Senaste kommentarerna i forumet

Tack AnnaJB.

På lördag ska vi träffa morsan och hennes man och brorsan och hans familj igen. Just brorsan är någon jag brukar kunna krasha hos, dvs det är ibland där det går överstyr. Det är såklart inte hans fel, han trugar aldrig och det är JAG själv som häller spriten i mig, men av nån orsak är det just i hans sällskap jag dricker för mycket. Han dricker mer alkohol än vad jag gör men både tål mer och hanterar det bättre. Han är aldrig den som blir jättefull och försvinner från festen först av alla. Jag är ju bara dum om jag jämför mig med honom, eller?

Jag har kommit överens med min fru om att säga något på lördag, men jag vet inte vad, eller hur. Jag vet inte om brorsbarnen också kommer att vara där, kanske t o m med sina respektive, och det känns pinsamt att börja stå där och mer eller mindre hålla tal framför dem. Men jag känner att jag på nåt sätt behöver låta min familj förstå att jag fattar att jag har ett problem med spriten. Förmodligen vet de redan om det. Jag gissar att de redan har sett nåt hos mig som jag har missat. Fram tills nu vill säga. Men jag har sån ångest nu över att behöva berätta för andra "vilken dålig människa" jag är. Upplevelsen över att vara en dålig människa är min egen och jag fattar att de andra inte tänker så, men jag förstår hur du, AnnaJB, tänker i dina andra trådar. Det är så svårt att förlåta sig själv.

För ca 15 år sen hände nåt som fick mig att fundera över mitt liv. Kort historia är att jag blev polisanmäld för en sak (inget våld, bara så ni vet) och förlorade nästan min sambo och dotter. Jag hade tur som kunde komma iväg och via mitt jobb träffa en psykolog och prata om mitt beteende. Vad som kom ut på andra sidan av historien var jag som bestämde mig för att leva mitt liv annorlunda. Jag bestämde mig för att verkligen göra sånt jag tidigare funderat på att göra, saker för andra alltså. Så jag började ge blod, jag blev månadsgivare till några olika välgörenhetsorganisationer, jag ställde upp som skyddsombud på min arbetsplats, jag blev (lite senare) ledare i idrottsklubbar - alltså saker som för mig betyder att jag gör något för någon annans skull, för att andra ska ha det bra. Små saker men på nåt sätt ändå värdefulla. Det tog mig 11-12 år att förlåta mig själv för den händelsen och jag började till slut känna mig värd att ha det bra. Idag är min sambo min fru och vi bor kvar i samma hus, vi har även fått en son och jag har jobbat mig upp till ett bättre jobb. Jag ser likheter mellan den händelsen och mitt nuvarande problem, och jag tänker att jag kan försöka göra samma sak nu - hitta saker att göra som betyder nåt för min familj, prioritera dem framför alkoholen (som ju bara var/är till för mitt välmående), alltid ställa upp för dem och vara där, läxläsning, hämtning/lämning hos kompisar, ta större plats i deras liv, lyssna på deras önskemål och hjälpa dem att nå eller få dem - listan kan göras lång. Jag har gjort de här sakerna tidigare så det är egentligen inget nytt men eftersom jag tidigare har druckit sprit så kan jag göra de här sakerna i större utsträckning nu och på ett bättre sätt, om jag slutar dricka. Vad jag menar är att jag vill känna att jag gör något bra för deras skull - då kanske jag till slut lyckas förlåta mig själv igen. Kanske kan även du AnnaJB, hitta ett sätt som får dig att förlåta dig själv framöver. Mitt tips är att börja med små steg och låta det ta tid.

Kanske blir det så att jag ringer upp familjen och pratar med dem innan lördag så att det är gjort tills vi träffas igen. Det känns jobbigt att ens behöva tänka på det, men samtidigt lite pirrigt. Jag menar att så fort jag erkänner för både mig själv och för andra att jag har ett spritproblem så tar mitt liv en ny vändning - det pirriga betyder att det känns som om något gott kan komma ut ifrån den vändningen. Att slippa låtsas, att kunna säga nej till alkohol utan att behöva förklara, att inte vakna upp med minnesluckor och försöka fiska fram information om vad som hände kvällen före, mm. Helt enkelt att slippa behöva ta de dåliga konsekvenser som följer med mitt drickande och slippa ångest och skuldkänslor.

Att skriva detta inlägget har gjort att jag har bestämt mig för att påbörja min vita tremånadersperiod lite tidigare än beräknat och inte dricka alls på varken Nyår eller på middagen hos morsan på lördag. En del av mig tänkte att "jo, men om jag nu dricker väldigt måttligt på torsdag och lördag så bevisar jag ju för både mig själv och för de andra att jag kan hantera drickandet och då blir det ju inte en sån stor sak", men jag fattade nu att då dricker jag av helt fel orsak. Då dricker jag inte för att jag själv vill utan för att det på nåt sätt förväntas av mig (eller att jag tror att det förväntas av mig). Så när jag känner efter så märker jag att jag inte vill, och därför tänker jag inte göra det!

AnnaJB, lycka till - försök hålla dig sysselsatt så inte hjärnspöken får ta för mycket plats. Försök att tänka på det bra sakerna som händer i ditt liv. Enda sättet att visa andra (som har drabbats av dina alkoholvanor och som du känner skuld eller skäms inför) att du inte längre är samma person som tidigare är ju att inte hamna i samma situationer igen, så låt tiden arbeta för dig. Kram

Åh det låter ju kanon, snart är huvudvärken också ett minne blott. En dag i taget förblir vi nyktra. Vi kämpar tillsammans.

Söndagen blev inte som planerat. Fick ta bilen och hämta
barn, då modern trillat och åkt till sjukan (ingen fara).
Fick också avboka mötet med kliniken, men ringde och påminde
om datum för utredning.
Nu är det umgänge med sonen som gäller. En ganska underbar liten
snubbe. Brister lite i hur jag vill vara ibland, men minst 2 h fokuserad
lek per dag gäller, när vi är hemma. Klart bättre utan baksmälla.
Är väl lite hängig generellt, en sådan dag som jag tänker:
Jag har rätt att vara tråkig. Det är Ok att känna sig apart, urled,
osv. Hur jag reagerar på detta är det viktiga...

Alex8609. Det är verkligen tråkigt att läsa din berättelse! Jag har personligen inte dina erfarenheter från det jag var ung i min egen familj men jag känner igen missbrukar beteendet hos en partner jag hade. Jag tycker att du absolut bör försöka få ett eget boende så snart som möjligt! Då kan du ju slippa att se som du säger alla detaljer kring deras drickande. Är man nära en missbrukare far man ju mera illa. Att bli bemött med tystnad eller kaxighet är verkligen ingenting som är upplyftande! Om du bor själv kommer du att ha lättare att distansera dig och inte ta det ansvar som man gör som anhörig. Att utveckla ett medberoende tidigt i livet kan bli en stor börda. Både du och din syster kan säkert också ha hjälp av olika anhörig stöd som finns just när det gäller alkohol och missbruk. Tyvärr kan du nog inte få dem att sluta dricka. Men du kan åtminstone hålla dig på avstånd och be dem ta hjälp själva. Jag förstår att det kan vara jätte jobbigt att helt avstå ifrån kontakt särskilt när det handlar om ens föräldrar. Men jag tror att det är för din egen skull det gäller så klart även din syster gör bäst i att hålla sig undan. Jag tycker att de borde skämmas som dricker inför dig och dessutom projicerar sin egen ångest på dig med sura kommentarer om offerkoftor etc. Men var och en måste ta ansvar för sig själv och du måste absolut se till att ta dig därifrån så fort det bara går. En stor kram till dig som skriver här! ??

Är så less på det här, har ju som väntat gått käpprätt åt helvete med frun igen. Trots att jag visste att det skulle hända så var jag oförberedd och lät känslorna styra och jag tappade förstår humöret. Men det är så svårt med någon som gör allt för att komma in under skinnet och vet precis hur en reaktion triggas. Har läst att det enda som fungerar är att ha noll kontakt, lättare sagt än gjort med barn med i bilden men det måste bli så. Läste att beroendet till en narcissist är 10 ggr starkare än det kemiska beroendet en heroinist har. Faktist helt sjukt men jag tror det stämmer. Jag vet hur elak hon är, jag vet hur mycket bättre mitt liv skulle bli utan henne men ändå kommer jag inte till skott. Men.......

Nu ska det ske, jag ska sluta sitta och deppa undangömd med en öl eller flera. Det är dags nu. Jag hade ju tänkt börja nykterheten efter nyår, men varför vänta? Jag mpr inte bra nu och enda vägen framåt är att sluta redan nu, då får jag ju dessutom några dagrs försprång mot om jag väntar. Sedan när allt öppnat igen efter nyår, förhoppningsvis med en nykter vecka i baggaget så får jag kontakta advokat, kolla på boende samt hitta samtaltskontakt.

Ge mig styrka!

Hej Kaffetanten. Du har bra inställning, det kommer gå bra detta! Precis som både du och Torn skriver, unna dig vad du vill istället för att dricka. Det andra löser sig med tiden när energin kommer tillbaka och det gör den.
Toppen att du redan kommit ut och joggat, perfekt att göra före kvällen om sug och oro är jobbigt.
Klumpen i magen är nog helt naturligt att känna i den sitsen du är nu, en påminnelse om att något måste förändras, använd den till energi att ta tag i det du måste inför utredningen.

Majsan79. Jag har samma erfarenhet av en partner med blandmissbruk. När det stod klart att missbruk fanns ställde jag ultimatum. Det var att jag skulle vara kvar som hans partner men att han skulle ta hjälp av någon professionell. Det gick han inte med på. Så det blev att jag fortsatte att lyssna och stötta men till slut var missbruket så stort att jag gjorde en orosanmälan. Då tog så klart relationen slut också så det var tufft för mig eftersom jag egentligen aldrig valde bort honom men jag insåg att hans missbruk var så allvarligt så jag var tvungen att göra som jag gjorde. Han blev inte arg på mig för det men den behandling som följde tog han inte på allvar. Efter ett halvår komma hem till mig också att han bara hade tagit en pause. I din situation, ni är ju är ett par sedan många år, skulle jag försöka att få honom att inse att du inte kan hjälpa honom och att du inte ställer upp på det. Risken för medberoende är jättestort! Du kan läsa här på forumet om medberoende och vad det gör med människor och vad det gör med relationer. Det finns bara risker att gå in i det som kan bli medberoende. Det kanske var enklare för mig eftersom vi inte bodde tillsammans men jag tänker att du måste ta hand om dig själv. Det finns jättemånga berättelser här om kvinnor som har stannat alldeles för länge och när de inser det kanske det har tagit många många år av lidande. Missbrukaren har inte slutat med sitt missbruk under de åren heller. Så mitt råd blir alltså detta. Önskar dig lycka till med dina beslut! ❤️?

Ja, oj får man kanske säga, vilken mängd det blev Mrx.. Skev om det igår själv, otryggheten i att komma av rutinerna. Blivit något mer för mig under julhelgen också, fast ingen berusning i den bemärkelsen, bara några fler tillfällen än vanligt. Inbillar mig att det spär på den inre oron och grubbelmaskinen något, men jag är ju inget större fan av massa ledighet heller, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den, när jag inte tränar.
Nu jobbar jag två dagar, ganska lugna och långtråkiga dagar men jag känner ändå ett lugn av att få ha ett par vanliga rutinmässiga vardagar här mitt i allt, imorgon är jag ledig igen och fram till efter trettondagen. En dag i taget fram tills dess!

Idag ringde socialen igen. Det kommer bli en utredning. Gud vilken ångest jag fick när de sa det. Även fast jag var beredd på det.

Nu försöker jag tänka på de saker jag kan göra. Inte dricka, ta all hjälp jag kan få, visa dem att jag inte kommer göra om misstagen. Jag ska visa att jag är en bra mamma.

Men det känns jobbigt att jag låtit det gå så här långt. Men jag kan inte göra något åt det nu. Jag kan bara se till att framtiden blir bättre.

Önskar bara klumpen i magen kunde försvinna.

Hej,
I förrgår sa jag till min pappa att han är alkoholist för första gången, efter att i 1 1/2år pratat med honom upprepade gånger om att han dricker för mycket och är deprimerad. Han håller med om att han dricker för mycket och behöver minska, men inte att det är ett beroende och han vill absolut inte ha hjälp eller sluta helt(inte ha hjälp med depressionen heller). I hans umgängeskrets har man alltid druckit relativt mycket, men nu sitter han ensam hemma och dricker och även på dagtid. Jag och min syster överraskade honom på juldagen och då var han stupfull kl 12 på dagen. Hur är bäst att göra med folk runt omkring honom? Jag skulle vilja berätta för hans systrar och närmaste vänskapskrets så att de är medvetna om problemet(om de inte redan märkt) och så att de inte ”bjuder på en öl” om han hälsar på(många bor på gångavstånd). Han skulle absolut inte vilja det eftersom psykiska sjukdomar inte finns och alkoholen inte är ett beroende. Men jag orkar inte vara hans enda stöd. Hur ska jag göra?

Covid-19 karantän med lindrig symtom tar på psyket. Alla mina rutiner har fått stå tillbaka under den här tiden. Jag har fått avboka alla mina spinning pass på gymmet. Jag har inte kunnat cyklat eller promenerat som jag brukar. Vi har bara suttit hemma och sett tv. Jag har inte druckit en droppe alkohol under julhelgen. Igår blev det dock en karate fylla. Jag tömmde två flaskor rödvin och 8 små öl. Började dricka redan kl 14 och fortsatte till midnatt. Ingenting konstigt hände mer än att jag fick onda ögat av frun. Idag mår jag som jag förtjänar. Ställer mig frågan varför jag inte slutade dricka alkohol i rimlig tid. Jag brukar kunna dricka kontrollerat men igår funkade inte bromsen. En dag i taget ?

Jag har varit nykter i 114 dagar! Det pendlar upp och ner i ångest eftersom jag har all tid i världen att analysera hur jag har varit förut, att jag prioriterade fest alkohol och allt som kunde vara en stämningshöjare för att helgen skulle vara längre .. för de var ju bara det jag levde för och en dag i taget.. alltså blir för full så det var inte så kul i efterhand!

Jag har försökt starta vissa trådar där jag vill diskutera hur livet är efter för folk som har ”lyckats sluta”
Hur mår ni? Vad sa era hjärnspöken till er? Hur är det idag?

Jag kan inte sluta övertänka och trycka ner mig själv.

Känner också igen mig. Jag tror att jag fick en kick dels av alkoholen, dels av smygandet i sig. För det är ju helt sjukt att hålla på sådär. Du gör klokt i att stoppa det nu innan det blir ett större problem. Vanan och beteendet är inrotat så det handlar lite om att hitta alternativ så att du inte hittar dig där i källaren med ölen i handen. Sen är det viktigt tror jag att reflektera över vad du medicinerar med alkoholen. Varför dricker du?

Du skrev här i ditt sista inlägg att du önskade att du kunde använda din idérikedom till något produktivt istället. Jag känner igen mig lite i det. Jag har många idéer och har haft svårt att få energi och fokus att göra något av dem. Jag har behövt komma tillrätta med mineralbrister för att få fokus igen. Olika brister är vanligt bland de som dricker mycket alkohol. Svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget.

Hur som helst, tror det lättaste är att sluta helt en period, ta en vit månad. Känns som att du blir lite besatt av att smygdricka och jag känner så väl igen det. För mig är det en vila nu att inte dricka alls. Och då finns också fokus och ork att ta tag i andra projekt som jag vill ägna mig åt. Det lät som om du har idéer, kanske kan du ta en av dessa och förverkliga istället. Nån som känns överkomlig. Skönt att ha tankar och fokus på nåt annat än att man inte får dricka.

Dag 80 känns riktigt bra, är sjukt stolt att jag närmar mig första delmålet om 100 dagar (har väl inget slutmål men 6 månader, 1 år osv... liter ju fint som övriga delmål). Förhoppningen är att jag aldrig ska dricka mer, men jag är inte 100% där ännu, det är 98%, jag vill ju vara ärlig. Även om jag inte vill dricka mer, så har jag lilltån kvar i graven ännu. Med detta menar jag inte att jag bara kommer börja dricka, eller dricka alls.

När man är 100% då tänker jag att man inte ens tänker tanken i princip, man tar inte ens diskussionen när djävulen objudet kommer och ringer på dörren. Jag har inte gett upp om 100% dock, jag är säker på att jag kommer att komma dit, så länge jag inte tar första glaset just precis nu så kommer jag dit nästa år.

Och förresten, vad härligt det var att komma in här och få läsa lite om allas nick. Det är spännande det där att man identifierar sig som en sak när man kommer in här (såsom ensam eller det brittiska Torn) men att genom processen här så kan ens namn få nya betydelser. Jag gick definitivt in här med tanken om att Ensam var det starkaste ordet för min lidelse, att det var något negativt. Men det jag fick se och känna här var just att jag inte var Ensam.

I dag har jag massor av saker på schemat, jobba, städa på vinden, ta promenad, fixa och dona... och vad gör jag... sitter i sängen i nattlinnet och har kikat på youtubevideor om ett av mina specialintressen i 2 timmar. Jag skyller på mina diagnoser ;) , men vet ni hur skönt det är att fastna... det är nog meditation för mig :) Tiden bara försvinner, vad som känns som 10 minuter kan vara 3 timmar.

Känner mig annars ganska glad, ingen anledning men det känns bra. Jag tänkte faktiskt att jag skulle gå ner till stan och gå till systembolaget i dag. Jag tänkte köpa Nosecco, för att ha något bubbligt att fira in det nya året med. Det är alkoholfritt såklart. Jag är ju impulsiv pga. min ADHD, men jag känner mina impulser, skulle inte få något infall bara för att jag var på systembolaget, inte en dag som denna. Men jag får se, kanske ber min mor att köpa det istället, för säkerhets skull.

Har även funderat när jag ska fly kosan till "Det vidare livet" då det känns lite som jag snart är där i huvudet, men jag ska avvakta tills minst 6 månader har jag bestämt mig för. Jag kommer ju känna det, den dagen, kanske tar det ett år. Vi får se.

Nej, nu ska jag faktiskt starta dagen, nykter som vanligt. Och tänker att inför det nya året så ska jag starta med en klassiker, som jag alltid gjorde i min tidigare dagliga tråd. Jag ska lova nykterheten för denna dag och berätta vad jag ska göra istället.

Så i dag väljer jag att inte dricka, istället ska jag tillåta mig själv att inte stressa och vara duktig, inte behöva ta tag i alla måsten och njuta av nuet - utan dimma.

Jag förstår vad du skriver med kollegor och att du bryr dig mycket om vad andra tycker...
Säg exakt vad du känner, jag har valt att inte säga något och om vi går på aw eller liknande så har jag kört, haft min hund att gå hem till osv.. till nära vänner så har jag berättat och de har funnits som ett fint stöd men till bekanta så har jag antingen druckit alkoholfritt eller sagt att jag tränar just nu i 3 månader (i början) för att se skillnaden ur hälsoperspektiv och sen nu vidare har jag sagt att jag mår mycket bättre så varför börja dricka?

Du har en väldigt bra tid framför dig.. snart kommer din fru fatta att du verkligen ville göra skillnad. Låt dig inte luras av lockelsen eller att du är ”frisk” för tidigt bara!
Tycker alla människor som inser att de har ett alkoholproblem och gör något åt det känns så jävla coola, de är alltid kämparglöd i dessa människor och de speglar sig i vardagen och deras charm! Var den personen av dig själv, för dig och för din familj för det är den personen du är egentligen!

Jag har så jävla svårt att låta bli alkoholen och framförallt ta steget att låta bli den när helgerna kommer. Det är som att min hjärna utkämpar ett krig mellan ja och nej. Jag kan bestämma mig för att inte gå till bolaget men så är det fredag och jag tänker att en öl kan väl inte skada, sagt och gjort så kommer man ut med en hel påse med öl och vin. Som att jag lagrar på mig för att något skulle hända, och som om inte det vore nog så har jag druckit upp det när det väl är söndag morgon. Någon mer som kämpar? Jag har varit utan alkohol nu i 2 dagar och har tänkt ge det ett riktigt försök den här gången.

såg ett inslag med denna kvinna (se länk längre ner) i Morgonstudion idag. Jag kan bara skriva under på det hon säger framförallt det där med självkänsla ! Självförtroendet var ju gigantiskt stort under min aktiva tid men självkänslan låg på minus... Den bif artikeln är dock 2 år gammal.

Jag fick tidigt lära mig att bygga upp min självkänsla genom att lära mig, bland annat, att jag duger precis som jag är och att älska mig för den jag är, helt enkelt för att jag är värd det. Och att självkänsla är en färskvara som ständigt måste skötas om och fyllas på. Det har flera gånger hänt att jag glömt av mig och tömt min självkänsla och då kommer det dåliga måendet som ett brev på posten. Ska jag hitta en fördel med det så är det att jag varit tvungen att lära mig att sätta gränser. Många är de som varit inne en sväng på min fb men som åkt ut för de har inte varit bra för mig.

Att lära mig att prata ur mig alla ångesttroll och skaffa mig en självkänsla var en väldigt bra grund för min nykterhet. Jag är glad för att jag gjorde som Di Gamle sa åt mig att göra !!

https://accentmagasin.se/nykterhet/sanna-tervonen-jag-star-den-jag-ar/

Hehe, ja jag har flaggat lite här o där att det kanske går supersnabbt. MEN... om du vet varför och är beredd på det extra besväret ett tag så kommer det funka utmärkt, det är jag övertygad om.

Jag var ju själv lite motsträvig mot att klistra på mig plåster som hon rekommendera hur länge då?? utan körde slut på en del av mina nikotinpiller/spray, innan jag slängde ut allt.

Jag snusade ju iofs 2 dosor portion per dag (vanan att byta var nog minst lika stor som effekten), så hade nog ett högre fall ner än du. Men ville inte för länge använda ett substitut. För visst är det en stor frihet att inte behöva tänka o ha med sig något alls :-)

Så.. förstår :)

men du får berätta sen när du rusat iväg o kommit igen

Inte frågat just om det, men gissar det - hon sa att rökare normalt slutar spontant röka redan efter de två första veckorna, medans snusare brukar må bäst av att toppa upp med lite nikotinplåster en period, även med full dos Champix. Och hon nämnde att hon brukar rekommendera nedtrappning på det sättet - jag gissar för just snusare utifrån hur illa det är ställt med oss ;-)

Verkar vara vi snusare som är extra inbitna... :-) och tjuriga

Ska kasta mig över dina tips så fort jag får möjlighet.
Kram ?

Stor kram tillbaka!
Heja oss!
?

Är det någon som testat trettiodagarsprogrammet "The alcohol experiment"? Jag funderar på att prova det från och med 1 januari. Som jag förstår det så registrerar man sig med namn och email-adress. Sedan får man ett mail per dag med diverse fakta under en 30-dagarsperiod. Stämmer det? Kommer i så fall det första mailet samma dag som man registrerar sig?

Ja, jag är på full nivå sedan några dagar tillbaka. Och jag har ju "slängt hela dosan åt skogen". Förstår att du tycker jag är lite för snabb men detta ska bannemej gå! Eftersom jag är lite för snabb har jag inte heller riktigt olika steg utan jag tar väl ett gäng kliv på en gång här nu antar jag... Ska förklara lite varför jag har så bråttom nästa gång jag kommer in. Nu måste ja rusa.

Kram!

Brukar sköterskan rekommendera det omvända just för snusare eller även för rökare?

Charlie70 - har du fått några tips o råd från sjukvården? vad säger de?