Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också mycket känslor, både upp och ner. För mig fungerar motion, tid för vila, yoga (kan rekommendera Yoga with Adrienne på Youtube, hon har en massa olika klipp). Och för mig blev humöret lugnare av att inte dricka, hoppas det blir så för dig också! Hur som, kämpa vidare och be mannen ha tålamod ett tag.

Vardagen börjar visa sitt ansikte lite grann innan långhelg igen. Därav fokus på annat och inte ”ledighetskänsla” så man måste unna sig dryck. Skönt att breaka ledighetslunken och tankarna på annat.

Ja, jag vet att jag själv hade dålig koll när jag drack, trodde att jag varit ganska måttlig, men så räknade man tomflaskor nästa dag... Härligt att du får inspiration, kan varmt rekommendera en nykter period till att börja med, så kan du sen fundera över hur du vill gå vidare. Jag började med tre nyktra månader, och är nu på månad åtta och mår bättre än på många år.

Jadu. Man fyller ut rastlösheten på ett eller annat sätt, tar sig en funderare om hur man vill livet ska vara. Tungt i starten men det blir bättre.
Tänker på hur mitt liv var för ett par månader sedan och dit vill jag inte
igen!!!!!!

Hej Kennie,
Tack för svar!
Blir inspirerad! Att känna så stor positiv skillnad av att inte dricka alls - det låter bra!
Dessvärre är det nog så att du kan ha rätt.... det kanske helt enkelt är så att jag "glömmer bort" varannat glas???
Faktum är att jag har berört detta tidigare, då jag har märkt att jag lätt och snabbt riskerar att bli för berusad under en middag med goda vänner tex. Jag har då faktiskt bett vännerna att inte fylla på mitt vinglas utan att jag hellre vill att det kan få bli tomt och att jag därefter väljer att fylla på.
Då har jag helt enkelt bättre koll på hur mycket / litet jag får i mig. Det är ju en god idé men!! Det är ju fasen inte vännernas ansvar - hur mycket jag dricker!
Beträffande nässelutslagen så kan jag inte helt säkert veta om det kan ha med vin att göra. Ingen aning. Kan vara bra att kolla kanske.
Stort tack för ditt svar! Återigen - jag blir inspirerad!! Tack.

Idag har jag varit nykter i 8 dagar. Igen. Misslyckades sist men klev på nyktertåget igen. Skulle börja ” mitt nya liv” första januari men kände att jag kan inte vänta. Min smärta i höger sida är försvunnen @tappadigen och det känns bra. Mindre vätska i kroppen ochlite mer energi. På förmiddagar men slut på kvällar. Men idag har jag en sjukt dålig dag. Jag gråter om vartannat tar ut det på min man och pendlar i humör. Hur länge är det såhär. Jag vill verkligen klara detta. Har varit uppe sena kvällar och tittar på youtube om olika alkohol coacher och diverse! Kändes bra och jag fick enorm ångest också. I vanliga fall hade jag löst detta humör ” löst” med en flaska vin. Men vill inte! Nån annan som pendlar mkt i humör?
Ps detta är min första nyktra julhelg / mellandagar sedan tonåren! Kram

Just livslusten blev för mig så mycket starkare när jag slutade dricka. Glädje över enkla saker i vardagen, lugn i kroppen, mindre deppig. För mig var receptet på det: ingen alkohol, promenader varje dag, hyfsat bra mat. Det ger mig balans, jag tror att du kommer känna detsamma!

till sin pappa. Sådan ångest över hennes förmodade anorexia, blev påtagligt jobbigt nu när jag blev själv. Men jag ska inte dricka något, har yogat och duschat så nu känns inte det suget så stort iaf.
Men jag har verkligen valt ett bra tillfälle att pausa drickande känner jag ibland. Samtidigt vill jag kunna stödja min dotter genom att vara stark och närvarande inte i dimma. Ville bara skriva lite, det känns så sjukt svårt att ta in och så tungt. Min pappa gick hastigt bort i lungcancer 2019, min mamma har en alzheimers diagnos och så nu detta. 2020 har inneburit mycket ensamhet då min särbo är riskgrupp. Så just nu sitter jag mest och undrar var kraften ska komma ifrån, hur sjutton ska jag kunna hjälpa min lilla tjej mot att bli frisk? Men det finns väl någon form av urkraft vad jag förstår, speciellt när det kommer till våra barn. Det är kanske inte så konstigt att man rasar då hon inte är här, det blir säkert en välbehövlig ventil. Som inte ska dövas bort...

Jag tänker att ett romantiskt perspektiv på skapande kan ta fasta på magin i processen istället för romantiken kring ruset. Ägnar mig också åt att skriva musik och tycker att man hittar till samma flöde även utan alkohol. Har i och för sig aldrig gillat att spela onykter eftersom jag spelar gitarr och spelet försämras för mycket, men även den kreativa biten fungerar bättre tycker jag numera, det är som att man behöver musiken ännu mer när man inte kan drömma genom vinet längre...

Ja tack. ? Idag har jag jobbat lite. Och vilat en hel del. Nu ikväll känner jag mig lite piggare men ångesten är kvar.

Äter så mycket onyttigt. ? Har ingen aptit så det enda som går ner är glass och chips. Men det får vara så just nu.

Var lite sugen på vin idag men med glass och chips så gick det över. Samt att jag påminnde mig varför jag inte dricker. Frågade mig själv om jag vill må så dåligt igen. Vill jag riskera att förlora sonen osv. Då är valet lätt.

Om jag fortsätter att bli piggare nu så ska jag börja röra på mig mer. Ska springa igen imorgon och så.

Tack till alla som läser min tråd och ger mig peppande ord. Det hjälper mig mycket. ❤

Fred72. Det är så mycket igenkännande i din text från min sida. Jag hade en partner i nästan tre år som gömde ett blandmissbruk för mig. Efter ett år förstod jag att något var fel men jag fick aldrig något erkännande förrän han ertappades med fingrarna i syltburken. Jag fick då bekräftat det jag länge hade trott och jag valde att finnas bredvid honom eftersom han sa att han ville sluta. Nu blev det inte så utan missbruket eskalerade. Till slut fick jag anmäla honom för socialtjänsten. Då var relationen slut. Tyvärr lyckades jag inte hålla mig på avstånd som jag borde ha gjort utan jag fortsatte att lyssna på honom det halvåret som behandlingen skedde. Jag var på ett vis hans bästa vän fortfarande. Efter ett halvår kom han och till mig och sa att han bara hade tagit en paus och att han nu skulle fortsätta. Det var alltså tacken för att jag hade ägnat ytterligare ett halvår på honom trots att vi inte var ihop. Det är väldigt svårt att sluta att älska en människa. Men till slut måste man älska sig själv mera. Den som är medberoende kommer ju att sätta missbrukaren framför sig själv och hela tiden ta ansvar inte bara för sig själv utan också för missbrukaren. Missbrukaren kan fortsätta leva som ett litet barn som hela tiden har någon som fixar och donar och ordnar och sopar upp. Jag gjorde absolut ingenting för att underlätta missbruket snarare var jag som en igel på honom men relationen blev ju därefter. Han gömde saker för mig och hade världens konstigaste ursäkter om jag kom på honom med bruket. Om jag skulle ge dig något råd så är det att avsluta relationen men om du inte orkar göra det helt bör du sätta upp gränser för vad du kan göra och inte göra. Gränssättning är det absolut viktigaste eftersom det är en symbios i mellan den beroende och den medberoende. Hur tänker du när jag säger det här? Vad skulle du vinna på att vara kvar som det är nu eller göra någon slags förändring som faktiskt är märkbar för henne? ?

Superstort GRATTIS!!?????
Härligt!! Vet ju hur det känns... befriade. Är ju 365 dagar för mig med imorgon?
Kramar!!!?

...för uppmuntran❤
Pappa gick bort. Det gick snabbare än jag trodde. Först i chock, sömnlös och sedan är det allt som skall fixas...
Inte en tanke på att dricka. Näpp. Blir inget med det, snuvad på "konfekten" som vanligt. Helt rätt?
Hoppas ni mår bra o kram?

Jag älskar ju henne men så blir jag bara arg. Hon stannar hemma från jobbet men dricker hela tiden. Blir inte jobbig egentligen men helt passiv. Och jag vet inte om det här är dagen då det slår över igen och hon faller ihop ute. Hon säger hon mår så dåligt psykiskt. Men det är en en sten så tung som jag inte kan flytta. Och jag hittar inte till någon annan. Vill bara vara där som stöd men min frustration över livet slår över och jag blir bara arg. Och vi går bakåt i livet. Önskar man kan sluta älska och bara kunna fokusera på mig själv. Jag har inte styrkan som behövs.

OJ.... du strider verkligen! och 20 000 steg... det är oxå bra!

Hur går det sova? Själv har jag haft stora behov av att ta massa sömnstunder på dagen, det har blivit mindre av den varan sen i lördags. Men sömn har varit viktigt.

Bra att du tar en dag i taget, en timme i taget. Det är ett framgångskoncept.

Du klarar av detta, du tar överhanden, inte vinet. Planera ut varenda minut om det så behövs.

Tid är det enda som vi inte kan få åter, så varför slänga bort tiden på att må dåligt och känna oönskad ensamhet. Varför inte istället tillåta oss själva att vara lyckliga - på riktigt. Jag tänker om vi gör saker som gör oss lyckliga - så blir vi lyckliga och vice verse. Undvik saker som får dig att må dåligt - fokus på det bra. Alkohol får dig inte att må bra. Så blir du inte lycklig av att dricka - gör det inte!

Men skulle det vara så att du inte lyckas fullt ut, så vill jag ändå ge dig credd att du är här, vill och försöker. Läste någonstans att man måste våga misslyckas, man måste våga slänga sig ut och pröva, det är jobbigt att misslyckas.. men det är ännu värre att aldrig misslyckas alls. ;)

Heja heja dig??

Jag tänker att har du fixat att vara nykter ett år så kommer du fixa det här!

Kram ?

Tack Blenda!
Inspirerande att höra din historia. väldigt starkt att du tagit dig ur detta destruktiva mörker. ❤️
Att ständigt kämpa och kastas upp och ner tär verkligen på en.
Känner mig helt dränerad.
Men så tänker jag att det finns ett ljus därframme ?

Tack Kennie!
Känner mig verkligen inte stark. Men tack för pepp och fint svar! Det värmer. ?

Nyår förknippar jag med social samvaro och alkohol ...
Julhelgen är jag nöjd, lättad och lycklig med då han höll sig nykter ? ?
Nyåret kan jag dock bra fira för mig själv. Samtidigt känner jag det fel för att man "ska" fira den ihop? ? Men man är väl heller inte siamesiska tvillingar som sitter ihop. Eller ska man se det som en varningsklocka att det är dags att bryta då jag funderar på mitt sätt att fira. Eller är det månne det omedvetna som skyddar själen då nyåret kan bli ett bedrövligt fyllekaos ... Dessa val..
?

Du har redan fått råd att kontakta socialtjänsten och jag instämmer det är den vägen du får gå. Om du vill ansöka om ensam vårdnad utreder man där och då är det ju bra att du redan tagit ditt ansvar som förälder dvs att dina barn ska ha möjlighet att växa upp i en nykter miljö.

Har jobbat en del i socialtjänsten och vi hade föräldrar med missbruksproblem och dom fick uppvisa nykterhet och drogfrihet genom provtagning innan man hade umgänge med sina barn. Du har allt att vinna på att ta emot den hjälp man kan erbjuda och kommer att må mycket bättre. Det du kan göra för barnens pappa är att tala om för honom var hjälp finns att få om han är intresserad. Det som är rätt för barnen är även rätt för dig.

Vet en som haft en likande sitiation. Hon vågade inte lämna pga dry du skrev. Rädd att lämna barnen hos pappan. Men när hon berättade sin situation så hjälpte kommunen till. Alkohol sågs som väldigt allvarligt att barnen skulle få vistas med. Du kanske kan ringa anonymt till socialen o berätta din situation . Innan du lämnar ut allt. Men ja tror de står på din sida

Anna12345. Personlighetsförändring kommer av missbruket. Känner igen mig i detta, man kämpar med att hålla en vuxen ansvarsfull kommunikation, medan den andre ser det som ett sätt att få makt och kontroll över situationen på ett mindre trevligt sätt. Du har två val, stanna och försök ducka eller lämna tillfälligt eller för gott. Hårt ja. Men ingen tackar dig för dina insatser och försök. Kram ? och ta hand om dig! Stå alltid dig själv närmast, när du står bredvid missbruk.

Tack för era svar!

Ensam1984 undrar varför jag kom till forumet just nu. Och jag tror det beror på att jag faktiskt ganska nyligen började tänka på mig själv och mitt drickande på ett annat sätt. Jag har förnekat mina problem tidigare, även fast jag såklart innerst inne vetat om väldigt länge att min relation till sinnesförändrande substanser alltid har varit skeva. Att jag är en beroendeperson, det vet jag. Men jag accepterade det först nyligen.
Är också väldigt trött på att min lösning på ensamhet är att dricka och att jag hanterar situationer med alkohol på ett sådant idiotiskt sätt. Jag liksom tröttnade och började söka och har varit inne här tidigare i omgångar.

Jag tror inte att jag vill kunna "mysdricka" jag gillar helt enkelt att bli berusad, förstår inte varför man bara skulle vilja dricka något glas. men jag tror precis som ni säger att jag måste gräva lite djupare i varför jag vill fly och bli full när jag är ensam. Nu går mycket på automatik, för det är min rutin. Ensam = vin, må bra en stund och känna mig social en kort stund, sen känna mig misslyckad och somna. Låter ju inte som en toppenkväll när jag skriver det så här :)

Jag kommer fortsätta läsa och skriva här. Imorgon har jag min första utmaning då jag är utan barn över en natt och känner redan nu hur jag vill åka och handla två flaskor vin. Men jag ska ta en dag, en timma i taget och försöka stå emot imorgon. Jag måste hitta ett alternativ. Träna mig helt slut och kanske under tiden så systembolaget hinner stänga, kanske är en idé...

Tack för ett varmt välkomnande!

Jag går och går. Huvudvärken släpper inte. Arg som ett bi. Nu fick sonen sig en släng. Har bett om ursäkt, ätit och ska strax gå in och krama om honom.

I dag slängde jag min sista dosa General. Den ligger i soppåsen som är kvar inne. SKA inte hämta fram den igen för nu är det SLUT.