur glad jag är att du finns här för mig trots att jag halkat så långt efter.
Sisyfos, du delar din igenkänning och förståelse och det går rakt in och ger hopp. Tack!

Nu en liten recap av gårdagen, måste börja där för jag är så omtumlad idag.
När jag lämnade forumet här igår så var det för att träna. Jodå, jag lyckades byta om och ta mig ut, förberedelserna tog lite längre tid än vanligt så jag hann vara ute iaf en timma i den friska kalla luften innan det var dags att dra igång. Men jag var så trött att jag tog snedsteg och vinglade, domningar i ansiktet och svårt att hålla ögonen öppna. Hur är det möjligt när man är ute i nollgradig snålblåst?? Ja, det var bara att ge upp. Åkte hem igen.
Sjönk ner i soffan framför en film för trots tröttheten var jag inte sömnig.
Klockan blev 15. HUR får man dagen att gå när man verkligen inte orkar göra något? Tack och lov var jag inte ett dugg sugen att dricka bort resten av dagen.
Te och Alkispodden, två avsnitt som mest surrade i bakgrunden av min totala förtvivlan över hur jag mådde och huvudvärk som började knacka på.
Kl 18. Nu skulle jag nog ha kunnat sova om jag lagt mig, men då skulle ju min dygnsrytm bli ännu mer förryckt.
Ok, ett avsnitt till: Alkispodden Episod 113.
OJ! WOW! Vaknade till. Igenkänning och tips från podden har jag ju fått tidigare - men nu...
De talar till mig, de talar om mig, de använder de uttryck som snurrat bara i mitt huvud sedan i somras...
De hade också börjat "vända" på det där med ohanterligt liv. En alkis dricker sig inte till ett ohanterligt liv, en alkis dricker för att det nyktra livet är ohanterligt.
Jag fick en förklaring på vad närvaro är och varför den är bra. Så många terapeuter och psykologer jag lämnat i ilska för att de kommit dragande med sin j**la mindfulness och meditation. De fattar ju inte!! Det sista jag vill är att vara i mig själv. Nej, det går inte att förstå en alkis verklighet som man inte själv har varit där. Det förstod jag nu.
Man brukar ju använda metaforen att "det föll en sten.."
Jag upplevde ett helt ras av massor av stenar .... och somnade mitt i poddavsnittet.
Jag har sovit i natt, bara varit uppe tre gånger och vandrat, somnat om ganska snabbt igen efter.
Nu på morgonen har jag lyssnat om och lyssnat klart på avsnittet.
Det har stått klart för mig ända sedan jag klev in här igen vid jul att jag måste sluta dricka, det finns inget alternativ. Men jag har samtidigt fasat för hur jag ska klara det. Nej, inte för om jag ska klara att inte dricka, det har jag bevisat för mig själv tidigare i upp till 170 dagar, alltså förbi den gräns då den sägs att både kropp och psyke ska vara någorlunda "återställda" och man upplever de positiva hälsoeffekterna.
Ja, jo, jag upplevde mycket positivt - absolut!!
Men jag kunde inte hantera mig själv och livet....

Nu: Är det så enkelt? ... fast ... Hjälp vad svårt!

Om min reaktion på just gårdagens podd berodde på total utmattning och att jag krälade på botten av förtvivlan och därför var extra sårbar och mottaglig för vad som än hade kommit? Ja, möjligt, men spelar det någon roll?
Jag fann HOPP. Livet behöver inte bli ohanterligt även om jag är nykter.
Det kräver bara lite övning i andra sätt att hantera "allt".
Det och att dela med människor som förstår utifrån att de är eller har varit i samma situation.

Så tack alla fina människor som finns här på forumet, ni är en stor del av att jag kommit till dag 6 i försök nr XX!

Mer hoppfull än någon gång innan :-)

Hej!
Såg ditt tips om kvinnogrupp AA online. Skulle gärna vara med, men undrar, är det verkligen anonymt? När jag har varit med på Zoom grejer privat i min mobil har min bild alltid visat mitt namn. Visas inte namnet om man tar bort kameran? Jag är otroligt oteknisk så jag har ingen aning....

Jorå Se klart, du är så vacker när du vaknar utan att ha druckit alkohol kvällen innan?

Sedan handlar det om att peppa sig själv. Att känna sig värdefull helt enkelt. En affirmation är det från början.

Har själv problem med att känna och förstå mitt värde. Räknar aldrig med att få något här i livet.

Det typiska hände här på AH. Som exempel. När min period av stöd var klar hade inte ens min coach koll på att jag var helt vit utan trodde att jag fortfarande drack. Så typiskt. Så är det alltid för mig?

Så mitt nick är bra?
Kram från ? (som vaknat vacker dag 372)

Hoppas din dag kommer att bli bättre idag. Jag ska också ta en krafttag och ta ner julsakerna. Detta året gör det mig lite ledsam att julen redan är över samtidigt skönt att blicka framåt och se vad 2021 har att erbjuda ?

Hej!
Efter att ha tittat in här flera gånger tidigare så har jag beslutat mig för att skriva en rad eller två.
Jag är 50++ och får väl i mig cirka en liter I veckan i snitt. Mestadels vin men även whisky sliker ner alldeles för lätt. Eftersom jag annars tycker att jag är en hyfsat skötsam person som går till jobbet, tränar och försöker äta nyttigt så tycker jag att mitt drickande är otroligt korkat rent ut sagt.
Detta korkade beteende har följt mig i många år. Någon period i mitt liv har det varit mer någon period mindre, men vi kan säga ett snitt på en liter.
Efter noggrant övervägande (halva mitt liv) så har jag nu beslutat mig för 30 dagars nykterhet! Jag har blivit inspirerad av boken the alcohol experiment och nu är det dags.
Givetvis så valde jag som så många andra nyårsdagen som startdatum, ganska lätt att komma ihåg dessutom.

Jag börjar med detta inlägg och hoppas på lite stöttning från er andra på sidan. Återkommer med lite frågor samt egna reflektioner vid senare tillfälle.

Tänk att det redan är dag 6 och att jag tagit mig mod till att skriva här.
Sköt om er, så hörs vi.

Nora81. Din resa går mot ljusare tider ?

Nora81. Kram ? Önskar dig styrka och kärlek ?

:)
Flera hade börjat skriva Vjlo som förkortning så jag bytte...

Absolut vinsterna är många, både hälsa och pengar, sen är ju humöret väl kortsiktigt inte alltid så bra... Och sömnbehoven är ju stora ibland.

Försöker hålla koll på att vara ute och röra på mig någon timme eller två per dag för att hålla humöret uppe. Det gör stor skillnad.

En sak jag gjorde (som jag inte nämt här på tråden...) när jag - här i helgen måde jättedåligt (det var verkligen dåligt), och jag är inte säker på varför jag mådde som jag gjorde, men då några av biverkningarna med champixen kan eventuellt vara "självmordstankar", "depression" eller det nu exakt står i bipacksedeln, så tänkte jag... hm... tänk om jag ska minska dosen och se hur jag mår då istället? lite jag mår hellre dåligt av "interna orsaker" - abstinens eller nått i mig själv än som kemisk biverkning...

jag hade kunnat fortsätta ligga i sängen o tycka synd om mig och vänta tills sköterskan ringde nästa gång - men hon har semester i 1.5 vecka. så doktor Vjlo fick träda in och rekommendera istället.

Så... sagt o gjort, sedan söndag har jag självsvåldigt doserat ner till halva normala dosen (istället för två tabletter så klyver jag en tablett som jag tar halva på morgonen o halva på kvällen). samtidigt så tog jag mig ju i kragen och slutade bara tycka att allt var tråkigt i livet...

Dagen efter dosen gick ner så kom ju lite klassiska symtom i form av pirr i fingrar och fötter, kanske mer trött... men nu då det är 4:e dagen så är det liksom som det var innan i förra veckan..

Jag *vet inte* om jag mår så mycket bättre av just mindre dos, eller om det är att jag tog mig i kragen och såg till att vara ute o prommenera mer, inte bara ligga och slöa i soffan. Det känns kanske som allt blev lite mindre tungt? men som sagt, om det beror på att nikotin abstinensen gått ur lite - om champixens mindre dos gjrode skillnad, eller om mat o promenader gjorde det, vet jag inte.

Men... nu äter jag hälften... och tänker att eftersom ingen katastrof hänt än så ... tuffar jag vidare på denna nivå, dvs 0,5 x 2 istället för 1 x 2 nu tills jag får landstinget på mig att jag feldoserar ?

rekommenderar kanske ingen göra en sådan sak, men tänkte jag skulle skriva här åtminstone, och berätta för sköterskan nästa vecka vad jag busat till....

hoppas mitt experimentinlägg går att förstå.

Är inne på vecka 7 av 12 om jag håller räkningen korrekt. 5 veckor helt utan snus, 3 helt utan piller/ersättning, och inne på vecka 1 på mitt eget experiment....

God morgon! Tack så mycket för era kommentarer. Det är lite konstigt att man uppskattar nåt så enkelt som kaffe men det smakade inte alls gott när man är bakis, men nykter så är det underbart ? nu är det dags att möta dag 6 ?☕️

Hej Sattva, min förändring började också med ett löfte till ett (vuxet) barn. Den gången föll jag genom, i denna nystart – som hittills går bättre – fanns löftet kvar som en fond, men beslutet fattades helt för min egen skull. Hoppas och tror att du också landar i det så småningom.
Håller med Sisyfos, jag tror det kan vara bra att vänta lite med att banta. Unna dig det du vill ha att äta, åtminstone den första tiden. Jag fullständigt frossade i glass och choklad den första månaden, men nu när jag känner mig starkare i nykterheten har jag tagit tag i vikten också.
Kram!

...men att vi är skapta för lite halvsvält och 16-timmarsfasta går ju stick i stäv med ständig mellis för att hålla blodsockret i balans.
Just saying ;)

Går ofta igång på det här med olika dieter, finns lika många sanningar som individer. Har en, visserligen gammal men dock, Masterexamen inom området och tycker det är lite olyckligt att det går så mycket mode och trender i tankarna kring vår mat. Det försvårar för många som vill äta bra, men som går vilse i alla olika råd. Inte lika enkelt att veta vad som är bäst för kroppen och hälsan som med alkoholen, där det självklart är nyttigast att avstå helt :)
Gäller nog helt enkelt att hitta det som passar en själv, och sen det viktigaste – stick to the plan.
Precis som du tänker göra, lycka till!

Förstår om du behöver en paus, men även jag kommer att sakna dina ärliga inlägg.
Vet som sagt hur tungt det är att vara smärtbärare.
Stor kram.

Förstår dig men kommer sakna dig?... Och nej, jag är inte på Facebook.
Hoppas att du ändå tittar in här ibland?
Håller med Sisyfos att du är bra på att beskriva känslor och det hjälper också andra att få sina egna ahaupplevelser.
Ha det så bra så hörs vi!

Många kramar ?????

Ett år har gått, och vi är fortfarande nyktra, kan du fatta det!? Tack för att jag har haft förmånen och kunnat följa dig under det här året! Det har betytt mer än vad du tror. Kanske det är några nya tappra kämpar som kommer göra en liknande resa nu i år. Att starta på samma dag som dig har hjälpt mig mycket. Kunde du klara dag 100 så skulle jag baske mig göra det.? Jag har inte skrivit det, men det fanns där i mitt huvud.

Nu traskar vi vidare mot våren och ljuset och värmen. Härligt!?

Kram

Min snälla och kraftfulla och väldigt roliga och kärleksfulla kompis här. Morgonpigg känns så 2020, året har börjat med långt senare vanor.
Och det bästa är precis som du skriver att man plockar upp tråden, det kan gå en dag eller sex, det går att dyka in, sägs hej, eller engagera sig extra när en vill, som det är i goda och tillitsfulla relationer. Rätt så grymt av oss att vi fått till det, och att vi vågar knuffa på varandra lite när vi tycker det behövs ❤️ (Gav mig inte in i diskdebatten denna gång ?) Kram! Och fortsätt! Som Håksn Hellström sjunger det så bra!

Tack, den kramen värmde.
Det är en gammal byggnad. Jag ska inte klaga, det är högt till tak och jag fick min första kopp kaffe sen i söndags. Och mat, hade glömt bort att äta idag. Tack för dina uppmuntrande ord IH, det betyder mycket. Kram

Ja då har jag flyttat hit till det vidare livet. Jag ville förändra klart mitt drickande, och det kändes viktigt att få uppleva jul och nyår nykter. Det var underbart!? Men samtidigt känslosamt att vara helt klar i huvudet och fira med mina älskade barn och hustru. Det kändes stort och ofantligt skönt. Minnet av hur det var 2019 gjorde sig påmint, aldrig mer alkohol för mig, YES!?

Ett år nykter i dag, det känns overkligt på något sätt. Jag skulle egentligen jobba i dag, men tog ledigt för att fira denna dag. Min strategi för att nå hit har i grunden varit: Det som är gjort är gjort och kan inte bli ogjort. Se positivt på saker och framtiden. Allt löser sig, inte oroa mig i onödan. Sköta om mig själv och göra roliga saker. Vara stolt över att jag är nykter och inte skämmas. Anta utmaningar och nå mål. Helt enkelt njuta av livet som det är, och vad man gör det till.

Tack för grattis Varafrisk, jag kommer att sakna dig, Gör vad som känns bäst för dig, men känner du för att skriva här på forumet så skriv, bara skriv! .?. Andrahalvlek, min flockmedlem, vapendragare och skrattkompis.? Tack!?

Och Kennie, du kom ihåg helt rätt om hur jag ser på alkoholberoende. Alltid lika bra och kloka inlägg och kommentarer från dig!?

Nu lever jag vidare här. Livet leker!

Kram

är nog egentligen rätt klara för dig men när en lever mitt i ett missbruk, manipulation, ohälsa, kaos... så suddas de ut och blir ogreppbara, så var det iaf för mig.

Jag var oerfaren och hade ingen aning hur jag skulle hantera det som hände. Så sökte jag samtalsstöd för egen räkning för jag höll på att gå sönder av allt kaos. Psykologen sa rätt fort när jag berättat om mitt liv på hemmaplan att jag levde med en missbrukare och måste sluta vara medberoende.
Jag blev lite stött för jag hade nog velat ha lite medlidande och inte att jag skulle jobba med mig själv... Det var ju han som var problemet.

Jag började iaf med att ta till mig att jag var medberoende och då finns det kunskap att lära sig. Massor! Och med kunskap kommer makt. Makt att kunna ta kontroll. Och med kontroll kommer trygghet.

Att ringa anonymt till socialtjänstens mottagningsteam i kommunen är en bra början att få kunskap.
Varje kommun har sin egen palett med stöd men de flesta har något stöd till anhöriga.

Lycka till!

Bra strategier! Läste dina trådar igår Soffi och tänkte skriva nåt klokt, men det är ju svårt. Vill bara skriva att jag verkligen känner igen det där med att i Rosamolnfasen dra igång en massa ”projekt” för att man känner sig stark och full av energi. Och sen blir det tungt igen. Hoppas att du kan hejda dig lite den här gången. Har fått många igenkänningar av att läsa dina trådar och tänker att det kan vara viktigt att ta det lite lugnt med allt även om det känns roligt och spännande. Jag har varit lite dålig på att inte dra iväg och det har kostat på.
Hoppas att du stannar länge den här gången för jag gillar dina inlägg. Trägen vinner vet du, jag har många och bland långa försök bakom mig och nu drygt 4 månader i bagaget. Är helt övertygad om att jag lärt mig av mina misstag och nu är jag lugnare. Varje nykter dag räknas!